Georg_Ohm

Tråden är ju nu rätt så gammal. Den är skapad 2007. Bätre sent än aldrig. Men ämnet är ju ständigt aktuellt

Jag har mer i min båthistoria. Jag är född vattuman, i februari. Men tror inte på astrologi. Redan min första sommar skall jag ha varit med ute och seglat, i en J18. Ingen båt jag minns, de första barndomsminnena har man ju från ungefär treårsåldern. Men pappa hade kappseglat flitigt med den båten, i kvarlåtenskapen finns massvis med olika priser från sent 1940-tal till sent 1950-tal. Nästa familjebåt var en nordisk folkbåt, jag tror den hade nummer S, F 418 i seglet. Minns nu inte vem som byggde den. Med den seglade familjen fram till 1967. Men en händelse som satt sig i minnet är en tidig vårdag 1966. Folkbåten stod på land i Arendals småbåtshamn på Hisingen. Pappa och jag var i hamnen för att förbereda för sjösätrningen. Då kommer det fram en kille med sin treårige son, det var ”Svenne” och ”Peter”. Svenne undrade om pappa visste någon som tillfälligt kunde låna ut en båtplats. Svenne hade precis seglat ned sin folkbåt från Nyköping, han hade fått jobb på Götaverkens ångteknik och hade precis fått en lägenhet i Länsmansgården, på Temperaturgatan… Nåväl, ”du kan låna min båtplats på B-bryggan” sade farsan, men jag skall sjösätta 15 maj, och då måste din båt vara borta… ”inga problem” Svenne hade fått en plats på A-bryggan, men där låg det tillfälligtvis något slags mindre yrkesfartyg, det kan ha varit en av Volvo-Pentas testbåtar, en afrikansk motoriserad kanot(!) jag kan nämna detta flytetyg senare, eller så var det Frogs, dykerieriets båt… Senare när vi kom hem till huset i Kärrlyckan, i Arendal, så berättades detta för morsan… som blev förbaskad, ”hur dum får man bli, en sneseglare från ostmusten, vet väl knappast hur man seglar, han kan ju ha lurat skjortan av dig, du får ha våran båt på land hela säsongen…” Men far min lät sig aldrig luras, 15 maj eller möjligen redan tidigare låg Svennes båt på A-bryggan, och våran båt låg på sin plats. Vänskapen med Svenne och hans familj varade sedan livet ut, och vi familjeseglade mycket tillsammans. Det fanns även en med mig jämnårig dotter i familjen, Peter är några år yngre. Omkring 1969 hade vi börjat segla till Rörö under för och eftersäsong, denna ö blev snabbt populär särskilt som GREFABs då nya hamn i Björlanda Kile blev klar och utbyggd (jag tror det bara är 6 eller 7 nm mellan Björkanda Kile och Rörö). Så det blev trångt om saligheten. Pappa och Svenne hyrde då ett par mer eller mindre permanenta platser på den inre hamnholmen, där man fick bygga egna bryggor. Men nu var folkbåtarna sålda. 1967 fick familjen ett arv, och en Vindö 28 köptes, den var byggd i mahogny på Vindövarvet på Orust 1963. I seglet stod det KR S 1222. Det var långt innan Vindö fick sin legendariska logo med ett V. Svenne hade köpt en Sundénkryssare. Götaverken Arendalsvarvet expanderade och tog småbåtshamnens yta i anspråk. Jag tror att GREFAB var nybildat, eller så var det föregångaren som erbjöd nya båtplatser i Björlanda Kile. Svenne fick plats på A-bryggan, och farsan på B-bryggan, precis som i Arendal. Nu hade ju hela Arendal exproprierats alltså tvångsinlösts, av Göteborgs stad, alla, nästan alla tvingade att flytta. Vi fick förtur i Hisingens tomtkö och hamnade mer centralt på Hisingen där ett hus byggdes, en vilkelvilla från Eksjöhus, minsann… Det var rätt så nära till Björlanda Kile iallafall. Arendal såg då ut ungefär som Långedrag och Saltholmen ser ut i dag, med sekelskiftsvillor etc, nen allt revs, bergen malsed ned till grus. Man skapade industriområden till Götaverkens underleverantörer. Sedan gick det som det gick med varvskrisen på 1970-talet… Det var ständiga familjeseglingar upp och ned längst Bohuskusten med Svennes familj och sedan till Rörö på helgerna. Mina föräldrar kunde inte förstå släktingar och goda vänner som hade hus längs Hisingens kust eller på ”öarna”. Denna baktalades och hälsades sällan på, men jag hälsade på ofta, men det har jag redan skrivit om. Egentligen var det en kusin till pappa, en kusin som benämndes som ”familjens svarta får” ja kanske inte speciellt svart, men gråmelerad iallafall. Relationen till honom var ”ansträngd”. Denna kusin var iallafall expert på att göra ofördelaktiga och dåliga affärer, såväl privat som i sitt