IngemarE

Nej, det är ju inte så olika. En laddare innehåller ju nästan alltid (minst) en spänningsomvandlare 😉 Och en spänningsomvandlare - som ju per definition lämnar en utspänning - kan mycket väl användas rakt av som laddare för vissa batterier. Man kan ju också ofta använda det som kallas "batteriladdare" som nätaggregat/strömförsörjning av sina 12V-prylar i båten - helt utan något att ladda....

En omvandlare med ställbar utspänning kan fungera utmärkt som just laddare av bly/syrabatterier, då dessa är konstantspänningsladdade och dessutom själva reglerar sin laddning utan att man behöver göra något med laddspänningen. Generatorn är ju en sådan t ex med sina 14V konstanta utspänning. Så om du ställer in utgången "12V" på att lämna 13,9-14,0V så kommer det nog fungera riktigt bra och vara tämligen säkert men ändå hyfsat snabb laddning. Jodå, med just bly/syrabatterier fungerar ju som sagt en fast spänning riktigt bra 😉. Men den kan/ska ju inte vara just 12V på ett 12V-batteri, den måste ju vara högre än batteriets egenspänning för att strömmen skall vilja flyta in i batteriet - det har du helt rätt i. Att sedan tillverkarna av laddare för bly/syra har hittat på en massa olika faser av laddcykeln och laddmoder är mest för att kunna tvinga i laddström så snabbt som möjligt. Ibland nästan mot batteriets vilja kan man tycka. Eller automatiskt känna av om batteriet börjar bli sulfaterat/dåligt, och då ösa på med höga spänningspulser som i alla fall ibland kan få det att må lite bättre ett tag igen. Annorlunda är det däremot med andra typer av batterier, där det kan gå riktigt galet om laddaren inte är anpassad för batteriets kemi, och t ex känner av när det är dags att lugna ner sig. EDIT: "DC/DC" betyder ju egentligen bara att det är en omvandlare som matas med DC-ström/spänning och omvandlar den till en annan DC-ström/spänning. Denna utström/spänning kan sedan vara fast variera eller vad som. Jämför med en AC/DC-omvandlare, en typisk nätadapter t ex. Sedan har det lite slarvigt blivit underförstått att en DC/DC är en switchande omvandlare, en som alltså hackar upp spänningen och på det sättet kan omvandla mycket mer effektivt än s.k. linjär omvandlare (som eldar upp överskottet i värme, men å andra sidan inte stör annan elektronik/radio). Så både batteriladdare, spänningsomvandlare och en hel del annat kvalar alltså in som "DC/DC-omvandlare" 🙂

Bra, då har du inte fått WiFi-only-modellen 🙂 Den ena anslutningen är ju en power/NMEA2000-kombo. Och den andra är en specifik för ekolodsgivaren.Varför tror det du skulle vara trådat Ethernet/"RayNet" i den ?

Om du menar i Quantummanualen så är det nog bilden som ljuger. Det är två separata kablar, vilket syns bra nedan. Det som är en Ethernetkabel kallar Raymarine på sina apparater för "RayNet": "RayNet" finns inte omnämnt i Element-manualen, då den (mig veterligen) inte har trådat Ethernet/RayNet. En annan sak - du har väl en RayNetkontakt förutom strömkontakten på radarns undersida ? Även Quantum finns ju i en snarlik modell med enbart WiFi, utan anslutning/kontakt för trådat Ethernet (RayNet).... 😞

Sk*tsnack. Quantum och Element följer givetvis vanlig WiFi-standard både vad gäller kommunikationsprotokoll och frekvenser. Annars skulle du ju inte se dem och få dem uppkodade i en app på telefonen, och annars skulle de få problem med godkännande världen över. Sedan innehåller WiFi-bandet (2400-2483,5MHz) drygt tio olika "kanaler", som dock är lite överlappande så faktiskt endast tre helt oberoende får plats. Möjligen menar servicekillen att enheterna går på en annan av dessa kanaler/frekvenser inom WiFi-bandet än de andra du har - vilket han knappast kan veta säkert. Och det spelar f.ö. ingen roll för appens mätning, den mäter dessa WiFi-noder som vilka andra som helst. Just för att det är just vad de är - vanliga standard WiFi-noder.... Eftersom datat skickas i korta paket är en normal WiFi-implementation f.ö. ganska störtålig, även om det finns andra WiFi-nät på samma kanal/frekvens. Intressant, har du en länk till manualen och den sidan ? Säker på att det inte är Y-kabel för att köra t ex dubbla transducers, en BB och en SB ? WiFi går på 2,4GHz, och det är synnerligen låg uteffekt (0,1W). Men radarn går inte där, den sveper i frekvens högre upp (7GHz eller så om jag minns rätt). Uteffekten på dessa "bredbandsradar" är f.ö. tämligen måttlig (några tiotals W ?) jämfört med gamla tiders (2-4kW pulseffekt), men jag sticker personligen ogärna upp huvudet i radarns sändarlob i alla fall när den är på.

