Jump to content
Sunday 09 August 2020

Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation since 03/16/2014 in all areas

  1. 20 points
    Det är inte unikt för Maringuiden, alla forum har medlemmar med olika nivå på kunskap och färdigheter. En del kan inte tänka sig annat än att köpa nytt. Andra lindar om sin generator hemma på köksbordet med begagnad lindtråd från en gammal ABB-motor. Man får som trådskapare ta att det kommer svar från alla synvinklar. Det är sällan man kan göra ett entydigt sammandrag av svaren man får i diskussionen som uppstår. Det blir ungefär så här: En tämligen nybliven medlem har ett problem med sin motor. Utan att nämna vilket märke, om det är en utombordare eller inombordare, utan att ens först har öppnat på motorkåpan ställs sedan en fråga och kanske ett eget förslag på hur problemet kunde lösas. Vad tycker forumets allvetande om det? Jo så här: 1. Googla för helvete! 2. Att lösa problemet på det sättet är livsfarligt, alla kommer att dö! 3. Det är olagligt. 4. Någon har en bekant vars moster minsann är advokat (inom företagsjuridik) och hon hävdar bestämt att det visst är lagligt. 5. En skriver ett långt inlägg där vederbörande omständligt och ibland på ett underhållande sätt förklarar att hen inte har något svar på trådskaparens dilemma. 6. Följande inlägg handlar om hur miljövidrig en sådan lösning är. 7. Svaret på det är att det är så få som gör på det sättet att det i praktiken inte har någon som helst miljöpåverkan. 8. Två gamla forumrävar tar upp någon gammal dispyt. 9. En föreslår järntråd. 10. En annan hävdar då att man måste använda rostfri järntråd. 11. Nästa hävdar att det banne mig heter syrafast järntråd. 12. Där är det läge för någon att påminna om att inte köpa den syrafasta järntråden på Biltema. 13. Nästa ser det som en omöjlighet att kalla syrafast ståltråd för järntråd. 14. Någon yngling under 65 menar att järntråd är stenålders och rekommenderar buntband. 15. Följande inflikar att det i så fall skall vara väderbeständiga märkesbuntband, annars blir det livsfarligt och alla kommer att dö. 16. Då är det läge att påminna om att man skall använda dubbla buntband och lägga dem så att låsningarna är på varsin sida. 17. Buntbanden skall i alla fall inte köpas på Biltema! 18. En av de gamla forumrävarna lämnar forumet efter ett ilsket sista inlägg. Trådskaparen har vid det här laget suckat djupt och lämnat sin tråd och forumet åt sitt öde. Två dagar senare är den gamla forumräven som lämnade forumet i vredesmod tillbaka under ny pseudonym. Femton år senare är det någon ny forummedlem som frågar hur TS löste sitt problem eftersom vederbörande har samma problem...
  2. 15 points
    Då var riggen klar och uppsträckt. Inget satt fel, inget var trasigt. Inga problem med tie-rods. Lutningen akteröver är helt okej. Och jag fick lite trevligt kvälls-snack.
  3. 12 points
    Rubriken är inte felstavad. På landbacken finns det magnetskyltar att sätta på bilen, med vit text på grön botten, eller vit text på röd botten, "övningskör" resp. "övningskörning". Eftersom magnetskyltar inte attraherar plast- eller träbåtar, och dessutom kan påverka kompassen har vi inte sådana till sjöss... Tror jag... Men det kunde kanske behövas. För en tid sedan gled vi in i en ganska dålig naturhamn, på en vindpinad udde som dessutom var utsatt för svall från passerande båtar, här låg det redan en mindre snipa, vi var inne och rekade först, bad litet om ursäkt att vi störde kvällsfriden med en ylande hund och skrikande barnbarn. Hunden ville bada och barnen var såväl hungriga, uttråkade som övertrötta, en dålig kombo. Men vi välkomnades iallafall. Backade ut, fällde ankaret, och gick in igen med kättingrassel. Så blev det en liten trevlig pratstund med befälhavaren i den lilla snipan. Denne berättade att det var första gången dom skulle sova över i båten i naturhamn, berättade vidare om alla händelser som hade föranlett denna båttur, det fanns en del detaljer som kunde vara hämtade ur SOS Sällskapsresan. Bland annat hade SSRS bidragit med en lossdragning från den delen av kustens mest välkända och tydlgast utmärkta 0,3m grund. Det var litet svårt att förstå sig på GPSen då kartorna i denna vred sig efter färdriktningen, så ett tankefel låg bakom incidenten. Men fritidsskepparen var lycklig ändå, båten flöt utan läcka och ingen eller inget ombord hade tagit skada. Min besättning erbjöd sig att hjälpa till att slå i ytterligare en bergskil och komplettera med en lina till in till land så att det blev en traditionell hanfot, detta välkomnades, bara det att förtöjningsgodset ombord bestod i sådana klena linor som jag klassificerar som "tvättlinor" men ok, det fick duga. Det var nu ungefär 150 cm mellan våra avfendrade båtar, snipan hade för sin storlek högst adekvata fendertar, sådana som är något större än prinskorvar. Vi tog en öl tillsammans och fortsate att prata, då jag observerade snipans ankarlina som gick från akterdäckets knap lodrätt nedåt, det var omkring 3 meter djupt bakom båtarna. Så jag erbjöd mig att lägga om hans ankare med min gummibåt, jag hade ju ändå inte provkört min elektriska utombordare ordentligt vid denna tidpunkt. Så jag hoppade i gummibåten och halade upp snipans ankare, skepparen påpekade att det var tungt, nyinköpt, kanske avsett för en oceanångare, ok en överdrift, han sade också att det kanske inte var ett så bra ankare, att det fick dåligt fäste. Jag hade då fått ankarkättingen i mina händer, och får sedan upp en vanlig 10kg paraplydragg, som inte var utfälld, jag förvånade mig själv att jag kunde hålla mig, och inte brast ut i skratt, tog väl kanske på pokerfacet. Tja, svarade jag, "det är klart något bättre om man ju om man fäller ut ankaret så här" och så visade jag hur man gjorde, lade det på gummibåtens durk, backade ut så långt som ankarlinan räckte och lade ned i lerorna, som viken i fråga är döpt efter (ja den har ytterligare ett namn). Morgonen därpå blev vi tillönskade god morgon och man tackade för kvällens hjälp och goda råd. Det är roligt att möta trevliga människor, nybörjare till sjöss eller erfarna och väderbitna. I en annan hamn såg vi hur en 27-fots svensk kvalitetsbåt blev inhjälpt utan tack, och hur sedan den besättningen satt passiva när det sprang andra på bryggan för att hjälpa in en annan båt intill, som kom litet snett i sidvinden. Vi såg också hur dom slängde sitt hushållsavfall i glasskioskens papperskorg, dom saknade koden till sopskåpet, den man erhåller då man betalt hamnavgiften. Gubben ombord skurade båtens däck med levang och hamnens vattenslang, inte nog med att det råder bevattningsförbud, och det finns uppsatta skyltar med strikta restriktioner angående hur vattnet får användas, så stod det väl minst två anda båtägare på kö för att få tillgång till slangen. Deras hund gick lös på däck och kunde själv hoppa i land och attackera traktens enda kvarvarande katt. Man avseglade morgonen därpå genom att först ha motorn i gång på tomgång i 20 minuter, sedan strula till det i en från början okomplicerad situation. Ingen ombord, inte ens hunden hade flytväst. En annan av fritidskepparna ropade till den strulande båten: -Dö, har du hyrt den eller? I en helt annan gästhamn var det häromdagen väldigt hårt tryck på platserna, någon hamnvärd syntes inte till. Det låg båtar på redden och väntade in en ledig plats. Jag såg det inte själv eftersom jag var uppe i land med ett av barnbarnen, men en sexmeters svart, övermotoriserad och spoilerförsedd (eller med nån fånig vinge) RIB med unga vuxna killar, enligt uppgift "ståkholmare" snikte sig före en väntande segelbåt med en barnfamilj ombord in på en plats där det var tre-fyra meter djupt, killarna skulle bara i land och köpa glass, det tog tre timmar. Under tiden var det ytterligare några segelbåtar och iallafall en med barnfamilj som inte kom in till bryggan och försvann ut ur hamnen. Det fanns längre in, såväl vid bryggan som intill den samma, gott om platser på grunt vatten där man kunde förtöja mindre båtar tillfälligt för att köpa glass etc. När vi anlände samma hamn tre-fyra timmar tidigare, blev vi invinkade av minst två besättningar, det såg ut som om glipan mellan två båtar bara var 30cm bred, men där hade det legat en större båt innan enligt uppgift, det var en ostlig vind som tryckte ihop båtarna, och jag hade svårt att hålla min egen båt i sidvinden då den drev i väg som en kork i en pissepotta, men med mycket hjälp och glada tillrop från land så kunde vi knö oss in, det är så det skall gå till! Nybörjare har vi alla varit, sjöövare. Men man kan ha olika personligheter, man kan vara lugn och sansad, hjälpsam, ödmjuk, inlärande, eller nochalant och tyken och dessutom ohörsam. Det är det som skiljer båtmänniskorna från de "nautiska nehanderthalarna"....
  4. 11 points
    Har nu vid 2 tillfällen bara i år noterat folk som inte kan uppföra sig i skärgården. Nu senast kom vi först till en naturhamn och tillbaks efter en promenad på ön ser vi på håll att vi fått grannar. När vi närmar oss vår och grannens båt ser vi att en man sitter och skiter nästan helt öppet ca 20 meter från våra båtar-det fanns hur mycket skog och stenar att dölja sig och skiten under. Vi ser också att antal toapapper efter kvinnornas kissande ökar under dagen. Även om man kanske är ovan vid båtliv så hör det normalt hyfs även på landbacken att man inte skräpar ner. Frugan viker i hop sina kisspapper och stoppar i fickan och slänger i soppåsen på båten. Jag plockade på morgonen därpå i hop deras kisspapper och lite skräp, dock ej mannens skitpapper och knöt soppåsen med deras skräp runt deras förtöjningslina innan vi kastade loss, de låg och sov fast klockan var 9.30. Jag blir arg och ledsen när folk skräpar ner i vår underbara skärgård.
