Georg_Ohm

Annars tycker jag att Texas instruments ”Speak and Spell” ger nog så klyftiga svar på mindre intelligenta frågor. 😀

Ett annat instrument som inte är direkt nödvändigt, men hade svarat på din fråga, är den displayen man kan koppla till dom vanligaste regulatorerna, brukar heta M50. Här visas det att mina parallellkopplade paneler ger 15,8 volt och 3,8 ampere. Batterispänningen är 13,9 volt och batteribanken tar emot 4,9 ampere, skillnaden borde kunna kontrollräknas med ohms lag, minus förluster. Till höger visas det att lastutgången är aktiverad, den ger 13,8 volt, men ingen ström passerar eftersom ingenting är anslutet dit. Symbolerna i mitten skall visa att batteriet är fulladdat och mår bra…. Tja det vet ju inte detta instrumentet någonting om egentligen, så dom symbolerna skall man lita på.

Gör som så (om su nu inte vill investera i en ”batteritankmätare”) att du köper dig en billig tångamperemeter som kan mäta likström (alla kan inte det). Så fattar du med instrumentets käftar över pluskabeln från panelerna och så kan du se hur stor ström som passerar, likadant på pluskabeln mellan regulatorn och batteribanken, borde bli ungefär detsamma. Tänk på att fulladdade batterier nästan inte alls tar emot någon ström, medan urladdde batterier kav vara rätt så hungriga. Den enkla tångamperemetern är även en multimeter som kan mäta spänning, motstånd och ibland även temperatur och andra saker, väldigt användbar ombord när man felsöker i elsystemet (eller i motorns kylsystem). Det bästa är nog ändå att ha en ”batteritankmätare” batterimonitor eller vad dom nu kan tänkas heta. Jag gillar NASAs instrument, men det finns andra. Här ser du att min batteribank är nästan fulladdad, och och att går in 3,1 ampere precis då solen tittade fram.

Dumheter är inte längre dumheter, det heter AI, ”Alternativ intelligens”.

Vid snabb sökning finns det en mängd fabrikat, flera ser på bild exakt likadana ut, men med olika företagsnamn, även hos Seasea, Hjertmans och Erlandssons. Det verkar inte som om dessa längre säljer Sleipner eller Vetus, kanske för dyrt, billigare med produkter från folkdiktaturen. En del av dessa något mindre dyra hydraulstyrningars kvalitetsbrister tycker jag att vi sett i diskussionstrådar här på forumet de senaste två-tre åren. Grejer som inte funkat, eller så har man fått fel hydraulcylinder som inte passar till vare sig motorn eller båten, eller båda delarna, det har inte varit direkt ”bolt-on”. Måhända, kanske, dom varit tillverkade av underbetalda och underåriga arbetare i Långtbortistan, i en fabrik där man även missat kvalitetskontrollen. Annars brukar vi ju rekommendera frågeställare som har gamla sletna kabelsyrningar med glapp både vid rattväxeln och ute vid motorn att köpa en hydraulisk styrning, som då i många fall kan vara en stor investering i en gammal båt med en lika gammal motor… Då kunde det varit bättre och billigare att köpa en kabelstyrning, som iofs också kanske är tillverkad i en av Långtbortistans mörka och dåligt ventilerade fabriker…. Men man får ju precis det man betalar för.

Inte ens Mac Gyver hade kommit på det, det är för simpelt, han hade istället byggt om en spaningsradar till mikrovågsugn och tätat en kärnreaktor med en chokladkaka…. 🙂 Faktum är att det finns, eller fanns en färdig sådan grej att köpa över disk, det var en liten elekteonikbox som bara innehöll en summer och en kontrollampa och ett snyggt företagsnamn på utsidan. Sedan en bimetalltermostat med ett fjäderbelsatat spännband att sätta fast på ljuddämparen, ja så ett kablage också. Om du kopplar en sådan grej i din båt och märker upp kablarna så lär det ju inte förvirra en kommande ägare mer än andra konstiga grejer man brukar hitta i begagnade båtars elsystem.

På bensinmotorer tas vanligtvis signalen till varvräknaren från brytarspetsarna eller motsvarande på elektroniska tändsystem. På dieselmotorer tas vanligtvis signalen ut från anslutningen W på generatorn. Men det finns andra lösningar också.

