Ledartavla

Vi har en relativt ny medlem på MG som förtjänar extra stor uppmärksamhet, tycker iaf. jag och ett varmare välkomnande än vad den svenska sommaren hittills åstadkommit. Mercury_44XS, som uppenbart har många års erfarenhet inom båtreparationsbranschen mm, har kommit in som en frisk och kunnig fläkt här på MG. @Mercury_44XS Hurra, hurra, hurra! 🎺🎶🎂🎈🍾 Mackey

Kul att du vågar dig hit igen, det var ett tag sedan 🙂 Nu kan det ju vara svårt att veta så mycket om båtlivet om man saknar båt, det gäller väl även dig Ola..? För visst har du också gjort dig av med båten pga du kände dig tvungen att hålla dig nykter då? Hade du varit i t ex Stockholms skärgård under värmeböljan i juli i år hade du vetat hur packat det var med båtar i vikarna, så att båtlivet dör stämmer inte alls. Däremot har acceptansen mot att köra båt under påverkan av alkohol förändrats, vilket några tycker är trist. De personerna saknar jag inte på sjön.

Slutresultatet för den som är intresserad.

Hej Nu kan jag bara referera till mig men det finns säkert de som håller med. Ser ofta inlägg under en rubrik som jag egentligen inte har kunskap om men öppnar ändå av ren nyfikenhet och då kan det rör sig om något som jag har kännedom om och kan hjälpa till att svara på frågorna. Många motorfrågor hamnar under rubriken "Seglarsnack", "Motorbåtssnack" och t.o.m. "Elsnack" när de kanske borde läggas in under "Mek & Teknik" Dessutom kan det bara stå en båtmodell i rubriken vilket gör att man ofta hoppar över dessa. Man får ju säkert fler svar på sin fråga om man lägger in den i rätt kategori, bara för det är en motorbåt eller segelbåt behöver man ju inte posta under dessa rubriker om det gäller rena motorfrågor. Var noga med rubriken, gäller det en motorfråga skriv då vad det är för motor, vad som är problem och allra helst komplett modellbeteckning, typbeteckning och serienummer. Ta om möjligt en bild på typskylten där man tydligt kan läsa all nödvändig information. Via typskylten kan man även få fram tillverkningsår vilket är av betydelse för vissa motorfabrikat och speciellt Japanska. Vilken båt det kan ha viss betydelse så ta med båtfabrikat, modell mm. men lägg inte båtmodellen som rubrik om det gäller rena motorfrågor. Posta inte dubbelt, d.v.s. samma fråga under flera rubriker. Det blir bara rörigt för den som postar att hålla reda på alla svar. Mvh Pär

Tackar och bockar😃

Jag är med 😂

Det blev en Compis 28 till slut. Väldigt välvårdad och renoverad inombordare. Känns lagom rymlig för oss . Den seglades hem förra veckan och ligger nu i hemmahamnen. 😊 Plus med ett relativt nytt sittbrunnskapell som gjorde det väldigt mysigt på kvällarna. Sommaren börjar gå mot sitt slut men vi ser fram emot säsongen 2026. Inser att vi har mycket att lära men det ska bli kul!

Intressant att med den drucken envishet ständigt återkomma till en lag som i stort sett är ett ickeproblem. Jag misstänker att Ljungbergarn och Mellgard är rekryterade av främmande makt (Ryssland?) för att så split i det svenska (båt)samhället. Personligen är jag ganska säker på att 0,5 promille funkar bra både vid framförande av bil och båt, men det gör mig inte till en rättshaverist som tiotals år efter en lagändring driver frågan om att lagarna är felaktiga. Livet går vidare och det finns otroligt mycket större problem att engagera sig i. Rysslands anfallskrig i Ukraina är en sådan fråga som gör att några promille hit eller dit blir absolut helt ointressant. Ett tips till alla "båtfyllon" (och naturligtvis även andra) är att börja följa Cornucopia och rapporteringen om kriget, https://cornucopia.se/category/forsvar/ Läs, begrunda och sätt igång att engagera er i ett verkligt problem.

Nja, en hel våglängd på marin-VHF är c:a 2m (enkel formel: 300/f, där f är i MHz). "Grundtypen" för en antenn kan sägas vara dipolantennen, som har en total längd på c:a 1/2 våglängd (totallängd 1m eller drygt det) då den består av två "ben" på 1/4 våglängd vardera: På fordon (bilar), i segelbåtsmaster och liknande där man kan montera antennen på en metallstruktur (jordplan) brukar man ofta kunna strunta i den undre dipolen och låta den utgöras av just metallstrukturen antennen sitter på: Praktiska exempel på denna typ är de ungefär halvmetern långa marinantennerna i stål, gummiöverdragna eller glasfiber som man sätter på ett fäste i t ex just masttoppen. De 1m eller något längre glasfiberpinnarna som inte sällan återfinns som antenner för marin VHF är ofta helt enkelt en dipolantenn. Ofta ganska lik en nödantenn av koaxialkabel (som man kan göra själv) men inkapslad. Denna längre antenn används främst kanske på motorbåtar (eller frimonterad på segelbåt) men inte alls för att det skall se "häftigt" ut, utan helt enkelt för att det undre 1/4-benet inte kan utgöras av någon metallstruktur. De monteras ju ofta på glasfibertaket. En mycket bra, enkel och säker lösning, med brett strålningsdiagram. Om man inte vinklar dem för mycket bakåt, förstås (se längre ner).... Sedan ser man ibland fortfarande antenner för 27MHz, PR-radiobandet. Särskilt på äldre motorbåtar. Att dessa är långa beror helt enkelt på våglängden (1/4 = 2,5m), och då har man ändå ofta fått ta till knep för att få dem rimligt korta (se förkortade antenner nedan). Strålningsvinkel och antennförstärkning/gain En dipolantenn strålar ungefär som en "donut": Strålningsdiagrammet är ungefär detsamma även för en 1/4-antenn på jordplan, möjligen lite tilltryckt i botten och en aning mindre effektivt (donutringen är lite mindre i diameter). Antennen är ju en passiv sak, så "förstärkning" åstadkoms genom att öka antennens riktverkan åt något håll. Fältet till/från antennen blir som en sammanpressad "donut", dvs den större känsligheten horisontellt sker på bekostnad av dess vertikala öppningsvinkel: Detta kan göras genom att använda längre antenner än 1/4+1/4 (ev. med en spole i botten för att anpassa dem till rätt impedans, 50 Ohm). En lång glasfiberpinne kan också innehålla flera sammankopplad delantenner (s.k. stackade antenner) som samarbetar. För en våg som kommer in/sänds ut rakt horisontellt kommer då träffa två antennelement i fas (dubbel styrka), medan om den kommer in lite snett kommer den ena antennelementets signal att mer eller mindre motverka det andra och antennen blir då sämre åt det hållet. Antennförstärkning brukar uppges i enheten dBd, vilket anger förstärkning relativt en dipol (grundantennen). Ibland ser man dBi, vilket är relativt en teoretisk s.k. isotrop antenn dvs en rund boll. Det är ingen antenn som finns i verkligheten, och redan en "vanlig" dipolantenn har, genom att den runda bollen pressats ut till sin donutform en förstärkning på drygt 2dB relativt en isotrop antenn. Men reklamen gillar fina siffror, så inte sällan uppger man dBi (eller bara dB) för att få det att se bättre ut så även de enkla 1/4 och dipolantennerna ser ut att ha "förstärkning". På en båt, och i synnerhet segelbåt, är det rentav dumt med en marin-VHF-antenn med hög förstärkning. Med donutbilden i åtanke inser de flesta vart strålningsdiagrammet pekar om man ligger hårt på kryss - ena loben ner i vattnet och andra upp i himlen. Detsamma på en motorbåt, där en del dessutom gillar att vinkla antennerna kraftigt bakåt. Det ger ingen bra räckvidd i den viktiga riktningen föröver, i synnerhet inte under gång när båten också lutar..... Förkortad antenn Antennen måste se ut som en belastning/impedans (dvs växelströmsresistans, inte att förväxla med "DC Ohm" man kan mäta med en multimeter) på 50 Ohm. Om man gör antennen mekaniskt för kort så kan man lägga till t ex en spole som elektriskt "förlänger" antennen så den "ser" rätt ut för sändaren. Men man kan inte komma ifrån att den korta antennen har mindre kontakt med fältet i luften och därför oftast är mindre effektiv. Det gäller också att göra den elektriska förlängningen med omsorg så den hamnar rätt i frekvens, och här är det ibland brister när antennerna serietillverkas med måttlig kvalitetskontroll. Men skillnaden mellan brusfri signal och så brusig att den knappt är läsbar är i radiosammanhang många tiotals dB. Så därför kan en antenn vara tämligen kass men ändå upplevas som inte bara användbar utan t. o. m. bra. Att prata med basstationerna och Sthlm Radio är sällan en bra indikator då marginalerna är stora. Vi är bortskämda med brusfria mobilsamtal och VHF-kommunikation med minst "telefonkvalitet". Faktum är att ett gem eller en sladdstump som egentligen är totalt fel och har en effektivitet på kanske -10...-25dB fungerar även det - i nästan alla fall. För det är i en besvärlig situation när man är på gränsen som ett par tre dB kan vara skillnaden mellan att höra/höras och inte. Den situationen hamnar man nog sällan (eller nästan aldrig) i, men i värsta fall kan antennen eller prutandet på antennkabeln då vara skillnaden på liv och död. Det är en riskavvägning, men om man ändå skall installera och en bra lösning inte är så mycket dyrare så varför inte göra den ? Andra antenner och varianter Givetvis finns kombinationer av allt ovan och lite till, och inte sällan är sprötet inte bara ett enkelt spröt utan kan innehålla någon form av "spole" någonstans. Ibland för att göra den mekaniskt mer flexibel (=fjäder) men också för att impedansanpassa ett kanske något längre spröt (5/8) som har en viss men ändå måttlig förstärkning. En förkortad antenn som är väldigt vanlig på handapparater men även ibland som segelbåtsantenn är antenn av s.k. Helixtyp. Teorin för den är lite annorlunda (lämnar vi därhän) då den består i princip av en enda lång spole (ser ut som en spiralfjäder innanför plasten/gummit) och kan vara rätt effektiv trots kompakta mått.

