Georg_Ohm

Det beror på hur händig du är, och vad du har råd med. Det är inte så svårt att renovera, men grejerna kan sitta fast ordentligt. Det är två packboxar som skall bytas ut, samt ett lager. Eventuellt kan man även behöva byta ut axeln. Ett stort skruvstäd behövs, samt en hylsnyckesats, hyskorna används när man skall pressa ut och i packboxarna. Var man köper…? Du får googla på vad det finns för reservdelsbutiker i din närhet. Det brukar vara en pump från Johnson pumps, alltså Volvo-Penta tillberkar inga egna pumpar, och sannolikt billigare att köpa genom någon av Johnsons återförsäljare, både när det gäller komplett pump eller renoveringssats. Ligger båten i vattnet? Hoppas att du kan stänga av sjövattnets tillflöde, på båtar med drev finns ofta inte den möjligheten, så du får vara snabb med att slå i en konisk plugg i sjövattenslangen när du lossat den från pumpen.

Himla irriterande!

Submersiv! Med Bohusländskt språkbruk avses det med ett en båt ligger i marvatten, med att den varken sjunker eller flyter, skrovets översta del befinner sig precis i vattenytan. Länspumpen brukar inte göra någon nytta i detta skede. När ”båden står på bônn”, har den passerat marvattnet.

Okäj. Då vet jag vad en fernissa är, en lack baserad på exempelvis kinesisk träolja, då efter att ha googlat på ”Internationals Schooner”. Min salige fader sade alltid i nedlåtande ton att ”fernissa har man till möbler, och sneseglarna på oskusten lackar sina båtar med det, men det blir aldrig bra…” Ja durkplywooden är ju rätt dyr, men om du finner fanér till bra pris, liksom lim och en högkvalitativ marinplywood kan det kanske bli billigare och bättre.

Fernissa har jag bara hört talas om, ingen riktig aning om vad det är för något. Om jag tittar på egna durkar som är utsatta för den marina miljön, så är dessa lackade med flera lager, ofta 7-9 lager lack, de första lagren med utspädd lack, eller på senare tid har jag gått över till kinesisk träolja, heter ibland ”Kinaolja” med minst en omgång innan lackningen börjar. Ändträt måste ju skyddas, hur himla vattenfast plywooden än är så suger ändträt efter en tid iallafall. Plast, eller epoxi är säkert väldigt bra att behandla med, så kan man ju då, som redan är föreslagits, förstärka med glasfiberremsor om ändträt utsätts för slitage. En hård lack som är bra är Le Tonkinois, jag har för 30 år sedan lackat en furutrappa med den lacken och det håller ännu. Götheborgs master är också lackades med Le Tonkinois. En durk i båten är lackad så, en annan är lackad med Internationals Goldspar, sidenmatt, alla gillar inte den lacken, men jag tyckte att det blev bra, men den är i behov av omlackning efter tio år. Lim…. Det finns en hel del bra lim för trä ombord. Jag har ju bra erfarenhet av Araldits epoxilim. Men det kan tänkas att det finns bättre lim, men jag tvivlar… Men det gäller ju för dig att få ett tunt och väldigt vidhäftande limlager. ”No moore nails, outdoor” är ju bra, men alldeles för tjockt för dina ändamål. Nåten utförs väl lämpligen med någon bra marintätningsmassa från exempelvis Sika. Sika har ju även bra konstruktionslim som jag kanske använt nån gång till att limma trälister på plast, på båten, sitter som berget. Hursomhelst kan jag tänka mig att det blir väldigt kladdigt att nåta 4mm tunna fanér, men använd maskeringstape på ytor som inte skall bli kladdiga, stryk ut med en sickel. Talla inte på grejerna förrän det härdat. Vidare kan det vara bra att ha en till plywoodskva och bra tyngder, såsom sandsäckar, att lägga uppepå fanéren när du limmar, men innan du nåtar. Du kan ju lägga bakplåtspapper eller liknande emellan så att du inte limmar ihop alltihopa till en sandwich…. Sedan, så funderar jag på varför du skall limma på fanér själv, det finns ju färdiga plywooddurkar att köpa, men kanske stämmer inte ”mönsterpassningen” eller tjockleken?

Jag hjälpte en kille, eller snarare en gubbe som hade köpt en Saga 27. Motorn var bytt mot en modernare gul motor. Nu skulle elsystemet moderniseras. Förre ägaren jobbade med service av gaffeltruckar, elektriska sådana. Det hade tydligen varit tvärdrag på det serviceföretagets resevdelslager. Så jag känner igen din beskrivning. Det var konsekvent tjocka kablar, till allting, dessutom var alla gråa.

Dessvärre känner jag inte till det.

Jag har sett minst två eminenta internetforum dö och försvinna på samma sätt. Eller, ett utav dem finns kvar, www.boxerville.se (samma struktur som MG) finns kvar men aktiviteterna har dessvärre flyttats över till ansiktsboken. Men det finns väl fler admin än Stavhammar?

