Jump to content
Saturday 25 May 2024

Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation since 03/16/2014 in Posts

  1. 20 points
    Det är inte unikt för Maringuiden, alla forum har medlemmar med olika nivå på kunskap och färdigheter. En del kan inte tänka sig annat än att köpa nytt. Andra lindar om sin generator hemma på köksbordet med begagnad lindtråd från en gammal ABB-motor. Man får som trådskapare ta att det kommer svar från alla synvinklar. Det är sällan man kan göra ett entydigt sammandrag av svaren man får i diskussionen som uppstår. Det blir ungefär så här: En tämligen nybliven medlem har ett problem med sin motor. Utan att nämna vilket märke, om det är en utombordare eller inombordare, utan att ens först har öppnat på motorkåpan ställs sedan en fråga och kanske ett eget förslag på hur problemet kunde lösas. Vad tycker forumets allvetande om det? Jo så här: 1. Googla för helvete! 2. Att lösa problemet på det sättet är livsfarligt, alla kommer att dö! 3. Det är olagligt. 4. Någon har en bekant vars moster minsann är advokat (inom företagsjuridik) och hon hävdar bestämt att det visst är lagligt. 5. En skriver ett långt inlägg där vederbörande omständligt och ibland på ett underhållande sätt förklarar att hen inte har något svar på trådskaparens dilemma. 6. Följande inlägg handlar om hur miljövidrig en sådan lösning är. 7. Svaret på det är att det är så få som gör på det sättet att det i praktiken inte har någon som helst miljöpåverkan. 8. Två gamla forumrävar tar upp någon gammal dispyt. 9. En föreslår järntråd. 10. En annan hävdar då att man måste använda rostfri järntråd. 11. Nästa hävdar att det banne mig heter syrafast järntråd. 12. Där är det läge för någon att påminna om att inte köpa den syrafasta järntråden på Biltema. 13. Nästa ser det som en omöjlighet att kalla syrafast ståltråd för järntråd. 14. Någon yngling under 65 menar att järntråd är stenålders och rekommenderar buntband. 15. Följande inflikar att det i så fall skall vara väderbeständiga märkesbuntband, annars blir det livsfarligt och alla kommer att dö. 16. Då är det läge att påminna om att man skall använda dubbla buntband och lägga dem så att låsningarna är på varsin sida. 17. Buntbanden skall i alla fall inte köpas på Biltema! 18. En av de gamla forumrävarna lämnar forumet efter ett ilsket sista inlägg. Trådskaparen har vid det här laget suckat djupt och lämnat sin tråd och forumet åt sitt öde. Två dagar senare är den gamla forumräven som lämnade forumet i vredesmod tillbaka under ny pseudonym. Femton år senare är det någon ny forummedlem som frågar hur TS löste sitt problem eftersom vederbörande har samma problem...
  2. 15 points
    Då var riggen klar och uppsträckt. Inget satt fel, inget var trasigt. Inga problem med tie-rods. Lutningen akteröver är helt okej. Och jag fick lite trevligt kvälls-snack.
  3. 14 points
    God jul till alla forumdeltagare framförallt till administratörerna! Detta året har ju varit bra konstigt då en pandemi satt käppar i hjulen, eller skall vi hellre skriva ”trasslat in linor i propellrarna”? Att umgås IRL och diskutera olika saker har belagts med restriktioner, men att på ett forum få ventilera sina frågor och funderingar har ju som vanligt gått väldigt bra, man kan ju förvisso drabbas av datavirus, men det går ju att vaccinera sig mot det. Fortfarande är det de ”elektriska diskussionerna” som blir längst och mest omfattande. Strömmen i elledningen tarvar fler frågor än strömmen i vattnet. Och hur skall nu en strömslukande bogpropeller egentligen försörjas, hur många frågor har gällt den saken? Och det är nästan ofrånkomligt att diskussionerna letar sig vidare genom ännu ej spänningssatta kablar mot solceller, litiumbatterier och elverk, inte sällan kan det komma in åsikter om galvaniska strömmar mitt i alltihopa, det är minst sagts spännande, U=IR. Och hur lång är egentligen en kabel? 185,2 meter på ett ungefär, det vet nu alla, men kabelarean då? Och vilken färg är det på isoleringen? Klimatet på Maringuidens olika forum är ju mestadels bra, visst kan det blåsa upp till kuling med ilskna regn- eller hagelskurar ibland men det är ju sällsynt, och de gånger detta skett har nog inte de drabbade tagit del av väderleksrapporter och tidigare stormvarningar ordentligt eller kanske missuppfattat det hela, eller navigerat fel helt enkelt. Och det kanske är så att vissa farvatten är fulla med ömma tår och förrädiska bôar. Liksom outmärkta farleder med släckta fyrar, där lurar ”sjörövarna” dom som övar sig till sjöss. Där är det lugnare, eftersom det i farleder och på öppna fria vatten riskerar man att bli påseglad av såväl supertankers som vattenskotrar och allt där emellan. Att vända sjökortet upp och ned när man färdas söderut är ungefär som att läsa mellan raderna, det ger nyttig information det med. Men man kan ju tura över Öresund också, ta samma båt som sist, besättningen tycks vara väldigt musikalisk, då styrman spelar hammondorgel och båtsman är batterist, man har sällan trist och får varsin påse Twist. Detta då enligt Torsson. Jag och frun vi förlovade oss på en öresundsfärja som hette Carola, en gång då sångerskan med det namnet var baby, den enda Carola man kände till då var den som Robban Broberg ville vråla till, på hemmagjord tyska. Ich bin vråla Caroooola. Ja detta hände sig då i modern tid, ganska många år efter ”the big Bang”. Förr i tiden kunde man navigera efter telefonkatalogens gula sidor, det gick ju lagom bra, man hade ingen aning om hur djupt det var, men å andra sidan hade man full kontroll över inom vilket riktnummerområde man befann sig i. Varför får inte min katt ligga när televerkets katta låg? Nu har väl de flesta torrsatt sina båtar ordentligt, och dom som fortfarande ligger i har sannolikt frostskyddat känsliga bordsgenomföringar och motorer. Pandemin har kanske för en del inneburit att det blivit mer tid över till båten och då påbörjat vinterjobben tidigt, man har väl en lista med ”att göra” saker nedskrivna sedan i somras, saker som man irriterar sig på eller sådant som skall förbättras eller bytas ut inför kommande säsong. Det kan vara smågrejer som uppstickande skruvskallar eller stora saker som helrenoveringar. Själv har jag ökat på färskvattenkapaciteten och städat ur ett stort stuvutrymme under durken där jag placerat stapelbara plastbackar med lock, dessa skall rymma alla ”bra att ha” grejer ombord. Vidare blir det en del fortsatt sanering i elsystemet, jag har nu hittat ytterligare kabelhärvor som inte leder någonstans. Möjligen installerar jag en roderlägesgivare med instrument, bra att ha när man manövrerar i hamn, när man vevat fram och tillbaka på ratten flera gånger vet jag tillslut inte riktigt vilken vinkel rodret, eller i detta fallet drevet har. Och nu vill RedKnows att man köper ett dyrt abonnemang, så det kanske blir ett nytt larm också. GPS-antennen skall få ett nytt batteri, kanske skall det till nya gardiner och en ny dekal längs långsidorna också. Sedan har jag någon dold regnvattenläcka någonstans, ett par infästningar till några mantågsstöttor är klart misstänka, så det skall ses över. Kompressorn och drevet skall båda då nya oljor, så det är litet småpyssel. En hel del trädetaljer har skrapats rena från gammal lack och har oljats in istället. Julen lär ju för många bli ”billig” då den rekommenderas att firas i mindre sällskap, det kanske konsumeras mindre sill, skinka, julmust och julsnaps än andra jular då hela tjocka släkten skall ta del av julbordet. Så då kan man ju istället spendera pengarna på nya båtprylar, och dom kan man ju inhandla online. Folkhälsomyndigheten vill ju inte att det skall anordnas någon mellandagsrea, men det blir nog en sådan ändå, just online, jag kan se röda priser litet varstans redan nu. I år har vi inte ens någon julgran, det är nog första gången både jag och frun är granlösa. Men båten har fått litet julbelysning, mest för att se så att jordfelsbrytaren inte löst ut... En designidé till en minst sagt helt fantastisk ficklampa har vi också begåvats med, en lampa som kan allting, till och med lysa upp tillvaron för folk och fä, bara det att den var magnetisk och skulle attrahera en aluminiumbåt, ja det är inte lätt att tänka på allting. Det som citroëns tekniker fordom gjorde, dom fann ypperligt smarta lösningar på komplicerade tekniska problem som knappast ens existerar. Varför göra någonting enkelt då man kan krångla till det? Man har slutat att fråga mig hur jag lutar lutfisken, då jag bruka svara ”i 30-45°”. Faktum är att jag inte ätit lutfisk sedan 1970-talet, och då i väldigt små portioner, jag tycker inte att de smakar illa direkt, men det smakar ju ingenting annat heller, och konsistensen påminner om väl genomblöt wellpapp, så det kan kvitta. Sedan är det ju vanskligt om man får en massa lutfisk på kroken under fisketurerna, det blir ju lätt en slagsida under hemfärden då, och det är nu aldrig bra. Molva molva.
  4. 13 points
    Köpte vår första båt i augusti och även om jag är salig av lycka hittar jag samtidigt nya ”måsten” nästan varje gång jag är där. En stor anledning till köpet var att jag ville ha något att pilla med under vinterhalvåret och det har jag sannerligen nu. På gott och ont 😊 Punkter som jag hoppas på att hinna med denna vintersäsong är: Täta läckage ovanifrån som jag misstänker kommer från pulpit- och mantågsstag på fördäck. Dessa är lösa och mantågen verkar dessutom vara fästade enbart ovanifrån med typ träskruv. De sitter förresten fast sådär utmed hela båten. När jag ändå river ner förpiken så tänkte jag passa på att isolera och klä med ny skrov- och takbeklädnad. Den gamla hade lossat och såg allmänt fläckig o äcklig ut. Båten har ingen däckstömning så det hoppas jag få monterat. Köpte en ny större eltoalett som ska installeras i samma veva. Växel/gasreglage var otroligt slitet så ett nytt är inköpt. Även slangarna/vajrarna ska bytas. Jag planerar att även klä innertaket på hardtoppen i samma vinyl som i övriga båten. Slutligen så har toadörrens teakfanér släppt så den ska jag försöka sätta ny. Kanske blir att jag helt enkelt lämnar in den, får se vad tiden och framför allt plånboken tillåter. Hmm för en som aldrig tidigare har grejat med båt känns det här rätt så överväldigande ska jag erkänna. Men samtidigt väldigt spännande och roligt!! Just det, vinterkonserveringen är faktiskt inte gjord än heller. Den ska göras någon gång i november när de andra grannbåtarna kommer på plats. Hur som haver, här kommer jag lägga upp resultaten punkt efter punkt med bilder så klart. Vet inte om det är givande men jag själv har läst ett antal liknande trådar och ändå känt att jag lärt mig av dem. Återkommer snart med statusuppdatering!
  5. 13 points
    RUFF-avdrag..? Renovering, Uppgradering, Fräscha till och Få bort bottenfärg..?
  6. 13 points
    Det gick några dagar över men det är mycket när man har semester😀 Nu har vi i all fall ett slutresultat. De senaste tre månaderna har inte mycket hänt i baljan, vikten har tydligen inte ändrats alls. Slutresultatet av det här testet är alltså att under sex månader av tillvaro helt under vatten har provbitarnas vikt ökat från 2893 gram till 2913 gram. Alltså en ökning med 20 gram. Översätter vi för enkelhetens skull detta till en båt som på våren väger 2,893 ton som sänks helt under vattenytan så ökar vikten med 20 kg på sex månader. Detta gäller alltså glasfibermassan i båten. Och de här provbitarnas gelcoatyta är inte i bästa skick och ena sidan är helt obehandlad. Så det där med att ett glasfiberskrov suger i sig mängder med vatten under en säsong får vi nog glömma, även om man beaktar mätmetoden och att min enkla våg kan ha en anings mätfel så är det här resultatet långt från den teorin. För att gå vidare och få reda på vad som händer med en normalt flytande båt med normal mängd slagvatten behöver vi nu bättre faciliteter. Någon som ställer upp med en välvårdad, helst splitterny torr båt som ligger i en inomhusbassäng under kontrollerade former under ett halvår? Det behövs också en lyftanordning och en mycket noggrann våg...