Jag är född in i båtlivet (1970) då föräldrarna hade båt. Så med föräldrarna har jag åkt Petterssonbåt, en hembyggd motorseglare och en Nimbus 26. Det blev en paus från båtlivet under några år på 90-talet innan jag köpte min första egna båt 2001. Solö Cabin helt i mahogny hade jag under 2 säsonger. Högsjöbåt i mahogny som jag var andra ägaren på, den hade jag under 13 säsonger. Tristan 301, mitt första renoveringsobjekt. Ägnade något tusental timmar åt att renovera träöverbyggnaden mm. Såld efter fyra säsonger. Coronet 26 Family, också köpt som ett projekt. Efter 4 säsonger var den relativt färdigrenoverad och jag sålde den. Coronet 24 Family, nuvarande båt. Köpt förra hösten och jag har lagt rätt många timmar på att snygga till den. Nyligen sjösatt och använd några helger för att se så att allt mekaniskt fungerar inför nästa säsong då jag räknar med att sjösätta i mer normal tid. Årets säsong är min 46'e på sjön, och jag har inte tröttnat än. Båtägandet är en åretrunt hobby för mig. Att renovera och förbättra är nästan lika kul som att åka med båten.

Min båtresa startade våren 1993 efter att ha byggt hus -92 ville vi ha nåt att ta oss ut til öarna utanför för bad och rekreation. Sagt och gjort och en Jofa 4 m röd sportbåt med 28 hk Suzuki införskaffades. Strax bytten 28:an ut mot en Yamaha 40 och det började gå undan. Såldes våren -94 till förmån för en Nordkapp 17 HT utan motor. Köptes en kväll när Sverige spelade mot Rumänien i VM -94. Fick tag i en Mariner 135 hk och hängde på. Den hade vi i ganska många år medans barnen va små. Men så ville vi ha lite mer utrymme men fortsatt hanterbar på trailer, så en Ryds Camping från -76 köptes. En Yamaha 55 följde med. Ruskigt bra båt och motor men den krånglade med växlingen så fick fatt i en Johnson 88 V4 som blev pricken över i:et. Den här kombon hade vi nog i 10 år innan vi kom fram till att övernatta i båt kanske vore roligt. Så en Maxi 680 DC köptes i Danmark. Motorn va en Cheva 4.3 V6 från en bil men båten va fin. En renoverad motor från firma i USA köptes billigt, tror den gick på 12 000 kr klart Sverige. Stoppades i båten och sen kom sak efter sak: Limpor täta, vattenpump ras, Värmeväxlare tät, drev ras och till slut vatten i oljan. Höll på i 8 år med den motorn.... Ut med sk----en och en helt ny 4,3 köptes och monterades. Nytt insug/förgasare, nytt kapell och alla dynor kläddes om. Nu så, allt fungerade och gud vad vi njöt. Men kände att jag aldrig kunde lita på den så vi sålde och köpte en Nidelv 28 från -87 i allra nordligaste Bohuslän. En flytande husvagn, trygg och säker, man hinner t o m kika på sjökortet ibland 😉 Sitter en 130 hästars diesel-Penta i som spinner så gott. Bara den får sin service och bytt delar som börjar slitas ut så startar den och går. Där går nog gränsen för storlek på båt. 3,5 ton är mycket, men med bogpropeller tar den sig dit jag vill. Men backa, nej se det går inte alls.... Jodå, bakåt kommer vi men vart är en gissning så god som någon 😉

Och inte bara det - det gäller att betala för tillräcklig datamängd också. Att streama TV drar mycket datamängd.... Men det är nog inte mest synd om oss båt- eller husbilsägare. "Ute i landet" finns väldigt många som faktiskt tittar via marknätet. För många är streaming via internet helt enkelt inte ett bra alternativ där de bor, men för främst äldre är det ett riktigt slag i ansiktet. För ingen kan säga annat utan att det är mer komplicerat att streama än att titta via marknätet (eller satellit) med TV:ns mottagare. När man streamar bör man ju veta vad man vill titta på (åtminstone vilken streamingtjänst), medan vi har en hel äldre (?) generation som faktiskt inte vill titta på TV på det viset. Man zappar snarare runt och ser om det finns något intressant. Jag tillhör dem. Och min svärmor på 80+ har TV:n som sällskap där hon bor själv, i en lägenhet utan fiberanslutning. När Boxer lämnade marknätet var det ingen enkel väg att hitta en lösning åt henne. Inte bara att med enkelhet kunna zappa som förr, utan också få till ett mobilt bredband med stor surfmängd/månad som inte kostade skjortan. Så nu har denna gamla dam flera fjärrkontroller, flera burkar att hålla koll på som hänger sig titt som tätt eller kräver programuppdatering o.s.v. För något som förr bara krävde en TV med sin egna fjärrkontroll och några enkla knapptryck.... Ser detta med att stänga marknätet nästan som diskriminering, inte minst av landsbygden och av en hel åldersgrupp. Men Allente (f.d. Canal Digital + Viasat) håller på med samma sak via satellit. Man lägger allt fler kanaler enbart åtkomliga för streaming, och slipper på så sätt betala för en satellittransponder. Rent krasst skyfflar man ju dock nu även överföringskostnaden på kunden, som redan betalar dyra pengar i uppkodningskostnad till kanalbolagen av det man tagit emot. För kunden måste ju vid streaming även stå för transportmediet, dvs bredbandet och datamängden till det egna hushållet. Något som tidigare var fritt att plocka ner (dvs dataströmmen i luften), en överföring vars kostnad sändande bolag stod för. I kanalbolagets ände kostar streamingen däremot i princip inget alls. En fiberuppkoppling med i princip oändlig kapacitet i en storstad har man redan sedan länge, och den kostar dem nästan ingenting i sammanhanget. Ren vinst för dem alltså. Men sänks priserna för oss tittare/abonnenter ? Nej, inte alls....

Jag frågade Grok: ”Har Mellgard tappat det helt eftersom han fortfarande tjatar om TBT?” Svar: ”Haha, det låter som att du undrar om Mellgard är fast i en nostalgisk loop med sitt TBT-tjat! 😄”

Ja forum generellt har svårare att locka, en orsak är säkert FB, men tyvärr lider MG precis som många andra forum av ett stort problem. Det är en liten grupp som totalt dominerar och svarar på allt, många bra svar (speciellt i motorbåtssnack) när det gäller teknikfrågor, men sedan finns gruppen som tvångsmässigt måste svara på allt och ofta självsäkert och (nästan) utan egentlig kunskap, men med en självsäkerhet som vore de kungar över forumet. Har själv många gånger fått inlägg tvärsågade av uppenbart personer som inte ens orkat läsa/förstått inlägget vilket gör att jag mer och mer sällan vill skriva här. Fast det är så att även vi som inte har 1000+ inlägg kan ha kunskap. De flesta nya medlemmar skriver 2-5 inlägg innan de försvinner och allt för ofta handlar de om att svaren de får är både överlägsna och/eller raljerande (blandat med riktiga svar) så det känner att det finns bättre ställen att söka information på. Minns för några år sedan en stackare (nybörjare) som ville ha tips om hemsegling en 100-150 nm längs östra kusten. Bland annat fick han veta att det var förenat med livsfara och när bland annat jag och någon till försökte lugna ner honom fick vi läsa att segla längs svenska kusten utan många års erfarenhet (hur man nu ska kunna få den utan att segla?) var att jämföra med att bestiga Mount Everest utan klättringsvana. Påminner om när nybörjare på Fotosidan vill ha tips på första systemkameran, de flesta svaren går ut på att de måste köpa ett hus för minst 35000 och objektiv för 15-20, och så försvinner de från forumet. Blev långt det här, men som slutkläm vill jag ändå framhålla och tacka alla duktiga medlemmar som delar med sig av era kunskaper och erfarenheter, ni som läser hela inlägget och inte bara rubriken (om ens den).

Om du fokar på mer argument och mindre tyckande och känslor kanske det går att resonera som en vuxen..? Fördelar: - Bättre kontakt med vattnet i hamn - Lättare att lyfta ombord personer om olyckan är framme - Lättare att kliva i/ur jollen - Enklare av/påstigning och lastning vid bryggan än om man går in med fören - Sittbrunnen tömmer snabbare vid överbrytande sjö (…just den är inte så vanlig…) Nackdelar: - Om du inte kan kontrollera dina rörelser kan det vara lite enklare att ramla över bord. - Om du dräller prylar i aktern kan de vara enklare att tappa överbord.

