Georg_Ohm

Jag har full ståhöjd under min pressening, ja inte längst ut på sidorna, men på för-och akterdäck.

Tja… nu funkar det visserligen, men jag har tröttnat. Den nya sensorn fick jag inte igång, lysdioden i den tändes inte vid magnetpåverkan och det gick inte att para ihop den med huvudenheten då den inte hittade sensorn. Det var lång telefonkö till supporten så jag följde telefonsvararens anvisning och mailade istället. Samma dag hade en tekniker fixat detta på distans. Men idag befann sig båten, enligt kartan i appen, i Stockholms Gamla stad. Men den låg tryggt vid sin plats vid bryggan här i Göteborg. Nytt mail, och nu tycks det vara fixat. När jag kollar nu så verkar allting ok. Nu skall jag försöka lista ut var i appen jag kan skicka en signal som aktiverar reläutgångarna och var jag kan avaktivera Northtrackern, nån som vet?

För fem år sedan var jag och besökte en varvsägare i Bohuslän. På hamnplanen stod en då helt ny 40 fots segelbåt med masten på, till synes helt i ordning och klar att sjösättas. Men den hade enligt uppgift fått ett blixtnedslag i VHF-antennen högst upp i masten. Blixten hade letts ned i masten och ut ur båten i en skrovgenomföring. En mindre läcka hade då uppkommit vid denna skrovgenomföring, en automatisk länspump hade inte startat eftersom all elektronik i båten var utslagen. Jag fick se VHF-radion och dess antenn, antennen var svedd och plasten i fästet hade smält, radion såg oskadad ut på utsidan, men utgående kablar var avbrända, hur den såg ut inuti vet jag inte. Båten hade inte sjunkit då den stod på botten i sin hemmahamn, ingen hade varit ombord,, men det hade varit vatten en bit över durknivå. Inte bara navigationselektroniken och VHF-radion var trasiga, även motorns elektronik. Då, den dagen, förhandlade man med försäkringsbolaget, då det inte alls var självklart att ersättning skulle utgå, och hur det gick vet jag inte. Vad jag tror har det inte rört sig om en fullskalig direktträff av blixten, för då tror jag inte att masten hade stått kvar, och jag tror heller inte att det ”bara” uppstått en läcka vid en genomföring av brons, men klart jag kan ju ha fel… En granne berättade angående deras hund, att den ”sket på sig” tidigare i veckan, blixten slog ner i staketet mellan spårvagnshållplatsen och gångbanan, jo jag har sett skadan, sotigt och litet deformerat galvaniseringen är bortbränd, staketet är jordat, liksom allting annat av metall på hållplatserna. I samband med detta hade spårvägen ett kortare strömavbrott på närliggande sektion. Det var nog inte heller någon direktträff. Kanske har staketet haft en så låg elektrisk potential att blixten sökte sig dit.

Jag har en likadan P&S täckställning. Men jag måste använda en trappstege med fem steg för att nå upp och kunna montera rören till åsen, så faller jag blir fallet ändå högt. Jag monterar ställningen på land, och nästan varje höst eller vår tappar jag någonting överbord, en koppling eller en spärrnyckel, nu hamnar då dessa på gräsmattan under båten… Men jag måste liksom du ”masta av” innan torrsättningen, om inte hade radarbågen rivit ned någon trafikportal, spårvägens kontaktledning eller fastnat i något tunneltak.

Jag har i princip en likadan Press & son ställning som @Hybro. Skillnaden är den att mina ställningsrör är högre, jag har en motorbåt med hytt och har inget egentligt mantåg utan ett stabilt räckverk runt hela båten, i vilket jag fäster täckställningen. En gång för flera år sedan kom jag på den mindre briljanta idén att köpa en dyr presenning i väldigt god kvalitet, och den var 9x6 meter… Jodå, jättebra presenning om man är fyra eller fem personer som kan hjälpas åt att lyfta upp den på ställningens takås. Nu har jag tre mindre presenningar i medelgod kvalitet inköpta på Jula, dessa orkar jag lyfta upp själv. Min båt står vintertid ganska vindskyddad invid en husvägg, jag har billiga spännband runt båten och ikrokade i presseningens öljetter. Julapressenningarna håller i ungefär 8-10 vintersäsonger.

