Lintott

Jag tror inte heller på kondensmyten. Den här testen tycker jag är bevis nog för att det är en myt. https://marinehowto.com/does-an-empty-marine-fuel-tank-condensate/ Testet pågick i åtta år utan minsta spår av vatten i tanken (hade nog kunnat fortsätta lång tid om inte Rod S fått hälsoproblem efter en stroke). En annan vanlig orsak till vatten i tanken är avsaknad av/dålig packning i locket till påfyllningen av bränsle. Även dålig installation av avluftning med avsaknad av "svanhals" på slangen kan göra att det kommer in vatten i tanken.

Du ska kanske läsa mina erfarenheter av olika ankartyper och val av ankartåg innan du kommer med dina sarkastiska kommentarer! Där finns nog en hel del för TS att lära sig av. Har du själv erfarenhet av olika ankartyper att bidra med eller är du bara, som vanligt, ifrågasättande till mina inlägg? (Om jag bara kunde begripa vad du har emot mig...)

Eilean som gjort ett antal inlägg i länken hade mycket kunskaper om ankring efter ett antal långseglingar (Han gick tyvärr hastigt bort, rätt tidigt, för några år sedan - även jag har lärt mig mycket av hans erfarenheter). Mina erfarenheter av svajankring, å vi ligger ofta på svaj, är att jag uppskattar att jag bytt från ankarolinaband o kort kätting till kätting hela vägen. Vid val av ankare så ska man, förutom dragkraften, titta på förmågan att fastna vid t.ex. en vindkantring. Om du inte kan lita på att ankaret greppar efter en nattlig vindkantring så sover du dåligt. Olika ankare fungerar olika bra på olika bottnar. Bruce är inte riktigt bra på något men fungerar på de flesta bottnar. Det är väl därför det blivit populärt. Orginalbruce som var tillverkade i smitt stål hade en vass kant längst fram och skar ner i botten betydligt bättre än Fuskbruce som är tillverkade i gjutet stål och är betydligt trubbigare i nosen. Har de väl grävt ner sig så är de rätt likvärdiga. Vid en vindkantring så är Fuskbruce inte lika tryggt p.g.a. sin sämre grävförmåga. (Bruce lär vara framtaget för att förankra oljeborrplattformar där dragriktningen är konstant.) Framförallt på gräsbevuxna lerbottnar så är Bruce helt kass. Det tar med sig en grästuss o kanar sedan längs botten. Danfort som är lätta att handskas med fungerar utmärkt på lösa geggiga bottnar där det lätt gräver ner sig. Ännu sämre än Bruce på hårda bottnar där det bara kasar. Jag har själv ankrat många gånger med hemmasvetsat Danfort i Vänern o kan intyga att det fungerade bra på de lösa bottnarna, på Västkustens hårda lerbottnar med snäckskal var det helt kass. Stockankare är otympliga men utomordentliga för att ta sig igenom hårda bottnar. Plogankare som finns i många varianter är kanske inte lika draghållfasta i lösa geggiga bottnar som ett Bruce men på alla övriga bottnar så vinner nog plogankaret. En stor fördel med plogankare är att de har god förmåga att gräva ner sig efter vindkantring. Drar man fast ett plogankare så det sitter så är det lika tryggt som ett Bruce på lösa bottnar (det är ofta fastare material längre ner dit plogankaret har lätt att ta sig - om man får backa tre meter extra vid fastdragning spelar ingen roll). Titta på bilder av långseglare vad som hänger i stäven... Delta är ett förhållandevis billigt plogankare. Mantus, Rockna, Spade m. fl. har bättre gripförmåga än Delta men kostar lite mer. Mitt egna stävankare är ett 12 kg Ultraankare med 30 m 8mm kätting. Ultra har ingen generalagent i Sverige längre så man får nog leta utomlands för att köpa ett sådant. Att jag fastnade för Ultra var plogankarets förmåga att greppa vid vindkantring jämfört med Bruce. Å så fanns Delta bara i 10 o 15 kg. 15 kg fick inte plats på min båt. Ultra fanns i 12 kg som fick plats... För att ligga tryggt i hårdare vindar så ankra på minst 6m djup och gärna upp till 10m. Då blir kättinglängden tillräckligt tung för att ge en bra fjädring (vid 3m så blir kättingen väldigt stum även om det läggs ut lika många meter kätting). Båten svajar inte så långt ut i sida som med rep/ankarband och rycken blir obetydliga (det är rycken som gör att ankaret draggar). Till akterankare vid förtöjning mot land är ankarolinaband utmärkt. Vid all annan ankring är ankarband kass och vill man inte ha kätting så har rep bättre elasticitet och är att föredra i stället för ankarband. Jag har svajat i byar på 22m/s med denna utrustning utan att ankaret flyttat sig en meter. Andra båtar i samma vik med sämre utrustning draggade frekvent o fick ankra om flera gånger den natten. Efter att ankaret är utlagt så ska kättingen sträckas ut o ankaret backas fast vilket avslutas med lite högre varv på motorn. Sedan kan vi sova lugnt även om vinden ökar eller vrider under natten.

