Georg_Ohm

Räddningstjänsten i Stor Göteborg har meddelat via Göteborgs Posten om att ytterligare en restaurangbåt vid Kvarnkajen vid Eriksberg på Hisingen har sjunkit. Måhända hade det före detta fiskefartyget inte sålt slut på alla lutfisk innan jul, då det fick en svär slagsida innan det sjönk. För ett år sedan höll man på att bärga den före detta fiskebåten från Rörö, Svanen, som var ombyggd till fiskaffär och restaurang. Nu idag är det en annan båt, ”Fiskar Brittas Kro” som gått till botten. Jag vet ingenting om den båtens historia. Båda dessa fartyg ägs av samma företag, vilket kan sätta igång en och annan konspirationsteori. Vi har ju annars en fin tradition av ”matvrak” i Göteborg. Restaurangbåtar som förlist. Ingen minns längre hur många gånger som ”Åtta Glas” i hamnkanalen vid Kungsportsplatsen har fått slagsida och ställt sig tillrätta i bottensedimentet, sannolikt lika många gånger som den bytt namn och ägare. ”Åtta Glas” har en historia som kanalbåt på Nilen. Maritiman, Göteborgs fartygsmuseum säger sig vara världens största i sitt slag. Jag tvivlar på det. Även här har båtar förlist vid kajen, men det var ett tag sedan senast. Däremot gör man sitt bästa för att radera stadens sjöfartshistoria. Man skrotar sina fartyg. Senast var det lastfartyget Fryken som bogserades i bort på sin sista resa, och dessförinnan var det fyrskeppet Fladen rönt samma öde, jag får heller inte ihop det tycker att det saknas ytterligare ett fartyg men kan inte komma på vilket. Kan tänkas att det var en gammal ”Paddanbåt” som försvunnit. Jag ser också att en och annan av de få kvarvarande hamnkranarna på hisingssidan håller på att demonteras, man kan ju hoppas att det är ett led i ett renoveringsarbete, men det är nog bra ett önsketänkande. Salige sportreportern och programledaren Ingvar Oldsberg köpte ju en kran och betalade för underhållet, det var ju ett lyft. Men efter hans bortgång tog förfallet över. Göteborgs Posten skrev härförleden att ”Ingvar Oldsberg” är skrotad, ja alltså M28 755, men det är fel. M28 är en spårvagnsmodell som levererades i 70 exemplar av i mitten av sextiotalet, innan högertrafikomläggningen. 2021 ansågs de kvarvarande vagnarna vara i så dåligt skick att dom var trafikfarliga. Men Spårvägssällskapet Ringlininien sparade (minst) två ex, man säger att 755 skall renoveras till det utförandet den hade 2021, men utan rosthål. Det sägs också att den skall vara på spåret redan i år. Och Den andra vagnen 770 skall renoveras till leveransutförande, och det lär ju ta sisådär 5-10 år. Vart är vi på väg? Jag har ju i gott minne alla hamnarna i älven, det kom och avgick mindre lastfartyg från och till hamnar i när och fjärran. Det kunde vara små fraktskutor med varor dill dagligvaruhandeln på öarna, och det kunde vara större styckegodsfartyg som lastade med kullager och boforskanoner, eller lossade kaffebönor. Dom sista amerikabåtarna fanns förvisso inte kvar, men däremot båtar man kunde åka till London eller till Amsterdam med. Många av oss pôjkar som var uppvuxna på Hisingen har jobbat extra på bananpiren, med att lossa och sortera bananer som kom i olika kylfartyg. Det gick alltid historier, någon slags vandringssägen, om stora spindlar med ludna ben, som hade gömt sig bland bananerna. Jag såg aldrig någon sådan spindel där, men visst fanns det en del mindre insekter, döda insekter, dom klarade vare sig kylan eller insektsgifterna som bananerna var besprutade med. Engelska Flottan… Det förekom ju en del flottbesök, örlogsfartyg, ja sådana gästar ju hamnen även nuförtiden. Men numera ser ju dessa örlogsfartyg ganska tråkiga ut. Många gånger är dom byggda för att inte synas varesig på radar eller med hjälp av värmekameror. Och när dom har ett sådant kamouflage som även gör dom osynliga för blotta ögat är dom inget att se, det kan kvitta. Några i min mening ”riktiga” örlogsfartyg är sådana däringa stora pansarskepp, samtida med WWI, som är överlastade med minst sagt grovkalibriga kanoner. Men några sådana finns det väl inga kvar, dom är väl antingen sänkta i Skagerack eller skrotade. Maritiman har ju jagaren Småland, men den är ju rätt så ”nybyggd” den var ju inte ens med under WWII, däremot om ”kalla kriget”.