Garmin har, tycker jag, väldigt pedagogiska menyer och logiska inställningar.

Idag kom det en ny sensor med posten. Jag noterar att det nu är en större magnet medskickad.

@raol: Jag tänkte på det där ekolodet, det var ju dåtidens high-tech. Det fanns några sådana i de båtar jag mins från barndomen och ungdomsåren. Det kan ha vart fabrikatet ”Seafarer” som var marknadsledande. Lysdioder… nej, det var en grej som roterade med något fluorescerande ämne på längst ut i periferin. På något vis började detta ämne att lysa när signalen från eklodsgivaren på något sätt matchade någon referenssignal eller ekot, eller någonting… ganska elektromekaniskt. Distingta röda lysande fält, hård botten, utdragna lysande fält var lera eller sand, alltså mjuk botten. Det fanns Seafarer med bara den runda roterande tavlan, det fanns dom som bara ritade en bottenkurva på papper, och som dessutom kunde sudda bort gamla bottenkurvor. Det fanns även en modell som hade både den roterande skivan och fönstret med pappersrullen. Ja jag var väldigt fascinerad av dessa underverk ombord. När jag omkring 1990 köpte en liten motorbåt satt det där ett ekolod, med en rund tavla, men det var inget som roterade utan där satt det lysdioder istället, i två rader för olika mätområden. Kom-radion, CB-radion, PR-radion, kärt barn hade många namn, 27Mhz, 11 meters båglängd, oftast bara AM, men det fanns modeller med sidoband, SSB och senare släppte man dessa frekvenser även för frekvensmodulering, FM. Det var mest en massa störningar, ibland kunde man höra italienare prata då deras radiovågor studsade i stratosfären eller någon annan sfär. Kanal 16 var uppropskanal, och skulle då inte blandas ihop med VHF kanal 16. 11A var nödkanalen. Men det är väl idag rätt tveksamt om 27MHz radion innebar någon större nytta för fritidsbåtsfolket, men man hörde ju en del snack som inte var direkt radiodiciplinerat, ”hej var är du? ”Har du fått nån makrill?” Etc… På en del öar i ytterskärgården hade någon, kanske Sjöfartsverket, satt upp radioskåp och en antenn, skåpet innehöll en komradio med bara kanal 11A och batteri. Men jag kunde ändå inte nå dig ”På en bärande våg” PRI-Tjörn var väl bohuskustens mest aktiva privatradiobasstation, killen/gubben som skötte den var rätt tjötig. Påminde litet om någon radiopratare i någon Stanly Kubrik-film, Full metal jacket, men vi slapp ”Surfi’n bird”

Ja, det var tider det…. Jag minns också att den norske kungen, eller möjligen dåvarande kronprinsen hade lagt sig på svaj i SXK-bojen som låg mitt i hamnen. Det var en lång skärgårskryssare, möjligen mörkblå. Ombord fanns även två jungmän i ”Kalle Ankakostymer, ja fast med byxor då, i Ankeborg är nu inte byxor så vanligt… Dessa båda jungmän rodde in kronprinsen eller om det var kungen i land till Bella Gästis. Detta var någon gång i början av 1970-talet. Vid närmare eftertanke var det nog Kong Olav V. Kronprinsen med gemål anslöt sig senare, dom kom i en Vega… måhända var det en ”modifieret Vega”… Om det var samma gång eller vid annat tillfälle minns jag inte, men jag var kanske runt tio år gammal, och vi hade då en mellanpudel. Jag var ute och gick med denne det började regna ordentligt och vi tog skydd, eller ”skulade” som vi säger, under en markis, möjligen till en färg & parfymbutik mitt emot kyrkan, vill minnas att det ligger en skoaffär där nu(?). Det kom en ordentligt regnskur, och en ordentlig åskknall och blixt samtidigt, blixten slog ner i kyrktornets åskledare, och jag bevittnade detta. Bländad och lätt lomhörd fick jag ta hand på hunden, som blivit så rädd så att han skakade. Just den pudeln fick epilepsianfall emellanåt, men konstigt nog inte den gången. Studera betongkajen på bilden! Denna typ av prefabricerad betongkaj finns på flera orter, företrädesvis i fiskhamnar längs bohuskusten, kanske även annorstädes. På många håll rustades fiskehamnar upp och byggdes ut åren efter kriget. Fiskeföreningen på orten hade då samlat in en del pengar för sådana byggen, och staten bidrog med halva summan. När jag var pôjk rodde vi ofta in under dessa betongkajer, det var rätt så mysigt, litet mörkt och så ekade det på ett alldeles speciellt sätt. Sedan brukade det stå en hel del fisk i skuggorna nära vattenytan också.