Hornbach har lösa dragfjädrar - kostar ca 15:- (olika längder). Här är ett exempel: https://www.hornbach.se/p/dragfjader-med-oglor-dresselhaus-elforzinkad-11x40-4x1mm/7915833/

Som en liten jämförelse: Min 30hk dieselinombordare med värmeväxlare varmkörs med färskvatten i sjövattendelen. Sen flyttas "sugslangen" till en dunk med glykolblandning. Min betydligt mindre motor suger då i sig ca 4 liter glykolblandning innan det börjar spotta blått ur avgasutsläppet. (Färskvattenslingan genom värmevx o motorblock är konstant frysskyddad med glykolblanding.) Dina 4 liter glykolblandning i en 135hk-motor är definitivt inte korrekt frysskyddat. Det blev nog något fel med luft i sjövattenpumpen eller liknande som gjorde att det slutade suga.

Utseendet på värmeväxlaren tyder på att motorn inte blivit vinterkonserverad på rätt sätt. Det är en typisk frostutvidgning på värmeväxlargaveln. Det är ett resultat av dålig (ej utförd) service Den rostiga avgaslimpan är dessvärre ålderskrämpa som inte kan skyllas på dålig service. Avgaslimpor är "förbrukningsvara" och behöver bytas ibland. Har du inte reklamerat den bristande vinterkonserveringen av motorn till varvet/firman som skulle göra serviceåtgärden?

Nej jag vet inte årtalen för alla förbättringar. Om du tittar inne i skåpen under däck så ser du om röstjärnsfästena fortsätter ner i förstärkningar som är fastplastade mot skrovet (det kan vara lite olika utförande på förstärkningen). Å så sitter de bultade rakt igenom ett tvärsskott. De allra äldsta hade bara vantinfästningen direkt under däck och det var ingen lyckad lösning. Om du är osäker så lägg in en bild på utförandet.

