Georg_Ohm

Föralldel. I förra båten hade jag en utombordsgivare, som även kallas för akterspegelsgivare, som egentligen var avsedd att monteras på akterspegeln under vattenlinjen. Den kladdade jag fast på insidan, lätt vinklad så att signalen gick rakt ned. Som skrivits så var det känsligheten som blev lidande, det gick inte att med exakthet att mäta de djupaste hålorna i Kosterfjorden, där det är mer än 300 m djupt…. Det är väl egentligen bara extrema sportfiskare som värdesätter den den informationen. Om givaren även har en temperaturgivare, vilket många har, då säger en del forumdeltagare här att temperaturangivelsen blir fel, då givaren mäter på skrovets insida. Jag säger att skrovets insida merendels har samma temperatur som vattnet på utsidan av skrovet. På nuvarande båt tvingades jag att montera akterspegelsgivaren på utsidan, då det inte fungerade att ha den på insidan, skrovet är homogent, men rätt så tjockt. Vid test så blev det inget mätvärde på någon av de båda frekvenserna som man kan be ekolodet att arbeta på.

Det brukar fungera att sätta fast en utombordsgivare med marintätningsmassa inombords om skrovet är solitt och inte överdrivet tjockt. Det är svårt att testa om det fungerar då båten står på land. Men man kan ju testa då den ligger i vattnet, men då är det ju å andra sidan knepigare att montera en genombordsgivare eller en utombordsgivare…

Jag skulle väl kunna tänka mig att det är en bra idé att varje motor har var sitt startbatteri som generatorn på just den motorn laddar. Och sedan låta båda generatorerna gemensamt ladda förbrukarbanken via skiljerelän. Voltmetrar i panelen är väl bra, på något vis. Men dom skvallrar ju inte så mycket om batteristatus egentligen, men man får ju iallafall ett hum på hur det ligger till. Men som jag brukar skriva är skalan inte så exakt och visarnålen är tjock. Du kan ju skriva ut bilden ovan, laminera den och förvara den lättåtkomligt. Jag ersatte ju voltmetern i panelen mot en roderlägesindikator, och då blev det en billig digital voltmeter kopplad över en omkopplare så den kan mäta på antingen start eller förbrukarbatteriet. Den är via säkringar kopplade direkt till första plusplinten efter batterifrånskiljaren. I Volvo-Pentas instrumenttavla är det ju nästan alltid litet spänningsfall, jag har omkring 0,3-0,4 volt mindre där än direkt över batteriet (varför sannolikt även temp och oljetrycksinstrumenten visar litet för litet). Den traditionella voltmetern offrades då jag inte tyckte att den inte gav riktigt den informationen som jag vill veta, den infon får jag ju från BM-1. Jag anser att det är bättre att känna till rodervinkeln, eller drevets läge vid manöver i trånga hamnar än en oexakt mätt batterispänning i stunden.

Det mesta har ju redan sagts (skrivits). Men som en ren säkerhetsgrej kan du ju låta skiljerelät koppla ihop bankerna. Nu vet jag inte hur din batteriövervakning ser ut, men om du kan läsa ut någon skillnad, diff, så kan du ju se hur det fungerar. Jag har en sådan lösning mellan min förbrukarbank och reservbatteriet. Det motordrivna ”link-relät” kan du ju istället använda som en fjärrstyrd huvudströmbrytare/batteriavskiljare. Och man behöver ju bara en startkabel som nödlösning, minus är ju redan ihopkopplat. En annan variant kan ju vara att ha två (=4) olika batterisystem, ett startbatteri för varje motor, som då laddas av respektive generator, det är väl så du har det idag. Samt då två förbrukarbanker, som då laddas av var sin generator. Och sedan dela upp elsystemet i en sb- del och en bb- del. Det blir nu en aning krångligt, ungefär som dubbel bokföring… Men om det ena systemet slocknar finns ju det ju energi i det andra.