  7. 12 points
    Tänkte följa upp med resultatet! Inte många som bemödar sig med det…. Tankavluftningen satt med en 90 graders böj rakt ner mot tanken utan svanhals. Eftersom den är monterad nära däck gick det inte bara att böja till slang som svanhals. Hittade heller ingen lämplig ny att köpa. Tog bef. avluftning och kapade bort 90 gradersböjen. Svetsade sedan på ett rör som bockades uppåt så mycket utrymmet hade plats för uppåt för att få fall. Drog sedan ny slang i en svanhals upp till högsta punkten och sedan ned till tanken. Har kört med detta sedan i våras. Igår inspekterades filtret med spänning…. bara kristallklar diesel i filtret!!! Äntligen rätt, skam den som ger sig! Tack för hjälpen ni som svarade. Hälsningar Trio
  8. 12 points
    Rubriken är inte felstavad. På landbacken finns det magnetskyltar att sätta på bilen, med vit text på grön botten, eller vit text på röd botten, "övningskör" resp. "övningskörning". Eftersom magnetskyltar inte attraherar plast- eller träbåtar, och dessutom kan påverka kompassen har vi inte sådana till sjöss... Tror jag... Men det kunde kanske behövas. För en tid sedan gled vi in i en ganska dålig naturhamn, på en vindpinad udde som dessutom var utsatt för svall från passerande båtar, här låg det redan en mindre snipa, vi var inne och rekade först, bad litet om ursäkt att vi störde kvällsfriden med en ylande hund och skrikande barnbarn. Hunden ville bada och barnen var såväl hungriga, uttråkade som övertrötta, en dålig kombo. Men vi välkomnades iallafall. Backade ut, fällde ankaret, och gick in igen med kättingrassel. Så blev det en liten trevlig pratstund med befälhavaren i den lilla snipan. Denne berättade att det var första gången dom skulle sova över i båten i naturhamn, berättade vidare om alla händelser som hade föranlett denna båttur, det fanns en del detaljer som kunde vara hämtade ur SOS Sällskapsresan. Bland annat hade SSRS bidragit med en lossdragning från den delen av kustens mest välkända och tydlgast utmärkta 0,3m grund. Det var litet svårt att förstå sig på GPSen då kartorna i denna vred sig efter färdriktningen, så ett tankefel låg bakom incidenten. Men fritidsskepparen var lycklig ändå, båten flöt utan läcka och ingen eller inget ombord hade tagit skada. Min besättning erbjöd sig att hjälpa till att slå i ytterligare en bergskil och komplettera med en lina till in till land så att det blev en traditionell hanfot, detta välkomnades, bara det att förtöjningsgodset ombord bestod i sådana klena linor som jag klassificerar som "tvättlinor" men ok, det fick duga. Det var nu ungefär 150 cm mellan våra avfendrade båtar, snipan hade för sin storlek högst adekvata fendertar, sådana som är något större än prinskorvar. Vi tog en öl tillsammans och fortsate att prata, då jag observerade snipans ankarlina som gick från akterdäckets knap lodrätt nedåt, det var omkring 3 meter djupt bakom båtarna. Så jag erbjöd mig att lägga om hans ankare med min gummibåt, jag hade ju ändå inte provkört min elektriska utombordare ordentligt vid denna tidpunkt. Så jag hoppade i gummibåten och halade upp snipans ankare, skepparen påpekade att det var tungt, nyinköpt, kanske avsett för en oceanångare, ok en överdrift, han sade också att det kanske inte var ett så bra ankare, att det fick dåligt fäste. Jag hade då fått ankarkättingen i mina händer, och får sedan upp en vanlig 10kg paraplydragg, som inte var utfälld, jag förvånade mig själv att jag kunde hålla mig, och inte brast ut i skratt, tog väl kanske på pokerfacet. Tja, svarade jag, "det är klart något bättre om man ju om man fäller ut ankaret så här" och så visade jag hur man gjorde, lade det på gummibåtens durk, backade ut så långt som ankarlinan räckte och lade ned i lerorna, som viken i fråga är döpt efter (ja den har ytterligare ett namn). Morgonen därpå blev vi tillönskade god morgon och man tackade för kvällens hjälp och goda råd. Det är roligt att möta trevliga människor, nybörjare till sjöss eller erfarna och väderbitna. I en annan hamn såg vi hur en 27-fots svensk kvalitetsbåt blev inhjälpt utan tack, och hur sedan den besättningen satt passiva när det sprang andra på bryggan för att hjälpa in en annan båt intill, som kom litet snett i sidvinden. Vi såg också hur dom slängde sitt hushållsavfall i glasskioskens papperskorg, dom saknade koden till sopskåpet, den man erhåller då man betalt hamnavgiften. Gubben ombord skurade båtens däck med levang och hamnens vattenslang, inte nog med att det råder bevattningsförbud, och det finns uppsatta skyltar med strikta restriktioner angående hur vattnet får användas, så stod det väl minst två anda båtägare på kö för att få tillgång till slangen. Deras hund gick lös på däck och kunde själv hoppa i land och attackera traktens enda kvarvarande katt. Man avseglade morgonen därpå genom att först ha motorn i gång på tomgång i 20 minuter, sedan strula till det i en från början okomplicerad situation. Ingen ombord, inte ens hunden hade flytväst. En annan av fritidskepparna ropade till den strulande båten: -Dö, har du hyrt den eller? I en helt annan gästhamn var det häromdagen väldigt hårt tryck på platserna, någon hamnvärd syntes inte till. Det låg båtar på redden och väntade in en ledig plats. Jag såg det inte själv eftersom jag var uppe i land med ett av barnbarnen, men en sexmeters svart, övermotoriserad och spoilerförsedd (eller med nån fånig vinge) RIB med unga vuxna killar, enligt uppgift "ståkholmare" snikte sig före en väntande segelbåt med en barnfamilj ombord in på en plats där det var tre-fyra meter djupt, killarna skulle bara i land och köpa glass, det tog tre timmar. Under tiden var det ytterligare några segelbåtar och iallafall en med barnfamilj som inte kom in till bryggan och försvann ut ur hamnen. Det fanns längre in, såväl vid bryggan som intill den samma, gott om platser på grunt vatten där man kunde förtöja mindre båtar tillfälligt för att köpa glass etc. När vi anlände samma hamn tre-fyra timmar tidigare, blev vi invinkade av minst två besättningar, det såg ut som om glipan mellan två båtar bara var 30cm bred, men där hade det legat en större båt innan enligt uppgift, det var en ostlig vind som tryckte ihop båtarna, och jag hade svårt att hålla min egen båt i sidvinden då den drev i väg som en kork i en pissepotta, men med mycket hjälp och glada tillrop från land så kunde vi knö oss in, det är så det skall gå till! Nybörjare har vi alla varit, sjöövare. Men man kan ha olika personligheter, man kan vara lugn och sansad, hjälpsam, ödmjuk, inlärande, eller nochalant och tyken och dessutom ohörsam. Det är det som skiljer båtmänniskorna från de "nautiska nehanderthalarna"....
  9. 11 points
    Idag är det ett år sedan flagskeppet Moskva sjönk. Enligt ryska uppgifter rådde det storm vid förlisningen. Två dagar före förlisningen gav Ukraina ut ett frimärke. Ganska snart blev frimärket en meme. Idag firar jag med ukrainsk öl.
  10. 11 points
    Hej Jag är ute på långsegling med en kanske lite annorlunda tanke än de flesta svenskar som seglar långt och länge. Jag tänkte skapa en tråd där jag kan skriva lite och svara på frågor o s v. Mest för min egen skull. Jag behöver öva på svenska språket. 😄 Jag skriver på telefonen så det blir nog inga långa anekdoter eller kåserier. Jag seglar en Najad 390, s/y Panacea. För närvarande sitter jag fast i Mindelo på Kap Verde med motorproblem. Mitt mål är inte att segla. Mitt mål är att resa, uppleva och lära känna olika kulturer och framförallt mat. Segling är bara ett bra verktyg att göra detta. Jag tar med mig mitt hem och bor där jag trivs. Jag ser mig som en nomad, jag har inget emot att stanna så som jag gjort nu, i drygt 5 veckor på samma plats. Jag har träffat nya vänner, hittat massor med kontakter och mött väldigt många likasinnade. Jag har ingen tidsplan, ingen egentlig tanke på att segla hem igen. Jag försöker att hålla en budget så jag kan segla i tio år. Med lite jobb och inkomster kanske man kan hålla sig flytande, jag vet inte men jag tänker segla så länge ekonomi och hälsa tillåter. Jag lämnade Sverige i Augusti och har hittills kommit till Kap Verde. Jag räknar med knappt 5000nm hittills i år. Från Västervik via Kielkanalen, Nederländerna och sjöarna till Amsterdam, utmed franska kusten, över Biscaya till Spanien, vidare utmed ebriska halvön med tillhörande skräck för späckhuggare, Kanarieöarna, alla utom la palma p g a vulkanutbrottet, till Dakar, upp i Gambiafloden och nu på Kap Verde. En underbar resa med många strapatser. Mellan Lissabon och Praia, Kap Verde, var forummedlemmen @Mackey med hustru med i nio veckor. Som det ser ut nu kan jag kanske komma härifrån inom tre veckor men då är vi nästan i mars och en stor del av säsongen i Karibien är passerad. Kanske blir jag kvar här på Kap Verde till säsongen börjar igen i November. Här finns mycket att utforska. Alla öar är olika så man kan tillbringa lång tid här I "europeiska Karibien" utan att få långtråkigt. Om motorproblemen drar ut i en juridisk tvist har jag väl inget val än att stanna men jag trivs här. Imorgon skall jag åka till grannön med färja och tillbringa några dagar där och vandra tillsammans med en vacker kvinna, man kan ha det sämre. 😎 Ha det fint hemma i trygga men kalla Sverige.
  11. 11 points
  12. 11 points
    Fel som säljaren säjer är "lätta" att fixa men som inte är fixade gör mej misstänksam.
  13. 11 points
    Har nu vid 2 tillfällen bara i år noterat folk som inte kan uppföra sig i skärgården. Nu senast kom vi först till en naturhamn och tillbaks efter en promenad på ön ser vi på håll att vi fått grannar. När vi närmar oss vår och grannens båt ser vi att en man sitter och skiter nästan helt öppet ca 20 meter från våra båtar-det fanns hur mycket skog och stenar att dölja sig och skiten under. Vi ser också att antal toapapper efter kvinnornas kissande ökar under dagen. Även om man kanske är ovan vid båtliv så hör det normalt hyfs även på landbacken att man inte skräpar ner. Frugan viker i hop sina kisspapper och stoppar i fickan och slänger i soppåsen på båten. Jag plockade på morgonen därpå i hop deras kisspapper och lite skräp, dock ej mannens skitpapper och knöt soppåsen med deras skräp runt deras förtöjningslina innan vi kastade loss, de låg och sov fast klockan var 9.30. Jag blir arg och ledsen när folk skräpar ner i vår underbara skärgård.
  14. 11 points
    YES!!!! Fick upp slangen nu! 😃 Skruvade av oljeåterföringen från turbon vid motorn (koppling, 90 grader, sitter precis ovanför tråget nära där oljestickan går ner). Förde in en 1 mm tjock ståltråd med en krok på. Fiskade ca 15 gånger, sedan napp! Fick ut den till hålet där jag tog tag i den med en spetsig tång. Den satt fast lite men lossnade när jag ryckte i den lite försiktigt några gånger. Fan va skönt! Stort tack för all hjälp! 🙂
  15. 11 points
    Jag har länge haft en önskan om att åka ut på en lite längre båttur än de dagseglingar som jag hittills varit hänvisad till. Förutom uppsegling av båten från Björlanda Kile till Hunnebo efter att vi tog över båten i september 2015, har jag aldrig varit ute över en eller flera nätter. I våras bytte jag jobb och gick tyvärr över från månadslön innevarande månad till månadslön i efterskott, så i princip alla intjänade semesterdagar från förra tjänsten gick åt för att täcka glappet mellan sista lönen från gamla jobbet och första lönen från nya. Däremot hann jag få ihop två betalda semesterdagar innan brytdatum i år, så lite semester, med betoning på lite, skulle det i alla fall bli. Mitt mål var tidigt att äntligen få till ett deltagande i Tjörn Runt, så jag valde att lägga mina två semesterdagar under torsdag och fredag omedelbart före TR-dagen 19 augusti, och sen tog jag en obetald semesterdag på måndagen efter, så jag skulle ha två dagar för ditsegling och två dagar för hemsegling. Min ekonomi är inget vidare, så jag insåg redan i början av augusti att jag inte kunde unna mig att starta i TR i år, eftersom jag både skulle behöva betala startavgift och stå för resan till och från Stenungsund för de två gastar jag hade fått att ställa upp. I stället bestämde jag mig för att utnyttja de fem dagarna obruten ledighet till att ta chansen att genomföra en liten minisemester med båten. I valet mellan att ligga i gästhamn, till oklar kostnad, och att ligga i naturhamn, men då behöva lösa toalettfrågan, blev det till slut så att jag satsade på en kemtoa från Biltema. Fyra nätter i gästhamn skulle bli lika dyra som eller dyrare än vad kemtoan kostade i inköp. Och eftersom en kemtoa ändå stod på önskelistan inför 2018 tyckte jag det var lika bra att lägga pengarna nu, eftersom ju toan kommer att vara med i flera år. Turligt nog hade morsan ett ärende till IKEA i Uddevalla på onsdagen, så hon tajmade det med att jag kom till Uddevalla från Gbg, och så löste sig transporten av toan också. Biltema finns ju på Torp utanför Uddevalla. Passade på att proviantera lite också. Skivad limpa, mjukost på tub, juice och chokladmjölk som tål att förvaras i rumstemperatur oöppnade, 3-pack festis, lite chokladbitar och ett gäng bananer. Plus tortellini att tillaga med spritköket. Inget lyxliv, men jag har inga höga krav på mat i normala fall heller, så det var ok. Under onsdagskvällen installerade jag toaletten på avsedd plats i båten med hjälp av fastskruvade byglar och spännband. Kemtoa går ju inte att montera permanent eftersom underdelen är den tank man sen ska ta ur för att tömma. Fyllde kemtoans spoltank med slangen på bryggan och jag passade också på att fylla båtens färskvattentank i förpiken, för att ha vatten till handtvätt, inte för att dricka. Jag fyllde även båtens primära bensintank, den med slang, och en tioliters bensindunk samt en fyraliters dunk (som tidigare haft spolarvätska i sig) utöver det. Totalt 26 liter. Tidigare mätningar har visat att motorn förbrukar runt två liter per timme vid normal körning, så det skulle innebära 13 timmars motorgång, och med runt fyra