Jump to content
Saturday 25 May 2024

Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation since 05/25/2023 in all areas

  1. 13 points
    Köpte vår första båt i augusti och även om jag är salig av lycka hittar jag samtidigt nya ”måsten” nästan varje gång jag är där. En stor anledning till köpet var att jag ville ha något att pilla med under vinterhalvåret och det har jag sannerligen nu. På gott och ont 😊 Punkter som jag hoppas på att hinna med denna vintersäsong är: Täta läckage ovanifrån som jag misstänker kommer från pulpit- och mantågsstag på fördäck. Dessa är lösa och mantågen verkar dessutom vara fästade enbart ovanifrån med typ träskruv. De sitter förresten fast sådär utmed hela båten. När jag ändå river ner förpiken så tänkte jag passa på att isolera och klä med ny skrov- och takbeklädnad. Den gamla hade lossat och såg allmänt fläckig o äcklig ut. Båten har ingen däckstömning så det hoppas jag få monterat. Köpte en ny större eltoalett som ska installeras i samma veva. Växel/gasreglage var otroligt slitet så ett nytt är inköpt. Även slangarna/vajrarna ska bytas. Jag planerar att även klä innertaket på hardtoppen i samma vinyl som i övriga båten. Slutligen så har toadörrens teakfanér släppt så den ska jag försöka sätta ny. Kanske blir att jag helt enkelt lämnar in den, får se vad tiden och framför allt plånboken tillåter. Hmm för en som aldrig tidigare har grejat med båt känns det här rätt så överväldigande ska jag erkänna. Men samtidigt väldigt spännande och roligt!! Just det, vinterkonserveringen är faktiskt inte gjord än heller. Den ska göras någon gång i november när de andra grannbåtarna kommer på plats. Hur som haver, här kommer jag lägga upp resultaten punkt efter punkt med bilder så klart. Vet inte om det är givande men jag själv har läst ett antal liknande trådar och ändå känt att jag lärt mig av dem. Återkommer snart med statusuppdatering!
  2. 12 points
    Tänkte följa upp med resultatet! Inte många som bemödar sig med det…. Tankavluftningen satt med en 90 graders böj rakt ner mot tanken utan svanhals. Eftersom den är monterad nära däck gick det inte bara att böja till slang som svanhals. Hittade heller ingen lämplig ny att köpa. Tog bef. avluftning och kapade bort 90 gradersböjen. Svetsade sedan på ett rör som bockades uppåt så mycket utrymmet hade plats för uppåt för att få fall. Drog sedan ny slang i en svanhals upp till högsta punkten och sedan ned till tanken. Har kört med detta sedan i våras. Igår inspekterades filtret med spänning…. bara kristallklar diesel i filtret!!! Äntligen rätt, skam den som ger sig! Tack för hjälpen ni som svarade. Hälsningar Trio
  3. 10 points
    Hej hopp! Mycket positiva updates i frågan - jag har lyckats få tag i ersättningsruta original ifrån fabriken i Italien. Leverans om ett par veckor, monteras av https://www.strigin.se till våren när temperaturen är lite bättre. Än är rutan inte på plats, men känns otroligt mycket mer lovande än det gjorde för ett par veckor sedan Jag återkommer med bilder etc senare i vår (Ifall någon bryr sig!)
  4. 10 points
    Så här blev hon till slut, sen bilden togs har jag tillverkat ny flaggstång i rumpan till en mer potent 140cm lång rackare. Flaggar en 150cm flagga just nu (för båtar +40 fot), fint ska det vara Motorn har gått som en dröm hela sommaren, några små bubblor i färgen har det dykt upp i regnet, men man måste ju ha något att göra i vår. //Klas
  5. 10 points
    Kan uppdatera att jag använde mig av Bergalundssnickeri som enligt mig gjorde ett kanon jobb och var lätta och trevliga att ha att göra med. Dom byggde nytt pentry samt installerade ny teak durk. Kan rekommenderas! Innan: blekt faner där lacken släppt och tråkig matta Som det ser ut nu:
  6. 10 points
    Historien med de kvaddade propellrarna fick ett bra slut idag. Efter att ha ringt runt till ett tiotal varv och marinor utan att få tag nya propellrar bestämde vi oss för att linka hemåt. På väg förbi Bullandö ringde vi Brohäll Marin som svarade att vi kunde svänga in. Fem minuter senare kommer vi till kajen och där står fyra man redo med kran, propellrar och verktyg. Medans jag går in på kontoret för att fixa pappersarbetet lyfter de båten, kollar axel och drev, byter propparna och sjösätter. Värsta formel-ett-däckbytet! Efter tio minuter är vi på väg igen, med vad som känns som en ny båt! Vibrationerna som jag vant mig vid är borta och båten går som på räls. Enda ”problemet” är att jag ”tappat” ca 300 varv, de gamla propellrarna hade nog en del ”slip” och nu orkar inte motorn varva ur ordentlig. Får lösas med turbobyte nästa säsong. Väldigt skönt att inte båtsäsongen tog slut iaf!
  7. 9 points
    Jag blir förvånad! Vi har fullskaligt krig i Europa och en despotisk ledare i öster som ställer om hela Ryssland till ren krigsekonomi och räknar med att 30 - 40 % av budgeten ska användas för kriget i Ukraina och upprustning av den ruska krigsmakten och samtidigt ser vissa problem med att öva vårt försvar. Det är sällan svårt att se var de militära områdena är belägna och det är sällan svårt att förstå vad som gäller, men det kräver viss ansträngning. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/skjutfalt-avlysningar/uto/tilltradesforbud-uto-v20-2024.pdf Jag tror att problemet är att de flesta inte har papperssjökort och därför missar en hel del information som är lite knepigare att få fram i plottern. Det kan man inte beskylla Försvarsmakten för kan jag tycka. Som svensk medborgare får man segla genom militära skyddsområden, men som utländsk medborgare får man inte göra det. Sedan har väl de flesta militära skyddsområdena tagits bort jämfört med hur det var förra gången vi var rädda för ryssen. Dags att ta vårt försvar på allvar igen!
  8. 9 points
    Bara två..? En del grejer har jag minst tre utav… När det gäller skiftnyckar vet jag inte hur många jag har, men det är sådana jag fått i arv av farfar, morfar, en ingift farbror (egentiden farmors systers andra make…) och från min far… sedan har jag köpt några själv och fått av barnen på fars dag… Bacho är bäst! Ett par för att se på nära håll med, ett par för att se på långt håll, och ett tredje par att använda när man letar efter de andra paren…. Så är nu detta mysterium nästan löst. Jag har hittat skruven instucken i ett hål i ikeahyllans ”ben”. Jag vet ju inte hur det gått till, den har ju iallfall inte studsat dit själv. Men det jag vet är att det hittilsvarande yngsta barnbarnet varit med i förrådet för att plocka fram julsakerna. Sladden till vänster är till en batteriladdare som jag idag kopplade ur, och då såg jag skruven. Men jag har uppenbarligen missat den vid andra tillfällen som jag letat. Det är väl litet ”Douglas Adamspsykologi” över detta, man finner saker och ting när man inte letar efter dem. Ungefär som konsten att flyga, man kastar sig till marken och missar…. Man det var iallafall roligt att läsa alla goda råd, en del godare än andra…. 🙃
  9. 9 points
    Slutrapport: Efter sju utslitna band i bandslipen har nu bordets ovansida varit nerslipat till trärent. Valde en något mörkare lasering denna gång, för att dels inte få en så känslig och ljus färg, men också för att få en lite "mustigare" färg som slutresultat. Samma lack (ja, burken är nästan slut nu), samma pensel, samma sandpapperssort att putsa med mellan lagren och samma borste o.s.v. Men nu ett helt annat resultat. Därmed är det nog bekräftat att det var "något" som torkats av/in under tiden bordet använts, och vars kemi lacken inte gillade. Så nu är man en erfarenhet rikare... 😉
  10. 9 points
    Här kommer de första bilderna. En mycket trevlig byggsats med bra passform och inga fällor att trilla dit på.