Jag har nu haft möjlighet att kunna testa detta praktiskt och kan visa i bild hur färgåtergivningen med olika typer av LED-lampor ser ut in armatur avsedd för glödlampor. Bakgrunden till detta är att jag tidigare skadat topplanternan i samband med avmastning, och för att ersätta den ropade jag i våras in en "nygammal" Hella Marine kombilanterna på Tradera för 200 kr. Nygammal så tillvida att den var oanvänd i originalkartong, men originalkartongen var märkt Made in West Germany och troligen äldre än mig. Egentligen borde jag väl ha köpt en ny armatur som var avsedd för LED från början, men nu hade jag ju köpt på mig LED-lampor för att ha i reserv och snål är man ju... Fig. 1a, 1b, 1c: försöksobjektet, Hella Marine topplanterna typ 3089. Jag gick således ner i pannrummet i bostadsrättsföreningen och monterade lanternan i ett skruvstycke, med strömförsörjning från ett labbaggregat. På ca 2 meters avstånd satte jag upp min systemkamera (Fujifilm X-T5). Fig. 2: försöksriggen. Anledningen till att jag bemödade mig att släpa ner systemkameran med stativ i källaren är att man måste ha full kontroll över exponering och vitbalans för att en sådant här försök överhuvudtaget ska kunna säga något av betydelse. Lamporna som är med i testet är: 1. Hella Marine BAY15D original-glödlampa, 10W 2. BAY15D 18 SMD 5050 LED Navigation Light Bulb (varmvit) från Boatlamps.co.uk, 3.2W 3. BAY15D Tri-Colour 36 SMD 2835 High Output LED Lamp, tredelad LED också från Boatlamps.co.uk, 4W Den sistnämnda har alltså tre färgade sektorer, dvs den har vita, röda och gröna dioder i respektive sektor. Detta skulle visa sig ställa problem senare - för de andra två lamporna kunde jag visa de olika sektorerna utan att flytta kameran eller lanternan bara genom att ställa lampglaset löst på armaturens botten, men eftersom den tredelade lanternan måste matcha glaset så var jag tvungen att rotera skruvstycket och flytta kameran lite för att kunna fota alla sektorerna, så bilderna på den lampan är inte tagna på exakt samma avstånd som de andra två. Det blev särskilt märkbart i bilden på den vita sektorn i den lampan, där fick jag inte till kameraplaceringen så bra. Bilderna nedan är tagna med nästan exakt samma exponeringsinställningar (1/60s, f/9, ISO 640) men eftersom den sista lampan var betydligt ljusstarkare än de andra två gick jag ner till f/11 där för att få visuellt liknande resultat. I samtliga bilder är vitpunkten satt till 4000K, färgtint är satt till 0, och tonmappningskurvan satt till "linear response". Vitpunkten på 4000K är vald mer eller mindre godtyckligt; jag tyckte glödlampans vitbalans såg någorlunda rimlig ut då, och det är ju den vi jämför med. Provade först 3000K men då såg glödlampans gröna sektor blå ut, vilket den inte gör i verkligheten. OBS att resultaten du ser nedan också beror på din bildskärm, så det kan se olika ut t.ex. på datorn och på mobilen. Min bildskärm är färgkalibrerad, men det är nog få icke-fotografer som bemödar sig med sådant. Helt vetenskapligt är ju inte detta men något kanske man kan få ut av bilderna ändå. Nog snackat, fram med resultaten. Fig 3a, 3b, 3c: lampa 1 (glödlampa). Fig 4a, 4b, 4c: lampa 2 (varmvit LED). Fig 5a, 5b, 5c: lampa 3 (trefärgad LED). Den trefärgade lampans vita sektor är kallvit, vilket också ger oss möjlighet att praktiskt demonstrera vad som händer om man sätter en kallvit lampa bakom ett grönfärgat glas - det blir blått, precis som det förklarats ovan: Fig. 6: lampa 3 med glaset felvridet så att vita sektorn på lampan hamnat bakom den gröna sektorn på glaset. Sammanfattningsvis är väl min slutsats att alla tre alternativen ser bra ut rent subjektivt, både på bild och i verkligheten (utom det felvridna glaset i fig 6, då). Den trefärgade lampan har dock en märkbart grönare grön sektor än de andra två, men jag vet inte om det spelar nån roll egentligen. Nästa försök borde vara att filma hur övergången mellan sektorerna ser ut på de olika lamporna, men jag har inte lyckats sätta upp en bra försöksrigg för det ännu. Egentligen skulle jag också vilja göra detta på längre avstånd så att intrycket blir mer realistiskt, vilket gör det ännu svårare. Får se om jag orkar innan det blir för kallt ute. Hoppas detta kan ha varit intressant för någon.

Blocket tillbaka från maskinverkstaden, borrat 0,76 mm. Nu väntar jag bara på delar från USA .

Motorn sitter nu i stativet. Kamkedjan något sliten. Kan ju säga att svängningsdämparen satt satan. Avdragaren blev ganska illa åtgången men till slut så släppte det.

Kul tråd. Började skriva men det blev alldeles för långt... Ska försöka hålla mig kortare nu (även om också detta blir långt). Född på en ö i Stockholms skärgård. Föräldrar utan direkt båtvana. Från jag var dryga året har jag varit helt fascinerad av vatten och det som flyter. Inte att vara i vattnet. Sägs det. Byggde flottar av flyttimmer som det på den tiden fanns gott om i skärgården. Stiga Matros Första egna båten en Stiga Matros som senare visade sig vara en båt byggd av Saga. Kuskade länge runt i denna i närliggande vikar. Satt på aktertoften och sparkade med benen och låtsades det var en motor. Men jag tog mig framåt. Byggde hemmagjord mast och sticksvärd och försökte segla med denna med blandat resultat. Seglade mycket med grannars båtar. Pigg-jolle, Yak-jolle, Lill-triss, Trissjolle, Askeladden och Flipper. Var nog bland de första i Sverige att segla Windsurfing-bräda då en granne tog hem en sån från USA runt 1969-70. Var tidigt den i familjen som fick ta hand om underhåll och reparationer av båtar och motorer. Flipper Andra egna båten en Fabola Flipper Scow som jag seglade mycket med och en gång höll jag på att stryka med. Här tackar jag KBV som av en händelse var i närheten och dessutom lyckades se mig och kunde rädda mig och mina kompisar efter ca 40 minuter i 6-gradigt vatten. Blev en del reparationer efter detta äventyr (galenskap skulle jag säga idag). Bytte till mig en Crescent 420 mot en gammal soffa som vi skulle slänga. Båten hade en knäckt akterspegel och en dåligt fungerade Johnsson 5 hk. Lagade akterspegeln och fick fart på den gamla motorn. Det var en sån där med gammaldags trycktank, dvs dubbel slang till och från tanken där den ena byggde tryck och den andra släppte fram soppan. Köpte en ny Honda 8 hk och satte på båten efter några år. Sen följde några år då barnen tog all tid och kraft och pengar men de fick lära sig både ro, segla och köra motor när de kunde simma tillräckligt bra. Seglade mycket med en kompis i hans Albin Express under 5-6 år. Bla SM i Oxelösund och flera race på Baggensfjärden och runt i skärgården. Yamarin 490 Tredje egna båten köpte jag när barnen hade blivit lite äldre och ekonomin blivit lite bättre. Det var en Yamarin 490 med en Yamaha 50 hk. Fiskade mycket från den och åkte vattenskidor etc. Den fick gå många timmar under de första åren. Bytte motor för några år sedan till en Selva 70 hk. Jättebra båt! Bella 630 Den första bobara båten köpte jag 2004 och det var en Bella 630. Ville kunna sova över i båten efter att tidigare bara haft öppna båtar. Funkade sådär. Hade den i ett år. Bella Falcon Den andra bobara båten blev en Bella Falcon 26. Klart mycket bättre än den första och nu kunde frugan tänka sig att följa med ut. Ägnade mycket tid åt att fixa till den ganska skröpliga båten innan jag sålde den två år senare. Annars en båt med ett fantastiskt skrov som tålde sjö väldigt bra. Nimbus 29 Coupé Den tredje bobara båten var en Nimbus 29 Coupé som vi tittat på när vi letade Bella Falconen och som plötsligt dök upp igen. Det som först verkade vara en jättestor båt kändes nu inte alls så stor. Liksom tidigare båtar fixade jag mycket med Nimbusen innan vi kom på att den som planande båt studsade lite för mycket och att våra ryggar inte mådde så bra av det. Hade några kompisar som just bytt upp sig till en Saga 315 med halvplanande skrov. Sålde Nimbusen efter fyra år. (Ni ser mönstret? Första båten ett år. Andra två år. Tredje fyra år.) Saga 315 Efter att ha titta runt på olika begagnade Saga 315 fick vi sedan ett tips om en ny 315 som var demo-båt och som låg i Göteborg. Vi tänkte att en weekend i Göteborg kan vara trevligt så vi åkte ner och tittade på den. Efter diverse diskussioner med säljaren, dåvarande generalagent för Saga i Sverige, där han erbjöd ett bra inbytespris för Nimbusen, åkte vi hem och funderade och kontaktade banken om möjligheten att få lån. Allt verkade funka och även om det var mer pengar än vi kanske hade råd med så slog vi till. Även på denna båt har jag lagt oerhört mycket jobb för att få den som jag vill ha den och nu, 16 år senare, känns det oöverstigligt att lägga det jobbet på en annan båt så jag gissar att vi kommer behålla den ett bra tag till, även om det ibland suger efter en båt där barn och barnbarn kan följa med. Vi får väl se men livet som pensionär är inte speciellt lukrativt men jag brukar säga att jag har så jag klarar mig. Det blev alltså inte så att jag hade båtarna i 1, 2 4 och 8 år innan jag sålde dem vilket verkade vara ett mönster efter de första bobara båtarna. Oj, vad långt det blev ändå!

Jag fick min första båt 1965, min far hade kappseglat mycket med ganska stor framgång, och han ville att jag skulle ärva kappseglingsintresset. Jag fick även ett medlemskap i ASS, Arendals Segelsällskap (senare BKSS, Björlnda Kile SS). Båten jag fick var en optimistjolle med rött segel, 1149 var numret. Pappa hade byggt den själv av en byggsats inköpt från Marstrand, Marinex tror jag att firman hette. Men jag gjorde farsan besviken, jag ville inte kappsegla, att sedan de andra juniorerna i ASS hade modernare lättviktsoptimister av plast, som seglade snabbare gjorde inte saken bättre. Nästa båt, var inte min… olika släktingar helårsbodde eller sommarbodde i skärgården, på västra Hisingen och i Öckerö kommun. Här fanns det flera olika båtar att låna. Det kunde vara som i visan, ”Ålefeskarns vals”. Vi var några ungdomar som skulle ut och dra makrill, eller torsk, men då den första båten vid bryggan läckte och låg i marvattnet tog vi nästa, en bohusjulle blev det ofta, den kunde även seglas, den hade en Albin O11 med reversibel propeller. Nån gång i september 1979 så strandade Sir Winston Churchill vid Vinga, ja passagerarbåten med den namnet, och då var vi där… En livflotte och en livboj bärgades från denna bohusjulle. Därefter hade jag hand om en ”plasteka”, ett hemmabygge men en 15hk Archimedes på akterspegeln, vem som ägde den båten var litet oklart, men han som byggt den ville iallafall inte kännas vid den av någon orsak. En dag var den borta, men inte stulen… Då köpte jag en väl begagnad Lohi 465, en båt med katedralbotten och en väldigt sliten Evinrude på 35hk. Denna båt utrustades för sportfiske. Det hade definitivt varit billigare och gått mycket snabbare att istället köpa fisken av den dyraste fiskaffären i Feskekörka än att fiska från denna båt och att reparera den gamla motorn. 1982 hade vi ett par dödsfall i släkten, och en sjöbod eller snarare ett mindre magasin tömdes, då kom den hembyggda plastekan fram… Några år senare hade jag bildat familj och geografiskt centrum var nu i mångt och mycket Tjörn. Nu skulle det vara en bobar båt. Pengarna räckte bara till en Monark 670. I fem år hade vi den i familjen, jämte en Gullholmensnipa som egentligen var svågerns. Jag vet inte hur många timmars mekande jag förtog med dessa två båtar. Särskilt monarkens motor som var helt slut ägnades mycket tid, innan den byttes ut mot en helt ny motor. Därefter köptes en Nimbus 2700, nu hade vi äntligen en riktig båt. Den hade vi i 21 säsonger, men vi tröttnade på allt kapell som den båten hade. Det blev en del turer över Skagerack till både Læsö och Skagen, men mest i Bohuslän. En oväderssommar tog vi Dalslands kanal. Även i denna båten bytte jag motor, det blev en TAMD31. Vi kollade på andra båtar att byta till, Viknäsar, Targor och litet utav varje… Men till slut, 2015 kom nuvarande båt i vår väg, en Triton 29, jag kände till båttypen väl då en kompis hade haft en, så det blev ett snabbt köp, på andra sidan landet. Och på den vägen är det… Ja sedan har det funnits diverse jollar, släpdingar också, alla överkomna som begagnade eller som sjöfynd. Men då jag tröttnar på att laga läckande båtar och gummibåtar köpte jag en sprillans ny liten gummibåt för några år sedan, den har fått en liten elsnurra.