knop minimum innebar det gott och väl 50 nm räckvidd utan att behöva tanka. På torsdag morgon kollade jag de senaste prognoserna för vindstyrka, vindriktning och väder i allmänhet för hela området jag hade tänkt röra mig inom. Det såg ganska bra ut, men det skulle bli hårdare vindar under lördag och söndag, enligt prognosen. Planen var att snabbt transportera mig ner till Gullmarsfjorden, för att där smyga in i passagen innanför Skaftö, och ut i Koljöfjorden mellan Bokenäs och Orust. Därefter skulle jag röra mig innanför Orust och Tjörn. En tanke var att faktiskt kolla på starten för Tjörn Runt på lördagsmorgonen, och sen puttra ut till Stigfjorden för att se de första målgångarna strax därefter. Båten lastas på torsdagsmorgonen En ganska stilla och vacker morgon i Hunnebostrand Jag lastade i allt i båten och kollade att allt var med. Sen släppte jag förtöjningarna och brummade ut ur hamnen. Den ganska svaga sydöstliga vinden gav inte mycket fart, men jag rullade ändå ut focken för att segla bort till Sotekanalens norra inlopp och fällde upp motorn. Från norr kom snabbt tre större segelbåtar, så jag bestämde mig för att rulla in focken igen och dra igång motorn. Lika bra att haka på konvojen, så jag inte riskerar att behöva vänta länge på broöppning. Morgonstämning i Sotekanalen Det var en vacker morgon och en fin tur genom kanalen, som alltid. Väl på andra sidan var vinden i det närmaste stick i stäv och de trånga passagerna förbi Väjern ner till Kungshamn lockade inte till segling med vinden från det hållet. Jag lät motorn gå. Efter Guleskärskajen rullade jag ut focken igen, och nöjde mig med det eftersom det var betydligt mer vind än en timme tidigare i Hunnebo. Jag hade inte bråttom och det är enklare segling med enbart fock. Båten går i stort sett lika högt som med båda seglen ute (däremot blir höjdtagningen märkbart sämre med enbart stor) och farten var hyfsad. Norr om Bohus-Malmön för enbart fock Det mulnade på och blev lite kyligare, och vinden ökade sakta men säkert. Öster om Bohus-Malmön lyckades jag inte längre hålla upp fören mot vinden, utan tappade greppet i vattnet och föll av för mycket. Jag drog upp storen, med ett rev intaget, och seglade vidare med mer fart och utan fallgirighet. Två mindre lastfartyg låg för ankar där, och både jag och flera andra båtar kryssade mellan dem. Strax norr om mig kom en segelbåt som verkade vara på väg åt samma håll. Den såg ut att vara en miniversion av en skärgårdskryssare. Lik till utseendet, men kanske 9-10 m i stället för 13. Den tog bättre höjd än mig, med några graders marginal, men gick inte lika snabbt genom vattnet, så jag ökade avståndet med tiden. Tills jag fick göra några slag som den inte behövde göra, och då var den plötsligt nästan ikapp igen. Jag fortsatte österut in mot fastlandet norr om Lysekil, medan miniskärgårdskryssaren vek av söderut. Två fartyg för ankar öster om Bohus-Malmön Notera det minimala klotet hissat i fören Lysekil i sikte, och turbåten M/S Rania på väg in Vinden tilltog allt mer och jag rullade in focken efter att ha råkat ut för ett par riktigt hårda vindbyar. Sen fortsatte jag ner mot Lysekil, och sen österut in i Gullmarsfjorden. Med vinden mer akterlig rullade jag ut focken igen och gled fram fint till inloppet av passagen ner till Koljöfjorden. Motorn igång igen, och under en bro. Sen skulle jag vänster in i en ännu smalare passage, och där var det fullt av virvlar och strömmar i vattnet. Tydligen hade jag prickat det utgående tidvattnet. Jag tror jag hade runt två knop motström, och virvlarna gjorde det svårt att styra. Mer gas på motorn krävdes. Därefter följde många svängar och kringelikrokar med virvlar här och var. Trångt och många mötande båtar. Men samtidigt väldigt vackert runt omkring. Till slut var jag framme vid Bälögat, som ser närmast omöjligt ut på lite avstånd. Med virvlande strömmar och motström var det lite pulshöjande. Men så var jag äntligen igenom och ute i Koljöfjorden. Jag fortsatte nästan rakt söderut en stund för att sen kunna sätta segel och slöra uppåt i fjorden. Sagt och gjort. Vinden avtog, och havet antog mer och mer en spegels skepnad. Det blev sen eftermiddag och jag började tänka över var jag skulle stanna till över natten. Nästan direkt uppenbarade sig en närmast bauersk trollskogsbrant till höger om mig, och den halvmåneformade viken hade både träd och stenar i vattenbrynet att kasta änterhake runt. Djupet verkade också bra, och det höga berget skyddade effektivt mot den prognosticerade sydvinden under natten. På väg in i Nordströmmarna, genom turbulent vatten Här är vattenståndet ungefär 15 cm under max, och det skulle sjunka lika mycket till som mest I lä bakom berget tog jag ner seglen och låg i stort sett stilla. Båten rörde sig knappt hundra meter på en kvart, medan jag fixade till seglet på bommen, tog fram förtöjningslinor och fäste dem fram, förberedde änterhaken, fällde ner motorn och startade den, samt hakade loss och förberedde ankaret och ankarlinan. När allt det var klart puttrade jag sakta in mot den lilla viken, och höll ordentlig koll på djupet med både ekolodet och mina ögon. När djupet var runt sju meter fällde jag ankaret från aktern och fortsatte inåt. Med stenarna i strandkanten bara några meter från fören satte jag motorn i neutral, låste ankarlinan och gick fram till fören. Jag kastade änterhaken mot en sten och fick bra grepp direkt, och förtöjde den linan provisoriskt. Stängde av motorn, och justerade sen ankarlinan och linan fram tills jag hade lagom avstånd från en stor sten precis vid vattenkanten. Jag slängde en förtöjningslina in mot en annan sten och klev ner på stenen. Höll mig i både hakens förtöjningslina och en gren, och tyckte jag hade stabilt fäste för båda fötterna, men plötsligt gled högerfoten åt sidan och ner i vattnet. Jag tog emot mig med höger underarm, och fick ett litet skrapsår. Klantigt, men det gick ju bra. Förutom våt strumpa och sko. Jag slutförde förtöjningen genom att lägga en grov förtöjningslina runt en rejäl stenbumling och kilade fast änterhaken under en annan sten åt andra hållet. Till sist sträckte jag upp ankarlinan och såg att allt såg bra ut. Äntligen förtöjd. Första gången nånsin med segelbåt i naturhamn, förutom korta lunchstopp när jag haft kompisar ombord. Sittbrunnskapell à la Biltema Prognosen sa regn under kvällen och natten. En vit presenning och lite tunn lina hade jag tagit med för att få till ett enkelt sittbrunnskapell, med bommen som “taknock”. Det funkade riktigt fint, och medgav att jag kunde sova med ruffluckan öppen. Härligt med frisk luft! Jag passade också på att hänga upp min lilla lysdiodlykta i akterstaget, för att fungera som ankarljus. Visserligen låg jag intill land, och skyddad av en liten vik, men det skadar ju inte att synas. Knappt nån båttrafik alls utanför. Uppskattningsvis färre än tio båtar på hela kvällen. Jag kröp i säng ganska tidigt, och somnade relativt snabbt. Men jag vaknade bara några timmar senare av att det började klucka väldigt. Vinden hade vridit sig åt ÖNÖ, så jag hade vinden in från sidan lite oväntat. Mycket svag vind, för all del, men de små vågorna skapade ett kraftigt kluckande mot skrovet. Jag är tyvärr extremt lättväckt, så det blev en ganska orolig sömn, där jag vaknade många gånger av ljudet. Och sen vaknade jag, som väntat, av soluppgången, strax efter fem. Det har jag alltid gjort när jag inte sover i mörklagda rum. Jag minns tydligt scoutlägren i mellanstadieåldern, alltid i början av juni, när det blir ljust vid fyratiden. Jag sov inte mycket på de lägren... Morgonen bjöd på mulet väder och en ganska blöt omgivning. Jag hade inte sträckt upp presenningen perfekt, så det hade kommit en hel del regn in i sittbrunnen i alla fall. Jag käkade frukost, premiäranvände kemtoan och gjorde i ordning för avfärd. Jag noterade att det var en viss nivåskillnad i strandlinjen. Ca 30-35 cm lägre vatten än vid förtöjningen kvällen innan. Tror jag hörde fören knacka mot en sten lite lätt vid ett tillfälle. Första natten i naturhamn avklarad, och det var riktigt trevligt. Jag tog loss linorna i fören och drog mig ut med ankarlinan, fick upp ankaret och körde hundra meter ut för att få vind i seglen. Upp med båda seglen och iväg i riktning medsols runt Orust. Jag lämnar Borgilefjorden bakom mig En måttlig vind som ibland friskade till gav en bekväm slör norrut, och solen tittade fram mellan molnen då och då. Jag var rätt trött efter den dåliga nattsömnen, så det var skönt att jag kunde slappna av rätt mycket under några timmar. Nordväst om halvön Vindön, som utgör Orusts nordspets, fick jag styra österut och passerade under Nötesundsbron, som jag cyklat över många gånger på väg till och från Hunnebo. Min plan var fortfarande att ta mig så långt söderut som möjligt under dagen, för att vara nära Stenungsund. Plötsligt hade jag en annan, mindre segelbåt, nästan i häcken. En ensam man ombord satt och körde med utombordare. Det var en rejsig båt, som uppenbart var en kappseglingsbåt. Tyckte mig se att den hette Seascape 24. Mannen saktade ner intill mig och frågade om jag visste om det fanns en bensinstation i Svanesund. Nej, svarade jag, det visste jag inte, men att det finns minst en i Ljungskile, som ju är närmare än Svanesund. Jag föreslog att han kunde segla om bensinen inte räckte, men det hann han inte, svarade han. Jag tror han bestämde sig för Ljungskile, och gasade på igen. Tror han gjorde 8-10 knop, med vad som såg ut att vara en 4-5 hk fyrtaktare, för han försvann väldigt snabbt i grådasket framför mig. Jag kryssade mig ner mellan fastlandet och Orust, i tilltagande vind från SSV-SV. Ja, vilken den egentliga vindriktningen var den dagen vet jag inte, för jag antar att den höga terrängen runt om riktade om vinden så den gick parallellt med fjorden. Jag blev tröttare och tröttare, samtidigt som vinden ökade mer och mer och blev väldigt byig. Jag kände att jag inte orkade segla ner till Stenungsund den dagen, och jag såg inget lämpligt ställe att ligga för ankar, utan valde att gå in till Ljungskile för att ligga i gästhamn. Med mobilen letade jag upp telefonnummer till nån kontaktperson för gästhamnen, och fick tag på en man som berättade lite om var bryggan med gästplatser är. Fint, tänkte jag, och styrde in i viken, Ljungs Kile, som orten längst in fått sitt namn från. När jag kom en bit in såg jag en brygga med vimplar och ett par personer som höll på att förtöja en segelbåt som nyss kom in. Jag tog ner seglen, startade motorn, körde nära bryggan, och ropade och frågade om det var gästplatser och fick ett jakande svar. Glad och nöjd styrde jag bakom bryggan och in mellan bommarna på en vimpelprydd plats. Mannen jag nyss pratat med hjälpte till med att ta emot och hålla i fören medan jag gick ner för att hämta linor att förtöja med. Jag förtöjde i alla fyra hörn och gjorde i ordning båten. Tröttheten var vid det här laget nästan förlamande, och jag började undra om jag var på väg att bli sjuk. Solen kom fram allt mer och det blev varmt, även om det fortfarande blåste på. Jag var hungrig och ville också passa på att köpa lite färskvaror, så jag satte av på en halvannan kilometer lång promenad in till Ljungskile centrum. Beställde en pizza på restaurangen mitt i stan, och satte mig ute för att slappna av. När pizzan kom ville även en orädd kaja dela min måltid, men jag var för glupsk för att dela med mig. Den fick bara se på. Med pizzan och en kall dricka i magen gick jag över till Konsum-butiken för att köpa lite förnödenheter, och sen gick tillbaks till båten. På vägen gick jag förbi Ljungskile Båtklubbs stuga och läste på skyltarna vad som gällde för betalning. Där fanns ett anslag om priser och ett nummer att swisha till, som jag fotade av. Vid det här laget hade jag rejält ont i halsen, och var kallsvettig och trött, så nog var det en förkylning som hade fått fäste. Lyckornas gästhamn där jag låg för natten Kyrkan intill vägen Tillbaks i båten tyckte jag det var märkligt att gästplatserna låg så långt från de övriga bryggorna, så jag läste igen och igen vad jag kunde hitta på nätet. Till slut insåg jag att jag hamnat vid en brygga som tillhörde en annan gästhamn, så jag ringde kontaktnumret och fick veta att jag kunde betala i restaurangen där bryggan började. Jag gjorde så, och fick även information om bastu, dusch, tvättmaskin och toalett i det lilla huset intill. Jag gick ner i båten igen och kröp i säng, med feberfrossa och en hals som var så irriterad att det gjorde ont att svälja. Lyssnade på dokumentärer från SR via mobilen och somnade efter en stund, trots att det bara var sen eftermiddag. Vaknade några timmar senare, åt lite mer och gjorde mig i ordning för natten. Nästa morgon passade jag på att utnyttja den fina hygienlokalen som ingick i priset. Riktigt fräscht och fint. Tyvärr var jag inte så vaken när jag gick dit, så jag missade de tunga regnmolnen och när jag skulle gå därifrån ösregnade det. Och jag som hade lämnat ruffluckan öppen... Inga regnkläder hade jag på mig heller, så jag fick snällt vänta 5-10 minuter. Det var fuktigt i båten, men inte så farligt. Det hade väl regnat från “rätt” vinkel. Vinden var fortfarande från samma håll som dagen innan, och med ca nio sjömil söderut till Stenungsund, och en rejäl förkylning i kroppen, valde jag i stället att styra hemåt. Så jag kastade loss och gick för motor ut till öppna fjorden igen, och kunde sen slöra uppåt. Regnet kom och gick under färden norrut När jag närmade mig Brattön, som ligger vid nordöstra hörnet av Orust, började vinden komma mer från sydväst till väst och inte längre dämpas av hög terräng. Jag seglade på ut i Havstensfjorden, men avdriften var monumental, så jag tog mig knappt framåt i vindens riktning. I alla fall kändes det så då. När jag kollar GPS-spåret i efterhand ser det inte alls så illa ut, men så kan det vara. Efter ett slag, så jag var på väg söderut igen, passade jag på att ta ner seglen i partiellt lä