Leaderboard

Idag är det 20 år sedan jag reggade mig som medlem här på Maringuiden. Har för mig att jag satt och hade lite att göra på jobbet när jag reggade mig. Var med ett tag innan dess och skrev som gäst, vilket gick på den tiden. Vet inte om man ska fira eller fundera på om man är riktigt klok. Jag bestämmer mig för att fira. Det är roligast så. Hoppas vi alla får en bra fortsättning på båt-sommaren!

Hej! Jag börjar med att be om Ursäkt så det är gjort. Den närmaste tiden följer jag en uppmaning i Cornucopia att vara lite obekväm, obekväm på så vis att jag ska lyfta upp kriget och folkmordet i Ukraina lite mera i dagens ljus. Uppmaningen kan läsas här (hoppas jag). Iden verkar vara rätt enkel, prata om kriget och folkmordet i Ukraina överallt även om det är obekvämt. Eftersom jag inte har någon egen vilja så följer jag givetvis denna uppmaning till punkt och pricka. Det jag önskar här och nu är att de av er som inte bryr sig så mycket om kriget försöker ändra på det. Ukraina behöver hjälp och stöd. Här finns några organisationer som är helt okej att skänka pengar till och Cornucopia är en utmärkt nyhetsförmedlare. Enklast är att ge ett bidrag direkt till den ukrainska staten, UNITED24 - The initiative of the President of Ukraine (https://u24.gov.ua/)

Varför är miljörörelsen så ointresserad av att stoppa den rostiga ryska rosneftflottan i Östersjön? https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-tankas-ryska-skuggflottan-fran-fartyg-utanfor-gotland Det verkar bara vara Greenpeace som bryr sig. https://www.greenpeace.org/sweden/agera/oil-is-war/ Jag är ingen greepeaceälskare, men när de vill göra något som jag tycker är bra så tyckte jag det är helt okej att skriva på deras namninsamling mot den ryska skuggflottan. Jag vill inte få olja mellan tårna när jag badar och jag vill absolut inte att Ryssland ska få in pengar så att de kan fortsätta kriga i Ukraina.

Oavsett om det beror på att jag är svårt förändringsobenägen eller för att det finns nya metoder som anses bättre än de antika metoder som de flesta rörmontörer använder idag så är min rekommendation att du väljer en gängtätning som är flexibel och justerbar under arbetets gång utan att det blir läckage. Det kan vara lite meckigt att montera flera gängrördelar så att allt hamna rätt. I min stockkonservativa och bakåtsträvande värld är lin och kladd något som fungerar just på det viset (det kanske även Loctite 577 gör). Om du under arbetets gång upptäcker att du behöver vrida lite på någon del så är det bara att göra det, både i samband med montaget och senare. Sedan kan lin och Unipak ligga evigt länge i en låda och när man behöver det så fungerar det precis lika komplicerat, kladdigt och tidsödande som förra gången man använde det.

Hej! Hoppas jag svarar rätt på mitt inlägg nu. Är första gången jag ställt en fråga i detta forum. Först av allt ett mycket stort TACK för att ni ställt upp och gett olika förslag på lösningar. Detta har verkligen hjälpt oss på riktigt! Denna båten vi har nu är ny för oss sedan i slutet av förra säsongen så mycket att lära. Svaret på vår gåta med gas var varken gasläcka (huvudkranen var avstängd och inte helt rätt symtom för denna gas), eller septiktanken (som ni skrev borde inte den ge tillräckligt med gas även om det luktar illa. Vi har dock neutraliserat doften enligt förslag och skall åtgärda vidare för säkerhets skull). Svaret var istället som flera av er skrev att läckande batteri till bogpropellern under sängen i förruffen. Vi hade bytt 4 batterier men fanns visst fler i båten, totalt 8 st.... Enligt försäljningen var alla batterier i båten nya förra säsongen.... så nu går vår utredning vidare med om det överladdas eller inte. Har köpt nytt batteri. Lite läskigt att sova över fortfarande...

Jag blir förvånad! Vi har fullskaligt krig i Europa och en despotisk ledare i öster som ställer om hela Ryssland till ren krigsekonomi och räknar med att 30 - 40 % av budgeten ska användas för kriget i Ukraina och upprustning av den ruska krigsmakten och samtidigt ser vissa problem med att öva vårt försvar. Det är sällan svårt att se var de militära områdena är belägna och det är sällan svårt att förstå vad som gäller, men det kräver viss ansträngning. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/skjutfalt-avlysningar/uto/tilltradesforbud-uto-v20-2024.pdf Jag tror att problemet är att de flesta inte har papperssjökort och därför missar en hel del information som är lite knepigare att få fram i plottern. Det kan man inte beskylla Försvarsmakten för kan jag tycka. Som svensk medborgare får man segla genom militära skyddsområden, men som utländsk medborgare får man inte göra det. Sedan har väl de flesta militära skyddsområdena tagits bort jämfört med hur det var förra gången vi var rädda för ryssen. Dags att ta vårt försvar på allvar igen!

Jodå, jag lever fortfarande om nu någon undrar. Ingenting blir som man tänkt sig. Har bara bryggseglat några gånger sedan slutet av juli. Båten har legat still och sannolikt blivit bevuxen med en massa havstulpaner. Min gamla mor avled icke oväntat i början av augusti. Det var mycket jobb med att ordna och begravning då vi har en del släktingar som bor både utomlands såsom i Skåne, Dalarna och Härjedalen. Sedan boupptäckning, städning och tömning av lägenheten. Då faller jag illa och får en ful fraktur på underarmen, vänster, tur i oturen. Kunde dock delta i ett veteranbilsrally, men det var svårt att manövrera blinkersen… Väntade i nån vecka på operation, som påbörjades men fick avbrytas då jag inte tålde narkosmedel, blodtrycket försvann. Sedan planerades det in en ny operation där man tog in extra resurser och andra anestesimetoder. Då skrev jag ett testamente och delgav frun alla koder… Men den operationen gick bra. Det blev mycket meccano inopererat. Så nu är jag sjukskriven till mitten av januari-25, och sannolikt sex månader till, planerar att gå i pension i mars. Jag får ännu inte träna armen, inte lyfta, inte vrida. Och jag når inte att peta mig på näsan med vänster hand, och då når jag ju heller inte den delen vi i normala fall sitter på, vilket blir svårt när jag varit på toa, den rena högerhanden får göra det smutsiga jobbet vilket tar emot. Nu kan jag klä mig själv och kan nästan bre smör på brödet. Båten skall snart upp, jag har engagerat en kompis och sonen som får hjälpa till. Drevet skall av och lämnas in för byte av samtliga packboxar etc. @Makro blir litet inblandad i det med kontakten av en bra drevmekaniker. Ja så ser det ut efter operation, ulna var av på flera ställen, radius hade också en fraktur, och låg helt fel, senorna hade lossnat mm. Men studera skruvskallarna noga, visst ser det ut som om det är torx? Så att ensam lyfta av drevet och sedan lyfta in det i bilen är liksom inte aktuellt i nuläget. Så då vet ni varför jag tagit en timeout härifrån, jobbigt att hantera tangentbordet med en hand… Annars mår jag bra… Titanskruvar är dyra, jag får väl en räkning så småningom från ortopedkliniken, en så kallad ”fraktura”.:-)

