Jump to content
Friday 22 November 2019

Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation since 03/16/2014 in all areas

  1. 11 points
    Jag har länge haft en önskan om att åka ut på en lite längre båttur än de dagseglingar som jag hittills varit hänvisad till. Förutom uppsegling av båten från Björlanda Kile till Hunnebo efter att vi tog över båten i september 2015, har jag aldrig varit ute över en eller flera nätter. I våras bytte jag jobb och gick tyvärr över från månadslön innevarande månad till månadslön i efterskott, så i princip alla intjänade semesterdagar från förra tjänsten gick åt för att täcka glappet mellan sista lönen från gamla jobbet och första lönen från nya. Däremot hann jag få ihop två betalda semesterdagar innan brytdatum i år, så lite semester, med betoning på lite, skulle det i alla fall bli. Mitt mål var tidigt att äntligen få till ett deltagande i Tjörn Runt, så jag valde att lägga mina två semesterdagar under torsdag och fredag omedelbart före TR-dagen 19 augusti, och sen tog jag en obetald semesterdag på måndagen efter, så jag skulle ha två dagar för ditsegling och två dagar för hemsegling. Min ekonomi är inget vidare, så jag insåg redan i början av augusti att jag inte kunde unna mig att starta i TR i år, eftersom jag både skulle behöva betala startavgift och stå för resan till och från Stenungsund för de två gastar jag hade fått att ställa upp. I stället bestämde jag mig för att utnyttja de fem dagarna obruten ledighet till att ta chansen att genomföra en liten minisemester med båten. I valet mellan att ligga i gästhamn, till oklar kostnad, och att ligga i naturhamn, men då behöva lösa toalettfrågan, blev det till slut så att jag satsade på en kemtoa från Biltema. Fyra nätter i gästhamn skulle bli lika dyra som eller dyrare än vad kemtoan kostade i inköp. Och eftersom en kemtoa ändå stod på önskelistan inför 2018 tyckte jag det var lika bra att lägga pengarna nu, eftersom ju toan kommer att vara med i flera år. Turligt nog hade morsan ett ärende till IKEA i Uddevalla på onsdagen, så hon tajmade det med att jag kom till Uddevalla från Gbg, och så löste sig transporten av toan också. Biltema finns ju på Torp utanför Uddevalla. Passade på att proviantera lite också. Skivad limpa, mjukost på tub, juice och chokladmjölk som tål att förvaras i rumstemperatur oöppnade, 3-pack festis, lite chokladbitar och ett gäng bananer. Plus tortellini att tillaga med spritköket. Inget lyxliv, men jag har inga höga krav på mat i normala fall heller, så det var ok. Under onsdagskvällen installerade jag toaletten på avsedd plats i båten med hjälp av fastskruvade byglar och spännband. Kemtoa går ju inte att montera permanent eftersom underdelen är den tank man sen ska ta ur för att tömma. Fyllde kemtoans spoltank med slangen på bryggan och jag passade också på att fylla båtens färskvattentank i förpiken, för att ha vatten till handtvätt, inte för att dricka. Jag fyllde även båtens primära bensintank, den med slang, och en tioliters bensindunk samt en fyraliters dunk (som tidigare haft spolarvätska i sig) utöver det. Totalt 26 liter. Tidigare mätningar har visat att motorn förbrukar runt två liter per timme vid normal körning, så det skulle innebära 13 timmars motorgång, och med runt fyra knop minimum innebar det gott och väl 50 nm räckvidd utan att behöva tanka. På torsdag morgon kollade jag de senaste prognoserna för vindstyrka, vindriktning och väder i allmänhet för hela området jag hade tänkt röra mig inom. Det såg ganska bra ut, men det skulle bli hårdare vindar under lördag och söndag, enligt prognosen. Planen var att snabbt transportera mig ner till Gullmarsfjorden, för att där smyga in i passagen innanför Skaftö, och ut i Koljöfjorden mellan Bokenäs och Orust. Därefter skulle jag röra mig innanför Orust och Tjörn. En tanke var att faktiskt kolla på starten för Tjörn Runt på lördagsmorgonen, och sen puttra ut till Stigfjorden för att se de första målgångarna strax därefter. Båten lastas på torsdagsmorgonen En ganska stilla och vacker morgon i Hunnebostrand Jag lastade i allt i båten och kollade att allt var med. Sen släppte jag förtöjningarna och brummade ut ur hamnen. Den ganska svaga sydöstliga vinden gav inte mycket fart, men jag rullade ändå ut focken för att segla bort till Sotekanalens norra inlopp och fällde upp motorn. Från norr kom snabbt tre större segelbåtar, så jag bestämde mig för att rulla in focken igen och dra igång motorn. Lika bra att haka på konvojen, så jag inte riskerar att behöva vänta länge på broöppning. Morgonstämning i Sotekanalen Det var en vacker morgon och en fin tur genom kanalen, som alltid. Väl på andra sidan var vinden i det närmaste stick i stäv och de trånga passagerna förbi Väjern ner till Kungshamn lockade inte till segling med vinden från det hållet. Jag lät motorn gå. Efter Guleskärskajen rullade jag ut focken igen, och nöjde mig med det eftersom det var betydligt mer vind än en timme tidigare i Hunnebo. Jag hade inte bråttom och det är enklare segling med enbart fock. Båten går i stort sett lika högt som med båda seglen ute (däremot blir höjdtagningen märkbart sämre med enbart stor) och farten var hyfsad. Norr om Bohus-Malmön för enbart fock Det mulnade på och blev lite kyligare, och vinden ökade sakta men säkert. Öster om Bohus-Malmön lyckades jag inte längre hålla upp fören mot vinden, utan tappade greppet i vattnet och föll av för mycket. Jag drog upp storen, med ett rev intaget, och seglade vidare med mer fart och utan fallgirighet. Två mindre lastfartyg låg för ankar där, och både jag och flera andra båtar kryssade mellan dem. Strax norr om mig kom en segelbåt som verkade vara på väg åt samma håll. Den såg ut att vara en miniversion av en skärgårdskryssare. Lik till utseendet, men kanske 9-10 m i stället för 13. Den tog bättre höjd än mig, med några graders marginal, men gick inte lika snabbt genom vattnet, så jag ökade avståndet med tiden. Tills jag fick göra några slag som den inte behövde göra, och då var den plötsligt nästan ikapp igen. Jag fortsatte österut in mot fastlandet norr om Lysekil, medan miniskärgårdskryssaren vek av söderut. Två fartyg för ankar öster om Bohus-Malmön Notera det minimala klotet hissat i fören Lysekil i sikte, och turbåten M/S Rania på väg in Vinden tilltog allt mer och jag rullade in focken efter att ha råkat ut för ett par riktigt hårda vindbyar. Sen fortsatte jag ner mot Lysekil, och sen österut in i Gullmarsfjorden. Med vinden mer akterlig rullade jag ut focken igen och gled fram fint till inloppet av passagen ner till Koljöfjorden. Motorn igång igen, och under en bro. Sen skulle jag vänster in i en ännu smalare passage, och där var det fullt av virvlar och strömmar i vattnet. Tydligen hade jag prickat det utgående tidvattnet. Jag tror jag hade runt två knop motström, och virvlarna gjorde det svårt att styra. Mer gas på motorn krävdes. Därefter följde många svängar och kringelikrokar med virvlar här och var. Trångt och många mötande båtar. Men samtidigt väldigt vackert runt omkring. Till slut var jag framme vid Bälögat, som ser närmast omöjligt ut på lite avstånd. Med virvlande strömmar och motström var det lite pulshöjande. Men så var jag äntligen igenom och ute i Koljöfjorden. Jag fortsatte nästan rakt söderut en stund för att sen kunna sätta segel och slöra uppåt i fjorden. Sagt och gjort. Vinden avtog, och havet antog mer och mer en spegels skepnad. Det blev sen eftermiddag och jag började tänka över var jag skulle stanna till över natten. Nästan direkt uppenbarade sig en närmast bauersk trollskogsbrant till höger om mig, och den halvmåneformade viken hade både träd och stenar i vattenbrynet att kasta änterhake runt. Djupet verkade också bra, och det höga berget skyddade effektivt mot den prognosticerade sydvinden under natten. På väg in i Nordströmmarna, genom turbulent vatten Här är vattenståndet ungefär 15 cm under max, och det skulle sjunka lika mycket till som mest I lä bakom berget tog jag ner seglen och låg i stort sett stilla. Båten rörde sig knappt hundra meter på en kvart, medan jag fixade till seglet på bommen, tog fram förtöjningslinor och fäste dem fram, förberedde änterhaken, fällde ner motorn och startade den, samt hakade loss och förberedde ankaret och ankarlinan. När allt det var klart puttrade jag sakta in mot den lilla viken, och höll ordentlig koll på djupet med både ekolodet och mina ögon. När djupet var runt sju meter fällde jag ankaret från aktern och fortsatte inåt. Med stenarna i strandkanten bara några meter från fören satte jag motorn i neutral, låste ankarlinan och gick fram till fören. Jag kastade änterhaken mot en sten och fick bra grepp direkt, och förtöjde den linan provisoriskt. Stängde av motorn, och justerade sen ankarlinan och linan fram tills jag hade lagom avstånd från en stor sten precis vid vattenkanten. Jag slängde en förtöjningslina in mot en annan sten och klev ner på stenen. Höll mig i både hakens förtöjningslina och en gren, och tyckte jag hade stabilt fäste för båda fötterna, men plötsligt gled högerfoten åt sidan och ner i vattnet. Jag tog emot mig med höger underarm, och fick ett litet skrapsår. Klantigt, men det gick ju bra. Förutom våt strumpa och sko. Jag slutförde förtöjningen genom att lägga en grov förtöjningslina runt en rejäl stenbumling och kilade fast änterhaken under en annan sten åt andra hållet. Till sist sträckte jag upp ankarlinan och såg att allt såg bra ut. Äntligen förtöjd. Första gången nånsin med segelbåt i naturhamn, förutom korta lunchstopp när jag haft kompisar ombord. Sittbrunnskapell à la Biltema Prognosen sa regn under kvällen och natten. En vit presenning och lite tunn lina hade jag tagit med för att få till ett enkelt sittbrunnskapell, med bommen som “taknock”. Det funkade riktigt fint, och medgav att jag kunde sova med ruffluckan öppen. Härligt med frisk luft! Jag passade också på att hänga upp min lilla lysdiodlykta i akterstaget, för att fungera som ankarljus. Visserligen låg jag intill land, och skyddad av en liten vik, men det skadar ju inte att synas. Knappt nån båttrafik alls utanför. Uppskattningsvis färre än tio båtar på hela kvällen. Jag kröp i säng ganska tidigt, och somnade relativt snabbt. Men jag vaknade bara några timmar senare av att det började klucka väldigt. Vinden hade vridit sig åt ÖNÖ, så jag hade vinden in från sidan lite oväntat. Mycket svag vind, för all del, men de små vågorna skapade ett kraftigt kluckande mot skrovet. Jag är tyvärr extremt lättväckt, så det blev en ganska orolig sömn, där jag vaknade många gånger av ljudet. Och sen vaknade jag, som väntat, av soluppgången, strax efter fem. Det har jag alltid gjort när jag inte sover i mörklagda rum. Jag minns tydligt scoutlägren i mellanstadieåldern, alltid i början av juni, när det blir ljust