  11. 8 points
    Kan inte riktigt släppa det här Jotun-mysteriet. Har läst på och snokat men får helt enkelt inte rätsida på det. Pusselbitarna jag har är enligt följande. Enligt de nya (nåja, 2012) EU-reglerna (biocidförordningen) ska biocidprodukter/bekämpningsmedel godkännas i en slags tvåstegsraket. Först ska den verksamma substansen studeras noggrant och få ett slags principgodkännande. Detta görs EU-gemensamt; Europeiska kemikaliemyndigheten EHCA (med huvudkontor i Helsingfors) utser ett land som får göra utvärderingen och sedan får EHCA:s kommitté för biocidprodukter (där alla medlemsländer är representerade) ta ställning till utredningen. Först därefter kan man börja godkänna produkter som innehåller den verksamma substansen. När det gäller bottenfärger så finns det två helt dominerande substanser, nämligen koppar(I)-oxid och koppartiocyanat. Koppar(I)oxid är något vanligare eftersom det är lite mindre giftigt för människor; koppartiocyanat används ofta som alternativ i vita eller ljusgrå färger eftersom substansen i sig är vitfärgad (koppar(I)-oxid är rödfärgad). Biocideffekten är i princip densamma, det är kopparjonerna som gör jobbet. Båda dessa två har granskats och godkänts enligt biocidförordningen; i båda fallen var det Frankrike som ansvarade för utredningen. Godkännandet har dock några brasklappar men det kan vi ta en annan gång. En viktig poäng med de nya reglerna är att undvika dubbelarbete; det är väldigt dyrt och tidskrävande både för tillverkarna och för myndigheterna med all vetenskaplig dokumentation som krävs (i den franska utvärderingen av koppar(I)-oxid är enbart listan över de studier och rapporter som använts bortåt hundra sidor lång). Detta gäller inte bara processen för att godkänna verksamma substanser utan även produktgodkännandena. Som jag varit inne på tidigare så finns det en process som kallas "ömsesidigt erkännande" där tanken är att om man fått en produkt godkänd i ett EU-land (referensmedlemsstaten eller referenslandet) så kan man ansöka om att andra EU-länder också ska acceptera det godkännandet utan att behöva göra en egen utvärdering av produkten. När man ansöker om detta så har respektive lands kemikalieinspektion 90 dagar på sig att granska referenslandets godkännande och eventuellt invända mot det. Alla länder man söker erkännande från ska i princip överens om villkor och krav för användningen av produkten; de ska nämligen vara samma överallt. Om något land anser att godkännandet är helt felaktigt (dvs produkten borde inte ha godkänts alls) så tas detta först till en slags medlingsgrupp som EHCA sköter, och om man fortfarande inte kommer överens kan ärendet sparkas uppåt till EU-kommissionen för ett avgörande. Lyckas man inte nå någon överenskommelse om användningsvillkor mm inom 90 dagar så får de länder som tycker att referenslandets villkor mm duger erkänna produktgodkännandet för sin egen del, om de vill. Nu kommer vi äntligen till Jotun. Likt andra tillverkare har Jotun ansökt om godkännande enligt biocidförordningen för länge sedan. Uppenbarligen har detta gjorts i Norge. Norge är inte med i EU, men de är med i EES, vilket betyder att de har tillgång till EU:s inre marknad och de är representerade hos EHCA. När jag skrivit "EU" ovan är det egentligen riktigare att skriva EES. Jotun har också redan på förhand ansökt om ömsesidigt erkännande, helt säkert i Sverige och troligen även i andra länder. I väntan på att det nya godkännandet ska komma har Jotun fortsatt sälja sina färger i Sverige med stöd av de gamla svenska produktgodkännandena. 2023-09-01 kontaktade dock Jotun Kemikalieinspektionen för att dra tillbaka sin ansökan om ömsesidigt erkännande, men, och detta är märkligt, inte för alla sina biocidfärger. Ansökan om ömsesidigt erkännande drogs bara tillbaka för de färger som innehåller koppar(I)-oxid; deras vita västkustfärger som innehåller koppartiocyanat har fortfarande öppna ansökningar om ömsesidigt erkännande. För dessa färger är läget precis som det varit i flera år: de har fortfarande svenska godkännanden i väntan på godkännande enligt EU-reglerna och får fortsätta säljas tills vidare. Tre veckor efter detta, 2023-09-21, kommer norska Miljødirektoratet med ett beslut att godkänna Jotuns ansökan för en familj med biocidprodukter som kallas "Sea 1", vilken innefattar ett antal färger med koppar(I)-oxid som verksam substans. I denna familj ingår bland annat Racing VK och NonStop VK, men dock inte i färgerna vitt och grått eftersom dessa har koppartiocyanat som verksam substans. I villkoren för godkännandet står bland mycket annat att produkterna får användas på fritidsbåtar upp till 24 meter långa med hemmahamn i havsmiljö. Nu har jag ännu fler frågor än när jag började. Jotun skrev så här till Praktiskt Båtägande: Med det jag funnit ovan i åtanke så har jag mycket svårt att se hur den första meningen skulle kunna vara sann, oavsett hur välvilligt jag tolkar den. Kemikalieinspektionen har överhuvudtaget inte haft någon möjlighet att se över Jotuns tillstånd eftersom de aldrig ansökt om att få produkterna utvärderade i Sverige. Jotuns ansökan har "legat i Sverige" endast i den bemärkelsen att deras ansökan om ömsesidigt erkännande legat och och samlat damm hos KemI i väntan på att deras norska ansökan om produktgodkännande ska bli klar, och de drog tillbaka sin svenska ansökan innan detta skedde. Även om det hade varit så som Jotun påstår i den andra meningen och KemI ställt krav på användningsvillkor som utesluter fritidsbåtar, så hade man i värsta fall helt enkelt kunnat vänta ut detta i 90 dagar. Därefter hade de länder som tycker de norska villkoren är OK kunnat erkänna det norska godkännandet ändå, så det verkar ändå som en märklig anledning till att dra tillbaka den svenska ansökan. På tal om 90 dagar så har det nu gått längre än så sedan Jotun fick godkänt i Norge. Det har dock inte synts till några godkännanden i andra länder. Om de hade ansökt om erkännande i andra länder på samma sätt som de gjort i Sverige (s.k. parallellt erkännande) så borde godkännanden för alla inblandade länder ha dykt upp i ECHA:s biocidregister samtidigt som det norska godkännandet, men inga andra länder har synts till. Kanske har de ansökt på andra vis på andra håll, men varför har jag svårt att begripa. Det hela är ytterst svårbegripligt och jag förstår inte vad de sysslar med. Om nu KemI kommer vägra biocidfärger helt, varför har de inte återtagit ansökan för koppartiocyanatfärgerna också? De påstår ju i mailet som citeras tidigare i tråden att de kommer avveckla hela sortimentet, men vad väntar de på? Deras gamla produktgodkännande för de produkterna gäller bara tills i maj nästa år, knappt längre än för de återkallade produkterna. Och varför är de ute och sladdar i media på det här viset och påstår att KemI ska ha "lämnat besked" under hand på något mystiskt vis? Internationals VC17m-ärende är också ett stort mysterium, förresten. Varför valde man just Finland av alla länder som referensland? VC17m har vad jag vet aldrig varit godkänd i Finland tidigare; finnarna tillåter typ samma färger som vi gör på ostkusten, dvs mycket lågt kopparinnehåll. Nu ska ju reglerna i biocidförordningen visserligen vara samma i hela EU och finnarna hade nog kunnat godkänna med villkor som förhindrar användning i Östersjön, men det är ändå ett mycket svårförklarligt varför de ville att just Finland skulle göra utvärderingen. Det vore intressant att läsa den finska motiveringen till beslutet, jag ska se om jag kan få ut det efter helgerna.
  12. 8 points
    Man kan hoppas på att även rödgröna politiker så småningom kan börja studera vetenskapliga fakta i stället för grönideologi. Vad gäller bottenfärger med t.ex. kopparföreningar i, så har SXK via vetenskapligt utformade mätningar konstaterat att mängden t.ex. koppar i vattnet i stora marinor (som t.ex. Björlanda kile som är en bassäng med trångt utlopp och tusen båtar) ligger under det hygieniska gränsvärdet för dricksvatten. Trots detta vägrar de rödgröna aktivisterna att beakta dessa mätresultat utan fortsätter sin häxjakt på vad båtbottnarnas ytskikt innehåller. Problemet är att Sverige saknar är lagar som kräver att myndigheter måste anpassa sina beslut till vetenskapliga fakta, samt en slags domstol dit man kan anmäla brott mot lagen.
  13. 8 points
    Slangar med spiralrorm "öppnar sig" när man vrider åt det ena hållet och klämmer åt hårdare när man vrider åt andra hållet. När du vrider som jag ritat så "öppnar sig" slangen, diametern ökar något. Du får aldrig av slangen om du vrider åt andra hållet, då kläms den fast hårdare.