arbete. Han hade iallafall en stundtals välskött äldre klassisk segelbåt, en Drake, det var ett varv som skötte den båten, och ofta var den belagd med kvarstad hos varvet då ägaren, det vill säga ”kusinen”, inte kunde lösa ut den på våren. En gång försökte han betala varvet med ”äkta” persiska mattor, men varvägaren var bara intresserad om kusinen kunde erbjuda flygande mattor… Någon gång runt 1982 byttes vindön ut mot en Olsson 8:8, (Svenne hade köpt en Comfort eller möjligen en Comfortina, på samma ort där jag lärt mig telegrafera, jag kommer till det) men då var jag inte längre med, jag hade ju sedan några år flyttat hemifrån, hade hunnit med att hoppa av minst två gymnasieutbildningar och tagit ett sabbatsår från (minst) en högskoleutbildning. Även ett 11 månaders påtvingat användande av gröna kläder, M59 och lika påtvingat boende med en massa andra grönklädda på en tidigare helt okänd ort längst österut i Skaraborg, vid Vätterns strand… Men där fanns det några mindre segelbåtar man kunde låna på sin fritid, när man inte söp upp ”avlöningen” på ”Sketna Kråkan” (som egentligen hette ”Gyllene Örnen”). Men Vänern var ingen bra sjö att segla tvåkrona eller trissjolle på… konstiga vindar och krabb sjö. Jag fick iallafall lära mig en massa om radiotelegrafi, att bokstavera; Adam, Bertil, Cesar och så vidare. Likheten med min militärtjänstgöring och Lasse Åbergs ”Repmånad” är inte bara slående, den är exakt träffsäker, med sergeant Ohms träffsäkerhet på skjutbanan var dålig, jag blev utnämnd till regementets sämste skytt, inte ens goda vänner träffades. När detta elvamånaders påtvingade äventyr var slutfört började då ”det riktiga livet”. Det mesta har jag redan skrivit om, det som i detta sammanhang är relevant. Men ett kompisskap inleddas med Per-Martin, nästan fingerat namn, en läkarstudent som ägnade mer tid och segling, motorcyklar och barhäng än studier, han hade en hel det vidlyftiga idéer som ofta till omgivningens förskräckelse realiserades, han fick därför öknamnet ”Pelle Sanslös” (på den tiden hade alla hört eller läst berättelserna om katten från Uppsala som hette Svanslös…). Vi seglade lite tillsammans i hans mer eller mindre, oftast mindre, sjövärdiga båtar. Vi bildade även ett rockband. Sanslös citerade ofta ”Liftarens Guide till Galaxen”, så mycket att jag kände mig nöd och tvungen att läsa den, den och Ernest Hemingways ”Den gamle och havet” är nog dom enda skönlitterära verk jag någonsin läst… Sanslös flyttade sedermera till Wales, och jag har bara hälsat på honom där en gång, det är en helt annan historia med massvis med öl men utan marint sammanhang. Svenne, hans fru och båda mina föräldrar har de senaste åren gått ur tiden, och får dom förhoppningsvis fortsätta att segla längs himmelrikets kuster. Pelle Sanslös har varit väldigt nära Sankte Pers port, men på något vis har han hittat en livboj som någon kastat ut till honom. Volvo-Pentas provbåt, ”infödingskanoten”. Ja jag vet inte så mycket om denna båt egentligen. Men VP hade någon form av verkstad i Arendals småbåtshamn. Det skall ha varit någon typ av försöksverksamhet. En av båtarna som man hade var en afrikansk större kanot, det såg ut att vara en urholkad trädstam. I denna testades olika motorer, sades det. Kanoten var dekorerad på ”afrikanskt vis” med olika symboler i flera olika färger. Vad jag senare hört, men obekräftat, är att VP på uppdrag av SIDA hade något uppdrag om att motorisera afrikanska traditionsbåtar i något västafrikanskt land. Men det kan ju vara fel, och om någon annan vet mer eller har mer korrekta uppgifter så kommentera. Måste bara nämna Wales, Sanslös, sanslösa ölfestival med bortblåsta partytält, men alla var ju på gott humör, inte minst representanterna för de lokala bryggerierna, så det gick ju bra ändå. Det var fler svenskar där, bland annat mina barn, som då var tillräckligt gamla för att få dricka öl, samt några andra svenska ungdomar. Ett äldre par från London pekade på (de svenska) ungdomarna och sade, ”Visst är det bra och trevligt att ungdomarna tar till sig och lär sig kymriskan, walesiskan..” Jo visst dom snackade ”fyllesvenska” det kanske låter likadant… Jo jag har varit i Wales fler gånger, men då har Pelle Sanslös antingen varit i Göteborg eller annorstädes, är det det som kallas ”dålig timing”?