vid fyratiden. Jag sov inte mycket på de lägren... Morgonen bjöd på mulet väder och en ganska blöt omgivning. Jag hade inte sträckt upp presenningen perfekt, så det hade kommit en hel del regn in i sittbrunnen i alla fall. Jag käkade frukost, premiäranvände kemtoan och gjorde i ordning för avfärd. Jag noterade att det var en viss nivåskillnad i strandlinjen. Ca 30-35 cm lägre vatten än vid förtöjningen kvällen innan. Tror jag hörde fören knacka mot en sten lite lätt vid ett tillfälle. Första natten i naturhamn avklarad, och det var riktigt trevligt. Jag tog loss linorna i fören och drog mig ut med ankarlinan, fick upp ankaret och körde hundra meter ut för att få vind i seglen. Upp med båda seglen och iväg i riktning medsols runt Orust. Jag lämnar Borgilefjorden bakom mig En måttlig vind som ibland friskade till gav en bekväm slör norrut, och solen tittade fram mellan molnen då och då. Jag var rätt trött efter den dåliga nattsömnen, så det var skönt att jag kunde slappna av rätt mycket under några timmar. Nordväst om halvön Vindön, som utgör Orusts nordspets, fick jag styra österut och passerade under Nötesundsbron, som jag cyklat över många gånger på väg till och från Hunnebo. Min plan var fortfarande att ta mig så långt söderut som möjligt under dagen, för att vara nära Stenungsund. Plötsligt hade jag en annan, mindre segelbåt, nästan i häcken. En ensam man ombord satt och körde med utombordare. Det var en rejsig båt, som uppenbart var en kappseglingsbåt. Tyckte mig se att den hette Seascape 24. Mannen saktade ner intill mig och frågade om jag visste om det fanns en bensinstation i Svanesund. Nej, svarade jag, det visste jag inte, men att det finns minst en i Ljungskile, som ju är närmare än Svanesund. Jag föreslog att han kunde segla om bensinen inte räckte, men det hann han inte, svarade han. Jag tror han bestämde sig för Ljungskile, och gasade på igen. Tror han gjorde 8-10 knop, med vad som såg ut att vara en 4-5 hk fyrtaktare, för han försvann väldigt snabbt i grådasket framför mig. Jag kryssade mig ner mellan fastlandet och Orust, i tilltagande vind från SSV-SV. Ja, vilken den egentliga vindriktningen var den dagen vet jag inte, för jag antar att den höga terrängen runt om riktade om vinden så den gick parallellt med fjorden. Jag blev tröttare och tröttare, samtidigt som vinden ökade mer och mer och blev väldigt byig. Jag kände att jag inte orkade segla ner till Stenungsund den dagen, och jag såg inget lämpligt ställe att ligga för ankar, utan valde att gå in till Ljungskile för att ligga i gästhamn. Med mobilen letade jag upp telefonnummer till nån kontaktperson för gästhamnen, och fick tag på en man som berättade lite om var bryggan med gästplatser är. Fint, tänkte jag, och styrde in i viken, Ljungs Kile, som orten längst in fått sitt namn från. När jag kom en bit in såg jag en brygga med vimplar och ett par personer som höll på att förtöja en segelbåt som nyss kom in. Jag tog ner seglen, startade motorn, körde nära bryggan, och ropade och frågade om det var gästplatser och fick ett jakande svar. Glad och nöjd styrde jag bakom bryggan och in mellan bommarna på en vimpelprydd plats. Mannen jag nyss pratat med hjälpte till med att ta emot och hålla i fören medan jag gick ner för att hämta linor att förtöja med. Jag förtöjde i alla fyra hörn och gjorde i ordning båten. Tröttheten var vid det här laget nästan förlamande, och jag började undra om jag var på väg att bli sjuk. Solen kom fram allt mer och det blev varmt, även om det fortfarande blåste på. Jag var hungrig och ville också passa på att köpa lite färskvaror, så jag satte av på en halvannan kilometer lång promenad in till Ljungskile centrum. Beställde en pizza på restaurangen mitt i stan, och satte mig ute för att slappna av. När pizzan kom ville även en orädd kaja dela min måltid, men jag var för glupsk för att dela med mig. Den fick bara se på. Med pizzan och en kall dricka i magen gick jag över till Konsum-butiken för att köpa lite förnödenheter, och sen gick tillbaks till båten. På vägen gick jag förbi Ljungskile Båtklubbs stuga och läste på skyltarna vad som gällde för betalning. Där fanns ett anslag om priser och ett nummer att swisha till, som jag fotade av. Vid det här laget hade jag rejält ont i halsen, och var kallsvettig och trött, så nog var det en förkylning som hade fått fäste. Lyckornas gästhamn där jag låg för natten Kyrkan intill vägen Tillbaks i båten tyckte jag det var märkligt att gästplatserna låg så långt från de övriga bryggorna, så jag läste igen och igen vad jag kunde hitta på nätet. Till slut insåg jag att jag hamnat vid en brygga som tillhörde en annan gästhamn, så jag ringde kontaktnumret och fick veta att jag kunde betala i restaurangen där bryggan började. Jag gjorde så, och fick även information om bastu, dusch, tvättmaskin och toalett i det lilla huset intill. Jag gick ner i båten igen och kröp i säng, med feberfrossa och en hals som var så irriterad att det gjorde ont att svälja. Lyssnade på dokumentärer från SR via mobilen och somnade efter en stund, trots att det bara var sen eftermiddag. Vaknade några timmar senare, åt lite mer och gjorde mig i ordning för natten. Nästa morgon passade jag på att utnyttja den fina hygienlokalen som ingick i priset. Riktigt fräscht och fint. Tyvärr var jag inte så vaken när jag gick dit, så jag missade de tunga regnmolnen och när jag skulle gå därifrån ösregnade det. Och jag som hade lämnat ruffluckan öppen... Inga regnkläder hade jag på mig heller, så jag fick snällt vänta 5-10 minuter. Det var fuktigt i båten, men inte så farligt. Det hade väl regnat från “rätt” vinkel. Vinden var fortfarande från samma håll som dagen innan, och med ca nio sjömil söderut till Stenungsund, och en rejäl förkylning i kroppen, valde jag i stället att styra hemåt. Så jag kastade loss och gick för motor ut till öppna fjorden igen, och kunde sen slöra uppåt. Regnet kom och gick under färden norrut När jag närmade mig Brattön, som ligger vid nordöstra hörnet av Orust, började vinden komma mer från sydväst till väst och inte längre dämpas av hög terräng. Jag seglade på ut i Havstensfjorden, men avdriften var monumental, så jag tog mig knappt framåt i vindens riktning. I alla fall kändes det så då. När jag kollar GPS-spåret i efterhand ser det inte alls så illa ut, men så kan det vara. Efter ett slag, så jag var på väg söderut igen, passade jag på att ta ner seglen i partiellt lä bakom en mindre ö, och gick sen för motor resten av dagen. Ut från Nordströmmarna, på väg mot Skaftöbron Förutom vinande från vinden och det oupphörliga surrandet från utombordaren, så var det en stillsam och behaglig tur tillbaks samma väg som jag seglat dagen innan. När jag kom ut på Koljöfjorden fick vinden mer fritt spelrum, och det blev lite skumpigare. Jag hade fullt regnställ på mig, och även en klassisk sydväst. Mycket effektivt, och allt stänk från vågorna bara rann av, medan jag var torr och varm under regnkläderna. Efter nära tre timmars motorgång var jag framme vid Bälögat igen. Nu var det motström igen, men inte lika stark som förra gången, och några virvlar syntes inte till. Troligtvis dominerade vindeffekter över tidvatteneffekter denna dag. Jag fick vänta på linfärjan men kunde sen fortsätta i låg fart genom den vindlande vattenvägen ut mot Gullmarsfjorden. Såg mycket färre båtar den här gången. Ute i passagen som jag tror kallas Snäckedjupet stängde jag av motorn och rullade ut focken, eftersom jag hade vinden nästan i ryggen. Jag ville spara bensin så mycket som möjligt. Sen kom jag fram till Gullmarsfjorden, och då rullade jag in focken och drog igång motorn igen. Ute på Gullmarn låg vinden på rejält, och vågorna var inte så höga, men tvära, så det skvätte en hel del. Passerade Lysekil samtidigt som skonaren Ingo gick ut, och även, tror jag, Kvartsita. Efter Stångehuvud var det dags att styra mer norrut, och då fick jag vågorna mer in från sidan. Än så länge var de inte så höga, men inom kort ökade våghöjden rejält. Den dryga sjömilen innan jag kom i sjölä bakom Stora Kornö var brutal, och båten kastades omkring av vågorna. Det kändes som om jag när som helst skulle kunna kastas ur båten, så ena handen höll stenhårt i båten för att hålla mig kvar. Bakom Kornöarna var det som sagt sjölä, och mycket lugnare. Nu var det bara sista sträckan från Lilla Kornö till sjölä bakom Bohus-Malmön kvar, och jag gav mig ut. Våghöjden växte och växte, och de korta och branta vågorna var ännu värre än de jag nyss passerat genom, så jag bestämde mig direkt för att vända och gå in i hamnen på Lilla Kornö. Väl där var havet platt, men vinden hade fortfarande grepp, så det var knivigt att manövrera. Utan bra med fart faller fören av från vinden direkt, så jag backade mig runt inne i hamnen. Tyvärr har de förtöjningsbojar en bit ut från bryggan, som jag inte kunde ta mig igenom på nåt enkelt sätt. Jag förtöjde temporärt vid en av dem för att kunna gå ner och hämta förtöjningslinor. Under tiden kom två män från en båt på andra sidan hamnbassängen för att hjälpa till. Med deras assistans kom jag snart in och låg förtöjd långsides. Eftersom det skulle blåsa lika mycket i över ett dygn framöver, och från samma håll, räknade jag med att få ligga kvar till nästnästa morgon. Förkylningen rasade ännu i kroppen, så det var skönt med påtvingad vila. Jag hade dessutom gott om mat och dryck, och närmast obegränsad laddning av mobilen via solpanelen och batteriet. Lördagkvällen var lugn och jag somnade tidigt. Det blev en fin eftermiddag i hamnen på Lilla Kornö Söndagen bjöd på strålande solsken mellan vita molntussar, även om vinden var oförändrat hård från samma riktning. Efter en långsam morgon med frukost och lite vila samlade jag ihop krafter nog för att gå på en liten utflykt på ön. Jag gick in till “byn” och sen söderut på en stig som vek av västerut mellan de kala granitkullarna och ledde fram till ett öppet område med nakna klipphällar blandade med klapperfält, gräs, buskar och ljung. Geologen i mig fann en stunds njutning i att leta efter långväga stenar. Sen blickade jag ut över det vilda havet, med vågor som kastade upp skumkaskader när de träffade land. Orken tröt och jag vandrade tillbaks till båten. Ett vredgat hav, även om det inte framgår så tydligt på bilden Så bohuslänskt det kan bli Sten från halva Sverige Kargt och lummigt på samma gång Lilla Kornös hamn Jag passade på att fylla resten av bensinen från dunk till huvudtanken, så den var så full som möjligt inför de sista tre timmarna motorgång hem. Prognosen för måndagen sa snabbt avtagande vind och ett omslag från sydväst till nordväst, med närmast vindstilla däremellan. Det talade för en mycket snabbt sjunkande våghöjd. Jag bestämde mig för en avfärd runt klockan tio nästa dag. Med en kurrande mage tyckte jag det