  5. 11 points
    YES!!!! Fick upp slangen nu! 😃 Skruvade av oljeåterföringen från turbon vid motorn (koppling, 90 grader, sitter precis ovanför tråget nära där oljestickan går ner). Förde in en 1 mm tjock ståltråd med en krok på. Fiskade ca 15 gånger, sedan napp! Fick ut den till hålet där jag tog tag i den med en spetsig tång. Den satt fast lite men lossnade när jag ryckte i den lite försiktigt några gånger. Fan va skönt! Stort tack för all hjälp! 🙂
  6. 11 points
    Jag har länge haft en önskan om att åka ut på en lite längre båttur än de dagseglingar som jag hittills varit hänvisad till. Förutom uppsegling av båten från Björlanda Kile till Hunnebo efter att vi tog över båten i september 2015, har jag aldrig varit ute över en eller flera nätter. I våras bytte jag jobb och gick tyvärr över från månadslön innevarande månad till månadslön i efterskott, så i princip alla intjänade semesterdagar från förra tjänsten gick åt för att täcka glappet mellan sista lönen från gamla jobbet och första lönen från nya. Däremot hann jag få ihop två betalda semesterdagar innan brytdatum i år, så lite semester, med betoning på lite, skulle det i alla fall bli. Mitt mål var tidigt att äntligen få till ett deltagande i Tjörn Runt, så jag valde att lägga mina två semesterdagar under torsdag och fredag omedelbart före TR-dagen 19 augusti, och sen tog jag en obetald semesterdag på måndagen efter, så jag skulle ha två dagar för ditsegling och två dagar för hemsegling. Min ekonomi är inget vidare, så jag insåg redan i början av augusti att jag inte kunde unna mig att starta i TR i år, eftersom jag både skulle behöva betala startavgift och stå för resan till och från Stenungsund för de två gastar jag hade fått att ställa upp. I stället bestämde jag mig för att utnyttja de fem dagarna obruten ledighet till att ta chansen att genomföra en liten minisemester med båten. I valet mellan att ligga i gästhamn, till oklar kostnad, och att ligga i naturhamn, men då behöva lösa toalettfrågan, blev det till slut så att jag satsade på en kemtoa från Biltema. Fyra nätter i gästhamn skulle bli lika dyra som eller dyrare än vad kemtoan kostade i inköp. Och eftersom en kemtoa ändå stod på önskelistan inför 2018 tyckte jag det var lika bra att lägga pengarna nu, eftersom ju toan kommer att vara med i flera år. Turligt nog hade morsan ett ärende till IKEA i Uddevalla på onsdagen, så hon tajmade det med att jag kom till Uddevalla från Gbg, och så löste sig transporten av toan också. Biltema finns ju på Torp utanför Uddevalla. Passade på att proviantera lite också. Skivad limpa, mjukost på tub, juice och chokladmjölk som tål att förvaras i rumstemperatur oöppnade, 3-pack festis, lite chokladbitar och ett gäng bananer. Plus tortellini att tillaga med spritköket. Inget lyxliv, men jag har inga höga krav på mat i normala fall heller, så det var ok. Under onsdagskvällen installerade jag toaletten på avsedd plats i båten med hjälp av fastskruvade byglar och spännband. Kemtoa går ju inte att montera permanent eftersom underdelen är den tank man sen ska ta ur för att tömma. Fyllde kemtoans spoltank med slangen på bryggan och jag passade också på att fylla båtens färskvattentank i förpiken, för att ha vatten till handtvätt, inte för att dricka. Jag fyllde även båtens primära bensintank, den med slang, och en tioliters bensindunk samt en fyraliters dunk (som tidigare haft spolarvätska i sig) utöver det. Totalt 26 liter. Tidigare mätningar har visat att motorn förbrukar runt två liter per timme vid normal körning, så det skulle innebära 13 timmars motorgång, och med runt fyra knop minimum innebar det gott och väl 50 nm räckvidd utan att behöva tanka. På torsdag morgon kollade jag de senaste prognoserna för vindstyrka, vindriktning och väder i allmänhet för hela området jag hade tänkt röra mig inom. Det såg ganska bra ut, men det skulle bli hårdare vindar under lördag och söndag, enligt prognosen. Planen var att snabbt transportera mig ner till Gullmarsfjorden, för att där smyga in i passagen innanför Skaftö, och ut i Koljöfjorden mellan Bokenäs och Orust. Därefter skulle jag röra mig innanför Orust och Tjörn. En tanke var att faktiskt kolla på starten för Tjörn Runt på lördagsmorgonen, och sen puttra ut till Stigfjorden för att se de första målgångarna strax därefter. Båten lastas på torsdagsmorgonen En ganska stilla och vacker morgon i Hunnebostrand Jag lastade i allt i båten och kollade att allt var med. Sen släppte jag förtöjningarna och brummade ut ur hamnen. Den ganska svaga sydöstliga vinden gav inte mycket fart, men jag rullade ändå ut focken för att segla bort till Sotekanalens norra inlopp och fällde upp motorn. Från norr kom snabbt tre större segelbåtar, så jag bestämde mig för att rulla in focken igen och dra igång motorn. Lika bra att haka på konvojen, så jag inte riskerar att behöva vänta länge på broöppning. Morgonstämning i Sotekanalen Det var en vacker morgon och en fin tur genom kanalen, som alltid. Väl på andra sidan var vinden i det närmaste stick i stäv och de trånga passagerna förbi Väjern ner till Kungshamn lockade inte till segling med vinden från det hållet. Jag lät motorn gå. Efter Guleskärskajen rullade jag ut focken igen, och nöjde mig med det eftersom det var betydligt mer vind än en timme tidigare i Hunnebo. Jag hade inte bråttom och det är enklare segling med enbart fock. Båten går i stort sett lika högt som med båda seglen ute (däremot blir höjdtagningen märkbart sämre med enbart stor) och farten var hyfsad. Norr om Bohus-Malmön för enbart fock Det mulnade på och blev lite kyligare, och vinden ökade sakta men säkert. Öster om Bohus-Malmön lyckades jag inte längre hålla upp fören mot vinden, utan tappade greppet i vattnet och föll av för mycket. Jag drog upp storen, med ett rev intaget, och seglade vidare med mer fart och utan fallgirighet. Två mindre lastfartyg låg för ankar där, och både jag och flera andra båtar kryssade mellan dem. Strax norr om mig kom en segelbåt som verkade vara på väg åt samma håll. Den såg ut att vara en miniversion av en skärgårdskryssare. Lik till utseendet, men kanske 9-10 m i stället för 13. Den tog bättre höjd än mig, med några graders marginal, men gick inte lika snabbt genom vattnet, så jag ökade avståndet med tiden. Tills jag fick göra några slag som den inte behövde göra, och då var den plötsligt nästan ikapp igen. Jag fortsatte österut in mot fastlandet norr om Lysekil, medan miniskärgårdskryssaren vek av söderut. Två fartyg för ankar öster om Bohus-Malmön Notera det minimala klotet hissat i fören Lysekil i sikte, och turbåten M/S Rania på väg in Vinden tilltog allt mer och jag rullade in focken efter att ha råkat ut för ett par riktigt hårda vindbyar. Sen fortsatte jag ner mot Lysekil, och sen österut in i Gullmarsfjorden. Med vinden mer akterlig rullade jag ut focken igen och gled fram fint till inloppet av passagen ner till Koljöfjorden. Motorn igång igen, och under en bro. Sen skulle jag vänster in i en ännu smalare passage, och där var det fullt av virvlar och strömmar i vattnet. Tydligen hade jag prickat det utgående tidvattnet. Jag tror jag hade runt två knop motström, och virvlarna gjorde det svårt att styra. Mer gas på motorn krävdes. Därefter följde många svängar och kringelikrokar med virvlar här och var. Trångt och många mötande båtar. Men samtidigt väldigt vackert runt omkring. Till slut var jag framme vid Bälögat, som ser närmast omöjligt ut på lite avstånd. Med virvlande strömmar och motström var det lite pulshöjande. Men så var jag äntligen igenom och ute i Koljöfjorden. Jag fortsatte nästan rakt söderut en stund för att sen kunna sätta segel och slöra uppåt i fjorden. Sagt och gjort. Vinden avtog, och havet antog mer och mer en spegels skepnad. Det blev sen eftermiddag och jag började tänka över var jag skulle stanna till över natten. Nästan direkt uppenbarade sig en närmast bauersk trollskogsbrant till höger om mig, och den halvmåneformade viken hade både träd och stenar i vattenbrynet att kasta änterhake runt. Djupet verkade också bra, och det höga berget skyddade effektivt mot den prognosticerade sydvinden under natten. På väg in i Nordströmmarna, genom turbulent vatten Här är vattenståndet ungefär 15 cm under max, och det skulle sjunka lika mycket till som mest I lä bakom berget tog jag ner seglen och låg i stort sett stilla. Båten rörde sig knappt hundra meter på en kvart, medan jag fixade till seglet på bommen, tog fram förtöjningslinor och fäste dem fram, förberedde änterhaken, fällde ner motorn och startade den, samt hakade loss och förberedde ankaret och ankarlinan. När allt det var klart puttrade jag sakta in mot den lilla viken, och höll ordentlig koll på djupet med både ekolodet och mina ögon. När djupet var runt sju meter fällde jag ankaret från aktern och fortsatte inåt. Med stenarna i strandkanten bara några meter från fören satte jag motorn i neutral, låste ankarlinan och gick fram till fören. Jag kastade änterhaken mot en sten och fick bra grepp direkt, och förtöjde den linan provisoriskt. Stängde av motorn, och justerade sen ankarlinan och linan fram tills jag hade lagom avstånd från en stor sten precis vid vattenkanten. Jag slängde en förtöjningslina in mot en annan sten och klev ner på stenen. Höll mig i både hakens förtöjningslina och en gren, och tyckte jag hade stabilt fäste för båda fötterna, men plötsligt gled högerfoten åt sidan och ner i vattnet. Jag tog emot mig med höger underarm, och fick ett litet skrapsår. Klantigt, men det gick ju bra. Förutom våt strumpa och sko. Jag slutförde förtöjningen genom att lägga en grov förtöjningslina runt en rejäl stenbumling och kilade fast änterhaken under en annan sten åt andra hållet. Till sist sträckte jag upp ankarlinan och såg att allt såg bra ut. Äntligen förtöjd. Första gången nånsin med segelbåt i naturhamn, förutom korta lunchstopp när jag haft kompisar ombord. Sittbrunnskapell à la Biltema Prognosen sa regn under kvällen och natten. En vit presenning och lite tunn lina hade jag tagit med för att få till ett enkelt sittbrunnskapell, med bommen som “taknock”. Det funkade riktigt fint, och medgav att jag kunde sova med ruffluckan öppen. Härligt med frisk luft! Jag passade också på att hänga upp min lilla lysdiodlykta i akterstaget, för att fungera som ankarljus. Visserligen låg jag intill land, och skyddad av en liten vik, men det skadar ju inte att synas. Knappt nån båttrafik alls utanför. Uppskattningsvis färre än tio båtar på hela kvällen. Jag kröp i säng ganska tidigt, och somnade relativt snabbt. Men jag vaknade bara några timmar senare av att det började klucka väldigt. Vinden hade vridit sig åt ÖNÖ, så jag hade vinden in från sidan lite oväntat. Mycket svag vind, för all del, men de små vågorna skapade ett kraftigt kluckande mot skrovet. Jag är tyvärr extremt lättväckt, så det blev en ganska orolig sömn, där jag vaknade många gånger av ljudet. Och sen vaknade jag, som väntat, av soluppgången, strax efter fem. Det har jag alltid gjort när jag inte sover i mörklagda rum. Jag minns tydligt scoutlägren i mellanstadieåldern, alltid i början av juni, när det blir ljust vid fyratiden. Jag sov inte mycket på de lägren... Morgonen bjöd på mulet väder och en ganska blöt omgivning. Jag hade inte sträckt upp presenningen perfekt, så det hade kommit en hel del regn in i sittbrunnen i alla fall. Jag käkade frukost, premiäranvände kemtoan och gjorde i ordning för avfärd. Jag noterade att det var en viss nivåskillnad i strandlinjen. Ca 30-35 cm lägre vatten än vid förtöjningen kvällen innan. Tror jag hörde fören knacka mot en sten lite lätt vid ett tillfälle. Första natten i naturhamn avklarad, och det var riktigt trevligt. Jag tog loss linorna i fören och drog mig ut med ankarlinan, fick upp ankaret och körde hundra meter ut för att få vind i seglen. Upp med båda seglen och iväg i riktning medsols runt Orust. Jag lämnar Borgilefjorden bakom mig En måttlig vind som ibland friskade till gav en bekväm slör norrut, och solen tittade fram mellan molnen då och då. Jag var rätt trött efter den dåliga nattsömnen, så det var skönt att jag kunde slappna av rätt mycket under några timmar. Nordväst om halvön Vindön, som utgör Orusts nordspets, fick jag styra österut och passerade under Nötesundsbron, som jag cyklat över många gånger på väg till och från Hunnebo. Min plan var fortfarande att ta mig så långt söderut som möjligt under dagen, för att vara nära Stenungsund. Plötsligt hade jag en annan, mindre segelbåt, nästan i häcken. En ensam man ombord satt och körde med utombordare. Det var en rejsig båt, som uppenbart var en kappseglingsbåt. Tyckte mig se att den hette Seascape 24. Mannen saktade ner intill mig och frågade om jag visste om det fanns en bensinstation i Svanesund. Nej, svarade jag, det visste jag inte, men att det finns minst en i Ljungskile, som ju är närmare än Svanesund. Jag föreslog att han kunde segla om bensinen inte räckte, men det hann han inte, svarade han. Jag tror han bestämde sig för Ljungskile, och gasade på igen. Tror han gjorde 8-10 knop, med vad som såg ut att vara en 4-5 hk fyrtaktare, för han försvann väldigt snabbt i grådasket framför mig. Jag kryssade mig ner mellan fastlandet och Orust, i tilltagande vind från SSV-SV. Ja, vilken den egentliga vindriktningen var den dagen vet jag inte, för jag antar att den höga terrängen runt om riktade om vinden så den gick parallellt med fjorden. Jag blev tröttare och tröttare, samtidigt som vinden ökade mer och mer och blev väldigt byig. Jag kände att jag inte orkade segla ner till Stenungsund den dagen, och jag såg inget lämpligt ställe att ligga för ankar, utan valde att gå in till Ljungskile för att ligga i gästhamn. Med mobilen letade jag upp telefonnummer till nån kontaktperson för gästhamnen, och fick tag på en man som berättade lite om var bryggan med gästplatser är. Fint, tänkte jag, och styrde in i viken, Ljungs Kile, som orten längst in fått sitt namn från. När jag kom en bit in såg jag en brygga med vimplar och ett par personer som höll på att förtöja en segelbåt som nyss kom in. Jag tog ner seglen, startade motorn, körde nära bryggan, och ropade och frågade om det var gästplatser och fick ett jakande svar. Glad och nöjd styrde jag bakom bryggan och in mellan bommarna på en