Då finns det väl egentligen bara två fabrikat att välja på: Vetus och Sleipner.

Ja litet så.

Bättre med Ola än med Pjotr.

Biltema har ett likvärdigt marintätningsmedel som fungerar minst lika bra, och här är det ju inget kritiskt användningsområde.

Bra att du hittade felet, och det blev nu inte så dyrt heller. Passa på att köpa extraremmar att ha i reserv ombord, liksom en impeller.

”Golvet” … nej det fungerar inte att sätta den på durken. Men det kan fungera att kladda fast den med vanlig marintätningsmassa på ett bra ställe direkt mot skrovets insida. Tänk på att givaren måste sända sina signaler rakt nedåt. Du kan testa olika ställen med båten i sjön, tryck givaren hårt mot skrovets insida och se om du får några bra signaler, flytta runt vid behov. Om det är en planande båt måste du välja en plats där skrovet ligger i vattnet även när båten planar. Ibland kan man behöva lägga givaren i en påse med vatten, utan luftbubblor, och sedan mot bottens insida för att det skall funka. Det traditionella metoden är ju annars att limma en ”burk” som är fylld med någon vätska som inte fryser, mot botten och i denna montera givaren. Men jag vet att det kan fungera att limma den med marintätningsmassa, utan luftbubblor. Det går bra på båtar med homogena skrov, men inte om det finns något distansmaterial i skrovet. -Men testa först!

Men nej, det var nu bara ett experiment. Sannolikt hade det haft viss effekt på en akustisk gitarr också. Glömde skriva det, men den där Karman Ghian fick stora sjok med nämnda vibrationsdämpningsmatta på golvet också. Så en sådan matta kan säkerligen göra skäl för sig även i en båt, såväl segelbåt som motorbåt.

Demontera låsbygeln, sannolikt får du ta till en vinkelslipmaskin med kapskiva avsedd för rostfritt stål. Om det är riktigt gjort sitter nämligen bygeln med ”knäckmuttrar” på insidan, alltså en mutter man bara kan skruva åt, det går inte att skruva loss den igen. Så om det nu är så, blir det att köpa en ny godkänd låsbygel, men först kan du laga och förstärka plasten efter råd du redan fått.

Det enklaste är nu att använda en bimetalltermostat som spänns fast på avgasröret och sluter kretsen vid en förutbestämd temperatur, kopplas då till en akustisk signalgivare och/eller en lampa. Bimetalltermostat, ser ut så här… men tyvärr sluter denna vid 13°, men om du letar på internet så finner du sådana som är kalibrerade för många olika temperaturer. Annars kan man ju bygga ihop en elektronisk termostat, kalibrera och montera… litet krångligare, men mer exakt Elektonisk tempsensor. Den har ju ett relä som kan styra diverse grejer, eller rentutav stänga av motorn, men det kanske inte är jättesmart. Klart att du kan koppla dessa till befintlig autistisk signalgivare, summer, men det kan bli störningar med Pentas kontrollsystem, lättast att köpa en ny summer och en ilsket lysande högintensiv röd lysdiod. Sedan tror jag jag sett att det finns färdiga system med bimetalltermostat att köpa… dyrt.

Om det bara läcker när motorn är igång så skall det inte vara någon större fara. Men det ser du ju när du skruvat ur den några varv. Hur är det med kylvattenintaget på din båt? En skrovgenomföring med en avstängningskran på insidan, eller tas vattnet in genom drevet som på VP? Om du har skrovgenomföring kan du ju alltid stänga kranen.

PEX är ju jättebra! Men av tradition så kör vi på med ”sådant som vi använt sedan urminnes tider”. Är det inte så att PEX kräver speciella anslutningar, går inte att bara trä på på en rösstos och klämma fast med slangklämmor?

Sedan brukar ju fenomenet uppkomma om man ligger förtöjd på grunt vatten. Men det skall ju inte hindra att man använder toan.

Är det den med en ”låda” bakom akterspegeln?

Jag skulle kunna tänka mig att @Makro, @kossor @Volvo_Penta och kanske några fler har tips här, och så finns det ju en del redan skrivet.