var dags för mat, och eftersom jag var lite piggare hade lite av aptiten återvänt. Det var dags att inviga spritköket. Jag fyllde en medhavd kastrull med vatten och hällde i tortellini. I med rödsprit i brännaren och sen tände jag på. Eftersom kastrullen inte passade i hakarna i spritköket tog jag ett av kökets lock/stekpannor och satte i och ställde kastrullen på. Ungefär tjugo minuter senare var maten klar och jag njöt av den varma maten, för även om det inte var kallt, så hade jag lite feber och var frusen. När jag vände av locket från spritköket var det kolsvart och matt som siden under. Så enormt mycket hade det sotat! Äntligen varm mat! Resten av kvällen gick åt till att städa i båten och förbereda inför morgondagens avfärd. Jag passade också på att kolla på fyrarna i närområdet, ty jag har alltid haft en böjelse för kulörta lyktor, och även den eviga lågan på Preemraff (eller Scanraff som det nog alltid kommer att heta för mig). När jag var barn gick det att se lågan från takfönstret hemma i Hunnebo, men sen byggdes det hus som skymde sikten. Det kändes som att återse en gammal bekant. Den eviga lågan på Preemraff Kvällning Snart läggdags Måndagsmorgonen var lugn och stilla, och för första gången under båtsemestern var det inte nåt kluckande på morgonen. Vattnet var så platt i hamnen att det inte fanns några vågor som kunde klucka. Efter en stärkande frukost gick jag över till “byn” igen och till den östligaste delen där hygienanläggningen låg. Inte för att jag hade ärende dit, men jag hade tid att slå ihjäl och det var intressant att gå mellan husen på den smala, vindlande stigen. Jag är för all del uppväxt i ett bohuslänskt samhälle, men inte ett fullt så stereotypiskt bohuslänskt som “byn” på Lilla Kornö. Nästan som en målning av Peter Engberg. Timman var slagen. Jag drog iland förtöjningslinorna och ångade ut på böljorna blå. Våghöjden var fortfarande runt metern, men våglängden säkert den dubbla jämfört med lördagen, så det var mer dyning än brytande våg, och helt odramatiskt. På ett skär i öster låg en säl och trivdes i solen, mellan skarvar och trutar. Från sydöst kom ett passagerarfartyg i ångbåtsstil ikapp med förhållandevis hög fart, passerade och saktade ner för passagen utanför hamnen på Bohus-Malmön, varefter den försvann ur sikte bakom land i hög fart. När jag nådde nordöstspetsen på Bohus-Malmön drog jag upp seglen och försökte få lite fart, men vinden var nästan obefintlig, och farten genom vattnet inte mycket mer än en halv knop. Motorn fick tjänstgöra en stund till. Kontrasten mot de senaste dagarnas blåsväder var påtaglig Snart hemma igen Bortåt Kungshamn ökade vinden, men tyvärr från exakt det håll jag färdades, så det var inte aktuellt att segla, eftersom jag hade en tid att passa. Genom “Tyssunn” och sen norrut efter Guleskärskajen. Inte många båtar ute, trots det vackra vädret, men det var ju en måndag efter normala semestertider förstås. När jag kom ur den allra smalaste delen och ut i den mer öppna delen utanför Väjern kom vinden från lämpligt håll, så jag rullade ut focken och fick en knop till gratis. Ett par minuter senare var vinden rakt på nosen igen, så focken fick åter slinga sig runt förstaget. Jag var ändå framme vid Sotekanalen där segelförbud råder, så lika gott det. Sotekanalen är verkligen en av de vackraste platserna jag känner till. Inte heller denna gång blev jag besviken. Solbelysta strandängar, glittrande vatten, betande boskap, och så den vidunderliga stillheten. Bron öppnade sig snabbt och jag kunde glida igenom nästan utan att sakta in. Strax innan norra änden av kanalen mötte jag en gigantisk katamaran från Nederländerna, med bara ett ungt par synligt ombord. Vilken semesterbåt! Ute ur kanalen fick focken tjänstgöra en sista gång på resan, och farten ökade med halvannan knop den sista sträckan bort till hemmahamnen. Väl där var det bara att styra in och lägga fast allt. Det var mycket att lyfta ur, för naturligtvis hade jag tagit med en hel del jag aldrig använde. Till sist var det bara det jobbigaste kvar. Kemtoan. Tömde den i en toalett och fick spola många gånger med duschslang i den för att få den ren. Ändå helt klart värt besväret att vara oberoende av hamntoaletter. Jag skulle tro att tanken på runt 20 liter räcker i ett par veckor för mig som ensam användare, men luktmässigt kanske det inte fungerar fullt så länge. När allt var klart packade jag ihop och satte mig på en buss tillbaks till Göteborg. I skrivande stund, fem dagar efter hemkomst, är jag fortfarande förkyld, snörvlar och hostar. Jag har räknat ut seglad sträcka och tid, samt snitt för alla dagar, och sen räknat samman för alla fyra etapper. Samma sak för all tid för motor. Dag 1, torsdag 17 aug Seglad tid: 5 tim 38 min Seglad sträcka: 21.02 nm Seglad snittfart: 3.7 kn Motortid: 2 tim 54 min Motorsträcka: 10.22 nm Motorsnittfart: 3.5 kn Dag 2, fredag 18 aug Seglad tid: 5 tim 14 min Seglad sträcka: 18.08 nm Seglad snittfart: 3.5 kn Motortid: 0 tim 13 min Motorsträcka: 0.54 nm Motorsnittfart: 2.5 kn Dag 3, lördag 19 aug Seglad tid: 2 tim 40 min Seglad sträcka: 9.15 nm Seglad snittfart: 3.4 kn Motortid: 5 tim 39 min Motorsträcka: 21.17 nm Motorsnittfart: 3.7 kn Dag 5, måndag 21 aug Seglad tid: 0 tim 15 min Seglad sträcka: 0.42 nm Seglad snittfart: 1.7 kn Motortid: 2 tim 59 min Motorsträcka: 12.52 nm Motorsnittfart: 4.2 kn Totalt Seglad tid: 13 tim 47 min Seglad sträcka: 48.67 nm Seglad snittfart: 3.5 kn Motortid: 11 tim 45 min Motorsträcka: 44.45 nm Motorsnittfart: 3.8 kn Sammanfattningsvis var det en på många sätt härlig båtsemester. Men den hårda vinden och vågorna ställde till det, liksom förkylningen som hade otroligt dålig tajming. Några lärdomar. En är att jag sover dåligt i båten. Förhoppningsvis blir det bättre när jag är ute längre och blir mer van vid det. En annan är att jag tycker det är rätt tråkigt att vara ensam. Under själva seglingen går det bra, även om jag gärna har sällskap då också, men i hamn under morgon och kväll, då saknar jag verkligen nån att prata med och dela upplevelsen med. Nu går säsongen mot sitt slut, även om jag räknar med segling åtminstone september ut. Nästa år hoppas jag kunna komma iväg på en treveckorstur. Förmodligen då i juni. Vi får se. Men kul ska det bli!
  2. 9 points
    Trist attityd mot försvarsmakten. Det är ingen som tycker att du är häftig för att du skriver så.
  3. 8 points
    God Jul Och Gott Nytt År! Från oss på maringuiden.se
  4. 8 points
    Svarar eftersom det efterfrågades svar från kvinnor 🙂 Jag har alltid undrat hur man träffar en man med seglingsintresse eftersom alla jag varit ihop med har varit extrema landkrabbor och jag har fått tjata för att ens få komma ut på vattnet. Själv är jag uppväxt med segelbåt. Min nuvarande sambo hade aldrig varit på sjön. Men han tycker om att komma ut till sjön och bada så när vi flyttade till hus nära vatten så började jag tjata om båt. Han sa att han kunde tänka sig en daycruiser (motorintresserad bilkille, allt ska gå fort) men sen ville han att det skulle gå att sova över i den också. Vi kikade runt men fastnade inte för någon. Det var då jag hittade en Birdie 24 tillsalu där vi bor. Jag åkte och tittade och beslutade att köpa den själv eftersom det var en billig båt, sa till sambon att han fick bli delägare om han ville och att vi iallafall har en båt att komma ut på sjön med 😉 nu har han lärt sig segla och upptäckt tjusningen med det 😉 så nu sitter han och tittar på stora fina segelbåtar på Blocket. Det känns lovande! Jag hoppas på att få långsegla nån gång, vi får väl se men jag är glad över min lilla segelbåt sålänge 🙂
  5. 8 points
    Ända sen i vintras har jag planerat för årets seglingssemester. Semesterschemat fylldes i och blev så småningom godkänt av projektledningen och chefen. 24 dagar i följd hade jag till mitt förfogande, från 1 juni till 24 juni. Efter en vår med en hel del motorstrul, som till största delen nu är lösta och diverse fix med båten, bland annat en ny fock, så var båten hyfsat redo när sommaren gjorde sitt intåg även rent kalendermässigt. Det var ändå några saker kvar att göra, som att bygga en piedestal/instrumentpanel för sittbrunnen till plotter/ekolod och VHF-radion. Med hjälp av lite plywood, vinkelbeslag, en snurrplatta från Biltema och lite annat smått och gott blev det en hyfsad lösning. Ekolodsgivaren fäste jag med akrylfog direkt mot skrovet framme under förpikens “golv”. Förmodligen tappar den en del effekt, men jag kunde i alla fall få bottenekon på strax över 60 meters djup, som var det djupaste jag passerade under dagarna jag var ute. Instrumentpanelen På förmiddagen den sjätte juni packade jag in det i båten som jag skulle ha med mig. Jag hade planerat för att kunna vara ute i nära tre veckor i sträck, så jag hade med mig betydligt mer än jag skulle komma att använda, men jag har hellre med mig saker jag inte behöver än saknar saker när de verkligen behövs. 16 liter UHT-mjölk, 12 liter frukt/bärdryck, pasta, krossade tomater, matolja, knäckebröd, smör, kryddor, fiskbullskonserver, några kilo äpplen och bananer. 20 liter dricksvatten i tiolitersdunkar. Kemtoan var fylld och installerad, nu med lite stabiliserande skivor runt, för att garantera att den inte välter när båten kränger. Och 33 liter bränsle, vilket ger en ungefärlig gångtid på 14-15 timmar, eller ca 50-55 sjömil. Några minuter över tolv lämnade jag hamnen och puttrade söderut mot Sotekanalens norra ända. Jag kom iväg senare än planerat och med sydlig vind skulle det ta för lång tid att kryssa ner på utsidan Ramsvik, så det fick bli kanalen. Efter Guleskärskajen satte jag segel, tog upp motorn och njöt av tystnaden på väg mot passagen norr om Bohus-Malmön. Njöt inte lika mycket av den mycket svaga vinden. Farten var runt två knop, så jag tröttnade och grävde fram gennakern. Som ensamseglare utan autopilot tar det en bra stund att få den på plats. Det blir ett evigt springande bak för att justera rodret (trots roderlås - som bara funkar riktigt bra när man seglar högt mot vinden, inte på slör som här), och det blir ofrivilliga pauser för att parera för svall från passerande atlantångare, eller motorbåtsförare med för tung högerarm. Närmare halva sträckan hade nog passerat innan gennakern flög fint och drog. Farten ökade med säkert en knop. Gennakern uppe! Jag fick göra några girar för att vänta på linfärjan och testade att ligga bi med gennakern. Det gick förvånansvärt bra, men inte alls lika långsamt och kontrollerat som med fock. När färjan väl hade lagt till på andra sidan kunde jag gippa och fortsätta österut. Bara några meter senare kom jag ur lä från Malmön och hade runt 6-8 m/s från sidan! Båten sköt fart och krängde ner så relingen kom i vattnet och broachen var nära. Jag försökte släppa skotet men det satt stenhårt fast