Ja jag kommer inte att sörja TV4 om den försvinner från marknätet, jag tycker att nyheterna är politiskt färgade och ytliga. Möjligen har det förändrats då jag inte sett på kanalen de senaste tio åren. Men främst är det den förbaskade reklamen som jag stör mig på. Och det går inte heller att spola fram reklaminslagen i playtjänsten… Homo sapiens är väl för övrigt den mest invasiva arten av allihopa. Sen sades det ingenting om kanadagåsen, men det är en annan historia.

Ja, jag skall ägna mer tid åt detta. Jag var på Orust, Ellös på Öppet varv/flytande båtmässa för ett par helger sedan. Jag kollade som vanligt mest på olika tillbehör. Men fastnade en stund i Nordic Boat Securitys tält. Här mässade man för produkten Swedtrack Lite+ som sades uppdatera var 30de sekund, sedan verkade övriga funktioner vara ungefär desamma som Northtracker. Möjligen hade Northtracker längre batteritid, men NBS jobbade tydligen på att förbättra Swedtrack på den punkten. Men jag stannade inte så länge där eftersom min hund ville gå vidare och titta på plasthundar som hade nya innovativa flytvästar.

Jag fick min första båt 1965, min far hade kappseglat mycket med ganska stor framgång, och han ville att jag skulle ärva kappseglingsintresset. Jag fick även ett medlemskap i ASS, Arendals Segelsällskap (senare BKSS, Björlnda Kile SS). Båten jag fick var en optimistjolle med rött segel, 1149 var numret. Pappa hade byggt den själv av en byggsats inköpt från Marstrand, Marinex tror jag att firman hette. Men jag gjorde farsan besviken, jag ville inte kappsegla, att sedan de andra juniorerna i ASS hade modernare lättviktsoptimister av plast, som seglade snabbare gjorde inte saken bättre. Nästa båt, var inte min… olika släktingar helårsbodde eller sommarbodde i skärgården, på västra Hisingen och i Öckerö kommun. Här fanns det flera olika båtar att låna. Det kunde vara som i visan, ”Ålefeskarns vals”. Vi var några ungdomar som skulle ut och dra makrill, eller torsk, men då den första båten vid bryggan läckte och låg i marvattnet tog vi nästa, en bohusjulle blev det ofta, den kunde även seglas, den hade en Albin O11 med reversibel propeller. Nån gång i september 1979 så strandade Sir Winston Churchill vid Vinga, ja passagerarbåten med den namnet, och då var vi där… En livflotte och en livboj bärgades från denna bohusjulle. Därefter hade jag hand om en ”plasteka”, ett hemmabygge men en 15hk Archimedes på akterspegeln, vem som ägde den båten var litet oklart, men han som byggt den ville iallafall inte kännas vid den av någon orsak. En dag var den borta, men inte stulen… Då köpte jag en väl begagnad Lohi 465, en båt med katedralbotten och en väldigt sliten Evinrude på 35hk. Denna båt utrustades för sportfiske. Det hade definitivt varit billigare och gått mycket snabbare att istället köpa fisken av den dyraste fiskaffären i Feskekörka än att fiska från denna båt och att reparera den gamla motorn. 1982 hade vi ett par dödsfall i släkten, och en sjöbod eller snarare ett mindre magasin tömdes, då kom den hembyggda plastekan fram… Några år senare hade jag bildat familj och geografiskt centrum var nu i mångt och mycket Tjörn. Nu skulle det vara en bobar båt. Pengarna räckte bara till en Monark 670. I fem år hade vi den i familjen, jämte en Gullholmensnipa som egentligen var svågerns. Jag vet inte hur många timmars mekande jag förtog med dessa två båtar. Särskilt monarkens motor som var helt slut ägnades mycket tid, innan den byttes ut mot en helt ny motor. Därefter köptes en Nimbus 2700, nu hade vi äntligen en riktig båt. Den hade vi i 21 säsonger, men vi tröttnade på allt kapell som den båten hade. Det blev en del turer över Skagerack till både Læsö och Skagen, men mest i Bohuslän. En oväderssommar tog vi Dalslands kanal. Även i denna båten bytte jag motor, det blev en TAMD31. Vi kollade på andra båtar att byta till, Viknäsar, Targor och litet utav varje… Men till slut, 2015 kom nuvarande båt i vår väg, en Triton 29, jag kände till båttypen väl då en kompis hade haft en, så det blev ett snabbt köp, på andra sidan landet. Och på den vägen är det… Ja sedan har det funnits diverse jollar, släpdingar också, alla överkomna som begagnade eller som sjöfynd. Men då jag tröttnar på att laga läckande båtar och gummibåtar köpte jag en sprillans ny liten gummibåt för några år sedan, den har fått en liten elsnurra.

