Ledartavla

Kul att du vågar dig hit igen, det var ett tag sedan 🙂 Nu kan det ju vara svårt att veta så mycket om båtlivet om man saknar båt, det gäller väl även dig Ola..? För visst har du också gjort dig av med båten pga du kände dig tvungen att hålla dig nykter då? Hade du varit i t ex Stockholms skärgård under värmeböljan i juli i år hade du vetat hur packat det var med båtar i vikarna, så att båtlivet dör stämmer inte alls. Däremot har acceptansen mot att köra båt under påverkan av alkohol förändrats, vilket några tycker är trist. De personerna saknar jag inte på sjön.

Intressant att med den drucken envishet ständigt återkomma till en lag som i stort sett är ett ickeproblem. Jag misstänker att Ljungbergarn och Mellgard är rekryterade av främmande makt (Ryssland?) för att så split i det svenska (båt)samhället. Personligen är jag ganska säker på att 0,5 promille funkar bra både vid framförande av bil och båt, men det gör mig inte till en rättshaverist som tiotals år efter en lagändring driver frågan om att lagarna är felaktiga. Livet går vidare och det finns otroligt mycket större problem att engagera sig i. Rysslands anfallskrig i Ukraina är en sådan fråga som gör att några promille hit eller dit blir absolut helt ointressant. Ett tips till alla "båtfyllon" (och naturligtvis även andra) är att börja följa Cornucopia och rapporteringen om kriget, https://cornucopia.se/category/forsvar/ Läs, begrunda och sätt igång att engagera er i ett verkligt problem.

Jag frågade Grok: ”Har Mellgard tappat det helt eftersom han fortfarande tjatar om TBT?” Svar: ”Haha, det låter som att du undrar om Mellgard är fast i en nostalgisk loop med sitt TBT-tjat! 😄”

Ja forum generellt har svårare att locka, en orsak är säkert FB, men tyvärr lider MG precis som många andra forum av ett stort problem. Det är en liten grupp som totalt dominerar och svarar på allt, många bra svar (speciellt i motorbåtssnack) när det gäller teknikfrågor, men sedan finns gruppen som tvångsmässigt måste svara på allt och ofta självsäkert och (nästan) utan egentlig kunskap, men med en självsäkerhet som vore de kungar över forumet. Har själv många gånger fått inlägg tvärsågade av uppenbart personer som inte ens orkat läsa/förstått inlägget vilket gör att jag mer och mer sällan vill skriva här. Fast det är så att även vi som inte har 1000+ inlägg kan ha kunskap. De flesta nya medlemmar skriver 2-5 inlägg innan de försvinner och allt för ofta handlar de om att svaren de får är både överlägsna och/eller raljerande (blandat med riktiga svar) så det känner att det finns bättre ställen att söka information på. Minns för några år sedan en stackare (nybörjare) som ville ha tips om hemsegling en 100-150 nm längs östra kusten. Bland annat fick han veta att det var förenat med livsfara och när bland annat jag och någon till försökte lugna ner honom fick vi läsa att segla längs svenska kusten utan många års erfarenhet (hur man nu ska kunna få den utan att segla?) var att jämföra med att bestiga Mount Everest utan klättringsvana. Påminner om när nybörjare på Fotosidan vill ha tips på första systemkameran, de flesta svaren går ut på att de måste köpa ett hus för minst 35000 och objektiv för 15-20, och så försvinner de från forumet. Blev långt det här, men som slutkläm vill jag ändå framhålla och tacka alla duktiga medlemmar som delar med sig av era kunskaper och erfarenheter, ni som läser hela inlägget och inte bara rubriken (om ens den).

Hej Tänkte jag skulle skriva några rader om lite motornostalgi från den tiden då man inte kunde stava till elektronik, styrenheter och sensorer. Börjar med en mycket sällsynt motor, Mercury 650XS en motor som var byggd för racing men hade sitt ursprung i en standardmotor. 1972 skall Mercury Marine ersätta den gamla 4-cylindriga 65 hk motorn som är en gammal konstruktion med tvärspolad motor som har relativt hög bränsleförbrukning och ger ca 66 hk på svänghjulet. Ersättaren är en helt ny 3-cylindrig 65 hk motor och Mercurys första 3 cylindriga motor är en smäcker och kompakt utombordsmotor med betydligt mindre växelhus än föregångaren vilket innebar lägre motstånd genom vattnet. Vikten för den nya modellen var endast 86 kg (109 lb) vilket var ca 4 kg lättare än sin föregångare och 5 kg lättare än OMCs 3-cylindriga 65 hk modell. Den nya motorn bromsade ca 68 hk på svänghjulet och uppgraderades till 70 hk 1977 som låg i produktion t.o.m. 1983. Därefter infördes den nya effektmätningsmetoden ICOMIA 28-83 som innebar att alla tillverkare enats om att mäta effekten på propelleraxeln, vilket gav ca 15% lägre effekt än på svänghjulet. 1984 släpps samma motor som 60 hk och 1986 kommer den även i en 50 hk version och dessa modeller ligger i produktion till 1991. Tekniska data Mercury 650 1972 Motortyp: 3-cylindrig direktspolad tvåtaktsmotor, aluminiumblock med stålfoder, bladventilstyrt insug med interna bladventiler, två förgasare med fasta huvudmunstycken Cylinderdiameter: 2.87” / 73,02 mm Slaglängd: 2.56” / 65,07 mm Cylindervolym: 49,9 cu:in / 816 cm3 Effekt: 68 hk vid 5300 r/min Varvtalsområde: 4800 – 5300 r/min Förgasare: 2 st WALBRO/MERCARB WMK 13 med 1 1/4" (31,75 mm) spjälldiameter Växelhus: Mekanisk växling F–N–B Utväxling: 14:23 / 1,83:1 Tändsystem: 12V batteridrivet brytarlöst tändsystem med remdriven fördelare, en tändspole. Uppdateras senare till fördelarlöst statordrivet CD (kondensatorurladdning) tändsystem. 1977 uppgraderas motorn till 70 hk och ett varvtalsområde mellan 5300–5800 r/min. Ger då ca 72 hk på svänghjulet vid 5800 r/min, vilket blir ca 61 hk på propelleraxeln. Denna konfiguration överförs 1984 då modellen klassas ner till 60 hk. OMCs Hustler/Stinger 3-cylindriga 49.7 cu:in motor var under tidigt 1970-tal dominerande i SE klassen och i November 1974 skickas en marknadsbulletin från Mercury Marines racingavdelning som avslöjar att Mercury kommer att lansera en ny XS modell inför 1975 som skall ge OMC en match. Kopia av marknadsbulletinen angående Mercury 650 XS från Mercurys racingavdelning. Mercury 650 XS var avsedd för APBA Stock SE klassen och skulle tillverkas i 250 exemplar per år för att kvalificera sig samt ingå i det ordinarie sortimentet, d.v.s. finnas med i broschyren och prislistan. Motorn i den nya 650 XS modellen var kraftigt modifierad och hade nu fått tre stora Tillotson TC 3B förgasare med 1 3/4" (44,45 mm) spjälldiameter istället för de båda WMK 13 standardförgasarna som var betydligt mindre. Motorblocket var modifierat och kom direkt från Mercury 650 X modellen som var en renodlad racemotor avsedd för APBA Mod 50 klassen. Kompressionen var högre och Mercury har angett ”Premium gasoline” som rekommenderat bränsle som på tidigt 1970-tal var minst 98 oktan. Det finns de som säger att motorn behöver högre oktantal och helst köras på ”Aviation fuel”, d.v.s. 100–104 oktan. Motorn hade ett rekommenderat varvtalsområde på 6000–7000 r/min och krävde ett oljeinblandningsförhållande på 18:1 (5,5%). Mercury 650XS Powerhead Med sina 90 hk var detta den effektstarkaste motorn i klassen och en litereffekt på hela 110 hk/L mot standardmotorns 83 hk/L. Första året tillverkades för få exemplar och motorn fanns inte med i varken broschyren eller prislistan och blev därför inte godkänd av APBA. 1976 hade Mercury tillverkat tillräckligt många exemplar och motorn fanns med i både broschyr och prislista. Hur många motorer som såldes i Sverige vet nog bara de som jobbade på NK Kristensson och var generalagent för Mercury under 1970-talet. Motorn var definitivt vanligare ute i Europa men Evinrude Hustler/Jonson Stinger var dominerade SE-klassen. Hur gick det för Mercury 650 XS i tävlingarna? Lasse Ström som körde för OMC i SE-klassen under 1970-talet har skrivit på sin blogg att han åkte ifrån de få Mercury 650 XS som han tävlade mot. Lasse Ström var en av Europas bästa förare på den tiden och det är ju inte helt omöjligt. Men det berodde nog mest på att förarna som körde Mercury var betydligt sämre på att köra än Lasse Ström, Mercury 650XS hade ju ca 10 hk mer än OMCs Hustler/Stinger i Stock SE klassen. //Pär