Jag och min segelbåt Albin Cumulus. Från 1979, köptes 2005. Då med helt genomgången och renoverad motor. Nytt komplett topplock, avgaskrök, kolvringar, cylinderfoder, lager mm mm. Mekaniskt intresserad, så jag har bra ordning på prylarna. Har egen konverterad bilgenerator på 65A. Gillar att förbättra och utveckla. Fixat väl fungerande Lazyjacks. Byggt badrygga med stege, peke med stege och ankarvippa, och ordentligt grabbräck ovan sprayhood. Allt TIG-svetsat i RF. Sytt Bimini och sittbrunnskapell. Installerade första sommaren dieselvärmare. Numer 9" Garmin plotter, med bl a Hydrographica och ett frammåtseende ekolod. Mycket praktiskt! Legat ute på Vänern i snitt 75 nätter / säsong. Sista åren ca 50. Det har blivit dryga 140 olika platser med natthamn i främst Vänern. Tankar ca 100 liter B0 varje säsong, varav 50 går till värmaren. Bygger täckställning när båten ligger i sjön, så jag inte riskerar att slå ihjäl mig på gammeldagar, ifall jag ramlar. Ja, nu efter fina 20 säsonger, så har jag börjat fundera på att sälja och börja med husbil eller husvagn i stället. Båten, väl fungerande, är ju inte längre så mycket värd. Men väl värd de investerade pengarna. Jag har verkligen njutit av att vara på sjön. .

Ska bjuda på en uppdatering i ärendet då jag själv uppskattade de trådar där man kunde se ”hur det gick sen” när jag försökte leta lösningar på problemet. Lämnade in båten på blästring samt epoxi målning av hela skrovet och inte haft några problem sedan dess. Även positivt överraskad över hur lätt epoxin är att hålla ren från påväxt då den har en extremt slät yta som är lätt att tvätta. Om jag ska ge en spaning tror jag vi kommer se fler koppar-målade båtar med korrosionsproblematik framåt. Tycker mig se många bottnar i risigt skick titt som tätt både på blocket och i sjön.

Förraförra säsongen. En välbesökt gästhamn i Bohuslän som har alla faciliteter, även många landströmsuttag. En idiot har placerat ett så kallat ”hondaaggregat” på kajen, inte bara det, det startas också efter det att hamnvärdarna gått hem, och det får gå i och väsnas flera timmar. Minst två besättningar i grannbåtarna protesterar. När det blir läggdags för dom minsta barnen i den ena båten är det någon som knuffar ner elverket i hamnbassängens vatten. Elverk, inte ens dom som är tillverkade av Honda, tål att doppas i saltvatten, sannolikt inte i sötvatten heller. Kontroverser med skarpa meningsutbyten uppstår, det dränkta ekverket bärgas, och när kontrahenterna lugnat ner sig föreslår någon att man skall koppla landströmskabeln till elstolpen istället för till det nu obrukbara elverket, men det går nu inte eftersom kabeln har ”fel” kontakt…. Enligt uppgift ringdes det även till Polisen, men någon polis syntes inte till, varken den dagen eller nästkommande. Hönö Klova för några år sedan. Där finns det också en massa eluttag. En kille i en 35-fots motorbåt undrar på morgonen om det är ok att starta elverket under cirka tio minuter, eftersom den redan tillkopplade landströmmen inte räcker till. Ja det tycker väl ja går bra, men vad var det han skulle göra som skulle dra så himla mycket ström..? -Jo koka ägg… (hårdkokta får man ju då förmoda…) Jag ställde inga ytterligare frågor, och båtägaren som var vänlig och helt ok annars startade inte denna helvetsmaskin nån mer gång, och eftersom den var inbyggd i båten och rätt så ljudisolerad väsnades den inte så mycket, men det uppkom ju en del dieselavgaser. Ibland har man lust att uppmana en del så kallade ”sjöfarare” att sälja båten och istället köpa sig en hammock, en sådan gungar ju den också.