bakom en mindre ö, och gick sen för motor resten av dagen. Ut från Nordströmmarna, på väg mot Skaftöbron Förutom vinande från vinden och det oupphörliga surrandet från utombordaren, så var det en stillsam och behaglig tur tillbaks samma väg som jag seglat dagen innan. När jag kom ut på Koljöfjorden fick vinden mer fritt spelrum, och det blev lite skumpigare. Jag hade fullt regnställ på mig, och även en klassisk sydväst. Mycket effektivt, och allt stänk från vågorna bara rann av, medan jag var torr och varm under regnkläderna. Efter nära tre timmars motorgång var jag framme vid Bälögat igen. Nu var det motström igen, men inte lika stark som förra gången, och några virvlar syntes inte till. Troligtvis dominerade vindeffekter över tidvatteneffekter denna dag. Jag fick vänta på linfärjan men kunde sen fortsätta i låg fart genom den vindlande vattenvägen ut mot Gullmarsfjorden. Såg mycket färre båtar den här gången. Ute i passagen som jag tror kallas Snäckedjupet stängde jag av motorn och rullade ut focken, eftersom jag hade vinden nästan i ryggen. Jag ville spara bensin så mycket som möjligt. Sen kom jag fram till Gullmarsfjorden, och då rullade jag in focken och drog igång motorn igen. Ute på Gullmarn låg vinden på rejält, och vågorna var inte så höga, men tvära, så det skvätte en hel del. Passerade Lysekil samtidigt som skonaren Ingo gick ut, och även, tror jag, Kvartsita. Efter Stångehuvud var det dags att styra mer norrut, och då fick jag vågorna mer in från sidan. Än så länge var de inte så höga, men inom kort ökade våghöjden rejält. Den dryga sjömilen innan jag kom i sjölä bakom Stora Kornö var brutal, och båten kastades omkring av vågorna. Det kändes som om jag när som helst skulle kunna kastas ur båten, så ena handen höll stenhårt i båten för att hålla mig kvar. Bakom Kornöarna var det som sagt sjölä, och mycket lugnare. Nu var det bara sista sträckan från Lilla Kornö till sjölä bakom Bohus-Malmön kvar, och jag gav mig ut. Våghöjden växte och växte, och de korta och branta vågorna var ännu värre än de jag nyss passerat genom, så jag bestämde mig direkt för att vända och gå in i hamnen på Lilla Kornö. Väl där var havet platt, men vinden hade fortfarande grepp, så det var knivigt att manövrera. Utan bra med fart faller fören av från vinden direkt, så jag backade mig runt inne i hamnen. Tyvärr har de förtöjningsbojar en bit ut från bryggan, som jag inte kunde ta mig igenom på nåt enkelt sätt. Jag förtöjde temporärt vid en av dem för att kunna gå ner och hämta förtöjningslinor. Under tiden kom två män från en båt på andra sidan hamnbassängen för att hjälpa till. Med deras assistans kom jag snart in och låg förtöjd långsides. Eftersom det skulle blåsa lika mycket i över ett dygn framöver, och från samma håll, räknade jag med att få ligga kvar till nästnästa morgon. Förkylningen rasade ännu i kroppen, så det var skönt med påtvingad vila. Jag hade dessutom gott om mat och dryck, och närmast obegränsad laddning av mobilen via solpanelen och batteriet. Lördagkvällen var lugn och jag somnade tidigt. Det blev en fin eftermiddag i hamnen på Lilla Kornö Söndagen bjöd på strålande solsken mellan vita molntussar, även om vinden var oförändrat hård från samma riktning. Efter en långsam morgon med frukost och lite vila samlade jag ihop krafter nog för att gå på en liten utflykt på ön. Jag gick in till “byn” och sen söderut på en stig som vek av västerut mellan de kala granitkullarna och ledde fram till ett öppet område med nakna klipphällar blandade med klapperfält, gräs, buskar och ljung. Geologen i mig fann en stunds njutning i att leta efter långväga stenar. Sen blickade jag ut över det vilda havet, med vågor som kastade upp skumkaskader när de träffade land. Orken tröt och jag vandrade tillbaks till båten. Ett vredgat hav, även om det inte framgår så tydligt på bilden Så bohuslänskt det kan bli Sten från halva Sverige Kargt och lummigt på samma gång Lilla Kornös hamn Jag passade på att fylla resten av bensinen från dunk till huvudtanken, så den var så full som möjligt inför de sista tre timmarna motorgång hem. Prognosen för måndagen sa snabbt avtagande vind och ett omslag från sydväst till nordväst, med närmast vindstilla däremellan. Det talade för en mycket snabbt sjunkande våghöjd. Jag bestämde mig för en avfärd runt klockan tio nästa dag. Med en kurrande mage tyckte jag det var dags för mat, och eftersom jag var lite piggare hade lite av aptiten återvänt. Det var dags att inviga spritköket. Jag fyllde en medhavd kastrull med vatten och hällde i tortellini. I med rödsprit i brännaren och sen tände jag på. Eftersom kastrullen inte passade i hakarna i spritköket tog jag ett av kökets lock/stekpannor och satte i och ställde kastrullen på. Ungefär tjugo minuter senare var maten klar och jag njöt av den varma maten, för även om det inte var kallt, så hade jag lite feber och var frusen. När jag vände av locket från spritköket var det kolsvart och matt som siden under. Så enormt mycket hade det sotat! Äntligen varm mat! Resten av kvällen gick åt till att städa i båten och förbereda inför morgondagens avfärd. Jag passade också på att kolla på fyrarna i närområdet, ty jag har alltid haft en böjelse för kulörta lyktor, och även den eviga lågan på Preemraff (eller Scanraff som det nog alltid kommer att heta för mig). När jag var barn gick det att se lågan från takfönstret hemma i Hunnebo, men sen byggdes det hus som skymde sikten. Det kändes som att återse en gammal bekant. Den eviga lågan på Preemraff Kvällning Snart läggdags Måndagsmorgonen var lugn och stilla, och för första gången under båtsemestern var det inte nåt kluckande på morgonen. Vattnet var så platt i hamnen att det inte fanns några vågor som kunde klucka. Efter en stärkande frukost gick jag över till “byn” igen och till den östligaste delen där hygienanläggningen låg. Inte för att jag hade ärende dit, men jag hade tid att slå ihjäl och det var intressant att gå mellan husen på den smala, vindlande stigen. Jag är för all del uppväxt i ett bohuslänskt samhälle, men inte ett fullt så stereotypiskt bohuslänskt som “byn” på Lilla Kornö. Nästan som en målning av Peter Engberg. Timman var slagen. Jag drog iland förtöjningslinorna och ångade ut på böljorna blå. Våghöjden var fortfarande runt metern, men våglängden säkert den dubbla jämfört med lördagen, så det var mer dyning än brytande våg, och helt odramatiskt. På ett skär i öster låg en säl och trivdes i solen, mellan skarvar och trutar. Från sydöst kom ett passagerarfartyg i ångbåtsstil ikapp med förhållandevis hög fart, passerade och saktade ner för passagen utanför hamnen på Bohus-Malmön, varefter den försvann ur sikte bakom land i hög fart. När jag nådde nordöstspetsen på Bohus-Malmön drog jag upp seglen och försökte få lite fart, men vinden var nästan obefintlig, och farten genom vattnet inte mycket mer än en halv knop. Motorn fick tjänstgöra en stund till. Kontrasten mot de senaste dagarnas blåsväder var påtaglig Snart hemma igen Bortåt Kungshamn ökade vinden, men tyvärr från exakt det håll jag färdades, så det var inte aktuellt att segla, eftersom jag hade en tid att passa. Genom “Tyssunn” och sen norrut efter Guleskärskajen. Inte många båtar ute, trots det vackra vädret, men det var ju en måndag efter normala semestertider förstås. När jag kom ur den allra smalaste delen och ut i den mer öppna delen utanför Väjern kom vinden från lämpligt håll, så jag rullade ut focken och fick en knop till gratis. Ett par minuter senare var vinden rakt på nosen igen, så focken fick åter slinga sig runt förstaget. Jag var ändå framme vid Sotekanalen där segelförbud råder, så lika gott det. Sotekanalen är verkligen en av de vackraste platserna jag känner till. Inte heller denna gång blev jag besviken. Solbelysta strandängar, glittrande vatten, betande boskap, och så den vidunderliga stillheten. Bron öppnade sig snabbt och jag kunde glida igenom nästan utan att sakta in. Strax innan norra änden av kanalen mötte jag en gigantisk katamaran från Nederländerna, med bara ett ungt par synligt ombord. Vilken semesterbåt! Ute ur kanalen fick focken tjänstgöra en sista gång på resan, och farten ökade med halvannan knop den sista sträckan bort till hemmahamnen. Väl där var det bara att styra in och lägga fast allt. Det var mycket att lyfta ur, för naturligtvis hade jag tagit med en hel del jag aldrig använde. Till sist var det bara det jobbigaste kvar. Kemtoan. Tömde den i en toalett och fick spola många gånger med duschslang i den för att få den ren. Ändå helt klart värt besväret att vara oberoende av hamntoaletter. Jag skulle tro att tanken på runt 20 liter räcker i ett par veckor för mig som ensam användare, men luktmässigt kanske det inte fungerar fullt så länge. När allt var klart packade jag ihop och satte mig på en buss tillbaks till Göteborg. I skrivande stund, fem dagar efter hemkomst, är jag fortfarande förkyld, snörvlar och hostar. Jag har räknat ut seglad sträcka och tid, samt snitt för alla dagar, och sen räknat samman för alla fyra etapper. Samma sak för all tid för motor. Dag 1, torsdag 17 aug Seglad tid: 5 tim 38 min Seglad sträcka: 21.02 nm Seglad snittfart: 3.7 kn Motortid: 2 tim 54 min Motorsträcka: 10.22 nm Motorsnittfart: 3.5 kn Dag 2, fredag 18 aug Seglad tid: 5 tim 14 min Seglad sträcka: 18.08 nm Seglad snittfart: 3.5 kn Motortid: 0 tim 13 min Motorsträcka: 0.54 nm Motorsnittfart: 2.5 kn Dag 3, lördag 19 aug Seglad tid: 2 tim 40 min Seglad sträcka: 9.15 nm Seglad snittfart: 3.4 kn Motortid: 5 tim 39 min Motorsträcka: 21.17 nm Motorsnittfart: 3.7 kn Dag 5, måndag 21 aug Seglad tid: 0 tim 15 min Seglad sträcka: 0.42 nm Seglad snittfart: 1.7 kn Motortid: 2 tim 59 min Motorsträcka: 12.52 nm Motorsnittfart: 4.2 kn Totalt Seglad tid: 13 tim 47 min Seglad sträcka: 48.67 nm Seglad snittfart: 3.5 kn Motortid: 11 tim 45 min Motorsträcka: 44.45 nm Motorsnittfart: 3.8 kn Sammanfattningsvis var det en på många sätt härlig båtsemester. Men den hårda vinden och vågorna ställde till det, liksom förkylningen som hade otroligt dålig tajming. Några lärdomar. En är att jag sover dåligt i båten. Förhoppningsvis blir det bättre när jag är ute längre och blir mer van vid det. En annan är att jag tycker det är rätt tråkigt att vara ensam. Under själva seglingen går det bra, även om jag gärna har sällskap då också, men i hamn under morgon och kväll, då saknar jag verkligen nån att prata med och dela upplevelsen med. Nu går säsongen mot sitt slut, även om jag räknar med segling åtminstone september ut. Nästa år hoppas jag kunna komma iväg på en treveckorstur. Förmodligen då i juni. Vi får se. Men kul ska det bli!
  16. 10 points
    Hej hopp! Mycket positiva updates i frågan - jag har lyckats få tag i ersättningsruta original ifrån fabriken i Italien. Leverans om ett par veckor, monteras av https://www.strigin.se till våren när temperaturen är lite bättre. Än är rutan inte på plats, men känns otroligt mycket mer lovande än det gjorde för ett par veckor sedan Jag återkommer med bilder etc senare i vår (Ifall någon bryr sig!)
  17. 10 points
    Så här blev hon till slut, sen bilden togs har jag tillverkat ny flaggstång i rumpan till en mer potent 140cm lång rackare. Flaggar en 150cm flagga just nu (för båtar +40 fot), fint ska det vara Motorn har gått som en dröm hela sommaren, några små bubblor i färgen har det dykt upp i regnet, men man måste ju ha något att göra i vår. //Klas
  18. 10 points
    Kan uppdatera att jag använde mig av Bergalundssnickeri som enligt mig gjorde ett kanon jobb och var lätta och trevliga att ha att göra med. Dom byggde nytt pentry samt installerade ny teak durk. Kan rekommenderas! Innan: blekt faner där lacken släppt och tråkig matta Som det ser ut nu:
  19. 10 points
    Historien med de kvaddade propellrarna fick ett bra slut idag. Efter att ha ringt runt till ett tiotal varv och marinor utan att få tag nya propellrar bestämde vi oss för att linka hemåt. På väg förbi Bullandö ringde vi Brohäll Marin som svarade att vi kunde svänga in. Fem minuter senare kommer vi till kajen och där står fyra man redo med kran, propellrar och verktyg. Medans jag går in på kontoret för att fixa pappersarbetet lyfter de båten, kollar axel och drev, byter propparna och sjösätter. Värsta formel-ett-däckbytet! Efter tio minuter är vi på väg igen, med vad som känns som en ny båt! Vibrationerna som jag vant mig vid är borta och båten går som på räls. Enda ”problemet” är att jag ”tappat” ca 300 varv, de gamla propellrarna hade nog en del ”slip” och nu orkar inte motorn varva ur ordentlig. Får lösas med turbobyte nästa säsong. Väldigt skönt att inte båtsäsongen tog slut iaf!
  20. 10 points
    Hej igen! Först och främst vill jag bara tacka för allt engagemang som har visats, det skapar både trygghet och hoppfullhet att allt är möjligt. Det finns de som har varit med om ruskiga grejer på havet och har därför större respekt för det. Det finns även de pirater som utmanar detta rusk. Alla har vi en story och ett sätt att leva. Och oavsett om majoriteten har stämplat detta äventyr som dumdristigt (vilket jag förstår nu) så har era inlägg fått mig att känna en tillhörighet till båtlivet och då jag ägde inte ens en båt. Men vad är verdict då? Blev det någon båt? Ja, det blev det. Som någon skrev i tråden dök det upp en 68a med mitt namn på strax utanför Sotenäs. Båten är köpt, har fina segel och ligger redan i vattnet (sjösatt i år). Så nu blir det hemseglig från Malmön till Björlanda kile den 2 april ist. Kanske lite kallt, kanske inte lika långt, kanske helt perfekt. Som sagt har era inlägg varit väldigt informationsrika, "vräsiga" och roliga. Och tack till alla som hört av sig via PM som erbjudit seglingshjälp och båtplatser i NKP. Känns som ett väldigt bra forum och community det här. Nu ska jag gå in på blocket och köpa flytvästar. Håll utkik efter mig! båten heter Sinkadus. //Martin PS. Fortsätt gärna att skriv i tråden så att andra kan ta del av goda råd.