I barndomen på 70 talet var det fest varje helg hemma hos nån granne, en av de hade hembrännare i tvättstugan som gick året runt, så sprit var ingen brist, alla bryggde även vin. Vi barn var med, småbarn låg hemma och vaktades genom att ha telefonlinjen öppen, och man ibland lyssnade om de skrek. En granne hade en ombyggd fiskebåt från västkusten, motorn var en tändkula från Säfle, den stod ju mitt i båten, i typ som en garderob nere i kajutan, man gick ner för en trappa bredvid och fick gå runt den för att komma till dörren och komma åt motorn. Startproceduren var att vrida om en kran vid ratten, gå ner till motorn, tända en patron, stoppa i den och skruva på locket, sen dra ut en fjädrande pinne på svänghjulet och stampa till på den. Om motorn startade måste man fort vrida tillbaka kranen vid ratten. Vanligtvis gick det åt 2-3 försök innan den tuffade igång. Denna båt användes flitigt på somrarna för festerna, även då var vi barn med, flytvästar hade vi, användes för att bada, så de var sällan på när vi åkte. Dessa har ju ganska hög stäv, och det var en repstege för att klättra ombord, inte helt enkelt, framför allt för de som tittat för djupt i flaskan. En kväll när vi skulle kasta loss från en kobbe ropade nån ”Är alla ombord” ropade nån annan JA, och vi åkte iväg, kanske var det 15-20 personer på båten ink oss några barn. Vi satt i aktern som var öppen när nån stack upp huvudet från kajutan och undrade ”Var är Offersson ??” Offersson var en liten klen gubbe från Skåne, knappt hörbar för en stockholmare, dessutom stammade han och vartannat ord var en svordom. Efter en stunds letande hörde jag hans svordomar, han hängde fortfarande i repstegen, det var han som lossat repet, men de hade åkt iväg innan han kom upp, han hade halkat på nedersta pinnen och satt nu gränsle över den med halva kroppen i vattnet, båtens fart även om det bara var 5 knop, gjorde att han inte orkade dra sig upp. Man tänker så här efteråt, vad hade hänt om ingen saknat han, resan hem var nog 2 timmar. En annan resa företogs i Augusti, vi var på kräftskiva ute på en ö, då var det bara grannen, morsan, farsan och jag 11 år gammal. Grannen var stupfull, farsan redigt berusad, morsan skapligt onykter. Grannen skulle först försöka få igång motorn, han lyckades inte träffa hålet för patronen trots flera försök ”Akta på dig sa farsan, jag fixar det här” Grannen la sig på soffan och somnade. Farsan lyckades efter några försök få i en patron, sparkade till och fick backtändning (hade inte ställt svänghjulet rätt) Jag satt vid ratten redo att vrida om kranen när takluckan över motorn flög upp och hamnade i sjön, en sån där orange som polisens hundbilar hade på den tiden, det var farsans huvud som slog bort den när motorn slog bakut !! Han la sig på den andra soffan med ont i benet….och somnade. Nu var det jag och morsan kvar, hon är vänsterhänt och kan omöjligt skruva på ett högergängat lock. Vi ställde svänghjulet rätt, morsan tände på patronen, stoppade i den, jag skruvade på locket, morsan stampade till och jag sprang ut till ratten och vred om kranen….vi var igång !! Lossar och lägger ut, tändkulan är tydligen sövande, efter 5 min föll morsan åt sidan, hon sov. Jag styrde själv hem båten i augustinatten. Geografiskt då för er som är intresserade så hände detta i Mälaren nära Stockholm, vi startade på östra sidan av Eldgagnsö mot Hässebysidan, åkte genom Råkarsundet och halvvägs ner i långtarmen, det finns ju en del grynnor och prickar första biten att hålla reda på, men jag var redan då kunnig om vattnen runtomkring, kunde läsa sjökort och båten hade en bra sökarlykta. Väckte morsan när vi var framme, vi la till och gick hem, grannen och farsan kom haltande hem på förmiddagen, ingen av de mindes vad som hänt. Kan väl även nämna att man försökte nå Åland med denna båt, men kraftig motvind gjorde att båten bara stod och stampade, efter 3 timmar såg de fortfarande svenska fastlandet bakom, och vände om. Efter den resan plockades motorn isär och fick bla nya kolvringar, jag mins kolven, lång, stor som en mindre hink och den hade ett helt gäng kolvringar. Tyvärr har vi inga bilder kvar från den tiden eller på båten.

Danmark nekar ryska fartyg tillträde till hamnar. Vill man krångla till det för ryssarna så går det. Endast ryssvänner vill få oss att tro att det inte går att göra något.

Om du fokar på mer argument och mindre tyckande och känslor kanske det går att resonera som en vuxen..? Fördelar: - Bättre kontakt med vattnet i hamn - Lättare att lyfta ombord personer om olyckan är framme - Lättare att kliva i/ur jollen - Enklare av/påstigning och lastning vid bryggan än om man går in med fören - Sittbrunnen tömmer snabbare vid överbrytande sjö (…just den är inte så vanlig…) Nackdelar: - Om du inte kan kontrollera dina rörelser kan det vara lite enklare att ramla över bord. - Om du dräller prylar i aktern kan de vara enklare att tappa överbord.