Inte direkt kopplat till T8 men kvällsturen i Öresund bjöd på en härlig show med massa tonfisk, fantastisk upplevelse som jag kan rekommendera om tillfälle ges.

Nu har vi grillat och väntar på stjärnfall. Tyvärr är vi nära fullmåne, så det kanske inte blir så lätt att se 60 stjärnfall i timmen när månen "lyser", men några lär vi väl se.

Tack alla för all hjälp, det gick bra, motorn startade och vi hade bara visarna i gång så nu är vi i hemmahamn.

Jag tror nog att kundtjänst på Hjertmans behöver läsa på lite innan de uttalar sig och gelcoat och topcoat. Vet inte vem som hittat på den här expoxihysterin som råder inom båtvärlden idag, alla tycks tro att epoxi är ett undermedel som är bättre än allt annat. Man kan ju fråga sig varför båttillverkarna inte använder epoxi utanpå ett glasfiberlaminat istället för gelcoat? Kostnadsargumentet räcker inte som förklaring.... Bifogar en artikel från Båtliv, räcker att läsa det första stycket i artikeln... Hela artikeln: https://www.batliv.se/wp-content/uploads/2023/05/Laga-gelcoat-som-ett-proffs-Batliv-2-23.pdf Jag har yrkesmässigt reparerat båtar i glasfiberlaminat sedan tidigt 1980-tal och jag har fått lära mig hur man gör av erfarna båtbyggare samt självstudier, så jag har nog erfarenhet så det räcker och blir över. //Pär

Mehhh. Jag är ju här och ställer dumma frågor nu för tiden. Borde göra någon skillnad? 😁 Jag VET att det är sociala medier som tagit över. Typ år 2000 var jag med och drog igång ett forum för den märkesklubb (bilar) jag var aktiv i. De kommande 10 åren var det bra drag med 20-30k medlemmar på forumet var av flera tusen var aktiva. När jag senare startade FB-gruppen (som jag fortfarande roddar i) märktes det att forumet saktade ner. Gruppen på FB har nu 52k medlemmar och forumet är typ dött. 😕 I dagens samhälle vill människor ha snabba svar, hur bra svaren är har tydligen mindre betydelse.

Har precis lämnat tillbaka den och frågade varför jag skulle ha en ackumulatortank när ni själva skriver på er sida att den pumpen jag köpte inte behöver någon. Svaret var lika imponerande som att fråga en lyktstolpe, samma svar alltså. Det bästa var att jag fick tillbaka 699kr som den kostar att köpa lös. Vilka stjärnor...

Innerdörrarna har fått sig en slipning och ny lack. en väldig skillnad.

Den typ av väst som är för kanot etc fungerar inte om du är medvetslös, du behöver aktivt kunna simma. Vid medvetslöshet funkar bara en räddningsväst med stor krage som vänder dig rätt.

@ChristerN hann före, men jag säger ungefär samma sak. Spänningen på ett bly/syrabatteri kan säga en hel del om laddstatusen, men bara om det stått i vila (ingen laddning/urladdning) en längre tid. Typiskt minst ett dygn. Tycker som sagt inte det är något fel alls: Dina 12,6V på morgonen är ju helt ok. Detta är väl efter en natt med förbrukare (som då tagit 8-10%). Redan en väldigt liten last påverkar batterispänningen, och inga bra slutsatser kan dras om laddtillståndet om batteriet är inkopplat och något kan vara/har varit påslaget En återladdning under dagen på 580Wh motsvarar ungefär 580/13=45Ah, 300Wh=23Ah. Du har ett kylskåp som förbrukar upp till 40Ah/dygn samt laddning av sju telefoner (ofta på natten, eller hur ?). Så det går ju i bästa fall precis jämnt upp. Att ladda i det sista, dvs fulladda blybatterier, tar lång tid, upp till ett dygn eller så. Skulle gissa att batterierna snarare är laddade till 85-90% när kvällen kommer. En batterimonitor/tankmätare för batterier är det säkraste för att hålla koll på just batteriernas laddstatus. Solpanelsregulatorn vet ju inte vart strömmen går (förbrukare/batterier), och därför är generellt olika smarta laddmoder ganska irrelevanta på laddare som inte enbart är kopplade till ett batteri. I synnerhet på en solpanelsregulator, där inenergin oftast är begränsande. En strömförbrukare kan ju missuppfattas som att det är batteriet som drar mycket laddström och laddaren/regulatorn byter då felaktigt laddmode. EDIT: Ett batteriövervakningsinstrument använder mycket riktigt en strömshunt för att mäta ström in/ut ur förbrukarbanken. Men shunten är egentligen bara ett mätmotstånd (för att ge ett spänningsfall proportionellt mot strömmen som kan mätas), den måste sedan vara kopplad till ett instrument med algoritmer för batteriets kemi. Så förutom shunten behöver du ett batteriövervakningsinstrument (eller något med den funktionen inbyggd) att koppla shunten till.

Jag frågade Grok: ”Är det AI eller domstolar som skall tolka lagar?” Svar: ”Domstolar ska tolka lagar. AI kan användas som ett verktyg för att analysera juridiska texter, identifiera mönster eller ge underlag, men det är domstolar, med mänskliga domare, som har det slutliga ansvaret för att tolka och tillämpa lagar i rättsfall. Detta säkerställer rättssäkerhet, mänsklig bedömning och kontextuell förståelse, vilket AI inte fullt ut kan ersätta.” Men, ärligt talat. Vad är det du tror du kommer uppnå med det här, förutom att slösa skattepengar och myndigheters värdefulla tid som kunde kommit till betydligt bättre användning?