vimpelprydd plats. Mannen jag nyss pratat med hjälpte till med att ta emot och hålla i fören medan jag gick ner för att hämta linor att förtöja med. Jag förtöjde i alla fyra hörn och gjorde i ordning båten. Tröttheten var vid det här laget nästan förlamande, och jag började undra om jag var på väg att bli sjuk. Solen kom fram allt mer och det blev varmt, även om det fortfarande blåste på. Jag var hungrig och ville också passa på att köpa lite färskvaror, så jag satte av på en halvannan kilometer lång promenad in till Ljungskile centrum. Beställde en pizza på restaurangen mitt i stan, och satte mig ute för att slappna av. När pizzan kom ville även en orädd kaja dela min måltid, men jag var för glupsk för att dela med mig. Den fick bara se på. Med pizzan och en kall dricka i magen gick jag över till Konsum-butiken för att köpa lite förnödenheter, och sen gick tillbaks till båten. På vägen gick jag förbi Ljungskile Båtklubbs stuga och läste på skyltarna vad som gällde för betalning. Där fanns ett anslag om priser och ett nummer att swisha till, som jag fotade av. Vid det här laget hade jag rejält ont i halsen, och var kallsvettig och trött, så nog var det en förkylning som hade fått fäste. Lyckornas gästhamn där jag låg för natten Kyrkan intill vägen Tillbaks i båten tyckte jag det var märkligt att gästplatserna låg så långt från de övriga bryggorna, så jag läste igen och igen vad jag kunde hitta på nätet. Till slut insåg jag att jag hamnat vid en brygga som tillhörde en annan gästhamn, så jag ringde kontaktnumret och fick veta att jag kunde betala i restaurangen där bryggan började. Jag gjorde så, och fick även information om bastu, dusch, tvättmaskin och toalett i det lilla huset intill. Jag gick ner i båten igen och kröp i säng, med feberfrossa och en hals som var så irriterad att det gjorde ont att svälja. Lyssnade på dokumentärer från SR via mobilen och somnade efter en stund, trots att det bara var sen eftermiddag. Vaknade några timmar senare, åt lite mer och gjorde mig i ordning för natten. Nästa morgon passade jag på att utnyttja den fina hygienlokalen som ingick i priset. Riktigt fräscht och fint. Tyvärr var jag inte så vaken när jag gick dit, så jag missade de tunga regnmolnen och när jag skulle gå därifrån ösregnade det. Och jag som hade lämnat ruffluckan öppen... Inga regnkläder hade jag på mig heller, så jag fick snällt vänta 5-10 minuter. Det var fuktigt i båten, men inte så farligt. Det hade väl regnat från “rätt” vinkel. Vinden var fortfarande från samma håll som dagen innan, och med ca nio sjömil söderut till Stenungsund, och en rejäl förkylning i kroppen, valde jag i stället att styra hemåt. Så jag kastade loss och gick för motor ut till öppna fjorden igen, och kunde sen slöra uppåt. Regnet kom och gick under färden norrut När jag närmade mig Brattön, som ligger vid nordöstra hörnet av Orust, började vinden komma mer från sydväst till väst och inte längre dämpas av hög terräng. Jag seglade på ut i Havstensfjorden, men avdriften var monumental, så jag tog mig knappt framåt i vindens riktning. I alla fall kändes det så då. När jag kollar GPS-spåret i efterhand ser det inte alls så illa ut, men så kan det vara. Efter ett slag, så jag var på väg söderut igen, passade jag på att ta ner seglen i partiellt lä bakom en mindre ö, och gick sen för motor resten av dagen. Ut från Nordströmmarna, på väg mot Skaftöbron Förutom vinande från vinden och det oupphörliga surrandet från utombordaren, så var det en stillsam och behaglig tur tillbaks samma väg som jag seglat dagen innan. När jag kom ut på Koljöfjorden fick vinden mer fritt spelrum, och det blev lite skumpigare. Jag hade fullt regnställ på mig, och även en klassisk sydväst. Mycket effektivt, och allt stänk från vågorna bara rann av, medan jag var torr och varm under regnkläderna. Efter nära tre timmars motorgång var jag framme vid Bälögat igen. Nu var det motström igen, men inte lika stark som förra gången, och några virvlar syntes inte till. Troligtvis dominerade vindeffekter över tidvatteneffekter denna dag. Jag fick vänta på linfärjan men kunde sen fortsätta i låg fart genom den vindlande vattenvägen ut mot Gullmarsfjorden. Såg mycket färre båtar den här gången. Ute i passagen som jag tror kallas Snäckedjupet stängde jag av motorn och rullade ut focken, eftersom jag hade vinden nästan i ryggen. Jag ville spara bensin så mycket som möjligt. Sen kom jag fram till Gullmarsfjorden, och då rullade jag in focken och drog igång motorn igen. Ute på Gullmarn låg vinden på rejält, och vågorna var inte så höga, men tvära, så det skvätte en hel del. Passerade Lysekil samtidigt som skonaren Ingo gick ut, och även, tror jag, Kvartsita. Efter Stångehuvud var det dags att styra mer norrut, och då fick jag vågorna mer in från sidan. Än så länge var de inte så höga, men inom kort ökade våghöjden rejält. Den dryga sjömilen innan jag kom i sjölä bakom Stora Kornö var brutal, och båten kastades omkring av vågorna. Det kändes som om jag när som helst skulle kunna kastas ur båten, så ena handen höll stenhårt i båten för att hålla mig kvar. Bakom Kornöarna var det som sagt sjölä, och mycket lugnare. Nu var det bara sista sträckan från Lilla Kornö till sjölä bakom Bohus-Malmön kvar, och jag gav mig ut. Våghöjden växte och växte, och de korta och branta vågorna var ännu värre än de jag nyss passerat genom, så jag bestämde mig direkt för att vända och gå in i hamnen på Lilla Kornö. Väl där var havet platt, men vinden hade fortfarande grepp, så det var knivigt att manövrera. Utan bra med fart faller fören av från vinden direkt, så jag backade mig runt inne i hamnen. Tyvärr har de förtöjningsbojar en bit ut från bryggan, som jag inte kunde ta mig igenom på nåt enkelt sätt. Jag förtöjde temporärt vid en av dem för att kunna gå ner och hämta förtöjningslinor. Under tiden kom två män från en båt på andra sidan hamnbassängen för att hjälpa till. Med deras assistans kom jag snart in och låg förtöjd långsides. Eftersom det skulle blåsa lika mycket i över ett dygn framöver, och från samma håll, räknade jag med att få ligga kvar till nästnästa morgon. Förkylningen rasade ännu i kroppen, så det var skönt med påtvingad vila. Jag hade dessutom gott om mat och dryck, och närmast obegränsad laddning av mobilen via solpanelen och batteriet. Lördagkvällen var lugn och jag somnade tidigt. Det blev en fin eftermiddag i hamnen på Lilla Kornö Söndagen bjöd på strålande solsken mellan vita molntussar, även om vinden var oförändrat hård från samma riktning. Efter en långsam morgon med frukost och lite vila samlade jag ihop krafter nog för att gå på en liten utflykt på ön. Jag gick in till “byn” och sen söderut på en stig som vek av västerut mellan de kala granitkullarna och ledde fram till ett öppet område med nakna klipphällar blandade med klapperfält, gräs, buskar och ljung. Geologen i mig fann en stunds njutning i att leta efter långväga stenar. Sen blickade jag ut över det vilda havet, med vågor som kastade upp skumkaskader när de träffade land. Orken tröt och jag vandrade tillbaks till båten. Ett vredgat hav, även om det inte framgår så tydligt på bilden Så bohuslänskt det kan bli Sten från halva Sverige Kargt och lummigt på samma gång Lilla Kornös hamn Jag passade på att fylla resten av bensinen från dunk till huvudtanken, så den var så full som möjligt inför de sista tre timmarna motorgång hem. Prognosen för måndagen sa snabbt avtagande vind och ett omslag från sydväst till nordväst, med närmast vindstilla däremellan. Det talade för en mycket snabbt sjunkande våghöjd. Jag bestämde mig för en avfärd runt klockan tio nästa dag. Med en kurrande mage tyckte jag det var dags för mat, och eftersom jag var lite piggare hade lite av aptiten återvänt. Det var dags att inviga spritköket. Jag fyllde en medhavd kastrull med vatten och hällde i tortellini. I med rödsprit i brännaren och sen tände jag på. Eftersom kastrullen inte passade i hakarna i spritköket tog jag ett av kökets lock/stekpannor och satte i och ställde kastrullen på. Ungefär tjugo minuter senare var maten klar och jag njöt av den varma maten, för även om det inte var kallt, så hade jag lite feber och var frusen. När jag vände av locket från spritköket var det kolsvart och matt som siden under. Så enormt mycket hade det sotat! Äntligen varm mat! Resten av kvällen gick åt till att städa i båten och förbereda inför morgondagens avfärd. Jag passade också på att kolla på fyrarna i närområdet, ty jag har alltid haft en böjelse för kulörta lyktor, och även den eviga lågan på Preemraff (eller Scanraff som det nog alltid kommer att heta för mig). När jag var barn gick det att se lågan från takfönstret hemma i Hunnebo, men sen byggdes det hus som skymde sikten. Det kändes som att återse en gammal bekant. Den eviga lågan på Preemraff Kvällning Snart läggdags Måndagsmorgonen var lugn och stilla, och för första gången under båtsemestern var det inte nåt kluckande på morgonen. Vattnet var så platt i hamnen att det inte fanns några vågor som kunde klucka. Efter en stärkande frukost gick jag över till “byn” igen och till den östligaste delen där hygienanläggningen låg. Inte för att jag hade ärende dit, men jag hade tid att slå ihjäl och det var intressant att gå mellan husen på den smala, vindlande stigen. Jag är för all del uppväxt i ett bohuslänskt samhälle, men inte ett fullt så stereotypiskt bohuslänskt som “byn” på Lilla Kornö. Nästan som en målning av Peter Engberg. Timman var slagen. Jag drog iland förtöjningslinorna och ångade ut på böljorna blå. Våghöjden var fortfarande runt metern, men våglängden säkert den dubbla jämfört med lördagen, så det var mer dyning än brytande våg, och helt odramatiskt. På ett skär i öster låg en säl och trivdes i solen, mellan skarvar och trutar. Från sydöst kom ett passagerarfartyg i ångbåtsstil ikapp med förhållandevis hög fart, passerade och saktade ner för passagen utanför hamnen på Bohus-Malmön, varefter den försvann ur sikte bakom land i hög fart. När jag nådde nordöstspetsen på Bohus-Malmön drog jag upp seglen och försökte få lite fart, men vinden var nästan obefintlig, och farten genom vattnet inte mycket mer än en halv knop. Motorn fick tjänstgöra en stund till. Kontrasten mot de senaste dagarnas blåsväder var påtaglig Snart hemma igen Bortåt Kungshamn ökade vinden, men tyvärr från exakt det håll jag färdades, så det var inte aktuellt att segla, eftersom jag hade en tid att passa. Genom “Tyssunn” och sen norrut efter Guleskärskajen. Inte många båtar ute, trots det vackra vädret, men det var ju en måndag efter normala semestertider förstås. När jag kom ur den allra smalaste delen och ut i den mer öppna delen utanför Väjern kom vinden från lämpligt håll, så jag rullade ut focken och fick en knop till gratis. Ett par minuter senare var vinden rakt på nosen igen, så focken fick åter slinga sig runt förstaget. Jag var ändå framme vid Sotekanalen där segelförbud råder, så lika gott det. Sotekanalen är verkligen en av de vackraste platserna jag känner till. Inte heller denna gång blev jag besviken. Solbelysta strandängar, glittrande vatten, betande boskap, och så den vidunderliga stillheten. Bron öppnade sig snabbt och jag kunde glida igenom nästan utan att sakta in. Strax innan norra änden av kanalen mötte jag en gigantisk katamaran från Nederländerna, med bara ett ungt par synligt ombord. Vilken semesterbåt! Ute ur kanalen fick focken tjänstgöra en sista gång på resan, och farten ökade med halvannan knop den sista sträckan bort till hemmahamnen. Väl där var det bara att styra in och lägga fast allt. Det var mycket att lyfta ur, för naturligtvis hade jag tagit med en hel del jag aldrig använde. Till sist var det bara det jobbigaste kvar. Kemtoan. Tömde den i en toalett och fick spola många gånger med duschslang i den för att få den ren. Ändå helt klart värt besväret att vara oberoende av hamntoaletter. Jag skulle tro att tanken på runt 20 liter räcker i ett par veckor för mig som ensam användare, men luktmässigt kanske det inte fungerar fullt så länge. När allt var klart packade jag ihop och satte mig på en buss tillbaks till Göteborg. I skrivande stund, fem dagar efter hemkomst, är jag fortfarande förkyld, snörvlar och hostar. Jag har räknat ut seglad sträcka och tid, samt snitt för alla dagar, och sen räknat samman för alla fyra etapper. Samma sak för all tid för motor. Dag 1, torsdag 17 aug Seglad tid: 5 tim 38 min Seglad sträcka: 21.02 nm Seglad snittfart: 3.7 kn Motortid: 2 tim 54 min Motorsträcka: 10.22 nm Motorsnittfart: 3.5 kn Dag 2, fredag 18 aug Seglad tid: 5 tim 14 min Seglad sträcka: 18.08 nm Seglad snittfart: 3.5 kn Motortid: 0 tim 13 min Motorsträcka: 0.54 nm Motorsnittfart: 2.5 kn Dag 3, lördag 19 aug Seglad tid: 2 tim 40 min Seglad sträcka: 9.15 nm Seglad snittfart: 3.4 kn Motortid: 5 tim 39 min Motorsträcka: 21.17 nm Motorsnittfart: 3.7 kn Dag 5, måndag 21 aug Seglad tid: 0 tim 15 min Seglad sträcka: 0.42 nm Seglad snittfart: 1.7 kn Motortid: 2 tim 59 min Motorsträcka: 12.52 nm Motorsnittfart: 4.2 kn Totalt Seglad tid: 13 tim 47 min Seglad sträcka: 48.67 nm Seglad snittfart: 3.5 kn Motortid: 11 tim 45 min Motorsträcka: 44.45 nm Motorsnittfart: 3.8 kn Sammanfattningsvis var det en på många sätt härlig båtsemester. Men den hårda vinden och vågorna ställde till det, liksom förkylningen som hade otroligt dålig tajming. Några lärdomar. En är att jag sover dåligt i båten. Förhoppningsvis blir det bättre när jag är ute längre och blir mer van vid det. En annan är att jag tycker det är rätt tråkigt att vara ensam. Under själva seglingen går det bra, även om jag gärna har sällskap då också, men i hamn under morgon och kväll, då saknar jag verkligen nån att prata med och dela upplevelsen med. Nu går säsongen mot sitt slut, även om jag räknar med segling åtminstone september ut. Nästa år hoppas jag kunna komma iväg på en treveckorstur. Förmodligen då i juni. Vi får se. Men kul ska det bli!
  7. 10 points
    Har ett Instagram konto, rensahelahavet. Varje dag/gång vi är ute så tar vi med oss sopor från diverse öar. Slänger och sortera i hemmahamn. Läggs upp på Instagram. Jag blir så ledsen när man ser hur idioter bara lämnar skräp efter sig, mycket spolas upp såklart, men jag och min fru samt kompisar hjälper våran natur så gott det går.