Erfarenhetsrapport – Renovering av undervattensskrovet på Maxi 68 “Opportunity” Denna våren gjorde vi en bottensanering och vill gärna sprida våra erfarenheter för att både uppmuntra och hjälpa alla med samma projekt. Som nästan allt annat går det mycket bättre tillsammans och denna sammling är inte bara vårt påhitt: Tack så mycket, Tulle från Västerås Stad, Thommy från Hjertmans och vår granne Christer för alla råd, tipps, hjälp och uppmuntringar! Utan er skulle vi inte har lyckas. Fas 1: Analys Vi köpte en Maxi 68, årsmodell 1971 med okännt historia under senhösten 2024. Eftersom båten ligger i Mälaren, där all giftfärg är förbjuden, beslutade vi att låta undersöka färguppbyggnaden på undervattensskrovet. Vi beställde en mätning medan båten stod på land. Resultat: gränsvärdena för både koppar och tenn överskreds flera gånger om. Bottenfärgen var med största sannolikhet original från 70-talet, och det översta lagret var mjuk antifouling. På grund av detta beslutade vi att ta bort färgen i två steg: först ta bort mjuk antifouling med färgborttagningsmedel och spackelspade (eftersom den täpper till slippapper och verktyg vid torr behandling som slipning), därefter skrapa med klinga och slipa resterna. Vi gjorde en ungefärlig beräkning via en webbsida. Resultat: undervattensskrovet har en uppskattad yta på cirka 11 kvadratmeter. Val av verktyg och material Vi testade flera olika färgborttagningsmedel eftersom effektiviteten beror mycket på vilken färgtyp som användes på 70-talet. (Tack Tulle!) Rudret var en idealisk testyta, eftersom den är upphängd på Maxi och lätt att ta hem. Vi provade tre olika färgborttagningsmedel och genomförde testet så snabbt som möjligt medan utomhustemperaturen fortfarande var acceptabel. För oss fungerade Ovatrol sämst. Lephant var okej, och Biltemas fungerade bäst. Vi testade olika verktyg för att skrapa bort färgen. Bäst fungerade en kombination av ICAs degskrapare och en medelbred spackelspade med lätt rundade kanter. Det är bra att ha två olika verktyg med olika grepp, eftersom arbetet är påfrestande för händerna. Fas 2: Våt borttagning av antifouling Vi arbetade enligt rekommendationer från Biltema och andra tillverkare, bit för bit. Rekommendationen var cirka en kvadratmeter åt gången, vilket vi kan bekräfta. Vi experimenterade med verkningstiden och fann att 4 timmar var lagom vid temperaturer mellan 15 och 20 °C. Vid varmare väder behövde man arbeta om oftare. Det fungerade delvis bra att täcka ytan med plastfolie efter applicering. Till slut penslade vi bara på nytt och använde lite mer av medlet. Skyddskläder, handskar och ögonskydd är självklara. Vi valde en dag med lite vind. Under båten lade vi en presenning – en gammal, tung sådan som inte blåste bort – för att fånga upp den våta färgen. Om möjligt kan man skrapa direkt mot en behållare. Det är en övningssak. Personligen tyckte jag det fungerade bra att arbeta vertikalt, från vattenlinjen ner till kölen. Fas 3: Skrapa bort resterande färg inklusive primer Mätningen visade att den svarta antifoulingen innehöll gift. Den underliggande röda primern var ogiftig. Vi beslutade att ta bort även primern för att säkerställa en bra färguppbyggnad med tjärepoxi. Vi använde enligt rekommendation en skrapa med hårdmetallklinga och dammsugare. Vi använde ingen industridammsugare, utan en gammal hushållsdammsugare med förfilter. En 10 meter lång, 25 mm armerad sugslang fungerade som koppling. Vi förberedde också arbetsplatsen. Eftersom arbetet är fysiskt krävande byggde vi en justerbar arbetsplattform av lastpallar som kunde flyttas. Det gick alltså bra att arbeta liggande med anpassad arbetshöjd. Arbetspassen var cirka 1,5 till 2 timmar – hellre fler pass än att skada kroppen. Vi modifierade verktyget genom att runda av kanterna på hårdmetallklingan för att undvika skador på gelcoaten. Det är bra att testa sig fram tills man hittar rätt teknik för ett bra resultat. Fas 4: Slipning Efter att vi skrapat bort färgen började vi slipa bort de återstående resterna på undervattensskrovet. Vi använde en planslip med dammutsug, kopplad till samma förfilter och hushållsdammsugare som tidigare. För att förenkla arbetet fäste vi även en förlängningssladd med buntband längs sugslangen, där vi anslöt slipmaskinen. Vid denna uppgift var det enklare att slipa horisontellt. Vi använde 80-korns slippapper med hål för dammutsug. Vår erfarenhet var att det är bäst att hålla slipmaskinen i ständig rörelse, särskilt på den rundade skrovformen, för att undvika att slipa igenom gelcoaten. Större delen av skrovet kunde slipas med planslipen. För vissa rundningar, som övergången mellan köl och skrov, använde vi ett sliprondellfäste för borrmaskin som passade formen bättre. Vår erfarenhet är att det är bättre att använda grövre slippapper men med lägre hastighet på slipmaskinen. Detta kunde justeras steglöst på vår borrmaskin, och även på vår planslip. Vi använde samma teknik med lastpallar för att få rätt arbetshöjd, och höll arbetsintervallerna till max 1,5 timmar. Trots förfiltret var det bra att vi köpt fyra extra dammsugarpåsar, eftersom slipdammet inte fastnade i förfiltret. Fas 5: Järnköl Maxin har en fenköl av järn. Den kunde vi inte skrapa eller slipa med vanliga metoder, eftersom ytan var för ojämn och rostig. Vi använde två vinkelslipar. Först en nätansluten vinkelslip med 115 mm rengöringsskiva med hårdmetallflisor (billigare variant av diamantskiva), som höll för cirka 1,5 m² per skiva. Skivan tog snabbt bort mycket material, men dammutsug kunde inte användas. Vi byggde en plastfoliebur för att hindra slipdammet från att spridas, täckte marken och använde tung andnings- och hörselskydd. Arbetet gick snabbt – hela kölen var klar på en halvtimme. Efterbearbetning gjordes med en batteridriven vinkelslip med justerbar hastighet. Vi använde en lamellrondell med kornstorlek 40 och lägsta möjliga hastighet. Direkt efter att en sida av kölen var slipad behandlade vi den med Ovatrol rostskyddsprimer, som är kompatibel med tvåkomponentsfärg. Totalt två strykningar. Fas 6: Förberedelse för epoxiprimer Vi använde reparationsgelcoat för att laga både gamla skador i skrovet och de som uppstod vid färgborttagningen. Vi blandade så klart för mycket tvåkomponentsgelcoat, så vi kunde vara generösa. Efter härdning av gelcoaten slipade vi hela undervattensskrovet igen med 180-korns papper och excenterslip med dammutsug. Vi var särskilt noga med att all svart färg togs bort – vissa spår av röd primer kunde fortfarande synas. Slipningen gjordes snabbt för att bara rugga upp ytan. Därefter spolades slipdammet bort med högtryckstvätt och vatten. Efter noggrann torkning torkades hela skrovet av med rödsprit och mikrofiberduk. Förberedelserna var därmed klara. Fas 7: Epoxiprimer Vi valde epoxiprimer International VC TAR 2. Vi köpte två förpackningar à 2,5 liter. Med en beräknad yta på 11 m² var det precis lagom, med lite marginal. Det var mycket hjälpsamt att skaffa produktens datablad – det innehöll bland annat blandningsförhållanden och tider för övermålning. Vid 15–20 °C följde vi noggrant tiderna, särskilt den maximala tiden mellan strykningar (3 till 6 dagar enligt tabellen). Vi använde en tvåkomponentsbeständig roller med lammullsyta (inte skum). Våra erfarna grannar använde skumrollers, men vi har inte testat det själva. Det finns två sätt att blanda VC TAR 2: Volymförhållande 1:7 (enligt datablad) Viktförhållande 9,5:1 (enligt Internationals kundtjänst) Vi använde båda metoderna. För viktbaserad blandning var det bra att känna till förpackningarnas vikt: Bas: burk 235 g, lock 43 g Härdare: burk 85 g, lock 17 g Vi tillsatte 4 % förtunning, vilket gjorde appliceringen mycket enklare. Blandningen gjordes med rörpropeller och batteridriven borrmaskin på låg hastighet, eftersom epoxin är mycket tunnflytande. Första lagret tog längre tid än väntat – cirka en timme för 11 m². Det täcker inte så bra i början, men det är viktigare att applicera med lätt tryck – täckningen förbättras med kommande lager. Min erfarenhet är att resultatet blir bättre med låg hastighet och måttligt tryck. De två första lagren målades på två olika dagar. Jag rekommenderar att planera efter väder och temperatur – ha inte för bråttom. Vid senare strykningar var bra belysning mycket hjälpsamt för att se var man redan målat. Vi använde svart färg, vilket ibland gjorde det svårt att se. För att maskera vattenlinjen i aktern använde vi vanlig högkvalitativ målartejp. I övrigt behövdes ingen maskering på Maxi 68:s skrovform. Nu var det bara låta primern härda ut 5 dagar innan sjösättning. Skål! Avslutande tips: Förtunningen till VC TAR 2 är avsedd för tvåkomponentsfärg och löser därför omedelbart upp etiketter – även på förpackningarna själva. Var försiktig med det. Jag rekommenderar också att ha ett stort lager engångshandskar – färgen är mycket svår att få bort från huden och fäster precis som den ska. Det är bra att från början samla allt damm och färg vi fånga upp under resans gång för inlämningen på återvinningsstationen. Det var allt jag har att dela med mig av. Lycka till med er renovering!

Såhär blev det iallafall till slut. Riktigt nöjd, och tacksam för alla bra tips!! Tack å bock!

Det är just det TS försöker! Hjälp till eller ligg lågt.

Fler och fler kommer att förbättra sina elsystem isamband med installation av LFP batterier. #1 Fyller på med tips hur jag kapade mina 95 mm2 kablar vid installation av LFP batterier. Mätte upp rätt kabellängd, eltejp runt kabel som skydd på båda sidor om där jag ville kapa, på med 2 breda slangklämmor, litet mellanrum på slangklämmorna för det finbladiga bågfilsbladet. Resultatet blev bra men tar lite tid. (fotot nedan är troligen taget när jag börjat lossa på slangklämman...) Pressade först ena änden på kabeln, provmonterade och markerade "vinkeln" för den andra kabelskon för med feta kablar är det svårt att vrida en felpressad kabelsko rätt. Detta är en anledning till att inte köpa färdiga standardpressade kablar. #2 När jag installerade en ny Victron inverter fick jag problem att få in alla kardelerna på de maximalt feta kablarna (osäker på om det var skruvanslutning på invertern eller om det var vid pressning av kabelskorna till kopplingsplint). Blev en del grova ord innan jag kom på en fungerande lösning. Räddningen blev att använda en tillklippt dropp-stopp till vinflaskor, tunn metall som styrde in kardelerna.

Nu sitter stakarna på plats i kolvarna, svettigt det där😁 550° som jag skrev var Fahrenheit så cirka 300° C, gick kanonbra med induktionsvärmaren tog inte mer än någon minut så var kortändan uppe i 300°. Men man har inte många sekunder på sig innan det nyper fast. La på monteringspasta i kolvbultshålen innan montering.

HVO och fotogen har väldigt lika egenskaper vid förbränning i öppen låga. Varför vill man då använda HVO istället för fotogen? Skönt att slippa hantera flera flytande bränslen ombord.HVO funkar i motorn, i värmaren, i fotogenlampan och som tändvätska om man tänder grillen med tändvätska. HVO sotar nästan inte alls och luktar mindre än fotogen HVO är en produkt som håller en ganska snäv specifikation till skillnad från den fotogen man kan köpa på olika mackar och butiker. HVO är ett biobränsle, inte ett fossilt bränsle, vilket man kan tycka är bra. HVO är billigare än fotogen och finns på många mackar, medan fotogen tillräckligt ofta råkat vara slut när man som bäst behövt det. Sedan är det ju också roligt att testa nya saker.

Jag har skrivit det tidigare men jag HATAR spindlar i båten! De käkar små insekter och flugor och när dessa dör så skiter de på sig och lämnar svarta prickar på inredningen. Samma när spindlarna dör. Lämnar efter sig svarta prickar som ibland är svåra att få bort. Värre än fågelskit. Jag har nog mellan 100 och 500 spindlar i och på båten och jag brukar gå på spindeljakt runt båten under varma sommarkvällar och ha ihjäl kanske 30 per kväll som jag kommer åt.

Motorn urlyft, gick väldigt smidigt.

Det hade varit kul att höra av er här inne hur ert båtliv och båtägande har utvecklats under åren, och gärna lite resonemang om era båtar om varför ni köpte och sålde. Min första båt - Hobiecat 18. Gillade vattensporter, fick åka med en tur och tyckte detta kunde vara kul. Hittade en begagnad med ett risigt segel, körde några år med den tror vi ändå toppade 19 knop. Det va kul sommarnöje! Men jag ville gärna ha ngt mer bobart samtidigt segling så jag sålde Hobien. Fabola Campus 650 Segling och camping liv, seglingen var bättre än boendet. Kryssa upp längs kusten, el köra utombordaren. Till läggningarna var en utmaning då båten drev, man skulle köra motor, hålla rorkult samtidigt. Den såldes, allt blev lite för bökigt och för mycket camping. Merry Fisher 625 Ville ha en båt som kunde göra det mesta och va trailerbar. Vi fiskade, körde lite vattensport etc men även om det blev mindre camping så nyttjade vi den mest för sol och bad/övernattningar så familjen började leta lite mer bobåt. Winga 78 Mest för motor men ibland när vindarna va bakom tvärs så kunde jag hissa segel med familjen. Trivdes väldigt bra med denna båten, den hade i princip allt vad bekvämligheter vi behöver. Men det blev inte mycket segling bland kobbar/skär och saknade både lite fart, utrymme om man vill vidga sina vyer över en helg. Men trevlig i naturhamn, smart layout men lite liten med 3 barn med att behöva ta upp och ner bordet i sittbrunnen va inte optimalt etc. Saltö 31 Vår nuvarande båt där vi hamnat som familj, man kan säga en större Winga 78 utan mast och större motor. Hardtop och kök uppe i sittbrunnen, klassisk svensk båt med akterruff och mkt trä. Generellt väldigt nöjd med båten och att man kan ta sig lite längre sträckor relativt snabbt, mer utrymme och badbrygga/ankarspel gör livet lite enklare vid förtöjning. Haft båten i 3 säsonger men har inga planer på att byta, nöjd med storlek och bekvämligheter för prisbilden. Funkar för en vecka med familjen eller bara en badtur över dagen. Drev har sina för och nackdelar men prisbilden mot svenska(Nimbus) axel båtar i samma storlek gjorde att valet föll på och fortfarande faller på en Saltö. Även det faktum att man alltid behöver fixa båtar som man köper gör byte av båt mindre attraktivt...Och jag får segla med vår jolle istället för med båten. Segelbåt hade kanske blivit aktuellt igen om familjen hade spenderat 3-4 v på semestern i båten, och man då kunde seglat längre iväg. Men normal fallet är att det är så mycket annat som händer så om man får en hel oavbruten vecka så får man vara nöjd!