Jag skall undersöka det mer noggrant. Det finns två anslutningar, en till matningsspänning och nätverk, och den andra till ekolod och om jag nu inte missförstod det, även till radar, men jag kan ha fel. Manualen ger inte så mycket information.

Nej inte helt säker, men radarn har en en kabelanslutning för nätverk, den användes när teknikern fick uppdatera och uppdatera radarns programvara. Och vi kopplade upp radarn till först en Axiom, sedan till butikens demoex av Element… men den sistnämnda hade ingen ekolodsgivare…

Jag har numera Norrhtracker, och tja, efter en del strul i kombination men okunskap hur den fungerar, så är den nu igång. Efter det att jag köpte en Northtracker presenterades en Swedtrack för mig och den förefaller vara litet vassare… men man vet ju aldrig förrän man ser grejerna i drift. Jo, konstant matning från båtens elsystem skall man ha! Kopplas alltså in via säkring innan båtens batterifrånskiljare/huvudströmbrytare. En funktion som jag uppskattar är möjligheten att koppla in ett eller två relän som kan fjärrstyras för att sedan sätta igång exempelvis kylskåpet. Relän kan ge ifrån sig otrevliga spikar, induktioner, i elsystemet när dom faller, därför bör man koppla in en diod i spärriktningen över reläets anslutningar, 85 och 86. Risken ör annars att man skadar spårsändarens känsliga elektronik.

okäj… Jag får väl se hur det kommer att fungera. Man kan alltså ladda ned en fältstyrkemeter till telefonen? Jag tycker redan nu att wifi-signalen från radarn, som jag kan se i min telefon är svag, jämfört med andra sådana signaler. Jo det går att koppla ihop Element med radarn via kabel, men enligt uppgift, är det till samma ingång som till ekolodsgivaren, och man vill ju inte välja ekolod eller radar… kanske finns det en annan lösning, vad vet jag.

Den saknar en massa antenner för att kunna vara myndig.

Efter mycket möda och visst besvär är problemet löst. Flera telefonkontakter och emailkontakter med butiken och supporten har förevarits. Jag kopplade nu upp plotter och radar hemma på arbetsbänken med tillgång till båtens wifi. Det var väl det som var felet, båtens och hemmets wifi störde ut signalerna mellan radar och plotter, sedan räckte det inte med att mata med bara 12,0 volt… Så när diverse wifi stängts ned och spänningen höjts till 13,9 volt hittade äntligen plottern radarn. Jag vet inte om jag vågar lita på att grejerna funkar trådlöst tillsammans i båten, om jag kanske skulle köpa till en kabel och koppla mellan radarantennen och plottern…?

