raol

Seglen i en djonkrigg är ju asymmetriska. Men egentligen tror jag att en symmetrisk lösning, med lite bakåtflyttad mast, hade funkat minst lika bra.

Naturligtvis får vissa mindre justeringar göras för att det ska vara möjligt, men det är småsaker. Jag menar att de ska användas ungefär som råsegel, som, ju är symmetriska, men med flexibilitet för att kunna flyttas bakåt efter sidbyte. Nu är jag inget fan av djonkrigg ändå...

För mig är det obegripligt varför man inte byter sida på asymmetriska segel FRAMFÖR masten, i stället för att låta seglet ta in masten och helt tappa formen. Rent tekniskt/utförandemässigt är det hur enkelt som helst, så det måste vara en sällan skådad nivå av lättja som ligger bakom.

För mig kan lättdriven betyda lågt motstånd i låg fart. Men det betyder inte nödvändigtvis att farten kan bli särskilt hög. Jämför med ett segelflygplan. Väldigt lågt luftmotstånd, och vill man motorisera går de att hålla i luften med mycket små motorer. Men maxfarten är låg i förhållande till de flesta andra flygplan (som då å andra sidan kräver mycket kraftfullare motorer).

Väldigt bra regnplagg! På en blöt sträcka i båten för några år sen satt jag med riktiga regnkläder på hela kroppen. Sydväst, jacka med hög krage, byxor med hög midja (brösthöjd!) innanför jackan, handskar med långa skaft in i jackärmarna, och så stövlar med byxbenen utanpå. Alla plagg riktiga regnplagg, dvs inget skräp som "andas" utan täta gummilager. Förutom några småstänk i ansiktet var jag torr och varmt hela tiden på resten av kroppen. Underbart! Som påpekats tidigare, så är en huva dålig eftersom den inte riktigt vrider sig med kroppen, och dessutom även rakt fram skärmar av mer av synfältet.

Är det så farligt att göra rätt för sig? Hamnavgifter måste bli väldigt liten del av totalen om man ska "längesegla". Yrvind-typer vill väl helst inte vara i nån hamn alls, utan trivs bäst på havet, långt från andra människor.

Brrr! Ryser i hela kroppen varje gång jag ser barn sitta framme i fören, oftast också på stora och snabba motorbåtar. Blir bara slamsor om de skulle ramla av... Obegripligt att folk inte fattar hur farligt det är!

Jag har inget emot Facebook generellt, men som diskussionsforum är det helt ruttet. Ett riktigt forum som detta ger god översikt, är lätt att söka i, och har permanens. Inget av det gäller för Fb.

Jag beskrev ju tidigare en fördel, faktiskt en avgörande funktion, för vår båt och situation. Möjligheten att variera hur långt in eller ut båten ligger. Det går inte att lösa med fasta öglor både fram och bak. Fram har jag fasta öglor. Bak, lösa ändar.

Men för såna jättemotorer är det mindre intressant. De allra flesta tvåtaktare i dag är småmotorer, säg under 50 hk. Vi har en sexhästare bak på segelbåten. Tvåtaktare på ca 30 kg. En fyrtaktare hade vägt närmare 50, vilket gör den mycket svårare att hantera vid av- och pålyftning, och tynger också ner aktern mer (vi har haft en tyngre på för jämförelse). Fyrtaktaren måste läggas/hanteras i vissa vinklar och lägen, medan tvåtaktaren kan läggas hur som helst. Tvåtaktaren har inga särskilt känsliga delar inuti, medan fyrtaktaren har synkroniseringsmekanismer som är känsligare, bl a. Och fyrtaktare är dyrare i inköp.

Men flera av egenskaperna som tilltalar med traditionella tvåtaktare finns inte i de moderna, insprutade varianterna. - Den låga vikten i förhållande till motoreffekten. - Okänsligheten vid hantering och drift. - Den mekaniska enkelheten vid service. - Låga kostnader generellt, förutom för bränsle. Insprutade tvåtaktare är i stort sett som fyrtaktare i allt väsentligt (ur ägar- och användarsynpunkt), så nog är det en nisch.

Ibland får man acceptera att vardagsspråket har andra betydelser av ord än de strikt tekniskt korrekta eller fackspråkliga. Om "tvåtaktare" för en genomsnittlig person de facto betyder "tvåtaktare baserad på gammal teknik, med hög förbrukning och smutsiga avgaser", så är det den definitionen man får förhålla sig till när man tilltalar en bredare krets. Alternativt förtydliga att det finns nyare varianter som inte är förbjudna. Nja, var och varannan båt, det stämmer inte. Jag har inte sett många alls genom åren. Kanske på nyare, högpresterande båtar med absurda mängder hästkrafter, men den lilla styrpulpetaren, segelbåten, ekan, som utgör en stor majoritet av utombordarförsedda båtar, där finns de nästan inte alls. Och även de där övermotorerade monsterbåtarna har ofta rätt gamla motorer. De båtar av den typen på bryggorna intill vår båtplats kan ha motorer från 90-talet eller ännu äldre. Få insprutningstvåtaktare. Jag skulle bli förvånad om den typen av motor utgör ens en procent av alla utombordare på båtar i dag.

Imponerande! Det tar nog mig 4-5 sekunder att trä i och över öglan på vår båt. Och kanske 8-10 sekunder med lös ände.

Fast i stort sett stämmer det. Det folk menar, i vardagligt tal, med "tvåtaktsmotor" är just såna som inte längre får säljas (tillverkas får de nog, men det är ju av akademiskt intresse om de inte går att sälja lagligt). Att det finns en liten nischprodukt som formellt är tvåtaktare, men skiljer sig ganska mycket från gemene mans uppfattning om det, är en parentes. Egentligen är det väl utsläppskraven som är omöjliga att uppnå med en traditionell tvåtaktare, så att de indirekt är förbjudna.