  8. 10 points
    Ok, lite faktakoll här då. 30 ml urin i ca 3-4 liter vatten, det motsvarar knappt en procent i volym. Om vi tar en tiondel av Sveriges kuststräcka (tänk baslinje) blir det ungefär 200 km. Jag tänker här då att båtlivet är koncentrerat till mindre delar av kusten, och en tiondel av kusten är väl en god approximation. Låt oss också anta att utbytet med havet utanför är obefintligt (iofs orimligt), så vi räknar på en avgränsad sträcka ut från land, säg 3 km. Anta också ett medeldjup på 15 m (säkert lågt räknat). Det ger en volym på 9 miljarder kubikmeter. Samtidigt är 8.4 miljoner liter samma sak som 8400 kubikmeter (en volym motsvarande en kub med sidan 44 meter). 8400 kubikmeter i 9 000 000 000 kubikmeter är ungefär 100 000 gånger svagare koncentration än i det där glaskärlet på bilden. Inte särskilt hederlig argumentation. Det går att välja helt andra värden för kustvattenvolym än vad jag gjorde, men inga rimliga värden lär skilja sig åt mer än en storleksordning eller så. 550 000 fritidsbåtar saknar toalett, ja, men de allra flesta av dem används förmodligen bara för dagsturer ut till nån badholme, eller för kortare fisketurer, transport till fritidshus på öar, m m. Nån kanske kissar från båten då och då, men knappast i den omfattningen som anges i exemplet. Det hela låter ungefär som argumentationen från copyrightlobbyn som alltid räknar varje piratexemplar som en förlorad försäljning och kommer fram till att piratkopiering kostar dem biljoner i förlorade intäkter, vilket helt uppenbart är totalt galet. Till sist så kissas inte allt ut under några få dygn, utan det som ändå kissas i havet släpps ut under en period på flera månader, vilket innebär att glasbehållarexemplet i första inlägget hamnar ännu längre från verkligheten.
  9. 10 points
    Det gick några dagar över men det är mycket när man har semester😀 Nu har vi i all fall ett slutresultat. De senaste tre månaderna har inte mycket hänt i baljan, vikten har tydligen inte ändrats alls. Slutresultatet av det här testet är alltså att under sex månader av tillvaro helt under vatten har provbitarnas vikt ökat från 2893 gram till 2913 gram. Alltså en ökning med 20 gram. Översätter vi för enkelhetens skull detta till en båt som på våren väger 2,893 ton som sänks helt under vattenytan så ökar vikten med 20 kg på sex månader. Detta gäller alltså glasfibermassan i båten. Och de här provbitarnas gelcoatyta är inte i bästa skick och ena sidan är helt obehandlad. Så det där med att ett glasfiberskrov suger i sig mängder med vatten under en säsong får vi nog glömma, även om man beaktar mätmetoden och att min enkla våg kan ha en anings mätfel så är det här resultatet långt från den teorin. För att gå vidare och få reda på vad som händer med en normalt flytande båt med normal mängd slagvatten behöver vi nu bättre faciliteter. Någon som ställer upp med en välvårdad, helst splitterny torr båt som ligger i en inomhusbassäng under kontrollerade former under ett halvår? Det behövs också en lyftanordning och en mycket noggrann våg...
  10. 10 points
    Miljöpartiet heter den
  11. 9 points
    Jag har en Volvo Penta 2003 (VP 2003) i min båt. Under midsommarhelgen började motorn plötsligt avge ett chippande ljud. Det var osäkert varifrån det kom. Jag höll handen över alla spridare och kände hur det kom en luftpuff vid den aktre spridaren. Men inget bränsleläckage. För att försöka se bättre varifrån puffen kom tog jag såpvatten och penslade runt spridaren. Då kom det en kaskad av såpvatten vid foten av spridaren, där den stack upp över topplocket. Ett mycket allvarligt fel som måste åtgärdas omgående. Helt otänkbart att köra omkring med motorn på detta sätt. Problemet är att jag aldrig har sett en spridare och var totalt okunnig om hur det fungerar. Volvos verkstadshandbok visade sig vara totalt värdelös. Hur man får loss spridaren nämndes inte ens trots att detta är ett helt kapitel för sig! På nätet kunde man läsa att den kunde sitta som berg och att den t.o.m. kunde gå av på mitten när man försökte dra ut den. Att få loss spridaren var ett stort bekymmer eftersom jag inte visste hur den satt fast i topplocket. Var den iskruvad med gängor eller endast istoppad? Det visade sig att den endast var istoppad! Hur nu detta kan vara möjligt när det skall sluta tätt. Förklaringen kommer nedan! Det man fick veta i verkstadshandboken var hur man bytte spridarhylsa (läs mer nedan) och vilka specialverktyg som behövdes. Helt värdelöst! Jag ägnade dagar åt att på nätet försöka läsa mig till om vad det kan vara för problem, hur man åtgärdar det och om det överhuvudtaget var något att ge sig på själv. Ringde flera varv som talade om att först i september kunde de titta på båten! Tittade även på Youtube och fick klart för mig att det var en större reparation sannolikt inkluderande att ta av topplocket. Specialverktyg från Volvo á 2000 kr mm. För att göra en lång historia kort så vill jag här dela med mig av mina erfarenheter och om hur jag löste problemet. Detta som ett speciellt tack även till Maringuiden utan vars Forum jag inte hade lyckats med detta jobb. Läckande spridare är inget unikt problem som uppstår genom vanskötsel utan det får tillskrivas tidens tand. Jag fick mycket kunskap här i detta forum och vill återgälda det till andra som råkar ut för samma problem. Motorn går nu klockrent som en symaskin och jag behövde inte ta av topplocket! Kostnaden blev 639 kr + en veckas huvudbry. Du behöver en momentnyckel också för att dra bultarna på ventilkåpan samt muttern till oket som håller spridaren på plats. Båda dras med 20 nm. Hela jobbet kunde ha kostat 10.000 kr eller mer + en förstörd semester utan båt. Det intressanta är att det är i princip likartat på all dieslar. Bränsletillförseln till cylindrarna på en motor kan ske antingen genom en förgasare eller genom spridare. Även bensinmotorer har spridare numera. Dieslarna använder spridare. En spridare är en cylindrisk metalldel. Den kan vara 17 mm i diameter och ca. 200 mm lång. Så här ser den ut på VP 2003 I spetsen på spridaren sitter ett munstycke med små hål som fördelar bränslet till en dimma. Spridaren sitter i ett hål på topplocket och är nedsänkt i en spridarhylsa i koppar, som är mjuk. Längst ner i hylsan, som kan vara plan i botten, som i detta fall, finns ett hål och hylsan fortsätter med en rund pip som kan vara ca. 20 mm lång. Se bild. genom denna pip går spridarens nedre del med munstycket. Observera att det inte finns några som helst packningar eller O-ringar någonstans på spridaren till VP 2003, som skall täta förbindelsen mellan spridaren och spridarhylsan! Det är endast den mjuka kopparen som tätar genom att forma sig efter spridaren genom trycket från spridaroket (se nedan) när man drar åt muttern på pinnbulten som spridaroket sitter på. Detta är en hylsa till VP 2003. Spridarna är förbundna med en bränsleledning och har till uppgift att genom en puff omvandla bränslet genom munstycken till en dimma som sprutas direkt ner i cylindern. På en diesel har man ju inga tändstift, men genom kompressionen som bildas när kolven går upp mot toppen så antänds dimman och genom explosionen så pressas kolven ner för att få en ny bränslepuff när den kommer upp igen osv. En sådan rörelse kallas för cykel och vid varje cykel kommer en bränslepuff. O-ringen på bilden skall enligt verkstadshandboken sitta mellan hylsan och topplocket. Men det behövde jag ju inte bekymra mig för eftersom jag aldrig behövde byta hylsa. Steg 1 Tag loss ventilkåpan så att Du kommer åt alla skruvar som håller fast bränsleledningarna mot spridarna. Ta bort kåpan (tre skruvar på toppen). Under varje skruv sitter en plattbricka, en gummipackning och en rostfri cylinder. Lyft bulten försiktigt och luta den samtidigt åt sidan så får Du med Dig den rostfria cylindern (storlek som en liten hylsnyckel) också. Lyft av ventikåpan. Ta loss bränsleledningarna. Nu ser det ut som på bilden... Här ser Du den aktre spridaren med oket som håller den på plats i topplocket. Problemet är bara att oket sitter på en pinnbult och att det inte går att lyfta bort oket. Det går inte heller att ta spjärn mot oket och bända för att på det sättet försöka bända upp spridaren. OBS! Oket kostar en tusenlapp om Du skadar det! Lösning: tag en polygrip och skruva ur pinnbulten istället! Tag sedan bort oket. Oket gränslar över två paralella plana ytor. Tag en fast nyckel 10-an och vicka försiktigt fram och tillbaka. Har Du tur så ger spridaren efter med en gång. Tag en svetstång och kläm åt runt spridarhuvudet (det är av stål) men akta fästet för bränsleledningen. En svetstång är att rekommendera därför att Du kan ställa in och låsa trycket som Du griper med. Fortsätt vickandet samtidigt som Du drar uppåt. Nu lossnar spridaren och Du kan dra den rakt uppåt. Men! Kolla så att inte hylsan följer med upp! Då rinner kylvatten ner i cylindern! I så fall måste Du tappa av kylvattnet först!!! Glöm inte att stänga genomföringen till kylvattnet. Det finns ingen styrning annat än de släta väggarna i spridarhylsan så Du kan snurra den runt om Du vill. Studera spridaren och även hålet i spridarhylsan. Tag en tuss med stålull och putsa spridaren ren. Men akta spridarspetsen med de fina munstycket så att Du inte täpper till eller skadar de små hålen. Spridarhylsan skall Du vara extra försiktig med. Det är mjuk koppar. Det märkliga är att om Du provar att stoppa ner spridaren när Du putsat den, så glappar den i sidled! Då trodde jag att det var kört. Men icke! Det skall vara så. Den enda tätningen är i botten av hylsan och där måste det vara absolut rent!!! Inga repor eller korrosion accepteras. Eftersom spridaren läckte så var det där jag hade mitt problem. Det fanns en del gegga och även korrossion på den plana ytan i botten av hylsan. Om man kör med motorn när det ser ut så här så blir det förmodligen värre och värre, så att allt beckar igen. Nu finns det två alternativ a) att byta hylsa b) att få den plana ytan på hylsan ren och plan och detsamma för nederdelen av spridaren som ligger an mot hylsans plana yta. a) För att byta hylsa måste man ha specialverktyg från Volvo för ca. 2000 kr. Har man tur så går det att dra ut hylsan med det ena verktyget, utan att ta bort topplocket. Annars måste det av. En ny hylsa sätter man dit med ett andra specialverktyg som är koniskt nedtill och pressar hylsans spets mot topplocket. VARNING! Om Du tänker ta bort hylsan, så måste Du tappa av vattnet i kylsystemet! Annars rinner kylvatten ner i cylindern!!! b) Det finns ett specialverktyg hos Biltema, en fräs (639 kr), som Du driver runt försiktigt för hand och hyvlar på så sätt av ytan tills att den är helt slät utan skavanker. Det blir några ytterst små metallpartiklar (små korn. inga spån) som lossar. Någon liten partikel ramlar säkert ner i hålet där spridarspetsen skall sitta och hamnar på kolven. Men det är ytterst lite och det är mjuk koppar. Du minimerar antalet korn genom att ta en dammsugare och ansluta en plastslang som Du sticker mer i hylsan och suger då och då. Speciellt viktigt är när Du drar runt fräsen de första varven, då det är fler orenheter som skrapas loss än senare. I mitt fall handlade det om ca. 30 varv totalt med fräsen. Sedan var det blankt och fint i botten på hylsan. Hylsans väggar var inte så viktigt eftersom de inte har någon tätande funktion. Fräsverktygssats Biltema. Det står att verktyget passar alla dieselmotorer av Common Rail-typ. Men VP 3000 är inte av denna typ och verktyget passar utmärkt! Det finns ett fräsverktyg nr. 17 med runt huvud och ett med plant. Du väljer naturligtvis det plana. Det hela är ett mycket lätt jobb om Du följer ovanstående beskrivning. Önskar Dig en skön båtsäsong!
  12. 9 points
  13. 9 points
    Nu är tampen utsnurrad och bomen och storseglet på plats. Vi gick från Tyresö slott till Gålö. Allt funkade fint, inga vibrationer eller missljud, så drivlinan verkar ha pallat trycket👍. Badade med torrdräkt och 8 kg vikter. Funkade väldigt bra, torr och varm. Snodde ut tampen lite i taget. Justerade offeranoden lite som verkar ha flyttats av tampen. En fin dag helt enkelt
  14. 9 points
    Trist attityd mot försvarsmakten. Det är ingen som tycker att du är häftig för att du skriver så.