Så här efter hemkomst när jag sorterar olika intryck så var ju semestern på eller runt Vänern positiv. När jag går igenom räkenskaperna ser jag att hamnavgifterna i snitt är 100 kr lägre än på bohuskusten. Det var färre båtar i hamnarna och nästan inga båtar alls synliga ute på sjön, men det kanske hade sin förklaring i dyningen(?) Vi loggade cirka 370 nm, men då är ju långt mellan Göteborg och Vänersborg, Älvsborgsbron och UVHJs järnvägsbro i Vänersborg 45,3 nm. Likaså känns det som en transportsträcka en lång hamnlös bit utefter dalslandsidan. Överfarterna över öppet vatten är ju längre än vad vi är vana vid, även om vi tagit oss till både Skagen och Læsö. Det var nu väldigt fint runt Torsö och Fågelö, även om vi inte såg allt. Ekens skärgård och Djurö missade vi också beroende på påmönstrande gästbesättningar och nordostlig vind. Millesviks skärgård och Tössebäcks skärgård var ju positiva överraskningar. Farleden Vingens hamn till Limskären var ju också en positiv överraskning, smalt som bara den, men jag fick reda på i Åmål att vissa prickar saknades och andra låg för tätt. Men den uppgiftslämnaren hade anmält det. Ja i gick hem ”bakvägen” genom Nordre älv, trots att jag är uppvuxen på Hisingen hade jag aldrig färdats i dess meandrar och bifurkationer. Det lät ju inget vidare att passera Ormos fem meter smala småbåtspassage där det för oss hade varit en medström på åtta knop, vattenföring enligt uppgift på 3000m3/minut… så vi ringde och begärde sänkning av skärmen som skall förhindra att saltvatten rinner upp i Nordre- och ner i Göta älv. Igår passerade vi Rivöfjorden utanför Göteborg med samma vindriktning och samma vindhastighet som då vi gick över Värmlandssjön, no 7-11 m/s. På Rivöfjorden var det cirka 20-30 cm våghöjd, märktes knappt, på Värmlandssjön uppskattade jag våghöjden till mellan 50-100 cm med en våglängd på max 10 meter. Men det går väl inte riktigt att jämföra rättvist, då det var delvis frånlandsvind på Rivöfjorden, och på Värmlandssjön hade ju vind och vågor byggts upp under en lång sträcka, ända uppifrån Kristinehamn. Undrar om dieselpriserna är 2 kr lägre på sjömackena runt Vänern, eller har priset höjts radikalt de senaste dagarna?

Jag har kört båt med rak axel de senaste 16 åren. Tidigare bara drev och utombordare. Stor skillnad. Har man bara bogpropp så brukar det lösa sig för, som sagt, man styr med bogisen när man backar. Men det är ett helt annat sätt att köra båt. Kan ta lite tid att lära sig men det finns de som verkligen behärskar axeldrift utan bogis som tar sig in och ut på alla ställen ändå. Man ger en kick framåt med rodret åt det håll man vill svänga, lägger i backen och då fortsätter fören en liten stund åt det håll man styrde vid framåt-kicken. Sen växeln i framåtläge med en kick osv. Idag när jag tittar på andra båtar så går de med drev bort. Anledningen är att de kräver väldigt mycket mer service, håller sämre och är dyrare i längden. Dessutom får drevbåtar gärna en slingrande gång i lägre farter. Axelbåtar kör rakt i alla farter. Dreven är också mycket mer stöldbegärliga (alla behöver ju drev för de går sönder så ofta så det finns en stor marknad 😀). Nej, axel är bäst enligt min mening!