Nja, en hel våglängd på marin-VHF är c:a 2m (enkel formel: 300/f, där f är i MHz). "Grundtypen" för en antenn kan sägas vara dipolantennen, som har en total längd på c:a 1/2 våglängd (totallängd 1m eller drygt det) då den består av två "ben" på 1/4 våglängd vardera: På fordon (bilar), i segelbåtsmaster och liknande där man kan montera antennen på en metallstruktur (jordplan) brukar man ofta kunna strunta i den undre dipolen och låta den utgöras av just metallstrukturen antennen sitter på: Praktiska exempel på denna typ är de ungefär halvmetern långa marinantennerna i stål, gummiöverdragna eller glasfiber som man sätter på ett fäste i t ex just masttoppen. De 1m eller något längre glasfiberpinnarna som inte sällan återfinns som antenner för marin VHF är ofta helt enkelt en dipolantenn. Ofta ganska lik en nödantenn av koaxialkabel (som man kan göra själv) men inkapslad. Denna längre antenn används främst kanske på motorbåtar (eller frimonterad på segelbåt) men inte alls för att det skall se "häftigt" ut, utan helt enkelt för att det undre 1/4-benet inte kan utgöras av någon metallstruktur. De monteras ju ofta på glasfibertaket. En mycket bra, enkel och säker lösning, med brett strålningsdiagram. Om man inte vinklar dem för mycket bakåt, förstås (se längre ner).... Sedan ser man ibland fortfarande antenner för 27MHz, PR-radiobandet. Särskilt på äldre motorbåtar. Att dessa är långa beror helt enkelt på våglängden (1/4 = 2,5m), och då har man ändå ofta fått ta till knep för att få dem rimligt korta (se förkortade antenner nedan). Strålningsvinkel och antennförstärkning/gain En dipolantenn strålar ungefär som en "donut": Strålningsdiagrammet är ungefär detsamma även för en 1/4-antenn på jordplan, möjligen lite tilltryckt i botten och en aning mindre effektivt (donutringen är lite mindre i diameter). Antennen är ju en passiv sak, så "förstärkning" åstadkoms genom att öka antennens riktverkan åt något håll. Fältet till/från antennen blir som en sammanpressad "donut", dvs den större känsligheten horisontellt sker på bekostnad av dess vertikala öppningsvinkel: Detta kan göras genom att använda längre antenner än 1/4+1/4 (ev. med en spole i botten för att anpassa dem till rätt impedans, 50 Ohm). En lång glasfiberpinne kan också innehålla flera sammankopplad delantenner (s.k. stackade antenner) som samarbetar. För en våg som kommer in/sänds ut rakt horisontellt kommer då träffa två antennelement i fas (dubbel styrka), medan om den kommer in lite snett kommer den ena antennelementets signal att mer eller mindre motverka det andra och antennen blir då sämre åt det hållet. Antennförstärkning brukar uppges i enheten dBd, vilket anger förstärkning relativt en dipol (grundantennen). Ibland ser man dBi, vilket är relativt en teoretisk s.k. isotrop antenn dvs en rund boll. Det är ingen antenn som finns i verkligheten, och redan en "vanlig" dipolantenn har, genom att den runda bollen pressats ut till sin donutform en förstärkning på drygt 2dB relativt en isotrop antenn. Men reklamen gillar fina siffror, så inte sällan uppger man dBi (eller bara dB) för att få det att se bättre ut så även de enkla 1/4 och dipolantennerna ser ut att ha "förstärkning". På en båt, och i synnerhet segelbåt, är det rentav dumt med en marin-VHF-antenn med hög förstärkning. Med donutbilden i åtanke inser de flesta vart strålningsdiagrammet pekar om man ligger hårt på kryss - ena loben ner i vattnet och andra upp i himlen. Detsamma på en motorbåt, där en del dessutom gillar att vinkla antennerna kraftigt bakåt. Det ger ingen bra räckvidd i den viktiga riktningen föröver, i synnerhet inte under gång när båten också lutar..... Förkortad antenn Antennen måste se ut som en belastning/impedans (dvs växelströmsresistans, inte att förväxla med "DC Ohm" man kan mäta med en multimeter) på 50 Ohm. Om man gör antennen mekaniskt för kort så kan man lägga till t ex en spole som elektriskt "förlänger" antennen så den "ser" rätt ut för sändaren. Men man kan inte komma ifrån att den korta antennen har mindre kontakt med fältet i luften och därför oftast är mindre effektiv. Det gäller också att göra den elektriska förlängningen med omsorg så den hamnar rätt i frekvens, och här är det ibland brister när antennerna serietillverkas med måttlig kvalitetskontroll. Men skillnaden mellan brusfri signal och så brusig att den knappt är läsbar är i radiosammanhang många tiotals dB. Så därför kan en antenn vara tämligen kass men ändå upplevas som inte bara användbar utan t. o. m. bra. Att prata med basstationerna och Sthlm Radio är sällan en bra indikator då marginalerna är stora. Vi är bortskämda med brusfria mobilsamtal och VHF-kommunikation med minst "telefonkvalitet". Faktum är att ett gem eller en sladdstump som egentligen är totalt fel och har en effektivitet på kanske -10...-25dB fungerar även det - i nästan alla fall. För det är i en besvärlig situation när man är på gränsen som ett par tre dB kan vara skillnaden mellan att höra/höras och inte. Den situationen hamnar man nog sällan (eller nästan aldrig) i, men i värsta fall kan antennen eller prutandet på antennkabeln då vara skillnaden på liv och död. Det är en riskavvägning, men om man ändå skall installera och en bra lösning inte är så mycket dyrare så varför inte göra den ? Andra antenner och varianter Givetvis finns kombinationer av allt ovan och lite till, och inte sällan är sprötet inte bara ett enkelt spröt utan kan innehålla någon form av "spole" någonstans. Ibland för att göra den mekaniskt mer flexibel (=fjäder) men också för att impedansanpassa ett kanske något längre spröt (5/8) som har en viss men ändå måttlig förstärkning. En förkortad antenn som är väldigt vanlig på handapparater men även ibland som segelbåtsantenn är antenn av s.k. Helixtyp. Teorin för den är lite annorlunda (lämnar vi därhän) då den består i princip av en enda lång spole (ser ut som en spiralfjäder innanför plasten/gummit) och kan vara rätt effektiv trots kompakta mått.

Det blev lättare än förväntat. Först lossade jag på den i bilden ovan högra bak 1mm,sen tänkte jag lossa den fram också, men det tog några varv och den var fortfarande inte ens 1mm bort från stöttan. Hm. Så gick jag runt för att kolla vänster bak, den som nästan hade en buckla för all vikt låg på den. Hoppsan den var 5cm ifrån stöttan där! Ojdå, kollade kölen där under den var ju spikrak. Okej så skruva upp vänster bak, mätte med en dunk me lite vatten i som jag la på stegen, justerade lite till bara genon att lossa den fram. Tills dunkens vatten var i våg. Perfekt. Tog inte ens 5min, den rätade upp sig själv.

