Jump to content
Monday 28 November 2022

Faderullan

Medlemmar
  • Content Count

    1,372
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    12

Faderullan last won the day on February 12

Faderullan had the most liked content!

Community Reputation

622 Expert

1 Follower

About Faderullan

  • Rank
    Vice Amiral

Recent Profile Visitors

The recent visitors block is disabled and is not being shown to other users.

  1. Om man kan uthärda att gå upp till 10 hkr så finns den här: Nanni Kubota För att vara en splitterny båtmotor är den inte ens speciellt dyr. Fördelen med lite mer effekt är att man aldrig behöver varva speciellt mycket för att komma upp i skrovhastigheten. Ännu för några år sedan såldes encylindriga Faryman dieselmotorer som båtmotorer. De var billiga och underbart enkla. Tror det var Tapimer som sålde dem också. En sån kanske man med lite tur och tålamod hittar som bättre begagnad på Tori.fi, nettivene.fi eller rentav findit.fi. Man skall inte helt förkasta möjligheten att hitta en Wickström eller Olympia i bra skick. I Jeppis finns det en kille som handlar med och renoverar de här motorerna. Tillförlitligheten kan höjas betydligt om man skippar magnettändningen och använder originalbrytarspetsarna att styra en biltändspole som får spänning från ett bilbatteri. Det kan laddas med en liten solpanel. Med den uppsättningen blir de här motorerna underbart lättstartade. Och man får det där härliga ljudet som ingen diesel någonsin förmår avge. Själv hade jag satt in en elmotor i den båten. 3 kW tar den enkelt upp till skrovhastigheten och batterier som motsvarar vikten av en diesel eller en Wickströmare med tillhörande bränsletank och avfǵassystem tar en längre än man orkar sitta i en sådan båt :-)
  2. För sinnesfridens skull är det kanske bättre att låta någon professionell ta upp båten och täcka den. Om du har svag hälsa är det kanske ännu jobbigare att ta hand om en infrusen snötyngd båt.
  3. Har inga egna erfarenheter av Vire-motorerna men jag tycker att de tidigare "runda" modellerna är något av den trevligaste industridesignen som finsk motorindustri någonsin producerat.
  4. Billigt och enkelt blir det med plasttunnor. Jordbruk och industri har de här till lust och leda. Jag fick 8 st av en bonde som köper fodertillskott i tvåhundraliters tunnor med skruvkorkar. Hållbara och lätta att fästa med rostfria stålband.
  5. Många snipor med sin runda botten är en aning känsliga för hur de lastas. Är du ensam i båten och sitter på sidan kanske den lutar en aning. Hade själv en nittonfotare med vindruta som hade ratten på styrbordssidan. Åkte jag ensam blev det till att stiga upp och stå mitt i båten eller fälla ut en tältstol mellan sätena om man åkte långt och ville sitta.
  6. Om färglagren är tillräckligt tjocka kan det lyckas att vattenslipa med fin duk och sedan polera. Det finns en liten risk att slipa för djupt så varsamhet är en dygd 😀
  7. Bland de fettsubstanser jag har hemma är det kanske det fett man använder när man monterar bildäck som kunde ersätta klövfettet. Det här fettet är ofta baserat på ister. Själv har jag aldrig använt det för att montera däck men det är utmärkt när man hasar tunga grejer. Vad som helst glider utmärkt om man smörjer med däckfett. Finns på Motopuutema. Beck är en klassiker som väl borde gå att få tag på, annars finns ju bitumenmassa, den kanske skulle fungera utan fett också, blir rinnigt när man värmer det.
  8. Om du vill jämna av ojämnheter och penseldrag i den existerande färgen och måla på nytt med samma färg skulle jag slipa jämnt med någon av de nätslipdukar som finns. Av lokalpatriotiska skäl brukar jag föredra Abranet. Finns både för handslipning och till olika slipmaskiner. Dammsugare kopplad till slipmaskinen är ett måste. De här näten har fördelen att de inte blir några sliprosor även om man kör ganska grovt från början. Jag har lyckats rätt bra med tex Hempels och Internationals färger genom att rolla ut färgen med skumgummiroller och jämna av med en planstrykare av riktigt bra kvalitet. Bäst funkar det om man är två, en som rollar ut och en som stryker med penseln. Ett snäpp bättre är att spruta på färgen. Resultatet kan variera mellan katastrof och himmelskt beroende på vem som håller i sprutan.
  9. Det brukar gå utmärkt så länge man behåller det mesta av skarndäcket, det ger den styvhet som behövs för att skrovet inte skall börja flexa allt för mycket i övrekant. Skarndäcket ser ofta likadant ut på både överbyggda och öppna snipor med samma skrov. Det är knappast så att hytter och överbyggnader är beräknade att styva upp konstruktionen. Snipskrovets konvexa form är i sig rätt formstabil jämfört med en planande båts plana ytor.
  10. Stoppknappen kortsluter tändningen till båda cylindrarna, om du kopplar loss kablarna till den så borde du kunna utesluta fel på den. Om din motor är riktigt gammal, tidigt sjuttiotal så har den brytarspetsar. För att kolla dem tror jag inte att du behöver dra av svänghjulet. Om jag minns rätt så räcker det att ta bort handstartapparaten för att komma åt att justera spetsarna genom öppningar i svänghjulet. En bild på styrbordssidan av motorn hjälper att att bestämma den..
  11. Det blir tyvärr nog att öppna upp och linda in fjädern tillbaka på sin plats och få till lite förspänning på den. Det är inte någon raketkirurgi men det är lätt hänt att det kan bli några pappahammarscener :-) Fjädern är överraskande lång och oftast är den infettad med ett fett som inte är lätt att få bort om det hamnar på fel ställen.
  12. Jag har varit med om det där fenomenet. Plasten brukar släppa där man inte fått bort allt fett eller färg från träet innan man plastat. Feta träslag brukar också vara knepiga när det gäller att få polyestern att fästa, tex mahogny. Om det inte är jättestora områden så skulle jag ta bort den lösa plasten helt och låta träet torka under vintern. Till våren slipar man träet och torkar med aceton. Sedan fasar man av glasfiberkanten och lägger på nytt glasfiber. Det blir lite slipande och nötande för att få det att se bra ut men jobbet är ingen raketkirurgi. Kom sedan ihåg att behandla insidan av båten precis som man skall med träbåtar, en glasfibrad träbåt är fortfarande en träbåt. Många tror att en glasfibrad träbåt blir en glasfiberbåt men träet måste fortfarande behandlas precis som förr och båten måste få torka innan det fryser på. I teorin kan man kanske trycka in (injicera) epoxi genom hål i glasfibern och pressa ytorna mot varandra. Fast det är svårt att garantera att man får in epoxi precis överallt. Det som orsakat att glasfibern lossnat finns fortfarande kvar där under och det kan hända att man får göra om processen inom något år. Metoden rekommenderas bara för erfarna titthålskirurger...
  13. Motorn tvärstannar inte pga blåst topplockspackning. Jag skulle misstänka tändmodulen, den brukar ofta ge upp helt utan förvarning. Har du kollat om du har gnista? Sen har det ibland lett till långa omständiga felsökningar där man slutligen kom fram till att man-över-bord-kontakten lossnat 🙂
  14. När det gället egenskaper och kvalitet ät det inte mycket som skiljer mellan Targa, Sargo och Nordstar. Smakmässigt vägrar jag göra valet åt någon annan. Ta den du gillar bäst själv!
  15. Faderullan