Med den logiken kan man ju låta bli att starta motorn, då blir det tyst, och så spar man ju både miljön och bränslekostnaden också, det kallas för att ”bryggsegla”.

Jag hakar på frågan, mina grejer är intakta, men det läcker litet granna så jag gör ett planerat byte i vinter. Jag vet att det finns minst en tråd om hur detta går till och att grejerna kan sitta fast rätt så ordentligt.

@MrTweed: Motorns kylvatten avgrenas och pumpas runt i vv-beredaren. I min båt räcker att motorn gått i tio minuter för att jag skall få varmvatten. Av rent praktiska skäl brukar man montera vv-beredare nära motorn för att slippa långa slangar. Vv-beredare har fyra slanganslutningar, in kylvatten, retur kylvatten, in kallt vatten, ofta märkt med en blå ring, ut varmvatten, ofta märkt med en röd ring. Mellan in och utgående vatten skall det finnas en blandningsventil, ett skållningsskydd, där du kan begränsa varmvattnets temperatur genom att blanda in kallt vatten. Där finns även en säkerhetsventil som skall öppna vid för högt tryck, som du skall öppna på hösten när du tömmer systemet. Om du är ansluten till landström och har den elektriska värmaren inkopplad så se till att inte inte köra vv-beredaren torr! Ja på hösten tömmer du hela dricksvattensystemet inkl beredaren, det är annars lätt att grejerna fryser sönder, alla kranar lämnas öppna. Om du har dusch utomhus skruvar du loss duschmunstycket och tar in det i stugvärmen, det har jag glömt några gånger och fått köpa nya…

Så här efter hemkomst när jag sorterar olika intryck så var ju semestern på eller runt Vänern positiv. När jag går igenom räkenskaperna ser jag att hamnavgifterna i snitt är 100 kr lägre än på bohuskusten. Det var färre båtar i hamnarna och nästan inga båtar alls synliga ute på sjön, men det kanske hade sin förklaring i dyningen(?) Vi loggade cirka 370 nm, men då är ju långt mellan Göteborg och Vänersborg, Älvsborgsbron och UVHJs järnvägsbro i Vänersborg 45,3 nm. Likaså känns det som en transportsträcka en lång hamnlös bit utefter dalslandsidan. Överfarterna över öppet vatten är ju längre än vad vi är vana vid, även om vi tagit oss till både Skagen och Læsö. Det var nu väldigt fint runt Torsö och Fågelö, även om vi inte såg allt. Ekens skärgård och Djurö missade vi också beroende på påmönstrande gästbesättningar och nordostlig vind. Millesviks skärgård och Tössebäcks skärgård var ju positiva överraskningar. Farleden Vingens hamn till Limskären var ju också en positiv överraskning, smalt som bara den, men jag fick reda på i Åmål att vissa prickar saknades och andra låg för tätt. Men den uppgiftslämnaren hade anmält det. Ja i gick hem ”bakvägen” genom Nordre älv, trots att jag är uppvuxen på Hisingen hade jag aldrig färdats i dess meandrar och bifurkationer. Det lät ju inget vidare att passera Ormos fem meter smala småbåtspassage där det för oss hade varit en medström på åtta knop, vattenföring enligt uppgift på 3000m3/minut… så vi ringde och begärde sänkning av skärmen som skall förhindra att saltvatten rinner upp i Nordre- och ner i Göta älv. Igår passerade vi Rivöfjorden utanför Göteborg med samma vindriktning och samma vindhastighet som då vi gick över Värmlandssjön, no 7-11 m/s. På Rivöfjorden var det cirka 20-30 cm våghöjd, märktes knappt, på Värmlandssjön uppskattade jag våghöjden till mellan 50-100 cm med en våglängd på max 10 meter. Men det går väl inte riktigt att jämföra rättvist, då det var delvis frånlandsvind på Rivöfjorden, och på Värmlandssjön hade ju vind och vågor byggts upp under en lång sträcka, ända uppifrån Kristinehamn. Undrar om dieselpriserna är 2 kr lägre på sjömackena runt Vänern, eller har priset höjts radikalt de senaste dagarna?