  14. 8 points
    Hej. Jag har totat ihop en web-sida med erfarenheter runt en elkonvertering jag gjorde av min Bayliner 2655 CS förra vintern. Finns att läsa här för den intresserade: https://www.bostrom.name/
  15. 8 points
    Senast jag var ute och övernattade i båt var 2018, i förra båten vi hade. Året därpå, 2019, drabbades jag av svåra ryggproblem som jag dragits med sen dess. Hösten 2020 uppgraderade vi till en större båt, men pandemi och fortsatta problem med ryggen gjorde att somrarna 21 och 22 inte var aktuella för nån segelsemester. Men i år skulle det ske. Jag hade skaffat lite prylar som saknades och tagit semester under hela juni och början av juli (jag är alltså halvvägs genom min semester i skrivande stund). Tidig semester av många skäl. Dels för att rent statistiskt slippa den värsta värmen och de värsta regnen och åskvädren, dels för att slippa trängas med så många andra i gästhamnar så det går att ligga långsides i de flesta fall, dels för att få lägre hamnavgifter eftersom det är försäsong, dels för att inte krocka med övriga bröders semestrar så alla får god chans att utnyttja båten. Måndag 12 juni var förberedelserna klara, båten lastad, tankarna fyllda och jag lämnade hemmahamnen Hunnebo tidig eftermiddag. Väderprognosen var både positiv och negativ. Positiv på så vis att det inte var regn, hård vind eller oväder på andra sätt så långt den sträckte sig. Negativ på så vis att vindarna skulle vara ganska svaga, hettan tryckande och solen obarmhärtigt stark. Mitt idealväder är 4-5 m/s frånlandsvind, ett tunt molntäcke och ca 18-19 grader. Nu var det i stället 2-4 m/s nordvästlig vind, molnfri himmel och 22-26 grader. Jag gled norrut tätt utomskärs i den svaga vinden, och snittade nog bara runt tre knop under hela dagen. Solen brände, och jag blev snabbt överhettad. Med så svag vind blir det ingen svalkande fläkt i sittbrunnen, och nån skugga fanns inte mer än korta stunder när solen gömde sig bakom ett segel. Mitt tänkta mål för dagen var, optimistiskt nog, Sydkoster. Det fick jag snart slå ur hågen, för när kvällen nalkades hade jag bara kommit strax norr om Fjällbacka. Min reviderade plan blev att försöka få tag i en ledig boj i Musösältan, och om ingen ledig fanns, gå in till gästhamnen i Fjällbacka. Jag tog ner seglen öst om Musön och smög mig försiktigt in mot lagunen från nordöst. Jag såg till min lättnad att en av de fyra SXK-bojarna var ledig, så jag fortsatte in. Eftersom sjökortet bara visade mörkblått i inloppet siktade jag mot en imaginär linje mellan de två djupaste inbuktningarna som sjökortet visade, och drog ner farten till lägsta möjliga, med växeln i och motorn på tomgångsvarvtal, ca två knop. Jag har ett avancerat ekolod på båten, och kunde tydligt se botten och de undervattensväxter som sträckte sig upp som tentakler mot ytan. Djupet minskade gradvis, och när det var 2.0 m började jag bli lite nervös. Men det var det minsta djupet jag såg, och sen ökade det igen. Väl inne och med en bekväm mängd vatten under kölen igen plockade jag fram båtshaken med Handydock-kroken på, köpt på vårens båtmässa mycket med tanke på att enkelt kroka i bojar. Båten gled stilla fram mellan de tre andra båtarna och jag styrde upp mot vinden och bojen, växeln i friläge och kroken redo. Bojen gled upp på styrbordssidan och med ett lätt "klick" var kroken fast samtidigt som båten stannade upp. Då gick jag fram till fören med linan, fäste och hämtade sen en grov förtöjningslina som jag drog från ena knapen till andra i fören, genom öglan på bojen. Jag lät kroken sitta kvar som livrem till förtöjningslinans hängslen. Bojen i Musösältan Det var i stort sett helt vindstilla, och den skyddade lagunen innebar en spegelblank vattenyta. Det skulle bli en lugn natt. Lagade lite mat på gasolköket och åt i sällskap av lite Youtube på surfplattan. Kom i säng tidigt och sov nästan hela natten utan avbrott. Vid ett par tillfällen skrapade det till, av vad jag tror var bojöglan som gled mot peket fram. Morgonen var lika stilla som kvällen, och efter en snabb frukost plockade jag loss förtöjningslinan, drog bak linan till kroken och kopplade loss den med båtshaken från sittbrunnen. Väldigt, väldigt bra produkt för ensamseglare som mig, och säkert många andra. I synnerhet som mina ryggbesvär innebär att jag skulle ha svårt att böja mig ner för att trä en lina genom bojöglan. I vädret som var var Musösältan i boj en fantastisk nattplats! Kort stopp i Fjällbacka Jag var tvungen att fixa en grej som hade glömts, och åkte in till Fjällbacka där jag låg några timmar längst ut på den långa ytterbryggan medan jag knatade upp till butiken. Sen bar det av norrut igen, för segel, i lite mer vind än under gårdagen. Vinden var mer västlig, vilket innebar att jag kunde segla mer eller mindre halvvind upp längs kusten. Så länge låg jag med vinden in från samma håll att när jag efter flera timmar till slut behövde slå, så upptäckte jag att jag hade glömt lossa den lilla linan jag brukar sätta för att förhindra att skotvagnen till den självslående focken ska glida av vind och vågor. Seglet satt fast på fel sida efter slaget. Nå, enkelt att bara kroka av linan och fortsätta, men det säger en del om hur smidig vinden var under dagen. Väcker fyr Halvvägs upp passerade jag fyren Väcker, och det oskyddade område som norskarna kallar "Gule Humpen". Likt Islandsberg notoriskt för skumpiga förhållanden när vinden är västlig, men denna dag var det så lugnt att våghöjden räknades i centimeter, inte decimeter eller meter. Därefter valde jag bort att passera genom Havstenssund och gick utomskärs i stället, ut över den djupa rännan mellan Kosteröarna och fastlandet. Hettan var fruktansvärd, och mina underben var stekta i solen. Jag hade planerat att sy vita, tunna underbyxor, som långkalsonger ungefär, inför denna tur, men glömde bort det. Till slut blev jag desperat och fick skära hål i botten av två flergångspåsar från ICA, som jag sen fäste med flagglina upp genom byxbenen och förankrade i shortsens hällor. Äntligen lite lindring! De improviserade solskydden för benen Vinden var god och stadig, så det flöt på bra norrut. Flera trålare färdades i samma riktning, och jag insåg snart att jag inte hade känt till att trålarna rör sig så oerhört långsamt. Den första gick med bara drygt en knop! Jag trodde först att den låg stilla, trots att min fart inte var mer än lite över fyra knop. AIS:en visade dock att den rörde sig. Det råkade falla sig så att jag färdades över trålen när jag kom ikapp, och jag såg att den var ungefär halvvägs mellan botten och ytan, på kanske 80-100 m djup. Ekot var väldigt kraftigt. Eftersom jag tror att bottentrålning inte är tillåten i de vattnen, antar jag att det var det normala tråldjupet. Eller så var det de två trålborden jag såg som ekon, för det var två nära varandra. Rejäla djup i rännan, här ca 215 m Sydkoster i sikte I höjd med Ramsö ringde jag hamnkontoret på Sydkoster för att höra mig för om bra platser för ensamseglare. Fick prata med en mycket hjälpsam kvinna som gav mig bra råd och tips och svarade på mina frågor. Fin service! Med kvällen i antågande tog jag ner seglen strax utanför gästhamnen Korshamn-Ekenäs, förberedde fendrar och linor, samt den finfina Handydock-kroken. Jag hade först tänkt lägga mig långsides på den nordligaste bryggan, men väl i hamnen såg jag att den var helt oskyddad från vågor utifrån, så jag fortsatte in till en plats längst ut på en av bryggorna, där platserna hade bommar. Väldigt smidigt att bara glida in mellan bommarna, kroka fast och sen i lugn och ro få de tre andra förtöjningslinorna på plats. Eller ja, riktigt så enkelt var det inte. Här hade man inte tänkt hela vägen. Bommarna var, som så ofta, utrustade med öglor i skärningspunkten i Y:et, en meter eller så ut från bryggan. Omöjliga för mig att nå. Det tog nog 20 minuter för mig att få de två förliga linorna genom öglorna, med mycket trixande med båtshake och dussintals misslyckade försök. Och många svavelosande eder. Hur svårt kan det vara att sätta några öglor eller ringar på själva bryggan, liksom? Förtöjd och nöjd i gästhamnen på Sydkoster Med alla linor på plats kunde jag slappna av och gå på en liten upptäcksfärd runt det lilla området. Jag fick snabbt syn på ett väldigt framträdande exempel på den generella geologin på Koster, nämligen 1.6 miljarder år gammal gnejs genomsprängd med gångar av 1.4 miljarder år gammal diabas. Precis vid gästhamnens norra ände fanns en skarp kontakt mellan de två bergarterna. Här finns ingen bohusgranit! Kontakt mellan gnejs till vänster och diabasgång till höger Vacker växt - jag vet inte vad det är för art Restaurangen uppe i backen, ett bokstavligt stenkast från gästhamnen, spelade oupphörligt dunka-dunka på hög volym. Först när jag såg att de stängde kl 22 blev jag lugn. Hade det varit långt in på natten hade jag inte kunnat sova. Musiken startade samma minut som de öppnade igen nästa dag. Outhärdligt! Det blev en lugn och stilla natt i hamnen, om än bitvis skvalpig när fritidsbåtar och gigantiska färjor rände förbi några meter bort, men det förekom inte under natten, förstås. Toaletterna och duscharna var fräscha. I det stora hela en positiv gästhamnsupplevelse. Jag lämnade hamnen och styrde nordöstligt. Under min planering inför turen hade jag lite löst haft med Halden som en destination och natthamn efter