Dagens avsnitt handlar lite om Svensk utombordarhistoria och hur en mytomspunnen modell kom till. I Sverige hölls den första officiella tävlingen för båtar med utombordsmotor 1927 då det arrangerades rundbaneracing i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Intresset ökade och nästa stora arrangemang var Mälaren runt som hölls 1930 och sedan 1935 har det arrangerats flera tävlingar årligen för motorbåtar runt om i Sverige med undantag för krigsåren 1939 till 1945. Under senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet ökade försäljningen av utombordsmotorer för civilt bruk men tillverkarna ville sälja fler och använde sig därför av annonser med tävlingsmotorer för att påvisa hur bra deras motorer var. I Sverige fanns under 1960-talet två företag som tillverkade utombordsmotorer, Electrolux Motor i Sundbyberg som tillverkade Archimedes Penta samt MCB/Nymanbolagen i Uppsala som 1963 byter namn till Monark Crescent Bolagen (MCB) och tillverkade Crescent och Monark utombordsmotorer. Electrolux Motor bedrev ingen tävlingsverksamhet men det gjorde däremot som 1960 hade släppt Crescent 140 R som var en trimmad version av Crescent Marin 8 som släppts året innan. Crescent 140 R var avsedd för rundbaneracing med trepunkts hydroplanbåtar i J-klassen (125–175 cc) som i folkmun kallas ”galosch”. I tidningen Teknik För Alla nr 5 1960, fanns ett reportage om TFA galoschen som man beställa ritningar till och bygga hemma i garaget. En färdig båt provkördes med en Crescent 140 R motor och nådde en toppfart på ca 40 knop med en 12 hk motor. Det som skiljde Crescent 140 R motorn från originalet var bl.a. högre kompression, dubbla 18 mm förgasare och öppna megafoner på avgassidan. Crescent Marin 8 hade betydligt lägre kompression, bara en Ø15 mm BING förgasare och avgaserna gick genom det smala riggröret. Crescent hade 1960 bara tre utombordarmodeller på det vanliga standardprogrammet, en 3 hk, en 4 hk och 8 hk modellen. Alla dessa motorer hade samma geometri med en cylinderdiameter på 45 mm och slaglängd på 44 mm, vilket gav en exakt slagvolym på 69,97 cm3. De båda mindre modellerna var luftkylda och delade även geometri med en motorsåg, nämligen Husqvarna F70. Men MCB/Nymanbolagen ville utöka sitt utbud och på ritbordet låg flera olika modeller och väntade på att bli godkända för serieproduktion. 1960 har MCB/Nymanbolagen en prototyp klar för en större motor som var tänkt att platsa i 50 hk klassen men den hade endast en cylindervolym på 500 cm3 vilket var i minsta laget för att nå 50 hk om varvtalet skulle hålla sig inom 5000–5500 r/min. MCB/Nymanbolagen bestämmer sig för att släppa prototypen som tävlingsmotor CS (C Stock) klassen för sluten rundbana men för att få motorn homologerad krävdes att den tillverkades i minst 100 identiskt lika exemplar. Nymans bestämmer sig istället för att låta motorn gå i C-klassen där det inte fanns några krav på att motorn skulle vara tillverkad i ett visst antal exemplar, bränslet var fritt och motorerna kunde ändras under pågående säsong, Crescent CS 500 cc var född. Men de första motorerna hade några ”barnsjukdomar” som orsakade vissa driftstörningar och motorn som satt med tändstiften framåt fick vridas 180 grader för att få bukt med driftstörningarna. Nu hamnade förgasarna på babordssidan och tändstiften bakåt vilket underlättade för mekanikerna inne vid bryggan. 1961 körs flera tävlingar i C-klassen med motorn som nu ger 50 hk på metanol och de värsta barnsjukdomarna är borta men det görs ytterligare förbättringar under säsongen. Scintilla magneten byts ut mot en svänghjulsmagnet från Haldex. Inför 1962 har man byggt ett tiotal exemplar men dessa får inte tävla i C Stock-klassen utan får gå i C-klassen en säsong med goda framgångar och höga placeringar samt mycket bra driftsäkerhet. Motorerna har även fått en helt ny helgjuten rigg med stor volym så att avgaserna kan ledas genom riggen och släppas ut strax ovanför den ytskärande propellern. CS motorn har 1963 byggts 100 exemplar på som nu kan bli homologerad för CS-klassen, motorns effekt har nu ökat till 58 hk. Flertalet segrar under säsongen för CS motorn även utomlands. C motorn ger betydligt högre effekt tack vare 3 stycken AMAL 1 1/8” GP förgasare och kan komma upp mot 70 hk på metanolbränsle, har hört siffror på 80 hk men inget som är bekräftat. 1968 slutar man tillverka Crescent CS 500 cc och MCB/Nymanbolagen har haft stor nytta av tävlingsverksamheten då de släpper motorn i standardversion som Crescent 40. Denna motor har inte mycket gemensamt med Crescent CS 500 mer än geometrin, motorblocket är nytt och betydligt snällare trimmat och den nya 40 hästaren har bara en förgasare istället för tre. Denna motor har under åren haft flera beteckningar som 35, 40 och 45 men som mest producerade den ca 41 hk på svänghjulet vilket blir ca 35 hk på propelleraxeln. 1965 börjar Electrolux Motor fundera på om man skall fortsätta tillverka båtmotorer och 1966 står affären klar med Nymanbolagen AB (MCB) som köper tillverkningen av utombordsmotorer. I affären ingår rättigheterna till namnen Archimedes och Penta och de modeller som finns på programmet. All tillverkning i Sunbyberg upphör och flyttas till Uppsala. Electrolux hade fyra modeller på programmet 1965 men MCB/Nymanbolagen behåller endast Archimedes Penta E-50 samt den gamla beprövade boxermotorn U22N som mestadels såldes på export. Nu hade MCB/Nymanbolagen fått en motor i 50 hk klassen och 1967 börjar man sälja den gamla E-50 modellen som Crescent 50. Motorn var en 3-cylindrig tvåtaktsmotor med cylinderdiameter på 62 mm och slaglängd på 66 mm vilket gav en cylindervolym på 600 cm3, vilket var något i underkant för en motor i 50 hk klassen. Dessutom var motorns geometri underkvadratisk, d.v.s. slaglängden är längre än cylinderdiametern, vilket gör att motorn får svårare att nå höga varvtal snabbt. På 1960- och 1970-talet låg den genomsnittliga cylindervolymen för 50–55 hk motorer på ca 740 cm3 vilket gav ett effektförhållande på ca 65 hk/L. Den gamla E-50 motorn med sina 43 hk på 600 cm3 låg i överkant med ett effektförhållande på 71,66 hk/L. När MCB/Nymanbolagen tog över denna modell 1967 släpptes den som Crescent/Monark 50 och effekten angavs till 50 hk utan att några som helst modifieringar gjorts på motorn och den gav fortfarande bara 43 hk. Den gamla E-50 motorn förhållandevis svag jämfört med konkurrenterna och hörde egentligen hemma i 40 hk klassen. Det enda Nymanbolagen AB gjorde första året var att byta ut Electrolux mot Crescent/Monark på toppkåpan och klassade den som 50 hk vilket var i överkant. Nymanbolagens tekniska avdelning påbörjar direkt ett arbete att modifiera motorn för att få ut några hästkrafter till. Motorn får en uppgradering under året och 1968 släpps den som Crescent 50S, Monark 50S och Archimedes Penta 550 och effekten anges till 52 hk. Nu hade motorblocket omarbetats och fått modernare M14 tändstiftsgänga istället för M18 och med all säkerhet hade man ökat durationen för insug, överströmnings- och avgasportar. Förgasarna var samma som den gamla E-50 motorn hade, BING Typ 24 med beteckningen 8/25/xxx. För att få ner ljudnivån lite hade plasttrattarna från E-50 ersatts av en modern insugningsljuddämpare men denna påverkade luftflödet negativt. Dessutom hade avgasgrenröret modifierats och modellen hade fått nytt större drivaxelhus med inbyggd avstämd avgaspipa men hade man lyckats plocka ut 9 hk till? 1969 har motorn modifierats ytterligare och max varvtalet ökats till 5800 r/min. Nu anges effekten till 55 hk enligt Nymanbolagens broschyrer men frågan är om denna version hade 3 hk mer än föregångaren 50S? Denna version av standardmotorn ligger kvar i produktionen till 1974 då VOLVO köper Nymanbolagen AB. Nu ändras modellbeteckningen ännu en gång till VOLVO PENTA 600 / ARCHIMEDES 60 och effekten anges nu till 51 hk enligt broschyrerna. Denna version ligger kvar i produktion under 1975 och 1976 sen försvinner den ur programmet. Det enda bevis som jag hittat för standardmotorns verkliga effekt är ett test av 50–55 hk utombordare i Båtnytt nr 11 1976. Där görs ett effektprov i bromsbänk och effekten mäts på propelleraxeln vilket var högst ovanligt på 1970-talet. Normalt sett på denna tid i mitten av 1970-talet mätte de flesta Amerikanska och Europeiska tillverkare motorns effekt på svänghjulet så även Nymanbolagen men följde de riktlinjerna enligt BIA 310-63 som angav parametrar för hur effekt skulle mätas och hur mycket det fick skilja mellan angiven och verklig effekt? Motorn som provkördes i Båtnytts test var en VOLVO PENTA 600 och är exakt samma motor som Crescent 55 som fanns mellan 1969 och 1973. Den har samma motorblock, samma cylindervolym, samma förgasare mm. det enda som skiljer är att efter 1974 har modellen fått ett annat växelhus med avgasutsläpp i propellercentrum. VOLVO PENTA anger effekten i denna motor till 51 hk men klassade motorn som 50–60 hk! Enligt gällande norm under 1970-talet som var BIA 310-63 tilläts en utombordsmotor avvika max 10% mellan angiven effekt (klassning) och verklig effekt. Räknar man denna motors angivna effekt på 51 hk med en effektförlust på ca 15% i vattenpump och växelhus skulle denna motor ge ca 43,35 hk på propelleraxeln. När motorn kördes i bromsbänken gav den endast 40,4 hk i uppmätt effekt, vilket är hela 20,6% lägre och klart sämst i effekttestet! Antagligen var det så att motorn de satte i bromsbänken inte var inkörd och en inkörd motor brukar ge ca 4–5% högre effekt. Har man sedan inte kompenserat för rådande temperatur, lufttryck och luftfuktighet vid testtillfället i bromsbänk och är inte detta medtaget i beräkningarna kan resultatet skilja ytterligare några procent i verklig effekt. I samma test som utfördes i Båtnytt nr 11 1976 fanns även Mercury 500 (50 hk) med och den gav 41 hk på propelleraxeln i bromsbänken enligt deras resultat. Jag vet att 4-cylindriga Mercury 500 gav ca 48 hk på svänghjulet vid 5500 r/min vilket då blir ca 43 hk på propelleraxeln. Denna motor var antagligen heller inte inkörd och lägger man till 5% på uppmätt värde blir det: 41,0 + 5%= 43,05 hk vilket stämmer bättre än de uppmätta 41,0 hk. Fortsättning följer... //Pär