  15. 8 points
    Vill bara slå ett slag för det enkla som inte behöver betyda dyrt. Gick ju på båtmässan och kikade på båtar och tillbehör som alla andra gör. På jolleavdelningen såg jag en intressant liten båt som heter Weta trimaran, denna betingar dock ett pris på 150,000:- vilket inte ligger i kategorin billigt i denna storleksklassen på båt som då är 4,5 meter lång/kort. Började därefter söka begagnat på Blocket och fann till slut ett intressant objekt för 10,500:- som tilltalade mig starkt. Båten heter Supernova och konstruerades av en dansk vid namn Ib Pors Nielsen. Han var tidigare pilot inom SAS och hade ett starkt seglingsintresse på sin fritid. Han konstruerade flera typer där den största var på 30 fot och hette Fleuret. Den var till nöds övernattningsbar och trailerbar med sin specialvagn för ändamålet. Tillbaka till min båt då som hade legat i en trädgård under en gran i över två år så den var grön av mossa och barr och såg väl mest ut som nåt som kunde förpassas till en container. Men köpet genomfördes på plats och den hämtades efter ett par dagar med en skåpbil. Väl hemma fick den ligga tills det blev något varmare i luften för att kunna göra någon kraftigare rengöring. Under all smuts låg där en liten jolle med tre skrov som såg ut att vilja komma ut på vattnet igen för att ge seglingsglädje till någon (mig). Vid genomgång av alla delar såg det ut att fattas ett antal låsklips som då behövs för att låsa fast skroven mot den trampolin som sammanbinder skroven till att bli en farkost på 3,2 meters bredd. Vid en noggrannare kontroll kunde jag finna nio av tio låsbleck så endast ett fick tillverkas för att kunna sätta ihop jollen. Sedan har alla linor och fall bytts ut till modernare material, även de krängband som satt på trampolinen byttes ut och så även de block som var så slitna att de ändå skulle ställt till med problem eller haveri. Nu är då jollen färdig och den första testseglingen är avklarad med gott resultat. Vid en medelvind på runt 5,5 m/sek så toppade båten 8,7 knop vilket ändå får ses med gamla originalsegel från tidigt 80-tal som helt okej i sammanhanget. Nya segel har jag fått några olika offerter på så beslut om vem som får sy upp tas under hösten. Men prisskillnad mellan 9300:- och 15,500:- för samma dukkvalitet gör ju valet ganska enkelt. Och då pratar vi om enkla segel i Dacron och inga extrema dukar eller laminatsegel även om de kanske skulle kunna ge nån halv knop till. Sommarens utmaning kommer att bli lite äventyrliga utflykter med båten på en specialbyggd vagn som just nu är under ombyggnad från att ha varit en husvagn till att bli en vagn som passar denna jollen perfekt men ändå går att använda för andra transporter till nöds. Som motor när vinden dör ut och man behöver ta sig hemåt hamnen eller är ute på okända vatten och man inte kan eller vågar susa in i en gästhamn med fulla segel i tio knop så valde jag den handvevade något udda skapelsen som går under namnet ”Free Wheeling” som enkelt hängs över det fäste jag tillverkade just för detta ändamålet. Man ska under ganska lugna förhållanden kunna komma upp i farter runt 3-4 knop om man ser de filmer på Youtube som finns där om man söker. Lägger här upp några bilder på jollen så länge.
  16. 8 points
    "Lyssna på forskarna" = dravel..?
  17. 8 points
    Lite enklare att bli med en fb grupp. Det har gjort att fler landkrabbor hittat dit och svaren är därefter, 120 svar varav 1 är halvrätt. Sen saknas olika inriktningar så allt är blandat i en enda lång lista. Som dessutom blandas som fb själv vill. Sen kommer det in lite spam och en säljes Volvo 240 mitt i allt. Admin tar ofta 24 timmar på sig att rensa bort allt opassande
  18. 8 points
    Jag har följt debatten som Greta skapat på en del sociala medier och det saknas verkligen inte bottennapp. Verkar vanligtvis vara griniga gubbar som fäller kommentarer som "Hur skall hon ta sig dit då, på cykel kanske, hehe..", "Den där jackan hon har innehåller säkert mikroplaster", " Hon skall fan inte röra min Volvo och min jävla falukorv", " Det är väl hennes jävla föräldrar som styr egentligen" Osv.. Jorgen01 har faktiskt nått den ultimata botten med sin fundering. Eller så har han bara ett märkligt intresse för kiss och bajs. Rent juridiskt sett så befinner sig båten på internationellt vatten hela resan så det är faktiskt lagligt att tömma latrinen i sjön. Den lilla besättningens latrin är bokstavligen en droppe i Atlanten. I Östersjön som sedan länge har varit i dåligt skick är det en annan sak.. Vad vet för övrigt Jorge1 själv om hur hans utsläpp under dagens lopp tagits om hand? Bryr han sig det minsta om det? Sköt om din egen renlevnad innan du börjar mobba andra för deras försök att göra åtminstone någonting.. Att ta någonting till det extrema brukar ofta ha ett tragiskt slut, om det så gäller politik, religion, moppetrimning eller ekologi. Att peka finger på de som försöker göra någonting åt de problem som faktiskt finns och kräva att de tar allting till det extrema utan att man själv gör någonting alls åt saken visar egentligen bara hur eländig man är själv Folk får tycka vad de vill om Greta och hennes kamp men jag tycker hon sätter fingret på en massa ömma punkter. Hon får dessutom klä skott för all miljölagstiftning, saker hon inte någonsin haft eller kommer att ha något personligt inflytande och ansvar över. Därav kommer det respons som den här ovan. Jag är full av beundran över hennes beslut att korsa Atlanten med den båten. Det är ingen söndagssegling mellan fullservicehamnarna i Stockholms skärgård precis. Den resan över Atlanten gör henne till mera sjöbjörn än de flesta på det här forumet och det retar tydligen vissa...
  19. 8 points
    Jag har en burk stay afloat ombord. Det funkar jättebra. Båten har inte sjunkit en enda gång fast jag inte ens öppnat burken! 😀
  20. 8 points
    Jag tycker det är bra att folk frågar sina "dumma" frågor på forumet för då kanske de lär sig litet. Alla har vi en gång lärt oss att om man gräver sig med handen i arslet så börjar den lukta skit. Sedan lär man sig mer efter hand som man växer upp. Alla växte inte upp bakom ratten på en Massey-Ferguson 35 och någonstansifrån skall de också få sina kunskaper som vuxna så de kan ta igen vad de förlorade under uppväxten. Nog är det ju ynkligt om vi som hade tur inte kan hjälpa mindre lyckligt lottade medmänniskor på vägen! Så långt är allting gott och väl. Det som retar mig är alla människor som inte vill ta till sig kunskaper och som medvetet undviker att tänka på att någonting kan haverera. Medvetet motstånd mot kunskap. Det blir allt vanligare och utövarna allt fler.
  21. 8 points
    Haha, störtskön tråd, nästan så att starten skulle kunna vara trollning men det verkar inte så. Jag hugger på betet, om det nu är så att vissa faktiskt tycker att det här är ett problem på riktigt. För det första, vad är problemet med att det ställs ”dumma” frågor? Ingen lär sig av att inte våga fråga, även om jag också ibland önskar att folk (och min fru) googlade lite mer innan de frågar (mig). Jag avskyr miljöer där ingen vågar ställa frågor på grund av folk som tycker att ”det ska man kunna”. För det andra, resonerar TS och andra likadant om t ex datorer? Jag är riktigt bra på digital teknik (det som gamlingar kallar ”IT”), desto mindre intresserad av mekanik. Trots det har jag båt, men tänker inte sätta mig in i verkstadshandboken för min utombordare. Det har jag varken tid eller lust med. Ni som är så förbannat trötta på icke-mekaniker som har båt, jag hoppas ni inte frågar runt så fort ni har problem med felmeddelanden på datorn eller mobilen. Herregud, om ni får fel på SSL-certet i mejlanslutningen mot IMAP så står ju precis vad som är fel, ni kan ju fixa det själva! Har ni problem med att DNS som delas ut av DHCP inte svarar? Skitenkelt att lösa! Ungefär så. Ni anar inte hur många gånger jag hjälpt min båtmekanikervän med ”IT-problem”. Han kan sina saker, jag kan mina. Och jo, jag har haft en gammal båt med inombordare som gick sönder hela jävla tiden och där jag faktiskt hade verkstadshandböckerna liggande i båten. Tillsammans med verktygslåda. En gång blev jag ändå tvungen att ringa sjöräddningen för att motorn nöp under färd och inte ville starta. Jag gillar inte motorer, men jag tänker vara båtägare ändå. Nej, nutiden är för komplex för universalgenier. Acceptera att man bara har tid att bli tillräckligt bra på vissa saker och att man får lämna fördjupningen åt kunnigare personer (som då kanske får möjlighet att ta betalt för den kunskapen - hurra!). Och framförallt: irritera er inte så mycket på folk. Stämmer in med @sigge_1, sitt lugnt i båten och njut av sommaren. Det ska jag göra nu 🍸
  22. 8 points
    Det jag försökt säga är att Delta är ett skitbra ankare (har jag hört), och det finns ingen anledning att överdimensionera det utöver vad tillverkaren anger som lagom. 7 kg är förmodligen lagom vid 99% av alla svajankringar, 10 kg är med marginal, 16 kg är bara onödigt tungt att hantera. Sedan har jag också förstått att det mesta på västkusten verkar vara liiite värre och svårare än på andra delar av jordklotet, och allt som sker i andra delar av landet är inte tillämpbart på västkusten av den anledningen, men jag väljer att bortse från det 😁 Jag har t ex fått förklarat för mig att när det blåser 10 m/s på västkusten, är det mycket kraftigare än när det blåser 10 m/s på ostkusten. Bara en sådan sak! 😂
  23. 8 points
    God Jul Och Gott Nytt År! Från oss på maringuiden.se
  24. 8 points
    Hej och tack för visat intresse för vårt båtköp. Båten står nu tryggt i hamn i Ekenäs efter en veckas segling uppdelat i två etapper. Jag tänkte berätta lite om hur resan förlöpte. Dag 1- 12.10 Vi träffade köparen i Mariehamn och efter snabb inspektion och proviantering puttrade vi iväg från Östernäs söder om Mariehamn kring 10 på morgonen. Första biten till Ledsund gick i rak motvind och motorn, en 9 hk Suzuki av okänd ålder, fungerade fint trots rätt stora vågor. Efter Ledsund tog vi sikte på Föglö och hissade storseglet i en fin bris snett akterifrån. Resten av dagen gick i så bra fart så i höjd med Föglö bestämde vi oss för att sikta på att nå Sottunga innan mörkrets inbrott. Efter en fin segling och några små snuttar med motor pga de smala sunden kring Jyddö nådde vi Sottunga gästhamn kring 18. Dag 2 - 13.10 Vi kastade loss i soluppgång och tog sikte på Korpo vilket innebär en hel dags segling på sgs. öppet hav. Vinden visade sig igen vara fördelaktig och vi hissade förseglet för första gången och svängde österut. Resan över skiftet var fin och vi snittade kring 4,5 knop hela vägen till Korpo. Efter ett tankningsstopp i Korpo ström styrde vi kosan vidare då vi ännu hade flera timmar solljus. Vi anlöpte Berghamn i åboländska skärgården en bit sydväst om Korpo kring 18 efter ca 10 h segel. Dag 3 - 14.10 Den sista dagen på första etappen gick till stor del för motor då vinden var sgs. obefintlig stora partier av rutten till Dragsfjärd. Vi kunde ändå motorsegla med dubbla segel största delen av tiden, vilket var nödvändigt då vi var tvungna att hinna till bussen från Dragsfjärd till Åbo där vi båda studerar. Efter en snittfart på cirka 4 knop förtöjde vi i Dragsfjärd 13:10 och skyndade oss till bussen. Första etappen var nu slut och min ''relativt'' seglingskunniga kompis visade sig vara mer än kvalificerad för uppgiften. Under resan från Åland lärde han mig grunderna i segling för att jag under nästa etapp dels kunde behärska båten själv och dels lära ut grunderna till Teschan. Dag 4 - 18.10 Efter några dagar på varsin studieort kastade jag och Teschan loss från Dragsfjärd med sikte på Hangö. Efter ca en timmes puttrande med motor hissade vi storsegel och motorseglade ner till Kasnäs. Vinden hade avtagit ytterligare efter den första etappen och vi fick nu nöja oss ed kring 4-5 sydväst. Vädret som hade visat sig från sin bästa sida under resan från Åland hade nu blivit riktigt oktoberväder med regn och dålig sikt. Efter Kasnäs hissade vi förseglet och seglade efter bästa förmåga trots utmaningar med rak medvind. Vi nådde Hangö efter ca 10 timmar och otaliga timmars motorseglande blöta och kalla. Dag 5 -19.10 Nu var det dags att segla vår nya båt till sin hemmahamn och vädret visade sig från sin bästa sida. Med en frisk sidovind på ca 6-7 ms gjorde vi stora framsteg och anlöpte Ekenäs ca 14 på fredagseftermiddagen efter att ha gått för segel sgs om hela vägen. En fin tur i sin helhet och en väldigt fin båt. Några små problem med motorn och seglen som alla visade sig bero på egna misstag. Motorn har fungerat felfritt trots sin ålder och startat plikttroget varje morgon. Maxi 68 var helt rätt för oss och särskilt imponerade var vi av inneutrymmenas rymlighet och alla smarta förvaringslösningar. Båten är mycket fräsch trots sin ålder och det är smått otroligt att vid första anblick förstå att båten är kring 40 år gammal. Teschan får fortsätta med ev. frågor eller berättelser. Bifogar en bild från gårdagens fina seglingsväder.
