Jump to content
Thursday 17 October 2019

Georg_Ohm

Silvermedlem
  • Content Count

    6,176
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    37

Everything posted by Georg_Ohm

  1. Brännskadeplåster är tydligen effektiva.
  2. Här har du svaret! Du kanske har en amerikansk båt och då är det tumstandard på det mesta ombord. Sedan kan det ju vara torx också, även om jag hellre tror på insex i tum. Flera satser med bits innehåller även torx som i vissa storlekar kan vara svåra att skilja från insex, i alla fall utan läsglasögon... Men köp ett knippe med insex i tumstandard, kostar inte så mycket, finns bland annat hos den där "temabutiken".
  3. Det herr Ohm skriver är kanske inte alltid samma sak som det han tänker. Någon form av silkat ingår väl i nämnda produkt, men det jag läst på burkens etikett eller om det var på bipacksedeln var just att den målade ytan skall uppfattas av larverna som "vatten" och där kan man inte sätta sig fast. Samma erfarenhet. På Nimbusen bytte jag roder och skädda/nedre hjärtstockslager, efter en olycka med den "akuta landhöjningen". Utrymmet mellan den lilla kölen och skäddan av brons fylldes med en billigt våtrumssilikon, i den fogen växte det ingenting, däremot på båda sidor om den samma. Men hos mig fastnade det ingen bottenfärg i silkonfogen. SilicOne är säregen att måla med, jag har aldrig upplevt något liknande, svårt att förklara, måste upplevas. Men jag vidhåller att det fungerar hos mig på propellrarna, på loggarnas givare funkade det till mitten av september, längre än vanligt, men nu har det antagligen satt sig en eller några tulpaner på den aktre givaren. Den som är monterad genom skrovet midskepps har jag rensat en gång, då satt där två havstulpaner i den.
  4. Underarbetet är väldigt viktigt. Jag mattade ned propellrarna med 120 papper, sedan grundfärg på sprayburk, efter det SilcOnes grundfärg och ytfärg enligt instruktion. Färgen sitter bra, men där jag fick en lina i propellern skavdes färgen bort. Sedan tror jag väl att den färgen passar även långsammare båtar. Vitsen är ju att larverna skall luras att tro att den målade ytan är vatten.
  5. Dessvärre är vidhäftningen, trots speciell grundfärg, inte så där överdrivet bra. Det går att skrapa bort SilicOne med plastskrapa, och värmer man på med varmluftspistolen krullar sig färgen bra och går lätt att få bort.
  6. Jag har båten i kommunal hamn i Göteborgs kommun. Föga vetenskapligt har jag observerat att de jäkla havstulipanerna börjar etablera sig i mitten eller slutet av augusti, den marinbiologiskt intresserade kanske googlar och finner orsaken, men jag gissar på vattentemperaturen. Nu i helgen såg jag på den enda fungerande loggen, att båten går ca 1,5 knop långsammare på samma motorvarvtal än på våren, den känns trögare i accelerationen också. Vad jag kan se utan att ta mig vatten över huvudet är att det vuxit en och annan koloni med havstulpaner på akterspegeln, och det brukar bli en del blåmusslor också. Propellrarna är dock rena. En av paddelhjulsgivarna funkar, den andra har stannat sitter säkert en havstulpan i vägen. Här i väst skall man nog skydda sig med en duk under den mindre båten, eller en sådan där megadyr lift för den större båten. Det har experimenterats på högskolan i stan med ett verksamt hjärtläkermedel som då skulle hindra havstulpanerna från att bilda kalk till skalet, även med "plastgräsmatteliknande" bottenfärger och med allt möjligt. Gamla tiders kopparförhydande träbåtar (kopparplåt spikad på skrovet) samt tenn, zink och kopparbaserade bottenfärger var effektiva, men tidigare generationers "Gretor" förbjöd ju dessa giftiga bottenfärger i flera olika steg, det var väl iofs bra, men inte fasiken hjälper det oss.