Hej Tyvärr måste jag nog meddela dig att du har för stor motor på båten vilket du redan visste men den är alldeles för stor, både viktmässigt och effektmässigt. Vet inte exakt vad det är för båt du har men jag ser att den är från 1960-talet, möjligen något år in på 1970-talet. Din båt har ganska svagt V-formad botten (näst intill platt) eller lite skarpare V-fomad men inte tillräckligt för att klara av de farter som Yamaha 115 V4:an är kapabel till. Du har två alternativ: Byt motor till ca 50–60 hk (max 70 om motorn är äldre än 1985) och motorn bör inte väga mer än ca 85–90 kg. Yamaha 115 hk V4 väger 167 kg och är alldeles för tung. eller Sälj båten och köp en lite större som klarar av V4:an. För att klara av farterna som motorn kan komma upp i bör båten ha en ganska skarp V-botten med steglister som lyfter upp skrovet och bär i högre farter. Anledningarna: Varje båttyp har en konstruktionsfart t.ex. 25 knop, överskrider man denna börjar båten bära sig illa åt i sjön och som du uttrycker det "studsar fram" eller gungar. Ännu värre är det om båten börjar överplana och kommer in i ett oförberett svall eller vinden och vågorna kommer akterifrån alt. snett in på låringen, då dyker stäven ner i framförvarande våg och detta kan sluta mycket illa. Motorn är för tung och du får felaktig viktfördelning i båten och dess våta yta (lateral yta) blir för liten även i lägre hastigheter. Det är därför du får den oroliga gången och det hjälper inte att du barlastar båten eller har tre personer sittandes fram. Din båt har troligen en konstruktionsfart på ca 25 knop (max 30) och med en motor som har lägre vikt och effekt är det betydligt ofarligare att köra i 30 knop än det är att köra i 25 med V4:an. Tycker inte du skall hålla på att experimentera med trimplan varken på båten eller på motorn, det kan sluta illa. Det är rätt som du skriver att motorns monteringshöjd är viktig men det hjälper tyvärr inte i detta fall. Se bild nedan: Ta till dig av dessa råd, jag vet vad jag pratar (skriver) om och har +45 år erfarenhet av båtar och båtmotorer och har åkt mycket fort på sjön men aldrig i en båt som inte klarar av motorstyrkan eller farten. Jag vill inte du eller dina vänner/familj skall vara med om någon olycka. Mvh Pär

Nej den är inte bra. Jag brukade tipsa om att använda Google med site:maringuiden.se och därefter önskad söktext för att söka på Maringuiden. Kanske går det att implementera så att Google blir MGs defaultsökmotor,

Min morfar var fiskare och jobbade även på lotsen men han hade aldrig ett sjökort i båten. Inte ens en kompass, för den stod hemma i boden och samlade damm. Jag var ofta hos morfar och mormor på somrarna under 1960-talet och fick tidigt lära mig var grynnor och bränningar låg och vilka riktmärken på land jag skulle gå efter när stod vid rodret. När man kunde se riktmärkena A över B och samtidigt C över D, då var vi framme där sillgarnen skulle sättas. Man skulle dessutom hålla koll på vindriktning samt strömmar och avdrift så att styrbord alltid låg i lovart när vi satte. Jag fick även lära mig att titta på himlen och molnen hur de såg ut samt vilket håll vinden kom ifrån och om den vände så var det viktigt att hålla kolla på åt vilket håll vinden vred sig. Ekolod? Nä men en lodlina som hade knutar varje famn (1,78 m) som man räknade tills lodet tog i botten och i linan kunde känna på dunsen om det var sandbotten eller stenbotten. Allt jag lärde mig av morfar har jag haft enorm nytta av och speciellt en gång då jag och en kompis råkade ut för världens tjocka (värre än Saltkråkan dimman). Vi hade bestämt att ut och kasta efter havsöring en tidig aprilmorgon i slutet av 1980-talet. Vi gick ut med min minsta roddbåt med 10 hk utombordare vid 06.00 och solen hade inte riktigt brutit horisonten i öster, himlen var i stort sett klar blå. Vi började fiska av kuststräckan men inget hände den första timmen, jag stoppar ner handen i vattnet och säger: –Det känns lite för varmt, vi får gå längre ut och bestämmer oss för att följa revens ytterkanter där det stupade ganska brant från 1,5 m ner till 6–8 m. Efter bara en halvtimme hade vi fått en öring och en kvart senare var nästa uppe. Min kompis kollar på klockan och säger: –Nu är hon halv åtta, ska vi fiska en timme till? Vi bestämde oss för att fiska lite till, sen måste vi åka iland för att hinna till jobbet då vi båda skulle öppna våra butiker klockan 10. Det hade blivit lite disigt ute vid horisonten, så vi bestämde oss för att kasta ett sista kast sen var det dags att packa ihop och åka hemåt. Jaha, givetvis hugger det på sista kastet och det är ingen liten öring, den var stor... Efter ca 20 minuter var öringen uppe i båten men när vi tittar oss omkring så såg vi knappt 1 meter, vi var inne i dimman... Jag har nog en liten kompass i draglådan, säger jag och börjar rota runt men ingen kompass. Jag visste på ett ungefär var vi befann oss och hade ca 1,5–2 distans in till land men var är land? Då kom jag på att vinden kom från sydväst och säger till kompisen att han sätter sig i fören som utkik och ber honom plocka fram det tyngsta draget i lådan och plocka bort kroken för att loda med. Jag kör sakta i ca 1–2 knop med vågorna in på styrbords låring och räknar hela tiden medan kompisen hänger ut över relingen i stäven med draget 2 m under ytan och linan i handen. När jag tror att jag kommit den sträcka som behövdes för att gå fria ett rev med två stora bränningar så girar jag BB och får vinden och vågorna nästan rakt akterifrån eller snett in på BB låring. Jag fortsätter räkna och håller samma låga fart. Känns lite hopplöst men fortsätter köra... Rätt vad det är så säger kompisen: –Botten! Jag svarar: Kan du se om det är sten eller sand? NÄ men där framme skymtar jag en stor sten... Jag stänger av motorn och fäller upp den. –Nu ser jag botten och det är sand, säger kompisen. Då ser även jag den stora stenen och känner igen den som ligger 5 meter från den ena vågbrytaren i hamninloppet. Vi hade hittat i land och sedan den dagen har jag alltid haft kompass liggande i draglådan eller fast monterad i mina småbåtar. Tack morfar för att du lärde mig ett och annat gällande navigiering, även i dimma. Nu hände detta i mina hemmavatten men skulle jag ge mig ut i främmande vatten så aldrig utan ett sjörkort, passaren, gradskivan och en linjal samt en kompass. Inte riva ut kartsidorna ur telefon-katalogen som vissa gjorde förr. //Pär

Om det är något hårt kalkstensliknande så tror jag inte att detta är rätt preparat, men man kan ju pröva. Produkten innehåller natriumperkabonat och natriumkarbonat som iofs. kan ha viss påverkan på kalk. Det är ju ändå inte bortkastat att rengöra tanken, men det finns ju också en risk att det lossnar mera som fastnar i pumpen så det är nog bra att montera ett filter före pumpen innan du tömmer tanken efter behandling. Jag skulle ta de kalkstenar, eller vad det nu är, som du har hittat och lägga i en burk tillsammans med rätt dosering av preparatet och se om något händer med stenarna. Då får du en uppfattning av vilket resultat du kan vänta dig och om det tar en dag, en vecka eller längre tid att lösa upp stenarna. Testa samtidigt om stenarna löser upp sig i ättika för att avgöra om det är kalk eller något liknande. Lägg några i 12 %-ig ättika och se vad som händer.

Någon viktig anslutning sitter löst.

Glöm framförallt inte att ha båten uppe på land innan du lossar något !!!

Kul att du är tillbaka @Ljungbergarn! Som sommarboende på ö i mellanskärgården, och helt beroende av båt, kan jag dock försäkra dig om att båtlivet inte är på väg att dö ut. (Sen undrar jag om Brunnberg verkligen ser så mycket av farleden från sin altan, det kan iofs vara hursomhelst med just den saken.) MEN - ditt och det s.k. båtfolkets största problem är inte "moralister" utan er egen kontraproduktiva argumentation med infantila "marjasinfilmer", konspirationsteorier, KBV-hat, vulgärargument om att lagen lett till att folk ligger och dör i kulvertar och annat trams som hela tiden tar fokus bort från sakfrågan. Skyll er själva - ni kan inte säga att ni inte fått tusentals inspel om att er kampanj spårat ur. Vi är flera som tycker att lagen är onödig eller åtminstone onödigt sträng, men frågan är rent krasst inte särskilt viktig eftersom jag och de flesta andra - oavsett lagens existens - ändå väljer att framföra våra båtar nyktra. Du och dina vänner har helt enkelt själva gjort saken till en icke-fråga.