Nu väntar vi verkligen med spänning på att få reda på vilka dessa är 😉

Men med 14V utspänning olastad är den ju bara att hänga på direkt på batteriet. En MPPT-regulator kommer ju bara försämra det hela - om det ens funkar - eftersom det s.a.s. inte finns någon överspänning för den att jobba med. Förstår nog inte riktigt....

Är du helt säker på det ? För mig veterligen är inte kommunikationen till ekolodsgivaren baserad på Ethernet-standarden, och Quantumradarn har ju bara just nätverksanslutning (trådat eller WiFi, förutom matningsspänningen förstås). Under kapitlet för ihopkoppling/pairing med Quantum-radarn står dessutom specifikt "You can connect a Quantum-Series Radar scanner to your display using the Wi-Fi connection." Jag letade själv alla möjliga lösningar, men landade till sist i att jag var tvungen att byta skärm/plotter för att kunna ansluta radarn trådat. Men hoppas för din skull att jag har fel.... (Dessutom hade jag valt HV-modellen, alltså med mer fotolik upplösning/bild på ekolodet. Och man kunde ju tro att Raymarines givare är kompatibla om man byter plotter till en annan inom Raymarine - nej, denna passade inte Axiom. Fick lägga nästan lika mycket bara på givaren - igen - som hela plottern).

Precis som @ThomasVikhog svarat dig så går det bra att ha bly/syrabatterier med olika kapacitet, ålder o.s.v. parallellkopplade, särskilt under laddning/urladdning (förutsatt att de har samma spänning, förstås). Eftersom laddaren lägger på en laddspänning rejält mycket högre än även ett fulladdat blybatteris egenspänning så kommer den s.a.s. "bestämma" över båda. Teoretiskt kan det visserligen - om batterierna är extremt olika laddade och laddaren är klen och inte orkar få upp spänningen - bli som nämnts att ett batteri under en kort stund i början snarast lämnar ström än tar emot. Men den tiden är mycket kort och gör som sagt ingenting i sammanhanget. Däremot bör batterier med olika ålder, kapacitet o.s.v. kopplas isär om de skall vara en längre stund helt i vila (vi talar om veckor). Kemin ändras lite med åren och risken är t ex att ett sämre batteri med hög självurladdning kommer ligga och smådra från de friskare.

Vad du bör veta är att Quantumradarns WiFi är bland det sämsta man kan hitta. En WiFi-modul som fungerar finns ju i snart sagt varenda leksak, men Raymarine har inte lyckats i sin Q24 för tiotusentals kronor. Väldigt känslig för annan WiFi och en radiomodul som går sönder och tappar uteffekt/räckvidd. Efter mindre än 50 drifttimmar var jag redan inne på min tredje (!) Quantumradar, just för att WiFi-modulen i radarn tappade uteffekt/räckvidd ner till under en meter. Först hävdade Raymarine att det inte var något fel på radarns WiFi, men då jag har utrustning för att kunna mäta WiFi-fältstyrkan gav de med sig. Och det var inte att den bara var "sådär", uteffekten hade rasat till en hundradel (!). Efter att ha bytt till den tredje på garantin meddelade mig Raymarine att de inte kommer acceptera fler garantiärenden då räckvidden på WiFi inte är något som de garanterar och inte heller betraktar som fel om den skulle tyckas vara låg. På ett av deras supportforum fanns dessutom ett svar till en annan med samma problem att räckvidden kan vara så låg som några meter utan att det anses vara fel på radarn. Vem skulle acceptera en WiFi-räckvidd på sin telefon (eller något annat för den delen) som bara var några meter.....? Förra semestern passade jag på att prata med andra båtägare som jag såg hade just en Q24 på taket. Samtliga hade den trådansluten. Någon hade dessutom av installatören blivit kraftigt avrådd från att köra den på WiFi, så tydligen är detta problem känt även i de kretsarna. Min tredje fungerade en halv säsong, sedan började även den tappa kontakten med displayenheten (jag har 4m "fågelvägen" emellan och bara ett glastak). Lite fältstyrkemätningar (finns bra telefonappar) visade att även denna tredje hade tappat nästan 90% av sin uteffekt, så nu gav jag upp och drog en nätverkskabel upp till taket. Men precis som du hade även jag köpt en "Element"-display/plotter, och den har ju bara WiFi och ingen möjlighet att koppla in trådat nätverk (om de inte ändrat senaste året). Så den fick också bytas (till en Axiom somhar båda) för en hel del pengar. F.ö. är jag förvånad över Raymarines träiga och långsamma/ointuitiva användarinterface på både Element-serien och Axiom - jämfört med andra fabrikat. Nu sitter man med de grejor man har, fast skulle jag köpa nytt idag skulle jag ta en extra funderare. Raymarine är inte vad det har varit, inte mer än till priset.