i skotråttan! En vindby kom och broachen var ett faktum. Jag hörde hur massa saker välte och rullade inne i båten och hoppades att toan inte var bland dem. Jag var nu också mycket nära grundet Bredungen, som låg i lä, och hade begränsade möjligheter att manövrera undan. Efter att jag tvingat upp fören lite mot vinden släppte det värsta trycket i skotet och jag kunde släppa det. Fick sen styra upp mot vinden mer, släppa fallet och nedhalet lite för att få bort kraften ur gennakern och sen ta mig fram på fördäck för att få ner allt. Nån halvminuts kämpande senare var gennakern nere på fördäck, och jag kunde pusta ut lite. Jag styrde båten bort från grundet och låste rorkulten så båten skulle hålla sig på en stadig kurs, och kunde till slut packa ner gennakern hyfsat ordentligt under däck. Jag såg också att det inte var nån fara med de saker som hade ramlat. Jag hade ändå stuvat rätt bra, så det var mjuka och lätta saker högre upp. Vinden tilltog och jag nöjde mig med att segla med enbart storseglet. En lite större segelbåt valde att segla med enbart genua och kryssade sig söderut med mig i den friska vinden. Jag såg att det satt en vindmätare i masttoppen och när vi var på en båtlängds avstånd vid ett tillfälle ropade jag till skepparen och frågade om vindstyrkan. “Åtta!” ropade han tillbaks. Vi höll relativt jämna steg ett tag, men så minskade vinden och den andra båten satte fulla segel och drog iväg som en raket, säkert över sju knop. Jag höll mig mellan fyra och fem, även efter att focken kom ut en stund senare. Men båten har legat i oavbrutet sen juli förra året, så jag gissar att en knop försvinner pga bottenskicket... Pengar och tid räcker inte till allt man vill göra, så den här säsongen fick vi vara utan bottentvätt och bottenmålning! Vinden var perfekt för fullt ställ därefter. Inga byar att tala om och stadigt runt 5-6 m/s ner mot Lysekil. Bidevind blev till halvvind, och efter Lysekils hamn var det slörbetonat den sista biten upp till inloppet ner mot Nordströmmarna. Ner med seglen och ner med motorn. Dags att lyssna på monotont surr i nån timme framöver. Men den vackra passagen väger upp motorsurret. Inne i de lugna vattnen är det som att komma in i en annan värld. Mer insjö än salt hav. Jag var frestad att lägga till vid en liten holme nordöst om Bassholmens nordöstra spets, men jag fortsatte ändå eftersom jag hade planerat att göra natthamn på samma plats som min första naturhamnsnatt i augusti förra året. Troligtvis var tidvattnet på väg att vända under min passage, för det var i stort sett inga strömvirvlar alls utom sista sundet vid Bälögat. Väl ute i Koljöfjorden drog jag upp seglen och slörade österut ca 2.5 nm. Den lilla vik jag hittade förra året är fantastiskt fin och väldigt skyddad för vind från SÖ genom S till SV. Denna gång hade jag också ett ekolod som jag fick en bättre uppfattning om botten genom. Hivade i ankaret när djupet var runt sju meter och styrde sakta in mot den sten jag hade som siktpunkt. Jag kom lite för långt åt höger och det grundade upp för snabbt, så jag backade ut lite igen och styrde mer vänster på nästa försök. När jag tyckte att avståndet såg bra ut och ekolodet indikerade 1.2 m djup låste jag ankarlinan, gick fram till fören och slängde ut kastankaret. Grepp direkt, så jag gjorde fast den linan och tog fram en grövre förtöjningslina. Jag hade också på mig nyiköpta hopp-i-land-skor. En sorts badskor i gummi och neopren med extremt bra grepp och vattentåliga. Förra året halkade jag nämligen och trampade ner en fot i vattnet just på denna plats. Nu var det dock stadigt lågt vatten så att stenen jag klev ner på var torr och inte ett dugg hal, men det kunde jag inte veta innan. Lämnade lite slack i linorna och drog sen ut båten från land en meter eller så, för att undvika att båten skulle slå i om vattnet sjönk under natten. Efter lite kvällsmat somnade jag rätt tidigt den kvällen, med mina mått mätt, jag förtöjde ändå runt halv tio. Höga träd och brant kust på Orusts norra sida Lugn och stilla kväll vid Borgilefjorden Efter en lugn natt utan kluckande vaknade jag inte långt efter solen. Vinden hade ökat lite och blivit västligare. Efter lite snabb frukost och andra bestyr tankade jag motortanken från en dunk och kastade loss. För fulla segel fortsatt österut och sen norrut upp mot Vindön, med vinden i ryggen. Bekväm och enkel segling. Jag hade skaffat en vattentålig Bluetooth-radio inför resan, och med den lyssnade jag på diverse radioprogram. Just på den nämnda sträckan var det utmärkta Snedtänkt med Kalle Lind och avsnittet om Revyns övergångsfigurer del 2, där personer som Tollie Zellman och Gustav Wally avhandlas, bland många andra. Efter Vindön höll jag mig nära Orust på väg söderut. Vinden var mer sydlig än västlig inne i den smala fjorden, och det blev en lång serie slag ner förbi Ljungskile. Vinden ökade i styrka och jag fick både motsjö och motström som tryckte ihop slagvinklarna brutalt mycket. Jag rullade in focken, eftersom jag av erfarenhet vet att jag kan ta bättre höjd och minska avdriften vid hård vind på det viset. Det syntes direkt på plottern, och ett tag till gick det bra. Men vid det smala sundet strax norr om Svanesundsfärjan gav jag upp. Då blåste det runt 9 m/s och jag tröttnade på att stångas mot vinden. Med motorn höll jag ungefär samma varvtal som ger 4.5 knop i stilla väder. Här var farten runt 2.5 knop... Siktet var inställt på gästhamnen i Stenungsund efter att min planerade naturhamn visade sig vara en brant bergvägg. Så går det när man planerar efter Eniros sjökort och flygfoton. Nån gång i framtiden får jag väl bita i det sura äpplet och skaffa en naturhamnsguide. I Stenungsund var det dåligt skyltat vad som var gästhamnsplatser och vad som var vanliga båtplatser, men efter lite irrande hittade jag rätt. Ut med fendrar på sidorna (ett av mycket få tillfällen som jag har fendrarna ute!). Jag försökte fånga en av bojarna för att fästa en akterlina i, men hann inte. Den hårda vinden från sidan gjorde att allt gick för snabbt för mig som ensam ombord. I stället saktade jag in så att fören mjukt tog i bryggan och sen svängde jag mig runt och in långsides mot kajen, med fören mot vinden. Förtöjde och såg mig sen omkring efter en hamnansvarig. En man i röd tröja satt vid det flytande hamnkontoret, så jag gick dit och frågade honom, men han hade inget med det att göra utan satt bara där för att det var en bra plats att sola på. Jag hittade i stället ett telefonnummer till hamnkaptenen. När han svarade förklarade jag att jag låg långsides och att jag nog inte på egen hand skulle klara att flytta båten till en förtöjning ut från kajen. Men han sa att det var ok så länge jag inte tänkte stanna mer än över natten, och det skulle jag ju inte. Skönt! Sen frågade jag om betalning, och då förklarade han att förvaltningen inte bestämt sig för hur de ska ta betalt, så tills de bestämt sig tar han inte ut några avgifter. En gratis natt alltså! Jag brände hälften av de insparade pengarna på pizza. Det var lite party i en båt längre bort, men de tystnade strax efter midnatt. Sen sov jag gott till morgonen. Glest i Stenungsunds gästhamn Fredagen bjöd på soligt väder och lite lägre vindstyrka än gårdagen. Jag bestämde mig för att gå för motor söderut genom hamnen. Passerade under den ganska låga bron, men båten bör ha runt två meters marginal. Det ser ut som om masten ska skrapa i ändå, men det gick förstås bra. Efter en stund var jag ute på mer öppet vatten och fick upp seglen. Sen följde flera timmar av kryssande ner längs Tjörn. Förbi Lövön och Älgön. Ett mindre antal lastfartyg passerade under dagen. Påtagligt fula. Ett hette Symphony Sea, och det hade en hög, bullig stäv och överbyggnaden framtill. Det såg lite ut som om det backade... Vid Risön låg ett fartyg jag känner till närmare. Drott af Dyrön. Den tidigare chefen på mitt jobb bor på Dyrön och har två år i rad ordnat så vi haft vår-kickoff på Marstrands Havshotell, och med bland annat en rundtur med just Drott. Just den här dagen verkade de hålla på med nån slags filminspelning, för de låg stilla länge och det stod en stor filmkamera på stativ på soldäcket. Jag såg dem glida runt i de trakterna större delen av resten av dagen. M/S Drott af Dyrön Betyder såna här att det går en lina strax under ytan till en likadan flagga en bit bort? Lika nervöst varje gång! Vinden mojnade allt mer under eftermiddagen och det blev svårt att få nån större fart på båten. Jag hade planerat att ligga för natten i viken på Högö, sydöst om Klåverön, men timmarna gick och vinden försvann nästan helt, samtidigt som dyningarna från väster tilltog. Det eviga vaggandet och de smällande seglen är oerhört påfrestande, så efter en serie svavelosande eder åt vädergudarna tog jag ner seglen och startade motorn. Högö kändes onödigt långt bort för att motorera till, så i stället styrde jag mot den omtalade viken Utkäften, på Klåveröns sydsida. Under färden in kollade jag sjökort och flygfoton för att hitta en bra plats. Valde ett ställe där det såg ut att vara djupt nära land. När jag kom dit gick jag först långsamt in för motor och kollade noga ekolodet. När fören nästan var mot berget var det fortfarande djupt nog under kölen. Jag backade ut igen, slängde i ankaret och gick sakta in mot samma punkt. Där fanns nämligen en sten att få en förtöjningslina runt, och skrevor för kastankaret att fastna i. Väl inne gick jag fram till fören och började kasta. Inget grepp på första kastet, utan det blev bara ett halvkilo tång när ankaret studsade av berget ner i vattnet. Backade ut igen och försökte en andra gång. Samma resultat. Nu svor jag högt och ljudligt och i den tysta viken gissar jag att alla andra båtar hörde mig. Först på femte försöket fick ankaret fäste, och jag kunde äntligen justera in fören långt nog för att kunna hoppa iland med förtöjningslinan. När det var gjort började jag fixa till saker som rörts till under dagen. Jag ville kolla hur det såg ut under fören med vattendjupet och gick fram igen, och upptäckte då att det bara nån meter åt sidan satt två stålöglor. Och några meter bort satt ytterligare ett par. Tack vare SXK, förstås. Men jag hade ju ingen sån karta, så det var bara tur att jag fick syn på dem. Jag drog om den långa linan så den löpte genom öglan och sen fäste jag båda ändar i båten. Bra att bara kunna släppa en ända och dra ur öglan nästa dag, i stället för att behöva hoppa iland. Fler båtar kom in under kvällen. Bland annat en X-99:a med ett ungt par ombord. En rejsig sak, med kraftigt krummad mast och absolut inga rullade försegel, utan allt ner i säckar efteråt. Jag ville läsa mer om X-99 så jag kollade in båtfaktasidan om den på Sailguide. Bilden som illustrerar modellen visade just det exemplar av X-99 som låg förtöjd intill. Jag kollade