Georg_Ohm

Tvivlar du på om du köpt rätt sorts tank? Jag kan ju tycka att 37 liter inte är speciellt mycket vatten om man skall vara ute några dagar. Jag har 108 och 88 liter, den mindre tanken fylls bara upp när när besättningen utökas eller då vi går ut till Kosteröarna, som inte har kommunalt vatten. Men vi brukar ju duscha i färskvatten efter saltvattensbad… Hur ser det ut längst fram i båten? Som jag tidigare skrivit finns det ju tankar som är avsedda att placeras längst fram. Njae, jag håller med de andra om vattensäckarna, men dom kanske är bättre nu än dom jag minns från 1990-talet.

Det märker du den dagen det blir svårare att spola. Någon med kunskaper i kemi kanske kan berätta om Cu förhindrar bildningen av kalkavlagringar.

Ja du fastnade väl på ett grund…? Ja det är lurigt det där med inofficiella enslinjer, endera visar dom var grunden finns, men för det mesta markerar som en säker passage. Förr i tiden pratade man här ikring om ”frimärken” alltså små kummel eller fluor (flu-or, målade fläckar) markerade fria passager eller mindre farleder.

Rustat båten genom att bära ombord diverse grejer, dynorna kom in igår, idag sängkläder, kläder, skafferivaror och en hel del ”diverse”. Så monterades kylvattenslangen, impellern och sjövattensilen. Propellrarna åkte också på. Radarns infästning håller jag på att modifiera litet. Det kan bli sjösättning ”närsomhelst” nu.

Jag tänker på viktfördelningen, och min kompis som kan avgöra hur mycket vatten och diesel han har i tankarna med hjälp av en cliniometer, ett sådant där instrument som visar hur mycket båten lutar… men din båt kanske inte är speciellt känslig för ojämn belastning? Väldigt många segelbåtar (och även motorbåtar) har vattentanken långt fram i förpiken, det är därför det finns ”trekantiga” tankar. Jag har försökt att sprida ut vikten av olika tankar och batterier jämnt i min båt, men inte lyckats riktigt jag heller. Att det skall läcka mellan bränsle- och vattentank är ju väldigt osannolikt, men man kan ju tanka fel, och vad som är värst är ju frågan om, att få motorstopp eller att få vattnet odrickbart och sannolikt också en tank som smakar diesel för all framtid. Så placera påfyllningarna så att dom inte kan förväxlas, rött lock för bränsle, blått lock för vatten. Nja… kan funka, men min erfarenhet säger att den smakar PVC, iallafall första säsongen, ja det är inget fel på slangen isig, en utmärkt slang till olika ändamål ombord, men iallafall inte mitt förstaval till dricksvatten, men jag har sett att den finns i dricksvattensystemet på många båtar. Jag köpte Biltemas blåa och röda slangar dom lämnar ingen smak och tål det måttliga trycket som pumpen bygger upp.

Säkert bra med rör, men det är rörigare. Men det blir ju en mer omständlig installation. Det bildas ju kalkavlagringar i dessa ledningar, ungefär var tredje säsong tar jag ut min slang som går mellan toan och tanken, när jag böjer den och bankar på den med plasthammare lossar en hel del avlagringar, det sista löser en lösning med citronsyra upp. Då är jag glad att det är slang och inte något rör.

Du passar väl på att byta ut alla slangarna till septiktanken när du ändå håller på med detta ”skitjobb”!? Jag upptäckte, föga förvånat, att det gick mycket lättare att spola på toaletten och sugtömma tanken sedan jag bytte ut avluftningen, slangen och bordsgenomföringen till Ø20 mm.

Har du inget bättre utrymme till vattentanken? Kanske inte helt optimalt att ha den i samma utrymme som en bränsletank, men vad kan egentligen gå fel (?) Drag åt locket på diablotanken så hårt du kan och litet till… sätt i det där stiftet som skall sitta i lockets öra och sedan i en fördjupning i tanken. En akilleshäl, om man inte får skruvat på locket ordentligt, så tro det eller ej, då läcker det där. Jag fick ta en träbit och en plasthammare och försiktigt bankat fast locket den sista centimetern.