  21. 10 points
    Jag har varit med i olika former av nätforum sedan nittiotalet. Till största delen har det rört sig om teknik i olika former. De allra första forumen jag gick med i var helt enkelt e-postlistor. Den första jag gick med i var type2.com som fortfarande har liv i sin hemsida, biblioteket i det forumet är en outsinlig källa till kunskap om gamla luftkylda folkvagnsbussar. Det fungerade helt enkelt så att man lade upp sin e-postadress till listan och därefter flödade mejlen in med frågor och diskussioner. Rätt jobbigt att följa med och epostkontot fylldes snart till brädden. Redan där utkristalliserade sig en del olika typer av deltagare. Egentligen ser deltagarna likadana ut oberoende vilken form forumet har. Har listat några exempel och vissa har kanske anpassats en aning just för Maringuiden. Har säkert hemfallit till att vara någon av dessa själv ibland :-) Och kom ihåg att inte ta illa vid er. Det här är humor. Eller så var det åtminstone tänkt :-) Allvetaren: - Vet allt och delar med sig av sin outsinliga kunskap oberoende om det efterfrågas eller inte. Ovetaren: - Svarar i stort sett i alla trådar. Har inget svar på trådens frågeställning men delar ändå med sig av anekdoter (ibland riktigt trevliga) från sammanhang som med viss långsökthet ibland kan anknytas till tråden och ibland inte det minsta. Sverker/konsumentjuristen: - Ger råd om varför och hur varan kan sverkas oberoende hur gammal den är. Skriver förkortningen ARN i minst var fjärde mening. Begbåtsköparen: - Har köpt en 30 år gammal båt och kräver att allt skall fungera som nytt och känner sig totalblåst när det kommer fram att flera tändstift är dåliga. Kan ha givande utväxling med Sverker/konsumentjuristen. Advokaten: - Berättar att det där är olagligt och ni kommer alla att hamna i fängelse. Det finns egentligen inget lagligt sätt att göra det som trådskaparen vill. Kan tillsammans med Sverker/konsumentjuristen och Begbåtsköparen skapa trådar som genererar rundgång in i evigheten. Arbetsskyddsombudet: - Alla kommer att dö. Det finns inget säkert sätt att göra det som trådskaparen vill göra. Scenarioskaparen: - Din lösning på problemet kan bli livsfarligt om... Sedan skapas ett oerhört osannolikt scenario som utvecklas i en farlig riktning. Samarbetar gärna med Arbetsskyddsombudet och tillsammans kan de åstadkomma de mest förskräckliga scenarion som får trådskaparens idé att se ut som förstadiet till armageddon. Läkaren: - Det där är ytterst giftigt eller kan orsaka oåterkallelig kroppsskada. Finns egentligen inget sätt att göra det där utan att hamna på sjukhus. Tillsammans med Arbetsskyddsombudet och Scenarioskaparen blir det här en riktig idémördargrupp. Försäkringsjuristen - Hävdar att allt går att få ut på försäkringen och om man inte lyckats så beror det på att man är en dålig förhandlare. CE- märkesfetischisten: - Om du ändrar något på din CE-märkta båt så kommer Europols insatsstyrka och beslagtar den och arresterar alla som just då råkar befinna sig på platsen. Rättegången sker förmodligen i krigstribunalen i Haag. Käpphästryttaren: - Hen som ser den där ena grejen som roten till alla problem. T.ex. tvåtaktsmotorer, ingen kan göra ett inlägg som på något sätt berör tvåtaktsmotorer utan att bli påmind om hur nästan all bensin bara rinner oanvänd genom motorn och rakt in i djur- och växtlivet. Kan också vara gasspisar, spritkök, vedkaminer, plastbåtar, träbåtar eller aluminiumbåtar. SD-tourettarn: - Bär släktskap med Käpphästryttaren men har en smalare agenda; allt det där ordnar sig bara gränserna stängs. Konspirationsteoretikern: - Det är big pharma, Sweboat, miljömaffian eller nykteristlobbyn som ligger bakom trådskaparens dilemma. Det är dock aldrig alkoholen, big oil eller big tobacco. Miljöaktivisten: - Det där är miljövidrigt. Finns egentligen inget sätt att göra det där utan att ta kål på glaciärerna. Antimiljöaktivisten: - Säger sig göra saker på ett extra miljövidrigt sätt bara för att visa att hen inte följer fårskocken. Särskrivningspolisen: - Den där som vaknar till när någon skriver morgon kaffe, tak lucka, brytar spets, forum tråd, eller brun hårig sköterska. Den motvillige frågeställaren: - Ställer en fråga om sitt problem och bestrider sedan intensivt alla råd som ges. Den ovetande båtköparen - Hen som köpt en båt för tiotusentals kronor utan att ha den minsta aning om vad hen köpt och inte vågat fråga tidigare ägaren och vill nu slippa googla själv för att få reda på pricken exakt vilket märke och modell båten är. Och slutligen några som på något oförklarligt sätt hänger samman: - Hen som frågar om en Biltemaprodukt. - Hen som frågar om olja - Hen som frågar om olja från Biltema. Vi skall vara glada att vi är olika och att nätforum är bra på det sättet att handgemäng inte kan uppstå :-)
  22. 10 points
    Förstår om detta är ett känsligt ämne. Alla har rätt till sin åsikt, och att uttrycka den. MEN! Undvik att håna, hota och spotta. Håll er till ämnet med en vänlig ton så blir det bra! Har rensat tråden på det dummaste... Trevlig söndag och glöm inte att det är morsdag. Tack på förhand från ett soligt Göteborg! //stavhammar
  23. 10 points
    I onsdags hade jag inbrott i motorbåten, en liten daycruiser med inombordare. Som tur är hade jag övervakningskamera som filmade inne i båten och tjuvarna kunde tas på bar gärning. Polisen kom tjugofem minuter efter att jag ringt (alla polisbilar var upptagna, så de fick skicka en bil från Stockholm City), men trots det kunde tjuvarna gripas på bar gärning med stöldgodset i handen. Bland annat stal tjuvarna övervakningskameran samt en del andra pinaler. I början av filmen hör man diskussioner kring hur de ska kunna stjäla båten nästkommande dag, vidare hade en av tjuvarna en startnyckel för Volvo Penta i fickan, dock passade den inte min båt. Innan diskussioner kring gränskontroller och liknande börjar, tjuvarna var svenska förmågor och hade troligen inte för avsikt att exportera båten. Mina tips för att undvika stöld: - Inombordare - Övervakningskamera
  24. 10 points
    Har ett Instagram konto, rensahelahavet. Varje dag/gång vi är ute så tar vi med oss sopor från diverse öar. Slänger och sortera i hemmahamn. Läggs upp på Instagram. Jag blir så ledsen när man ser hur idioter bara lämnar skräp efter sig, mycket spolas upp såklart, men jag och min fru samt kompisar hjälper våran natur så gott det går.
  25. 10 points
    Ok, lite faktakoll här då. 30 ml urin i ca 3-4 liter vatten, det motsvarar knappt en procent i volym. Om vi tar en tiondel av Sveriges kuststräcka (tänk baslinje) blir det ungefär 200 km. Jag tänker här då att båtlivet är koncentrerat till mindre delar av kusten, och en tiondel av kusten är väl en god approximation. Låt oss också anta att utbytet med havet utanför är obefintligt (iofs orimligt), så vi räknar på en avgränsad sträcka ut från land, säg 3 km. Anta också ett medeldjup på 15 m (säkert lågt räknat). Det ger en volym på 9 miljarder kubikmeter. Samtidigt är 8.4 miljoner liter samma sak som 8400 kubikmeter (en volym motsvarande en kub med sidan 44 meter). 8400 kubikmeter i 9 000 000 000 kubikmeter är ungefär 100 000 gånger svagare koncentration än i det där glaskärlet på bilden. Inte särskilt hederlig argumentation. Det går att välja helt andra värden för kustvattenvolym än vad jag gjorde, men inga rimliga värden lär skilja sig åt mer än en storleksordning eller så. 550 000 fritidsbåtar saknar toalett, ja, men de allra flesta av dem används förmodligen bara för dagsturer ut till nån badholme, eller för kortare fisketurer, transport till fritidshus på öar, m m. Nån kanske kissar från båten då och då, men knappast i den omfattningen som anges i exemplet. Det hela låter ungefär som argumentationen från copyrightlobbyn som alltid räknar varje piratexemplar som en förlorad försäljning och kommer fram till att piratkopiering kostar dem biljoner i förlorade intäkter, vilket helt uppenbart är totalt galet. Till sist så kissas inte allt ut under några få dygn, utan det som ändå kissas i havet släpps ut under en period på flera månader, vilket innebär att glasbehållarexemplet i första inlägget hamnar ännu längre från verkligheten.
  26. 10 points
    Miljöpartiet heter den
  27. 9 points
    Hej! I somras köpte jag en båt igen efter några års uppehåll. Fick den till ett bra pris, haken var att motorn, en gammal MD5a var svårstartad. Eftersom jag haft en svårtstartad MD7a en gång för 20 år sedan som jag fick att gå jättebra tänkte jag att det ska nog vara lätt fixat. "Plocka toppen, slipa om ventilerna, funkar inte det. Kolla kolvringarna, rensa spridaren, så kommer den att gå som ny igen......" Efter att jag köpt båten, plockat ner motorn, insåg jag fort att den var dödsdömd. Toppen hade rostat sönder i avgaskanalen, saltvattnet hade i sin tur droppat ner och rostat sönder avgasventil och ventilsätet. Ventilsätet måste smulats sönder av rosten, trillat ner i förbränningsrummet och hamrat sönder kolven. Spridaren var helt sönderrostat, gick att se rakt igenom den. Råvattenpumpen hade packboxarna flyttat sig så dom blockerade dräneringshålen och på så vis forcerat in vatten in i motoroljan. Kolven visade sig ha kolvringarna fastrostade i kolven, fastkilade och knäcktes när jag försökte ta ut dom. Kompressionen var så nära noll man kan komma. Situationen var... hopplös.. Jag hade gjort ett klipp av sällan skådat slag! Nåväl, eftersom jag har oändligt med tid och lust (obs! ironi) tänkte jag att jag ändå måste ge motorn en chans. Utan att gå in i detaljer bestämde jag mig för att göra ett försök att få motorn att starta i det skick som den var för att se att resten fungerade. S-drevet t.ex.. Köpte ny ventil, tydligen fungerade en ventil från Volvo B18 hjälpligt, rätt dimension på ventilskaftet men ventilskallen fick jag svarva ner till rätt dimension. Slipade brutalt in den rätt in i toppen med grov ventilslippasta och borrmaskin. Den skulle bara in. Den höll tätt till slut men det såg inte vackert ut. Nya kolvringar från samma motor, Volvo B18 hade också hyfsat rätt dimension, 84.14 mm. Svarvade om kolvringspåren för att få dessa att passa. Motorn startade med hjälp av lite startgas, det var trots allt kallt ute, nära 0:an. Backslag fungerade klanderfritt. Motorn lät bra förövrigt. Ut på blocket och leta delar. Fabriksny topp går att få, men likaså en begagnad. En vänlig själ i Stockholm visade sig ha en gammal MD5C liggandes men nu har jag ju en MD5A. Fick tag i topplock, cylinderfoder samt kolv. Prylarna var i gott skick. MD5C:ans kolv har samma diameter men annan höjd än den som MD5A har. 1mm högre kompressionshöjd. Det blev till att svarva ner kolven. Mätte även förbränningsrummet i kolven och efter att ha räknat på volymen får jag det till att jag ökat kompressionsförhållandet med ungefär 5% nu med 10% mindre squishband jämfört med original. Nu 16,9:1, orignal 16:1. Beräkningen är inte 100% korrekt men då jag inte ansträngt mig jättemycket för att ta fram volymen för förbränningsrummet. Kolven är från MD5C slår emot vevaxeln med när den går i botten så där måste den också modifieras om än väldigt lite. Gamla vs nya cylinderfodret. Originaltoppen. Orignaltoppen, någon ser ut att ha försökt svetsa dit ett nytt ventilsäte. 10 poäng för det försöket! Originalkolv, tusentals små kratrar efter rasat ventilsäte (misstänker jag). Original avgasventil. Provisorisk B18 ventil för att provköra motorn. Brutalt inslipas rätt in i toppen, ett desperat försök att försöka hålla den tät för några få minuters körglädje. Ny injektorspets. Omsvarvning av MD5C kolv. Alla delar ultraljudstvättade och monterade. Ny topp med nyfrästa ventilsäten. Maskinslipade ventiler. Ny termostat på 88 grader, tagen från bil men för hög höjd. Fick svarva ner termostaten från 44mm till 42mm för att passa samt tillverka en distans för att få plats med termostathuset. Monterad distans. Cirkulationspump, allting lite huller om buller ännu. Kontroll av det nya kylsystemet med hjälp av värmekamera. Motorn startar extremt lätt nu. Vid -3 grader C behöver man dra startmotorn några varv extra men den kommer igång relativt fort ändå. Ungefär kostnad för allting hittils: Topplock 2500kr Kolv: 500 Cylinderfoder: 500kr Termostat: 62kr (https://www.trodo.se/termostat-kylvatska-maxgear-67-0055) Cirkulationspump: 500kr 10 plattors plattvärmeväxlare: 320kr (https://www.amazon.se/gp/product/B002OQYEFU/ref=ppx_yo_dt_b_asin_title_o00_s00?ie=UTF8&psc=1) Expansionskärl: 165kr (12mm returledning, 19mm utgående https://www.trodo.se/expansionskarl-kylvatska-meyle-16-14-223-0000) Slangar: 3-400kr Spridarspetsar: ~355kr (DLLA150P33 Ebay: https://www.ebay.com/itm/154026700295) + frakt...
  28. 9 points
    Jag blir förvånad! Vi har fullskaligt krig i Europa och en despotisk ledare i öster som ställer om hela Ryssland till ren krigsekonomi och räknar med att 30 - 40 % av budgeten ska användas för kriget i Ukraina och upprustning av den ruska krigsmakten och samtidigt ser vissa problem med att öva vårt försvar. Det är sällan svårt att se var de militära områdena är belägna och det är sällan svårt att förstå vad som gäller, men det kräver viss ansträngning. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/skjutfalt-avlysningar/uto/tilltradesforbud-uto-v20-2024.pdf Jag tror att problemet är att de flesta inte har papperssjökort och därför missar en hel del information som är lite knepigare att få fram i plottern. Det kan man inte beskylla Försvarsmakten för kan jag tycka. Som svensk medborgare får man segla genom militära skyddsområden, men som utländsk medborgare får man inte göra det. Sedan har väl de flesta militära skyddsområdena tagits bort jämfört med hur det var förra gången vi var rädda för ryssen. Dags att ta vårt försvar på allvar igen!
  29. 9 points
    Bara två..? En del grejer har jag minst tre utav… När det gäller skiftnyckar vet jag inte hur många jag har, men det är sådana jag fått i arv av farfar, morfar, en ingift farbror (egentiden farmors systers andra make…) och från min far… sedan har jag köpt några själv och fått av barnen på fars dag… Bacho är bäst! Ett par för att se på nära håll med, ett par för att se på långt håll, och ett tredje par att använda när man letar efter de andra paren…. Så är nu detta mysterium nästan löst. Jag har hittat skruven instucken i ett hål i ikeahyllans ”ben”. Jag vet ju inte hur det gått till, den har ju iallfall inte studsat dit själv. Men det jag vet är att det hittilsvarande yngsta barnbarnet varit med i förrådet för att plocka fram julsakerna. Sladden till vänster är till en batteriladdare som jag idag kopplade ur, och då såg jag skruven. Men jag har uppenbarligen missat den vid andra tillfällen som jag letat. Det är väl litet ”Douglas Adamspsykologi” över detta, man finner saker och ting när man inte letar efter dem. Ungefär som konsten att flyga, man kastar sig till marken och missar…. Man det var iallafall roligt att läsa alla goda råd, en del godare än andra…. 🙃
  30. 9 points
    Slutrapport: Efter sju utslitna band i bandslipen har nu bordets ovansida varit nerslipat till trärent. Valde en något mörkare lasering denna gång, för att dels inte få en så känslig och ljus färg, men också för att få en lite "mustigare" färg som slutresultat. Samma lack (ja, burken är nästan slut nu), samma pensel, samma sandpapperssort att putsa med mellan lagren och samma borste o.s.v. Men nu ett helt annat resultat. Därmed är det nog bekräftat att det var "något" som torkats av/in under tiden bordet använts, och vars kemi lacken inte gillade. Så nu är man en erfarenhet rikare... 😉
  31. 9 points
    Här kommer de första bilderna. En mycket trevlig byggsats med bra passform och inga fällor att trilla dit på.
  32. 9 points
    Du gjorde inget fel. Vissa tror att de äger en plats, men det är bara att ignorera energitjuvar.
  33. 9 points
    Hej! Köpte i somras en Maxi Fenix efter många år utan båt. Så fort den den kom upp på land så slet jag ut all el för det göra om med nya batterier, övervakning solcellsladdning osv. Men jag hittade ingen panel som föll mig i smaken och jag kunde inte hitta något på internet som direkt var menat för båt. Så jag börjad fila lite på en egen som passade mina behov och slutresultatet blev så här. Finns det andra som stött på samma problem?