    Kappseglare!?

    Eftersom det är lördagskväll tillåter jag mig att raljera och kåsera lite genom att påstå att alla seglare tävlingsseglar. Åtminstone på någon nivå. Själv har jag inte seglat på egen hand sedan tonåren, det var optimistjolle och lite Snipe han jag också med. Men det har hänt då och då att någon bekant bjudit med mig på en segltur. Det börjar alltid likadant. Man puttrar ut ur hamnen för motor och sedan åker textilerna upp. Skot spänns, segeln fylls, motorn stoppas och den där sköna känslan när båten tyst skjuter fart (nåja) infinner sig. Vattnet porlar kring stäv och akter. Axlarna sjunker och seglaren orerar länge och väl om hur avslappnande, ja rentav esoteriskt terapeutiskt det är att segla. Samtalet flyter iväg lika lojt som båten glider över fjärden. Man börjar njuta av seglatsen och ser fram emot ett skönt strandhugg med fika om någon timme. Denna sköna, nästan esoteriskt terapeutiska tillvaro förändras dock om man någonstans inom synhåll kan sikta ett annat par segel som färdas ens lite i samma riktning. Då händer saker med den hittills så avslappnade nöjesseglaren. Axlarna åker upp igen, blicken skärps, solglasögonen rättas till, seglarens blick åker via flärparna upp till windexen, "ta in lite på genuan, ja, precis sådär", storskotet justeras och en massa obegripliga småjusteringar sker. "Titta! där fick vi noll komma fyra knop direkt!" Lutningen tilltar till den grad att däcket på läsidan tidvis blir blött. Man får ta spjärn för att inte hasa ner på durken och den sköna seglatsen blir en kamp mot den där båten borta vid horisonten. Kikaren åker fram, "ser det inte ut som en Helmsman 20? Undrar vad den har för LYS-tal?" Så länge de andra seglen är i sikte är det inte längre någon söndagsseglets. Ett ständigt trimmande och justerande pågår, fikapausen ser man försvinna i en obestämd framtid. Inte förrän båtarnas vägar skiljs lugnar det ned sig. För seglaren kan det ta en stund att bearbeta det som skett, i synnerhet om den andra båten drog ifån aldrig så lite. Till slut får man sitt strandhugg med fika och man hoppas att ingen annan är ute och seglar medan man seglar tillbaka.
×
×
  • Create New...