Samma app som jag har i min Ipad.

Vilken app har du? Jag har två omika, en i telefonen och en i paddan. Kanske är den senare en webbapp.

Har inlett en e-postkonversation med supporten. Min båts säkerhetszon låg runt Northtrackers lager i Stockholm… jag förstår inte riktigt det, om jag själv gjort fel, men nu lämnar enheten signal från hemmahamnen iallafall. Så fick jag ett SMS med texten: ”Sensor Ariell ansluten till Ebba har en batterinivå under 15%. Enheten bör bytas ut inom kort.” (inte Emma som jag skrev tidigare). Vem är då Ebba? jag hade visserligen en syster till min farfar som hette så, men hon gick ur tiden 1978 eller möjligen 1979, långt innan Northtracker och liknande grejer ens var påtänkta.

Tack, jag skall kolla!

En annan observation under lördagskvällen, eller egentligen två likadana observationer. Vid olika tillfällen under sen eftermiddag och tidig kväll kommer det in två motorbåtar i hamnen, den ena på sisådär 26-27 fot, den andra mindre och öppen. Båda har omkring 6 personer ombord i åldrarna 30-60 ungefär. I den ena båtan hade föraren flytväst, i den andra, den mindre båten, hade ingen flytväst. Trots att det fanns lediga platser vid en flytbrygga skulle båda båtarna envisas med att lägga till vid en hög betongkaj där det hänger gamla lastbilsdäck, således en del klättrande, och då lastbilsdäcken ”kritade” fick minst en person svarta fläckar på sina ljusa festkläder. Ja båda sällskapen skulle till samma fest i ett hus väldigt nära hamnen. Vid 23-tiden var tydligen festen slut, då kom sällskapen tillbaka, jag vill inte säga att någon såg speciellt berusad ut, men litet glada och fnittriga var dom iallafall Båtarna embarkerades efter att man klättrat ombord, en kvinna var inte direkt anorektisk utan snarare motsatsen, och hade redan uppe på kajen svårt att röra sig, men klättra skulle hon… ingen ramlade i, jag observerade nu ingen flytväst någonstans. Lanternorna tåndes, den mindre båten hade ingen topp- eller akterlantärna och båda båtarna försvann in emellan öarna. Den ena båten hade namn och hemmahamnen utskrivet på akterspegeln, den hörde hemma på en grannö… dit det finns en bro… varför skulle dom ta båten när folk på dessa öar ändå tar sin golfbil eller flakmoped så fort dom skall förflytta sig bara en liten bit… ja människors beteenden är ett mysterium. Jag har ärvt litet pengar, funderar på om jag skall köpa aktier i Fonus, ger kanske bättre utdelning än aktier i någon flytvästfirma.