Sydkoster. Med den nu väldigt svaga vinden och vindriktningen, hade det varit nästan tvunget att gå för motor en bra bit av sträckan dit, och hela vägen ut igen, så jag hoppade över det. Jag insåg också snart att ett stort, blått område närmade sig på plottern, och förstod att jag felaktigt hade trott att det var norska sjökort med. Så var det inte, utan det var bara tomt och blått. Senaste gången jag var utomlands innan var i juli 2013, när jag var i Danmark för ett cykelmästerskap, så Halden var med i planen för att komma utomlands igen innan det gått tio år. Skjaerhalden hade varit ett alternativ om de inte hade haft högsäsongstaxa redan från 1 juni, med över 400 kr per natt. Men allt föll i och med att jag saknade sjökort över norska vatten. Eller ja, jag hade förstås i Skippo-appen, men jag orkade inte sitta med mobilen och navigera, särskilt inte som det bitvis var trångt, och sen har norska sjökort dumma djupgränser som passar dåligt för fritidsbåtar. Nä, jag nöjde mig med att segla in på norskt vatten med några hundratal meter så jag i alla fall rent tekniskt varit i Norge och utomlands, sen vände jag åt sydöst och lämnade Norge efter tiotalet minuter. På norskt vatten - det är blått Härnäst styrde jag in mellan Långöarna och fastlandet, dels för att jag tänkte proviantera i Strömstad (jag tyckte inte vattnet ombord var gott och hade slut på dricka på flaska och hade redan vätskebrist av värmen), dels för att jag ville kunna skicka en bild med båten på sjökortet och skriva att jag seglar mellan Capri och Alaska! Vidare in mot Strömstad, som jag nog inte varit i på 11-12 år när jag var där i jobbet en kort sväng, och ner med seglen. Det fanns två områden att välja mellan i gästhamnen. Dels tajta bryggor med fören mot bryggan inne i grytan, dels långa flytbryggor med långsides förtöjning i hamnens ytterkant. Jag valde det senare och gled in intill en av flytbryggorna, krokade i den smidiga kroken igen och kunde kliva i land med riktiga förtöjningslinor utan drama. Pluggade i landströmskontakten i stolpen intill och passade på att vrida upp kylen för att ackumulera lite kyla när det nu inte var en futtig solpanel som skulle stå emot som under dagarna. Jag satte också diverse elektronik på laddning. Ganska snart insåg jag att jag hade hamnat i stans främsta badområde. Det var dussintals tonåringar och enstaka barn och vuxna som fyllde bryggorna, skrattade och plaskade runt. Trevligt, i alla fall dagtid. Jag hoppades att de inte var nattbadare. Som tur var inte. I efterhand hade jag nog valt den inre delen av gästhamnen, för denna yttre del hade inget skydd mot vågor från alla båtar och färjor som rörde sig runt hamnen och den vik som Strömstad ligger i botten av. Bitvis var det så skumpigt att jag var rädd att knaparna skulle slitas av. Fören rörde sig tveklöst mer än en meter upp och ner, och det lät inte trevligt när det knakade och slog i hela båten. Inledningsvis hade jag tänkt att snabbt proviantera och sen fortsätta söderut till nån mindre gästhamn eller en boj, men jag var ganska trött av värmen och vätskebristen och den svaga vinden hade ändå inneburit en kort sträcka till, knappt värd det. Jag stannade kvar i hamnen och betalade avgiften (ingen dagavgift så dittills hade jag inte betalat nåt). In genom stan till den stora butiken i centrum. Gött med lite kall dryck och lite färskt bröd. Stilla kväll i Strömstads hamn När solen började gå ner avtog snabbt aktiviteten bland badarna, och det blev stilla. Jag kollade Smartshunten för att se hur laddningen gick och upptäckte att batteriet var rejält urladdat! Snabbt ut på bryggan för att kolla om kontakten inte satt i ordentligt, jo det gjorde den. Bytte till ett annat uttag, men fortfarande stendött. Först då fick jag syn på den påklistrade lappen på andra sidan stolpen där det stod att den var ur funktion. Det kunde ju ha suttit även på andra sidan, så man såg det på väg in. Hade inte lagt mig där annars. Turligt nog bestämde sig båten framför mig precis då för att åka och flytta till bryggan intill, av oklara skäl, så jag kunde dra fram båten, med en norsk båtgrannes hjälp, till nästa plats där det fanns el. Kvällen räddad! Låg då precis akter om en finsk båt. Jag har aldrig tidigare under alla mina år med båt i Bohuslän sett en finskflaggad båt! Jagad av ett ilsket åskmoln! Under natten vaknade jag av att det regnade! Snabbt ur sängen för att stänga luckan på fördäcket, för där regnade det rakt in. Somnade snart igen, men regnet hängde i luften på morgonen. Jag kollade SMHI:s väderradar och såg ett ilsket regnmoln på rak kurs mot Strömstad från inlandet. Snabbt på med kläder, lossade förtöjningarna och med ännu en norsk båtgrannes hjälp fick jag båten vinklad ut så jag kunde komma ut från bryggan. Full fart för motor ut ur Strömstadsbukten, jagad av ett mörkt moln med regndraperier hängande under. Och då börjar åskan. Sista stället jag vill vara när det åskar är en segelbåt på havet. Jag drog upp gasen lite till och snek mig runt land åt sydväst och sen söder. Blixtarna verkade hålla sig till norra delen av molnet, men man brukar räkna 80 km som riskområde från en aktiv åskcell, så säker var jag inte. Men, när molnet lämnade land verkade det tappa orken och nåt mer tordön hördes inte. Lite regn fick jag dock stå ut med, men det var över på några minuter. Efter det klarnade det upp snabbt och vädret återgick till det heta, soliga som föregående dagar. Klart och fint igen Med åska och regn förbi satte jag segel och fick bra fart i vinden som nog var resterna av fallvindar från åskmolnet. Kort därefter blev det svag vind igen och båten gled långsamt över böljorna blå. Jag följde ungefär samma rutt som på vägen upp, längs Kosterrännan och sen in mellan skären i höjd med Havstenssund. Här hände inte särskilt mycket, utan det mest flöt på. En liten ö med enormt många fåglar på passerades. Enligt prognosen skulle vinden öka en hel del under senare delen av eftermiddagen, och mycket riktigt. Särskilt kraftig hann den inte bli, men det märks ju när det är 6-7 m/s i stället för 2-4 som tidigare. Vindriktningen var dock ett problem, för samtidigt med vindökningen vred sig vinden så den kom från sydväst eller sydsydväst, som råkade vara rakt i färdriktningen från i höjd med Fjällbacka. Vid den här tidpunkten hade jag seglat i närmare sex timmar, och orkade inte kryssa med korta slag i det smala gattet mellan öarna mellan Fjällbacka och Hamburgsund, så i lä söder om Hjärterön rullade jag in focken, och tog ner storseglet. Sen vidare hemåt för motor i bekväm ekonomifart kring 4.5 knop. Fågeltät ö Eftersom jag ändå gick för motor valde jag att åka genom Hamburgsund. Alltid lika fint och trevligt. Fortsatte sen inomskärs genom Hornörännan och vidare söderut. Runt kl 17 på torsdagen gled båten in mellan bommarna i hemmahamnen igen. Ungefär 90 nm totalt, varav ca 20 för motor. När jag vägde mig visade vågen mer än tre kg mindre än på måndag morgon. Det var så stort vätskeunderskott jag hade, trots att jag försökt dricka mycket. Jag tål verkligen inte värme! Det blev en riktigt fin tur, och jag är väldigt glad att det blev detta lilla ändå, nu när ryggen är som den är. Synd bara på värmen, annars hade jag varit ute till lördagen, alltså två dagar till. Men, efter midsommarhelgen har jag två veckor kvar av semestern, så det kanske blir en vända till, då söderut i stället. Om väder och kropp är ok!
  16. 8 points
    Nu börjar väl alla bli gamla och trötta på det här forumet? Kanske har fel i mitt antagande, men då får ni väl plåga mej med några meddelanden som motsäger mitt antagande. DunderPiraten antar jag är några årtionden yngre en jag är och funderar på ett projekt med en stor triss. Det enda vi kan bidra med är. 1: detta påverkar båtens stabilitet, för båten är konstruerad för en köl. Båten är inte CE-märk eftersom den lagen kom till 1998 om att alla båtar ska vara CE-märkta, då är det helt enkelt inte tillåtet utan att båten måste genomgå en ny process för CE-märkning för att bli godkänd. Stortrissen är troligtvis tillverkad efter nordisk båtstandard, som konstruktören tillämpat för att räknat ut stabiliteten. 2: Varför inte istället "komma över" en styrpulpet a la liten 4m sportbåt från sent 60-/tidigt 70-tal ? 3: Jag håller med övriga svar, och jag tycker det verkar som ett väldigt omständigt sätt att skaffa sig en båt som troligtvis blir ganska oduglig. 4: då har du skaffat dig ett problem - hur bli av med vraket? Jag kanske växte upp i en annan värld. I min barndom/ungdom stoppa vuxna inga projekt om dom inte uppenbart var livsfarliga. Dom projekten genomfördes oftast i alla fall, men i smyg utan dom vuxnas vetskap. Vuxna deltog ofta i diverse projekt och deltog dom inte så heja dom på i alla fall. Barn och ungdomar hitta på och experimentera med det mesta. Så mitt råd till DunderPiraten trotts min ålder är. Kör på för fulla muggar men försök att ha lite säkerhetstänk i dina projekt. (Kan bara vara hälsosamt att slita sig från alla elektroniska leksaker en stund och möta verkliga livet): Jag köpte min första egna båt innan jag fyllde 14 år (OK jolle) med den lärde jag mej segla, bygga motorfäste, sittbrunnskapell måla, lacka och ta hand om båten på egen hand med hjälp av vuxna. Efter den båten har det experimenterats friskt med alle handa flyte tyg både på gott och ont, och det är inget jag ångrat ännu iaf.