  25. 8 points
    Svarar eftersom det efterfrågades svar från kvinnor 🙂 Jag har alltid undrat hur man träffar en man med seglingsintresse eftersom alla jag varit ihop med har varit extrema landkrabbor och jag har fått tjata för att ens få komma ut på vattnet. Själv är jag uppväxt med segelbåt. Min nuvarande sambo hade aldrig varit på sjön. Men han tycker om att komma ut till sjön och bada så när vi flyttade till hus nära vatten så började jag tjata om båt. Han sa att han kunde tänka sig en daycruiser (motorintresserad bilkille, allt ska gå fort) men sen ville han att det skulle gå att sova över i den också. Vi kikade runt men fastnade inte för någon. Det var då jag hittade en Birdie 24 tillsalu där vi bor. Jag åkte och tittade och beslutade att köpa den själv eftersom det var en billig båt, sa till sambon att han fick bli delägare om han ville och att vi iallafall har en båt att komma ut på sjön med 😉 nu har han lärt sig segla och upptäckt tjusningen med det 😉 så nu sitter han och tittar på stora fina segelbåtar på Blocket. Det känns lovande! Jag hoppas på att få långsegla nån gång, vi får väl se men jag är glad över min lilla segelbåt sålänge 🙂
  26. 8 points
    Ända sen i vintras har jag planerat för årets seglingssemester. Semesterschemat fylldes i och blev så småningom godkänt av projektledningen och chefen. 24 dagar i följd hade jag till mitt förfogande, från 1 juni till 24 juni. Efter en vår med en hel del motorstrul, som till största delen nu är lösta och diverse fix med båten, bland annat en ny fock, så var båten hyfsat redo när sommaren gjorde sitt intåg även rent kalendermässigt. Det var ändå några saker kvar att göra, som att bygga en piedestal/instrumentpanel för sittbrunnen till plotter/ekolod och VHF-radion. Med hjälp av lite plywood, vinkelbeslag, en snurrplatta från Biltema och lite annat smått och gott blev det en hyfsad lösning. Ekolodsgivaren fäste jag med akrylfog direkt mot skrovet framme under förpikens “golv”. Förmodligen tappar den en del effekt, men jag kunde i alla fall få bottenekon på strax över 60 meters djup, som var det djupaste jag passerade under dagarna jag var ute. Instrumentpanelen På förmiddagen den sjätte juni packade jag in det i båten som jag skulle ha med mig. Jag hade planerat för att kunna vara ute i nära tre veckor i sträck, så jag hade med mig betydligt mer än jag skulle komma att använda, men jag har hellre med mig saker jag inte behöver än saknar saker när de verkligen behövs. 16 liter UHT-mjölk, 12 liter frukt/bärdryck, pasta, krossade tomater, matolja, knäckebröd, smör, kryddor, fiskbullskonserver, några kilo äpplen och bananer. 20 liter dricksvatten i tiolitersdunkar. Kemtoan var fylld och installerad, nu med lite stabiliserande skivor runt, för att garantera att den inte välter när båten kränger. Och 33 liter bränsle, vilket ger en ungefärlig gångtid på 14-15 timmar, eller ca 50-55 sjömil. Några minuter över tolv lämnade jag hamnen och puttrade söderut mot Sotekanalens norra ända. Jag kom iväg senare än planerat och med sydlig vind skulle det ta för lång tid att kryssa ner på utsidan Ramsvik, så det fick bli kanalen. Efter Guleskärskajen satte jag segel, tog upp motorn och njöt av tystnaden på väg mot passagen norr om Bohus-Malmön. Njöt inte lika mycket av den mycket svaga vinden. Farten var runt två knop, så jag tröttnade och grävde fram gennakern. Som ensamseglare utan autopilot tar det en bra stund att få den på plats. Det blir ett evigt springande bak för att justera rodret (trots roderlås - som bara funkar riktigt bra när man seglar högt mot vinden, inte på slör som här), och det blir ofrivilliga pauser för att parera för svall från passerande atlantångare, eller motorbåtsförare med för tung högerarm. Närmare halva sträckan hade nog passerat innan gennakern flög fint och drog. Farten ökade med säkert en knop. Gennakern uppe! Jag fick göra några girar för att vänta på linfärjan och testade att ligga bi med gennakern. Det gick förvånansvärt bra, men inte alls lika långsamt och kontrollerat som med fock. När färjan väl hade lagt till på andra sidan kunde jag gippa och fortsätta österut. Bara några meter senare kom jag ur lä från Malmön och hade runt 6-8 m/s från sidan! Båten sköt fart och krängde ner så relingen kom i vattnet och broachen var nära. Jag försökte släppa skotet men det satt stenhårt fast i skotråttan! En vindby kom och broachen var ett faktum. Jag hörde hur massa saker välte och rullade inne i båten och hoppades att toan inte var bland dem. Jag var nu också mycket nära grundet Bredungen, som låg i lä, och hade begränsade möjligheter att manövrera undan. Efter att jag tvingat upp fören lite mot vinden släppte det värsta trycket i skotet och jag kunde släppa det. Fick sen styra upp mot vinden mer, släppa fallet och nedhalet lite för att få bort kraften ur gennakern och sen ta mig fram på fördäck för att få ner allt. Nån halvminuts kämpande senare var gennakern nere på fördäck, och jag kunde pusta ut lite. Jag styrde båten bort från grundet och låste rorkulten så båten skulle hålla sig på en stadig kurs, och kunde till slut packa ner gennakern hyfsat ordentligt under däck. Jag såg också att det inte var nån fara med de saker som hade ramlat. Jag hade ändå stuvat rätt bra, så det var mjuka och lätta saker högre upp. Vinden tilltog och jag nöjde mig med att segla med enbart storseglet. En lite större segelbåt valde att segla med enbart genua och kryssade sig söderut med mig i den friska vinden. Jag såg att det satt en vindmätare i masttoppen och när vi var på en båtlängds avstånd vid ett tillfälle ropade jag till skepparen och frågade om vindstyrkan. “Åtta!” ropade han tillbaks. Vi höll relativt jämna steg ett tag, men så minskade vinden och den andra båten satte fulla segel och drog iväg som en raket, säkert över sju knop. Jag höll mig mellan fyra och fem, även efter att focken kom ut en stund senare. Men båten har legat i oavbrutet sen juli förra året, så jag gissar att en knop försvinner pga bottenskicket... Pengar och tid räcker inte till allt man vill göra, så den här säsongen fick vi vara utan bottentvätt och bottenmålning! Vinden var perfekt för fullt ställ därefter. Inga byar att tala om och stadigt runt 5-6 m/s ner mot Lysekil. Bidevind blev till halvvind, och efter Lysekils hamn var det slörbetonat den sista biten upp till inloppet ner mot Nordströmmarna. Ner med seglen och ner med motorn. Dags att lyssna på monotont surr i nån timme framöver. Men den vackra passagen väger upp motorsurret. Inne i de lugna vattnen är det som att komma in i en annan värld. Mer insjö än salt hav. Jag var frestad att lägga till vid en liten holme nordöst om Bassholmens nordöstra spets, men jag fortsatte ändå eftersom jag hade planerat att göra natthamn på samma plats som min första naturhamnsnatt i augusti förra året. Troligtvis var tidvattnet på väg att vända under min passage, för det var i stort sett inga strömvirvlar alls utom sista sundet vid Bälögat. Väl ute i Koljöfjorden drog jag upp seglen och slörade österut ca 2.5 nm. Den lilla vik jag hittade förra året är fantastiskt fin och väldigt skyddad för vind från SÖ genom S till SV. Denna gång hade jag också ett ekolod som jag fick en bättre uppfattning om botten genom. Hivade i ankaret när djupet var runt sju meter och styrde sakta in mot den sten jag hade som siktpunkt. Jag kom lite för långt åt höger och det grundade upp för snabbt, så jag backade ut lite igen och styrde mer vänster på nästa försök. När jag tyckte att avståndet såg bra ut och ekolodet indikerade 1.2 m djup låste jag ankarlinan, gick fram till fören och slängde ut kastankaret. Grepp direkt, så jag gjorde fast den linan och tog fram en grövre förtöjningslina. Jag hade också på mig nyiköpta hopp-i-land-skor. En sorts badskor i gummi och neopren med extremt bra grepp och vattentåliga. Förra året halkade jag nämligen och trampade ner en fot i vattnet just på denna plats. Nu var det dock stadigt lågt vatten så att stenen jag klev ner på var torr och inte ett dugg hal, men det kunde jag inte veta innan. Lämnade lite slack i linorna och drog sen ut båten från land en meter eller så, för att undvika att båten skulle slå i om vattnet sjönk under natten. Efter lite kvällsmat somnade jag rätt tidigt den kvällen, med mina mått mätt, jag förtöjde ändå runt halv tio. Höga träd och brant kust på Orusts norra sida Lugn och stilla kväll vid Borgilefjorden Efter en lugn natt utan kluckande vaknade jag inte långt efter solen. Vinden hade ökat lite och blivit västligare. Efter lite snabb frukost och andra bestyr tankade jag motortanken från en dunk och kastade loss. För fulla segel fortsatt österut och sen norrut upp mot Vindön, med vinden i ryggen. Bekväm och enkel segling. Jag hade skaffat en vattentålig Bluetooth-radio inför resan, och med den lyssnade jag på diverse radioprogram. Just på den nämnda sträckan var det utmärkta Snedtänkt med Kalle Lind och avsnittet om Revyns övergångsfigurer del 2, där personer som Tollie Zellman och Gustav Wally avhandlas, bland många andra. Efter Vindön höll jag mig nära Orust på väg söderut. Vinden var mer sydlig än västlig inne i den smala fjorden, och det blev en lång serie slag ner förbi Ljungskile. Vinden ökade i styrka och jag fick både motsjö och motström som tryckte ihop slagvinklarna brutalt mycket. Jag rullade in focken, eftersom jag av erfarenhet vet att jag kan ta bättre höjd och minska avdriften vid hård vind på det viset. Det syntes direkt på plottern, och ett tag till gick det bra. Men vid det smala sundet strax norr om Svanesundsfärjan gav jag upp. Då blåste det runt 9 m/s och jag tröttnade på att stångas mot vinden. Med motorn höll jag ungefär samma varvtal som ger 4.5 knop i stilla väder. Här var farten runt 2.5 knop... Siktet var inställt på gästhamnen i Stenungsund efter att min planerade naturhamn visade sig vara en brant bergvägg. Så går det när man planerar efter Eniros sjökort och flygfoton. Nån gång i framtiden får jag väl bita i det sura äpplet och skaffa en naturhamnsguide. I Stenungsund var det dåligt skyltat vad som var gästhamnsplatser och vad som var vanliga båtplatser, men efter lite irrande hittade jag rätt. Ut med fendrar på sidorna (ett av mycket få tillfällen som jag har fendrarna ute!). Jag försökte fånga en av bojarna för att fästa en akterlina i, men hann inte. Den hårda vinden från sidan gjorde att allt gick för snabbt för mig som ensam ombord. I stället saktade jag in så att fören mjukt tog i bryggan och sen svängde jag mig runt och in långsides mot kajen, med fören mot vinden. Förtöjde och såg mig sen omkring efter en hamnansvarig. En man i röd tröja satt vid det flytande hamnkontoret, så jag gick dit och frågade honom, men han hade inget med det att göra utan satt bara där för att det var en bra plats att sola på. Jag hittade i stället ett telefonnummer till hamnkaptenen. När han svarade förklarade jag att jag låg långsides och att jag nog inte på egen hand skulle klara att flytta båten till en förtöjning ut från kajen. Men han sa att det var ok så länge jag inte tänkte stanna mer än över natten, och det skulle jag ju inte. Skönt! Sen frågade jag om betalning, och då förklarade han att förvaltningen inte bestämt sig för hur de ska ta betalt, så tills de bestämt sig tar han inte ut några avgifter. En gratis natt alltså! Jag brände hälften av de insparade pengarna på pizza. Det var lite party i en båt längre bort, men de tystnade strax efter midnatt. Sen sov jag gott till morgonen. Glest i Stenungsunds gästhamn Fredagen bjöd på soligt väder och lite lägre vindstyrka än gårdagen. Jag bestämde mig för att gå för motor söderut genom hamnen. Passerade under den ganska låga bron, men båten bör ha runt två meters marginal. Det ser ut som om masten ska skrapa i ändå, men det gick förstås bra. Efter en stund var jag ute på mer öppet vatten och fick upp seglen. Sen följde flera timmar av kryssande ner längs Tjörn. Förbi Lövön och Älgön. Ett mindre antal lastfartyg passerade under dagen. Påtagligt fula. Ett hette Symphony Sea, och det hade en hög, bullig stäv och överbyggnaden framtill. Det såg lite ut som om det backade... Vid Risön låg ett fartyg jag känner till närmare. Drott af Dyrön. Den tidigare chefen på mitt jobb bor på Dyrön och har två år i rad ordnat så vi haft vår-kickoff på Marstrands Havshotell, och med bland annat en rundtur med just Drott. Just den här dagen verkade de hålla på med nån slags filminspelning, för de låg stilla länge och det stod en stor filmkamera på stativ på soldäcket. Jag såg dem glida runt i de trakterna större delen av resten av dagen. M/S Drott af Dyrön Betyder såna här att det går en lina strax under ytan till en likadan flagga en bit bort? Lika nervöst varje gång! Vinden mojnade allt mer under eftermiddagen och det blev svårt att få nån större fart på båten. Jag hade planerat att ligga för natten i viken på Högö, sydöst om Klåverön, men timmarna gick och vinden försvann nästan helt, samtidigt som dyningarna från väster tilltog. Det eviga vaggandet och de smällande seglen är oerhört påfrestande, så efter en serie svavelosande eder åt vädergudarna tog jag ner