Anekdot igen om någon orkar läsa: Det hände sig på tidigt 1990-tal, på en av de små öarna i ögruppen "Vasholmarna", SV om Lysekil, NV om Gullholmen i Bohuslän om nu någon inte är orienterad på vår kust. Våra barn var i förskoleåldern, och hade badat flitigt under hela förmiddagen i en grund liten vik. Dom var nu ombordkallade för lunch. Medan vi åt vår lunch tog en seglare upp ett synbart smutsigt försegel på berget och bredde ut det över en slät häll. Sedan gick han ned i den lilla grunda viken där mina barn hade badad och fyllde en hink med havsvatten, hällde i några dl av okänt flytande tvättmedel. Sedan gick han upp på berget och började skrubba seglet med en levang doppad i saltvatten och tvättmedelsblandningen. Det rann en strid ström av smutsigt och löddrigt vatten ned i den lilla viken. Mannen/skepparen/pappan i en annan båt där det också fanns en barnfamilj, blev minst sagt förbannad över tilltaget och protesterade sakligt, han använde milöargument, och påpekade att den lilla viken egentligen var det enda stället på just den lilla ön där små barn kunde bada, då det är rätt så djupt runt dessa öar. Segeltvättaren gick ju då in i polemiken utan dröjsmål och med en högst tvivelaktig motargumentation.... "Minsann, så bli ju även berghällen ren, vem vet hur mycket nedfall som skett här från Brofjordens raffinaderi, och förresten blir ju även barnen rena om dom nu fortsätter att bada här." Den protesterande pappans äldste son var väl i kanske 11-12 års åldern, rynkade på näsan och sade: "Pappa, det luktar Valhallabad om vattnet." Då ilsknade pappan till ordentligt, argumentationen var nu inte längre lika saklig, och bland de besvärjelser som kan lämpa sig i skrift uttalades den numera rätt så omoderna götebosska harangen; -Dö, dra röva i koks! (Vilket på rikssvenska skulle bli ungefär så här: "Hörududu, vill se till att förpassa din rumpa i stenkol!" I Örgryte, i Vasastaden och på Särö där man pratar en finare och mer belevad göteboska byter man ut ordet "koks" mon "antracit" eftersom det är mycket finare än koks.) Då drog segeltvättaren över sitt segel på andra sidan ön, över måsspillning och annat som man finner på små öar i Bohusläns ytterskärgård. Han lättade och lämnade sedan ön fram på eftermiddagen. Om förseglet nu var renare än innan minns jag inte. Vallhallabadslukt... jo vi har ju en och annan badanläggning intakt i staden fortfarande, dock utan 300 meter långa vattenruschkanor, och på dåtiden var ju Valhallabadet och Lundbybadet de mest frekventerade, och i det förstnämndas bassänger var koncentrationen av Ca(ClO)2 ganska generös, därav lukten. Men man fick inte rivmärken på huden där iallafall.

Denna tekniska lösning attraherade även mig, men jag valde istället att sätta upp dubbla eluttag, ett för enbart landström, ett kopplat till invertern. Det blev ju litet mer kabeldragning och några fler eluttag, men det var billiga grejer.

Väldigt generellt kan man ju säga som så att det är en dålig idé att skapa elektriskt alstrad värme ur ett lågspänningssystem som vi har i våra båtar. Det blir både elektriskt och ekonomiskt rätt så dyrt, många watt, ampere och kronor. Som jämförelse med räkeneexemplen tidigare i tråden kan det ju gå åt lika mycket, eller mer ström, för att driva en induktionshäll, än vad det krävs för att dra runt en startmotor vid kallstart av en normal sexcylindrig dieselmotor. Men startmotorn används i några sekunder, det tar ju längre tid all laga mat...

🤠 alltså No till Yes? Har inte Tom-Olof Ström och Valerius Hansson något bra focktvättmedel och nån bra genuaskölj att rekommendera? Eller kanske någon speciell stärkelse till stormfocken? Min salige fader använde en produkt från Turtle, om det var bil- eller ett båtshampo minns jag inte, men det kanske var samma produkt, till olika pris i olika förpackningar. Men vanlig såpa skall väl funka bra.

Motparten tog det med jämnmod och bad om ursäkt. Till frukosten dagen därpå frågade han om det gick bra att starta el-ländet för äggkokningen. Jag är ingen vän av sådana elverk. Men dom kan ju duga i olika nödsituationer, men knappsats i en gästhamn med många eluttag, klart bara enfas 230…. EN HELT ANNAN sak jag kom att tänka på, som egentligen inte har någonting med induktionshällens energiförbrukning. Det är ju den att man kanske också måste byta kokkärl och stekpannor. Aluminium och kopparkittlar funkar inte, om nu inte kopparkittlarna har en speciell botten. Men det kanske redan trådstartaren har tänkt på. En omniugn som man kan laga potatisgratäng, sockerkaka och muffins i funkar ju inte heller, då den är av aluminium.

Har du även ett gasolkök?