Det kan tänkas att det finns en rostfri ring med öppning i inuti tanken, ringen har gängade hål för skruvarna, ringen har en öppning för att den skall kunna träs ned i hålet i tanken. En av skruvarna är betydligt längre än de andra, skruva inte ut denna helt! Med litet vardagsmagi kan man nämligen ta ut givaren och ringen i ”ett paket” tillsammans. Om man skruvar ur alla skruvarna faller ringen ned i botten av tanken och blir svår att fiska upp, särskilt som den inte är magnetisk. Men ett verktyg med gripklo kan rädda situationen.

Jag kom över en högkvalitativ armerad gummimatta, den var väldigt bra till mycket, men inte alls bra till att stansa ut olika tätningar och packningar av, den var för hård, och sannolikt tålde den inte olja, bensin eller lösningsmedel så bra.

Detta är inte mitt specialämne, men på nippeln på axeltätningen inne i båten skall det väl sitta en slang, som leder till en behållare i vilken man har propelleraxelolja..? I annat fall skulle du ju med en fettspruta kunna trycka in ett propelleraxelfett i den nippeln.

Ja, precis så, sedan får man inte dra skruvarna för hårt, gummipackningen skall inte deformeras av skruvarnas tryck, samtidigt måste det ju bli 100% tätt. Jag skulle kunna tänka mig att dessa gummipackningar finns att köpa som reservdel, Om du har tur så kan denna modellen passa som fisken i handsken.

En stående rätt på vår båtmeny är kassler med Onkel Bens och ris. Kasslern tärnas upp i bitar om 5 x 5 mm och fräses upp i litet stekfett. Därefter tillsätter man Onkel Bens kinesiska sås med bambuskott och sådant. Detta får puttra en kort stund i pannan. På senare år har vi gått över till ris i påse, alltså portionspåsar som man kokar som dom är, annars är det rätt så svårt att koka ris ombord, tycker jag. Anrättningen kan ätas som den är, eller kan serveras tillsammans med valfria grönsaker. Det hela kan ätas i sjögång på exempelvis ”Tjurpannan” men då serverar man rätten med fördel i djup tallrik och ätes med matsked. Lämpligt dryck kan vara sjörullad Chatau vaddau, eller valfri lageröl. Öl i burk funkar bäst vid sjögång. Självklart är dessa totalt alkoholfria om man är under gång. En variant är att istället för kassler använda lövbiff i 5 mm breda bitar, eller en skivad korv.

Ja den ser ju klart hemmagjord ut. Den packningen skall vara av ett rätt så mjukt material, samt omkring Ø 2 mm större än flänsen på givaren. Denna hemmaslöjdade packning kan gott vara boven i dramat.