  17. 8 points
    Inspirerad av en annan tråd som handlar om kroppskada, första hjälpen och sådant kom jag att tänka på följande berättelse. Det kan ha varit sommaren 2009. Vi hade några gånger under båtsemestern i Bohuslän träffat på gamla vänner som två år tidigare köpt en Albin 25 som fösta båt och nu vågade dom sig norr om Sotekanalen. Sotekanalen räknar många som en "vattendelare" man delar in landskapet i två delar, norr och söder om Sotekanalen, iallfall vi som har hemmahamnar i Göteborg och kringliggande kommuner. Nåväl, vi hade träffats på Tjörnekalv och sedan på en musikfestival i Uddevalla. Därefter beslutade vi oss för att ta olika vägar, och olika marschtakt norröver. Så veckan därpå strålade vi samman på Ramsö, en eller två nätter för att sedan gå den korta vägen till Brevik på Syd-Koster tillsammans. Där tillbringade vi tre nätter. Vi tog en långpromenad, utan hund, den schäfer vi under en längre tid hade hand om hade avlidit under försommaren, så det kändes konstigt att ta långpromenad utan hund. Men vi hade köpte havskräfta av en fiskare, hade kräftskiva på kvällen, och en ganska lång sovmorgon dagen därpå.... Jag hade i kompisens sjökort markerat olika trevliga naturhamnar, däribland Sollustholmen undanför Grebbestad. dagarna gick vi gick söderut var för sig och besökte olika platser. En dag hade vi funnit en för oss ny naturhamn sydväst om Hamburgsund, där vi lagt till för att sedan ta en promenad upp på den öns relativt höga berg, för att där med kikare kunna spana ut över den rätt så omfattande fjällbackaskärgården. Väl däruppe ringer kompisen mig. Samtalet lät ungefär så här: -Kan du hjälpa mig att ta hand om båten, den ligger vid soluchsssstholmen. -vad är det du säger?? är du nykter, du låter så släpig på rösten... -Jag har fått morfin eller nått... jag är på kirurgen eller nått på Uddevalla sjukhus, tror jag... har brutit armen, det schkall reponeras eller nått. Men jag mår jättebra... Samtalet utvecklade sig litet bättre, kompisen hade hoppat i land på Sollustholmen, frun satt vid ratten, som dom brukade göra. Men i fallet hade han fallit olyckligt och brutit både radius och ulna i underarmen, samt skadat båt(!)benet i handen. Han själv hade ringt 112 (med den oskadade handen) och hade till larmoperatören sagt att han fallit på berget och att han trodde att han brutit båda benen, underförstått i underarmen, men det hade nog inte larmoperatören och medlyssnande sjuksköterska uppfattat, eller så blev det fel då dom i sin tur pratade med sjöräddningen. SAR "Sparbanken Tanum" (som då fanns på fjällbackastationen), med besättning som var förstärkt med ambulanspersonal kom inom tio minuter till Sollustholmen, och det berodde på att dom hämtat en annan patient även denne med icke akuta skador på en annan ö i närheten. På fördäck stod man nu beredd med en bår. -Var är den skadade? Det var en del människor i land, alla stod upp, även kompisen med sin skadade arm, nu i en mitella. Man hade väl förväntat sig en person liggandes på berget med båda benen i någon obskyr felställning. -Vi blev utlarmade hit till någon som brutit båda benen.... Jag vet inte hur sjöräddare och ambulanspersonal reagerade, men dom behövde ju iallafall inte bära denna patienten ombord, han gick själv. Min kompis och hans fru togs ombord på sjöräddningsbåten, och dom togs in till inre hamnen i Fjällbacka, där man nu förmodade att det skall finnas två ambulanser, men beroende på andra larm stod bara den tomma ambulansen där, vars besättning fanns med på "Sparbanken" (som man brukade förenkla namnet med). Varvid de båda patienterna lastades och avtranspoterades mot Uddevalla, några anhöriga fick ju då inte plats i ambulansen, SSRS ordnade med skjuts in till Tanumshede där de skadades anhöriga fick byta till tåg eller buss. Åter till telefonsamtalet. -Ja kan du bogsera min båt från... vad var det nu holmen hette? till nån annan hamn...? -Klart jag fixar det. Åter till vår båt, gör den iordning för avfärd, då ringer kompisens fru. -Jo SSRS skall se om dom kanske kan bogsera våran båt in till Fjällbacka, om du kan ta hand om båten där, låsa den och se till att den blir ordentligt förtöjd, ev. betala hamnavgifter för någon vecka eller så. -Inga problem... Därefter ringde skepparen på "Sparbanken"... -Var det din kompis som hade skadat sig, vi fixar hans båt, vi lägger den i Fjällbacka. Men vi avgick från naturhamnen, tog oss in mellan alla öarna till Fjällbacka. På redden utanför Fjällbacka ser vi nu en av SSRS mindre båtar med en snipa och en Albin 25 på släp, en något vinglig bogsering. Man kopplade sedan de båda båtarna långsides till den bogserande, på vanligt SSRS-manér. Men vi följde efter in till SSRS-stationen där vi blev invinkade till bryggan. En anställd sjöräddare (som då inte var mattläggare eller frisör) ordnade med två båtplatser i den delen av hamnen där det är privata platser, hjälpte till att lägga till båda båtarna, pratade med hamnkaptenen, som godkände det hela och det där med hamnavgift var inte att tänka på. Vi hjälpte sedan sjöräddarna att köra över snipan till andra sidan hamnen också, och förtöja den på sin hemmahamnsplats, fattas bara annat när dom var så hjälpsamma. SSRS räddar en skadad person på en holme i Bohuslän, ja egentligen två skadade personer, två flugor i samma smäll. Man åker senare tillbaka och tar hand om deras båtar, en sjöräddare skjutsar anhöriga i bil till närmaste järnvägsstation. man ordnar med båtplats åt de omhändertagna båtarna, samt åt min båt. Inte nog med det, dom bjuder på kaffe och marängberg från det närbelägna och världsberömda konditoriet också. En av sjöräddarna hade fått det sista som var kvar vid stängningsdags. Senare samma sommar träffar vi på samma kompis med samma fru i samma Albin 25, kompisen har nu vänsterarmen i gips. Möjligen skedde detta möte på Rörö eller Hyppeln. (Frun och dennas dotter hade dagarna efter incidenten varit uppe i Fjällbacka, tackat SSRS för hjälpen och under ytterligare några dagar tagit hem båten till dess hemmahamn.) Och då på Rörö, eller om det varpå Hyppeln berättades hela ovanstående historia. Det visade sig också att kompisen och den andra skadade mannen hade bytt telefonnummer och senare skulle träffas, samt att deras fruar hade varit skolkamrater... small world. Men jag minns nu inte hur eller var den andre mannen hade skadats. Kompisen hade minst sex månaders konvalescens, och det krävdes en del sjukgymnastik, efter ett år hade 100 % rörlighet och funktion i armen, men det var ändå svårt att dra upp ankaret. Nu har paret en Nimbus med ankarspel... och infällbar stege under peket i fören. Ta det försiktigt när du hoppar iland i naturhamn, kroppen har många ben som man kan bryta. Och det kan bara onödigt att få en räkning, en "fraktura" från någon kirurgisk klinik....
  18. 7 points
    Okej, så ett försök på att rekapitulera hela bakgrunden, om jag har förstått det rätt, så började det hela med att du betalade för att låta göra en XRF-mätning på din båt för nu några år sedan, detta utan att Transporstyrelsen haft med saken att göra. Resultatet av "din egen" undersökning visade på höga tennhalter och och indikerade därmed att det sannolikt fanns TBT i något färglager på din botten (vilket om jag minns rätt du redan misstänkte på förväg och faktiskt hoppades på). Därefter meddelar du detta frivilligt till Transportstyrelsen, utan att de frågat om det eftersom de inte ens vet att din båt existerar, och du bad dem förelägga dig att sanera båten för att du skulle få en sak att driva juridiskt. Transportstyrelsen, som innan dess inte hade något ärende på din båt, startar alltså nu ett ärende, vilket alltså är efter att du själv skickat in dina provsvar från den undersökning du låtit göra. Transportstyrelsen finner att provsvaren indikerar att det finns TBT på ditt skrov och gör som du ber om och förelägger dig att åtgärda botten och nu efter ett antal för dig förlorade juridiska rundor och där din sak inte vann framgång så har du nu sanerat din båt för att slippa betala vite. Och därför är du nu, med facit i hand, sur över att det kanske funnits ett alternativt sätt att testa botten på istället för XRF-mätningen som du betalade för.........fast då hade du inte haft en sak att driva, eller hur. Denna alternativa metod du refererar till är beskriven i en IMO-guideline (vilket inom IMO-världen betyder att det är en rekommendation/riktlinje och inte är ett tvingande dokument att följa, vilket även framgår av artikel 11 som du ofta hänvisar till, men det har jag utifrån vad du skriver förstått att du inte förstått) som riktar sig till stater/länder med anledning av de inspektioner en stat har rätt att göra på fartyg. Den är alltså en intern guideline för hur en stats inspektörer kan testa. Och nu är du sur på Transportstyrelsen för att de inte meddelat dig om dessa "interna riktlinjer" (som myndigheten kan välja att tillämpa i sin tillsyn om den vill) innan du, utan deras vetskap, beställde och lät utföra en XRF-mätning från privat aktör, vars resultat du sedan själv skickade in till myndigheten. Och du är nu ännu surare över att Transportstyrelsen helt enkelt inte bara ignorerar och blundar för det testresultat som du själv givit dem och tycker de istället ska låta dig göra ett nytt test enligt den andra metoden som du då själv hävdar skulle visa att du inte har TBT på skrovet. ....och där är vi nu! Vari lurendrejeriet ligger är för mig oklart. Ja, jag har sagt det förr, ta professionell juridisk hjälp av någon som kan detta istället och vet hur man skriver och vad som är relevant etc. Ta t.ex. ditt mail till högsta förvaltningsdomstolen i inlägget här ovanför, som är en hel A4 fylld med påståenden om provningsmetoder och IMO och EU etc och i tillägg 3 st bilagor, men essensen av mailet är en fråga på som kommer redan på rad 3 och det är i tillägg en Ja eller Nej fråga, allt annat är bara text som inte har något som helst med din fråga att göra, det är bara utfyllnad. Så jag gissar att du kommer få ett Ja eller Nej som svar på hela den A4 sidan och de tre bilagorna. PS. Artikel 11 avser för övrigt ett lands rättighet till inspektion av annat lands fartyg (annan flagga).