Jag har ju genom åren gjort en del tester på just detta, och med en viss del erfarenhet (men fortfarande en skvätt av troende) så: - Zinkanoder är oftast gjorda av mycket ren zink, då det är väldigt billigt och incitamentet att använda något annat inte finns. Potentialmätningar jag gjort visar också på i princip obefintlig skillnad, oavsett om det är VP, Watski, Biltema eller Ali. - Magnesiumanoder är väldigt ovanliga i jämförelse och dyra. Antagligen det därför ibland verkar vara även annat än magnesium, då potentialen s.a.s. inte stämmer på alla jag kontrollmätt. - Aluminiumanoder är som nämnts sällan ren aluminium utan innehåller annat för att få dem mindre ädla än ren aluminium - som de annars inte skulle skydda. Oftast rätt lika potential mellan olika fabrikat, men från "noname" har jag i ett (dock bara ett) fall mätt "aluanoder" som verkat vara just bokstavligen aluminium, dvs samma rena aluminium som det skall skydda. Fungerar ju inte. Vill sedan också påstå att jakten på att få en fungerande anod i sötvatten är lite av hysteri och att lägga mycket energi på att lösa ett (oftast) icke-problem. Sötvatten leder ström rent uselt jämfört med saltvatten, och problemet där är bara en bråkdel av om båten ligger i saltvatten. I tester jag gjort fick jag lägga på helt orealistiska felspänningar för att överhuvudtaget få till en märkbar elektrolytisk korrosion i sötvatten. Att anoden inte offrar sig i sötvatten har alltså egentligen mest helt andra orsaker än att det är fel material. Problemet finns helt enkelt inte i samma utsträckning. Zink är f.ö. precis lika mycket mer oädelt än det som skall skyddas oavsett om det är sött eller salt vatten. Visst offrar sig magnesium något snabbare, men skillnaden under samma förhållanden är marginell. "Aluminium" har fördelen att hålla sig ren (se nedan), annars inget egentligt plus mot zink. Nackdelen med zink är möjligen att det i sötvatten gärna bildas en vitaktig beläggning som till viss del kan vara isolerande. Men min erfarenhet är att det inte alls är i den utsträckning att anoden inte alls fungerar. Snarast beror nog förklaringen på att man försökt motivera att den (oftast) nästan uteblivna offringen i sötvatten måste bero på detta, för ögat uppenbara. Har f.ö. enbart zink på min (huvudsakliga) båt, som i princip enbart går i sötvatten. Anoder som då håller i minst 5-10 år (!). I motorn (där anoderna spolas kraftigt) får jag ingen vit beläggning, på propelleraxelcentrum, roder m.m. borstas de varje år efter upptagning då det ibland är lite vitaktigt men även annan "skit". Men det viktigaste är att det inte finns spår av någon korrosion på propeller, axel eller andra metalldelar. Då vet man att anoden funkar, även om den verkar offra sig i snigelfart. För att den inte offrar sig kan alltså bero på väldigt många fler saker än bara anodmaterialet. I detta fall så enkelt som sötvattnets ledningsförmåga.

Det blev en missuppfattning ombord då barnbarna var med. Jag hade pratat om att vi var tvungna att omgående fixa med sugtömning. Äldsta barnbarnet hade hört fel, trodde jag sade ”surströmming” och blev litet besviken när dom inte hade surströmming i den sydbohuslänska ICA-butiken. Jag gillar inte surströmming, men tycker det är bra med sugtömning, och den enda gemensamma nämnaren är väl lukten…. 😀

Nu har fyndet fått en ny ägare! Förhoppningsvis kommer båten i vatten igwn efter 60 år på land. Upplägget blir att köparen får betala en symbolisk slant, när han fått den i sjön swishar jag tillbaks halva summan.

Från min båt är det förbjudet att hoppa iland, det ska gå att kliva iland lugnt o sansat.

Mer sannolikt är att det beror på att de flesta berörda båtägare tycker det är bra att sanera sina båtar från hormonstörande gifter, att de ställer upp på och i förekommande fall varit med om att rösta fram skärpta miljöregler i sina båtklubbar.

Såhär blev det iallafall till slut. Riktigt nöjd, och tacksam för alla bra tips!! Tack å bock!

Det är just det TS försöker! Hjälp till eller ligg lågt.

Fler och fler kommer att förbättra sina elsystem isamband med installation av LFP batterier. #1 Fyller på med tips hur jag kapade mina 95 mm2 kablar vid installation av LFP batterier. Mätte upp rätt kabellängd, eltejp runt kabel som skydd på båda sidor om där jag ville kapa, på med 2 breda slangklämmor, litet mellanrum på slangklämmorna för det finbladiga bågfilsbladet. Resultatet blev bra men tar lite tid. (fotot nedan är troligen taget när jag börjat lossa på slangklämman...) Pressade först ena änden på kabeln, provmonterade och markerade "vinkeln" för den andra kabelskon för med feta kablar är det svårt att vrida en felpressad kabelsko rätt. Detta är en anledning till att inte köpa färdiga standardpressade kablar. #2 När jag installerade en ny Victron inverter fick jag problem att få in alla kardelerna på de maximalt feta kablarna (osäker på om det var skruvanslutning på invertern eller om det var vid pressning av kabelskorna till kopplingsplint). Blev en del grova ord innan jag kom på en fungerande lösning. Räddningen blev att använda en tillklippt dropp-stopp till vinflaskor, tunn metall som styrde in kardelerna.

Saknar "Other" som alternativ på t ex användning/syfte. Vi är nog många som har båten för semester, men det passade inte in så bra. Sedan känns det väldigt avigt att ange "1" för något man håller med om mest, som är viktigast, och "5" för minst viktigt. Något finns inbyggt i de flesta av oss att viktningen är tvärtom (även om jag förstår att ni tänkt "prioritet", men skriver viktighet istället). Lite senare i frågeformuläret är skalan den omvända. Ok, det är ju bara att tänka, men ändå.... På frågan hur mycket bränsle fritidsbåtarna gör åt per år vore det bra att veta om ni menar Sverige eller t.o.m. worldwide. Och varför inte nämna en siffra för t ex nyttosjöfarten som jämförelse ? Kände mig direkt som en bov i sammanhanget, även om jag bara tankar vartannat år och spenderar min semester i båten istället för att flyga utomlands Vilka "stora satsningar" ? Har inte hört talas om någonting när det gäller elektrisk infrastruktur för fritidsbåtar i mina trakter. Så ser verkligheten ut här, men har jag kanske missat något ? Sedan är det nog inte utbildning som behövs. Kanske ändå, känner väl till elektrisk motor men elektroniska motorer var ett nytt begrepp 😉 . Däremot skulle jag glatt hoppa på tåget om det presenterades en lösning som är rimlig i pris och har storlek samt räckvidd och fart jämförbar med min nuvarande båt. Största hindret för att få fler att gå över till elektrisk drivning är alltså snarast teknik och prestanda. Deplacementbåtar och framförallt segelbåtar ligger inom räckhåll för det som finns idag, men skall el bli ett alternativ för alla andra båttyper inklusive min egen) så räcker inte "utbildning". Räckvidden och farten är en kraftig begränsare, och idag finns knappt en enda modell som skulle kunna ta mig de sträckor som jag behöver. Och med de få som finns skulle jag behöva köra så sakta att sjön hinner ändra sig flera gånger innan jag är framme. Och här finns ingen skärgård att gå in bakom om det börjar dumma sig. Det är inte heller frågan om det GÅR. Det finns alltid entusiaster som kan få saker att funka. Nej, alternativet måste vara rimligt, enkelt och jämförbart. Och inte minst säkert: Det finns ingen som skulle tycka det är förnuftigt att ge sig ut på sjön med bränsle så man precis kommer fram. Så varför skulle det vara mer förnuftigt bara för att det är eldrift ? Man kan göra mycket i miljöns namn, men att tumma på säkerheten är ganska korkat (även om en del, särskilt icke båtmänniskor inte ser problemet). Situationen på sjön är heller inte jämförbar med t ex bil. Det kan snabbt uppstå oväntad situation så planen ändras och mer energi kan gå åt. Och skulle energin ta slut kan man inte som i en bil köra in till kanten och så är faran över.