Varför det? Som jag ser på det där med gammaldags bly/syrabatterier, ävensom syran är i geleform, så är det ju batteriet som bestämmer hur mycket laddning det tar emot. Ja om då generatorn är frisk och kan leverera. Genom årens lopp har det ju förekommit olika typer av ”svarta boxar” som skulle kunna optimera laddningen. Det brukar råda divergerande åsikter om och hur sådana fungerar eller bara ställer till det. Vad jag då skulle kunna tänka mig är att man hade en trestegsladdare kopplad mellan generatorn och batterierna, men dom där cyklerna i sådana laddare brukar vara längre än den tid man kör med motor. Min erfarenhet är istället solcellspanel med en MPPT-regulator som hela tiden optimerar och gör insättningar i batteribanken. Men det finns säkerligen en hel del åsikter om detta. Jag tror då inte att man är betjänt av annat än en bra kabel mellan generatorn och batteribanken OM då generatorn är hel och rätt dimensionerad och att vi fortsatt avser traditionella bly/syrabatterier.

Jag köpte också Biltemas toaslangar, är helt nöjd med dom. Jag har den grövre mellan toan och tanken, samt till nödpumpen och till bordsgenomföringen. Jag har den klenare från tanken till avluftningen. Ingen latrinlukt alls från slangarna och jag tycker bara att det luktar gummi eller något syntetisk om man sätter näsan mot slangen, och det gör jag inte så ofta… Men Biltema byter ju leverantörer emellanåt, så det kan ju vara så att det förekommit slangar av olika kvaliteter. Men Biltema skriver ju att deras septikslangar är ”luktfria” vad dom kanske egentligen menar ör tt dom inte skall släppa igenom någon lukt.

I min då för tio år sedan, nyinköpta motorbåt bytte jag från en vanlig pumptoalett med stor skål till en liten elektrisk då det var väldigt trångt inne på toan… Och det var en varvsinstallerad toalettstol där slangen var limmad och bara hade en enda slangklämma. Jag tyckte att jag gjorde rätt som inte limmade och satte på två motmonterade slangklämmor. Det höll inte, det läckte, ytterst litet men nog för att lukta illa. Det hjälpte inte att dra slangkämmorna hårdare, snarare tvärtom. Så jag tvingades kleta dit en del marintätningsmassa så att det blev tätt. Men säsongen därpå byttes slangen ut och monterades utan tätmassa, den gamla slangen var hård och dåligt följsam.

Jag brukar rekommendera Brimarin på Björcksgatan i Kålltorp. Det är en liten firma med bra och snabb service. Men du är nog ute i elfte timmen, denna typen av firmor brukar ha en hel del att göra så här års. Men Brimarin kan nog fixa det ändå.

Ja då kan du ju skrubba rätt så ordentligt utan att skada någonting. Högtryckstvätten i all ära, men den stänker ju en hel del, så omkringliggande båtar kan ju bli nedtstänkta. Men när det är halkskyddsmönster på däcket kan ju smutsen fastna rött så orderligt. Det säljs ju numera relativt mjuka och runda borstar att sättas fast i skruvdragarens chuck, jag minns nu inte om jag har Biltemas eller Julas, fungerar iallafall bra. Tidigare har jag använt en annan sådant roterande verktyg, men hårdare borst av någon slags glasfiber, varning för den! All smutsen försvinner visserligen, men det gör även plasten under och den repar rostfria beslag. Barnbarn och ombordvarande hundar har några gånger trampat i sådan där asfalt (eller vad det är) som ligger på gator i skarvarna, och som blir kladdig när det är varmt. Sedan har det blivit fot- och tasspår på däcket. Då får man tvätta fötter, tassar och däcket med lösningsmedel. Det som barn och hundarna inte protesterat mot är bromsskivespray, ett lösningmedel baserat på isopropanolalkohol. Thinner och aceton löser ju asfalt eller om det är någon tjära, men det är vävnadsretande och direkt ohälsosamt, och aceton löser nu öven båtens plast, så om man absolut skall tvätta med aceton skall man vara snabb och försiktig. Senare har jag tvättat bort sådant kladd samt samt utspilld spillolja med Abnet. Såpa och Abnet är nu förstahandstvättmedel ombord. Det såpan inte löser tar abneten. För att då återgå till frågan hur man skyddar… så har jag inte skyddat däck eller rufftak sedan jag för många år sedan halkade illa och skadade mig på ett vaxat rufftak som hade halkskyddmönster. Trots att jag sedan idag vet att det finns ett halkfritt vax, så kommer jag att avstå, håller man däck och rufftaket fortlöpande rent så tycker inte jag att det skall skyddas mer. En hink i en lina, och en relativt hård levang samt så den roterande borsten att ta till vid behov är vad man behöver ombord.