Jösses vilka salta historier, det känns futtigt att skriva här om sin första och enda båt. Mitt båtliv började väl som för så många andra, som gast i storebrorsans optimistjolle i en liten insjö. Opjollarna är ju pyttesmå men det var vi också så det funkade på något sätt. Jag var förmodligen inte till någon större nytta utan mest barlast. Sedan i början på 80-talet köpte farsan segelbåt, en begagnad HR Monsun. Bara 31 fot men som liten grabb upplevs det ju som ett stort skepp. Efter köpet kom vi inte längre än utom synhåll från säljaren innan farsan smällde på hårt på grund i full motorfart. Jag minns att jag flög genom hela ruffen, över bordet och landade i babordsoffan. Men Rassy bygger ju rejäla båtar så inget hände mer än ett rejält jack i långkölen. Vi hade Monsunen några år och det var på den jag lärde mig segla. Medan jag senare som vuxen letade båt var jag och tittade på en sådan och tänkte det kunde bli en bra förstabåt, men jag märkte på säljaren att han inte tyckte jag "var värdig nog" att ta över den. Knepig karl. Nå, det var kanske lika bra. Långkölade båtar är trots allt lite bökiga att manövrera själv i lågfart eller om det är strömt. Farsans företag gick bättre och det blev ett uppbyte från Monsunen till en ny Cenit 33, en toppenbåt på alla sätt och vis. Tyvärr så måste man ofta jobba hela tiden för att ha råd med dyra saker så den båten låg mest vid bryggan. Och jag var bara i tonåren så jag fick inte låna den själv och dra ut. Men det är en härlig känsla med en alldeles ny, stor båt med mycket trä i inredningen. Sedan gick det många år med andra intressen, främst motorcykel på somrarna. Det är ett under att jag fortfarande lever, trots alla tokerier på vägarna genom åren. Att åka båt istf mc på somrarna är också ett strategiskt val eftersom jag behöver körkortet i jobbet. Det lirar inte så bra med aktiv mc-körning. För några år sedan fick farsan och jag för oss att ha båt tillsammans så vi tog över en risig Facil 26 av en bekant. Men det blev en kort romans, jag trivdes aldrig med den trånga ruffen och den trilskande gamla BMW-inombordaren, som förövrigt var en tysk betongblandarmotor som BMW bara köpt in och satt sin egen logga på. Nåväl, förra sommaren blev jag till slut återfallsseglare och studerade nogsamt marknaden och båtutbudet på Blocket under en längre tid. Jag hade fyra krav på min första egna båt: - självslående fock (jag är lat och bekväm) - ståhöjd i det mesta av ruffen (gör mycket för trivseln att slippa gå med gamnacke eller ihopfälld hela tiden) - rattstyrning (Ceniten hade ratt och jag tycker det är bättre än pinne) - annan layout än två längsgående soffor utmed ruffsidorna (det är inte särskilt användbart eller praktiskt när man oftast är bara en pers ombord) Inte många billiga, mindre segelbåtar uppfyller allt detta så jag fick backa på det här med ratt. Men i övrigt så föll det på plats med den Maxi Fenix Dinett som jag nu ligger och skriver det här i. När jag slog till på köp stod den på land med motor som inte gick att starta och det är helt typiskt mig att dra igång ett sådant projekt. Billigt ska det vara och allt kan lagas, det är bara frågan om det är värt kostnaden för delarna och tiden. Gillar att fixa och laga saker och det är väl i ärlighetens namn minst lika mkt det som själva seglingen som gjort att jag blivit med båt. Jag hade aldrig tidigare mekat med en dieselmotor innan jag satte tänderna, eller rättare sagt ringnycklarna i den gamla MD5:an. Men efter ett par timmars kliande i skallen så spann han igång fint så jag kunde sjösätta och fara hem. Vid starten från Öregrund hade jag ingen destination, eftersom jag inte hade lyckats ordna någon båtplats. "Det löser sig" tänkte jag, kastade loss och började maila och ringa runt till klubbar och sällskap medan jag funderade på om motorn skulle klara två dagars nonstop-gång ner till Sthlmstrakten, det var svag motvind hela vägen ner och jag hade bara helgen på mig. Men det gjorde den med bravur, det är ju en Penta.... Angående båtplats blev det nobben överallt eftersom båten saknade intyg på TBT-fritt skrov. Jag blev allt svettigare och undrade om jag överhuvudtaget skulle kunna ha den här båten någonstans i rimlig närhet av bostaden. Men det ordnade sig till slut. Nu är det andra sommaren och det är kul att vara ute på sjön igen!

Inte min båt men väl min fars gamla "racerbåt" CINA. Någon gång 1955 då min far fyllt 20 år köpte han en begagnad passbåt av någon som far uttryckte det ”grosshandlare” i Ronneby/Karlskrona skärgård. Båten skall enligt uppgift från far vara en Ruben Östlund konstruktion, kravellbyggd i mahogny, ca 8,0 m lång och ca 2,0 m bred. Jag fick aldrig se båten i verkligheten för den såldes vidare ca 1 år innan jag föddes men har haft ett antal svartvita bilder på den som jag tyvärr försvunnit under åren. På de fåtal bilder jag sett på båten hade den inget rufftak eller rorkult som på ritningen eller om den var byggd så eller det demonterats av min far vet jag inte men mittdelen i framrutan var öppningsbar. För några år sedan stötte jag på en fråga i ett annat forum där någon undrade, ”Finns det någon sådan här Östlundare”. Blev genast nyfiken och mycket förvånad då jag genast kände igen båten som de lagt in en ritningsbild på, det var ju en likadan som far hade. På ritningen kunde man även se att Ruben Östlund daterat den till 13/9 1943. Bland kommentarerna svarade Anders Wærnéus på Sjöexpress, att ”En ritning såldes i alla fall till J.E. Jansson i Karlskrona” och då blev jag näst intill 100% säker på att det var just en sådan båt som far haft och kan mycket väl vara den som byggdes i Κarlskrona. Vet inte exakt när båten byggdes men det kan ha varit sent 1940-tal eller tidigt 1950-tal, för jag tror att ingen byggde en nöjesbåt mitt under ett pågående världskrig. Bild från Digitalt Museum, Sjöhistoriska Museet https://digitaltmuseum.se/011024658275/ritning Denna båt som hade ritningsnummer 456 B var inte en stegbåt som S1 Sverige, Svalan, Laila eller någon av Ruben Östlunds andra 30-tals racers. Ganska skarpt V i stäven som gradvis minskar till några få grader i aktern och därmed ganska lättdriven men krävde smult vatten för att gå bra i sjön. Motorn var från början en Chevrolet rak sexa och far nämnde någon gång att motorn var samma som i en Chevrolet lastbil och på ca 90 hk. Så om båten byggdes under sent 1940-tal eller tidigt 1950-tal var motorn antagligen en Chevrolet ”Stovebolt” rak 6:a med toppventiler och 216 cu:in som gav mellan 87–92 hk i originalutförande och användes i flertalet GM lastbilar bl.a. COE och Thriftmaster-pickuper samt vissa Bedford modeller. Men det kan även ha varit en 235 cu:in som gav mellan 90–100 hk i lastbilsutförande. På ritningen står även ”Fart med 90 eff. hk. 23 knop”. Jag vet också att far med all sannolikhet (fast han aldrig erkände sånt) hade trimmat motorn. I garaget hos farfar och farmor låg massor av delar som var utbytta från hans motorcyklar och en ganska stor 1-ports förgasare som jag undrade var den kom ifrån. ”Den satt på första motorn i båten” svarade far och sen var det slutdiskuterat om den saken. Originalförgasaren var alltså utbytt men till vad det vet jag inte, det fanns insug till Stovebolt motorerna för både två och tre 1-portsförgasare. Har fått höra flera historier på bygden om fars racerbåt som gick lika snabbt som en torpedbåt och hans Ariel Red Hunter VH som körde ifrån allt och alla samt att far körde en speedway-tävling i träskor. Men detta är ju bara skrönor och har man inte upplevt det själv så får man ta det med en nypa salt, far erkände aldrig såna saker utan det var alltid locket på om man frågade. Eftersom far med största sannolikhet hade trimmat motorn lite kan den haft en effekt på upp mot 100–110 hk beroende på om det var en 216 eller 235 och gav båten en toppfart på strax över 25 knop. Vem som marinkonverterat motorn fick jag aldrig reda på. Jag har under flera års tid sökt bland de Amerikanska tillverkarna av inombordsmotorer men inte hittat någon som konverterat denna typ av motor. GM ”Stovebolt” motorn var ganska ökänd för att vara högst opålitlig avseende smörjningen då 216 cu:in och 235 cu:in motorerna (t.o.m. 1953) inte hade full trycksmörjning och vissa delar var t.o.m. stänksmorda och antagligen ansett motortypen högst olämplig som båtmotor. Någon gång under sent 1950-tal innan båten såldes byttes Chevrolet motorn ut mot en 4-cylindrig motor från en Standard Vanguard. Effekten vet jag inte men den vanligaste motorn i en Standard Vanguard (Phase I och Phase II) var 2088 cc och 68 hk, 1956 kom Phase III med dubbla SU förgasare och 91 hk men jag tror inte det var denna motor. Anledningen till motorbytet har jag för mig var att Chevroletmotorn var uppsliten och den tålde inte konstantvarvtal och sjögång. Dessutom var den enormt bränsletörstig enligt vad far har sagt. Att reducera motoreffekten från ca 100–110 hk ner till 68 hk lär ju ha inneburit en rejäl fartsänkning. En vårdag under sent 1960-tal eller tidigt 1970-tal åkte far och jag bil genom båtuppställningsplatsen i småbåtshamnen. Far stannade helt plötsligt och gick ur bilen och fram till ett utbränt båtvrak som låg uppallat på hamnplan, helt utbränd inuti men namnskylten satt kvar på akterspegeln och där stod ”CINA” vilket var namnet på fars ”racerbåt”. //Pär