Eilean som gjort ett antal inlägg i länken hade mycket kunskaper om ankring efter ett antal långseglingar (Han gick tyvärr hastigt bort, rätt tidigt, för några år sedan - även jag har lärt mig mycket av hans erfarenheter). Mina erfarenheter av svajankring, å vi ligger ofta på svaj, är att jag uppskattar att jag bytt från ankarolinaband o kort kätting till kätting hela vägen. Vid val av ankare så ska man, förutom dragkraften, titta på förmågan att fastna vid t.ex. en vindkantring. Om du inte kan lita på att ankaret greppar efter en nattlig vindkantring så sover du dåligt. Olika ankare fungerar olika bra på olika bottnar. Bruce är inte riktigt bra på något men fungerar på de flesta bottnar. Det är väl därför det blivit populärt. Orginalbruce som var tillverkade i smitt stål hade en vass kant längst fram och skar ner i botten betydligt bättre än Fuskbruce som är tillverkade i gjutet stål och är betydligt trubbigare i nosen. Har de väl grävt ner sig så är de rätt likvärdiga. Vid en vindkantring så är Fuskbruce inte lika tryggt p.g.a. sin sämre grävförmåga. (Bruce lär vara framtaget för att förankra oljeborrplattformar där dragriktningen är konstant.) Framförallt på gräsbevuxna lerbottnar så är Bruce helt kass. Det tar med sig en grästuss o kanar sedan längs botten. Danfort som är lätta att handskas med fungerar utmärkt på lösa geggiga bottnar där det lätt gräver ner sig. Ännu sämre än Bruce på hårda bottnar där det bara kasar. Jag har själv ankrat många gånger med hemmasvetsat Danfort i Vänern o kan intyga att det fungerade bra på de lösa bottnarna, på Västkustens hårda lerbottnar med snäckskal var det helt kass. Stockankare är otympliga men utomordentliga för att ta sig igenom hårda bottnar. Plogankare som finns i många varianter är kanske inte lika draghållfasta i lösa geggiga bottnar som ett Bruce men på alla övriga bottnar så vinner nog plogankaret. En stor fördel med plogankare är att de har god förmåga att gräva ner sig efter vindkantring. Drar man fast ett plogankare så det sitter så är det lika tryggt som ett Bruce på lösa bottnar (det är ofta fastare material längre ner dit plogankaret har lätt att ta sig - om man får backa tre meter extra vid fastdragning spelar ingen roll). Titta på bilder av långseglare vad som hänger i stäven... Delta är ett förhållandevis billigt plogankare. Mantus, Rockna, Spade m. fl. har bättre gripförmåga än Delta men kostar lite mer. Mitt egna stävankare är ett 12 kg Ultraankare med 30 m 8mm kätting. Ultra har ingen generalagent i Sverige längre så man får nog leta utomlands för att köpa ett sådant. Att jag fastnade för Ultra var plogankarets förmåga att greppa vid vindkantring jämfört med Bruce. Å så fanns Delta bara i 10 o 15 kg. 15 kg fick inte plats på min båt. Ultra fanns i 12 kg som fick plats... För att ligga tryggt i hårdare vindar så ankra på minst 6m djup och gärna upp till 10m. Då blir kättinglängden tillräckligt tung för att ge en bra fjädring (vid 3m så blir kättingen väldigt stum även om det läggs ut lika många meter kätting). Båten svajar inte så långt ut i sida som med rep/ankarband och rycken blir obetydliga (det är rycken som gör att ankaret draggar). Till akterankare vid förtöjning mot land är ankarolinaband utmärkt. Vid all annan ankring är ankarband kass och vill man inte ha kätting så har rep bättre elasticitet och är att föredra i stället för ankarband. Jag har svajat i byar på 22m/s med denna utrustning utan att ankaret flyttat sig en meter. Andra båtar i samma vik med sämre utrustning draggade frekvent o fick ankra om flera gånger den natten. Efter att ankaret är utlagt så ska kättingen sträckas ut o ankaret backas fast vilket avslutas med lite högre varv på motorn. Sedan kan vi sova lugnt även om vinden ökar eller vrider under natten.

Jag förstår Din frustration. Men, om jag förstår Ditt situation rätt så vill jag påstå att Din reaktion och aktion är missriktad. Låt mig ta ett exempel. Du köper en begagnad båt, i den båten sitter en plotter av märket Simrad. Du anser att plottern inte är tillfyllest enligt Dina önskemål och vill därför ha support. Vem ska Du vända Dig till för att för att få support gällande plottern? Vem har Du i detta fall ingått ett avtal med? Jo, säljaren av Din båt och där har Du leverantören som Du skall söka supporten hos. Du kommer inte att få för Dig tillfredsställande support vare sig från Brunswick eller Navico Group, eller Simrad Group, eller Simrad Sverige, eller BiJaKa, eller Byggplast-Båtprylar, eller Hjertmans. Du är helt enkelt inte kund till någon av dessa leverantörer. Däremot får Simrad Sveriges återförsäljare i Sverige support av Simrad Sverige som i sin tur får support av Simrad Group, som i sin tur och i förekommande fall får support av Navico Group. Båtbranschen är i detta fall inte konstigare än exempelvis bilbranschen. Inte kontaktar man väl Volvo Personvagnar AB om man har funderingar gällande funktionen på ljusreglaget i sin XC40. Företagen stänger inte ner sin supportavdelning, de ger support till sin kund. Sen kan man förvisso ifrågasätta de mjuka värdena i detta "kedjebrev", men i den alltmer globaliserade och nätbaserade marknaden kommer detta agerande och därtill hörande "problem" bli mer och mer vanligt förekommande. Men varför ska Simrad Sverige bekosta support för produkter som köpts exempelvis av Amazon eller Ebay? Förvisso finns det företag som i ren goodwill svarar på både tokigt och slugt, men de blir allt färre fullt naturligt. För en tid sedan läste jag en utredning som ett institut gjort gällande bl.a. goodwill och av den utredningen framgick med all önskvärd tydlighet att värdet av de affärer som goodwill gav var mikroskopiskt om ens mätbart. Många konsumenter sätter tyvärr missbruk av denna goodwill i system. Allt handlar om pengar, i alla led och på alla sidor om bordet.