Tankar om tankar. Vad bra! Jag menar att jag skulle föreslagt Diablos tank, själv har jag två sådana på 108 liter, men bara en av dem är till fäskkvatten, den andra är apterad som sepiktank… Till färskvattensystemet ombord har jag använt Bilteams blåa och röda slangar som är livsmedelsgodkända. Filter med aktivt kol eller något annat kanske är bra om man tankar tvivelaktigt vatten, i gästhamnarna och i olika hemmahamnar brukar det ju vara kommunalt dricksvatten, så då är det inga problem. Jag har bara en rätt grovmaskig sil mellan tank och pump, och den silen kan ju egentligen kvitta, bara en källa till läckage och tjuvluft. Jag har ju en krafig elektrisk pentrypump. Köksblandaren och den på handfatet kommer från Jula, kostar en bråkdel av vad dom kostar i båttillbehörsbutiken. Om du senre skall installera en vv-beredare: Slangar… den slangen jag har tål inte vv-beredarens varmvatten, så första biten från vv-beredarens utlopp till första förgreningen har jag en tåligare gummislang. Någon som är viktigt är avluftningen av tanken, snåla inte med slangdimensionerna och bordsgenomföringen till avluftningen. Lika mycket vatten som du fyller eller förbrukar, lika mycket luft skall ut eller in i tanken.

Jo jag håller med dom andra, ”typ 15 år”, då har det med god marginal passerat ”bäst före datum”. Det kan nog vara svårt att få tag på en ledig kapellmästare nu, dom har bråda dager på våren. Gör en ny impregnering nu, Herdins impregnering för grova textiler är ju en klassiker. Jag har kört med Biltemas impregnering som jag lagt på med en tryckluftsdriven färgspruta. Några extra lager uppepå och där sedan vattnet brukar rinna är ju aldrig fel. Sedan hoppas vi på en torr sommar och så beställer du ett nytt kapell tidigt på hösten, då brukar det också bli mindre dyrt.

Till min KAD 43 finns det två sengustavianska enspaksreglage kopplade till en enhel med styrelektronik och två ställdon, till gas respektive växel. Ja det heter bara EC! Detta är litet känsligt för spänningsfall, men inte så kritiskt. Men det är mer kritiskt känsligt för mekanisk tröghet, korsintolerant. Det blev lite panik idag, sjösättning är beställd och det går bara att ge gas när man backar, framåt går växeln i men det blev bara på tomgång. Instruktionsboken lästes, reglagen programmerades om, inga felkoder i displayen som sitter i lådan med ställdonen. Hur jag än gjorde blev det fel. När hjärnans synapser gick in i stabsläge kopplades in minnesbank i hippocampusområdet in, den innehåller information om att det var så en annan gång, den gången var växelkabeln skadad, litet knickad så den löpte väldigt trögt. Så när det går trögt att växla till framåt vill inte ställdonet till gasen gasa… omvänd logik. Det visade ju sig att jag inte hade satt växlingsexentern i drevet i neutralläge när jag kopplade växlingskabeln. Det var ju lätt ordnat att justera nu när båten står på land. Och det skall vara litet spel i båda kablarna vid friläge respektive tomgång! Det gäller även om man har helt mekaniska reglage.

Nejdå. Eller det ger fula fläckar om man kladdar utanför lagningsstället. Men på riktigt gammalt hederligt kontaktlim kan man med tummen eller annan valfri finger, gnugga bort sådant lim som kommit utanför där det skall lagas. Om att kontaktlim sedan skulle fästa dåligt på nyimpregnerad kapellduk opponerar jag mig däremot inte. Men ingenting jag märkt av. I ärlighetens namn har jag bara lagat ett brännmärke på gamla båtens kapell, det var en vilsekommen fyrverkeripjäs som landade där…. Ja det gick hett till på den kräftskivan…

Jag skulle hellre vilja föreslå riktigt lösningsmedelsbaserat kontaktlim, och en ”lagningslapp” på båda sidorna. Sedan lämnar du in kapellet till en kapellmakare nästa höst precis efter det att du tagit upp båten.

Samma problem hade även min svåger, torrsprickor i slangen mellan tanken och uppfodringspumpen, inte säkert att det är det som är felet men lätt att kolla.