Fortsättning följer?

Alltså ett ”vanligt däck” bara plast ingen teak? Ja däck med olika typer av ”struktur” alltså halkskyddsmönster kan vara litet svåra, då smutsen kan fastna i mönstret. Jag tvättar mitt om våren med högtryckstvätten, först lägger jag på ”högtrycksschampo” som får ligga på en stund, sedan går jag på med högtryckstvätten och turbomunstycket. Om det finns svår smuts kvar kan en kombination av Abnet och en roterande borste i skruvdragaren fungera väldigt bra. Jag kände inte till att det finns ett halkfritt vax, så tack för tipset!

Tja… Jag tänker även på gott sjömanskap i hamnar, på bryggor och kajer. I Bohuslän lägger man i allmänhet inte vare sig en motorbåt eller segelbåt med aktern mot bryggan. Många gånger, dock inte alltid, är det ett begränsat djup, eller en oren botten alldeles nedanför bryggan. Man lurar sig ofta på att det ser djupt ut, men det kan vara stenigt eller ligga en massa skrot på botten. Var rätt om roder, propeller och drevet! Dessbättre tycks barnen numera ha fått elektriska utombordare på sina gummibåtar, annars var det ett otyg då alla ungar skulle surra omkring i hamnen, runt runt, timme efter timme, när dom har hela Skagerack att utforska… Elverk är det samma som ”elvärk”. Staffskalan för att köra elverk i hamn är arkebusering i gryningen. I naturhamn brukar det vara lynchning. Lägg inte dagtursbåtar långsides mitt emellan två lediga platser, eller då om man själv kommer och avser lägga till långsides, att man ser till att inte lämna en halv plats bakom eller framför sig. Om det uppstår ett ”hålrum” under tiden man ligger vid bryggan så förhalar man sin båt så att fler får plats. På en del ställen finns det speciella bryggor avsedda för dagsgäster, inte sällan sponsrade av den lokala matbutiken, lägg båten där om du bara skall in i hamnen för att handla! Många hamnar har tydliga skyltar där det framkommer hur man skall lägga båten, man lägger inte till långsides om det står ”för- eller akterstäv mot bryggan” eller vice versa. Lägg inte till permanent på plats avsedd för tankning eller sugtömning. Fendra av ordentligt på båda sidorna. Föräldrar eller vårdnadshavare ser till att deras barn har flytväst på sig då dom vistas på bryggan, samt i mindre (och större) båtar. Man hänger upp vattenslangen ordentligt efter sig på bryggan, nästkommande vattenfyllare vill inte börja att reda ut ett slangtrassel. Sedan sölar man inte med vattnet, båttvätt med färskvattenslangen brukar vara förbjudet, även om det inte framkommer på skyltar. Landströmskablar dras från bryggstolpen till båten på ett intelligent sätt så att ingen snubblar på kabeln. Man annekterar inte eller markerar sitt revir på bryggan eller kajen med hjälp av sina privata tillhörigheter, det har hänt att jag hjälpt hamnvärden att röja undan cyklar, solstolar, badleksaker, fiskegrejer eller kalla grillar. Man förtöjer ordentligt i moringar eller pollare som finns på samma sida på bryggan som båten ligger vid, inte tvärs över bryggan! Man kan ju tycka att det skall vara tyst i hamnen efter kl 22, men den regeln tycks inte gälla på de orter i Bohuslän där det finns hamnkrogar och/eller systembolag. Det brukar inte vara ungdomarna eller den unga vuxna som väsnas mest. Av rent navigationstekniska skäl brukar badning i hamnar vara förbjuden. -Vet du hur långt ner i din skalle min duopropeller kan nå? Undantaget brukar väl vara ”dykeriarbeten” för att åtgärda akuta tekniska problem, såsom ”felaktig påväxt” av havstulpaner….