Nej, detta är inte en bild från Träbåtsfestivalen i Skärhamn. Bilden är exponerad av Carlaförlagets vykortsfotograf någon gång under den mellersta delen av yngre mahognyåldern. Gissa var? Årtal? Innan 1965 det vet jag. Killen i gummibåten är iallafall undertecknad. Motorseglaren med vitt skrov och blå brädgång i bildens vänsterkant hette iallafall ”Laban” och hade hemmahamn i Vänersborg. Folkbåten i mitten var byggd på Hjalmar Olssons varv på Arendal hette ”Trollet IV” och hade nummer 418.

Demokrati är bra...på land. Jag har många gånger sett och hört... besättningar som skall börja MBL-förhandla med befälhavaren under pågående hamnmanövrar, det blir aldrig lyckat. Men när båten är under segel, på gång är det befälhavaren ombord som bestämmer, även rorsman kan ha visst inflytande på hur besluten fattas, och i en fritidsbåt är ju ofta befälhavaren och rorsman samma person. Men om besättningen springer som yra höns på däck, eller nästan sämre då dom sitter blixtstilla i sittbrunnen eller sitter i vägen på däck som oengagerade fripassagerare är det minst lika illa. Det är naturligtvis lätt att skriva, svårare att praktisera, men om man vet med sig att en tilläggning kan bli besvärlig kan man ju hålla sig en stund i hamnens yttre delar och göra en snabb genomgång med besättningen hur dom skall agera, hur man bedömer att båten reagerar etc. Som ett exempel för några år sedan på Åstol, en frisk bris från SV. ett fåtal lediga platser i hamnen. -Är fendrarna uthängda? bra! förtamparna på plats? bra! Befälhavaren/rorsman har tittat upp i skyn på segelbåtarnas vindexar och studerat flaggorna i land. Det blåser friskt från väst, eller sydväst. En snabb breifing med besättningen som är det samma som "familjen"; Vi siktar in oss på platsen mellan Maxi999an där (pekar med hela handen) och den "blåa tyska segelbåten" där, den som är ordentligt avfendrad, vi kommer att driva ner mot "tyskens" bb-sida. Men jag lägger båten och siktar på snipan som ligger i lovart, och driver i sidled med stöd av bogpropellern, och när vi kommer nästan rakt för den lediga platsen kör jag framåt ganska kraftigt, håll i er! är alla med på det? du tar förlinorna, du tar bojkroken och försöker kroka "den" bojen, om vi missar bojen gör inga fåfänga försök att fånga den, då ror vi hellre ut en akerförtöjning med gummibåten senare. Du håller i barnbarnen och hundarna och ser till att dessa inte springer upp på däck. Jag tar törn mot sb-sidan mot "tysken".. är alla med på det, vet ni vad ni skall göra? Förtöjningen går som tänkt, men kanske inte helt överraskande mobiliserar den tyska befälhavaren sin besättning, som med "ordnung unt rettung" genast befinner sig på däck och uppe på bryggan för att hjälpa till, även maxins besättning ställer ifrån sig kaffet, wienerbröden och gammeldansken för att vara stand-by. Mr Murphy, welcome onboard! 'Samma sommar, Syd-Koster, Brevik. regn, måttlig sydlig vind som ändrar riktning. En till synes enkel tilläggning på en lagom smal plats... Några "hjälpsamma" båtägare på bryggan som ger delvis motsägelsefulla instruktioner. Besättningen ombord på min båt har kraftfulla synpunkter hur och var vi skall förtöja det fanns alldeles för många viljor i det.. barn på fördäck, båten driver först åt rätt håll, sedan vrider sig båten med fören mot vinden, ankarspelet är trögt, kättingen vill först inte falla ut, en besättningsmedlem uppmanas att sparka på ankaret (vilket denna gjort tidigare) varvid ankaret fälls samtidigt som rorsman börjar att backa... ja kättingen in i dubbelpropellern, tvärstopp för motorn, ankaret på botten och sitter fast. Nya kommandon från bryggan, dessutom på ett delvis främmande språk som nästan är allenarådande i norra Bohuslän, norsk, sannolikt bokmål. Till slut tar en av männen på bryggan emot en lång lina från oss, och lyckas dra in båten halvvägs mot bryggan, men vi sitter ju fast med ankaret i botten akterut. regnet och blåsten tilltar, åska in över land. En gravt kissenödig hund tas i land över grannbåten, liksom badsugna barnbarn, bra att få dessa i land då blir det lugnare ombord. Då kommer nästa kommando på norska språket från bryggan... "Lossa på konen" då har befälhavaren fått hjärnstopp och tänker ett steg för långt, kona på norsk... vad är det? ju fru, ursäkta, ropar befälhavaren inåt land, "vad skal, min fru göra?" -Naj, icke deres fru, utan konen längst ut på axel, så att dere kan fjerne propellrerne så pass att dere kan få ur kättingen... Alltså på med cyklop och våtdräkt (16 grader i ytvattnet) beväpna mig med propellerverktyget och en planka att låsa propellrarna med, lossa konan, trassla ut kättingen, riva mig på havstulpaner, slå knogarna blodiga i drevet... men det gick väldigt bra ändå. Ja tillslut kommer båten in till bryggan, ankaret med kätting trasslas ut och blir ilagt tre meter bakom båten, det får räcka. Nu är det ett skyfall, åska och blixtar kommer samtidigt. Samtidigt kommer även barnbarnen springande lätt blodiga och blåslagna och gråtande. Dessa hade halkat och slagit sig en hel del när dom hade skyndat sig upp ur vattnet då dom vet att det är direkt ohälsosamt att bada när åskan går. Bamseplåstren var slut, men det fanns glass i frysfacket. Bebälhavaren skulle ha en stor kopp varmt kaffe, men det var bara ljummet, gasolen tog slut. Sedan hade hunden diarré också... det är inte nyttigt att dricka havsvatten, ens för hundar. Om nu befälhavaren kunnat förutse iallfall en del av situationen, och om besättningen lyssnat hade det möjligen gått litet bättre, och bamseplåster fanns att köpa på öns ICA. Ny fyllda gasolflaskor fanns ombord. Sens moral, ha alltid välfyllda gasolflaskor och bamseplåster ombord, man vet ju aldrig vad som kan hända.