sidan för Dominant 78, och mycket riktigt är det vår båt som är exempelbild där. Världen är liten ibland! Djupt nästan in till berget Utkäften på Klåverön En mycket stilla och fin kväll blev natt och jag sov gott men vaknade tidigt av solen på lördagen. Efter de vanliga frukostbestyren kollade jag väderprognosen och bestämde mig för att styra norrut eftersom det skulle komma in oväder på söndag kväll och måndag. Hård vind och risk för åska. Nej, inte för mig. Att lägga till i okänd hamn ensam i hård vind är inget jag vill ge mig på frivilligt. Jag lämnade hamnen för motor strax innan åtta, och gick på utsidan Klåverön och Marstrand. Ganska lätta vindar från SSV. Det fick bli gennaker igen. Det tog väl 20-25 minuter att få upp den, men upp kom den, och sen blev det betydligt bättre fart norrut. Tog ner gennakern igen på väg in i rännan utanför Härön, för vinden hade ökat lite och jag skulle snart mer västerut. Efter Kaurö svängde jag mot NV och satte kurs mot Måseskär. Hade tänkt styra mer norrut efter Söskär men den avtagande vinden och vågorna från SV hade inneburit en väldigt rullande och segelsmällande gång. I stället fortsatte jag nästan upp till Måseskär innan jag svängde norrut igen och då fick vågor och vind rakt akterifrån. Betydligt behagligare. Efter mycket guppande nådde jag in i mer stilla vatten innanför Härmanö. Det mulnade på en hel del och jag trodde att det skulle bli regn, men det höll sig torrt. Det gick inte fort norrut, men 2-3 knop blev det i alla fall. Många motorbåtar körde förbi i maximal svallfart. Allra värst var en taxibåt som gav upphov till ett helt brutalt svall. Atlantica och Gratitude seglade ut från Marstrand bakom mig Vid Gullholmen kom det lite mer vind, och jag började tro att jag kanske skulle hinna ända till Hunnebo igen innan det blev natt. Ut mot Islandsberg levde hoppet, men på bara ett par minuter försvann vinden nästan helt. Från 4-5 m/s till 1-2 m/s på nolltid. Försökte fortsätta segla, men en stor motorbåt hade bestämt sig för att dra barn på badleksaker i cirklar runt mig. Svallet slog all vind ur seglen. Dessutom mötte jag en annan segelbåt som använde väjningsreglerna för att jävlas med mig. Jag höll undan åt styrbord och visade tydligt vart jag var på väg, men han föll i stället av mer och mer för att trycka till mig. Till slut hade jag nästan svängt ett halvt varv. Då verkade idioten nöjd, styrde tillbaks upp mot vinden och passerade med ett flin. Det här med att behålla sin fart och kurs verkade han däremot ha selektivt minne kring... Strax efter det var det ingen vind kvar. Seglen hängde och jag drev oändligt sakta mot södra inloppet till Grundsund. Dags för motor igen. Den planerade hamnen för natten var viken norr om Gåsö. Här hade jag hittat en karta som visade en tvåmeters djupkurva och var förtöjningsöglor fanns, så jag var bättre förberedd. Eftersom jag kom från öster passerade jag det lilla sundet norr om Tornholmen. På sjökortet är det ljusblått där jag körde, men jag hade bara några decimeter fritt under kölen. Ekolodet visade botten vid 1.5 m (men givaren är nog 15-25 cm under vattenlinjen också). Jag såg också botten tydligt från sittbrunnen. Vitt och grönt... Väl inne i viken såg jag att de dubbade platserna alla var upptagna sju motorbåtar och en motorseglare låg i två grupper. Först testade jag att gå in mot stenblocken på den östra sidan av viken, men när ekolodet gick under metern fick jag skrämselhicka och backade ut igen. Då hade jag ett par meter kvar till land. I stället gick jag till en plats ungefär halvvägs mellan de två båtgrupperingarna. Långsamt in först, kollade ekolodet och var nöjd med det jag såg, och sen in igen efter att ankaret fått bada. Kastade mitt lilla kastankare och fick hugg på första kastet. Perfekt! Förtöjde runt det stora stenblocket som låg där, och drog ut båten från land en bit. Fin liten vik, men tyvärr var det inte lika trevligt sällskap i viken. Kvällsmat Solnedgång över den fina viken vid Gåsö Den norra gruppen av fyra motorbåtar hade vuxna i medelåldern, ca 40-50 år, och barn i grundskoleålder. Och de hade fyra gummibåtar med ganska stora utombordare på. Första timmen genomfördes en mycket vetenskaplig serie provkörningar med båtarna, där motorerna vinklades på olika sätt och sen mättes toppfarten. Gång på gång på gång. Och när en unge tröttnat så tog nästa årgång vid. Drygt tre timmar höll detta på, med några kortare avbrott. Slut på bensin? Inga problem - farsan har fler dunkar! Sen var det tre hundar som bildade en spontan kör och genomförde upprepade framträdanden under kvällen. Nå, hundar kan jag ha lite mer tålamod med, för de förstår ju inte vad de gör på samma sätt som gummibåtsmarodörerna. Jag befarade att jag inte skulle få sova, men som tur var blev det till slut tyst och jag sov faktiskt både länge och gott den natten. Strax efter sju lämnade jag viken nästa morgon och slörade hemåt. Passerade utanför Stora och Lilla Kornö samtidigt som SSRS tydligen var där för att assistera en båt som tog in vatten. Jag förstår inte hur räddningsbåten från Smögen lyckades passera helt obemärkt, men den kan förstås ha varit i närheten och inte kört från Smögen. Båten med läckan ropade inte på VHF:en heller, för det hade jag hört i så fall. Sista biten norrut på västsidan om Malmön var det en slör i perfekt vind med tilltagande våghöjd. Härligt att surfa på vågorna lite då och då! Här ringde morsan och frågade om en vän till familjen som var på besök kunde åka med sista biten från Kungshamn till Hunnebo. Visst, så klart, så vi bestämde att jag skulle höra av mig när jag hade ungefär en kvart kvar till hamnen i Kungshamn. Jag rullade in focken när jag passerade Tången och tog ner storen utanför Guleskär. Hängde på fendrar och gick in mot hamnen. En snygg “handbromssväng” in mot flytbryggan och sen fick den tillfällige gasten hoppa ombord. Vi gick långsamt (samtalsvarvtal!) för motor hela vägen upp till kanalen och genom kanalen. Men för att ändå få lite mer segling rullade jag ut focken och fimpade motorn den sista knappa sjömilen från kanalen till hamnen. In mellan bommarna, och så var äventyret slut för den här gången. Jag har inte mätt lika detaljerat den här gången. Troligtvis går det att få mer detaljer ur loggarna i plottern, men den är i Hunnebo och jag är i Göteborg. Men med hjälp av gott minne och Eniro så har jag fått fram ungefärliga distanser. Första dagen blev det ca 33 nm på nio timmar, så en snittfart runt 3.7 knop, men det är i båtens färdriktning. Det var ca 2.5 timme för motor under dagen, men för motor håller jag oftast ungefär 3.5 knop, så det påverkade inte snittet nämnvärt. Andra dagen blev det ca 34 nm på ca nio timmar, så lite drygt 3.7 knop igen. Här med sista 1.5 tim för motor, men då med ca 2.5 knop i snitt, så seglingssnittet var nog nästan fyra knop jämnt. Tredje dagen blev det ca 31 nm, på knappt tio timmar, så ett snitt kring 3.2 knop kanske, men sista halvtimmen för motor. Fjärde dagen 29 nm på tio timmar, så knappt tre knop i snitt, varav sista halvtimmen för motor i lite högre fart än så. Femte och sista dagen blev det ca 16 nm, där tio av dem seglades på ca 2.5 timmar för ett snitt på fyra knop och sen fem för motor genom kanalen i tre knop, och en sista knapp sjömil för segel i tre knop. Totalt ca 143 nm på runt 42 timmar, som ger ett totalsnitt på runt 3.4 knop. Lite sämre än förra året, men då var botten rengjord och målad en månad innan, och det var lite mer vind. Plottern har verkligen gjort det lättare att planera slagen vid kryss. Det går att sträcka ut kryssbenen långt in mot kusterna när jag ser i realtid på sjökortet var jag är, särskilt i kombination med ekolodet som stödjer positionen med matchande djup. Det minimerar antalet slag som ju alltid innebär förlorad fart och höjd en stund. Tyvärr ger plottern också en deprimerande realtids-feedback på avdriften. Inte sällan var avdriften 30+ grader när det friskade i. Sällan under 20. Nån gång över 40. Vid lättare vind är avdriften mycket mindre, och ibland ensiffrig. Naturligtvis beror även detta till viss del på att botten har massa påväxt. Annars är det inte fullt så dåligt. Men jag tror ändå att båten hade mått bra av ett längre (bakåt) roderblad, som inte tappar greppet lika lätt. Jag vet ju att en del Dominanter (i alla fall 95:or) byggts om med just ett “bredare” kölblad, och hade tid, pengar och ork funnits hade jag defintivt gjort samma ingrepp här. Men till nästa år ska i alla fall budgeten räcka till att bottenmåla, så lite bättre blir det ändå.
  6. 7 points
    Så slutade denna kanalfärd äntligen bra. http://www.hahnes.se/emigranten/2019/01/pa-aventyr-med-ellen-i-mal/
  7. 7 points
    Det tråkiga med alla sådana här enkäter/undersökningar/frågeformulär som förekommer rätt frekvent är att de som är ansvariga ALDRIG återkopplar till dem som försöker hjälpa dem. Resultatet och slutsatserna behåller de för sig själva. Denna brist på återkoppling har fått mig att helt sluta besvara dessa enkäter. Om ni vill göra gott för kommande ex-jobbare så att svarsfrekvensen på undersökningarna ökar så redovisa gärna "vad blev det av ert arbete".
  8. 6 points
    Det finns ju budgetmodeller på bogpropeller också, Ruskpricken...
  9. 6 points
    Hej! Jag är reparatör i annan bransch och hamnar ibland i denna situation. Jag tror att orsaken till uteblivet svar beror på tidsbrist. Troligtvis har de fullt upp och prioriterar inte denna typen av mail. I vår verksamhet är det inte helt ovanligt med liknande mail och när vi besvarar dem får man oftast ingen reaktion tillbaka. Vi brukar sträva efter att alltid svara men missar ibland och vi springer inte benen av oss för att svara. När jag läser ditt "mail" så reagerar jag direkt på hur du skriver och jag skall förklara hur jag ser på saken. Du beskriver först ett problem "dina trimcylindrar rör sig under gång" och därefter presenterar du en lösning "de skall packas om" därefter frågar du om pris på ompackning. Denna formulering är ett problem. Du förväntar dig en lösning på ett problem, du presenterar lösningen. Skulle det nu visa sig att ompackning inte löser problemet kan det blir problem beroende på hur du väljer att reagera. Jag anser att ditt väl definierade jobb inte är så väldefinierat. Du skulle ha skrivit: Hej, vad kostar det att packa om 2 trimcylindrar till ... I min bransch är det mycket vanligt att kunderna beskriver ett problem och vill att jag skall utföra "deras" lösning på problemet och, tyvärr, ofta har kunderna helt fel lösning på problemet. Med kundernas lösning kommer problemet kvarstå. Vänligen /Mathias
  10. 6 points
    genomgick en gråstarr operation i måndags,blev kanonbra ,ett under vad läkarna kan uträtta, efter lång väntan så nu har jag knivskarp syn igen,väldigt tacksam för våran sjukvård.