Anekdotvarning: I sensomras, på Hönö, i Hönö Klovas gästhamn: Intill oss låg det en större och högre motorbåt kanske omkring 40 fot lång "daycruiser". Ägaren var ensam med sin hund ombord. Efter tilläggningen kom den obligatoriska tilltrasslade landströmskabeln iland, därefter en kissenödig hund.. Han höll på att reda ut landströmskabeln när jag var på väg upp på kajen tillsammans med min hund, och båtägaren frågade mig om jag visste om det fanns spänning (ja han sade "ström") i bryggstolpen eftersom han inte fick ihop det. Jag hämtade en spänningsindikator och kunde konstatera att det fanns spänning i stolpen och vidare i hans landströmskabel. När vi var tillbaka från hundpromenaden och skulle dricka kaffe och nyinköpta wienerbröd (samt en gammeldansk) på akterdäck, brummade det och luktade dieselavgaser från grannbåten. Jag knackade på och undrade om det var nödvändigt att köra elverket när han nu hade landström? Jo han skulle ju bara koka potatis på induktionshällen, och då räckte tydligen inte landströmmen till (?). Om nu detta stämde eller om han inte läst den nylvererade båtens bruksanvinsningar låter jag vara osagt. På kvällen kopplades då ytterligare en landströmskabel in till en annan bryggstolpe, jag vet inte varför. Morgonen därpå startades elverket igen, det skulle ju kokas ägg till frukosten. Jag dolde inte min irritation på något sätt. Än mer irriterad blev jag då denna båtägare hade gått iland för att duscha och lämnat sin hund ensam på fördäck, denna hoppade iland, kissade på en av mina förtöjningslinor och stod sedan och skällde på dobermannen som bor i villan bredvid hamnen (f.d fotoateljen). -Du har aldrig funderat på en sommarvilla vid havet, eller en 18 meter lång husbil? Det är rätt skönt att ha en gasolspis ombord, och hyfsat många solcellswatt (samt då en väluppfostrad hund). Elverk, är elvärk!

Njae… men även invertern skall ju försörjas på lågspänningssidan, och jag vet ju hur tjocka kablar min inverter på bara 300 Watt har. Det räcker ju knappast med ens 10 mm2.

Kanske ett tråkigt svar. Sannolikt inte det svaret du vill ha. Det är ju stora effekter, stora strömuttag ur batteribanken, som sedan skall laddas tillbaka. Det blir grova kablar som skall dras från batteribanken till spisen. Jag har en relativt vanlig modell av tvålågigt gasolkök ombord, jag vet inte hur många watt det ger. Hemma i köket har jag en induktionshäll. Båda två är snabba, det blir snabbt varmt, och när man slår av på effekten svalnar dom lika snabbt. Detta är litet subjektivt, då jag inte tagit tiden på hur lång tid det tar att exempelvis koka upp en liter vatten i båda fallen, men det går Jag gör åt 2,5 tvåkilos gasolflaska (2012) varje säsong. Om jag nu är lika tråkig så skulle jag tro att bara installationen med kabeldragning skulle bli dyrare än en extra gasolflaska och x antal meter gasolslang. Sedan inverter? Finns det invertrar som klarar av sisådär 100 Ampere kontinuerligt och i så fall vad står det på deras prislappar?

Det var då det, nu skall man stirra rakt in i kameran. Och bilden blir ju då som på dom där efterlysningsaffischerna i vilda västern "Wanted, Ded or a Life"

Egentligen inte jag heller, men jag har haft likartat problem på ett drev och på en större utombordare. Där det var en annan teknisk lösning på samma problem, i båda fallen var det en massa havstulpaner som ställde till det. Men gissningsvis skall ju riggen inåt en bit till så att stången kan tryckas in i ett hål när man lägger i backen. Titta efter så att ingenting sitter i vägen, om någonting blivit skadat eller skevt.

@MattiasC80 Om du fotograferar den innersta delen av propelleraxeln, inne i båten, och lägger upp bilden här, så berättar vi vad du har för axel och hur den skall underhållas.

Gillar du pneumatik också? Iså fall finns det ju en variant på det temat också, Hydrotab.