  34. 9 points
    Just detta hände mig i Hunnebo förra sommaren. Jag gick in för att tömma septitanken dagtid då det låg en splitter ny blänkande Delta 54 förtöjd just framför tömningsstationen. Jag frågade "kapten" ombord om han tänkte lämna snart och fick till svar att han väntade på resten av besättningen som var iland och handlade. "Så du menar att jag skall ligga här ute och cirkla runt till dess att de kommer tillbaks?" frågade jag. Jag fick väl inget rakt svar på frågan men de skulle i vart fall snart vara tillbaks, typ efter "20 minuter eller så". "Men du, då gör vi så här, ligg du lugnt kvar så lägger jag till på utsidan dig och så drar jag skitslangen över ditt däck" svarade jag. Mindre än 3 minuter senare hade han lämnat kajen och jag kunde gå in och tömma. :-)
  35. 9 points
    Ryggstöd och ruta på plats.
  36. 9 points
    Update - Nu är longblock utbytt, spridare bytta på båda motorerna. Allt fungerar bra, nya blocket inkört och fungerar fint. Här är lite fakta: https://olmarin.se/ Longblock och spridare (utbytes) inköpt på OL Marin (Pampas marina) Bra snabb leverans och support. Priserna ungefär som alla andra auktriserade Penta handlare. http://www.distansmarinmaskin.se/ och https://skargardensmarinmotor.se/om.html Utförde arbetet, lyft, flytt av delar, underhåll och återmontering. Helt fantastiska killar som verkligen är erfarna och känns trygga. Priser ink moms: 145 000:- Longblock 45 000:- Spridare (8 stycken då jag bytte på båda motorerna). 60 000:- Arbete inkl enklare reservdelar (slangar, ny oljesticka mm). 5 - 10 000:- övriga kostnader (traktorförare för motorlyft, hembyggt lyftok mm). Det svettigaste jobbet var faktiskt att ta ur golvet på akterdäck (då jag har en flybridge är det oftast byggt så man kan ta ur golvet vi motorbyte). Fint av tillverkaren, Galeon, att lägga teaken exakt så man kan skära mellan teakplattorna i nåtningen för att kunna lyfta golvet (inte en enda teak-bit blev skadad). Mitt smartaste beslut var nog att just ta ur golvet själv för att spara teaken. Alla marinor jag bett om offert på jobbet med motorbyte angav att de skulle riva ur teaken och med det kommer kostnad för att sätta dit ny teak. mvh Björn
  37. 9 points
    Tänkte bara säga hej eftersom jag registrerat mig efter att ha hängt här ett tag och samtidigt tacka alla som var enormt förstående när jag segade mig hem 100 km igår i 30 km/h med min alldeles egna båt (liten, gammal och orange - men min). Trodde folk skulle tuta vilt men det gick väldans bra, även om de flesta såg rätt glada ut när jag smög mig in på busshållplatser för att släppa förbi.
  38. 9 points
    Jag läste igår! 😂 "Sjöfartsverket kan införa grundavgift från 1 juli På grund av det ökade antalet nya båtägare och antalet incidenter har Sjöfartsverket fått uppdraget att utreda en s.k. grundavgift på fritidsbåtar. Varje båt som gör en grundstötning ska rapportera in position och betala in ett engångsbelopp på 1 000 kr. Pengarna kommer att användas till fler sjömärken och bättre sjökort. – Vi ser det här som ett bättre alternativ än båtskatt då det rör sig om läropengar och den drabbade sannolikt aktar sig nästa gång, säger utredaren Sten Kobbe på Sjöfartsverket. Det kan även bli aktuellt att sätta ut särskilda bevakningskameror vid de mest utsatta grunden."
  39. 9 points
    Jag har en Volvo Penta 2003 (VP 2003) i min båt. Under midsommarhelgen började motorn plötsligt avge ett chippande ljud. Det var osäkert varifrån det kom. Jag höll handen över alla spridare och kände hur det kom en luftpuff vid den aktre spridaren. Men inget bränsleläckage. För att försöka se bättre varifrån puffen kom tog jag såpvatten och penslade runt spridaren. Då kom det en kaskad av såpvatten vid foten av spridaren, där den stack upp över topplocket. Ett mycket allvarligt fel som måste åtgärdas omgående. Helt otänkbart att köra omkring med motorn på detta sätt. Problemet är att jag aldrig har sett en spridare och var totalt okunnig om hur det fungerar. Volvos verkstadshandbok visade sig vara totalt värdelös. Hur man får loss spridaren nämndes inte ens trots att detta är ett helt kapitel för sig! På nätet kunde man läsa att den kunde sitta som berg och att den t.o.m. kunde gå av på mitten när man försökte dra ut den. Att få loss spridaren var ett stort bekymmer eftersom jag inte visste hur den satt fast i topplocket. Var den iskruvad med gängor eller endast istoppad? Det visade sig att den endast var istoppad! Hur nu detta kan vara möjligt när det skall sluta tätt. Förklaringen kommer nedan! Det man fick veta i verkstadshandboken var hur man bytte spridarhylsa (läs mer nedan) och vilka specialverktyg som behövdes. Helt värdelöst! Jag ägnade dagar åt att på nätet försöka läsa mig till om vad det kan vara för problem, hur man åtgärdar det och om det överhuvudtaget var något att ge sig på själv. Ringde flera varv som talade om att först i september kunde de titta på båten! Tittade även på Youtube och fick klart för mig att det var en större reparation sannolikt inkluderande att ta av topplocket. Specialverktyg från Volvo á 2000 kr mm. För att göra en lång historia kort så vill jag här dela med mig av mina erfarenheter och om hur jag löste problemet. Detta som ett speciellt tack även till Maringuiden utan vars Forum jag inte hade lyckats med detta jobb. Läckande spridare är inget unikt problem som uppstår genom vanskötsel utan det får tillskrivas tidens tand. Jag fick mycket kunskap här i detta forum och vill återgälda det till andra som råkar ut för samma problem. Motorn går nu klockrent som en symaskin och jag behövde inte ta av topplocket! Kostnaden blev 639 kr + en veckas huvudbry. Du behöver en momentnyckel också för att dra bultarna på ventilkåpan samt muttern till oket som håller spridaren på plats. Båda dras med 20 nm. Hela jobbet kunde ha kostat 10.000 kr eller mer + en förstörd semester utan båt. Det intressanta är att det är i princip likartat på all dieslar. Bränsletillförseln till cylindrarna på en motor kan ske antingen genom en förgasare eller genom spridare. Även bensinmotorer har spridare numera. Dieslarna använder spridare. En spridare är en cylindrisk metalldel. Den kan vara 17 mm i diameter och ca. 200 mm lång. Så här ser den ut på VP 2003 I spetsen på spridaren sitter ett munstycke med små hål som fördelar bränslet till en dimma. Spridaren sitter i ett hål på topplocket och är nedsänkt i en spridarhylsa i koppar, som är mjuk. Längst ner i hylsan, som kan vara plan i botten, som i detta fall, finns ett hål och hylsan fortsätter med en rund pip som kan vara ca. 20 mm lång. Se bild. genom denna pip går spridarens nedre del med munstycket. Observera att det inte finns några som helst packningar eller O-ringar någonstans på spridaren till VP 2003, som skall täta förbindelsen mellan spridaren och spridarhylsan! Det är endast den mjuka kopparen som tätar genom att forma sig efter spridaren genom trycket från spridaroket (se nedan) när man drar åt muttern på pinnbulten som spridaroket sitter på. Detta är en hylsa till VP 2003. Spridarna är förbundna med en bränsleledning och har till uppgift att genom en puff omvandla bränslet genom munstycken till en dimma som sprutas direkt ner i cylindern. På en diesel har man ju inga tändstift, men genom kompressionen som bildas när kolven går upp mot toppen så antänds dimman och genom explosionen så pressas kolven ner för att få en ny bränslepuff när den kommer upp igen osv. En sådan rörelse kallas för cykel och vid varje cykel kommer en bränslepuff. O-ringen på bilden skall enligt verkstadshandboken sitta mellan hylsan och topplocket. Men det behövde jag ju inte bekymra mig för eftersom jag aldrig behövde byta hylsa. Steg 1 Tag loss ventilkåpan så att Du kommer åt alla skruvar som håller fast bränsleledningarna mot spridarna. Ta bort kåpan (tre skruvar på toppen). Under varje skruv sitter en plattbricka, en gummipackning och en rostfri cylinder. Lyft bulten försiktigt och luta den samtidigt åt sidan så får Du med Dig den rostfria cylindern (storlek som en liten hylsnyckel) också. Lyft av ventikåpan. Ta loss bränsleledningarna. Nu ser det ut som på bilden... Här ser Du den aktre spridaren med oket som håller den på plats i topplocket. Problemet är bara att oket sitter på en pinnbult och att det inte går att lyfta bort oket. Det går inte heller att ta spjärn mot oket och bända för att på det sättet försöka bända upp spridaren. OBS! Oket kostar en tusenlapp om Du skadar det! Lösning: tag en polygrip och skruva ur pinnbulten istället! Tag sedan bort oket. Oket gränslar över två paralella plana ytor. Tag en fast nyckel 10-an och vicka försiktigt fram och tillbaka. Har Du tur så ger spridaren efter med en gång. Tag en svetstång och kläm åt runt spridarhuvudet (det är av stål) men akta fästet för bränsleledningen. En svetstång är att rekommendera därför att Du kan ställa in och låsa trycket som Du griper med. Fortsätt vickandet samtidigt som Du drar uppåt. Nu lossnar spridaren och Du kan dra den rakt uppåt. Men! Kolla så att inte hylsan följer med upp! Då rinner kylvatten ner i cylindern! I så fall måste Du tappa av kylvattnet först!!! Glöm inte att stänga genomföringen till kylvattnet. Det finns ingen styrning annat än de släta väggarna i spridarhylsan så Du kan snurra den runt om Du vill. Studera spridaren och även hålet i spridarhylsan. Tag en tuss med stålull och putsa spridaren ren. Men akta spridarspetsen med de fina munstycket så att Du inte täpper till eller skadar de små hålen. Spridarhylsan skall Du vara extra försiktig med. Det är mjuk koppar. Det märkliga är att om Du provar att stoppa ner spridaren när Du putsat den, så glappar den i sidled! Då trodde jag att det var kört. Men icke! Det skall vara så. Den enda tätningen är i botten av hylsan och där måste det vara absolut rent!!! Inga repor eller korrosion accepteras. Eftersom spridaren läckte så var det där jag hade mitt problem. Det fanns en del gegga och även korrossion på den plana ytan i botten av hylsan. Om man kör med motorn när det ser ut så här så blir det förmodligen värre och värre, så att allt beckar igen. Nu finns det två alternativ a) att byta hylsa b) att få den plana ytan på hylsan ren och plan och detsamma för nederdelen av spridaren som ligger an mot hylsans plana yta. a) För att byta hylsa måste man ha specialverktyg från Volvo för ca. 2000 kr. Har man tur så går det att dra ut hylsan med det ena verktyget, utan att ta bort topplocket. Annars måste det av. En ny hylsa sätter man dit med ett andra specialverktyg som är koniskt nedtill och pressar hylsans spets mot topplocket. VARNING! Om Du tänker ta bort hylsan, så måste Du tappa av vattnet i kylsystemet! Annars rinner kylvatten ner i cylindern!!! b) Det finns ett specialverktyg hos Biltema, en fräs (639 kr), som Du driver runt försiktigt för hand och hyvlar på så sätt av ytan tills att den är helt slät utan skavanker. Det blir några ytterst små metallpartiklar (små korn. inga spån) som lossar. Någon liten partikel ramlar säkert ner i hålet där spridarspetsen skall sitta och hamnar på kolven. Men det är ytterst lite och det är mjuk koppar. Du minimerar antalet korn genom att ta en dammsugare och ansluta en plastslang som Du sticker mer i hylsan och suger då och då. Speciellt viktigt är när Du drar runt fräsen de första varven, då det är fler orenheter som skrapas loss än senare. I mitt fall handlade det om ca. 30 varv totalt med fräsen. Sedan var det blankt och fint i botten på hylsan. Hylsans väggar var inte så viktigt eftersom de inte har någon tätande funktion. Fräsverktygssats Biltema. Det står att verktyget passar alla dieselmotorer av Common Rail-typ. Men VP 3000 är inte av denna typ och verktyget passar utmärkt! Det finns ett fräsverktyg nr. 17 med runt huvud och ett med plant. Du väljer naturligtvis det plana. Det hela är ett mycket lätt jobb om Du följer ovanstående beskrivning. Önskar Dig en skön båtsäsong!
  40. 9 points
    Har du inte hört talas om det marina uttrycket "Skepp o Hoj"
  41. 9 points
  42. 9 points
    Nu är tampen utsnurrad och bomen och storseglet på plats. Vi gick från Tyresö slott till Gålö. Allt funkade fint, inga vibrationer eller missljud, så drivlinan verkar ha pallat trycket👍. Badade med torrdräkt och 8 kg vikter. Funkade väldigt bra, torr och varm. Snodde ut tampen lite i taget. Justerade offeranoden lite som verkar ha flyttats av tampen. En fin dag helt enkelt
  43. 9 points
    Trist attityd mot försvarsmakten. Det är ingen som tycker att du är häftig för att du skriver så.