  7. Dom är frisimmande larver som sätter sig fast litet varstans, det gäller då att lura dom att båtens botten eller propellrar är någonting annat än fasta föremål. Och det är det som Hempel försökt göra med SilicOne. Den färgen är som ett silikonöverdrag. Jag har ju sett det att då man kladdat med silikon eller andra marina tätningsmedel under vattenlinjen så fäster det inga havstulpaner just där, men på sidan om, så det är nog en bra uppfinning, SilcOne, dessvärre är den för dyr att måla hela botten med. Sedan lär havstulpanproblemet vara värre här i väster, sägs det, det beror kanske på vattnets salthalt. Om man skall bli kvitt dessa larver, till att börja med, så bör man då kanske skrubba botten ofta, i alla fall på de ytor där larverna sätter sig fast, oftast då i olika skrymslen, eller på min båt även i slaget direkt under vattenlinjen. När de väl satt sig fast och bildat ett skal kan man inte skrubba bort dem, då får man skrapa med en isskrapa, och då gäller cyklop och snorkel, samt våtdräkt om det är kallt i vattnet. Om nu det är så att sillen fiskas för hårt, blir det färre torskar och andra rovfiskar som då äter färre havstulpanslarver (och andra organismer) som ställer till förtret för oss... Så köp inlagd abborre och rökt sik istället för inlagd sill, eller korv och hamburgare...😵
  8. Havstulpaner är ett riktigt gissel. Om man skall bli kvitt dem får man nog borsta botten varannan eller helst varje dag, Min erfarenhet är att de sällan etablerar sig på platta och öppna ytor, utan mest i skrymslen och vrår. Runt givare och tripplanen på akterspegeln och i skölden exempelvis. Nu var det en hel koloni runt givaren till den ena loggen som sitter nästan mitt i botten. Får de fäste i en utskjutande detalj så kommer det fler och bygger på runt om. Hempels SilcOne har fungerat bra för mig, på propellrar och på mindre detaljer som paddelhjulsgivarna.
  9. 50% chans antingen går det bra eller åt helskotta.
  10. Regnvatten smakar iallmänhet litet bättre än sjövattnet. I allmänhet... Det är ganska normalt att det kommer in litet vatten i propelleraxelhylsan, litet då.
  11. Konstigt att det saknas självläns på en båt med ett sådant öppet skrov förut... Litet ot, men det bör väl gå att själv bygga en självläns på varje sida med stora borddsgenomföringar och en passande slang eller rör. Kolla på modernare båtar av samma typ så ser du hur det skall se ut. Tänker närmast på de moderna bakhyttsbåtarna av aluminium. Att smaka på inläckt vatten är en väldigt intelligent och enkelt sätt att felsöka inläckande vatten på, men det är betydligt enklare om båten ligger i riktigt salt saltvatten.
  12. Det är en mjuk aluminiumlegering. Bör gå att rikta själv, men om det redan finns en anvisning till spricka så sitter man på pottkanten. Jag har riktat en liknande på ett VP-280drev liksom på utombordare.... Man kan försiktigt greppa med en stor skiftnyckel och böja jäkligt försiktigt. Man kan också klämma skäddan mellan två brädor, gärna ek, eller 5x5 cm reglar och rejäla skruvtvingar. Klart det blir bättre med värme, men då måste oljan ur. Mindre skäddor på utombordare kan ju hamras med plastklubba mot en huggkubbe, svårt med drevet. Litet bonnmekanik alltså, var försiktig, inga garantier lämnas, eller bäst att lämna in till proffs.
  13. Lämnade hemmahamnen i morse, nu i en större vindskyddad före detta fiskebåtshamn, i lä. Det blåser litet småkyligt från syd. 12° i vattnet, men det hindrade inte någon från att bada. Trots bra laddning från solcellspanelerna är landström kopplad, sköt att kunna starta en värmefläkt i natt om det behövs.
  14. Georg_Ohm