seglen och startade motorn. Högö kändes onödigt långt bort för att motorera till, så i stället styrde jag mot den omtalade viken Utkäften, på Klåveröns sydsida. Under färden in kollade jag sjökort och flygfoton för att hitta en bra plats. Valde ett ställe där det såg ut att vara djupt nära land. När jag kom dit gick jag först långsamt in för motor och kollade noga ekolodet. När fören nästan var mot berget var det fortfarande djupt nog under kölen. Jag backade ut igen, slängde i ankaret och gick sakta in mot samma punkt. Där fanns nämligen en sten att få en förtöjningslina runt, och skrevor för kastankaret att fastna i. Väl inne gick jag fram till fören och började kasta. Inget grepp på första kastet, utan det blev bara ett halvkilo tång när ankaret studsade av berget ner i vattnet. Backade ut igen och försökte en andra gång. Samma resultat. Nu svor jag högt och ljudligt och i den tysta viken gissar jag att alla andra båtar hörde mig. Först på femte försöket fick ankaret fäste, och jag kunde äntligen justera in fören långt nog för att kunna hoppa iland med förtöjningslinan. När det var gjort började jag fixa till saker som rörts till under dagen. Jag ville kolla hur det såg ut under fören med vattendjupet och gick fram igen, och upptäckte då att det bara nån meter åt sidan satt två stålöglor. Och några meter bort satt ytterligare ett par. Tack vare SXK, förstås. Men jag hade ju ingen sån karta, så det var bara tur att jag fick syn på dem. Jag drog om den långa linan så den löpte genom öglan och sen fäste jag båda ändar i båten. Bra att bara kunna släppa en ända och dra ur öglan nästa dag, i stället för att behöva hoppa iland. Fler båtar kom in under kvällen. Bland annat en X-99:a med ett ungt par ombord. En rejsig sak, med kraftigt krummad mast och absolut inga rullade försegel, utan allt ner i säckar efteråt. Jag ville läsa mer om X-99 så jag kollade in båtfaktasidan om den på Sailguide. Bilden som illustrerar modellen visade just det exemplar av X-99 som låg förtöjd intill. Jag kollade sidan för Dominant 78, och mycket riktigt är det vår båt som är exempelbild där. Världen är liten ibland! Djupt nästan in till berget Utkäften på Klåverön En mycket stilla och fin kväll blev natt och jag sov gott men vaknade tidigt av solen på lördagen. Efter de vanliga frukostbestyren kollade jag väderprognosen och bestämde mig för att styra norrut eftersom det skulle komma in oväder på söndag kväll och måndag. Hård vind och risk för åska. Nej, inte för mig. Att lägga till i okänd hamn ensam i hård vind är inget jag vill ge mig på frivilligt. Jag lämnade hamnen för motor strax innan åtta, och gick på utsidan Klåverön och Marstrand. Ganska lätta vindar från SSV. Det fick bli gennaker igen. Det tog väl 20-25 minuter att få upp den, men upp kom den, och sen blev det betydligt bättre fart norrut. Tog ner gennakern igen på väg in i rännan utanför Härön, för vinden hade ökat lite och jag skulle snart mer västerut. Efter Kaurö svängde jag mot NV och satte kurs mot Måseskär. Hade tänkt styra mer norrut efter Söskär men den avtagande vinden och vågorna från SV hade inneburit en väldigt rullande och segelsmällande gång. I stället fortsatte jag nästan upp till Måseskär innan jag svängde norrut igen och då fick vågor och vind rakt akterifrån. Betydligt behagligare. Efter mycket guppande nådde jag in i mer stilla vatten innanför Härmanö. Det mulnade på en hel del och jag trodde att det skulle bli regn, men det höll sig torrt. Det gick inte fort norrut, men 2-3 knop blev det i alla fall. Många motorbåtar körde förbi i maximal svallfart. Allra värst var en taxibåt som gav upphov till ett helt brutalt svall. Atlantica och Gratitude seglade ut från Marstrand bakom mig Vid Gullholmen kom det lite mer vind, och jag började tro att jag kanske skulle hinna ända till Hunnebo igen innan det blev natt. Ut mot Islandsberg levde hoppet, men på bara ett par minuter försvann vinden nästan helt. Från 4-5 m/s till 1-2 m/s på nolltid. Försökte fortsätta segla, men en stor motorbåt hade bestämt sig för att dra barn på badleksaker i cirklar runt mig. Svallet slog all vind ur seglen. Dessutom mötte jag en annan segelbåt som använde väjningsreglerna för att jävlas med mig. Jag höll undan åt styrbord och visade tydligt vart jag var på väg, men han föll i stället av mer och mer för att trycka till mig. Till slut hade jag nästan svängt ett halvt varv. Då verkade idioten nöjd, styrde tillbaks upp mot vinden och passerade med ett flin. Det här med att behålla sin fart och kurs verkade han däremot ha selektivt minne kring... Strax efter det var det ingen vind kvar. Seglen hängde och jag drev oändligt sakta mot södra inloppet till Grundsund. Dags för motor igen. Den planerade hamnen för natten var viken norr om Gåsö. Här hade jag hittat en karta som visade en tvåmeters djupkurva och var förtöjningsöglor fanns, så jag var bättre förberedd. Eftersom jag kom från öster passerade jag det lilla sundet norr om Tornholmen. På sjökortet är det ljusblått där jag körde, men jag hade bara några decimeter fritt under kölen. Ekolodet visade botten vid 1.5 m (men givaren är nog 15-25 cm under vattenlinjen också). Jag såg också botten tydligt från sittbrunnen. Vitt och grönt... Väl inne i viken såg jag att de dubbade platserna alla var upptagna sju motorbåtar och en motorseglare låg i två grupper. Först testade jag att gå in mot stenblocken på den östra sidan av viken, men när ekolodet gick under metern fick jag skrämselhicka och backade ut igen. Då hade jag ett par meter kvar till land. I stället gick jag till en plats ungefär halvvägs mellan de två båtgrupperingarna. Långsamt in först, kollade ekolodet och var nöjd med det jag såg, och sen in igen efter att ankaret fått bada. Kastade mitt lilla kastankare och fick hugg på första kastet. Perfekt! Förtöjde runt det stora stenblocket som låg där, och drog ut båten från land en bit. Fin liten vik, men tyvärr var det inte lika trevligt sällskap i viken. Kvällsmat Solnedgång över den fina viken vid Gåsö Den norra gruppen av fyra motorbåtar hade vuxna i medelåldern, ca 40-50 år, och barn i grundskoleålder. Och de hade fyra gummibåtar med ganska stora utombordare på. Första timmen genomfördes en mycket vetenskaplig serie provkörningar med båtarna, där motorerna vinklades på olika sätt och sen mättes toppfarten. Gång på gång på gång. Och när en unge tröttnat så tog nästa årgång vid. Drygt tre timmar höll detta på, med några kortare avbrott. Slut på bensin? Inga problem - farsan har fler dunkar! Sen var det tre hundar som bildade en spontan kör och genomförde upprepade framträdanden under kvällen. Nå, hundar kan jag ha lite mer tålamod med, för de förstår ju inte vad de gör på samma sätt som gummibåtsmarodörerna. Jag befarade att jag inte skulle få sova, men som tur var blev det till slut tyst och jag sov faktiskt både länge och gott den natten. Strax efter sju lämnade jag viken nästa morgon och slörade hemåt. Passerade utanför Stora och Lilla Kornö samtidigt som SSRS tydligen var där för att assistera en båt som tog in vatten. Jag förstår inte hur räddningsbåten från Smögen lyckades passera helt obemärkt, men den kan förstås ha varit i närheten och inte kört från Smögen. Båten med läckan ropade inte på VHF:en heller, för det hade jag hört i så fall. Sista biten norrut på västsidan om Malmön var det en slör i perfekt vind med tilltagande våghöjd. Härligt att surfa på vågorna lite då och då! Här ringde morsan och frågade om en vän till familjen som var på besök kunde åka med sista biten från Kungshamn till Hunnebo. Visst, så klart, så vi bestämde att jag skulle höra av mig när jag hade ungefär en kvart kvar till hamnen i Kungshamn. Jag rullade in focken när jag passerade Tången och tog ner storen utanför Guleskär. Hängde på fendrar och gick in mot hamnen. En snygg “handbromssväng” in mot flytbryggan och sen fick den tillfällige gasten hoppa ombord. Vi gick långsamt (samtalsvarvtal!) för motor hela vägen upp till kanalen och genom kanalen. Men för att ändå få lite mer segling rullade jag ut focken och fimpade motorn den sista knappa sjömilen från kanalen till hamnen. In mellan bommarna, och så var äventyret slut för den här gången. Jag har inte mätt lika detaljerat den här gången. Troligtvis går det att få mer detaljer ur loggarna i plottern, men den är i Hunnebo och jag är i Göteborg. Men med hjälp av gott minne och Eniro så har jag fått fram ungefärliga distanser. Första dagen blev det ca 33 nm på nio timmar, så en snittfart runt 3.7 knop, men det är i båtens färdriktning. Det var ca 2.5 timme för motor under dagen, men för motor håller jag oftast ungefär 3.5 knop, så det påverkade inte snittet nämnvärt. Andra dagen blev det ca 34 nm på ca nio timmar, så lite drygt 3.7 knop igen. Här med sista 1.5 tim för motor, men då med ca 2.5 knop i snitt, så seglingssnittet var nog nästan fyra knop jämnt. Tredje dagen blev det ca 31 nm, på knappt tio timmar, så ett snitt kring 3.2 knop kanske, men sista halvtimmen för motor. Fjärde dagen 29 nm på tio timmar, så knappt tre knop i snitt, varav sista halvtimmen för motor i lite högre fart än så. Femte och sista dagen blev det ca 16 nm, där tio av dem seglades på ca 2.5 timmar för ett snitt på fyra knop och sen fem för motor genom kanalen i tre knop, och en sista knapp sjömil för segel i tre knop. Totalt ca 143 nm på runt 42 timmar, som ger ett totalsnitt på runt 3.4 knop. Lite sämre än förra året, men då var botten rengjord och målad en månad innan, och det var lite mer vind. Plottern har verkligen gjort det lättare att planera slagen vid kryss. Det går att sträcka ut kryssbenen långt in mot kusterna när jag ser i realtid på sjökortet var jag är, särskilt i kombination med ekolodet som stödjer positionen med matchande djup. Det minimerar antalet slag som ju alltid innebär förlorad fart och höjd en stund. Tyvärr ger plottern också en deprimerande realtids-feedback på avdriften. Inte sällan var avdriften 30+ grader när det friskade i. Sällan under 20. Nån gång över 40. Vid lättare vind är avdriften mycket mindre, och ibland ensiffrig. Naturligtvis beror även detta till viss del på att botten har massa påväxt. Annars är det inte fullt så dåligt. Men jag tror ändå att båten hade mått bra av ett längre (bakåt) roderblad, som inte tappar greppet lika lätt. Jag vet ju att en del Dominanter (i alla fall 95:or) byggts om med just ett “bredare” kölblad, och hade tid, pengar och ork funnits hade jag defintivt gjort samma ingrepp här. Men till nästa år ska i alla fall budgeten räcka till att bottenmåla, så lite bättre blir det ändå.
  27. 7 points
    Hej! Jag kom på mig själv med att ha missat att återrapportera vad som hänt och hur det gått i flera av "mina" trådar. Nu är det gjort. Jag vill passa på att skicka en önskan till alla att försöka återkoppla så att vi som följt en tråd av eget intresse i frågan - eller lämnat synpunkter, tips och råd - får lite återkoppling. Det är lätt att glömma vilket jag själv är ett tydligt bevis på. Hälsn. Mackey
  28. 7 points
    Har du inte hört talas om det marina uttrycket "Skepp o Hoj"
  29. 7 points
    Det är väldigt märkligt, denna typ av diskussion borde vara död. Det är inte längre accepterat att vara berusad på sjön längre, det kan man till stor del tacka lagen för. Det har skett en förändring av värderingar. jag själv är en del av den. När lagen kom tyckte jag den var nonsens. Några öl skulle jag självklart få dricka tyckte jag. Lika så många i bekantskapen. Ta båten till någon fest, grilla, bada och dricka öl. Idag finns det inte på kartan att köra båt berusad eller ha med folk ombord som är berusade. Förr var det starköl som gällde, nu ser man allt oftare både alkoholfria och folköl i gästhamnar. Lika så i naturhamnar. Man vill ju kunna flytta båten utifall att... och köra dagen efter. På köpet slipper man ev bakfylla. Mindre bråk. idag irriterar jag mig mest över att det finns snipor och segelbåtar som inte omfattas. Lika för alla borde det vara. sitta och njuta av skärgården över en kall folköl funkar för mig. Avnjuta en rökig whisky gör jag bara när det inte finns tveksamheter med väder och jag ligger bra förtöjd eller i en gästhamn. Och då stannar det vid en eller möjligen två whisky. jag ställer frågan som någon tidigare. Varför i hela världen skulle man köra berusad? Och varför skulle man försöka dricka alkohol och försöka ligga precis under en fastställd gräns oavsett om den är 0,2 eller 0,8? Jag skulle inte få för mig att vare sig med bil eller båt ta ett järn uträknat efter lagen, köra ett tag och ta ett järn till för att ha alkohol i kroppen men hålla mig under gränsen. Det är väl bara avstå tills man är förtöjd. Behöver man alkohol även under gång är kanske problemet någonstans, ett beroende eller så behöver man jobba med sina värderingar och vara lite i sin tid. Så tycker jag.
  30. 7 points
    Fann en intressant artikel angående nuvarande läge... Bara sådär i all välmening...
  31. 7 points
    Det här är Maringuidens forum om segling. Sabba inte det. För den som vill kräkas på Greta eller hylla henne finns gott om andra forum. Jag tyckte avsnittet var intressant.