Stötta Ukraina som just nu försvarar stora delar av Europa skulle kanske vara en nyttig sysselsättning.

Nu har du kört samma svada och vevat repriserna på samma felaktiga och trötta argument i femton år utan någon som helst framgång, och valt att avfärda alla som kommer med motargument som ”moralister” och hänvisa till dina hemsnickrade filmer och bilder fulla med fultolkningar och felaktigheter. Hade du istället valt att ta till dig vad andra skriver och vässat dina argument så kanske du istället nått framgång, men efter femton år kanske det blivit en livsstil att gnälla på sjöfyllerilagen så du kanske inte VILL sluta, jag menar - vad skulle du då göra hela dagarna?

Nu är vi ute för att skåda stjärnfall, eller egentligen är det ju småsten och grus som går in i jordatmosfären och brinner upp. https://sv.wikipedia.org/wiki/Perseiderna Vi brukar göra det nästan varje år och det är väldigt härligt att ligga under ett varmt täcke på däck eller i sittbrunnen och se stjärnorna falla, ibland nästan varje minut men ofta bara några tiotals i timmen.

Det är ett expansionskärl/expansiontank som jämnar ut trycket. Ser ut som om det är denna från SeaSea. Den ger ett jämnare flöde i kranarna men är inte nödvändig.

För att veta om det är varvtalet som ändrats eller om det är generatorn som ger fel utdata så går det ju alltid att verifiera varvtalet med en varvtalsräknare. Kanske du kan låna en av någon, annars tar Biltema 400kr för den. Men eftersom du finns i Göteborgsområdet så kan du för 100kr hyra en av SXK: https://sxk.se/vastkustkretsen/hyra-instrument-och-verktyg

I praktiken verkar det i huvudsak vara badande som drunknar. En viss andel äldre män som inte begriper att de inte är lika starka och simerfarna som när de var 20 och sjunker under när de inte orkar. En viss andel som drunknar pga plötslig sjukdom, främst hjärtproblem. Mindre barn som inte hålls under uppsikt bra nog och drunknar på skenbart ofarliga platser. Andelen som drunknar i samband med fritidsbåtsaktiviteter är liten, och historiskt brukar det vara äldre män i småbåtar på sjöar som är ute och fiskar ensamma. Förmodligen ställer de sig upp och förstår inte hur katastrofalt båtens stabilitet påverkas av det, ramlar i och drunknar. Den kategorin brukar inte ha flytväst, och en del har säkert en viss förtunning i blodet också.

Spänningen säger (nästan) ingenting om batteriernas laddstatus. Det skulle kunna vara så att på morgonen går kylskåpet och sänker spänningen på batterierna och 12,6 V är absolut inte fel som lägsta spänning på ok laddade batterier. Vad är det för batterier du har? Har du någon batterimonitor?

Svenska Kryssarklubben Västkustkretsen har Bimetalltermostat på kansliet i Långedrag för montering på avgaserna till försäljning. Sluter vid 80 grader och öppnar vid 60 grader. Jag har en sådan i min D 2 55, monterat i frostpluggen på avgaskröken. Vid bortfall av kylvatten blir avgaserna varma lång innan motorn blir varm och larmar. Hälsningar Ove

Uppdatering: systemet fungerar nu som det ska efter att blandaren i köket är utbytt till en ny. Som ni tidigare nämnt så kan nu brytaren som sitter i köket vara påslagen utan att pumpen jobbar ihjäl sig. Även de andra blandarna fungerar som de ska. Kvarstår är att lista ut hur varmvattenberedaren fungerar och var den sitter, enligt tidigare ägare så ska den funka under tiden motorn går alternativt landström. Därefter återstår projektet att byta ut slangarna och göra rent pumpens filter samt vattentanken. Men det får bli ett senare höstbekymmer 😊 Åter igen stort tack för alla kloka och konkreta råd och tips 🙏

Som vanligt är jag vardagsnegativistisk. Kanske är jag en av @Faderullann arketyper. Nej, det går inte! Det går åt helskotta. Havstulpanerna sitter kvar, även om dessa släplinor skulle bestå av rostfri vajer. Förr eller senare, sannolikt förr, lossnar grejerna och fastnar i propellern, Solen expanderar och omsluter de fyra innersta planeterna med sin korona och då är allt över. 😜

Tänk på att drevbåten är ofta rätt slingrig i deplacementfart, vissa kan t.o.m. vara rent ut sagt jobbiga att köra i den farten. Men den är mer ekonomisk i planingsfart än axelbåt då mindre "skrot" är kvar i vattnet i högre fart. Roder m.m. kommer ju t ex alltid släpa i vattnet. En roder/axelbåt (som ofta då också har en liten antydan till köl) är däremot mycket kursstabil i alla farter. I alla fall framåt. Men lyder som sagt roder dåligt vid back. Att den bara går att backa rakt bakåt är dock inte sant. P.g.a. "propellerverkan" tenderar båtens akter snarare att vandra lite och åt ett och samma håll (beroende på rotationsriktning) vid backning - så länge propellern är i drivande/roterande och inte neutral/stillastående. Men detta kan man också utnyttja. Genom att båtens akter kommer dra sig åt ett viss håll när man har backväxel i, kan man genom att välja rätt sida vid långsidestilläggning få aktern att dra in sig mot bryggan väldigt snyggt samtidigt som man bromsar in 🙂 Om man vill få den att lyda roder åt "fel" håll vid backning måste man få upp rätt bra fart, och sedan helst lägga ur växeln (för att inte få aktervandring p.g.a. propellerverkan). Det är ändå ofta inte så lätt. Men att den inte lyder roder vid backning kan också vara en fördel, då man kan bromsa framåtfart utan att behöva vrida om rodret och utan att båten vrider sig nämnvärt mycket även om rodret alltså står helt fel. Själv brukar jag därför lyckas att vrida hela nuvarande båt (11m, 7ton, köl/rakaxel/roder och singelmontage diesel 440hk) 90° efter utbackning från bommarna på 10-12s bara med denna metod: En "gasning" framåt med fullt roderutslag ger väldigt mycket vridkraft enligt rodret, och snabbt följd av en backning/"broms" hindrar rörelsen framåt man fick men påverkar den påbörjade vridningen av båten nästan ingenting fast rodret står "fel". Upprepas sedan 2-3 ggr med ett par sekunders mellanrum så pekar båten strax rätt och det är bara att köra iväg. Men visst - blåser det en del så har man inte dessa 10s på sig. Då använder även jag bogpropellern. Har f.ö. även elektrisk akterpropeller. En axelbåt som skall upp i 16-20 knop eller mer måste ju också ha ett skrov som är gjort för att plana. Även om de ofta kallas "halvplanare" så planar dessa alltså per definition i farterna vi talar om. Jämför med en snipa - även om man övermotoriserar den så kommer den ändå knappast upp i över 15 knop. Och om den gör det är det en hemsk upplevelse (jag vet)..... I högre farter (20-30 knop) kan vissa "halvplanare" dvs axel/roder-båtar upplevas mer "vingliga" än en drevbåt, som ju har ganska platt botten utan direkt markerad köl. Lite beroende på hur mycket köl axelbåten har kan de tendera att "balansera på kölen" i högre planingsfart. En del Saga-modeller har jag t ex upplevt blir ganska vingliga när man kommer över 20-22 knop. Om man nu absolut måste pressa upp dem i den farten 😉 Den axelbåt jag har nu (Skilsö 35) går dock som en stridsvagn, oavsett om farten är 6 knop eller 27. Så det finns alla varianter. Men för mig gäller alltså axelbåt, och kommer nog aldrig skaffa en med drev. För att summera så har du lättare att manövrera vid främst backning med en drevbåt, eftersom den ju går dit du vrider drevet när du gasar. Men i de flesta andra fall tycker jag beteendet med rakaxel/roder har fler fördelar. Men det kan behövas lite övning innan man kommit dit. Fast som redan nämnts kan ju "olydnaden" vid backning kompenseras med bogpropeller. Sedan är underhållsarbetet/kostnaderna oftast mindre/lägre med en axel/backslagsbåt än drevbåt. Och axelbåtarna finns ofta med enkelmontage lite högre upp i storlek eftersom det finns backslag som tål mer vrid/effekt än ett (singel)drev. EDIT: @ChristerN hann före. Antagligen för att han lyckades sammanfatta ungefär samma sak i ett mycket kortare inlägg än jag...😶