Magnus på Peronova kan säkert ordna en rorkult även till stortrissen, om han har tid. Men med grundläggande slöjdkunskaper kan du säkert själv bygga din egen rorkult med den gamla som mall. Oavsett träslag, hade jag nog ändå starkt funderat på en förstärkning av metall därsom påfrestningarna är som störst.

”Golv” av plankor, fur, har jag hemma. På din beskrivning låter det som om din durk består av en i fritidsbåtar vanligt förekommande kryssfanér, plywood, durkplywood, ett laminat där yttersta delen består av en väldigt tunn mahognyfanér. Mellanrummen mellan mahognyfanéren har i allmänhet ett inlägg av ett ljusare träslag. Hursomhelst är detta material svårt att restaurera, man kan om man är väldigt försiktig, slipa lätt för hand, risken är annars stor att man slipar igenom det tunna fanérlagret, ja man kan gå igenom även om man handslipar. Sedan skall det lackas med någon hållbar lack i flera lager, en lack som inte får bli för hal. Om durkarna inte är allt för stora kan det vara lättare att köpa nya durkskivor, dom finns i några olika tjocklekar, kan tänkas är det av utrymmesskäl som båttillbehörsbutikerna bara säljer mindre bitar av detta material. Större skivor får man då inhandla hos någon firma som säljer mer exotiska träslag och det brukar bli dyrt. Är det sådant här material du menar? Det finns även syntetiska durkmateriel att köpa, dessa är nog mest avsedda för att ha på däcket och badbryggan, en del ser förskräckliga ut, andra ser något bättre ut… Alltid bra med bilder, dessa sägs ju förmedla mer än 1000 ord, enligt talesättet.

En gammal kompis till mig säljer reservdelar till Trissjollar. https://pemonova.se Frågar du honom, blir svaret sannolikt ”kolfiber”. På olika segelbåtar stora som små, som jag seglat och på annat sätt varit involverade i, har rorkultens innersta del, den som fäster mot roderblad eller hjärtstock, varit förstärkta med ett beslag av metall, rostfritt stål eller brons. Även på en mindre båt tycker jag att konstruktionen av din rorkult ser väldigt bräcklig ut. Egentligen är mahogny totalt värdelöst som konstruktionsmaterial i en båt, anledningar har redan angetts, den enda anledningen till att det används är väl att många tycker att det är snyggt. Ask är hållbart! Ek kan väl vara bra? Järnek kanske rostar😀.

Det är ju ett typiskt symptom för dåliga eller halvdåliga batterier. Man laddar, det ser bra ut, batterierna lämnar bra spänning under vila, men så fort man belastar så sjunker spänningen, det kan gå att starta en motor beroende på hur dåliga batterierna är, även kall dieselmotor, en gång, sedan är det dött.

Jag byter ut min ena plotter och radarn dessa är ju bara cirka 23 år gamla… Jag tappade ju på sensommaren bort en kombinationsgivare till ekolod, hastighet och temp. och kunde inte hitta en ny. Plottern är långsam och har börjat att delaminera i displayen, det går inte längre att ställa in tid och datum, då plotterns kalender har lagt av av någon anledning. Fick tag på ett ”radarpaket” utgående modeller, till ett fördelaktigt pris. Det blev en Element 12 S och trådlös Quantum. Jag hade väl helst velat ha en Garmin, men nu blev det som det blev. Och ”som vanligt” får jag sällan olika apparater att funka tillsammans. Supporten är kontaktad, jag väntar på svar. Lösenordet och SSID är kollade x flera, samma på förpackningen, på radarns undersida och på medskickade etiketter. Jo, den har funnit båtens Wi-Fi, jag har laddat ned senaste programvaran. Radarn lämnar en nätverkssignal som syns i min Ipad. Någon som kan ha någon idé vad som är fel? Så återstår det då att ansluta AIS, ekolodsgivare och eventuellt VHF:en… eller jag bryr mig inte om att försöka med VHF:en, den har bara NMEA 0182 eller någon dialekt av det protokollet.