    Batterimonitor

    Aliexpress i all ära. Det händer att jag handlar därifrån också. Eller då från "Mr Wang i Kunna". Greta T och forumdeltagate här har "åsikter" minst sagt.... Vi har under flera år nu lovordat NASA BM-1. Den kostar nu strax över 2000kr. Den är lätt avläst och pedagogisk, finns i två storlekar, samma pris.
  15. Ja det är lika troligt som vem som orsakade strömavbrottet häromdagen då en grävmaskin började gräva samtidigt som strömmen försvann....🤪 Alltid bra att skydda utsatta slangar och även kablar, bjuder på tipset, ingen orsak.
  16. Vet du var den tar vägen i andra ändan? Kan det vara slang mellan givare i växelhuset och trycklogg? Hursomhelst, vad det än är för slang, bör du byta den och samtidigt trä en annan litet grövre slang på utsidan som ett framtida slitageskydd.
  17. Sedan 20 år ungefär har jag två par Tyresöbockar. Stöttorna har ju en tunn svart färg, gissningsvis av samma kvalitét som trådskaparens? inte direkt rostiga men heller inte motsatsen, dom är lätt angripna av ytrost. Däremot är balkarna som förbinder de båda bockarna rejält fula, den vita blanka färgen flagar. Kompletterade med ytterligare ett par bockar med tvärbalk, nu var denna balk galvad. Jag har funderat på att sandblästra de fula tvärbalkarna och rostskyddmåla, men det har ju naturligtvis inte blivit av, sådana tråkiga jobb är det lätt att glömma/förtränga...
  18. Vägnavigerning, morbid anekdot. Men en Citroén Berlingo skulle jag ta mig från Göteborg till Nynäshamn för att närvara på en begravning. Jag hade aldrig tidigare haft någon landsvägs-GPS, detta var den första, en tidig Garmin. Hemma vid köksbordet programmerades denna och hittade kyrkan i Nynäshamn, fick olika vägförslag och valde RV40-E4 och så vidare. Då var motortrafikleden sista milen mot Nynäs ny, så GPS berättade att vi åkte på stigar i skogen, men det gjorde ingenting. Vi kom fram till kyrkan i tid, jag satte GPS´n på "stand-by" då den efter det startade snabbare, vi skulle vidare till någon restaurang efteråt och sedan upp mot Norrtälje. Kopplade ur GPS´n stoppade den i kavajfickan, rättade till slipsen och gick in i kyrkan. Sedvanlig begravning. Väl framme vid kistan och avskedet slog det mig en tanke, tänk om jag glömt av att stänga av ljudet, tänk om GPS´n säger ungefär så här: "Du har nu kommit till din slutdestination, målet för resan ligger på vänster sida" Nu är GPS´n tyst när den står i stand-by läge, och det var väl en himla tur.
  19. På den tiden jag hade bronspropeller högglanspolerade jag den, då blev det mindre beväxning. Jag hade även en offeranod runt propelleraxeln, den gynnade tydligen havstulpanerna, dom gillade att det fanns offeranod, vet inte varför. Idag målar jag mina aluminiumpropellrar med Hempels Silic One, det fungerar jättebra. Även paddelhjulsgivarna till loggarna får Silic One på sig och det håller nästan hela säsongen.
  20. På den tiden jag hade en sportfiskebåt fanns det ett kit som bestod i en stång med kulleder i var ända och fästen med kulor som man satte fast med kraftiga slangklämmor runt motorernas riggar. Stången var egentligen en justerbar vantskruv. Älmhults marinprodukter kanske har denna finurliga grej kvar i produktion fortfarande? eller om dom är återförsäljare...?
  21. Här är en bild från en 15 år gammal 28 fots hyttbåt att använda i alla väder, med en kostnad på runt en miljon kronor. En Silva UNB i hyttaket, utan självlysning eller belysning. Ja det finns en kompass, men hur tänkte man här?