Vad jag gjort idag… Det läcker litet i styraxeln genom skölden till 290-drevet. Detta skulle jag ju åtgärdat redan förra hösten, men en komplicerat underarmsfraktur kom emellan. Kommande höst/vinter finns ingen ursäkt att inte åtgärda detta… Iallafall har jag idag tryckt in en massa smörjfett i lagringen runt denna axel, med en fettspruta köpt på Jula. Det var ju kanske inte så lustigt, men ändå litet konstigt att @Till_havs motor också fått feber. På hemvägen idag från Donsö så löste temperaturlarmet ut, den tjocka visarnålen visade 100°C på den oexakta skalan och den akustiska signalgivaren tjöt. Men det upphörde med en gång då motorvarvet sänktes. Jag hade kört på 3000 RPM i ungefär 15 minuter när temp.larmet gick igång, och nålen på instrumentet dalade snabbt ned till 90° när jag minskade till 2000 RPM. Ökade igen och ingen temp.höjning, men nu var jag precis utanför hamnpirarna så det var dax att köra sakta ändå. Kollade silen, nästan helt ren. Skall kolla impellern senare i veckan. Motorn är för övrigt en KAD43. Det var väl fyra år sedan jag hade nere oljekyl, värmeväxlaren och intercoolern. Impellern har jag inte bytt på flera år, då den har sett osedvanligt bra ut, en originalimpeller, men jag har minst två nya i reserv… Sedan vet jag precis hur det känns att få motorstopp i Tingstadstunneln under rusningstrafik… en kabelsko på tändspolen hade lossnat. Men en TMA-bil låg bakom mig och kom då till räddning. Himla synd att det inte finns TMA-båtar… (TMA= Truck Mounted Attenuator, alltså ett skyddsfordon)

”Musslor i glögg” låter annars som en spännande anrättning, det kanske man skulle testa. ”Pappas special” En maträtt mina nu vuxna barn ännu kan nämna. Frun jobbade och skulle hämtas upp i Strömstad. Barna (som åldersmässigt befanns sig strax under tonårstiden) och jag var ensamma ombord. Det hade väl uppstått någon tidsbrist så dagsetapperna blev litet för långa, detta innebar ett blodsockerfall och en sen lunch. Vid ett snabbt påkommet lunchstopp på Ulvön-Dannemarken snodde jag ihop något slags ihopkok till pastagryta, alltså en oplanerad skafferirensning. Med en del svartpeppar och andra kryddor tyckte jag själv att det blev rätt så bra. Vad jag minns ingick det bacon, köttfärs, salamikorv och nån liten bit tärnad kassler, liksom pasta och tomatsås. Karotterna länsades och omdömet blev att det var den godaste maten jag någonsin lagat… Men inte ens på beställning lyckades jag med det igen.

Båtmimme, barndomsminne. Sommar, juli, Mollösunds hamnbassäng. Till er som aldrig varit i Mollösund på ön Orust, i Bohuslän, kan jag berätta att hamnbassängen på den orten verkligen är en ”bassäng” en nästan till ytan kvadratisk eller iallafall nästan rektangulär utgrävd hamnbassäng med en smal ”kanal” som förbinder den med det vattnet som utgör själva sundet mellan Mollön och halvön som orten Mollösund ligger på. Det var en tidig sommarmorgon i mitten av 1960-talet, dom omskrivna häxjakterna med efterföljande summariska rättegångar och avrättningar ute på Mollön hade avslutats. För att istället sysselsätta ortsbefolkningen med någonting annat än att jaga annorlunda käringar, hade man upprättat en ”Sillfabrik”. Ja alla med någon form av zoologisk kunskap vet att man inte tillverkar sill, den fiskas, sill liksom framförallt långa, Molva molva, fiskades av bohuslänningar långt ut på Nordsjön upp mot Island och Lofoten, den fisken som inte landades och såldes lokalt på Island eller i Norge isades och togs med hem. En stor mängd hamnade då i denna ”Sillfabrik” där sillen rensades saltades och även konserverades. Långan rensades, fläktes upp och spjälades, den hängdes sedan upp på tork på stora ställningar ute på Mollön, så småningom skulle den säljas som lutfisk. Vägnätet var inget vidare på Orust, det är först de senaste 20-30 åren man kan ta sig ut till Mollösund med större och tyngre lastbilar, så mycket av transpersonerna gick med båt. Ja efter den långa inledningen, till barndomsminnet, i båten, folkbåten i Mollösunds hamn. Tidigt en vardagsmorgon väcktes vi av ett himla tumult och tutande. Ett mindre fraktfartyg av stål, grått skrov och vit överbyggnad, låg mitt i hamnen. Skepparn stod i styrhytten och drog i en lina kopplad till signalhornet. På kajen och på kajplanen (som på den tiden inte var asfalterad, utan belagd med grus) sprang det pyamasklädda människor om varandra i panik och skulle förhala båtar från den västra kajen, dit detta fraktfartyg ville komma till. På denna tid använde man ju också sitt ankare till akterförtöjning, så om det blev trassligt på kajen blev det än mer trassligare bakom båtarna. Vår båt låg vid den norra kajen och berördes då inte av detta kaos, min far och några till (som läst skyltarna angående det tillfälliga tilläggngsförbudet) var uppe och försökte reda upp oredan. Det var först ett visst underhållningsvärde i detta, men det övergick sedan i något som skulle kunna liknas vid en Monty-Pythonsketch utan punchline, det blev bara jobbigt att titta på. När sedan detta fartyg hade lagt till vid kajen inleddes det en omfattande trafik med ”hundratals” gaffeltruckar med lastpallar med staplade konserver åt ena håller och tomma silltunnor åt andra hållet. Huruvida det var konserver med ”gaffelbitar” eller ej vet jag inte men högst sannolikt har det varit den fetare sillarten med det lustiga namnet Sprattus sprattus, alltså skarpsill. Alla kustsamhällen är i nydaning, fiskerinäringen har flyttat någon annanstans. Sillfabriken i Mollösund skall omdanas och bli verksamhetslokaler och bostäder. Ungefär samma minne från Hunnebostrand, 1970-tal. Det fanns då inga flytbryggor, utan gästande fritidsbåtar var hänvisade att lägga till vid betongkajen nedanför varmbadhuset. Här kunde det ligga stora staplar med sågat virke. Och det kom emellanåt en fraktskuta som hämtade upp dessa varor, och det fanns skyltar, konor och avspärrningsband uppsatta då man väntade ankomst av denna båt. Men här fanns det en auktoritär hamnkapten med skepparmössa och megafon som kunde hålla gästande båtar borta från nämnda prefabricerade berongkaj.