Det är inte en, utan två Ljunströmmare. En säregen båt med mycket nytänkande i konstruktionen, ett nytänkande som inte accepterades i seglingskretsar en gång i tiden. Ljungström konstruerade även ångturbinlok. Om det var samme Ljungström eller far eller son, minns jag inte.

Grejen med multikontakten är att den går sönder i plasten, blir glappig, och det brukar vara låsringen som ger upp först. Som sagts, skit i generatorns signal till varvräknaren, den är inte relevant i detta sammanhanget, iallafall inte så länge som varvräknaren fungerar och visar rätt varvtal, och om den skulle visa fel varvtal så går den att kalibrera.

Mät med en multimeter inställd som voltmeter på litet olika ställen i båten, börja att mäta över batteripolerna, på startbatteriet, det brukar vara det som försörjer mätartavlan. Kolla manualen jag länkade till ovan, leta reda på kopplingsschemat till din motor, kolla plus och minusanslutningar i mätartavlan och mät spänningen där med motorn avstängt och när den är igång. 13 volt med motorn igång indikerar att laddningen fungerar, men det är litet lågt kan jag tycka, men det beror också på motorns varvtal. 13 volt kan ju vara ok vid tomgång, det sades under min utbildning att 13,9 volt var en idealisk laddningsspänning för bly/syrabatterier. 13,5 volt visar min digitala voltmeter när motorn varvar från 1200 RPM och uppåt. Vid vila utan laddning skall batterispänningen vara omkring 12,5 volt, 12,7 volt kan det bli med ett nytt och nyladdat batteri. Ja… om du nu har en stor skillnad mellan batterispänningen uppmätt över polerna och spänningen uppmätt i mätartavlan är det något fel på vägen. Du kan ju även mäta över plus och minus i svarta boxen om du nu hittar dom mätpunkterna där. (med en ”stor skillnad” menar jag allting över 0,5 volt, men om batterispänningen redan är låg och du får ytterligare 0,5 volts spänningsfall är det nog inte så konstigt om instrumenten visar fel). Signalen in på varvräknarens ingång som heter ”W” är en växelströmssignal från anslutningen W på generatorn, jag vet inte hur stor spänningen är där, men den är inte så intressant i sammanhanget. Spänningsfall uppstår i dåliga anslutningar, det kan vara oxid eller dåligt klämda kabelskor. Börja med att kolla batteriets polskor, dom skall vara rena och sitta ordentligt fast. Anslutningarna på generatorn är viktiga också, kolla samma sak där, dom skall vara rena och ordentligt åtdrgana.

Det årliga eventet som anordnas av Träbåtsföreningen har startat. Programmet finns här, följ länken.

Toyota är en sak, Volvo-Penta är något annat. Såvitt jag vet finns det inga sådana finesser på dom analoga och sengustavianska motorerna. Vad jag funderade på, är vad trådstartarens @Jens_Sthlms voltmeter i panelen visar….? Inte heller det instrumentet är någon kalibrerad laboratorie mätapparat, utan ett synnerligen enkelt vridspoleinstrument med en oexakt skala och en tjock visare… Men om nu tempinstrumentet visar för låg temp så borde nu voltmetern också visa fel utav bara den… dom försörjs ju från samma kopplingspunkt i panelen, tändningslåset, nämligen anslutningen ”+” på tändningslåset. Det absolut vanligaste elfelet ombord är kontaktproblem, oxid i anslutningar kan ge flera volts spänningsfall och då den där runda multikontakten har jag sett åtskilliga exempel på ”glappkontakt av tredje graden”. Ofta har dessa kontaktdon skadats då någon varit uppe och klivit på motorn.

Ja, den försvinner in i den svarta boxen, där den kopplas om och går vidare in en den runda multikontakten, för vidare befordran till motorns kabelstam, ofta har den en förlängning med ytterligare två runda multikontakter, tills den når en, tro det eller ej, en till rund mutikontakt som sitter i instrumenttavlans kabelstam, där den går in i temeperaturinstrumentet. Bemärk att det finns två givare, en till instrumentet och en till kontrollampan och summern. Så du kunde ju prova med att dra en ny kabel (med valfri färg på isoleringen) från tempgivaren, parallellt med kabelstammen till instrumentet, och se om det då visar en mer rättvis temperatur. Detta är ju ytterligare en tillfällig lösning av problemet, duger till nästa torrsättningsperiod, sedan bör du lösa grundproblemet ordentligt. Här finns manualer till KAD- seriens elektriska kopplingar.

Det låter som om du löser problemet bara symptomatiskt. Kan vara bättre att ta reda på varför du har ett spänningsfall vid instrumenten. Ett tips kan vara att kontrollera den runda multikontakten som sitter ansluten till den svarta boxen uppepå motorn, den är en källa till diverse elproblem om den är glapp eller har oxiderade kontaktytor. Volvo-Pentas tändningslås är heller inga under av teknisk kvalitet, i dessa kan det också uppkomma spänningsfall.