Georg_Ohm

Nej, inte så illa, däremot det inre locket det som ligger uppepå kylvattensilen. Om någon nu läser detta och har ett sådant havererat inre lock, kan det ersätts av ett eller helst två plastlock från sådana där plastburkar som lösgodis levereras i. Tag två sådana lock, klipp dom runda mer originallocket som mall, och lägg dom i kylvattensilens kanister. Sedan det yttre locket… jag har ju varit med om att jag skruvat på det så att det kommit snett i gängorna, då läcker det, och gängorna kan behövas smörjas med vanligt fett för att sedan kunnas skruvas på ordentligt.

Det finns en gammal tråd från 2013, som handlar om oljekylarproblem. Om det nu är oljekylaren som läcker… Den innehåller tuber likt en ångpanna, där kylvatten cirkulerar inuti och oljan på utsidan, eller om det nu är tvärtom. Om det finns en intern läcka däri får du ju kylvätska i oljan. Topplockspackningar kan ju haverera, men gör dom det så förlorar ju motorn en massa kraft. Eller till att börja med märker man ju inget men redan på kort sikt gör man det, och då är nu även risken stor att man får in kylvatten i förbränningsrummen.

Ja, sannolikt, eller så har oljekylaren lämnat in en avskedsansökan. Och om topplockspackningen gett upp har det ju ofta en annan bakomliggande orsak.

Beklagar å det djupaste. D-seriens tidigare motorer fick ju dåligt rykte om sig, mycket pga det som du beskriver. Och en del beroende på mystiska elektroniska fel. Det som i första hand, i allmänhet, får marindieselmotorer att haverera är ju dålig eller utebliven kylning och dålig eller utebliven smörjning. Annars är det ju ungefär lika svårt att svara på varför just din motor havererat som det är att svara på frågan ”hur långt är ett snöre ?” ”En säker diagnos får man först efter obduktionen”, som min gode vän patologen brukar säga. Om du vågar fortsätta att köra på den friska motorn… klart du kan och vågar det, men kolla noga oljetryck och kylvattentemperaturen. Kolla oljestickan några gånger extra.

Idealet är ju då man lyckats installera toastolen rakt över tanken, men det är måhända i få båtar man kan åstadkomma en sådan installation. I min båt luktar det inte inne på toan, utan på utsidan vid avluftningen varje gång man spolat, det kan ju vara litet pinsamt, skall tydligen kunna avhjälpas med ett kolfilter på avluftningsslangen. Ohlsson 8:8 hade nog från början inga septiktankar, från början det var spolning rakt ut, liksom det var i många samtida båtar.

Jag brukar ju relatera till en en ingift släkting, som inte bara har en tumme, utan fem tummar mitt i näven. Ok, alla kan ju få sin ankarlina i (duo-) propellern det är lätt gjort, men sällan två gånger samma dag i samma naturhamnsvik. Med en tandad brödkniv och en avbitartång hade man skurit och klippt av linan och rensat propellrarna, och det var inte lätt för den hade kilat fast sig mellan inre och yttre propellern.* Med återstoden av linan knopad i ankaret lyckades vederbörande backa på den igen och upprepa misstaget… Ja den linan såg precis ut som på bilden här ovanför, när jag tog emot hen i hemmahamnen. Men det kanske finns blyade ankarlinor från olika tillverkare med olika ”innehållsförteckningar”. * Så ett tips för er med drev i allmänhet och med drev och duopropeller i synnerhet: Ha alltid propellerverktyget med ombord, om man får en lina eller värre en kätting snodd mellan propellrarna räcker det med att skruva loss konan några varv, och dra den yttersta propellern bakåt någon centimeter eller mer, så det blir litet mellanrum, då går det lättare att få ur inkilade linor. Ja detta gäller Volvo Penta, jag vet inte hur det ser ut på andra tillverkares drev. Litet dolt i ursprungsfrågan kom ju det faktumet att ankarspelets kabular (eller vad nu linhjulet heter) inte fick grepp om den tillplattade linan. Så ock för mig. Jag hade en gammal blyad lina där kabularen bara slirade, och likadant för hen med fem tummar mitt i handen, då kom faktiskt hen på att man kunde vända på linan, alltså få ”båtändan” närmast ankaret och ”ankarändan” närmast båten. Det fungerade bra i några år tills den yttersta delen återigen hade blivit sliten, jag hade ett tag en vanlig treslagen lina + kätting, men det funkade dåligt, slirade. ”Hen” köpte först en ny lina, sedan en ny båt… Jag tröttnade, och för att förkorta en lång historia bytte jag till kätting hela vägen mellan ankare och ankarspel.

Njae, det beror på hur bra ventilation man har, och hur känsligt luktsinne förstås.