Nu i hemmafarvatten. Fyra veckor i älvar och Vänern. Tack till er som tipsat om olika hamnar och farleder! Göteborg, Kungälv, Trollhättan, Vänersborg, Dalbergså, Spiken 2 nätter, Läckö 2 nätter påmönstring, Lidköping, 2 nätter avmönstring, Hönsäter med Kinnekulle, 2 nätter påmönstring, Mariestad 3 nätter avmönstring, Skedberga, två nätter påmönstring, Sjötorp 2 nätter, avmönstring, Fällholmarna, Ekenäs, Vithall 45 minuter, Halleknaggen, Floghall, Åmål, Storön, Vingens hamn /Trollön, Sunnanå, Trollhättan, Kungälv, och idag utfart till västerhavet via Nordre älv. Tja, vad skall man säga… Väldigt trevliga hamnar, trevliga klubbhamnar med varmt välkomnande. Stora glassportioner i Mariestad. Skäligt pris på diesel, fungerande sugtömningsstationer. Fina men trånga inomsksärsfarleder. Däremellan tidvis rätt svårnavigerat. Det som jag inte alls gillar är nu det att hela sjön är fylld av en massa grund, grynnor, blindskär och bôar. Men endast en mindre grundstötning i låg hastighet utan skador. Sedan hade vi två eller tre rätt jobbiga överfarter över öppet vatten. Kinneviken i nordlig vind x 2, Fällholmarna norr om Djurö mot Lurö i no- vind i 20 nm med en vresig kort och brytande dyning värst blev det när vi närmade oss Lurös skärgård. Sedan på Dalbosjön mellan Hjortgrundet och Gällö udde, i princip samma dyning, kanske något mildare. Det jag kan jämföra med är Gillmarsfjorden där det kan uppkomma besvärlig kort dyning, men inte i 20 nm som det var när vi korsade Värmlandssjön. I olika omgångar har barn och barnbarn varit på besök någon natt eller en vecka. Delar ur den ordinarie besättningen har åkt hem över en dag till annan för att titta till huset, och då har det funkat bra med kommunikationerna. I Hönsäter hade vi tillgång till bil och kunde åka upp på Kinnekulle och då beskåda stora delar av sjön. Vi gick inte upp i Värmlandssjön. Badvattnet… tja jag var u början skeptisk då det ogenomskinliga vattnet likande illa kokt buljong, och det var tidvis algvarning. Men jag var i och såväl simmade som dök. Vattentempen var väl som mest 22°c. Iallafall inga maneter, och det var förbud på några ställen för magneter, magnetfiske var förbjudet bla. i Dalbergså. Tre kvällar i rad hamnade vi oplanerat på orter där det hölls veteranfordonsträffar, tisdag i Sunnanå, onsdag i Trollhättan och torsdag Kungälv. Sammanfattning, trevligt, svårnavigerad, bra väder, positivt överraskad av dom fina klubbholmarna. Trevliga små städer, med bra hamnar. I Lidköping är hamnen omgjort till denna säsongen, insegling på ostsidan nära Lidan istället för på västsidan som det står i sjökortet. Så det var en trevligt omväxling från bohuskusten.

Köp Biltemas skiljerelä. billigt o bra. Jag har 4 st i drift äldsta är nog 7 år gammalt och har aldrig varit några problem med dom.

Håller bara med👍😄 Jag bidrog häromdagen med lite "Motornostaligi – Standard- eller racemotor", intresserar kanske inte alla men om flera bidrar med något de brinner för så har man lite att roa sig med i kojen, hängmattan eller var man nu är. Nu lade jag in mitt lilla bidrag i "Övrigt", vet inte om det var rätt eller fel men hittade ingen annan lämplig kategori. Och till er som är intresserade av motorhistoria/motorteknologi, det kommer mera... //Pär

Så jäkla dåligt tycker jag inte det är. Det är mitt i sommaren och det senaste dygnet har det diskuterats i 21 trådar. Det är inte kattskit. Vill man få upp farten mer är det ju bara att se till att bidra själv på ett positivt vis; dra en anekdot, ställ en fråga, kom med ett tips eller skriv ett svar. Då blir det toppentrevligt. 👍😊

Jämförelse CTEK DS250SA vs Victron MPPT 100/20 I processen med att reda ut en del solcellsproblem hade jag den unika möjligheten att under helt identiska förhållanden byta från CTEK DS250SA solcells ingång till Victron MPPT 100/20. Jag kan bara konstatera att Victron i detta fall laddade på 12V sidan med 4,3A och CTEK med 1,9A. Uppmätningen via oberoende Mastervolt/Battman batterimonitor. Inkopplat var 2st parallellkopplade Sunwind Gotland om 100W styck. Anslutet var 3st Victron AGM 100Ah (dvs tot 300Ah) Kabellängd identisk. Eftersom jag sökte på detta forum men inte lyckades hitta någon review om den på CTEK inbyggda solcellsladdaren skriver jag ovan här för framtida personer som hamnar i samma sits som jag och undrar varför solcellerna inte laddar lika bra som kompisarnas. Dessutom friterade CTEK mina AGM batterier när jag lät landströmsladdare ligga på startbatterierna enligt överenskommet kopplingsschema med CTEK men om det finns det mycket skrivet och kan rekommendera inlägg från Anuba här som beskriver min situation identiskt (nästan): https://www.maringuiden.se/forum/topic/107987-cetek-d250sa-och-smartpass120-kokade-mina-batterier/

