raol

Förmodligen fäste till ett bordsben. Typ:

Att folk inte hade bekvämligheterna förr hade ju inget med att man inte ville ha dem att göra, utan att de inte fanns (diodbaserad belysning, mycket elektronik, mer moderna material), eller var tekniskt nästan omöjliga (mycket som har med el att göra) eller på tok för dyra. Precis som på alla andra områden har "prylar" (generellt begrepp) blivit ofantligt mycket billigare, pga storskalig, billig tillverkning i låglöneländer med bristande hänsyn till hälsa, miljö och moral. En del tillverkas under bättre förhållanden, men är trots det mycket billigare än för 40-50 år sen. Man kan inte sakna det man inte vet finns, eller som inte ens finns. När mormor och morfar byggde hus 1947-1948 kunde de välja mellan två tomter. En uppe på en bergkulle, och nere vid foten av kullen, i samma höjd som vägen. Morfar tyckte det skulle bli förtvivlat tungt att släpa upp allt kol för värme och varmvatten, så de valde den lägre tomten. Några få år senare kom oljepannan, och det var bara att dra en slang från tankbilen för att få hem bränslet. Det finns en konstig idé om att folk förr var nöjda med det som fanns, jämfört med vad som finns nu. Men så var det ju inte, utan det var det som var normen då, och det var bara att acceptera. Man var liksom tvungen att vara nöjd, eller så fick man vara missnöjd. Vår segelbåt är ritad i mitten av 70-talet, så skrovet är helt och hållet anpassat efter dåtidens mätregler, trots att det ju handlar om en trög familjebåt, med en på tok för insvängd aktersektion och därmed nästan obefintlig innervolym akter båtens bredaste punkt. Ett komplett vansinne att prioritera tävlingsegenskaper framför komfort och vett och sans, men så gjorde nästan alla på den tiden. Inredningen är uppfräschad i designen runt början av 80-talet, men är ändå obegripligt efterbliven bitvis. Men det är den när man ser på den med dagens ögon. Då var det normalt att ha en toalett som man nästan behöver krypa in i - det var lyxigt att alls ha en toalett för 50 år sen. Moderna båtar har självklart toan där båten är som högst invändigt (och enstaka klokare konstruktörer gjorde så redan då). Så naturligtvis väljer folk större och modernare båtar i dag, när det alternativet finns. Vi är (som kollektiv, inte jag!) generellt betydligt rikare i dag jämfört med för 40-50 år sen, så det finns större utrymme för att köpa större båtar. Det finns enstaka som ser det som en dygd att ha det torftigt, obekvämt och trångt. Samma typer brukar vilja bo i dragiga, murkna torp med flagnande papperstapeter, skeva väggar, fönsterglas som får vyn att likna en LSD-tripp, och en gammal järnspis så man verkligen får kämpa för att få mat på bordet (jag känner såna typer). Det står dem fritt. Jag väljer själv att ha det så bekvämt som jag har råd med (tyvärr inte särskilt mycket i mitt fall, relativt fattig som jag är).

För mycket näring, för fattig fauna som håller efter, obalans i flora och fauna jämfört med förr. Såg nästan aldrig såna som barn. Senaste 10-12 åren var det extremt mycket i förra hemmahamnen, en knapp mil söder om hamnen du är i. Jag fick också propellerproblem för runt tio år sen under en hemkörning av en "ny" segelbåt, som jag berättat om här på forumet i en "reserapport".

Min semester i juni blåste bort. Som ensamseglare, dessutom med dålig rygg och begränsad rörlighet, är jag mycket känsligare för vind, så det blev inga nätter ute i år. Därför har jag redan börjat tänka på nästa sommar. Jag funderar på att ha den i juli i stället för juni som jag brukar, men det innebär att jag inte kan räkna med gästhamnar (jag seglar hela dagarna och kan inte slösa bort halva dagen i en hamn bara för att få plats) och då är det naturhamn eller svajankring som gäller. Och då började jag fundera. Båten har ju ingen fet akterspegel, utan bara en mikroskopisk alibiakterspegel på ett i praktiken spetsgattat skrov. Så det är ganska liten skillnad på för och akter när det gäller motstånd och flöde. Så varför inte svajankra från aktern egentligen? Med surrat roder då, så klart.