Japp, medhåll, jag har nu två av Biltemas skiljerelä inkopplade och jag har ett i reserv, vilket nog är onödigt, då det verkar som om dessa skiljerelä håller i många år. Man kan även koppla på annat sätt, man låter generatorn styra ett standardrelä som kopplas på DF, relät drar när generatorn laddar och kopplar då ihop batteribankerna. Välj ett billigt standard 40A relä, även det från Biltema och koppla 30 till en 25-30A* hängsäkring, sedan till startbatteriets plus, 87 kopplas till förbrukarbatteriets plus. 85 kopplas till minus, och 86 kopplas till DF på generatorn. Kablarna till minus och Df kan vara 1,5 mm2, dom andra bör vara minst 2,5 mm2 eller 4 mm2 beroende på hur långa dom blir. * Säkringen väljs utefter kablarnas grovlek och generatorns max utström. Men det blir betydligt enklare med en skiljerelä. Batteriladdning om vintern, jag har då kopplat mina batteriladdare över en timer, som underhållsladdar batterierna några timmar varje natt.

Vi ”hängde på låset” till slussportarna kl 09, och nu vid kl 14 har vi kommit till Fästningsholmen. Kungälv, det får räcka för idag.

Den ”dåligaste” bilden? Har nu lämnat Vänern, är i gästhamnen vid Trollhättans övre sluss, kollar när vänermaxbåtarna slussar, då säger Archimedes att det inte förbrukas så mycket vatten.

Stirra dig inte blind på tillbehör och flaschig navigationselektronik, sådant blir ändå snabbt omodernt och kan bytas på sikt. Oavsett båt du tittar på så skall du ta svärfar till hjälp och titta på båtens strukturella saker, bottenstockar, mkölinfästningar, roderinfärstningar etc. Titta även på det allmänna skicket, jag brukar råda båtköpare att titta och lukta… motorrummet, byssan (köket) och på toaletten, dessa tre utrymmen brukar avslöja en hel del, sedan luktar det alltid litet illa på båttoaletter, men om det luktar överdrivet av seneringsvätska kan det också vara ett observandum. Motorrummet skall vara rent utan oljekladd, och utan slagvatten under motorn. Köket skall vara rent utan inbrända matrester… ja du förstår. Det som kostar mycket pengar är segel, kapell, sprayhood, dynor och eller madrasser. Ja motorn kostar ju en hel del att renovera. Det är ju bra att kunna se båten på land, men det är ju även bra att kunna provsegla den.

…och skruvarna kan ju ha rostat fast.

Du ringa till Räddningstjänsten på din ort och rådfråga dom bur man bäst och säkrast tömmer (och sanerar) en bensintank. Om du har tur kanske dom hjälper dig med det med en smörgåstårta till fredagsfikat som ersättning. Annars kan det ju också vara en försäkringsskada. Möjligen kan även SSRS hjälpa dig, om du är medlem i Trossen.

Blyad lina som är deformerad kan eventuellt fixas till, jag såg en gång en två killar som drog en sådan deformerd lina runt en sådan där pollare av granit, dom sade att det blev bra… tja jag kollade inte men det kändes som om inte det skulle funka… Bandankarspel är väldigt bra, men det kan ju vara väldigt svårt att få till en kätting dom sista metrarna innan ankaret. Oavsett bandankarspel eller traditionella ankarspel, så skall man inte låta ankarspelet ta upp krafterna vid förtöjning, linan skall ovillkorligen slås om en knap eller pollare ombord. Om man bara har kätting finns det en speciell krok som man sätter i en länk och förtöjer den i knapen eller pollaren. Varken ankarspelets mekaniska komponenter eller akterspegeln eller badbryggan är i allmänhet inte konstruerade för att ta upp dom krafterna.

Ja det läcker… litet svårt att se, men det kan vara en i en ”frostplugg” en detalj som möjliggör gjutning av avgaslimpan, men det har ju redan konstaterats. Att smaka på utläckt vatten i båten är nu alltid ett bra tips, du skriver inte i vilket hav eller sjö du har båten, och rör det sig om någon insjö eller långt upp i norr kan det ju kanske inte smaka så mycket. Men i västerhavet är ju vattnet salt, och det känner man ju igen… Och saltvatten förtär ju effektivt motordelar i gjutjärn. @Mercury_44XS kan säkert berätta för dig var man kan inhandla nya avgaslimpor och hur man lättast byter ut dessa.

Min salige fars sista ”riktiga” båt var en Ohlsson 88, trevlig stabil 70-talsbåt. Väldigt traditionell inredning. Relativt rymlig för två vuxna och två barn, ja även hunden får plats om det nu inte rör sig om en 80kg benner-senner eller irländsk varghund i ponnystorlek. Det ligger en sådan ute på Blocket, för 29.000 nånstans i kalmartrakten. (Även en för 80.000 ligger ute på samma säljsajt). Ohlsson 88 är en väldigt stabil båt, den kränger inte så mycket, en del seglare anser att den är underriggad och det förekommer att man förlängt masten med 1 meter. Men jag missade kanske var du bor, hur långt du kan tänkas resa för att köpa båt och hur långt du kan tänkas segla hem den eller transportera den på annat sätt. Båtar i denna lägre prisklass brukar ofta, alltid, kräva en del GDS- jobb. Ingenting är svårt när man kan det, inte heller sedvanlig motorservice, men man får nu tänka på att det är gamla grejer. Volvo-Pentas smådieslar är ju i allmänhet väldigt långlivade, men det är ju inga evighetsmaskiner. Men det finns ju även kurser i motorservice.