En observation som jag gjorde för några veckor sedan. på gång österut mellan Hjuvik och Skalkorgarna, en 30 fots flybridgemotorbåt, två små pojkar sitter uppe på flybridge och styr båten. En man i sisådär 35-40 år kryper omkring på det oskyddade däcket och utför akrobatiska cirkusövningar, när han skall knyta loss och ta in fendertarna. Killarna på flybridge har flytväst, men inte den vuxne personen nere på däck. -Vad skulle hända om denne skulle ramla i, skulle dom små pojkarna kunna vända och stoppa båten och sedan lyckas få upp den vuxne ur vattnet?

Dom suicidala cyklisterna, en kategori, man skulle kunna tro att dom blir knäppa och livsfarliga pga utsöndring in i hjärnan av plasten i cyklelhjälmarna, men den teorin håller inte eftersom just den suicidala kategorin av cyklister inte använder cykelhjälm. Det förefaller även som om dom har ett defekt färgseende eftersom dom inte stannar för rött ljus, eller så anser dom att dom kulörta lyktorna bara är ett stämningshöjande inslag i trafikbilden, liksom vita målade sträck på asfalten bara är någon slags dekoration. Inte ens den mest grundläggande trafikregeln, högertrafiken, har man heller ingen kännedom om. Sedan kan dom inte tolka skyltar, en pictolysi kanske även kombinerat med en analfabetism. Jag skulle kunna tro att en och annan från gruppen ”suicidala cyklister” emellanåt också hamnar i en båt, och då sällan en trampbåt, som annars skulle passa den gruppen bra, nej, någon form av snabbgående motorbåt, som då framförs som om det var den enda båten i hela skärgården, och som inte behöver ta hänsyn till någonting.

Ytterligare en provokatör.

Kopplat in en svart kontakt i ett vitt uttag så att plottern kan ta emot en AIS-signal. Samt spolat av ett smutsigt däck med däckspolningspumpen.

Jag har hela kommande vecka på mig.

Kopplat in en svart kontakt i ett vitt uttag så att plottern kan ta emot en AIS-signal. Samt spolat av ett smutsigt däck med däckspolningspumpen.

Jag har inte kontaktat supporten ännu, men det börjar bli dax att göra det. Idag fick jag detta meddelandet som SMS: ”Sensor Ariell, ansluten till Ebba har en batterinivå under 15%. Enheten bör bytas ut inom kort.” ???? Vem är ”Ebba”? ”Enheten” fick jag på köpet när jag köpte trackern som köptes under årets Båtmässa i februari, nog borde väl batteriet räcka längre än så?

Givaren ser ut så här:

Plottern är en Northstar M84. Jag vet inte vad givaren heter, men den har en sexpolig kontakt. En i stort sett fyrkantig klump men ett paddelhjul längst bak. Jag tänkte att den kunde klara sig några år till med litet HLR, men inser att det kan vara dags att byta ut alltihopa, och det är 7 tums plotter, GPS-antenn, ekolodsgivare och radar, vilket lätt pinnar iväg till omkring 50.000 kr…

Hej! Är det någon som har en trippelgivare, ekolod, hastighet och temp passande till Northstar eller Navmans plottrar? Isåfall är jag intresserad av att köpa den. Det rör sig om rätt så gamla grejer. Mycket underligt, men kablarna har ryckts ur själva givaren, det förefaller vara en kapsling som är ihopgjuten på något sätt. Undrar om något annat fabrikats givare kan passa?

Tja, jag befann mig i landets största sjö för en del veckor sedan, det var sämre täckning inom stora områden, värre än i Bohuslän. Inte bara för den marksända televisionen utan även för mobiltelefoni.

Åldersdiskriminering. Jag har ett abonnemang hos Hallon, 20 GB per månad som ackumuleras de månader jag inte använder abonnemanget. Det har alltid räckt till.

Jag hörde precis om detta på radions nyheter. TV4 vill väl inte längre betala till Teracom. TV4 erbjuder istället sina tjänster digitalt via Internet. Så har man ingen Chromecast eller liknande och någon form av router ombord (eller i husbilen) är det dax att skaffa sådana. Sedan gäller det ju att det finns täckning också…

Javisst, rent teoretiskt skulle man då kunna ha klenare kablar, men då ökar ju förlusterna. Jag har 4mm2 hela vägen från paneler, till regulator och sedan till batterierna, grövre hade inte fått plats i kabelkanalerna och inte heller i kontaktdonen.

Det är ju helt linjärt, om spänningen ökar, minskar strömmen men effekten blir densamma. Möjligen kan det bli mer förluster i regulatorn som får jobba mer.