Trots att jag växt upp på en ö dröjde det ganska länge innan jag skaffade egen båt även om jag från unga år upp till tonåren var ute på havet mycket med släkt och vänner. Jag försökte att tjata till mig en optimistjolle som liten men det gick inte igenom så första båten blev en Karlskrona Viggen -67, först många år senare i vuxen ålder, ett impulsköp jag och dåvarande flickvännen gjorde tillsammans med ett kompispar. Trota ringa seglingskunskaper hankade vi oss fram och hade roligt. Efter några år svalnade intresset och båten såldes efter 3 säsonger. Sen följde några år då jag bara paddlade havskajak och tältade längs hela Bohuskusten då det gav betydligt mindre underhåll än en båt och mer tid på havet och ändå besökte jag hela t.ex hela Kosterskärgården och Väderöarna samt öarna längs norska Helgelandskusten så man kommer långt med enkla medel och det tilltalade mig, sen paddlade jag året om, även på vintern vilket gav ytterligare en dimension jämfört med sommarens båtåkande. Nu kanske inte alla tycker att kajak räknas men för mig gjorde det ingen egentlig skillnad från en ”riktig” båt. , huvudsaken var att få vara ute på havet. Men sen när dottern blev tonåring och en ny kvinna gjorde entré i mitt liv var de inte lika intresserade av mitt enkla kajakliv så jag började at fundera på en lösning för att fortfarande kunna åka ut, och det landade i en Draco 2400 -87 en sjöduglig planande båt med dieselmotor och midkabin som hängde med i tre säsonger innan vi insåg att den var för liten för 3-4 veckors sammanhängande semester. Den var mycket bra planerad men man tröttnar på ett pentry som inte når mer än strax ovanför knäna och midkabinens bredd på 110cm lämnar ju mer att önska. Följande och nuvarande båt är en Fjord 900 Dolphin som har hängt med i 7 säsonger nu och denna båten passar oss perfekt med bl.a en stor soffa i aktern, väl tilltagen byssa/ pentry hyfsad midkabin och en stor septiktank. Vi har kikat på nyare både ”DC” och slalongsbåtar men ingen har hittills kunnat matcha det vi har idag och samtidigt ha en rimlig prislapp, så vi väljer att lägga pengar på att uppdatera den vi har tillsvidare. Tyvärr hittade jag ingen bild på vår Viggen.

Mitt båtliv började i tvåårsåldern ungefär eftersom vi hade sommarställe, eller landställe som man ofta sa då, utanför Nynäshamn och pappa var i båtbranschen. Min första båt var den här som jag fick när jag var åtta år och nio månader sommaren 1967. Jag hade en segeljolle också från 10-12-års ålder, men den hittar jag ingen bild på och jag minns inte vad det var för fabrikat. Det var en ny jolletyp som påminner om en 420, men enmans och då givetvis mindre, men den modellen slog nog aldrig igenom. Nästa båt var en Flipper 42 som jag hade från att jag var 16 år, inte denna och inte med ratt. Den köpte jag billigt eftersom den var transportskadad. Pappa sålde då båtar på Norrmälarstrand så där stod jag och plastade. Pappa bjöd på en 20 hk Mercury från 1968 (tror jag den var) som hade ett antal år på nacken men som var väldigt lite körd. Ekipaget gjorde 28 knop vilket var rätt snabbt för alla typer av båtar på den tiden, men det var ju ganska stötig när det gick lite sjö. Man flög fram kan man säga, särskilt som pasagerar på den främre toften. Den hade jag kvar fram till 90-talet någon gång när jag sålde båten och snurran. En fantastisk motor som alltid startade på första rycket, utom vid första rycket på våren när man behövde två ryck för att få igång motorn. Pappsen "tvingade" mig att lära mig att hantera olika båtar, eller snarare lät mig lära mig. Jag har tidigare skrivit om när vi fotade en tvåmotorig Fjordbåt för Båtnytt när jag var 12 (tror jag). när vi var klara så blev det min uppgift att lägga till och tanka. En gång blev jag faktiskt tvungen att ta hem pappa och vänner till honom från Dalarö i en fiskebåt till, ja vart var det vi skulle, i mörker efter sent festande. Det gick ju bra, men det var väl inte så jättebra att lägga allt ansvar på en 16-åring. Största utmaningen var nog att manövrera en 26 meter lång fd. sandpråm genom Stegesundet och vidare till Sandhamn. Jag hade aldrig tidigare kört en så stor båt. Stegesundet var väl egentligen den lätta uppgiften jämfört med att ta sig in till Sandhamn med en massa småbåtar som inte alls brydde sig om att hålla undan för en båt som måste hålla far tör att kunna manövrera. När de försvann framför fören så hoppades man innerligt att de skulle komma fram på andra sidan. Ja, man fick ju iaf. nyttiga erfarenheter och de spår som finns kvar av alla utmaningar har bara varit positiva. Därefter var jag båtlös fram till 2011 när vi skulle köpa en liten, liten segelbåt, så då köpte vi den Comfort 32 som vi har idag. Inte liten, liten, men inte heller jättestor med dagens båtmått mätt. Båtlös med en båtintresserad pappa i båtbranschen innebar i praktiken att jag hade tillgång till både segelbåtar och motorbåtar i olika storlek, men utan att behöva äga någon båt. Fördelen var ju att det var billigt, men det var ju inte alltid det gick att ordna en båt när man ville använda den. Fördelarna övervägde när man just hade köpt en skitdyr bostad i början av 90-talet med ränta på 20 % och levde på existensminimum (njae, inte riktigt men faktiskt nära). Idag är samma bostad ännu skitdyrare (4 ggr dyrare med penningvärdet justerat till 2025 års penningvärde) så det blir nog en bra affär ändå när man en gång ska ärvas. Nu får man se hur länge man orkar ha båt och hur länge det fortsätter att vara roligt. Min salige far tappade faktiskt båtintresset med åldern, trots att han levt båt i hela livet (eller kanske bara därför). Just nu orkar och kan vi ta hand om båten fortfarande, men det bygger på att vi underlättat en hel del av sådant som vi gjorde tidigare. Första åtgärden var att skippa bottenfärg och tvätta båten i borsttvätt istället. Nästa var att låta bli att masta av varje höst. Nästa åtgärd efter det var att avfukta båten elektriskt och lämna allt kvar i den över vintern. Nu finns nog inte så mycket mer att göra tror jag, utom möjligen att komma på något enklare sätt att täcka båten över vintern. Vi har en NOA-ställning eller liknande som är rätt meckig att skruva ihop så här finns viss förbättringspotential. Ja, det var mitt båtliv i korthet, iaf. hittills.

Ja totalt omdömeslöst men inget man förhindrar med lagstiftning. Trots att det är olagligt att köra bil utan giltigt B-körkort så kör ju folk utan körkort (eller indraget körkort). Trots att det är olagligt att köra fort fort på vägarna så kör ju ändå folk för fort. Trots att det är olagligt att köra motorfordon på väg påverkad av alkohol eller droger så kör ju ändå folk fulla och drogpåverkade. Ja listan kan göras lång, jävligt lång... //Pär

