Lintott

Bild 2 !

Min gissning blir helt meningslös så jag avstår från det. Det måste kollas på plats efter att motorn tinat och försökts bli konserverad.

Temperaturen på hemmatermometern är inte alltid densamma som på uppläggningsplatsen. Uppläggning är ofta i närheten av vatten och då kan vattnet göra att det inte blir lika kallt. Så det är dumt att chansa och vänta. Försök köra igenom sjövattenpump, värmeväxlare o avgassystem så fort det blir lite plusgrader. Då vet du dessutom om du ska börja leta nya delar redan nu inför nästa säsong.

Det segelmärket är vare sig Snipe eller Trissjolle

Testa den här vägen då https://www.sxk.se/batteknik/tekniska-artiklar/batteriladdares-egenskaper-i-bat

Experiment och rapport av Magnus Sterky, SXK-St Tekniska kommittén. Utgiven 2011-02-26. Magnus gjorde försök med hur olika batteriladdare betedde sig vid inkoppling av förbrukare under tiden som batteriladdning pågick. Det krävs medlemskap i SXK för att läsa rapporten. https://www.sxk.se/system/files/private/batteriladdarens-egenskaper_0.pdf

Rinkaby Rör har 45-gradersböjar som ska lödas. Kan det vara ett alternativ? https://www.rinkabyror.se/artiklar/ror-och-rordelar/rordelar-for-lodning/ (det finns nog även hos andra rörfirmor, men RR har så bra hemsida med stort sortiment) De finns i upp till 54mm så du även klarar tallkottar....

Jag tror inte det är en Snipe. Den har raka slag och inte rundbotten. Ägde en sådan i tonåren. @patrikk kan ju kolla måtten på båten o se om det överensstämmer med båtdata här där det även finns en bild på en Snipe. https://www.sailguide.com/batfakta/snipe Det liknar mer en Trissjolle som har varit rätt vanlig. Måtten finns här: https://www.sailguide.com/batfakta/trissjolle Det finns många fler bilder att jämföra med om TS söker på "Trissjolle"

Lite fortsatt egenutbildning med testutrustningen på 26650-cell. Nu börjar jag få kläm på hur utrustningen ska användas. När Winstoncellerna anländer så kan jag ställa testprogrammet för att köra fulladdning (de levereras halvladdade), urladdning och fulladdning i ett svep och logga hela processen. Enligt testprotokoll jag fått från leverantören så låg spänningarna på mellan 3,295V och 3,296V då de skickades iväg. Då kommer det att gå raskt att skapa mätdata för varje cell och samtidigt blir de fulladdade innan de buntas samman. Inställningarna blir självklart annorlunda med Winstoncellerna som är på 330Wh (100Ah o 3,3V) till skillnad från 26650-cellerna som är på 10,24Wh (3,2Ah o 3,2V). Jag lät cellen laddas ur lite (hel ur/upp-laddning med 2A tar 3 timmar så jag körde ett snabbspår på en halvtimma). Väntade 5 min och laddade sedan med 2A upp till 3,65V varefter strömmen minskade till 0,1A. När strömmen kommer till inställt värde (0,1A) så stoppar uppladdningen. Sedan lät jag testaren stå på i ytterligare 10 minuter för att se hur mycket spänningen sjönk efter avslutad laddning och få med det i diagrammet. Den sjönk rätt raskt förbi 3,55V och stannade lite senare på 3,51V. Det är alltså ingen kris att testladda till 3,65V. (Har nu fortsatt vidare nedåt till under 3,5V.) Diagrammet: Blå kurva är spänningen (V) med skala till vänster. Röd kurva är strömstyrkan (A) med skala till höger. När spänningen passerar 3,50V så stiger den raskt uppåt och därför begränsas strömstyrkan när spänningen passerar 3,65V. Där är cellen rätt fulladdad och strömstyrkan sjunker snabbt. Att testaren slår av vid 0,10A är ett inställt brytvärde med anledning av att då är det fullt i cellen.

Jag är nöjd med EBC-A40L. Att ladda upp är rätt enkelt. Att ladda ur med bestämd last är lite meckigare. Klart att det går med känd belastning som du försökt men det kvarstår att bryta vid rätt tillfälle och att summera förbrukad effekt. Det ligger en YR hos mig också.... Sen eldade jag, som jag skrev tidigare, upp min lilla enkla ställbara Power supply (kostade under 100-lappen för några år sedan). Den var rätt klen och kunde inte ställas in så noggrant. Jag fick mäta spänning med mätinstrument samt ställa strömstyrka via en buck som seriekopplades. Jag saknar den inte... Som ersättning har jag köpt en Power supply (ZE09-4Digits 30V10A) som kan ställas in för 0-30V och 0-10A. Den är lite kraftfullare och enklare att ställa in. Jag känner mig trygg med den för att balansera cellpaketet innan det installeras. Sen är den användbar även till mycket annat.