  11. 5 points
    Kul inlägg och diskussion. Jag tänker ofta i liknande banor men tvärtom. Var finns alla trevliga, seriösa och seglingsintresserade singelmän? De flesta män jag träffar på när jag är ute och seglar är de som vill ha stora, bekväma och snabba motorbåtar. Eller så är det original som är mer intresserade av att modifiera sina IF, Maxi, Vega... etc än att faktiskt lyfta blicken över relingen till grannbåten. Ni som säger att det inte finns några kvinnor med seglingsintresse. Ni har fel! Jag är med i några forum på Facebook med seglingstjejer så jag vet att dom/vi finns. Svårigheten är väl att träffas? Om alla är ute och soloseglar är det ju lite svårt. Och det är mycket som ska stämma - jag seglar hellre själv än har med någon med stort behov att få mansplaina ditt och datt om segling på min skuta. Spännande tråd, verkligen. Bra att den lyfts! /Maria
  12. 5 points
    Under 2017 så gjorde jag en försommarresa i en plastsnipa från Nådendal i Finland till Haparandatrakten, med en omväg via bland annat Åland, Gotland, Bornholm, Skåne och Göta kanal. I april 2017 så köpte jag en begagnad plastsnipa av sorten Bella 7002 i finska Nådendal. Sedan så var jag ute och åkte med den i sju och en halv vecka. Med mig i båten hade jag även min cykel så att jag passade även på att utforska en del platser från cykelsadeln, däribland Gotland. Resan gick från Nådendal upp till Haparandatrakten, men jag tog inte den närmaste vägen, utan istället tog jag omvägen via bland annat Åland, Stockholm, Fårö, Gotland, Öland, Simrishamn, Bornholm, Falsterbo kanalen, Ven, Hallands Väderö, Göteborg, Trollhätte kanal, Vänern, Göta kanal, Vättern, Mem, Dragets kanal, Södertälje kanal, Mälaren, Hammarbyslussen, Väddö kanal, Svartsundsrännan, Härnösand, Höga kusten, Norra Ulvön, Holmön, Skellefteå, Piteå, Strömsundskanalen, Boden och Töre innan jag slutligen nådde fram till Haparandatrakten och Finland igen. Här på länken nedan till min blogg har jag skrivit som en resedagbok om resan och publicerat en del bilder från resan. Så om någon är nyfiken så får ni gärna besöka min blogg och läsa om resan, och naturligtvis får ni ju gärna dela med er av länken. Det var kort sagt en fin resa som jag fick uppleva under våren och försommaren längs en stor del av den svenska kuststräckan, på några av landets mer kända öar, i ett par av landets sjöar och längs några av de mer kända svenska kanalerna. Naturligtvis har resan inspirerat mig att ge mig ut på fler resor framöver, så under de kommande åren är tanken att framförallt resa genom fler kanaler i Sverige, men även i Norge. Så jag hoppas att jag kan inspirera fler att ge sig ut på trevliga resor i de svenska farvattnen och som sagts för min del lär det bli fler resor och därmed fler resedokumentationer framöver också. /Fredrik Direktlänk till reseberättelsen i min blogg: www.fredriktysk.se
  13. 5 points
    Några konstruktiva förslag till admin (är de aktiva här förresten ?): Jag har två huvudsakliga förslag för att få omdesignen bättre - a) Komprimera översikten så man ser mer. Det skall vara just en översikt. Samt b ) gör funktionerna konsekventa. 1. Nu verkar alla inlägg och inte trådar där det hänt något komma upp under "Visa Senaste". Då kan tydligen också samma ämne komma upp flera gånger lite slumpmässigt i listan beroende på när det kom in nya inlägg. Rörigt. Slipper man om ni gör ändringen enligt #2/3 nedan. Dessutom kommer man till en lista som heter "Ej lästa inlägg" om man klickar på "Visa Senaste". Det är ju inte riktigt samma sak, och den stämmer inte heller då den visar även lästa - fast då utan fetstil..... Tror ovan skulle lösa sig bra genom att ha "Visa Senaste" på menyknappen med funktionen - att visa enbart trådrubrikerna där det hänt något senast - bara fetstila de rubriker där det finns ett eller flera inlägg JAG inte läst - Inte visa någon text från senaste inlägg (se vidare under #2) Detta är snarast en Forumstandard. För oftast är jag intresserad att se vilka trådar som det rört sig i, oavsett om jag varit där och läst eller inte. Då kommer varje trådrubrik bara upp en gång. Och mycket finns ju redan (fet/icke fetstil om man har läst), men ni behöver städa i soppan av inkonsekvens. Samt införa #2 också: 2. Ta bort den obligatoriska visningen av senaste (olästa) inläggets första rader. Dels tar det onödig höjdplats, dels är det ofta synnerligen förvillande då texten/svaret ändå inte är begripligt helt lösryckt från sitt sammanhang i tråden. Kul funktion - javisst. Men inte användbar och tar som sagt en massa plats. Lägg i så fall istället tillbaka (?) så man kan se första raderna av TS ursprungsinlägg som en tillfällig text genom att hovra på rubriken med markören. Alltså det som hör ihop med rubriken. Då kan man minnas vad det handlar om och välja om man skall öppna för att läsa senaste i den tråden - utan att det tar upp onödig plats och ger en massa ovidkommande info för hjärnan som den inte vill ha just då. Det är dessutom "standard" att det funkar så på forum. Visst är det mycket som funkar till det bättre. Men att köra forumet på en skärm med måttlig vertikalupplösning är rörigare. Och varför skall man ändra det som faktiskt är ok ? Tänk på hur smidigt man kan lösa "Visa Senaste" i kombination med om tråden innehåller (för mig) olästa eller inte....
  14. 5 points
    "Om Gud velat att vi haft plastbåtar hade träden varit av glasfiber"
  15. 4 points
    När vi satte in JFB hemma så testade jag genom slänga en inkopplad borrmaskin i barnens pool (utan barn). Kul att se att det funkar. Kontakten är enfas och heter CEE. -- Jordfelsbrytare är inte riktigt bra beteckning bör snarare heta "obalansbrytare" eller likn. Men, för att det ska bli obalans mellan fas och nolla så måste strömmen ta vägen någonstans och det kan den bara göra till jord dvs det som kallas jordfel. Så helt fel är inte benämningen.
  16. 4 points
  17. 4 points
    Måste politiken in i vartenda forum?
  18. 4 points
    En lång debattråd om detta har funnits på norska Båtplassens forum för flera år sedan. Även där handlade det om lanternor inte sällan köpta i "finbutiken". Några rekommenderade att släcka lanternorna när man skulle prata radio, andra tyckte man tyvärr fick acceptera detta med moderna prylar. Men de flesta hade precis rätt uppfattning - nej, det är inte acceptabelt ! Gå tillbaks med dem, klaga högljutt men droppa gärna också en anmälan hos Elsäkerhetsverket, då det är stor risk att de inte ens uppfyller CE-kravens EMC-del (även om de råkar vara märkta med CE). Säkert kommer du i butiken att få höra att de aaaaaldrig fått klagomål innan. Men då får de ett nu. Och begär även återkoppling vad de tänker göra med produkten. Be ev. att få tala med butikschefen och påtala olagligheten om de inte uppfyller CE. Det är f.ö. testdokument som SeaSea (som importör) faktiskt måste kunna visa upp på begäran inom ett fåtal arbetsdagar om en myndighet frågar... Sedan finns en annan "regel" också, och det är att utrustning skall kunna samexistera med annan för fordonet avsedd utrustning, vilket ofta resulterar i strängare krav på t ex VHF- och FM-bandet. Alla biltillverkare har t ex krav som är betydligt strängare än CE. Sedan kan saker se likadana ut utanpå, men inuti har man rationaliserat bort lite avstörningskomponenter för att göra en variant av dem billigare. Inte sällan ändras produkten av mindre nogräknade tillverkare efter att den testats genom att helt enkelt låta bli att montera dessa på kretskortet senare i produktion. Om den ens testats alls. Clas Ohlson har t ex byggt ett eget EMC-labb för att löpande kunna kolla de produkter de säljer och importerar för att komma åt sådant här. Edit: Tänk på att du enligt KKL har rätt till ersättning av (rimliga) omkostnader som du har i samband med reklamation av en felaktig vara, t ex milersättning. Bra att tänka på om du vill vara extra besvärlig. Ja, jag ser rött på sådant här ! Just för att det är så lätt att konstruera rätt och störningsfritt, men man fullständigt skiter i lagar, regler och inte minst konsumenten bara för att tjäna någon krona extra. På konsumentens bekostnad. För att inte tala om säkerheten.
  19. 4 points
    Vaddå ta upp båten innan vintern? 😀
  20. 4 points
    Ungefär lika diskussion i sopsorteringssystemet, diska alla burkar och flaskor med diskmedel och varmvatten, för att sedan ta bilen 8 km för att där stoppa dem i en sorteringsstation. Undrar vem som lurar vem. Eller som många andra fantastiska förslag lägg ner Sveriges åkerier, och låt skitiga bilar från öst ta över, något vi ser rätt mycket häruppe. Ser ut som ryska kolkraftverk och utan däck när de kommer.
  21. 4 points
    Jag har en 5cm tjockis som bor i min radarantenn sen nåt år tebax. Kommer ut när det skymmer å bygger fantastiska nät. Har inte använt radarn medan hen bott där. Det hjälper alltså inte med radar. 😲
  22. 4 points
    Äsch, man kan sänka alla båtar om man har tillräcklig otur...
  23. 4 points
    Hejsan återigen! Nu är båten hämtad ifrån varvet, kölskadan åtgärdad och passade på att be varvet montera i en extra vagga också medans dom hade båten avlyft. Lagningen ser mäkta proffsig ut tycker jag, och nu har bättre tryckfördelning med 3 vaggor som har totalt 9 kölrullar på en 7,2 m lång båt. Kostnaden täckte försäkringen, 2500 kr i självrisk. Vi testade lägga i båten ifrån ramp i lördags och tog en premiärtur. Allt fungerar superbra, och det gick utmärkt att både lägga i och ta upp den med min framhjulsdrivna bil. Väldigt skönt, nu ser vi fram emot semestern!
  24. 4 points
  25. 4 points
    Problemet är löst! Visade sig att jag förmodligen hade knäckt till ett av stiften när jag bytte avgaslimporna 😤 Så många funderingar och ont i magen för ett som när man hittat det ett riktigt skitfel.... Lätt med facit i hand. Ha en bra båtsommar 🛥👍
  26. 4 points
    Fast det där kan du ta med en nypa salt. De som gillar att tävla brukar ha ganska svag förståelse för att alla inte har samma inställning som dem. Det är inte så att alla seglare förr eller senare landar i att de vill ha en sportig båt. Man kan lika gärna tycka att det är pest och pina med snabba, ranka, vingliga båtar och drömma efter långkölade, stabila, långsamma båtar. Det förstår man med tiden, vad för slags seglare man är. Det viktiga i början är att ta sig ut, och då duger nästan vilken båt som helst 😊
  27. 4 points
    Det finns olika sätt för båtägare att ta sig vatten över huvudet... Just nu känns det inte som riktigt rätt läge att äga en ubåt privat. "Hej, vill du hänga med ut i min ubåt." känns som en rätt dålig raggningsreplik. Mackey
  28. 4 points
    Lustigt hur saker förändras; på åttiotalet när jag utbildade mig till elektriker köpte en bekant till mig som reste en del i jobbet ett tiotal solpaneler och regulatorer. Minns inte var han köpte grejerna, kan ha varit Tyskland eller Holland. Som blivande elektriker gjorde vi en deal att han sålde panelerna och jag installerade dem i folks sommarstugor ute i skärgården. Då var panelerna och regulatorn de dyra delarna i hela installationen, batterierna upplevdes som billiga. I dag börjar det vara tvärtom, solpaneler är billiga och bra batterier dyra... PS När elnätet byggdes ut i skärgården kallades jag in på nytt för att installera "riktig" el i en del av stugorna jag en gång installerat solpanelsystemen i. Som en delbetalning tog jag då ofta solpanelerna. De installerades i andra stugor dit elnätet ännu inte nådde. En av de där åttiotalspanelerna sitter nu på taket i vårt hus, den levererar el till delar av husets belysning som är utförd med 12 volts ledbelysning. Några månader medan panelen är täckt av snö får jag använda en laddare för batteriet. Annars levererar den där 38 W panelen från 1985 mer än vi behöver för ledbelysningarna. Rätt fantastiskt hållbar teknik.