Vilka batterier man skall ha…. Det är ju den eviga frågan, som nu kommer i en annan dager då modernare batterityper såsom litiumbatterier blir billigare. Jag är väl kanske en bakåtsträvare, men har under många år haft golfbilsbatterier i förbrukarbanken, sådana som små elektriska bilar är utrustade med. Traditionella bly-syra, men traktionära och tål djupare urladdningar litet bättre. Dessa är bara på sex volt så två likadana måste seriekopplas för att få tolv volt, mina är på 280 Ah. Nu vet jag inte dagspriset på batterier, men denna typ ger fler amperetimmar per tusenlapp än vanliga ”marinbatterier”. Som startbatteri har jag bara ett AGM på 95 Ah från en känd lågpriskedja, jag har sedan ett likadant som försörjer ett tredje elsystem ombord, dessa fungerar bra.

Det råder olika uppfattningar på detta forum om vad mer än startmotorn ett startbatteri skall försörja. Som jag ser det skall man inte ha batterier i eller väldigt nära boendeutrymmen ombord, sedan skall ett startbatteri stå nära startmotorn, men inte i själva motorrummet. Om man har bensinmotor får batteriet inte befinna sig i motorrummet. Jag vill inte ha vätgas inne i båten, ja helst inte alls. Jag använder bara bogpropellern då motorn är igång och då generatorn laddar. I stort sett likadant med ankarspelet. Startbatteriet står i en avskild och ventilerad box i motorrummet, dieselmotor. Dessvärre blir det långa kablar till bogisen, men det är 50mm2 kablar. Måhända kanske den tappar litet effekt, men inget som jag märkt av. Lustigt iallafall att en av båtens magnetiska kompasser visar 90° fel då man kör bogpropellern eller spolar på toaletten… men det finns en anledning till det. Något som föreslås när denna fråga kommer upp, är den att placera ett bogpropellerbatteri förut nära bogisen, och sedan dra kraftiga kablar för laddning av detta batteri från startbatteriet via ett skiljerelä, men då är man ju där igen med att riskera få knallgas, vätgas i förruffen. Sedan väger ju iallafall ett traditionellt bly-syrabatteri en hel del, kan ju påverka gångegenskaperna. Mina förbrukarbatterier försörjer navigarionselektroniken, VHF, två bilstereor, belysning, lanternor, pumpar, kylskåp, kylbox, laddar telefoner och dator och kanske några andra grejer, dessa båda batterier bildar en batteribank som då inte har någonting med varesig startmotor, bogpropeller eller ankarspel att göra. Men jag har med mig en startkabel så att jag kan koppla ihop batteriplus på startbatteriet och förbrukarbanken, eller reservbatteriet om startbatteriet skulle vara urladdat. Min förbrukarbank står i båtens centrumlinjen strax akter om midskepps, under durk, i nästintill tillslutet och ventilerat utrymme, det kan bli bättre.

Vissa av Volvo-Pentas givare har det visat sig är inte några superbra produkter, främst är det ju oljetrycksgivarna som givit felvärden till instrumentet inte givit någonting alls, eller börjar läcka olja. Tempgivarna har jag inte hört något om, men 41-motorerna har ju några år på nacken och dess komponenter likaså. Jag utesluter ju inte givarfel, men jag vet att den där multikontakten till svarta boxen kan ge flera olika mystiska fel med fellarm, så det kan vara en bra idé att börja leta där, den är lättare att se och komma åt än givaren, givarna. Tempgivaren ger signal åt både summern och instrumentet, logiskt sett så borde nu då felet finnas i instrumenttavlan eller dess kopplingar innan signalen kommer så långt. Summern har ju även kontakt med oljetrycksgivaren och alltihopa kopplat via den runda multikontakten.

Har du blivit av med fellarmet? Annars har jag ett tips här: Ett vanligt fel är att den stora runda multikontakten som ansluter till motsvarande kontakt i den ”svarta boxen” uppepå motorn glappar. Då kan allehanda mystiska fel och larm uppstå. För i den kabeln går ju alla ledningar som är kopplade till givarna på motorn och till instrumenten och till summern och kontrollampaorna. Min larmade för utebliven laddning, men voltmetern skvallrade om något annat. Så jag vickade på kontakten försvann laddningslarmet och jag fick istället ett likadant temperaturlarm som du fått. Multikontakten sitter fast med bajonettfattning, där finns en låsring som ger med sig under årens lopp. Låsringen finns som reservdel, jag köpte en ny, men kan inte förstå hur man skall få få den på plats utan att löda loss hela multikontakten. Så det blev en nödlagning med buntband istället. Ditt fellarm kan även uppstå om det kommer in fukt i instrumenttavlan, där finns ju en liten box som innehåller kontrollamporna samt litet enkel elektronik som skall starta summern. Den boxen är förbunden med kabelstammen med en vit rektangulär multikontakt, i vilken det också kan bli glappkontakt.