Om du letar efter en god kryssbåt så gör du ett bra val med en L32. Jag seglade L32 i 25 år och är kanske lite partisk men uppfattade den som en väldigt välseglande och välbyggd båt. Min var delvis självbyggd men jag lyckades aldrig få reda på i vilken omfattning "delvis" innebar. Kvaliten på både inredning och installationer var i alla fall av väldigt god standard. Båten hade 7/8-delsrigg och var byggd på senare delen av 80-talet (alltså ett ganska sent exemplar). De första exemplaren hade mastheadrigg. Det ändrades efter några år till 7/8-rigg med samma mastplacering som för mastheadriggen (med stötta under masten inne i salongen). Lite senare flyttades masten föröver och blev genomgående (masten står framför huvudskottet inne vid toaletten). Tidiga årgångar kan ha en lite klen infästning av vantfästena. På senare årgångar finns det ordentliga förstärkningsknän. På båtar med masten framför huvudskottet kan det rinna ner regnvatten inne i masten som fortsätter från mastfoten till huvudskottet så det börjar ruttna nere vid mastfoten. Om det är en mindre skada är det bara att gräva ur, fylla upp med t.ex. epoxyspackel och bygga upp en kant mellan mast och skott så vattnet istället leds framåt och ner genom dräneringshålen under skottet. (En sådan avledning bör nog göras även om skottet inte är skadat...) Om det är en större skada som gått högre upp i skottet så bör man nog ta hjälp av besiktningsman för att avgöra eventuellt mer omfattande reparationsbehov. Inredningslösningen har även den ändrats från pentry o toalett på styrbord sida så har bådadera efterhand flyttats till babords sida. Kylbox är i en del båtar under kartbordet som går att lyfta upp och i en del båtar vid pentryt (pentryfacket finns nog alltid men är ibland inte kylt). Motormässigt så har äldre båtar Pentamotor och yngre båtar Yanmar. Vilken som är bäst tvistar "de lärde" om, själv har jag varit nöjd med mina två Yanmarmotorer men jag har ingen erfarenhet av Penta. Självbygge var rätt vanligt på 70-80-talet. För Linjettens del innebar det att skrov o däck levererades till varvet. Båtköparen åkte oftast till varvet och deltog vid montering av huvudskott o lite annat i båten, annars gjordes de momenten av varvets byggare. Rosättra gjorde på det sättet för att självbyggaren skulle få de konstruktionsmässigt viktiga delarna på rätt plats och korrekt monterade. Flexibiliteten har alltid varit stor vid varvet och kunden kunde välja olika stadier av fortsatt arbete vid varvet innan självbygget tog vid. En del båtar är nästan helt självbyggda (det finns även helt varvsbyggda) och i en del har kunden endast gjort installationerna (vatten, el mm) själv. Som påpekats så kan kvaliten på båtarna därmed variera en del men grunden är alltid god med varvets policy om de initiala byggstegen. Som alltid så finns det mer eller mindre händiga självbyggare. En del självbyggda L32 är t.o.m. mer välbyggda än de varvsbyggda. Jag såg även en del riktigt dåliga självbyggda båtar när jag letade båt i slutet av 80-talet men det var rätt tydligt vilka som var välbyggda och vilka som var slarvigt byggda. Angående oron för allt som behöver bytas på en begagnad båt... Jag har bytt en bälg på ett ca 25-årigt Yanmardrev. Det fanns inga skador eller annat gick att se på den bälgen. När jag tittade på placeringen så insåg jag att bälgen suttit så högt upp i skrovet att det sannolikt stått en luftbubbla under bälgen när båten låg i vattnet. Dessutom satt det en yttre gummiskiva mot skrovet runt drevet så inget solljus hade kommit åt bälgens undersida. På Yanmarmotorn sitter dessutom en inre tunnare bälg ovanför den kraftiga. Det är för att skapa ett extra skydd för bälgen och ge möjlighet till ett vattenlarm mellan de två bälgarna. Den inre bälgen skyddar dessutom huvudbälgen mot att det kommer t.ex. olja på den. Bottengenomföringar på L32 ska inte bytas om de inte utsatts för yttre skador. Rosättra installerade och levererade genomföringar av brons. De håller i evigheter. Att byta till nya mässingsgenomföringar är enligt mig en kvalitetsförsämring. Sen kan kranar så klart bli slitna och behöva bytas men det är ett mindre omfattande arbete. De mekaniska fotpumparna som monterades är rätt kass. De spricker efter några års trampande och börjar läcka (det är nog rätt likvärdigt på de många 70-80-talsbåtar som hade den modellen av fotpump så egentligen inte modellskiljande). Pumparna är rätt enkla att byta och kostar ingen förmögenhet. Mot slutet hade jag alltid en reservpump liggande i båten... Materialvalet till installationerna var av bra kvalitet. Toa-slangen som många t.ex. brukar klaga på dofter från var på min båt original från bygget och släppte inte ifrån sig någon odör. Jag tror att en del prylar från den tiden helt enkelt hade bättre grundkvalitet. Skrovet är byggt i enkellaminat så ingen risk för delaminering. Distansmaterialet i däcket på min båt var divinycell som inte ruttnar men otäta skruvhål kan så klart läcka in vatten som frostspränger om man inte håller koll på tätningen under beslag o liknande.