Trodde att Arkimedes princip var att när en kropp sänks ner i ett badkar så ringer telefonen.

Hej Jag har inaktiverat dom förhatliga Överlagringsannonserna nu. Detta kan ta upp till en timme för att slå igen för alla besökare. Om det dyker upp nya fulingar som är oönskade så skicka PM eller maila mikael.stavhammar etc. Trevlig måndag!

Inte sällan matas just NMEA-interfacekretsarna i instrumentet från bussens matning. Dessutom kan i värsta fall instrumentet ge felindikering om det upptäcker att NMEA-spänning saknas på bussen. Men visst KAN det finnas instrument som skulle fungera. Men nu har du plötsligt en sensor med i systemet, och dessa brukar oftast vara försörjda från bussen. Min rekommendation är att lägga tankemöda och pengarna på en standard men enkel NMEA2000-buss, som de flesta någorlunda insatta kan förstå och känna igen, samt bygga ut i framtiden. Och ansluta det du behöver till den med dropkablar.

PS. Ser man en båt på land ser den oftast väldigt stor ut. I vattnet, betydligt mindre.

Nytt 240 Amp Laddat År Har bytt generator inför varje säsong under fem år. Vi vet att det alltid går att modifiera och göra saker och ting bättre. Alla generatorer har varit vattenkylda som jag har laborerat med. Ser så många inlägg om hur folk kopplar på fläktar mm för att kyla sina luftkylda generatorer. Jag testade initialt detta också och fick ut 5–10 Amp extra och var inte nöjd med detta. Det har blivit lätt över 200 timmar som jag har legat på knä framför min Yanmar 4JH5E och brorsans Yanmar 4JH4-HTE för att få till lite bättre laddning. För att underlätta testandet så byggdes en testbänk med en 7,5kW ABB 3 fasmotor, Hitachi frekvensomriktare som klarar 11kW. För att kunna lasta generatorn så finns 50 stycken H1 55W halogenglödlampor som går att koppla in i olika steg, totalt om 2700 Watt. Ytterligare last för att kolla av att regulatorer funkar för att ladda LiFePO4 batterier så finns 3x100Ah batterier som kan laddas. Två stycken från Amazon av olika modeller och ett batteri från SeaSea. Dom ligger rakt av parallellkopplade. I min generatorverkstad så finns inte rinnande vatten men det gör inget. Med en behållare som är fylld med exakt 25 liter vatten och med en termometer så kan uppvärmningen registreras och kyleffekten beräknas. Det har visat sig att vattnet kyler bort rätt så exakt 2.000 Watt när generatorn laddar med 240 Ampere vid 13,15 Volt som är 3,15kW Mer effekt kyls bort av den interna fläkten inne i generatorn. Uppskattningsvis så ligger verkningsgraden på en generator runt 55-60% Det blir mycket värme som ska kylas bort. Testet på Youtube gjordes utan regulator, ett spänningsaggregat användes istället. Notera att spänningen ut till fältlindningen var lägre än batterispänningen. Med en regulator så hade strömmen blivit ännu högre! Flera tester med Balmar MC-618 och Wakespeed 500 kommer att ske nu i vår. Problemet som många har upptäckt när de har uppgraderat med LFP batterier är att generatorn blir varm eller stekhet och i sämsta fall så smiter röken ut från generatorn och då är det riktigt illa. Generatorn är vattenkyld med en EGEN KRETS i våra båtar genom värmeväxlare. Att använda motorns kylvatten är ingen vinst. Att kyla med 82 gradigt vatten hjälper lite. Värmeväxlaren sitter direkt efter sjövattenfiltret. Normalt är kylvattnet 40 grader som cirkulerar till generatorerna (två generatorer i brorsans båt) när vi ligger i sjön. Deltat brukar vara 20 grader. Den interna regulatorn är urplockat och samtliga dioder också. Vet inte hur många interna diodbryggor som jag har eldat upp, men det är ett många och några till. Idag är diodbryggan extern på 300Amp och givetvis vattenkyld. Motorutrymmet är betydligt svalare idag med en vattenkyld generator än när jag hade en luftkyld generator från Genmaax som laddade typ endast 80Amp Med Flir värmekamera så syns det att den vattenkylda generatorn är en av de svalaste komponenterna på motorn. Porsche slutade att tillverka luftkylda motorer 1998. Det är inte så konstigt. Vatten kyller 250 gånger bättre än luft.

före och efter snart målning

Oavsett vad raol skriver och diverse beräkningar om jordens krökning så är störningarna ett faktum. Jag vet inte hur det görs eller tekniken bakom, men jag ser konsekvenserna av det. Jag kör året runt i sjöräddningen och ser störningarna med jämna mellanrum. En typisk störning är att vi får en felposition på 100-500m. Det kan se ut som att man kör rakt över en ö fast man passerar med god marginal. Vi kör med trippla GPS-system i båten och ser störningen i alla 3. Vi kör numer med radar som primär naviagtionsutrustning och det elektroniska sjökortet som sekundär. Vi har i vinter ökat på övingar att köra enbart med radar och papperskort, helt utan plotter. Som ni ser på mitt "namn" så kör jag i hela den Åländska skärgården. Man får tycka och tro vad man vill om störningarna, huruvida de är verkliga eller ej. Men det är ändå aldrig fel att förbereda sig på att en störning kan ske. Ha med papperskortet och en kompass, samt öva någon gång.

Livet som pensionär sen dryga 62, strax 70 år fyllda. Man hoppas att det blir några säsonger till på sjön. Ja, jag längtar... Köpte min Cumulus 2007. Legat ute på Vänern typ 70 nätter varje säsong. Knöte fast mig eller ankrat på åtminstonde 145 platser. Ja, givetvis fler återkommande.

Kanske går att se ägandet av båt som en investering, som möjligen förräntar sig. Om man kan nåt om ekonomi... Jag har gjort tvärtom...använt båten mycket och räknar med att så småningom om sälja den som väl begagnad enligt Blocketpris. Eftersom jag nyttjat min Albin Cumulus -79 under 18 säsonger med i snitt 70 nätter varje säsong, så är jag mycket nöjd vad jag fått för investerade pengar. Vad annat hade gett mig lika mycket, vad gäller teknik, mekanik, upplevelser, trivsel o s v, från tidigt vår tills den höst? Om jag i stället bara varit ute 7 nätter per säsong, så blir försäljningspriset ändå det samma. Tja i det fallet typ ren bitter förlust på ca 100 000 kr. Men nu börjar jag känna mig typ härligt nöjd. Blir väl en säsong till... Kanske med en ny Springer Spaniel. Min kamrat på alla färder och vad jag gjort.... har tyvärr lämnat mig av åldersskäl. Hon hade ett rikt liv, så som jag fortfarande har, kan man säga... Tack Emira.