Jag har bytt ut wagokopplingar mot kopplingar med pressade kabelskor. Jag har en egen elektroteknisk uppfinning, en slags koppling. En servostyrd trevägskran som kopplar om vattentankarna. Två tankgivare, ett tankinstrument, en polvändande omkopplare och en strömbrytare. Polvändaren styr servomotorn, den har inbyggda ändlägesbrytare. Utgående minus efter polvändaren kopplar om mellan tankgivarna, för att det skall funka krävs även två dioder. Utgående plus på polvändaren styr även lysdiodsbelysningen i instrumentet, rött för 108 literstanken och gult för åttioåttaliterstanken. Dessutom men vanlig enkel strömbrytare som bara är av/på. Den senare kanske jag även låter styra pentrypumpen med, för att frigöra en strömbrytare vid förarplatsen, men det kräver en del kabeldragning som jag är rätt så trött på. Jo, denna koppling snoddes ihop i alla hast en gång, med en massa sladdar wagoklämmor och ”sockerbitar” naturligtvis blev det glappkontakt a’la Lucas. Nu är det bättre. Sedan blev det fönsterjobb, på huset.

Du har nog rätt, Aqua Signals lanternor är ganska lika, men har vara en skruv. Det förefaller numera som om de flesta lanternor i denna storleken är LED. @Ake63 kan ju kolla med Båtskroten, i Göteborg senast jag var där hade dom flera lådor med begagnade lanternor i olika storlekar, och i olika skick.

Säkringsdosan du valt fungerar bra, om det är torrt. Jag satte upp en sådan inne på toaletten i min båt, det har varit litet fuktigt där, och då har anslutningarna oxiderat, jag har även en snarlik i annat torrt utrymme och den är ju fin och blankt i anslutningarna fortfarande efter omkring 10 år i båten. Jag vet ju inte hur bra en säkringsdosa från ”fina firman” ser ut efter tio år i ett fuktigt utrymme, men den är nog inte opåverkad. En av mina sådana säkringsdosor från Biltema har lysdioder som lyser om säkringen är trasig (och dess förbrukare påslagen), kan ju vara bra eller upplevas som en onödig funktion. Tips: Jag bar en enkel spänningsprovare* permanent ansluten till minus bredvid mina säkringsdosor. Med den kan man väldigt enkelt kolla om säkringarna är hela, d.v.s om det finns spänning på dosans utgångar, genom att sätta mätpinnens stift mot utgående anslutningar. * Jag har en väldigt enkel och billig modell med bara två lysdioder för + och -, misstänker att den kanske kostat ”typ” 39,90 på någon bensinstation eller liknande försäljningsställe för längesedan…

Ok, lin är ju annars bra att täta rörgängor med, linet sväller när det blir fuktigt och tätar bra.

Det finns ju olika fordonselektriska verkstäder, kanske på din hemort också? Dom kan ju iallmänhet renovera olika slags startmotorer till såväl grävmaskiner, båtmotorer, personbilar, traktorer och allehanda motoriserade köksredskap. Nej, ”penselrenoverat” skall man undvika.

Jag tycker att denna lanterna liknar Aquasignals lanternor i den lilla serien, men frågan är ju då om dessa fortfarnde tillverkas…?

Bättre att gråta då man belastar sitt konto med pengar för en ny startmotor (eller generator) än att gråta den dagen i naturhamn när ett lågtryck närmar sig och då startmotorn inte funkar. En tiohästare kanske man kan veva igång? Och den kanske sitter i en segelbåt? Men jag anser ändå att man skall köpa ordentliga startmotorer (och generatorer) det är viktiga komponenter ombord. Fabriksrenoverde är ju ok, om sådana finns, men begagnat eller att själv renovera är tveksamt. En nära kompis till mig tröttnade på segelbåtlivet då han hamnade i stiltje mellan Læsø och Göteborg en sen augustidag då det dessutom låg en massa illaluktande döda röda alger och flöt runt båten, motorn gick inte att starta på grund av en trasig startmotor. Det blev en husbil istället, den kan man rulla igång….