Lintott

Målningsprogrammet för järn är att börja med en grundfärg som biter fast i järnet samt passiviserar oxidationen (motverkar rostbildning). Målningsprogrammet för antifouling är att börja med en grundfärg som bottenfärgen kan bita fast i. Hammarlack fungerar nog avseende passivisering av oxidationen men är så hårt o glatt att det blir svårt att få fäste för bottenfärgen om den inte ruggas upp ordentligt innan bottenfärgsmålningen. Å då minskar det skyddande skiktet av rostskydd om du int lagt tillräckligt många lager/tjocka skikt. Järnmönja eller epoxyfärg med passiviseringsegenskaper är nog ett bättre val som grundfärg. (Heter epoxyn Brunox eller??)

Jag hävdar att min "hankontakt" i ankarboxen inte är permanent ansluten till elcentralen. Sen skulle jag förvisso kunna kapa kabeln under förpikskojen och ansluta ett par flatstiftssäkringar där men det blir bara ytterligare skarvar och komponenter som kan trassla. Vad finns det monterat före och efter de två brytarna? (Prydligt monterade!)

Det gäller att se upp hos många byggvaruhus som marknadsför A2-produkter som rostfritt. Biltema som ofta hängs ut med påståenden om kvalitetsbrister är i detta fallet hederligare och anger A2 och A4 på sina förpackningar.

Det är nog en definitionsfråga. Avståndet mellan anslutningspunkten för landströmskabeln (the shore-power inlet connection or the electrical attachment point of a permanently installed shore-power cord) och elcentralen (the location of the main shore-power inlet circuit-breaker) är nog under 3 dm. Sen har jag en permanent förlagd skarvkabel och den är betydligt mer än tre meter. Min första idé var att installera en omkopplare som var styrd av inkommande spänning men installatören hävdade att det inte var tillåtet att ha en ankarboxanslutning på det sättet (jag har inte skruvat dit 240V AC-delarna själv). Det var installatören som föreslog "skarvsladdslösningen" i stället. Den känns väldigt felsäker med skyddade anslutningar och kabeln skyddad hela vägen genom båten.

Min kabel går i flexslang som sitter med buntband bakom vattentankar, under skåp och sista biten under durkarna i stuvfacket.

Eller anodiserad ring "Antal" är ett exempel på fabrikat. Du ska ju vistas länge på haven, saker kommer att nötas och gå sönder. Block som går i kink riskerar att brytas sönder. Ju enklare konstruktion desto mindre krångel. Kullagrade block ska nog undvikas. Om du inte behöver väldigt friktionsfritt så undvik block överhuvudtaget för linor som bara ska brytas. Wichards glidblock verkar enkla och rustika. Jag seglar i skärgården eller kortare överseglingar och med korta etapper. För mig är slitaget kortvarigt och avståndet till reservdelar kortare. Då är det inte lika känsligt för eventuella haverier. Att göra egna mjukschacklar av dyneema är inte så svårt. Om du inte har testat så gör ett försök. Det är enkelt att ha med ett antal meter dyneema som kan bli schacklar av olika storlek.

Eller ännu enklare (och billigare) som jag har det på min båt. Landströmscentral (säkringar x 4, personskyddsautomar, tvåpolig brytare för vv-beredare mm) med CEE-intag i ett stuvfack i aktern (urslipat spår för kabeln så den inte kläms när luckan stängs). CEE-intag i ankarboxen i fören med en kabel i kabelrör genom hela båten och som avslutas med en CEE-hona hängande bredvid landströmscentralen i akterstuven. Sen väljer jag om landströmskabeln ska anslutas direkt i aktern eller framtill i ankarboxen och kopplas samman med "den skyddade skarvkabeln" som löper genom båten. Det är skönt att slippa snubbla över landströmskabeln på däck samtidigt som min installation är idiotsäker ur anslutningssynpunkt.

Du ska nog försöka leta efter älgskinn och inte kalvskinn om du vill ha något starkt. Det var väl Karl XII drabanter som hade kläder av älgskinn just för att det var slitstarkt. Du har ju Rantzows i Hjärnarp strax utanför Ängelholm som tillverkar gymnastikutrustning. De borde väl ha en liten skinnlapp att sälja.