Du verkar ha fattat galoppen: Börjat i tid så det är helt torrt tills det är dags att reparera skadan! Vatten har en otrolig förmåga att hitta otäta skarvar, en dåligt tätad skruv, ett beslag där tillverkaren snålat med tätningsmedel eller att tätningsmedlet skadats o släppt, en dålig skarv mellan skrov och innerliner där vattnet kan krypa in (vatten kan av kapillärkraften krypa uppåt för att sedan rinna ner på insidan) o.s.v. Du ska självklart leta efter uppenbara riskställen och försöka åtgärda upptäckta läckage. Men du kommer aldrig att vara säker på att ha hittat alla ställen. Förbered dig på att det kan fortsätta att komma in mindre mängd vatten och skapa istället en möjlighet att bli av det vatten som krupit in. En dyvika i t.ex. akterspegeln är rätt vanligt i många båtar. Vid vinteruppläggningen skruvas dyvikan ur så vattnet kan rinna ut från utrymmet mellan skroven. Du verkar vara på gång att installera en inspektionslucka och den kan fungera på samma sätt med skillnaden att vattnet måste pumpas/svampas ut ur båten. Se bara till att tätningen på luckan fungerar annars har du ett nytt ställe där det kan läcka in....

Lite idéer: Björnhammarsvarvet gör mycket skadereparationer borde kunna nytillverka en teakdurk. Plastskador & Montage i Svinninge - samma som ovan Nya Servicevarvet (ligger i Rosättra men är ett eget företag) samma som ovan Rosättra båtvarv mest nybyggnation men även skadereparationer.

Avdragare Kil eller krysskil - sitter i ett spår på axeln för att rattens vridning ska överföras till axeln En kil kan även se ut så här 68351467913246.avif

Jag skulle rekommendera att ta bort hela motorn och förvara den hemma, eller på annat betryggande ställe, så slipper du köpa ny motor till våren......

Utgå inte från att gamla plastdyvikor håller tätt. Det kan läcka både via dålig tätning (är o-ringen hel?) och via dålig tätning från monteringen (eller åldrad tätningsmassa). Det sitter ett antal skruvar runt kanten till luckan, är de tätade? Det kan nog finnas vatten på ett antal ställen mellan skrov och innerliner om båten stått med vatten inne i båten en längre tid. Om det finns distansmaterial i båten så kan även det ha blivit blött (det finns en del trådar om reparation av båtar med blött distansmaterial så gör lite sökningar). Min ide om arbetsgång: Hindra mer vatten från att komma in i båten - täck den. Se till att få ut så mycket vatten det går från utrymmet mellan skrov o innerliner. Om det finns dyvika i aktern så försök luta båten bakåt så vattnet rinner ut. Eventuellt kan du t.o.m. borra hål i lågpunkten för att få ut vattnet (du kommer att ha en del plastning o gelcoatarbete så ett litet hål till kommer inte att betyda så mycket). Om du borrar under vattenlinjen där du ska måla bottenfärg så blir det inte så mycket polerande av topcoaten/epoxyn efter igenplastning. Du kan även vara rätt hårdhänt i att frilägga skadan under kölen för att kunna se omfattningen av kommande plastning och om det är friskt laminat längre in i skadestället. Torka ur kvarvarande fukt. Vaccumsug och värme kan hjälpa till att få bort fukten. Torkning av blöt glasfiber kan ta tid så låt det gärna stå med god ventilation över vintern. Ju mer fukt du får bort innan det blir minusgrader desto mindre risk för (fortsatt) frostsprängning.

Klassningen som Yanmar anger för 3YM30 är viskositet 10-30 eller 15-40. För API anger de klass D eller högre men samtidigt står det i databladet "Använd ALDRIG oljor av API-servicekategori CG-4 eller CH-4" och då hamnar man på nästa kvalitet som är CI-4 vilket båda oljorna uppfyller. Att det sen står i oljespecarna både CG-4 och CH-4 är för att de går att använda i äldre motorer som inte kräver högre kvalitet.

En Yanmarsäljare angav max 110 men att man bör hålla sig under 100. Jag ville ha lite marginal och stängde ner laddningen när temperaturen nådde 90.