Just när det gäller Altarholmarna. så brukar jag påpeka att det är massvis med grund vid inseglingen (minst 5 st) och att enslinjerna numera är förstörda, om nu ingen har återställt dem förra året eller i år. Mest spännande är det att passera genom Blysundet. Sedan ligger det ett grundflak i bassängen/lagunen som blottläggs vid lågvatten och inte kan passeras annat än tidigast då det är fullmåne eller helst vid nymåne… det brukar hålla sjö-övare (sådana som övar på sjön), söndagsseglare, landkrabbor och övriga knickedixer borta. Med tillägget att segla norrut istället, Gluppöbassängen är fint, här finns det bara ett grund, och man behöver inte känna sig ensammen. Enligt GP hade någon iår igen, hängt upp skyltar i rondellerna/ cirkulationsplatserna vid Smögen (sannolikt nog heller Kungshamn) och Hunnebostrand, med texten ”Fullt, åk hem!” Det är ju ett elakt tilltag, så gör man ju inte. Utan turismen hade kustkommunerna konkat på ett par år. Men som jag var inne på, varför måste alla ha sommarsemester på sommaren? Själv är jag/vi i Sunnanå, Vänern, Dalsland. Kommunen har satt upp andra skyltar vid badplatser och vid bryggornas badstegar, man avråder, eller varnar för bad då det är en pågående algblommning. Så kar man evakuerat husbilarna, det skall bli veteranfordonsträff. Vi kom hit genom den relativt nya farleden från Vingens hamn söderut, innanför Rotön och vidare. Som ”vanligt” var farleden på sina ställen tre meter bred med skarpa svängar, just vid Rotön fick vi ta hjälp av bogpropellern för att komma runt prickarna. Men det var spännande och om man kan slita blicken från sjökort, plotter och ekolodet så ser man en hur vacker och säregen naturen är så där inomskärs.

Sunnanå föresten.

Ja, och det är dom ställena man håller för sig själv och inte delar med någon.

Det gäller ju att undvika perioden då alla har semester! Redan i mitten av augusti är det rätt så tomt i såväl gäst- som naturhamnar. Liksom försäsongen. Men vill man ha skärgården för sig själv kan man ju satsa på januari, februari, mars, oktober, november och december.

Nu vet jag att symbolen används på strömbrytare till däckspolningspumpen, sedan hur den är kopplad i just trådskaparens båt fick vi ju aldrig reda på.

Från och till har jag skruvat med och i VPs drev sedan 80-talet, antingen har det suttit en smörjnippel högst upp, men på drev med givaren till drevvinkeln placerades där flyttades man ner nippeln till sidan på styrarmens hals. Men ingenting får ju vara statiskt klart att man skall ända på det för att det skall vara svårare för oss som själva skruvar med grejerna. Som quickfix skulle jag kunna tänka mig att man kanske skulle kunna få ner någon olja på sprayburk, typ 5:56 eller någonring sådant mellan axel och lager, om du nu finner något ställe att spraya på det. Om om det lyckas blir väl glädjen relativt kortvarig innan du får spraya igen. ”Water resistant grease” ”vattenfast fett”… tja är inte alla typer av mineralfett vattenfast? Det fanns en tid då jag hade kommit över en förpackning med någonting som hette ”Propelleraxelfett” det använde jag till i princip allting på förra båten, nu är den burken slut sedan länge. Men det fettet hamnade inte bara på axeln på ett 280-drev, även på styraxeln, hjärtstocken och i propellaraxelhylsan på nästa båt.

Lämnade Åmål igår, gick ut och mötte den typiska krabba sjön redan i Åmålsviken. Så det blev till att studera skäggdoppingar redan på Storön i Tössebäcks skärgård, det bjöds på skogspromenad och husvisnsing. Idag på förmiddagen var Vänern på ett bättre humör, en våghöjd på kanske 10cm, så vi fortsatte genom Tössebäcksfarleden söderut i sjön och in i skärgården igen vid Laxgrund, och fastnade för Vingens hamn och Trollön. På Trollön har det varit ett brott som lönade sig i några år, men såren finns kvar. Man bröt kvarts och kvartsit som fraktades med båt tvärs över sjön. Det syns litet dåligt på bilden, men den mörka skuggan in i berget är 1/4-brottet.

Vad säger bruksanvisningen? Sådana här varvräknare är inte längre några vridspoleinstrument, oftast numera är det en liten stegmotor som vrider axeln med visaren. Men det kan finnas två sätt. Det kan finnas en elekteonisk funktion för nollställning och eller kalibrering, titta på instrumentets baksida om det finns någon ”dold” kanpp att trycka in. Sedan det mekaniska sättet, skruva isär instrumentets frontring och ta ur ”glaset” med en böjd fin tång fattar du om axeln och med fingrarna avägsnar du visaren med sitt nav, sedan sätter du tillbaka visaren på rätt position, alltså man flyttar visaren på axeln. Men läs först igenom bruksanvisningen eller manualen, den kanske finns att söka upp på nätet.

Tja på ett ungefär 60nm.