  32. 7 points
    Jag följde La Vagabond tidigare. Personligen så slutade jag att följa dom efter gretaresan. Greta är sponsrad av makter som ser stora ekonomiska vinster i att ha henne springades runt och predika. Ja, jag tror absolut att Greta tror på det dravel hon tjatar om. Vissa delar har hon möjligtvis rätt i, men hon saknar helt omvärlds uppfattning och perspektiv. Det är nog säkert synd om henne oxå, om hon inte har mer förståelse än att hon är utnyttjad, dock verkar det inte så när man ser intervjuer med henne. För den som säger, men hon gör det av egen fri vilja, själv - fundera på hur en vet inte hur gammal hon 15 år är kan ha råd med flera livvakter. Åka runt i USA halvårsvis. Fundera på om hon egentligen är så stor miljövän som hon utger sig att vara när bilarna hon åker runt i är fulla med allsköns skräp, snabbmats papper, tomma petflaskor osv - som enligt hennes egen utsago: Inte är hennes, det är fler som åker i bilarna.. Gör världen en tjänst - titta inte på videon - visningar ger dom betalt och ger makterna som drar nytta av det mer medvind i sina affärsprocesser, följdeffektierna blir att du och jag - "normala" människor får betala i slutänden. Finns massor med annat att titta på, både ur seglingsperspektiv eller ur miljömedvetenhets perspektiv eller nyhetsperspektiv.
  33. 7 points
  34. 7 points
    Hittade en rolig skylt! Man kan ju undra om det finns kannibaler i Hammarö kommun också, sådana som lever av badgäster....
  35. 7 points
    Vad kan man använda långa mörka vinterkvällar till? Man kan ju alltid bygga sig en båt! Den här båten har en lång historia bakom sig. Tre generationer ungefär. På sjuttiotalet låg en gammal provisoriskt lappad och lagad träbåt bredvid en sten vid min farfars sommarstuga. Troligtvis hade farfar fått den gjord av någon lokal båtbyggare. Han använde den i åratal och när den var bortom räddning fick den ligga där vid stenen. Då på mitten av sjuttiotalet fick farsan en ide om att gjuta av träbåten och göra den i en glasfiberversion. Träbåten släpades hem, den spacklades och målades och gjöts av. Resultatet var en glasfiberbåt som var en aning för lätt men lastad var den sjövärdig nog för att ta familjen på fem fram och tillbaka till sommarstugan i flera år. Senare ersattes båten av en något snabbare planande båt. Den fick då tjänstgöra som fiskebåt. När farsan inte fiskade längre vändes den uppochned bredvid en sten ute på ön. Där låg den några år innan jag fick en ide om att testa med en elinombordare. Det fungerade egentligen riktigt bra. Likväl blev båten åter liggande hemma bakom garaget. För tre år sedan bytte vi sommarstuga och behovet av en roddbåt uppstod igen. Först tänkte jag bara fixa till den där gamla båten som låg bakom garaget. Men när den väl var inne i garaget tänkte jag att man kunde testa att göra en glasfiberkopia av glasfiberkopian av farfars gamla träbåt... Inredningen revs ut och båtens insida spacklades upp och målades. Sedan var det bara att vaxa och plasta sig en ny båt. Det här är alltså tredje inkarnationen av den här båten. Nu är den kläckt ur sin form och jag håller på att inreda den. Tänkte lägga upp lite bilder allteftersom projektet går framåt. Just nu inreds båten. Mittoften har passats in och skall plastas fast. Krysslasern är ett underbart hjälpmedel i det här jobbet. Mittoften blir rätt stor, den skall rymma två 100 A/h batterier och ha en 100 W solpanel som lock. Båten blir alltså självförsörjande på drivmedel. En 58 lbs trollingmotor skall sitta på akterspegeln. Perfekt när man skall glida omkring i viken och lura gäddorna...
  36. 7 points
    Ä det inte vackert! 🥰 IMG_7861.MOV
  37. 7 points
    Har varit på detta forum sedan mer än tio år , läser i stort alla trådar skriver betydligt mer sällan. Har under dessa år sett folk komma och gå , kommer någon ibland som skriver i alla trådar och lägger ner mycket tid på detta för att sedan försvinna. Ibland kommer någon som är här för diskussionernas skull och älskar att vara motvalls bara för att få igång en argumentation. Tråkigt bara när antagonister tar med sej gammalt groll till nya trådar för att fortsätta sin vendetta där. Måste säja att ibland är det befriande att få läsa en utsvävning , det kan vara Faderullans om båtljud eller ” gräddsifon för Irish coffe” Hur som helst under dessa år har Toaen varit (i mina ögon) en lysande stjärna , underhållande, kunnig , och med ett minimum av personangrepp/ härskartekniker, samt helt underbara anekdoter. Toaen , kom tillbaka du gör detta forum bättre! Med Elektrikarn
  38. 7 points
    Så slutade denna kanalfärd äntligen bra. http://www.hahnes.se/emigranten/2019/01/pa-aventyr-med-ellen-i-mal/
  39. 7 points
    Det tråkiga med alla sådana här enkäter/undersökningar/frågeformulär som förekommer rätt frekvent är att de som är ansvariga ALDRIG återkopplar till dem som försöker hjälpa dem. Resultatet och slutsatserna behåller de för sig själva. Denna brist på återkoppling har fått mig att helt sluta besvara dessa enkäter. Om ni vill göra gott för kommande ex-jobbare så att svarsfrekvensen på undersökningarna ökar så redovisa gärna "vad blev det av ert arbete".
  40. 7 points
    Nej det beror på vem som tappat ner slangen. Om en auktoriserad penta mekaniker gjort det hade det absolut inte varit någon fara. Om nu ägaren mot förmodan fått reda på det.
  41. 7 points
    Jag ser i andra sammanhang att det blir facebookgrupper, men jag tycker att kvaliteten i dessa oftast är usel, det finns inte samma möjlighet, tycker jag, att uttrycka sig där.
  42. 7 points
    Enligt Ljungbergarn har ju fritidsbåtarna försvunnit från farlederna, och dygnsanvändningen kollapsat. Dessutom pinkar man mindre om man inte hela tiden dricker pilsner på sjön. Så vem vet - kanske har 02-lagen gjort större nytta för havsmiljön än toatömningslagen?
  43. 6 points
    Personligen skulle jag ha lagt ner det där ärendet på en gång och rätta till felet själv. Det är inte värt arbetet att försöka få marinan att ta sitt ansvar när det rör sig om ett fel som är så enkelt att rätta till.
  44. 6 points
    Om man nu från regeringens håll vill få fler båtar att kunna kör på el så får man nog se till att bidragsvägen hjälpa hamnarna att bygga ut möjligheterna att ladda. Eller så får man ha med en egen elstolpe. En gång i tiden skruvade vi fast ett eluttag på en ö. Det lär ha varit många som provade det men till slut var det någon som antagligen sparakde sönder uttaget i ren ilska. Men det var roligt så länge det varade!
  45. 6 points
  46. 6 points
    Ärade forum. Undertecknad kommer nu att genomföra ett vetenskapligt experiment. Eller åtminstone skapligt. En annan tråd i ämnet om hur mycket vatten glasfiber kan tänkas dra i sig under en säsong väckte mitt intresse. Läge för ett litet test alltså. Råmaterialet är en bit av däckskransen från en RaisSport 510. Den här biten har legat ute i trädgården med gelcoatsidan uppåt under några år. Har nu sågat den i sex bitar som borde rymmas i ett kärl med vatten. Men till att börja med får de hänga på tork under värmepumpen så de är torra innan de blötläggs. Efter att ha rengjort de sex bitarna från allt organiskt och annat löst material vägde de tillsammans 2928g. Nu får de torka i luftflödet från värmepumpen i säg en vecka innan de vägs igen. Därefter fortsätter torkningen en vecka till. Om vikten minskat mera då så får de hänga ännu en vecka, eller så länge att vikten inte längre förändras. Diskussion och vadslagning i ämnet är tillåtet i denna tråd :-)
  47. 6 points
    Såja nu får landkrabban möta våren efter 2½ år i garaget
  48. 6 points
    Denna typ av sjunkning är den absolut vanligaste, alltså den när båten sjunker vid bryggan. Att sjunka efter grundstötning är relativt ovanligt, om än mer spektakulärt. Dock leder ganska många grundstötningar av lite kraftigare sort till vatteninträngning som definitivt hade sänkt dem på sikt om inte sådana som jag ilat dit med pumpar och ordnat torrsättning relativt skyndsamt. Min kollega har bärgat runt 1200 båtar, själv har jag varit med på ett 50-tal. Att stora båtar, som denna, sjunker är ganska ovanligt. Det är framför allt snurrebåtar som med otäta genomföring i motorbrunnen i kombination med obefintlig tillsyn som efter lite blåsa hamnar där nere. Detta nu på hösten. På våren blir det rätt många segelbåtar vars ägare glömt att sätta tillbaka kylslangen efter konservering och sen inte brytt sig om att kolla i båten efter någon timme efter sjösättning. Med andra ord handlar över 90 procent om bristande tillsyn och nonchalans. Övriga kan fördelas mellan dramatiska incidenter som brand och grundstötning samt riktiga tekniska fel som inte borde hänt och ej heller gick att förutse (typ kylvattenfiltret sprack osv). Sedan kan man ju konstatera att rätt många båtar inte borde vara lagliga eftersom konstruktionen är så vansinnigt usel att en idiot inser att de inte borde få ligga i vattnet med mindre att trailern stod redo att plocka upp båten inom 15 minuter. Sedan måste man ju också förstå vad man som båtägare köpt. En amerikansk ”fiskebåt” med stora snurror och obefintlig akterspegel är inte tänkt att bo i vattnet utan ska upp på land mellan åkturerna. Likaså är aluminium inte lika med osänkbar vilket framför allt Anytec- och Buster-ägare verkar tro. I synnerhet Buster faktiskt. Inte för att de är dåliga utan för att avståndet mellan vad båten kan och vad ägaren tror är för stort.
  49. 6 points
    Jomen bravo liksom! Du är "ensam" och ger en hel drös olika människor starkt negativa epitet. Nej det är ju förstås helt i sin ordning och har inget med mobbning att göra. Eller? Sitter någon i "ensam position" i en sandlåda, kastar skit och skriker ut förvridna faktoider mot alla förbipasserande är det svårt att få kompisar om man samtidigt kallar alla som försöker debattera emot för galningar. Då är det verkligen inte heller läge att vifta med mobbningskortet eller härskarteknikstämpeln. Skit samma hur man definierar ordet mobbning. Det är föga imponerande av en debattör att leverera epitet som galning, psykopat eller ge andra människor diagnosen Aspberger. Det sista exemplet är det med marginal lägsta. Hur många människor får inte dagligen brottas med sin Aspberger-diagnos vilken lätt kan innebära starkt försämrad tillvaro i alla tänkbara sociala sammanhang med lidande och andra svåra hälsoproblem som följd. Samtidigt kastar du ordet "Aspberger" till höger och vänster i den här tråden och nu uppenbarligen anser att det är något som är lite "fräckt" och "får igång" människor. Du är på en jäkligt hal sluttning och det var därför jag länkade till Godwins lag. Du har upprepat och outtröttligt medvetet (eller omedvetet) missförstått och förvridit forskningsrapporter, inventeringar (karteringar) och all annan verifierbar vetenskap som hittills lagts fram i tråden. En hel del har du själv använt som "bevis" trots att lite närmare kontroll av dina källor tydligt motarbetar dina egna argument. Du kallar först hela forskningskoren för lögnare och gråter sedan om "härskarteknik" när man upplever att du verkar tro på en stor och bred konspiration gentemot yrkesfiskarna. På vilket annat sätt ska/kan man uppleva ditt ständiga sluggande om lögner och lögnare i alla riktningar? Du slänger dig med samma "fräcka" (jovisst) epitet gentemot personer som ägnat timmar, dagar, månader och år till sina undersökningar och till arbetet med att kartlägga alla former av fakta i ekologiska frågor - arbete som har granskats och/eller lätt kan granskas vetenskapligt. Samtidigt hyllar du enskilda personer som skrivit [faktamässigt] fullständigt overifierbara och vetenskapligt ogranskade påståenden i "essä-form". Du skriver att du själv inte använder härskartekniker - du vill inte hålla på med sådana grejer. Att försöka få motdebattören att känna skuld eller skamkänslor är en av många härskartekniker. Du beskriver dig som förtryckt (i din profession) och du utmålar dig som mobboffer. Kryss i checkrutan! Du förlöjligar motdebattörer och/eller personer som du hänvisar till i din argumentation. Kryss i checkrutan! Visst är det lågt av mig att helt släppa försöken att bemöta dina upprepade och uppenbara sakfel med tillgängliga fakta och i stället relatera till liknelser med koppling till kaosteori och sannolikhetslära. Men din oförtrutenhet att sprida så uppenbar gallimatias lockade helt enkelt fram dylik respons. Det ber jag om ursäkt för. Mycket bättre att bara låta den här debattråden vara och att den glöms bort. Sådant kan förresten också jämställas med härskarteknik (osynliggörande) om man så önskar. Även om det är lite knepigt att dra in stämpeln härskarteknik gällande alla obesvarade uppkast på internet. Edit: Jag skrev fel. Den där "essän" är ju vetenskapligt granskad och granskningen har konstaterat att "essän" inbegriper en hel rad sakfel. Dvs. dess innehåll är faktamässigt felaktigt.
  50. 6 points
    genomgick en gråstarr operation i måndags,blev kanonbra ,ett under vad läkarna kan uträtta, efter lång väntan så nu har jag knivskarp syn igen,väldigt tacksam för våran sjukvård.
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+02:00







×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue. Du behöver som gäst även vara medveten om våra Terms of Use och GDPR policy Privacy Policy