Jag tror att GPS-mottagare behöver få funktioner för att skydda sig mot störsändningar. Det finns grovt sett två åtgärder. En metod är att mottagaren gör en analys av signalerna och "röstar ut" signaler som försämrar jämfört med positionen som resterande signaler ger, särskilt i kombination med integrerade accelerometrar (såna är billiga i dag och kan monteras in i flera exemplar som kan kolla varandra och ge redundans om en försämras eller faller bort pga tekniskt fel) som kan dubbelkolla förflyttningar över tidsperioder från bråkdelar av en sekund till flera sekunder och helt enkelt förkasta positionsberäkningar som inte matchar den uppmätta förflyttningen. Det innebär en degradering av positionsnoggrannheten, men tar bort hackigheten så den sämsta momentana positionen blir bättre än annars. Det skulle t ex helt omöjliggöra att man blir "förflyttad" tvärs över Östersjön pga en fejksignal. En annan metod är att ha GPS-antenner som har skärmning mot horisonten, så en signal som kommer från en horisontnära vinkel helt enkelt försvagas kraftigt eller elimineras och inte räknas med. Det stoppar inte störsändningar från relativt närbelägna flygplan och inte heller satelliter (som är en möjlig störkälla, om än mindre sannolik just nu), men fartygs- och landbaserade störsändare skulle bli ett ickeproblem med den lösningen. Nackdelen är att inbyggda GPS-antenner, som i de flesta plottrar och mer moderna VHF- och AIS-apparater, inte funkar utan behöver kompletteras med en extern antenn som är monterad på en öppen plats högt upp. Den har förmodligen en form liknande en modern radarkåpa, fast lite mindre. Den lösningen är förstås möjlig redan nu, om man bygger en sån antenn själv. Det fanns så klart färdiga. https://safran-navigation-timing.com/product/8230aj-gps-gnss-anti-jam-outdoor-antenna/

Det finns personer som samlar in öppen data från olika källor och gör analyser av det, där mönster framträder. Ett sånt mönster är att man sett störningar på ytnivå nära svensk territorialvattengräns, där störningen rört på sig i låg fart men i stadig riktning. Jag tror inte det är tillräckligt tydligt för att helt slå fast att det är fartygsbaserade sändare, men det är den enklaste förklaringen. Det är också oklart om vissa av störningarna är störd AIS-kommunikation, och inte primär navigering ombord, eftersom den öppna datan för just denna analysen baseras på AIS-historik för området. Och AIS går ju på marina VHF-bandet, så där kan troposfärisk spridning av signaler från en marksändare vara en möjlig förklaring, till skillnad från för GPS-störsignaler. Samtidigt undrar jag om man så selektivt kan störa kanal 87B och 88B, utan att ge märkbara störningar på närliggande frekvenser (framför allt kanal 27 och 28 som är 25 kHz bort).

Jag hade gärna haft en stålbåt, men jag hade haft som absolut krav att insidan av hela skrovytan ska vara enkelt åtkomlig, utan att behöva demontera massa inredning. Så det går att inspektera ordentligt, och åtgärda om man upptäcker nåt.

Finland har. Svenska myndigheter är besvärande och irriterande otydliga. Man mumlar om "statsaktör". De får för fan tala ur skägget. Alla vet att det är Ryssland. Varför är de så sjukt fega att de inte kan tala om det? Det är lite samma som för 11 år sen, när ryssarna lekte med ubåtar i Stockholms skärgård. Då skulle det daltas och mörkas. Nej, name and shame, säger jag! Ryssarna förstår bara makt och våld, och då är det bara det som man ska svara med.

Sen är det fortfarande bara positioneringen som påverkas. En plotter med sjökort, utan positionering, är fortfarande ett mycket smidigare och bättre navigationsredskap än ett papperssjökort. Man kan enkelt sätta markörer, dra linjer och manuellt plotta sin färd. Det klassiska gamla sättet att kolla på omgivningen, hitta linjer eller skärningspunkter mellan linjer som bildas av uddar och vikar, eller bränningar eller små uppstickande stenar, eller master eller byggnader.

Situationen har förändrats. Då var det så, nu är det lite annorlunda. Det finns indikationer på att Ryssland börjat med fartygsmonterade störsändare, som kör nära svenskt vatten. Det är nytt och kan, till skillnad från marksändare i Kaliningrad, påverka fritidsbåtar. Det verkar också som om störsändningarna utökats från att vara störsignaler (blockera korrekta signaler genom att "överrösta" med brus) till fejksignaler där man simulerar signaler från en satellit, men med data som förändrar positioneringen. Personligen anser jag att man ska sänka de ryska fartyg som kör med störsändare. Det ska ses som en regelrätt krigshandling och besvaras med skarpa vapen. Militären vet mycket väl vad som pågår eftersom vi har enorma resurser för teknisk signalspaning i Sverige. Man vet garanterat exakt vilka fartyg som sänder och på vilka platser och tidpunkter som sändningarna sker. Men av nån obegriplig anledning vågar man inte peka ut Ryssland. Övriga länder i området gör det, utan att tveka. En feg jävla regering.

Viva-appen funkar fint fortfarande.