  44. 8 points
    Kan inte riktigt släppa det här Jotun-mysteriet. Har läst på och snokat men får helt enkelt inte rätsida på det. Pusselbitarna jag har är enligt följande. Enligt de nya (nåja, 2012) EU-reglerna (biocidförordningen) ska biocidprodukter/bekämpningsmedel godkännas i en slags tvåstegsraket. Först ska den verksamma substansen studeras noggrant och få ett slags principgodkännande. Detta görs EU-gemensamt; Europeiska kemikaliemyndigheten EHCA (med huvudkontor i Helsingfors) utser ett land som får göra utvärderingen och sedan får EHCA:s kommitté för biocidprodukter (där alla medlemsländer är representerade) ta ställning till utredningen. Först därefter kan man börja godkänna produkter som innehåller den verksamma substansen. När det gäller bottenfärger så finns det två helt dominerande substanser, nämligen koppar(I)-oxid och koppartiocyanat. Koppar(I)oxid är något vanligare eftersom det är lite mindre giftigt för människor; koppartiocyanat används ofta som alternativ i vita eller ljusgrå färger eftersom substansen i sig är vitfärgad (koppar(I)-oxid är rödfärgad). Biocideffekten är i princip densamma, det är kopparjonerna som gör jobbet. Båda dessa två har granskats och godkänts enligt biocidförordningen; i båda fallen var det Frankrike som ansvarade för utredningen. Godkännandet har dock några brasklappar men det kan vi ta en annan gång. En viktig poäng med de nya reglerna är att undvika dubbelarbete; det är väldigt dyrt och tidskrävande både för tillverkarna och för myndigheterna med all vetenskaplig dokumentation som krävs (i den franska utvärderingen av koppar(I)-oxid är enbart listan över de studier och rapporter som använts bortåt hundra sidor lång). Detta gäller inte bara processen för att godkänna verksamma substanser utan även produktgodkännandena. Som jag varit inne på tidigare så finns det en process som kallas "ömsesidigt erkännande" där tanken är att om man fått en produkt godkänd i ett EU-land (referensmedlemsstaten eller referenslandet) så kan man ansöka om att andra EU-länder också ska acceptera det godkännandet utan att behöva göra en egen utvärdering av produkten. När man ansöker om detta så har respektive lands kemikalieinspektion 90 dagar på sig att granska referenslandets godkännande och eventuellt invända mot det. Alla länder man söker erkännande från ska i princip överens om villkor och krav för användningen av produkten; de ska nämligen vara samma överallt. Om något land anser att godkännandet är helt felaktigt (dvs produkten borde inte ha godkänts alls) så tas detta först till en slags medlingsgrupp som EHCA sköter, och om man fortfarande inte kommer överens kan ärendet sparkas uppåt till EU-kommissionen för ett avgörande. Lyckas man inte nå någon överenskommelse om användningsvillkor mm inom 90 dagar så får de länder som tycker att referenslandets villkor mm duger erkänna produktgodkännandet för sin egen del, om de vill. Nu kommer vi äntligen till Jotun. Likt andra tillverkare har Jotun ansökt om godkännande enligt biocidförordningen för länge sedan. Uppenbarligen har detta gjorts i Norge. Norge är inte med i EU, men de är med i EES, vilket betyder att de har tillgång till EU:s inre marknad och de är representerade hos EHCA. När jag skrivit "EU" ovan är det egentligen riktigare att skriva EES. Jotun har också redan på förhand ansökt om ömsesidigt erkännande, helt säkert i Sverige och troligen även i andra länder. I väntan på att det nya godkännandet ska komma har Jotun fortsatt sälja sina färger i Sverige med stöd av de gamla svenska produktgodkännandena. 2023-09-01 kontaktade dock Jotun Kemikalieinspektionen för att dra tillbaka sin ansökan om ömsesidigt erkännande, men, och detta är märkligt, inte för alla sina biocidfärger. Ansökan om ömsesidigt erkännande drogs bara tillbaka för de färger som innehåller koppar(I)-oxid; deras vita västkustfärger som innehåller koppartiocyanat har fortfarande öppna ansökningar om ömsesidigt erkännande. För dessa färger är läget precis som det varit i flera år: de har fortfarande svenska godkännanden i väntan på godkännande enligt EU-reglerna och får fortsätta säljas tills vidare. Tre veckor efter detta, 2023-09-21, kommer norska Miljødirektoratet med ett beslut att godkänna Jotuns ansökan för en familj med biocidprodukter som kallas "Sea 1", vilken innefattar ett antal färger med koppar(I)-oxid som verksam substans. I denna familj ingår bland annat Racing VK och NonStop VK, men dock inte i färgerna vitt och grått eftersom dessa har koppartiocyanat som verksam substans. I villkoren för godkännandet står bland mycket annat att produkterna får användas på fritidsbåtar upp till 24 meter långa med hemmahamn i havsmiljö. Nu har jag ännu fler frågor än när jag började. Jotun skrev så här till Praktiskt Båtägande: Med det jag funnit ovan i åtanke så har jag mycket svårt att se hur den första meningen skulle kunna vara sann, oavsett hur välvilligt jag tolkar den. Kemikalieinspektionen har överhuvudtaget inte haft någon möjlighet att se över Jotuns tillstånd eftersom de aldrig ansökt om att få produkterna utvärderade i Sverige. Jotuns ansökan har "legat i Sverige" endast i den bemärkelsen att deras ansökan om ömsesidigt erkännande legat och och samlat damm hos KemI i väntan på att deras norska ansökan om produktgodkännande ska bli klar, och de drog tillbaka sin svenska ansökan innan detta skedde. Även om det hade varit så som Jotun påstår i den andra meningen och KemI ställt krav på användningsvillkor som utesluter fritidsbåtar, så hade man i värsta fall helt enkelt kunnat vänta ut detta i 90 dagar. Därefter hade de länder som tycker de norska villkoren är OK kunnat erkänna det norska godkännandet ändå, så det verkar ändå som en märklig anledning till att dra tillbaka den svenska ansökan. På tal om 90 dagar så har det nu gått längre än så sedan Jotun fick godkänt i Norge. Det har dock inte synts till några godkännanden i andra länder. Om de hade ansökt om erkännande i andra länder på samma sätt som de gjort i Sverige (s.k. parallellt erkännande) så borde godkännanden för alla inblandade länder ha dykt upp i ECHA:s biocidregister samtidigt som det norska godkännandet, men inga andra länder har synts till. Kanske har de ansökt på andra vis på andra håll, men varför har jag svårt att begripa. Det hela är ytterst svårbegripligt och jag förstår inte vad de sysslar med. Om nu KemI kommer vägra biocidfärger helt, varför har de inte återtagit ansökan för koppartiocyanatfärgerna också? De påstår ju i mailet som citeras tidigare i tråden att de kommer avveckla hela sortimentet, men vad väntar de på? Deras gamla produktgodkännande för de produkterna gäller bara tills i maj nästa år, knappt längre än för de återkallade produkterna. Och varför är de ute och sladdar i media på det här viset och påstår att KemI ska ha "lämnat besked" under hand på något mystiskt vis? Internationals VC17m-ärende är också ett stort mysterium, förresten. Varför valde man just Finland av alla länder som referensland? VC17m har vad jag vet aldrig varit godkänd i Finland tidigare; finnarna tillåter typ samma färger som vi gör på ostkusten, dvs mycket lågt kopparinnehåll. Nu ska ju reglerna i biocidförordningen visserligen vara samma i hela EU och finnarna hade nog kunnat godkänna med villkor som förhindrar användning i Östersjön, men det är ändå ett mycket svårförklarligt varför de ville att just Finland skulle göra utvärderingen. Det vore intressant att läsa den finska motiveringen till beslutet, jag ska se om jag kan få ut det efter helgerna.
  45. 8 points
    Senast jag var ute och övernattade i båt var 2018, i förra båten vi hade. Året därpå, 2019, drabbades jag av svåra ryggproblem som jag dragits med sen dess. Hösten 2020 uppgraderade vi till en större båt, men pandemi och fortsatta problem med ryggen gjorde att somrarna 21 och 22 inte var aktuella för nån segelsemester. Men i år skulle det ske. Jag hade skaffat lite prylar som saknades och tagit semester under hela juni och början av juli (jag är alltså halvvägs genom min semester i skrivande stund). Tidig semester av många skäl. Dels för att rent statistiskt slippa den värsta värmen och de värsta regnen och åskvädren, dels för att slippa trängas med så många andra i gästhamnar så det går att ligga långsides i de flesta fall, dels för att få lägre hamnavgifter eftersom det är försäsong, dels för att inte krocka med övriga bröders semestrar så alla får god chans att utnyttja båten. Måndag 12 juni var förberedelserna klara, båten lastad, tankarna fyllda och jag lämnade hemmahamnen Hunnebo tidig eftermiddag. Väderprognosen var både positiv och negativ. Positiv på så vis att det inte var regn, hård vind eller oväder på andra sätt så långt den sträckte sig. Negativ på så vis att vindarna skulle vara ganska svaga, hettan tryckande och solen obarmhärtigt stark. Mitt idealväder är 4-5 m/s frånlandsvind, ett tunt molntäcke och ca 18-19 grader. Nu var det i stället 2-4 m/s nordvästlig vind, molnfri himmel och 22-26 grader. Jag gled norrut tätt utomskärs i den svaga vinden, och snittade nog bara runt tre knop under hela dagen. Solen brände, och jag blev snabbt överhettad. Med så svag vind blir det ingen svalkande fläkt i sittbrunnen, och nån skugga fanns inte mer än korta stunder när solen gömde sig bakom ett segel. Mitt tänkta mål för dagen var, optimistiskt nog, Sydkoster. Det fick jag snart slå ur hågen, för när kvällen nalkades hade jag bara kommit strax norr om Fjällbacka. Min reviderade plan blev att försöka få tag i en ledig boj i Musösältan, och om ingen ledig fanns, gå in till gästhamnen i Fjällbacka. Jag tog ner seglen öst om Musön och smög mig försiktigt in mot lagunen från nordöst. Jag såg till min lättnad att en av de fyra SXK-bojarna var ledig, så jag fortsatte in. Eftersom sjökortet bara visade mörkblått i inloppet siktade jag mot en imaginär linje mellan de två djupaste inbuktningarna som sjökortet visade, och drog ner farten till lägsta möjliga, med växeln i och motorn på tomgångsvarvtal, ca två knop. Jag har ett avancerat ekolod på båten, och kunde tydligt se botten och de undervattensväxter som sträckte sig upp som tentakler mot ytan. Djupet minskade gradvis, och när det var 2.0 m började jag bli lite nervös. Men det var det minsta djupet jag såg, och sen ökade det igen. Väl inne och med en bekväm mängd vatten under kölen igen plockade jag fram båtshaken med Handydock-kroken på, köpt på vårens båtmässa mycket med tanke på att enkelt kroka i bojar. Båten gled stilla fram mellan de tre andra båtarna och jag styrde upp mot vinden och bojen, växeln i friläge och kroken redo. Bojen gled upp på styrbordssidan och med ett lätt "klick" var kroken fast samtidigt som båten stannade upp. Då gick jag fram till fören med linan, fäste och hämtade sen en grov förtöjningslina som jag drog från ena knapen till andra i fören, genom öglan på bojen. Jag lät kroken sitta kvar som livrem till förtöjningslinans hängslen. Bojen i Musösältan Det var i stort sett helt vindstilla, och den skyddade lagunen innebar en spegelblank vattenyta. Det skulle bli en lugn natt. Lagade lite mat på gasolköket och åt i sällskap av lite Youtube på surfplattan. Kom i säng tidigt och sov nästan hela natten utan avbrott. Vid ett par tillfällen skrapade det till, av vad jag tror var bojöglan som gled mot peket fram. Morgonen var lika stilla som kvällen, och efter en snabb frukost plockade jag loss förtöjningslinan, drog bak linan till kroken och kopplade loss den med båtshaken från sittbrunnen. Väldigt, väldigt bra produkt för ensamseglare som mig, och säkert många andra. I synnerhet som mina ryggbesvär innebär att jag skulle ha svårt att böja mig ner för att trä en lina genom bojöglan. I vädret som var var Musösältan i boj en fantastisk nattplats! Kort stopp i Fjällbacka Jag var tvungen att fixa en grej som hade glömts, och åkte in till Fjällbacka där jag låg några timmar längst ut på den långa ytterbryggan medan jag knatade upp till butiken. Sen bar det av norrut igen, för segel, i lite mer vind än under gårdagen. Vinden var mer västlig, vilket innebar att jag kunde segla mer eller mindre halvvind upp längs kusten. Så länge låg jag med vinden in från samma håll att när jag efter flera timmar till slut behövde slå, så upptäckte jag att jag hade glömt lossa den lilla linan jag brukar sätta för att förhindra att skotvagnen till den självslående focken ska glida av vind och vågor. Seglet satt fast på fel sida efter slaget. Nå, enkelt att bara kroka av linan och fortsätta, men det säger en del om hur smidig vinden var under dagen. Väcker fyr Halvvägs upp passerade jag fyren Väcker, och det oskyddade område som norskarna kallar "Gule Humpen". Likt Islandsberg notoriskt för skumpiga förhållanden när vinden är västlig, men denna dag var det så lugnt att våghöjden räknades i centimeter, inte decimeter eller meter. Därefter valde jag bort att passera genom Havstenssund och gick utomskärs i stället, ut över den djupa rännan mellan Kosteröarna och fastlandet. Hettan var fruktansvärd, och mina underben var stekta i solen. Jag hade planerat att sy vita, tunna underbyxor, som långkalsonger ungefär, inför denna tur, men glömde bort det. Till slut blev jag desperat och fick skära hål i botten av två flergångspåsar från ICA, som jag sen fäste med flagglina upp genom byxbenen och förankrade i shortsens hällor. Äntligen lite lindring! De improviserade solskydden för benen Vinden var god och stadig, så det flöt på bra norrut. Flera trålare färdades i samma riktning, och jag insåg snart att jag inte hade känt till att trålarna rör sig så oerhört långsamt. Den första gick med bara drygt en knop! Jag trodde först att den låg stilla, trots att min fart inte var mer än lite över fyra knop. AIS:en visade dock att den rörde sig. Det råkade falla sig så att jag färdades över trålen när jag kom ikapp, och jag såg att den var ungefär halvvägs mellan botten och ytan, på kanske 80-100 m djup. Ekot var väldigt kraftigt. Eftersom jag tror att bottentrålning inte är tillåten i de vattnen, antar jag att det var det normala tråldjupet. Eller så var det de två trålborden jag såg som ekon, för det var två nära varandra. Rejäla djup i rännan, här ca 215 m Sydkoster i sikte I höjd med Ramsö ringde jag hamnkontoret på Sydkoster för att höra mig för om bra platser för ensamseglare. Fick prata med en mycket hjälpsam kvinna som gav mig bra råd och tips och svarade på mina frågor. Fin service! Med kvällen i antågande tog jag ner seglen strax utanför gästhamnen Korshamn-Ekenäs, förberedde fendrar och linor, samt den finfina Handydock-kroken. Jag hade först tänkt lägga mig långsides på den nordligaste bryggan, men väl i hamnen såg jag att den var helt oskyddad från vågor utifrån, så jag fortsatte in till en plats längst ut på en av bryggorna, där platserna hade bommar. Väldigt smidigt att bara glida in mellan bommarna, kroka fast och sen i lugn och ro få de tre andra förtöjningslinorna på plats. Eller ja, riktigt så enkelt var det inte. Här hade man inte tänkt hela vägen. Bommarna var, som så ofta, utrustade med öglor i skärningspunkten i Y:et, en meter eller så ut från bryggan. Omöjliga för mig att nå. Det tog nog 20 minuter för mig att få de två förliga linorna genom