  19. 7 points
    Jag har visserligen inte induktionshäll, men väl mikro, kaffebryggare, AC på 230V m.m. och en inverter som - när allt är igång - med lätthet kan dra 150-200A från 12V för att leverera de kW som förbrukas på 230V. Kablarna är inget problem. Som nämnts sitter invertern precis vid batterierna, och de 50mm² som kopplar in den är gott och väl under 2x 1m i längd. Inte heller är prislappen på en bra "sinusinverter" av lite storlek ett problem idag - om man inte måste köpa de finaste fabrikaten från specialbutikerna förstås.... Batterierna (LiFePO4) är valda bl.a. för att kunna klara lite högre strömmar. Med 150A kontinuerlig urladdningsström per batteri kan de tre (teoretiskt) lämna 450A, och sedan ännu mer i kortvarig toppbelastning. Här är det akterpropellern som är dimensionerande, men det är klart - man vill ju inte skada batterierna eller riskera avstängning om mikron samtidigt råkar gå med förberedande måltid vid en tilläggning. Vilket är fullt möjligt. Därav lite "marginal". Däremot skulle jag inte, trots motorbåt och lite "kraftresurser" både med laddning och batterier, överväga en elektrisk häll eller spis av något slag. Det tär enormt på batterikapaciteten, mycket mer än man tror (och blir tyvärr lätt mer än @raols förträffliga uträkning ovan). Med 230V-bryggare och mikro löser man de korta, snabba behoven väldigt energieffektivt och billigt. Några koppar bryggkaffe eller en mugg te tar kanske som mest 5 min i bryggaren och ännu kortare i mikron. Värma gårdagens grillrester är gjort på några minuter och tar max 4-5Ah, vilket snabbt blir återladdat t.o.m. av solpanelerna. För mer långkok och konventionell matlagning används gasolhällen, men egentligen bara till det. Detta är i alla fall den lösning och kombo i "köket" vi kommit fram till är den mest optimala för vår del.
  20. 7 points
    Den vetenskapliga sanningen är den som gäller här och nu. Den är ett levande dokument som förändras över tid, det har den alltid gjort och kommer alltid att göra, vilket vi vill det eller inte. Sedan finns det alltid extremister som hävdar motsatsen, som de som fortfarande hävdar att jorden är platt, som ett exempel. Det finns fler 😖
  21. 7 points
    Dessvärre har det gått prestige i frågan om koppar i bottenfärger och myndigheterna som har föreskriftsrätten samt ger ut regelverken kan inte backa. Det är för sent. Då skulle de fullständigt tappa sin auktoritet. Jämför med frågan om zinkbottenfärger. De ville inte stå för att beslutet om zink i bottenfärger var fel. I stället fick färgtillverkarna löfte om att de skulle få ha koppar i sina burkar om de bara tog bort zinkbottenfärgerna. På det viset slapp ansvariga (oansvariga) myndigheter utfärda förbud för zinkbottenfärgerna.... En bekant berättade om en hamn där det genomfördes XRF-mätning för att identifiera båtar med tenn på bottnarna (jag vill inte skriva TBT för det mäter de inte, de mäter tenn och har någon algoritm för vad de anser är TBT-halt i mätvärdet). En av mätgubbarna såg en båt med Coppercoat och mätte halten koppar på den (den var inte uppsatt på listan över båtar som skulle mätas men han mätte ändå av egenintresse). Tittade på resultatet, konstaterade att det var hög kopparhalt. Men tillade att de hade några Coppercoatmålade båtar som de följt. Dessa båtar minskade inte i kopparhalt = inget kopparläckage. Samt avslutade med sin privata uppfattning om att det var den bästa (tolkades som att han menade miljövänligaste) bottenfärg man kunde ha.
  22. 7 points
    Nu fattar jag, han skulle ha skapat tråden i motorbåtsnack istället - då skulle förslaget ha bejublats. Av med mast och köl och omodernt elände! Men nu är tråden i kategori segelbåtsnack och man ska ju inte svära i kyrkan. Så det blir långa haranger om stabilitetsproblem och CE märkning istället.
  23. 7 points
    Gjorde en lyft idag med bottenspolning och hoppades få 4 knop extra på topp men trodde kanske inte riktigt på det. Efter att ha spolat rent allt och speciellt propellern var det dag för provkörning hemåt..... + 6 knop 14,5 knop på topp i 3700 varv 😆 Tack alla för tipsen, ovärderligt.
  24. 7 points
    Var ett tag sedan jag uppdaterade restaureringen. Är nu klar med båten utvändigt. Rutor och beslag på plats. Även fått på motor med gasreglage. Kvar att göra är att behandla golvet och göra klart förvaringslådorna bak och samt stolarna. Har varitut i skärgården några gånger i sommar. Båten går som finast mellan 5-6 knop. Med mycket vikt framtill kan man köra 10-11 knop.
  25. 7 points
    Sista uppdateringen! Var sjukt mycket snäckor på ALLT. Kände på turbos, inga problem där. Nu är hon ren efter lyft, gick som ett skott efteråt. Köpt och är i hemmahamn, hel nöjd!
  26. 7 points
    Exakt så - och här delar du och jag åsikt. Däremot blir det lite knas när du jämför en 15 år gammal Najad med din (eller min) 40 år gamla båt som ju snarare är att jämställa med rätt gamla begagnade Biltema-cyklar, medan Najaden är en begagnad kvalitets-cykel. Javisst, båda tar dig till stranden för en glass och kanske kan man säga att de därmed gör sitt jobb och vara nöjd med det, men visst är det skillnader. Och både din och min båt tar oss ut i våra skärgårdar och ger oss fina seglingsupplevelser de dagar vi är ute. Men. Skall man t ex segla jorden runt hade jag hellre satt min i Najaden än din eller min båt av rätt många skäl. Om det gör att jag är dum i huvudet i dina ögon... tja, då får det nog vara så.
  27. 7 points
    Peter_K har långtråkigt nu när Mellgard fixat sin båtbotten tror jag.
  28. 7 points
    Hej igen, Nu äntligen är det löst: efter rengjorda förgasare (runda två), El , värme, vatten -felsökning, Bensinförsörjning, bensinpump, filter helt byt till tank och ny soppa. Och många delar testade och utbyta. Jag hade blåst alla ledningar på förgasarna MEN inte den stora som sammankopplar ventilations slangarna ut inunder motor. Där var det ”nästa” hel stop, vilket skapade vakuum, framför allt vid kraftigare pådrag och skapade då denna ryckiga strypning precis innan planning. Ett annat tips som här inte var långt från att bli en annan/ny felkälla (som även firman som gjorde första förgasartvätten missat) är dom små bensin filtren som (kan) sitta direkt på förgasaren. Här satt dom fast i slangarna. Och två av dom var välfyllda med bråte. Vill passa på att tacka för all hjälp här, och hoppas att min felsökning kan hjälpa någon annan med liknande diagnos. Nu blir det åka av!!!
  29. 7 points
    Du har ju fått fem justitieråd att utreda frågan om din eländiga bottenfärg, är detta inte rättsprövning nog? Det är för övrigt väldigt roligt att justitieråden kommer fram till exakt samma slutsatser som många här i tråden, dvs. Transportstyrelsen har rätt att utfärda föreläggandet du själv valde att beställa Regeringen var och är rätt instans att överklaga till för den typen av förelägganden Du har inte kunnat visa att många lager av vanlig bottenfärg har samma funktion som en för ändamålet avsedd spärrfärg Dvs det har inte förekommit några konspirationer mot dig, det har hela tiden varit tämligen uppenbart att du byggt hela processandet på att ifrågasätta saker som är såpass rättsligt självklara att även lekmän kan se att du har mycket små utsikter att komma någonvart. Du kanske borde pratat med en advokat innan du började skicka mail åt alla möjliga håll? Hoppas verkligen att du inte har det dåliga omdömet att fortsätta på spåret att försöka erbjuda rättshjälp åt andra båtägare, de stackarna har nog tillräckligt med problem redan...