Men då får man ha nåt annat än vanliga tältpinnar. Inte säkert att man har det, eller ens vet vad man ska använda.

"Skärgård" var generöst!

Nordvästra, kanske man skulle säga. Men personligen räknar jag ungefär det inringade området här som "norra skärgården" för Gbg.

Letade upp det, och det är sydväst om Karlstad och Skoghall, i norra änden av Vänern.

Hmm, jag har förvarat flera självuppblåsande flytvästar i två olika båtar under mer än sju års tid utan att nån har löst ut av sig själv. Kontrollerat dem med ett par års mellanrum också, så de är ok. Det måste vara väldigt fuktigt i den båten...

Mitt tips är att kolla karttjänsternas flygfotoläge och titta på alla öar i området. Det är rätt enkelt att se om det är berg, myr/mosse, gräsmark eller ljung. Brukar vara nåt av de fyra. Här är en bild som exempel. Jag är inte hundra procent säker, men min gissning är att A är myr/mosse (alltså klart olämpligt för tältning om man inte vill ha vattensäng), B är relativt släta gräsytor, kanske med sand eller grus inblandat, och C är förmodligen ytor där det mest växer ljung. Just detta är från ön Lyngnholmen, strax norr om Björkö. Det finns väl viss risk för att det är lösa djur som betar på vissa öar. Främst får. Men det går ju att se på plats.

Om båten bara används under den varma delen av året finns det ingen anledning att köra med vinterolja. Motorn och oljan värms upp väldigt snabbt. 15W-40 gör jobbet. Vi båtägare i Sverige byter olja ofta och kör generellt få timmar, så det är inte så kinkigt. Vi har en Lombardini 903 och kör på 15W-40. Haft den i fem år. Motorn går som en klocka. Tänk på att alla motorer förbrukar lite olja. Det försvinner alltid en gnutta förbi kolvringar och sånt, som förbränns i cylindrarna. Det är inte mycket, men det är mätbart över en säsong, och normalt.

Eftersom det blir rent av att skrapa så ser jag inte att man vinner nåt på att slabba med medel innan. Tar bara massa extra tid, kostar mer och blir kladdigt. Dammet är jobbigt men kladdar i alla fall inte...

Skrapa, säger jag. En brorsa och jag skrapade ca 80-85 % av vår segelbåts botten på ungefär en dag. Jobbigt för axlarna för oss, men en Ideal 550 bör kunna vältas på ena sidan så man kan arbeta i mycket bekvämare ställning. Jag gissar att en person skrapar den bottnen på 3-4 timmar, max. Jag köpte en skrapa på Jula (knoppen är viktig för att kunna få kraft!). https://www.jula.se/catalog/bygg-och-farg/farg-och-fog/fargborttagning/fargskrapor/fargskrapa-129870/ Runda gärna av hörnen på slipbladet så det inte kan gräva sig in i båten om man råkar snedbelasta. Men sen blir det otroligt mycket damm som är väldigt fint, så en halvmask med partikelfilter är ett absolut måste. Jag kompletterade med skyddsgoggles, visir, en heltäckande målaroverall med huva och gummistövlar och gummihandskar. Trots det smög det in damm i håret och ner på hals och bröst. Vi nöjde oss med att skrapa, för utgångsläget var så fruktansvärt skrovligt. En riktig entusiast hade säkert gått ett varv med slipmaskin efter för att verkligen få det spegelblankt, men det gjorde inte vi. Botten var ren ner till gelcoat eller fläckvis en röd grundfärg efter skrapningen.

Inte mek och teknik i alla fall...

Det där ser ut som visning för den tillåtna avvikelsen i sidled från den önskade rutten. En autopilot använder ett avstånd från mittlinjen för att beräkna hur mycket och i vilken riktning den ska styra tillbaks till önskad linje. I vår plotter, Raymarine, visas såna linjer när man har en brytpunkt på kartan att navigera mot. Kanske är det en sån navigering som är aktiv?

Kan du inte börja med att justera vinkeln så motorn är mer vinklad ut från akterspegeln? Propellern styr ju inte vinkeln på kraften, så det lär knappast påverka alls. Letade upp en bild som illustrerar detta:

Svaret beror nog på hur och var du seglar. Jag som bara dagseglar inomskärs eller i övrigt väldigt kustnära, har helt andra behov än nån som ger sig ut på öppet hav, och inte ser land på flera dagar eller veckor. Eftersom du visar en kartbild med en bit av östra Atlanten, och pratar om ruttplanering, antar jag att du tillhör den senare kategorin.

Svaret var främst på frågan var det kan komma högspänning från i motorn. Men startkretsen i reglaget lär ju vara kopplat till tändkretsen i motorn, så trasig kabel eller annan kortslutning där skulle kanske kunna få tändspolarnas spänning på villovägar.