  29. 4 points
    Frågan är om Yanmar tänker godkänna min 15hk diesel från -79 eller om jag får prova själv.
  30. 4 points
    Svårt att gissa när man inte vet vad det "väl definierade" jobbet består i. Finns det ens sådana jobb på en båt? Skulle isåfall vara montage av ny utrustning på en fabriksny båt av för varvet välkänd modell. Allt annat kan potentiellt gå åt helvete oavsett hur duktig man är. Fast pris kommer alltid bli dyrare än löpande. Tror att det är lätt att "glömma av" ett mail sålänge det finns kunder som ringer och/eller besöker företaget. Särskilt om mailet har lite attityd och är fullt av krav. Rättshaverister mailar alltid. En sådan kund är besvärlig även irl. Det ska handla om stora pengar för att vara värt risken att få en kund med orealistiska förväntningar på halsen. Menar inte att så behöver vara fallet i just detta fall. Har vi luftat klart nu? Spännande ämne!
  31. 4 points
    På tal om mailsvar Har vi hört nåt svar från trådskaparen? /Claes
  32. 4 points
    Jösses vad du måste kunna snurra
  33. 4 points
    Nu sätter jag på popcornen! Aversion mot elverk handlar bara om den svenska avundsjukan, eller hur var det...? Kan bli en bra kväll...
  34. 4 points
    Jag håller INTE med att man skall prata med gamla gubbar; de brukar ibland sitta på gamla sanningar och berättar för dig att långköl, låg rigg och trång sittbrunn är ett måste för annars kommer båten sjunka av en brottsjö när du slörar över första bästa fjärd, och att VHF är en superuppfinning som fortfarande är ett måste som man inte kan gå till badviken i en högsommardag i juli utan... utan bilda dig en egen uppfattning.
  35. 4 points
    Lekkörning med jolle är väl ungefär samma sak som att köra elverk eller spela musik på hög volym. Är man ute i naturen på platser där flera båtar samlas är det gott omdöme att hålla en lite låg (ljud)profil. Mackey
  36. 4 points
    Förra sommaren, vid en av Bohuskustens bättre sugtömningsanläggnigar, låg det två till synes övergiva båtar i vägen, den ena var en större och stabilare styrpulpetbåt. Jag lade mig utanpå dessa, längsides. Dessbättre är slangen lång. Tömningen gick bra, men ack, jag sölade litet i styrpulpetbåten när jag gick i land med slangen. Analfabetismen och/eller piktolexin (=oförmågan att förstå symboler) tycks vara utbredd. Jag har svårt att förstå att det skall vara så svårt att förstå de båda orden "förbjuden" och "tilläggning" i kombination, liksom en skylt med ett ankare med kryss över.... ...
  37. 4 points
    Förlåt, jag borde kanske starta en blogg i stället, men jag ville skriva av mig. Och nog kan det vara trevligt med lite andra inlägg än bara frågor om fel och problem? Prognosen inför senaste helgen var inget vidare i början av veckan, men ju närmare helgen vi kom, desto bättre blev den. På fredag kväll åkte jag upp till Hunnebo och provianterade lite. Lördag morgon bjöd på vackert sommarväder och milda vindar från sydöst. Var nere vid båten halv nio och strax innan nio puttrade jag ut ur hamnen och satte segel. Vindprognosen för dagen sa sydöstlig fram till mitt på dagen, och därefter snabbt omslag till västligt eller nordvästligt. Jag tänkte utnyttja det till att slöra norrut, och sen kunna slöra hem också. Efter en knapp timme, när jag var i höjd med Valön norr om Bovall, började vinden, och farten, avta. Strax därefter var det helt dött och båten vaggade av och an i de mjuka dyningarna, med segel som hängde. Farten var ungefär en knop under den dryga timmen det varade. Jag var precis på väg att få uppgennakern, i hopp om att fånga lite mer vind, när den nordvästliga vinden dök upp på bara en minut. Stuvade snabbt ner gennakern igen och skotade hem. Äntligen lite fart i båten igen! Jag hade först en lös idé om att hälsa på en kompis som just då bodde på Väderöbod och höll på med renoveringsarbeten där, men jag kände mig osäker på solotilläggning där och avstod den här gången. Hade varit bättre med fler personer ombord, men jag får nästan aldrig med mig nån mer. Så jag kom inte heller denna gång till Väderöarna, fast närmare har jag aldrig tidigare varit. Norra delen av Väderöarna, vy mot väster Styrde i stället upp mot fyren Södra Syster och vek av inåt där. Det var god vind och bekväm segling in i den fantastiska skärgården utanför Fjällbacka. Ö efter ö efter ö. Jag passade på att svänga in i Gluppö-bassängen för att se den med egna ögon, och vände direkt ut igen eftersom jag inte hade tänkt stanna. Därifrån åt nordöst och sen runt Valö och in till Fjällbacka. När jag kom in från nordväst kom samtidigt den ståtliga ångaren Bohuslän in från sydväst. Jag seglade nära när Bohuslän låg vid kajen och svängde sen utåt igen. Fyren Södra Syster Brändeholmen Gluppö-bassängen, vy åt söder Ångaren Bohuslän vid kaj i Fjällbacka Nu blåste det lite mer i byarna och jag fick gå högt mot vinden ut från Fjällbacka. Jag bestämde mig för att smyga igenom den smala och ganska grunda passagen mellan Bringebärsholmen och Korsön. Det är ju djupt i mitten, men det man ser från sittbrunnen är det mycket grundare vattnet på sidorna. Som väl var låg vinden på från rätt håll, så det gick fint. Och jag antar att det ändå är sand eller grus på botten där, så inget särskilt allvarligt händer om man går på. På andra sidan kom jag ut intill en stor, blåskrovad segelbåt, kanske 50-55 fot. För fulla segel. Och jag höll jämn fart. De skotade lite bättre och drog iväg, men fartskillnaden var inte stor. Efter fem minuter var avståndet bara ett par båtlängder. Lite längre ner valde jag att styra in mot Hamburgsund. En ort jag bara sett från land tidigare. Men eftersom vindriktningen var lämplig tyckte jag det var dags att uppleva den även från vattnet. Så mycket båtar! Hela norra halvan av passagen var proppfylld med bryggor och båtar. Kan det vara Sveriges längsta småtbåtshamn? Vid färjan fick jag doppa motorn och vänta på fri passage. Sen för segel igen. Vidare genom sundet och sen in i Hornö ränna och förbi Dannemark/Ulön. Från den skyddade "lagunen" kom det ut två 37-fotare. En vackert mörklblå Grand Soleil 37 och en Dehler 37. Båda såg ut att segla med välfyllda segel. Och det vet ju alla att när två eller fler segelbåtar är på väg åt samma håll så är det en kappsegling... Ful färja i Hamburgsund Den förstnämnda kom ikapp mig fyra sjömil senare, i höjd med Knivsholmen och bör då alltså ha varit bara ca 0.2 knop snabbare. Norsken ombord ropade att han trodde att han skulle komma ikapp mycket tidigare. Dehlern höll till synes samma avstånd hela tiden. Men under samma sträcka var det en mindre segelbåt som närmade sig förbluffande snabbt. Med kikarens hjälp kunde jag urskilja att det var en Maxi Magic. Den höll nog närmare två knop högre fart. När den kom närmare hörde jag motorn... Söder om Söö vände jag norrut igen och styrde mot Ulebergshamn. Jag gled in i hamnen och vände ut igen. Försökte spana efter vår förra segelbåt, Seacaten, som ska finnas där. Men såg den inte. Ner mot Söö igen och innanför Ramsvik tog jag ner storseglet. Focken lät jag vara uppe och testade höjdtagning och kontroll med bara det seglet. Det gick bättre än jag trodde. Ca 100-110 grader på kompassen mellan slagen, och lite sämre än så med avdrift och sånt, såg jag senare i datorn. Men inte alls besvärligt fallgirig. Seacaten gick inte alls att segla högt med enbart försegel. Rodret var alldeles för svagt - båten föll av till som bäst halvvind vad jag än försökte med. Med närmare tio timmar på mätaren rullade jag in focken och brummade in i hamnen. Rutten från lördagen På söndagen skulle ena brorsan med ut. Det hann blåsa upp betydligt innan han var klar, och jag bestämde mig för att segla med ett rev i storseglet. Brorsan gillar inte när det lutar mycket. Vi fick bra fart norröver och rullade ut focken under perioder när vinden var mer akterlig. Jag försökte med focken även högre upp mot vinden men det möttes av protester från syskonet. Vi höll oss nära kusten och gick inomskärsleden upp mot Heestrand. När det öppnade sig mer utanför Bovall friskade det i rejält med hårdare vindbyar. Men med så lite segelyta uppe var det beskedligt. Vi mötte flera båtar som hade fullt ställ och där de lutade så mycket att kölbladets infästning inte sällan var i vattenytan. De flesta hade dock bara ett försegel eller ett revat storsegel uppe. När vi, pga tidsbrist, vände vid Heestrand passerade en större båt av modernt snitt i en hiskelig fart. Har nog aldrig sett en "vanlig" segelbåt segla så snabbt i verkliga livet tidigare. Måste ha varit över 10 knop. När jag mätte på sjökortet nyss konstaterar jag att den var ungefär tre gånger snabbare än oss, och vi rörde oss nog med tre knop just då (tillfälligt svagare vind i lä bakom land). Några andra båtar passerade i hög fart, men inte fullt lika snabbt. Vi bestämde oss för att ta ner seglen och gå för motor genom Täresund och resten av vägen därifrån till hamnen. Utanför Ulebergshamn blev vi omkörda av en segelbåt som inte haft en lika bra dag på havet. Masten var av på mitten och den avbrutna delen hängde ner mot aktern. Såg dyrt ut... Mastbrott Det blev en betydligt kortare tur än dagen innan, bara runt tre timmar, men alltid kul att komma ut. Jag hade gärna haft mer segel uppe, men alla ska må bra ombord. Vid både Väderöarna och Hållö hade det blåst 9-10 m/s när vi var ute, så det var ju mer än jag brukar vara ute i även om det säkert var nån m/s lägre närmare land. En finfin seglingshelg! Lördagens långtur kan vara den bästa båtturen hittills för min del!
  38. 4 points
    Jag satt i begrepp att ge min åsikt om hur man fixar ett sådant hål med god precision och tåliga kanter, när jag fick se TS tykna svar till bhemac, så jag avstod. Jag ser nu att det var rätt beslut.
  39. 4 points
    Det är företaget SOS Alarm som vill höja avgifterna, inte staten. Hur mycket de vill höja avgifterna framgår inte. SSRS säger sig stå för 70% av akut sjöräddning men det är ett påstående från SSRS. Genom att SSRS är befriade från att betala moms och drivmedelsskatt så är även staten en mycket viktig finansiär sv SSRS. Om staten skulle ta över hela SSRS verksamhet påstås det att detta skulle kosta 2 miljarder men det finns i dagsläget inget belägg för denna siffra. Kostnaden skulle till stor del bestå av lön till anställda som då betalar skatt och sociala kostnader. En stor del av pengarna skulle alltså återföras till stat och kommuner. Räddningsinsatserna skulle främst utföras av KBV, räddningstjänst mm, organisationer som redan finns och som säkert skulle uppskata att få mer medel för sina tjänster som också måste finnas. Något intresse från statens sida att ta över SSRS arbete finns inte i dagsläget. Hur mycket mer SOS Alarm vill ha är inte känt. Det här är bara trams av journalister som har för lite att göra.
  40. 4 points
    Låter som ett helt normalt förtag i marinbranschen.
  41. 3 points
    I resten av världen resonerar man precis tvärt om. Inte utan anledning skulle jag säga.