  30. 7 points
    En sista uppdatering. Mycket riktigt var elpatronen boven bakom att jfb löst ut. Jag gissar att de skakningar som blev när jag körde båten till sjösättning fick vatten att tränga in till strömförande delar i vvb och det var därför jfb inte löste hemma. Jag var i kontakt med Thermoprodukter och fick riktigt bra hjälp med att fixa vvb. Deras gissning var att det blivit en luftficka i beredaren som gjorde att elpatronen överhettat. När jag monterade tillbaka vvb i båten fick jag för mig att kolla vart slangarna gick. Efter lite koll inser jag att kallvatten in och varmvatten ut bytt plats. Inte medvetet av mig då jag kopplat allt exakt som det satt när båten inhandlades förra året utan av nån tidigare ägare. Det förklarar allt. Både varför elpatronen var trasig när jag köpte båten och varför den nya gick sönder. Enl Thermoprodukter klarar vvb att torrköras då överhettningsskyddet löser ut. I detta fallet har ju hälften av vvb varit vattenfylld vilket kylt givaren samtidigt som övre delen överhettat och skyddet löste inte ut. Nu är allt monterat och funkar som det ska. Jfb löser inte ut på bryggan längre. Resistansmätningen innan montering visade noll kontakt mellan jord och nolla/fas. Jag har även lärt mig att jag tyvärr inte kan lita på att det som är installerat i båten har gjorts på rätt sätt. Jag får vara mer noggrann nästa gång. Tack alla som hjälpt mig med tips och råd. Har definitivt lärt mig en del under allt detta. 😊
  31. 6 points
    personen anser att den är offer för en myndighet som missbrukar sin makt - check! ✅ ser inte sin egen roll i konflkten - check! ✅ personen är påstridig och kan hota med anmälan till andra myndigheter, polis, domstol eller att kontakta medier. - check! ✅ personen skickar flera mejl eller brev och dessa skickas med kopior till flera - check! ✅ personen skriver gärna med fet stil och i versaler. - Har ej noterat. ofta använder personen ett juridiskt språk, men den kan också använda starka metaforer. - check! ✅ personen spelar gärna in samtalen - Vet ej personer med rättshaveristiskt beteende söker gärna upp andra med liknande erfarenheter. De kan anmäla sig som ombud för andra om deras eget ärende inte längre är aktuellt. [5] - check! ✅ personen begär ut stora mängder handlingar och ställer detaljerade frågor kring dem.[6] - check! ✅ Sju av nio är ändå inte dåligt, grattis! https://sv.wikipedia.org/wiki/Rättshaverist
  32. 6 points
    Monterat en Sleipner SX80 Akterpropeller i vinter. Drog likt båtbyggaren Nord West monterat till bogisen dubbla 50mm² kablar mellan startbatterier(dubbelmontage) till Skyllermarksplint på aktern där gick jag över till 95mm² sista metern. Extra batteri blir aldrig aktuellt i båten varken i aktern eller fören. Nya brytare (en till bog och en till akter) samt säkring, tidigare gick bogisen över startbatteribrytarna. Mycket kabel på jordplinten blir det. Skaffa ett hydrualpressverktyg(kinamodell funkar), använd dubbel sexkantspressning, montera krympslang, använd riktiga rörkabelskor( fått av ställverksbyggare). Jag hittade 17 meter 50mm² H07V-R på Tradera för 900kr. Sammanlagt 14 meter dubbel 50mm² ger teoretiskt beräknat spänningsfall på 0,8 volt vilket anses acceptabelt för bog o akterpropp.
  33. 6 points
    Fast nu har ju rättssystemet visat dig att det inte föreligger några fel, så då är vi lite tillbaka till en tidigare fråga… Du har fått otroligt många tips. För snart fyra år sedan fick du tipset att åtgärda din båtbotten med hormonstörande färg. Istället valde du en egen väg, lycklig över att själv ordna ett vitesföreläggande såg du dig som en vinnare. Du beskrev verkligen hur kul du hade, det här var t o m roligare än att få segla. Nu kommer räkningen. Du skall därför får TVÅ råd av mig. 1. Slå kostnaden per timme av skoj du haft under de fyra åren, och se det som en avgift för ditt nöje. Som en biobiljett eller liknande? 2. Överväga att lyssna på andra människors råd i framtiden. Önskar dig en fin söndag 🙂 Snart är det sjösättning, och det är båtmässa just nu.
  34. 6 points
    Våren 2016 blev jag kontaktad av två äldre klubbkompisar som funderade på om jag kunde hjälpa dem att uppgradera batterikapaciteten i förbrukningsbanken i deras båtar. Dessa gubbar är oskiljaktiga bröder och har därmed i identiska båtar med i princip identisk utrustning, det den ena hittar på ska även den andra ha. Dessa gentlemän använder sina båtar relativ ofta, sin ålder till trots. Nåväl, det monterades 3 st Tudor 80 Ah Marine & Leisure i båda båtarna, så även en redig landströmsladdare från Mobitronic. Så skulle det vara enligt gubbarna, och så fick det bli. Handlaren som de köpte batterierna av hade sett till att alla 6 batterierna hade samma batchnummer. Förtent gummikabel av grov kaliber, nya polskor och kopplingsplintar monterades också. Den ene gentlemannens son hade den bestämda uppfattningen att plus skulle tas från batteri 1, medan minus skulle tas från batteri 3 och hans pappa ville att vi skulle göra som sonen sade. Den andre av gentlemännen tyckte det var bättre att samma batteri fick bidra med såväl plus- som minuspol. Landströmsladdaren anslöts också mot kopplingsplinten. För två veckor sedan återkom dessa gubbar, jo man kan kalla dem gubbar för den ene har hunnit bli 83 år och den andre 78. Nu funderade de på att montera solceller innan sjösättning, för det var nog så att batterierna upplevdes som lite trötta. Jag tyckte att vi kunde göra ett belastningsprov på batterierna så att de fick koll på batteriernas status innan några beslut skulle fattas. Batterierna sattes på laddning och fick så vara under nio dygn, därefter fick de vila helt bortkopplade från såväl laddare som elsystem i ett dygn. Batterierna hade efter detta dygn en vilospänning mellan 12,6V och 12,7V. Vad visade då belastningsprovet? Jo, båt 1 (den med plus från batteri 1 och minus från batteri 3) batteri 1,2 och 3 kapacitet 18%, 19% och 17%. Båt 2 (den med såväl plus som minus från batteri 1) batteri 1,2 och 3 kapacitet 4%, 13% och 22%. Det finns säkert en massa om och men, men detta faktum är smått intressant ändå (anser jag som inte har doktorsexamen på batterier heller...)
  35. 6 points
    Idag på Båtmässan i Göteborg hade vi storbesök ivår monter av medlemen "Gedda". Han har varit medlem på maringuiden sedan 2004-02-06 nästan på dagen 20-år sedan. Ett stort tack från oss bakom spakarna för alla goda råd du bidragit med genom åren. Passa på att kom in till Båtmässan och snacka båt. Vi finns i monter F02:42
  36. 6 points
    Det är alltid lika fascinerande med såna här undersökningar. Varför så oerhört snäva åldersspann för lägre åldrar, för att sen klumpa ihop alla som är över 30 (jag gissar att säkert 90 % av aktiva här på forumet är äldre än så, och förmodligen även en stor majoritet av alla som har båt)? Ett sjönödskit ska absolut inte innehålla en VHF-radio. Nödkit, då tänker man sig nåt man plockar fram när det hänt nåt. En handhållen radio kan inte ligga oanvänd länge. Batteriet kommer att ta slut och den är då obrukbar tills den laddats igen (och kanske har batteriet tagit stryk av att vara urladdat länge). Dessutom är det problematiskt att en radio inte är aktivt använd, för den bör åtminstone vara relativt regelbundet hanterad, så den som ska använda den i skarpt läge är bekväm med funktioner och sånt. Ska man sen kunna använda DSC-funktionen, så behöver radion först vara programmerad med ett MMSI-nummer. Inget man sätter sig för att göra i ett nödläge... Också problematiskt med en förhållandevis dyr elektronikpryl i ett nödkit. Det borde bara innehålla "döda" grejer, så att säga. Nödraket, nja, kitet lär knappast vara riktat mot folk som gör långa överfarter på öppet hav utan snarare glada semesterbåtåkare längs kusterna. Nödraketer fyller inte mycket funktion på en fritidsbåt i dag, med mobiler och radio tillgängliga. Ska det absolut vara pyroteknik med, så är ett par nödbloss bättre. Men helst inget alls sånt. Signalflaggor? Vad tänker du dig för nödsituation där signalflaggor ska användas? Skippa! Plugg för hål är bra, men ännu bättre är pluggAR för hål. Flera olika storlekar och både hårda (t ex trä) och mjuka (nåt sorts gummi eller silikongummi så de kan tvingas in och lättare täta även lite oregelbundna hål. Kanske också en burk sån där klistrig tätningspasta som jag sett verkar funka bra på vissa typer av hål. Signalhorn, det tolkar jag som en sån där liten tryckluftstuta. Ja, det är vettigt, för det är en grej man aldrig behöver i normala situationer, utan först när saker gått lite snett, som tät dimma eller så. Första hjälpen-kit är bra. Gärna ett rätt omfattande med många av varje typ. Flera kompresser, flera rullar gasväv. Många plåster i olika storlekar och även på "band" som kan klippas, och då ska det vara bra kvalitet som klistrar bra och tål väta - jag upptäckte för några år sen att plåstren i kitet vi hade var totalt värdelösa. Lossade efter nån minut från torr och ren hud. Jag förbrukade samtliga i paketet innan det hade slutat blöda, och då tog det ändå bara tiotalet minuter kanske... Kitet bör även innehålla värmefiltar, en riktigt bra sax, kirurgtejp, desinfektionsvåtservetter styckförpackade. Kniv, tja, det tycker jag ju ska finnas lättåtkomligt i alla båtar hela tiden, inte nåt man ska behöva gräva i ett nödkit efter, men jag vet ju att det inte ser ut så. Knivar är billiga och tar inte mycket plats i ett kit, så visst.