Det viktigaste - tycker jag - är att se till att laddaren inte har några återkommande "avsulfateringsprogram" eller så påslagna på en som är inkopplad i båten, då de ofta ger pulser med oanständigt hög spänningsnivå. Inte bara batterierna kan fara illa av det utan också elektronik m.m. Kanske användbart på en "garageladdare"....möjligen. Sedan är jag av den åsikten att man alltid med alla bly-syrabatterier bör hålla spänningen under gasningsspänningen med marginal. Ofta anges gasningsspänningen till typiskt 14,4V. Men detta är en ganska teoretisk siffra som förutsätter exakt lika status på alla de sex seriekopplade cellerna. Bly/syrabatterier av modellerna vi använder har ju ingen övervakning på cellnivå, så är någon cell lite olik de andra, så riskerar ju totalspänningen bli lite ojämnt fördelad och en eller flera andra celler kan hamna farligt nära gasningsspänningen. Så betänk när det påstås vara en "säker" nivå att det är en ganska teoretisk spänningssiffra som, förutom att den är temperaturberoende, även förutsätter en total likhet på de sex cellerna i batteriet ! Det enda som händer om man håller spänningen lite lägre (kanske 14,0-14,1V) är att batteriet inte slukar i sig riktig lika mycket ström initialt. Men fulladdat blir det likväl. Tar kanske en aning längre tid (5-10%) men batteriet lever ett mycket bättre liv. Sedan kan man ju sätta Float-läget (eller vad det nu heter i laddaren när batteriet inte längre drar i sig någon laddström att tala om, dvs är "fullt") till kanske 13,6-13,8V eller så. Generellt är bly/syrabatterier oavsett typ ganska "snälla" när det gäller att ladda. Just för att de sköter det mesta själva - om man låter dem få göra det. Deras största fiende är nog egentligen just för hög pålagd laddspänning. Spänningen kan ju också bli några tiondelar lägre vid hög ström p.g.a. spänningsfall i kablarna, detta hemska otyg i våra elsystem 🙄. Men spänningsfallet är ofta inte så stort otyg, för dels minskar spänningsfallet i takt med att laddströmmen batteriet vill sluka i sig sjunker, dels är strömmen riktigt hög (och spänningsfallet som störst) bara en ganska kort stund i början av laddcykeln av ett blybatteri. Ingen katastrof alltså, och det påverkar ofta både totala laddtiden och resultatet mindre än vad man tror. Och framförallt mycket mindre än vad en del vill göra gällande, då de med sina uträkningar bortser från många parametrar. Men naturligtvis skall man inte köra med underdimensionerade (och felavsäkrade) kablar, det kan få helt andra och allvarligare följder....

Håller med i det mesta som skrivits. @anuba väcker just frågan vad du skulle tjäna på det. För som redan nämnts bestämmer blybatterierna själva hur mycket laddström de vill sluka i sig, och det blir knappast en snabbare laddning med DC/DC. Däremot skulle den kanske kunna bli något säkrare - i det fall man mot förmodan har en väldigt opålitlig laddregulator på generatorn. Detta genom att man kan ställa fast max utspänning till något "säkert" värde (14,0-14,1V eller så). Visst kan man få ett par tre procents snabbare laddning om man ökar till 14,4V men då riskerar man att förkorta batterilivslängden radikalt. De allra flesta generatorer ligger på just kring 14V ut, och därmed blir det ingen skillnad mot vad du redan har idag. Som också nämnts labbar många "intelligenta" laddare med olika metoder att komma åt de där sista kanske 10% i laddhastighet genom att dra på spänningen vid laddstatus och lägen de tror är säkra(re). Snabbast i klassen verkar vara ledordet. Funkar bra vid enstaka laddning i garaget och framförallt när laddaren är just ansluten till enbart batteriet. Men i en båt med olika förbrukare blir det ofta fel då laddaren tror allt är laddström till ett svultet batteri. Med förkortad livslängd som följd.

Då borde väl denne kunna skriva ett utlåtande om just detta, dvs en bekräftelse till hugade spekulanter om att det, oavsett att mätaren indikerade, inte fanns någon fukt. Och definitivt inte var dyblött, som mätaren tyckte att det borde varit. Det är ju väldigt tydligt att indikeringen var falsk och berodde på att "något" (t ex i materialet) lurade instrumentet. Borde väl en seriös besiktningsman kunna intyga, på samma sätt som de är väldigt snabba på att intyga saker åt andra hållet.

Ja, här finns den egentliga tråden. (Det du svarade på var ett dublettinlägg där TS nog började skriva men som verkar ha blivit avbrutet mitt i).

Men det är ju det hela tråden handar om - att det inte verkar finnas någon fukt. Dvs att instrumentet därför högst troligt reagerat på "annat" och felaktigt tycker det är fuktigt. Detta är möjligt eftersom det rent tekniskt inte mäter "fukt" utan sekundära påverkan såsom (elektriska) egenskaper i ett material som förändras av just fuktnivån. Men som också kan förändras av helt andra orsaker.