öglorna, med mycket trixande med båtshake och dussintals misslyckade försök. Och många svavelosande eder. Hur svårt kan det vara att sätta några öglor eller ringar på själva bryggan, liksom? Förtöjd och nöjd i gästhamnen på Sydkoster Med alla linor på plats kunde jag slappna av och gå på en liten upptäcksfärd runt det lilla området. Jag fick snabbt syn på ett väldigt framträdande exempel på den generella geologin på Koster, nämligen 1.6 miljarder år gammal gnejs genomsprängd med gångar av 1.4 miljarder år gammal diabas. Precis vid gästhamnens norra ände fanns en skarp kontakt mellan de två bergarterna. Här finns ingen bohusgranit! Kontakt mellan gnejs till vänster och diabasgång till höger Vacker växt - jag vet inte vad det är för art Restaurangen uppe i backen, ett bokstavligt stenkast från gästhamnen, spelade oupphörligt dunka-dunka på hög volym. Först när jag såg att de stängde kl 22 blev jag lugn. Hade det varit långt in på natten hade jag inte kunnat sova. Musiken startade samma minut som de öppnade igen nästa dag. Outhärdligt! Det blev en lugn och stilla natt i hamnen, om än bitvis skvalpig när fritidsbåtar och gigantiska färjor rände förbi några meter bort, men det förekom inte under natten, förstås. Toaletterna och duscharna var fräscha. I det stora hela en positiv gästhamnsupplevelse. Jag lämnade hamnen och styrde nordöstligt. Under min planering inför turen hade jag lite löst haft med Halden som en destination och natthamn efter Sydkoster. Med den nu väldigt svaga vinden och vindriktningen, hade det varit nästan tvunget att gå för motor en bra bit av sträckan dit, och hela vägen ut igen, så jag hoppade över det. Jag insåg också snart att ett stort, blått område närmade sig på plottern, och förstod att jag felaktigt hade trott att det var norska sjökort med. Så var det inte, utan det var bara tomt och blått. Senaste gången jag var utomlands innan var i juli 2013, när jag var i Danmark för ett cykelmästerskap, så Halden var med i planen för att komma utomlands igen innan det gått tio år. Skjaerhalden hade varit ett alternativ om de inte hade haft högsäsongstaxa redan från 1 juni, med över 400 kr per natt. Men allt föll i och med att jag saknade sjökort över norska vatten. Eller ja, jag hade förstås i Skippo-appen, men jag orkade inte sitta med mobilen och navigera, särskilt inte som det bitvis var trångt, och sen har norska sjökort dumma djupgränser som passar dåligt för fritidsbåtar. Nä, jag nöjde mig med att segla in på norskt vatten med några hundratal meter så jag i alla fall rent tekniskt varit i Norge och utomlands, sen vände jag åt sydöst och lämnade Norge efter tiotalet minuter. På norskt vatten - det är blått Härnäst styrde jag in mellan Långöarna och fastlandet, dels för att jag tänkte proviantera i Strömstad (jag tyckte inte vattnet ombord var gott och hade slut på dricka på flaska och hade redan vätskebrist av värmen), dels för att jag ville kunna skicka en bild med båten på sjökortet och skriva att jag seglar mellan Capri och Alaska! Vidare in mot Strömstad, som jag nog inte varit i på 11-12 år när jag var där i jobbet en kort sväng, och ner med seglen. Det fanns två områden att välja mellan i gästhamnen. Dels tajta bryggor med fören mot bryggan inne i grytan, dels långa flytbryggor med långsides förtöjning i hamnens ytterkant. Jag valde det senare och gled in intill en av flytbryggorna, krokade i den smidiga kroken igen och kunde kliva i land med riktiga förtöjningslinor utan drama. Pluggade i landströmskontakten i stolpen intill och passade på att vrida upp kylen för att ackumulera lite kyla när det nu inte var en futtig solpanel som skulle stå emot som under dagarna. Jag satte också diverse elektronik på laddning. Ganska snart insåg jag att jag hade hamnat i stans främsta badområde. Det var dussintals tonåringar och enstaka barn och vuxna som fyllde bryggorna, skrattade och plaskade runt. Trevligt, i alla fall dagtid. Jag hoppades att de inte var nattbadare. Som tur var inte. I efterhand hade jag nog valt den inre delen av gästhamnen, för denna yttre del hade inget skydd mot vågor från alla båtar och färjor som rörde sig runt hamnen och den vik som Strömstad ligger i botten av. Bitvis var det så skumpigt att jag var rädd att knaparna skulle slitas av. Fören rörde sig tveklöst mer än en meter upp och ner, och det lät inte trevligt när det knakade och slog i hela båten. Inledningsvis hade jag tänkt att snabbt proviantera och sen fortsätta söderut till nån mindre gästhamn eller en boj, men jag var ganska trött av värmen och vätskebristen och den svaga vinden hade ändå inneburit en kort sträcka till, knappt värd det. Jag stannade kvar i hamnen och betalade avgiften (ingen dagavgift så dittills hade jag inte betalat nåt). In genom stan till den stora butiken i centrum. Gött med lite kall dryck och lite färskt bröd. Stilla kväll i Strömstads hamn När solen började gå ner avtog snabbt aktiviteten bland badarna, och det blev stilla. Jag kollade Smartshunten för att se hur laddningen gick och upptäckte att batteriet var rejält urladdat! Snabbt ut på bryggan för att kolla om kontakten inte satt i ordentligt, jo det gjorde den. Bytte till ett annat uttag, men fortfarande stendött. Först då fick jag syn på den påklistrade lappen på andra sidan stolpen där det stod att den var ur funktion. Det kunde ju ha suttit även på andra sidan, så man såg det på väg in. Hade inte lagt mig där annars. Turligt nog bestämde sig båten framför mig precis då för att åka och flytta till bryggan intill, av oklara skäl, så jag kunde dra fram båten, med en norsk båtgrannes hjälp, till nästa plats där det fanns el. Kvällen räddad! Låg då precis akter om en finsk båt. Jag har aldrig tidigare under alla mina år med båt i Bohuslän sett en finskflaggad båt! Jagad av ett ilsket åskmoln! Under natten vaknade jag av att det regnade! Snabbt ur sängen för att stänga luckan på fördäcket, för där regnade det rakt in. Somnade snart igen, men regnet hängde i luften på morgonen. Jag kollade SMHI:s väderradar och såg ett ilsket regnmoln på rak kurs mot Strömstad från inlandet. Snabbt på med kläder, lossade förtöjningarna och med ännu en norsk båtgrannes hjälp fick jag båten vinklad ut så jag kunde komma ut från bryggan. Full fart för motor ut ur Strömstadsbukten, jagad av ett mörkt moln med regndraperier hängande under. Och då börjar åskan. Sista stället jag vill vara när det åskar är en segelbåt på havet. Jag drog upp gasen lite till och snek mig runt land åt sydväst och sen söder. Blixtarna verkade hålla sig till norra delen av molnet, men man brukar räkna 80 km som riskområde från en aktiv åskcell, så säker var jag inte. Men, när molnet lämnade land verkade det tappa orken och nåt mer tordön hördes inte. Lite regn fick jag dock stå ut med, men det var över på några minuter. Efter det klarnade det upp snabbt och vädret återgick till det heta, soliga som föregående dagar. Klart och fint igen Med åska och regn förbi satte jag segel och fick bra fart i vinden som nog var resterna av fallvindar från åskmolnet. Kort därefter blev det svag vind igen och båten gled långsamt över böljorna blå. Jag följde ungefär samma rutt som på vägen upp, längs Kosterrännan och sen in mellan skären i höjd med Havstenssund. Här hände inte särskilt mycket, utan det mest flöt på. En liten ö med enormt många fåglar på passerades. Enligt prognosen skulle vinden öka en hel del under senare delen av eftermiddagen, och mycket riktigt. Särskilt kraftig hann den inte bli, men det märks ju när det är 6-7 m/s i stället för 2-4 som tidigare. Vindriktningen var dock ett problem, för samtidigt med vindökningen vred sig vinden så den kom från sydväst eller sydsydväst, som råkade vara rakt i färdriktningen från i höjd med Fjällbacka. Vid den här tidpunkten hade jag seglat i närmare sex timmar, och orkade inte kryssa med korta slag i det smala gattet mellan öarna mellan Fjällbacka och Hamburgsund, så i lä söder om Hjärterön rullade jag in focken, och tog ner storseglet. Sen vidare hemåt för motor i bekväm ekonomifart kring 4.5 knop. Fågeltät ö Eftersom jag ändå gick för motor valde jag att åka genom Hamburgsund. Alltid lika fint och trevligt. Fortsatte sen inomskärs genom Hornörännan och vidare söderut. Runt kl 17 på torsdagen gled båten in mellan bommarna i hemmahamnen igen. Ungefär 90 nm totalt, varav ca 20 för motor. När jag vägde mig visade vågen mer än tre kg mindre än på måndag morgon. Det var så stort vätskeunderskott jag hade, trots att jag försökt dricka mycket. Jag tål verkligen inte värme! Det blev en riktigt fin tur, och jag är väldigt glad att det blev detta lilla ändå, nu när ryggen är som den är. Synd bara på värmen, annars hade jag varit ute till lördagen, alltså två dagar till. Men, efter midsommarhelgen har jag två veckor kvar av semestern, så det kanske blir en vända till, då söderut i stället. Om väder och kropp är ok!
  46. 8 points
    Tänk vad svårt det blir om någon som inte deltagit i denna diskussionen, i en framtid önskar information om batteriladdning - urladdning och inte vet att man skall söka på ”brand i Limhamn”…
  47. 8 points
    Visste ni detta? Från Praktiskt Båtägande, Livet ombord
  48. 8 points
    Något att erbjuda den väna hustrun eller annan fager dam.😉
  49. 8 points
    Så elektriker jag är så förstår jag mycket väl Kenneth_S och hans dilemma. Om man skall börja sin bana som sin egen elektriker är inte ett skatbo i en båt bästa stället att börja. Speciellt om man inte annars heller är av hantverkartypen. En god vän till mig sålde nyligen sin båt. Ingen i hela nejden var gladare än jag över det. Varje vår fick jag åka ner till hamnen eller göra ett besök ute på deras holme för att felsöka i trasslet i den båten. Vanligtvis uppstod något mystiskt fel även under säsongen med utryckning för min del som resultat. Båten i fråga hade haft flera tidigare ägare som alla dragit sina kvistar till skatboet under instrumentpanelen. För att komma åt måste man lyfta överdelen av styrplatsens panel som innehöll samtliga mätare, brytare och startlåset. Ville man lyfta mer än att man kunde kika in genom en 5 cm glipa fick man försiktigt lossa de kablar som var för korta och nogsamt notera vart de skulle återanslutas. För att kunna gräva sig ner i härvan därunder fick man lyfta undan de kabelhärvor som var för långa. Fast det gällde att vara försiktig, bland de alltför långa kablarna fanns också de som var för korta, spända som fiolsträngar. Om man i misstag fick loss någon av dem kunde det vara en lögn att hitta var de suttit. Minns att jag en gång kortade av en kabel som gick till en brytare med okänd uppgift. Åtta (8) meter extra som var nerknölat under den trånga panelen. Dessutom hade en av de tidigare bondförnuftselektrikerna vägrat använda pressade kabelskor. Allt han hade kopplat var lött direkt på flatstiften på säkringspanel, brytare och mätare. Kablar var skarvade och förgrenade med lödningar som var isolerade med sån där tejp man använder på hockeyklubbor. Vidrörde man dem lossnade tejpen och lämnade efter sig en kladdig yta som man inte fick bort från fingrarna med mindre än terpentin eller aceton. Allt man vidrörde med de nerkletade fingrarna fick tydliga fingeravtryck. Lödningar i all ära men att sticka ner lödkolven i ett skatbo utan att sveda andra kablar och fingrarna är inte enkelt. Jag försökte någon gång föreslå att man under vintern kunde få in båten i en varm hall för att riva ut allt och göra en storsanering. Tanken på att jag brukar ta betalt för mitt arbete och att jag antog att det lätt skulle ta några hela arbetsdagar att få stil på det hela verkade dock inte tilltala...
  50. 8 points
    Hej och tack för visat intresse för vårt båtköp. Båten står nu tryggt i hamn i Ekenäs efter en veckas segling uppdelat i två etapper. Jag tänkte berätta lite om hur resan förlöpte. Dag 1- 12.10 Vi träffade köparen i Mariehamn och efter snabb inspektion och proviantering puttrade vi iväg från Östernäs söder om Mariehamn kring 10 på morgonen. Första biten till Ledsund gick i rak motvind och motorn, en 9 hk Suzuki av okänd ålder, fungerade fint trots rätt stora vågor. Efter Ledsund tog vi sikte på Föglö och hissade storseglet i en fin bris snett akterifrån. Resten av dagen gick i så bra fart så i höjd med Föglö bestämde vi oss för att sikta på att nå Sottunga innan mörkrets inbrott. Efter en fin segling och några små snuttar med motor pga de smala sunden kring Jyddö nådde vi Sottunga gästhamn kring 18. Dag 2 - 13.10 Vi kastade loss i soluppgång och tog sikte på Korpo vilket innebär en hel dags segling på sgs. öppet hav. Vinden visade sig igen vara fördelaktig och vi hissade förseglet för första gången och svängde österut. Resan över skiftet var fin och vi snittade kring 4,5 knop hela vägen till Korpo. Efter ett tankningsstopp i Korpo ström styrde vi kosan vidare då vi ännu hade flera timmar solljus. Vi anlöpte Berghamn i åboländska skärgården en bit sydväst om Korpo kring 18 efter ca 10 h segel. Dag 3 - 14.10 Den sista dagen på första etappen gick till stor del för motor då vinden var sgs. obefintlig stora partier av rutten till Dragsfjärd. Vi kunde ändå motorsegla med dubbla segel största delen av tiden, vilket var nödvändigt då vi var tvungna att hinna till bussen från Dragsfjärd till Åbo där vi båda studerar. Efter en snittfart på cirka 4 knop förtöjde vi i Dragsfjärd 13:10 och skyndade oss till bussen. Första etappen var nu slut och min ''relativt'' seglingskunniga kompis visade sig vara mer än kvalificerad för uppgiften. Under resan från Åland lärde han mig grunderna i segling för att jag under nästa etapp dels kunde behärska båten själv och dels lära ut grunderna till Teschan. Dag 4 - 18.10 Efter några dagar på varsin studieort kastade jag och Teschan loss från Dragsfjärd med sikte på Hangö. Efter ca en timmes puttrande med motor hissade vi storsegel och motorseglade ner till Kasnäs. Vinden hade avtagit ytterligare efter den första etappen och vi fick nu nöja oss ed kring 4-5 sydväst. Vädret som hade visat sig från sin bästa sida under resan från Åland hade nu blivit riktigt oktoberväder med regn och dålig sikt. Efter Kasnäs hissade vi förseglet och seglade efter bästa förmåga trots utmaningar med rak medvind. Vi nådde Hangö efter ca 10 timmar och otaliga timmars motorseglande blöta och kalla. Dag 5 -19.10 Nu var det dags att segla vår nya båt till sin hemmahamn och vädret visade sig från sin bästa sida. Med en frisk sidovind på ca 6-7 ms gjorde vi stora framsteg och anlöpte Ekenäs ca 14 på fredagseftermiddagen efter att ha gått för segel sgs om hela vägen. En fin tur i sin helhet och en väldigt fin båt. Några små problem med motorn och seglen som alla visade sig bero på egna misstag. Motorn har fungerat felfritt trots sin ålder och startat plikttroget varje morgon. Maxi 68 var helt rätt för oss och särskilt imponerade var vi av inneutrymmenas rymlighet och alla smarta förvaringslösningar. Båten är mycket fräsch trots sin ålder och det är smått otroligt att vid första anblick förstå att båten är kring 40 år gammal. Teschan får fortsätta med ev. frågor eller berättelser. Bifogar en bild från gårdagens fina seglingsväder.
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+02:00
×
×
  • Create New...