Hej Tänkte jag skulle skriva några rader om lite motornostalgi från den tiden då man inte kunde stava till elektronik, styrenheter och sensorer. Börjar med en mycket sällsynt motor, Mercury 650XS en motor som var byggd för racing men hade sitt ursprung i en standardmotor. 1972 skall Mercury Marine ersätta den gamla 4-cylindriga 65 hk motorn som är en gammal konstruktion med tvärspolad motor som har relativt hög bränsleförbrukning och ger ca 66 hk på svänghjulet. Ersättaren är en helt ny 3-cylindrig 65 hk motor och Mercurys första 3 cylindriga motor är en smäcker och kompakt utombordsmotor med betydligt mindre växelhus än föregångaren vilket innebar lägre motstånd genom vattnet. Vikten för den nya modellen var endast 86 kg (109 lb) vilket var ca 4 kg lättare än sin föregångare och 5 kg lättare än OMCs 3-cylindriga 65 hk modell. Den nya motorn bromsade ca 68 hk på svänghjulet och uppgraderades till 70 hk 1977 som låg i produktion t.o.m. 1983. Därefter infördes den nya effektmätningsmetoden ICOMIA 28-83 som innebar att alla tillverkare enats om att mäta effekten på propelleraxeln, vilket gav ca 15% lägre effekt än på svänghjulet. 1984 släpps samma motor som 60 hk och 1986 kommer den även i en 50 hk version och dessa modeller ligger i produktion till 1991. Tekniska data Mercury 650 1972 Motortyp: 3-cylindrig direktspolad tvåtaktsmotor, aluminiumblock med stålfoder, bladventilstyrt insug med interna bladventiler, två förgasare med fasta huvudmunstycken Cylinderdiameter: 2.87” / 73,02 mm Slaglängd: 2.56” / 65,07 mm Cylindervolym: 49,9 cu:in / 816 cm3 Effekt: 68 hk vid 5300 r/min Varvtalsområde: 4800 – 5300 r/min Förgasare: 2 st WALBRO/MERCARB WMK 13 med 1 1/4" (31,75 mm) spjälldiameter Växelhus: Mekanisk växling F–N–B Utväxling: 14:23 / 1,83:1 Tändsystem: 12V batteridrivet brytarlöst tändsystem med remdriven fördelare, en tändspole. Uppdateras senare till fördelarlöst statordrivet CD (kondensatorurladdning) tändsystem. 1977 uppgraderas motorn till 70 hk och ett varvtalsområde mellan 5300–5800 r/min. Ger då ca 72 hk på svänghjulet vid 5800 r/min, vilket blir ca 61 hk på propelleraxeln. Denna konfiguration överförs 1984 då modellen klassas ner till 60 hk. OMCs Hustler/Stinger 3-cylindriga 49.7 cu:in motor var under tidigt 1970-tal dominerande i SE klassen och i November 1974 skickas en marknadsbulletin från Mercury Marines racingavdelning som avslöjar att Mercury kommer att lansera en ny XS modell inför 1975 som skall ge OMC en match. Kopia av marknadsbulletinen angående Mercury 650 XS från Mercurys racingavdelning. Mercury 650 XS var avsedd för APBA Stock SE klassen och skulle tillverkas i 250 exemplar per år för att kvalificera sig samt ingå i det ordinarie sortimentet, d.v.s. finnas med i broschyren och prislistan. Motorn i den nya 650 XS modellen var kraftigt modifierad och hade nu fått tre stora Tillotson TC 3B förgasare med 1 3/4" (44,45 mm) spjälldiameter istället för de båda WMK 13 standardförgasarna som var betydligt mindre. Motorblocket var modifierat och kom direkt från Mercury 650 X modellen som var en renodlad racemotor avsedd för APBA Mod 50 klassen. Kompressionen var högre och Mercury har angett ”Premium gasoline” som rekommenderat bränsle som på tidigt 1970-tal var minst 98 oktan. Det finns de som säger att motorn behöver högre oktantal och helst köras på ”Aviation fuel”, d.v.s. 100–104 oktan. Motorn hade ett rekommenderat varvtalsområde på 6000–7000 r/min och krävde ett oljeinblandningsförhållande på 18:1 (5,5%). Mercury 650XS Powerhead Med sina 90 hk var detta den effektstarkaste motorn i klassen och en litereffekt på hela 110 hk/L mot standardmotorns 83 hk/L. Första året tillverkades för få exemplar och motorn fanns inte med i varken broschyren eller prislistan och blev därför inte godkänd av APBA. 1976 hade Mercury tillverkat tillräckligt många exemplar och motorn fanns med i både broschyr och prislista. Hur många motorer som såldes i Sverige vet nog bara de som jobbade på NK Kristensson och var generalagent för Mercury under 1970-talet. Motorn var definitivt vanligare ute i Europa men Evinrude Hustler/Jonson Stinger var dominerade SE-klassen. Hur gick det för Mercury 650 XS i tävlingarna? Lasse Ström som körde för OMC i SE-klassen under 1970-talet har skrivit på sin blogg att han åkte ifrån de få Mercury 650 XS som han tävlade mot. Lasse Ström var en av Europas bästa förare på den tiden och det är ju inte helt omöjligt. Men det berodde nog mest på att förarna som körde Mercury var betydligt sämre på att köra än Lasse Ström, Mercury 650XS hade ju ca 10 hk mer än OMCs Hustler/Stinger i Stock SE klassen. //Pär

Nu har vi grillat och väntar på stjärnfall. Tyvärr är vi nära fullmåne, så det kanske inte blir så lätt att se 60 stjärnfall i timmen när månen "lyser", men några lär vi väl se.

Mehhh. Jag är ju här och ställer dumma frågor nu för tiden. Borde göra någon skillnad? 😁 Jag VET att det är sociala medier som tagit över. Typ år 2000 var jag med och drog igång ett forum för den märkesklubb (bilar) jag var aktiv i. De kommande 10 åren var det bra drag med 20-30k medlemmar på forumet var av flera tusen var aktiva. När jag senare startade FB-gruppen (som jag fortfarande roddar i) märktes det att forumet saktade ner. Gruppen på FB har nu 52k medlemmar och forumet är typ dött. 😕 I dagens samhälle vill människor ha snabba svar, hur bra svaren är har tydligen mindre betydelse.

😀 Denna eller liknande frågor har ju förekommit på detta forum x flera under årens lopp. Det brukar resultera i att förstagångsbåtägaren rekommenderas att ta med så mycket verktyg, sjukvårdsutrustning, nödproviant, nödutrustning, reservbränsle, reservdelar, köksgeråd, kokkärl, navigationshjälpmedel och andra ”bra-att-ha-gejer” att båten sannolikt skulle bli överlastad och riskera att sjunka redan i hemmahamnen. 😀

”Dessa störningar är naturligtvis allvarliga och kan ses som en del i ryskt hybridagerande riktat mot bland annat Sverige”, säger statsminister Ulf Kristersson Det är inte bra att sprida desinformation om vad Sverige gör och inte gör. Svenska experter och myndigheter pekar på att Ryssland troligtvis står bakom GPS- och satellitstörningar. PTS har formellt anklagat Ryssland inför FN:s teleunion. Säpo och Försvarsmakten bedömer det som en del i Rysslands hybridkrigföring. Sverige har valt att stå utanför ett separat EU-initiativ för GPS-skydd. Några länkar. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sverige-drabbat-i-storsta-gps-sabotaget-i-ostersjon?utm_source=chatgpt.com https://www.svd.se/a/dw3qqO/sabotage-mot-sverige-gps-system-slogs-ut?utm_source=chatgpt.com https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/sapo-om-hybridhot-betydligt-fler https://www.svd.se/a/rPamWm/ewa-skoog-haslum-ryssen-vill-verkligen-dra-ned-byxorna-pa-oss https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/8qQ7l1/ryska-signaler-slog-ut-tv-bilder-i-sverig?utm_source=chatgpt.com

Usch för att ligga på svaj. Trist. Så gör aaaaaldrig jag. Men vet du vad - vi kanske skall starta en helt egen tråd om naturhamnar och svajliggning i stället för att du dissar den personen som tipsar om en gästhamn i helt andra vatten än du brukar segla i..? 🙂

PS. Ser man en båt på land ser den oftast väldigt stor ut. I vattnet, betydligt mindre.

Nytt 240 Amp Laddat År Har bytt generator inför varje säsong under fem år. Vi vet att det alltid går att modifiera och göra saker och ting bättre. Alla generatorer har varit vattenkylda som jag har laborerat med. Ser så många inlägg om hur folk kopplar på fläktar mm för att kyla sina luftkylda generatorer. Jag testade initialt detta också och fick ut 5–10 Amp extra och var inte nöjd med detta. Det har blivit lätt över 200 timmar som jag har legat på knä framför min Yanmar 4JH5E och brorsans Yanmar 4JH4-HTE för att få till lite bättre laddning. För att underlätta testandet så byggdes en testbänk med en 7,5kW ABB 3 fasmotor, Hitachi frekvensomriktare som klarar 11kW. För att kunna lasta generatorn så finns 50 stycken H1 55W halogenglödlampor som går att koppla in i olika steg, totalt om 2700 Watt. Ytterligare last för att kolla av att regulatorer funkar för att ladda LiFePO4 batterier så finns 3x100Ah batterier som kan laddas. Två stycken från Amazon av olika modeller och ett batteri från SeaSea. Dom ligger rakt av parallellkopplade. I min generatorverkstad så finns inte rinnande vatten men det gör inget. Med en behållare som är fylld med exakt 25 liter vatten och med en termometer så kan uppvärmningen registreras och kyleffekten beräknas. Det har visat sig att vattnet kyler bort rätt så exakt 2.000 Watt när generatorn laddar med 240 Ampere vid 13,15 Volt som är 3,15kW Mer effekt kyls bort av den interna fläkten inne i generatorn. Uppskattningsvis så ligger verkningsgraden på en generator runt 55-60% Det blir mycket värme som ska kylas bort. Testet på Youtube gjordes utan regulator, ett spänningsaggregat användes istället. Notera att spänningen ut till fältlindningen var lägre än batterispänningen. Med en regulator så hade strömmen blivit ännu högre! Flera tester med Balmar MC-618 och Wakespeed 500 kommer att ske nu i vår. Problemet som många har upptäckt när de har uppgraderat med LFP batterier är att generatorn blir varm eller stekhet och i sämsta fall så smiter röken ut från generatorn och då är det riktigt illa. Generatorn är vattenkyld med en EGEN KRETS i våra båtar genom värmeväxlare. Att använda motorns kylvatten är ingen vinst. Att kyla med 82 gradigt vatten hjälper lite. Värmeväxlaren sitter direkt efter sjövattenfiltret. Normalt är kylvattnet 40 grader som cirkulerar till generatorerna (två generatorer i brorsans båt) när vi ligger i sjön. Deltat brukar vara 20 grader. Den interna regulatorn är urplockat och samtliga dioder också. Vet inte hur många interna diodbryggor som jag har eldat upp, men det är ett många och några till. Idag är diodbryggan extern på 300Amp och givetvis vattenkyld. Motorutrymmet är betydligt svalare idag med en vattenkyld generator än när jag hade en luftkyld generator från Genmaax som laddade typ endast 80Amp Med Flir värmekamera så syns det att den vattenkylda generatorn är en av de svalaste komponenterna på motorn. Porsche slutade att tillverka luftkylda motorer 1998. Det är inte så konstigt. Vatten kyller 250 gånger bättre än luft.

Vi har en öppning bakåt och en badbrygga bakom den. Kalas när man ska bada. De (få) gånger man förtöjer med akter in kan man helt obehindrat gå ombord. Väldigt praktiskt när man ska packa båten och kan knalla ombord med en väska i varje hand. Den ger också enkel tillgång till vattnet som man enkelt når utan att klättra eller hänga sig över något.

före och efter snart målning

lördag då smäller det jag har bestämt mig jag kommer lyfta ut motorerna ät tröt på att ligga där å skruva. kanske får för mig att riva motorerna för nöjets skull hahaha kommer självklart passa på att tvätta och måla motorrummet trevlig helg på er alla bilder kommer på jobbet

Livet som pensionär sen dryga 62, strax 70 år fyllda. Man hoppas att det blir några säsonger till på sjön. Ja, jag längtar... Köpte min Cumulus 2007. Legat ute på Vänern typ 70 nätter varje säsong. Knöte fast mig eller ankrat på åtminstonde 145 platser. Ja, givetvis fler återkommande.