Ja, nästan varje gång.. drabbades i morse av GPS-störningar, då larmade Northtracker, och plottern visade att båten stod på land.

🤕 Ok, ett timerrelä…

Dessvärre blir ju den typen av väv vi specar dyr. Det skall vara hållbart, det skall vara snyggt, inte varmt och klibbigt, tåla fukt och smuts, vara sköt att sitta på… Jag hade nog redan då jag såg frågans rubrik tänkt föreslå alcantera eller något liknande. Har du kollat vad Asperö handel har för vävar i sitt sortiment?

Eh… eller missuppfattade jag någonting? 85 och 86 är manöverspänning till relät, det spelar ingen roll vilken man kopplar till plus eller minus, men vanligtvis har 86 plus och 85 minus. 30 är ”ingången” och 87 är då utgående spänning då relät är aktiverat. Om det finns en anslutning 87a så ger den spänning ut när relät är inaktiverat. Enligt DIN 72 552 15 Tändning och dagsförbrukare 30 Batteri, plus 31 Batteri, minus 85 Relä, styrning utgång - 86 Relä, styrning, ingång + 87 Relä, ingång, öppnar och växlar 87a Relä, utgång 1, öppnar Det lättaste är att koppla plus och minus till 85 och 86 och lyssna på om du hör att relät klickar. Sedan kan du kolla med multimeterns pip-funktion om du har kontakt mellan 30 och 87 när relät är aktiverat, liksom kontakt mellan 30 och 87a när relät inte är aktiverat.

Nu får jag e-post då båten lämnat säkerhetszonen.

Jag var väl dum nog att betala avgiften, i tro och hopp att det skulle påskynda processen att få det att fungera. Det är denna modellen av sensor. den skall med hjälp av en magnetkontakt känna av om en dörr är öppen eller stängd, den har även en temperatur- och luftfuktighetssensor.

Fick besked igår att dom skickar en ny sensor. Men en egen fundering, jag bytte batterier i hemlarmet idag, alltså i huset där jag bor. Men denna Northtracker sensor har väl också ett batteri, och det kan man ju inte byta då hela grejen är kapslad. Den har ju inte heller någon extern strömförsörjning.