Lite grundläggande om Power Trim & Tilt (PTT): Övre bilden: Normalt körläge i planande fart, d.v.s. från 15–16 knop och uppåt beroende på båttyp och motor. Egentligen kan man ligga i detta läge över hela fartregistret och justera trimvinkel efter hur båten är belastad samt om man kör medsjö eller motsjö. Nedre bilden t.v: Drevet uttrimmat och stäven på båten höjer sig. Används oftast bara i de lägre fartområdena mellan 0–10 knop. Sitter det personer fram i bogen kan man trimma ut lite för att kompensera ökad vikt föröver. Men man måste vara försiktig med hur mycket man trimmar ut så inte stäven höjer sig för mycket, då kan båten börja wobbla i högre farter. Nedre bilden t.h: Drevet intrimmat för mycket och stäven på båten sänker sig. Är drevet för mycket intrimmat blir båten svårtstyrd och kan leva sitt eget liv. Man måste vara försiktig i högre farter med mycket intrim, då stäven kan dyka rejält och man kan få ett kast som man inte är beredd på och speciellt om man kör i medsjö och personer i bogutrymmet. Kör man i låga farter med mycket intrim, ökar bottens våta yta och båten kan bli svårtstyrd (slingrande gång) samt även påverkas mer av undervattensströmmar och vindar. Har du Trimindikator på instrumentpanelen? Kolla så den fungerar korrekt och i så fall tittar du på den och noterar hur båten bär sig åt med olika trimvinklar. Du kan ju prova funktionen för trimpositionsgivare och trimvinkelbegränsare under körning. Är det stilla och lugnt (smult vatten) kan ni ju prova lite med olika belastningar i båten och se hur båten beter sig men ta det lugnt och kör inte för fort. Du får helt enkelt prova dig fram och känna var det känns bäst och säkert. Har du instruktionsbok? Om inte, ta en bild på modellbeteckning och serienummer, både för motor och drev. Brukar sitta på plastlocket ovanför flamdämparen om ingen rivit bort dessa. Så kan jag leta upp en online som du kan ladda ner och skriva ut. //Pär

Antar att det är en Bayliner 2150 med drev? Mindre drevbåtar har ofta lite slingrig gång särskilt om det inte är duopropdrev men har du trimplan så testa att trimma ner dessa så brukar båten gå lite stabilare. Det är i varje fall min erfarenhet.

Och ta med dig en fettspruta laddad med vattenfast fett när du ska till båten…

Ursäkta, avvikelse från ämnet… Men jag har varit litet frånvarande under vintern och våren. Men jag ser ju att det fortfarande är elfrågor och ibland toalettfrågor som det blir långa diskussioner ikring. Inte sällan blandar man volt, watt med andra typer av fekalier som då fastnar i jokerventiler och i laddningsregulatorerna. Det är märkligt hur stor okunskapen är, eller hur liten kunskapen är. Och då frågor som är omöjliga att svara på då viktiga parametrar saknas, ja som en vit båt som läcker, och då undrar man varför. Vi har ju även haft några sköna frågor från medlemmar som lossat hela avbärarlisten och undrar hur 17 man får tillbaks den igen, vilket då flera avråder ifrån, om man nu inte har en 25 meters simbassäng med 60° vatten. Eller då en eller annan som river ut skrovklädseln och undrar hur man får dit en ny runt alla dubbelkrökta hörnerna. Jo jag har haft av avbärerlister och tapetserat om inne i en båt, men brukar avråda andra att göra det. Sedan har vi haft frågor från nyblivna segelbåtsägare som skall segla från Luleå till Marstrand i november, eller vice versa, eller den som undrade på vilken sida av ”pinnarna” som det var djupast, på den gröna eller röda sidan? Alla svarar artigt tills det blir mer och mer uppenbart att man driver med oss, driver med strömmen… Ja den strömmen som mäts i ampere diskuteras mer än den som mäts knop.

Jag som inte varit medlem på MG mer än lite mer än 1 1/2 månad och förvånas över frågor som: Eller Det är betydligt fler än vad jag trodde och varför tar man inte reda på vad det är för båt eller motor innan man köper, instruktionsbok vad är det, kolla motorn, kolla ev. skador på skrovet??? Jag har varken FB eller någon annan form av "sociala medier" som jag uppfattar som totalt osociala, då jag fått höra från de som har att det är bara massa bilder på vad folk åt till frukost, middag och kvällsmat samt en massa skryt om vad de köpt för kläder och hur dyra de var. Förr pratade folk med varandra på hamnplan eller i någon gästhamn, nu för tiden är det väl max ett "Hej hej" eller några artiga fraser om vädret (ursäkta klyschorna). Går sällan eller aldrig bakåt i trådarna här och kollar vad det var för ämnen förr mer än när någon får för sig att hoppa in i en tråd från 2009 och ställer en fråga riktad till TS som inte varit aktiv på MG sedan 2015 och denna gamla tråd dyker upp i flödet. På tal om Zingo Choklad som var världens äckligaste läsk, kommer jag med den totala motpolen och något jag saknat i mer än 50 år, MERRY! Fanns i 25 cl flaskor som kostade runt 50 öre i slutet av 1960-talet och enligt mitt tycke världens godaste läsk och blannevand men tyvärr försvann den från marknaden innan jag kunde ställa mig i kön på Systembolaget och fick handla själv och använda som blannevand. //Pär

Korsade sjön idag, är på Värmlandsnäs tryggt i hamn. Sjön var vresig, vind från NV, omkring. 5-10 m/s, vågor i huvudsak in låringsvis sb, som ideligen slog båten ur kurs. En en kort dyning med andra vågor i 45° vinkel ovanpå. Det var säkert 30 år sedan jag senast var sjösjuk, blev väl inte det idag heller, men det var inte så långt borta. Sådan konstig oregelbunden dyning har vi inte hemma, var kan man klaga? Naturvårdsverket? Sjöfartsverket? Turistrådet? Sedan har vi ingen mobiltäckning och en väldigt svag och osäker internetuppkoppling, men så är det väl ute på landet..? Därför blir det ingen bild. Vi, eller snarare jag, hade väl inte tänkt att gå så här långt norrut i sjön, Men det fanns en svag planering om att gå till Djurö, men de hamnar där som finns i guideboken och de vi hört talas om är oskyddade på nordvästen. Och sedan det där dumma tilltaget att placera en massa grund mitt i sjön och kring alla öar, begränsar ju möjligheterna till strandhugg, särskilt som man är ovan att navigera här och då man inte vet var grunden inte finns. Byter ut några bokstäver, så blir det Lurö skärgård istället, om/ när det mojnar på torsdag. Men förutom det är det ju trevligt, kan väl tänka mig att gå upp fler gånger i Vänern, men kanske inte direkt nästa säsong. Och då måste jag isåfall ha bättre sjökort, Sjöfartsverkets båtsportskort har ju mer att önska, fler specialer i skala 1:30.000 tillexempel. Borta väldigt bra men hemma bäst.

Jag är med i en grupp av det slaget på Fb, men det är inte "kids". Medelåldern är nog över min ålder, och jag är snart 46. Man får svar snabbt, men det blir inget sammanhang, det är svårnavigerat (pga att Fb-gränssnittet motarbetar en hela tiden) och svaren är inte enkelt sökbara. Och man bygger inte upp en gemenskap där man lär känna varandra och varandras intressen, egenheter och styrkor, så som det är på forum som detta. Inte minst på grund av att det inte får finnas "off topic" där. Allt ska vara strikt inom ämnesområdet, annars går admin in och raderar inlägg och hela trådar. Och nej, chokladzingo passar inte med nåt, inte ens sig själv!

Jag har en vit båt med grön motor som inte startar… vad kan det vara för fel? Sedan undrar jag om det går att servera raketost och chokladzingo till Bullens pilsnerkorv, ombord? Jag skulle tro det är så här, jag vet ju inte då jag inte letat på Facebook… Men jag har nu varit med om att två webbplatser väldigt lika Maringuiden, till formatet har övergetts till förmån för diskussionsgrupper på Facebook. Den ena är Boxerville.se och den andra är Beachbuggy.se. Men vad jag förstått är det fler liknande webbplatser som rönt samma öde. På sådana här webbforum hamnar ju frågor och diskussioner i olika kategorier, på Fuckbook kommer allt i en enda röra i löpande text, och här blandas vilda konspirationsteorier med mer eller mindre relevanta gissningar. Men det tycks vara så som kidsen vill ha det, lättillgängliga fakefaktoider i telefonen via Facebook.