Stävlagrens kylvattenhål kan ju vara igensatta av gammalfärg och havstulpaner, så det är en bra idé att kolla dessa. Det är två stora maskinskruv, M8 eller M10 som håller stävlagret, se till att dessa verkligen drar i plasten. Jag hade en ”Black Jack” i min Nombus, den var originalmonterad. Den krävde inget underhåll, men man skall trycka i hop den med en polygriptång eller liknande, då man sjösatt, så att det kommer läcker in några ml vatten så att den smörjs (med vatten). Inget fett! Black Jack blir aldrig 100% tät, och det skall den nog inte heller vara. Det finns ingen anledning att dra ut propelleraxeln, och om du nu absolut skall göra det så måste du ta bort rodret. Och för att ta bort rodret måste du antingen hissa upp båten, eller gräva ett hål under rodret, då hjärtstocken är relativt lång. Sedan skall du ju kolla hjärtstockstätningen högst upp på roderhylsan, där kan det läcka några droppar, om man skruvar åt denna (med en jättestor skiftnyckel) så kan man stoppa det läckaget. Om det inte hjälper måste man byta en fläta som är indränkt i fårtalj som sitter i den tätningen, numera är det nog något syntetiskt eller mineralt fett som dessa flätor är indränkta i. Teoretiskt går det att byta denna när båten ligger i sjön, jag gjorde det på min båt, men det är inget jag rekommenderar. Så det är lika bra att kolla den detaljen innan sjösättningen.

Ingen som jag känner till. Däremot har jag sett att man sålt begagnade utombordare i olika marinaffärer i Bohuslän, bland annat i Henån på Orust för ett par år sedan, du kan ju ta hjälp av Eniro och ringa runt ock kolla… eller maila.

Det brukar ju finnas fler sådana hantverkare än vad det finns kapellmakerier. Vad då underförstått kaplellmakarna kan, som inte skomakarna kan, är om det rör sig om stora arbetsstycken, som då inte får plats på skomakarens arbetsbord. Sedan måste man tala om för skomakaren att hen använder rätt sytråd, sådan som tål UV-strålning och som expanderar i hålen när det bli fuktigt.

Om du skall behålla dina traditionella trimplan kan jag rekommendera att du byter ut hydrauliken mot Lencos helt elektriska trimcylindrar. Dessa är snabbare än hydrauliken och du slipper hydraulpumpen på insidan. Cylindrarna brukar passa ”bolt on” i samma skruvhål. Dessutom kan man använda de hydrauliska trimplanens manöverpanel.

Tveksam om den ”yttre lådan” ligger i eller över vattenytan under gång. Det får du ta reda på. Det finns ju en trekantig interceptor som du kan placera mellan dreven, den och två kortare på utsidan av dreven hade nog funkat.

För ungefär två år sedan knäckte jag mitt SITHS-kort till jobbet, när jag täckte båten, för att få ett nytt var jag tvungen att kunna legitimera mig. Men mitt körkort hade fått en tryckskada av en tryckknapp i plånboken, så det godtogs inte. Och passet hade gått ut…. Jag kom inte in på jobbet, och när jag hade blivit insläppt. På ”Fort Knox” kunde jag inte logga in i de viktigaste apparna och webbsidorna med datorn. Men jag hade fått låna ett vikariekort med begränsad access. Den där gamla och beprövade uppfinningen ”lås med nyckel” tycks vara hopplöst föråldrad. De digitala ungdomarna som är födda efter det att Björnes Magasin hade slutat att sändas har fått för stort inflytande. Moment 22 liksom, om det inte hade varit för en snäll passpolis som utfärdade ett nytt pass. Hon tyckte inte det var någon större fara med körkortet Sedan fastnade jag i en trafikkontroll, ogiltigt körkort… men det tyckte inte heller den polisen som kollade körkortet, han hade sett värre. Så fick jag ett nytt pass. Var på några resor i Europa, bland annat i Rotterdam var jag tvungen att göra en banköverföring, och då funkade inte Mobilt bankid… i någon timma… det ordnade sig och överföringen kunde göras, jag köpte en nästan ny fyrcylindrig luftkyld boxermotor med växellåda till ett vänskapspris, det är bra med vänner litet var stans i världen. Så jag tänker litet på vad som händer om Vladimirs hejdukar hackar och överbelastar vår digitala infrastruktur… Så jag köpte en dyr vevradio, med solceller, powerbank, RDS, DAB, blåtand och nödljus. Den är väldigt bra då den även kan ta emot alla kanaler på FM bandet, den har även AM men den funktionen har jag inte testat. Men man kan sätta igång radion utan att behöva legimittera sig iallafall.

Min erfarenhet är att UV-strålningen förstör vita men inte svarta buntband. Undrar om det är likadant med dessa säkertsband..?

Undrar hur dom tänkte då, om dom tänkte öht.