  42. 3 points
    Själv befinner jag mig på långsegling med min fru och vi ligger för ankare i Prickley Bay på Grenada. Jag kan intyga att min fru definitivt inte skulle vilja byta vår tillvaro mot att gå upp klockan 6 i mörka Sverige, skrapa bilrutor, jobba en hel dag åka hem i mörker, slappa framför TV'n lägga sig och nästa dag utföra samma sysslor igen. Vi har nu varit yachties i 3,5 år och älskar detta liv. Seglingen är egentligen en liten del av tillvaron. Det fantastiska är att uppleva nya platser, människor och kulturer. De långa överfarterna tar vi som ett nödvändigt hårt arbetspass som min fru säger. Belöningen får man när man kommer fram och får uppleva någonting nytt. Själv har jag länge velat att vi skulle ge oss iväg medans min fru var skeptisk ända till den där Novemberdagen när det hade snöat, varit kallt, mörkt och min fru hade haft en jävlig dag på jobbet. Då kom hon hem och undrade "När sticker vi ?" Det gäller att låta den kvinnliga delen av besättningen själva konstatera att det nog är trevligare att ge sig väg och uppleva någonting helt annorlunda som man kan minnas tillbaks på när man sitter på hemmet. Jag har läst om ett par där damen följde med på villkoret att hon efter ett år kunde ångra sig. När mannen efter ett år frågade om dom skulle avbryta sin segling blev hon förfärad och undrade vad han menade. Vi har två barn. En son och en dotter. Sonen är inte det minsta intresserad av segling. Dottern har vi lyckats bättre med vår uppfostran. Hon har tillsammans med 2 vänner en Allegro 33 som ligger på Gran Canaria som de håller på att utrusta. Efter att hon seglat med oss över Atlanten till Brasilien blev abstinensen för stor så hon var tvungen att skaffa en Maginfik Midget som hon seglar ensam i Sverige. Hon är 32 år och singel.....
  43. 3 points
    Då förutsätter jag att du inte köper någon elektronik, inte har TV och ingen navigationsutrustning i båten, eftersom nästan samtliga större komponenttillverkare har kretsfabriker i just Kina. Fast det är klart, det ser man ju inte lika tydligt så då är det kanske inte lika farligt....;-)
  44. 3 points
    Bilderna går inte att se för oss som inte har konto på Facebook.
  45. 3 points
    Ungefär så, ja. Bara stryka med paraffinolja så blir det lite blankare, inte blankt. Ett tag i alla fall. Nu vet jag att det finns aluminiumbåttillverkare som lackar sina båtar för att de skall vara blanka. Jag har svårt att fatta grejen helt ärligt. Aluminiumbåtar är ju tänkta som oömma, lättskötta båtar, arbetshästar liksom. Dvs, de skall se lite ”ruffiga” ut. Gillar man att putsa kan man istället skaffa en utmärkt plastbåt att hålla blank. Eller varför inte en träbåt?
  46. 3 points
    Trist så in i.. Min uppfattning är att du har två vägar att gå, den juridiska som jag inte tänkte beröra och den praktiska att få båten i sjövärdigt skick om det nu är möjligt utan stora kostnader. Maskinproblemet verkar nu endast bero på skitig bränsletank om jag fattat saken rätt? Skrovet är det värre med men det behöver inte vara helt kört. Jag har jobbat ideellt med slipdragning av framförallt stålfartyg i 20-100tons klassen ett antal år och sett det mesta. Har även ultraljudsmätt många stålfartyg kommersiellt. Ett vanligt rostproblem är rost från insidan vid spant och andra ställen där fukt samlas. Hål i skroven har oftast berott på galvaniska problem, symtomen är bruna ”bölder” av rost, petar man bort ”bulan” så är ytan under ”silvrig”, tydliga kratrar i metallen syns och det är ofta hål eller bra nära. Fördelen med galvaniska frätskador är att plåten runt hålet oftast är rätt ok, det kan vara 60-99% ok plåt bara några mm från hålen/kratrarna. Hålen är ofta bara ett par mm breda och det går tätt ”enkelt” att svetsa igen hålen med mig eller pinne. Det är säkert mycket jobb men trots allt fullt genomförbart utan extrema kostnader. Har du någon närbild på rostskadorna och en mer detaljerad beskrivning?
  47. 3 points
    En kille, 26 år gammal, tjänade bra och lånade till en båt en bit över en miljon. 10 års underbart båtåkande. Nu sitter han med hus, två barn och en fru som avskyr båtliv. Säljer han båten så kommer han ändå ha kvar en skuld på 500tkr. Om han kan låna upp den summa, båten är säkerhet för det lån han har på den. Möjligen kan han belåna huset men det är ganska nytt och högt belånat redan. Alternativet är att behålla båten med det kostar 50-100tkr per år. Mitt förslag "Byt kärring" föll inte i god jord. Man ska satsa om man tycker om båtliv men man ska fundera både en och två gånger på hur mycket man egentligen ska investera. Det är lättaare att förutspå hur vädret är om fem år än vad andrahandsvärdet på en båt är.
  48. 3 points
    Bohuskusten är ju den enda kuststräckan i Sverige som INTE har skydd från västanvinden! Från Marstrand och längs hela resten av västkusten ligger Danmark i vägen ( ), och efter Ystad nånstans är ju hela jäkla Sverige i vägen!
  49. 3 points
    Första natthamnen blev Storjungfrun. När vi kom iland i mörkret hittade vi en passlig brygga, där det stod "en plats reserverad". Vi tolkade det så, att den andra sidan av bryggan var fri Morgonen efter såg vi skylten "Taxibåt", men ingen sådan syntes till förrän vi seglade ut. Bastun var ljummen från föregående bad, och värmen steg snabbt med lite eldande. En god första etapp. Efter att ha sovit, klättrat upp i masten och fixat en flagglina på styrbordsspridaren för skepparvimpeln seglade vi vidare. Andra etappen var betydligt jobbigare, samma vind, mera vågor. Jag låg på läsidan och matade simpor i fem timmar i sträck medan min besättning skötte seglingen... Religiöst lagd som jag är ropade jag ju till Gud om lindring, men då ingen sådan kom bad jag om lättare väder istället varvid vinden mojnade helt. Till besättningens stora förtret. Vi gick in i lä till Agön. För att inte göra en extra omväg valde jag fiskehamnen på sydöstra sidan. Tydlig enslinje att följa och allt gick bra, tills folk på en terass började vifta åt oss. Vi tog det som en varning och vände helt om, varvid vi kom ur enslinjen och hittade ett grund... Ingen fara med det, bara en lättare känning, men ändå. Efteråt såg jag på sjökortet att hamnens djup var märkt (1m)... Terassfolket ska ha tack ifall någon känner någon som känner någon! Vi gick alltså vidare västerut till Storhamnen och hittade en blå boj där vi intog mat. De båda andra alltså. Men någon(s) försyn var det med det hela ändå, för medan jag vilade magen passade jag på att undersöka en långsam läcka som gav länspumpen lite väl mycket jobb: Slangen från sittbrunnens självläns visade sig vara sprucken och där rann en liten stadig rännil in alltid då vi satt alla tre i aktern! Genomföringen pluggades utifrån, slangen putsades upp och tejpades med några lager eltejp på de spruckna partierna. Nu har länspumpen varit tyst så länge att jag nästan blir nervös för det istället... Hemkommen ska jag lasta fören tungt och fixa ordentligt, och med kran denna gång. En del motorkrångel har det också varit. F-Götan går dåligt på låga varv och startar inte alls pånytt när den är varmkörd. Inget som lite startgas inte löser, men motorn sitter ju inte precis lättillgängligt! Vi försökte gå vidare efterhand, men då vinden inte räckte till att hålla seglen sträckta i dyningarna fick vi ge oss och gå för motor in till Kuggören för natten. Ankrade på ett osäkert svaj (25m lina, 1m kätting på 12m djup ) och litade på att vinden inte skulle friska i under natten. Gick fint, och efter en sovmorgon gick vi vidare i spegelblankt vatten för motor. Utanför Bålsön satt vi och diskuterade gårdagens böner och konstaterade att en ny ansökan om väderomslag var på plats, och nu seglar vi som bäst nord-nordost på en bra kryssbog mot Gran. Registrerade mig också på Marinetraffics AIS-app för de nära och kära, så där kan man följa med om man känner för det. Jag lär mig massvis, och börjar småningom känna mig hemma i båten. Det blir en kul höst!
  50. 3 points
    Åkej, om du får ett bra resultat genom att rulla in genuan först så är det så du ska göra. Men som Peter_K skriver så finns det nog i så fall mer fart att hämta. Men det gör det ju alltid för oss amatörer... Över fyrtio år av kappseglande, tur- och längeseglande i olika båtar med olika riggtyper har lärt mig ungefär såhär om detta lätt muppiga ämne, reservationer för att lätt, hård och mellanvind betyder olika saker för olika båtar och olika seglare, att segel kan vara så dåliga att trimmet inte funkar, att en felställd rigg kan sabba teorin, att sjön utomskärs och inomskärs ändrar balansen mellan höjd och fart osv osv. Om det bara fanns ett svar vore segling inte lika kul eller hur? Dessutom kan jag ju ha fel! Om tvist: Att tvista storen gör att nedre delen av storen har en vassare vinkel mot vinden än toppen. Fysiken bakom tvist är att vindhastigheten pga friktion normalt är lite lägre närmare vattenytan än i masttoppen vilket gör att det går att ha en brantare anfallsvinkel där. I hård vind är denna effekt mindre och riktigt lätt vind är turbulens bakom masten och genuan troligen en mycket viktigare faktor. För att skapa tvist har dram man upp vagnen, släpper i skotet och kickar inte mer än att bommen kan lyfta lite grann. Övre delen av akterliket kommer då att peka snett bakåt medan nedre kommer att peka mer akterut eller till och med en aning åt lovart beroende på hur högt båten är gjord för att kunna segla. Poängen är att det i mellanvind går att klämma ut ytterligare några grader höjd och nån tiondels knop till. Det är förstås lite olika på olika riggar var gränsen går. Trimma storen för hård vind: I hård vind vill man minska kraften i storen utan att tappa för mycket av den framåtdrivande effekten. Då vill man ha en så plan stor som möjligt. På en partialriggad båt är det enkelt att öppna upp akterliket genom att krumma masten. Därför går det sällan ens att reva storen på t ex IF och H-båt. Släpp ner vagnen, böj masten rejält och skota enligt telltalesen. På en masthead behöver man kunna släppa ner ännu mer i lä. Om skenan är för kort eller inte finns måste man släppa i skotet. Då händer minst fem saker, bommen lyfter, storen börjar fladdra, krängning, lovgirighet och fart minskar. Om man innan man släpper skotet kickar hårt så kan man behålla lagom kraft i storen vilket gör att båten fortfarande kommer att ha kraft att klara sjön och, om allt annat är rätt bli lite lagom lovgirig. Tillbaka till tvisten: Det fina i kråksången är att det sen bara är att skota efter telltalesen. De kommer helt av sig själva att berätta hur mycket tvist som funkar. Viker den nedre in bakom storen innan den övre - för mycket tvist. Sen får man precis som vanligt labba med balansen mellan höjd och fart och ungefär 89 parametrar till Fotnot: Kicken, bommen och halshornsbeslaget blir mycket hårt belastade om skenan är fort kort eller obefintlig men om konstruktören har gjort rätt så ska det hålla. Många moderna, välseglande båtar saknar helt skotskena så det funkar uppenbarligen förträffligt även om vi gamla tjurgubbar muttrar lite
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+01:00







×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue. Du behöver som gäst även vara medveten om våra Terms of Use och GDPR policy Privacy Policy