Så här ser det ut när en liten halvladdad 26650-cell laddas ur med 1A tills spänningen sjunkit till 2,5V. Halvladdat: Urladdning gjordes med 2,4Ah av en 3Ah-cell. Å så här ser det ut när samma cell laddas upp med 2A tills den når 3,65V. därefter sjunker laddningsströmmen tills den når 0,1A och laddningen avbryts. Då har cellen fyllts med nästan 3Ah. Cellen är märkt 10,24Wh och laddades med 10,64Wh så den får ju anses ha rätt bra prestanda. När cellerna vilat ett tag så har spänningen sjunkit till mellan 3.37-3,40V (laddspänning till 3,65V) Det är möjligt att de kunde laddats till en lite högre spänning utan att riskera att bli överladdade. De fyra cellerna ligger rätt nära varandra trots att de aldrig tidigare fått någon sådan här genomkörare. Efter att Winstoncellerna gått igenom samma test så kommer de att paras ihop 2 o 2 så att de parallella cellerna har så lika prestanda som möjligt innan de seriekopplas.

Nu har jag försökt läsa o förstå forskningsartikeln som redovisades ovan. Det är bara att erkänna att jag hade svårigheter att läsa p.g.a. många fackuttryck och otaliga begrepp o förkortningar som är helt okända för mig. Därav att det även var svårt att ta till mig och förstå allt som redovisades. Jag har lite ytliga kunskaper om en del av de områden som diskuterades i rapporten för att förstå en del, men absolut med det djup som behövs för att kunna dra slutsatser av det redovisade. Jag kan i alla fall konstatera att det med batterikemi, batterifysik, temperaturberoende, hantering (laddning/urladdning med olika antal C t.ex.) mm mm är en oerhört komplex sörja att försöka få enkla och entydiga svar på vad som är goda och dåliga parametrar vid tillverkning, förvaring, hantering o.s.v. för LIB (litiumbatterier - ett populärt samlingsbegrepp i rapporten..). Bilden längst ner i inlägget är en sammanfattning av komplexiteteten och ger en liten översikt över alla (eller kanske bara en del av) de parametrar som påverkar förändringarna i ett LIB och får det att bete sig på olika sätt över tiden. En sak som jag i alla fall insåg är att LIB innehåller ett antal olika metaller och liksom alla metaller påverkas av sin omgivning och "rostar" i en eller annan form. Det är denna "rost" som bl.a. får cellerna att expandera och svälla (ungefär som att vanligt järn, aluminium m.fl. "vanliga metaller" "sväller" när det övergår från sin rena form till sin oxiderade kusin i form av "rost", "aluminiumoxid" o.s.v.). Det är nog skälet till att det rekommenderas komprimering för att bromsa det fysiska sönderfallet inne i cellen. Vidare insåg jag att temperatur har en avgörande inverkan på åldrandet. Både vid laddning/urladdning som långtidsförvaring. Det framgår i viss mån även av 3D-grafen i min ursprungliga länk från Tesla Club... Sen uppstår det skador inne i cellen både på fysisk och atomär nivå. Det hänger så klart samman med häftigheten vid laddning/urladdning mm men även från hur cellen är tillverkad vilket vi som användare inte kan påverka, bara anpassa oss till. De som är klokare än mig inom området får gärna korrigera (jag förstod som sagt inte allt i rapporten) men jag kommer nog inte att fördjupa mig ytterligare i rapporten eller försöka försvara ovanstående uppfattning (rackarens @ChristerN som fick mig att lägga tid på att läsa rapporten..). Fortsättningsvis så kommer jag att hålla mig till forskarnas sammanfattningar o slutsatser (om jag ens förstår dem - Teslaartikeln var i det avseendet rätt hanterbar). Men jag kommer att försöka hantera mina LIB med samma försiktighet som jag gjort med mina AGM och undvika att långtidsförvara dem vid medelhög SOC (State of Charge - laddningsnivå). Då ska jag nog inte behöva byta batterier fler gånger under mitt fortsatta båtliv och kunna njuta av att inte ha batteritorsk-ångest. Mina celler har för övrigt landat i Antwerpens hamn. Nu vidtar tullklareringen mm innan de får åka vidare hem till mig. Under tiden håller jag på att lära mig hur min test o balanseringsapparat (ZKETECH EBC-A40L med testprogram EB Tester) fungerar. Den står just nu o tuggar på några små 26650-celler av LiFePO4 som jag haft som ersättare för ett blybatteriet i båtdammsugaren i några år. Det är en lagom testcell där det inte är katastrof om något misslyckas samtidigt som de går snabbt att köra igenom testcyklerna. Lärorikt! Fig. 6. Degradation mechanisms of LFP cathodes under various fields. Direct causes of degradation are listed in dark-blue rectangular blocks. We marked these direct causes with octagonal light-blue blocks, in which capitalized A, I, and E indicate the cause belongs to the atomic, interface, or electrode scale, respectively. L. Wang et al. eScience 2 (2022) 125–137 133

En viktig parameter är ju om de två motorerna är jämnåriga med skroven. Du är lite otydlig med den uppgiften. Jag är ingen utombordarexpert (det finns det många andra av här) men om SeaStaren har motor från -89 så skulle jag nog välja bort den direkt.

Det har jag ingen aning om. Jag har aldrig ägt någon Pentamotor. Du får försöka hitta en instruktionsbok eller invänta någon som kan dessa motorer.

Sjövattenpumpen har inte tillräcklig kapacitet för att blåsa ut allt vatten som står i de olika sjövattenfyllda motordelarna. Så lita inte på en sådan tomkörning.