  22. Ja hon äger hälften. -Det är ju naturligtvis inte alla förundrat att kunna ha båten i sin egen trädgård. Kan ju vara praktiskt ur många synsätt. Efter några återkommande stölder i förra båten då den stod i kommunal hamn, blev jag synnerligen paranoid på tjuvar och banditer och tog hem båten. Det är nu mer än 20 år sedan. Vi bor centralt i Göteborg i ett litet villaområde, där tomterna är väldigt små. Då andra grannar har såväl båtar, husbilar och husvagnar vinterförvarade på tomterna är det ingen (ännu) som haft några åsikter. Men det blir trångt på gatan, eftersom bilen inte kan stå på tomten då båten står där, det är väl det som egentligen är problemet. Alla hushållen har ju minst två bilar. Större båt än den jag har nu, får inte plats, det går inte ens att passera huset och båten med gräsklipparen, så den får man dra runt kvarteret då baksidans lilla gräsmatta skall klippas. Men det mildrar kanske mitt miljösamvete litet, jag har omkring 15 km till båthamnen, tvärs genom staden, med trängselskatter och så, och det tar 50 minuter med spårvagn. Det tar 10 sekunder att gå från ytterdörren till båten. Men i alla fall, jag har batterierna anslutna och laddar på litet varje dygn, två av dessa står i motorrummet och där blir det inte frost, de andra två är centralt placerade i båten och där blir det inte speciellt kallt heller. Inget av batterierna står på betonggolv, då detta enligt misstolkade sägner och felaktiga utsagor skall vara förödande... Förödande är det ju då att utsätta dåligt laddade eller ännu sämre, urladdade batterier för kyla och frost, gör inte det. Om det inte direkt tar död på batterierna så förkortar det i alla fall livslängden. Däremot skall batterier förvaras svalt, vad som nu är för skillnad mellan kyla och svalka vet jag inte. I Göteborg kan man då förvara batterier i trapphusen i flerfamiljshus, tror jag, eftersom dessa utrymmen på götebosska kallas för "svalen" med betoning på första stavelsen. Måhända kom det sig av att trapphusen var ouppvärmde i de gamla landshövdingehusen. Men vid torrsättning på vanligt sätt i hamn eller på marina är ju solcellspanelerna praktiska även vintertid, för underhållsladdning. Om man nu inte har presennings på eller ett tjockt snötäcke. Vintersolen ger ju inte så mycket, men tillräckligt för litet underhållsladdning iallafall.
  23. Jag låter alla batterierna stå kvar i båten. Dom som är av den medeltida öppna typen kollar jag syranivån på hösten och på våren. Mina är anslutna till elsystemet eftersom jag tar "landström" under hela torrsättningssäsongen, batteriladdarna styrs av timer och laddar några timmar varje dygn. Även solcellspanelerna är inkopplade som vanligt, men mellan december och februari eller mars, beroende på snötillgången, ligger det en presenning på som inte släpper igenom speciell mycket ljus. Huvudströmbrytarna (=batterifrånskiljarna) är avstängda, om jag inte jobbar i båten och behöver ljus och el. Vidare, efter som jag har "landström" står det en frostvakt under motorn, den kopplas in i eluttag istället för vv-beredaren som då naturligtvis är tömd. Även gasolflaskorna finns ombord, liksom fyllda bränsletankar (diesel), jag har tillåtelse från markägaren, gissa vem det är...
  24. Huvudkompassen sitter där den skall, centralt placerad innanför vindrutorna. Bara det att den är för långt från styrplatsen om sb. Dessutom syns inte den kompassens siffror. I källaren fann jag en Silva UNB som legat där på en "omagnetisk plats" i mer än 30 år, det var en gång den självlysande modellen, idag har den slutat att självlysa, men i alla fall, den monterades vid styrplatsens huvudskott och tjänar förutom som syftkompass även som orienteringskompass när man krånglat sig in i någon hamn med labyrint, Bohus Malmöns inre hamn exempelvis, och då inte vet åt vilket håll sydväst är (Iofs spelar det ingen roll inne just den ankdammen, det kan blåsa nästintill orkan innan man behöver oroa sig). Jag tror att syfning medels kompass är en bortglömt metod, enkel och snabb. Jag har dessutom en kikare med inbyggd kompass, suveränt hjälpmedel!
×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue. Du behöver som gäst även vara medveten om våra Terms of Use och GDPR policy Privacy Policy