Ladda upp enligt ”fulanvisningen”, avvakta ett tag, en dag eller så, mät sedan under belastning, den gamla hederliga ”brödrosten”.. lådan med motstånden, voltmeter och lysdioder för; replace, week eller good är faktiskt bra och lättanvänd, dessutom värmer den kalla händer gôtt. Fördelen med snön i GREFAB- hamnarna är ju den att man kan gömma landströmskabeln under snön, eftersom GREFAB inte bemödat sig med varesig skottning eller halkbekämpning. Om sedan batterierna visar sig vara kassa så rekommenderar jag Batterilagret, dom har butiker i V.Frölunda och vid Stigs center på Hisingen. senast jag handlade där lyfte den butiksanställde ut batterierna till min bil….

Vad var det Baloo sade när han sagt åt Mowgli att vråla som en björn? -”O jisses” (eller något ditåt). 0,5A är ju inte så mycket… jag har sådana laddare till ”typ” motorcykelbatterier. 0,5A till ett 100Ah batteri… ja det motverkar ju självurladdningen och litet till, vilket redan har konstaterats. Men tanken har slagit även mig att underhållsladda med nån liten enkel ”ointelligent” laddare, en liten trafo som är kopplad via en likriktarbrygga och någon kondensator, alltså i princip en liten AC-DC omvandlare. Något som ger en liten ström, kanske mer än just 0,5A. Jag har ju tre separata batteribanker, och har nu efter tio år upptäckt att jag även har tre separata elsystem i båten… vilket jag iofs har misstänkt länge. Från början satt där tre minst 20 år gamla CTEK-laddare varav två gått sönder en i taget med några års mellanrum, nu idag verkar det som om den tredje också givit upp också…. Dom kanske har passerat ”bästföredatum”. Och jag som sällan aldrig använder vare sig landström eller laddare när båten ligger i sjön… kanske är det det som är felet att dom inte har används tillräckligt mycket(?) Men jag kan ju bekräfta att en gammaldags mekanisk ”karuselltimer” kopplad innan batteriladdarna funkar bra, den slår på strömmen några timmar varje natt. Men egentligen hade en veckotimer varit bättre. (Jag har en sådan helt sanslöst digital, automatisk sommartid och även något mystiskt skymningsrelä med valbar prioritet. Det digitala ”urverket” styrs av atomuret i Rugby och Hillfingen, Timern fungerar inte norr om Sundsvall tidsignalen når tydligen inte så långt norrut. Hela gadgeten är alldeles för besvärlig att programmera med pyttesmå knappar, där varje knapp kan ha flera funktioner). Någon mekanisk veckotimer som fortfarande fungerar har jag dessvärre inte längre… Ja jag har inte kopplat ur någonting, bara slagit av batterifrånskiljarna och stängt av solcellsregulatorerna.

Den lånar jag gärna, när det blir aktuellt.

Tack för alla svar! Nu avvaktar jag att snön skall töa bort, då sätter jag igång.

Någon enstaka B20, B31 nån V8 men framförallt diverse reparationer och renoveringar av gamla luftkylda boxermotorer, och så körde jag ju motorgräsklippare i lumpen… 😀 Jag har ju verkstadshandbok och säkert också någonting som berättar om serviceintervallerna också. @Makro brukar ju vara bra på att hålla redan på länkar till webbplatser där man finner sådant i PDF-format. Men allting framkommer ju inte i dessa dokumentationer.