  37. 6 points
    När det gäller materialet så är en zinkanod ren zink (>99%), medan aluanonder ofta är en legerering med aluminium som huvudbeståndsdel. Växelhus m.m. är ju oftast gjorda av aluminium, och att sätta en "ren" aluminiumanod på ett sådant skulle ju inte göra någon nytta.... Zinkanoder finns numera som helt "kadmiumfria" från vissa leverantörer, men kadmium är annars inget som medvetet legeras in utan är en "naturlig" förorening i zinken, en förorening som kan ligga på 0,05% eller så. Vi talar alltså om extremt små mängder, i synnerhet om man jämför med andra kadmiumläckage. Men så snart något har med miljöpåverkan att göra blir det snabbt till ett försäljningsargument, oavsett proportionerna. Det är ju som med elbilar - man såg, i alla fall i början, bara till en liten del av kedjan och gjorde vågen för dess miljövänlighet (en del politiker tror väl fortfarande elen till bilen är nästan gratis och skapas av sig självt). Fast om man tittar på helheten så är det inte alls lika bra. Vem minns inte floppen med Etanol, där politikerna beslutade om att alla mackar var tvungna att också ha etanol. Vilket tvingade många strategiskt viktiga glesbygdsmackar att lägga ner. Men utsläppen från bilkörning blev ju jättelåga med etanol ! Sedan fick man upp ögonen för att bränslet inte var så problemfritt som man trott, och inte minst att tillverkningen ofta var allt annat än miljövänlig. Samt att många gick över till att använda råvaran till etanoltillverkning istället för mat åt sin (ibland svältande) befolkning, då det gav mer pengar. Så idag är etanolförsäljningen extremt låg och nästan ingen talar om den som en "miljölösning" längre. Som sagt - en helhetssyn är aldrig fel, samt att sätta sakerna lite mer i sitt sammanhang.... Problemet med zink i sötvatten (och i vissa fall bräckvatten med mycket låg salthalt) är väl annars mest att det kan bildas en vit beläggning som på sikt isolerar anoden. Märker man inte av det problemet så ser jag själv ingen anledning att inte köra på zink rakt över. Jag kör även zink i sötvatten, men borstar av dem efter varje upptagning. De blir dock inte speciellt belagda. Och visst äts de inte upp på flera säsonger, men det beror inte främst på anoden utan på det faktum att sötvatten helt enkelt leder ström så urbota dåligt jämfört med saltvatten att all galvanisk (och även elektrolytisk) korrosion går enormt mycket långsammare. Har haft flera båtkollegor i hemmahamnen (Vättern) som är bekymrade över att deras anoder "inte går åt" på flera säsonger. Nej, men det beror ju på att "dricksvattnet" vi kör i knappt leder någon ström alls. Så sammanfattningsvis kan man nog säga att så länge det sitter en rimligt ren anod med bra elektrisk kontakt som är oädlare än metallen den skall skydda, så kommer den göra sitt jobb - när det behövs.
  38. 6 points
    Min erfarenhet är att man kan dra det för hårt även utan verktyg. Prova hur löst det går att dra utan att det läcker. Jag tror ni blir förvånade.
  39. 6 points
    Vi satte Cumaro då vi förlängde badbryggan på vår Flipper 850. Blev myckt bra. Har för mig att jag oljade den sedan? Cumaro är stenhårt så man måste förborra skruvhålen. // Mats W
  40. 6 points
    Börja med att titta på en karta, och då ser du att det är tämligen öppet hav även till Kanarieöarna, dvs ett vatten er båt ju inte är godkänd för. Förstår inte riktigt - eftersom ni har denna båten redan vet ni väl ungefär hur långt bensinen räcker o.s.v. genom det ni redan använt den ? Då är det ju bara att titta på kartan, kolla avståndet och inse att bränslet (med en originaltank) inte ens kommer räcka för kortaste överfarten från Marocko ut till Kanarieöarna - om ni nu lyckats ta er ända dit ner. Inte ens om vädret är snällt. Och om det inte är det kommer ni inte komma fram alls i den båten. Inte till Kanarieöarna i alla fall . Vet faktiskt inte om din fråga är seriös eller om du ens äger en 2455 i verkligheten. För då borde man redan veta hur snabbt bensinen försvinner ur tanken när man kör (5,7l V8) och hur ofta man behöver tanka, och därmed förstå orimligheten i att kunna åka så långt på öppet vatten utan närhet till civilisationen....
  41. 6 points
    jag sålde motorseglaren och köpte mig en gullringen cabin istället så kölen sitter kvar och jag har en bättre båt
  42. 6 points
    Hej! Tänkte berätta om ett "litet" projekt med en AQ170. Efter att topplockspackningen blåst på 1:an, och inspektion av kolvar/cylinderlopp så blev det borrning, fix topplock, ny kam och lager. har ju velat haft lite mer kraft, så jag monterade 3 st Fajs 45 dcoe, här är några bilder från resultatet
  43. 6 points
    Ibland finner man tveksamma annonser på Blocket. Men detta måste väl ses som onödigt plågsamt, ättestupan är nog mer smärtfri.
  44. 6 points
    Hej! Så här i slutet av sommaren kan jag berätta att det var omvandlaren som var kass. Jag fick tag på en ny genom Leif och nu går båten fint. Billigt blev det inte och halva sommaren gick tyvärr innan jag fick ordning på den. Men, men. Vi fick några fina turer ändå.
  45. 6 points
    Precis så funkar marknadsekonomi. Säljaren får det som det finns människor som är beredda att betala, och det finns människor som vill betala en bit över miljonen för en sådan båt. Du gillar ju snabba cyklar, vet jag. Är din cykel och utrustning från Biltema? De har jätteprisvärda grejer för den som inte värderar ”premium”.
  46. 6 points
    Den förra tråden försvann. Måste du verkligen starta en ny? Jag utgår från att den förra försvann på goda grunder.
  47. 6 points
    Vad jag önskar dagens skrivbordsdesigners på båtvarven skulle läsa ditt råd ! Måste bara klippa in en bild från Viknesägarnas FB-grupp, där mekare från Oxelösunds Båtvarv reparerar ankarspelet. I vår båt är det liknande "åtkomst", många saker monteras innan skrovdelarna plastas ihop. Jag har tvingats tagit upp 3-4 inspektionsluckor (på en NY båt) för att kunna efterdra slangklämmor som inte suttit fast ordentligt på t ex bordgenomföringar. En var avgasutblåset på värmaren, som jag kunde se men i brist på 2m lång arm inte åtgärda innan ett hål tagits upp på lämpligt ställe. Illa.
  48. 6 points
    Ja! Varje säkring är dimensionerad efter den kabel som den ska skydda. Huvudsäkringen är till för de grova kablarna från batteriet till elcentralen (eller motsvarande). Om det blir kortslutning i en tunn kabel till ett ekolod kommer den tunna kabeln att brinna upp (i värsta fall tillsammans med hela båten) innan den stora säkringen är i närheten av att lösa ut. En bra dimensionerad säkring ska lösa ut vid en lägre ström än kabeln klarar, men tåla en hög nog ström för det som är inkopplat. Så en kabel dimensioneras efter högsta förväntande strömmen (ekolod, plotter, lampa, vad det nu må vara) och sen dimensioneras säkringen efter kabeln (och indirekt strömmen). Ett exempel: Säg att en inkopplad pryl drar 11 A maximalt, t ex när den startar. Då kanske man väljer en kabel som klarar 20 A och sen en säkring som är på 15 A. 15 A är högre än maxströmmen vid normal funktion, men lägre än kabeln.
  49. 6 points
    Lite info om fritidsbåtars historia.
  50. 6 points
    Tänkte visa resultatet, jag blev nöjd i alla fall 🙂
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+02:00
×
×
  • Create New...