Nja... Det beror på vilka elektroniska kort man använder. Garmin/Navionics har täta uppdateringar. Garmin/BlueChart uppdaterar mer sällan (tror inte det är mer än en gång/år) Å så finns det några andra typer av digitala sjökort som jag inte har koll på.

Hydrographica har efter två års väntan (tror jag det är) fått utgivningstillstånd för sina två paket med norra ytterskärgården. Sedan tidigare har de OK på de inre o södra delarna. Inom de områdena så ligger Hydrographicas kort över Sjöfartsverkets. Det tar väl ett tag innan de nya korten inlemmats i de elektroniska sjökorten, sedan finns det bra underlag i stora delar av Stockholms skärgård. Då är det värre norr om Stockholms skärgård där det inte finns Hydrographicatäckning. Där gäller det att behålla o byta till ett gammalt digitalt sjökort när/om man seglar norrut.

Pratade med Sjöfartsverkets personal på mässan. Sjökortslyftet lär ha kommit till Södermanland i år. Han påstod att de tagit till sig av kritiken och numera jobbade på ett annat sätt med bättre koll på ändringarna. Ja-ja, kommande granskning av deras nya metod får väl visa på hur resultatet blev. Det kan knappast bli sämre än förra årets arbete. De kommer inte att rätta till redan gjorda tokigheter.

Ja, en bit över vattenlinjen men inte alltför högt. Oljan har lägre densitet än vatten så oljenivån måste komma en bit över vattnet. Om oljenivån kommer alltför högt så pressas oljan ut genom tätningen och det blir oljefläckar runt båten. Lagom är bäst. Det går kanske att räkna på skillnaderna i densitet men sådant finlir behövs sällan. Fall hela vägen? Ja!

Den skriften är bara ett kommersiellt geschäft. Några gubbar som i AB-form skapat en certifiering för gästhamnar där de som är med och betalar sin årliga certifieringsavgift får komma med i deras "reklamblaska". Det enda intresse de flesta hamnar har av verksamheten är att få rättighet att sätta upp den blå gästhamnsskylten som många båtägare tror står för något. Varumärket är trots allt rätt starkt och väl inarbetat. Jag vet inte om det finns under konsumentverkets tillsynsrättigheter att syna denna verksamhet som trots allt säljer tjänster till allmänheten utan att ange t.ex. pris. Men nog skulle det behövas en granskning. Minsta skräpbutik med ett skyltfönster kan ju få rättelseanmodan om de skyltar med något utan att lägga en prislapp i skylten.

Båtar med hög rigg och mycket segel får ofta kritik för att de lutar förskräckligt mycket vid hårdare vind. Då anses båtar med låg rigg tryggare och trevligare. Jag håller på båtarna med hög rigg. Vid svaga vindar så har de betydligt högre fart än lågriggade med mindre segelyta. Vid hårdare vind ska/måste de revas för att vara trevliga att segla med. Att segla med för mycket segelyta i hårdare vindar blir bara jobbigt och går inte fortare. Den viktiga punkten vid val av båttyp handlar mer om ifall den aktuella båten har en enkel metod för att reva storseglet samt för mastheadriggade båtar om det finns fockar i olika storlekar för att kunna anpassa segelytan till rådande vindstyrka.

Jag tycker att https://www.harbourguide.com/se/ har bra presentationer av både gästhamnar och naturhamnar. Ett abonnemang så man kan titta på hamnarna på dator/mobil/läsplatta kostar visserligen några kronor men ger mycket information. Abonnemanget täcker hela Europa. Alternativet är att köpa boken för aktuellt område för en engångssumma (Västkusten en bok och Oslofjordens mynning en bok). För gästhamnarna redovisas vilken typ av förtöjning som finns på de olika tillgängliga bryggorna/gästplatserna (långsides, Ybommar, mooringlina, eget ankare eller pålar). En del brukar säga att man ska titta vilka naturhamnar som finns med i den typen av redovisningar för att kunna undvika dem då det tenderar att kunna bli många båtar och trångt men på för/eftersäsong så är ju det problemet mindre. Att bläddra bland hamnar (både natur o gästhamnar) inom det område man tänkt sig att segla till ger rätt mycket nya idéer på nya ställen man inte tänkt på, speciellt om man är okänd med områdets möjligheter.