Ja, det här är ju precis och exakt i linje med vad vi svenskar vill, hårdare tag mot kriminella som bl a använder sig av målvakter för att försöka skydda de ägodelar man har som t ex bilar. Därför har man infört den lag som gör att du kan mäta ut en bil som en kriminell kör, oavsett vem som äger den på pappret.

Ja, men jag anser att en försäljning av en begagnad båt i första hand ska vara mellan två privatpersoner, och då gäller köplagen, som till och med kan avtalas bort om parterna är överens om det. Eller mellan en båthandlare som KÖPT båten av en privatperson, och säljer den vidare, med konsumentköplagen som reglering för försäljningen (om båten säljs till en privatperson - mellan företag gäller köplagen). Vad trådstartaren gjort är ju ett mellanting, som inte borde finnas, där det egentligen är två privatpersoner som är parter, men där en mäklare agerar mellanhand och där då situationen förvandlas till en där konsumentköplagen, som finns till för att balansera upp styrkeförhållandet mellan ett företag och en privatperson, plötsligt gäller mellan två privatpersoner. Det är väldigt, väldigt fel!

Om raol tillåter så kan ett förslag vara att ha en ankartyngd på 10 kg som får glida ner längs ankarlinan. Vi brukar använda ett av våra fyra ankare som ankartyngd, nu oftast blyplätten som faktiskt köpts för just det ändamålet. Lånat från SXK. En ankartyngd hjälper mycket. IF hjälper lite. Även ankarsegel är bra för att undvika att båten seglar fram och tillbaks och vänder sidan mot vinden. Med sidan mot vinden belastas ankaret onödigt hårt. Ryckdämpare är också bra för att skydda mot onödigt kraftiga ryck, särskilt om man använder ankarband. Om man sätter på ett gäng Bungy-dämpare blir det stor skillnad. Även med kätting är ryckdämpning nödvändig i hård vind när kättingen blir till en stång, så en snubber med en gumidämpare är bra att ha. (Jo, jag vet att det är off topic att nämna kätting.)

Avdelningen heter ju ”off topic” Är ju just meningen att kunna posta precis vad som helst….

Den lilla glipan skulle jag fyllt med Sikaflex men sett till att maska av ordentligt så det bara fyller hålet. Kolla även under/bakom så inte kletet tar vägen någon oönskad stans.

Att glasfiberlaminat i ett båtskrov suger åt sig hundratals liter med vatten under en säsong är en skröna som en forumdeltagare punkterade genom att låta ett antal bitar laminat ligga i blöt en längre tid. Bitarna vägdes före blötläggningen och vid några tillfällen under blötläggningstiden då de togs upp, torkades av o vägdes för att återigen läggas i blöt. Det var obetydlig viktändring på bitarna. Om skadan inte av arten att den försvagar skrovet så är det värt risken att köpa båten till rätt pris. Täck båten så det inte kan rinna ner vatten på skadan. Slipa upp ordentligt på skadestället och en bra bit utanför. Låt torka ordentligt. gärna till nästa vår. Att det är blött i skadan beror nog på att det är fransigt så att regnvatten hänger kvar. När skadan blir slipad o slät så kommer vattnet inte att kunna bli stående på nuvarande sätt. Lägg på ny glasfibermatta och polyester eller epoxy över skadan. Om du är orolig för försvagning av skrovet så lägg på några lager extra med matta. Den kommer även att fungera som slitskydd för de framtida småskador som du kanske förorsakar själv. Nöj dig inte med att spackla skadan. Det ger ingen hållfasthet och riskerar att spricka upp när skrovet flexar vid slag i sjön som en bowrider alltid kommer att vara utsatt för.

Nu var det ju en fråga av rent teknisk jämförelse men en aspekt, som iofs beror mycket på var man har sin båt, är att en ny, större utombordare verkar ju intensivt stöldbegärlig och att, när de stjäls, båten blir mer eller mindre förstörd.

Att bälgar ska bytas varannat år är rent trams. Om man byter vart femte eller vart sjätte år så har man goda marginaler. Det är först om antalet år mellan byten passerar 10 som det verkligen kan bli riskabelt med risk för torrsprickor och läckage.

Hade tänkt övernatta, besöka restaurang, komplettera förråd i Trosa. Det fanns en del tomma platser, men alla med en skylt "Reserverad dockspot". Och om man skulle vilja boka så måste det göras före kl 10 samma dag. Så det fick bli svajankring i en vik och spendera i Nynäshamn i stället. Sorry Trosa, men ni kan ju alltid höja kommunalskatten.

Kan upplysa att ismaskin och dammsugare gick att köra samtidigt nu med den nya invertern.

Såga till en skiva formplywood från vattenlinjen uppåt och hela akterspegelns bredd. Bulta fast den med vangsbultar genom akterspegeln. Om det inte sitter en jätte motor på så håller det säkert en säsong på det viset. Vig nästa vinter åt att ta bort insidan av akterspegeln och förnya den ruttna plywooden.

Enligt moderna regelverk så ska det finnas huvudsäkring efter batteriet. Den ska vara placerad inom 30 cm från batteriet. Om säkringen måste sitta längre bort så ska kabeln från batteri till säkring gå i skyddsslang (vanlig slang för elinstallation i bostäder fungerar fint). Det är mycket effekt lagrat i ett batteri. Om du får kortis på kabeln så kan träinredning och annat antändas, så säkring gör båten tryggare. Tänk på att du ska ha samma kabeldimension hela vägen fram till spridningspunkten/säkringsboxen där du fortsätter med klenare kablar och för d dimensionerna anpassade säkringar. Jag hade velat ha både säkring o brytare mellan regulatorn och spridningsplinten (å så har jag det..). Du verkar sakna brytaren. När 12V till regulatorn bryts "så slutar den fungera". Blir det kortis i kabeln mellan solpanel o regulator så pajar oftast panelen (det har hänt mig p.g.a. dålig installation på varv) å så händer inget mer. Det finns ju ingen energi lagrad i panelen så den sätter inte fyr på samma sätt som batterikablarna. Anderssonkontakterna är rejäla men lite klumpiga. Jag har installerat ett par kraftiga eluttag där jag använt Weipu SP21. De har kontakter i olika kombinationer (hankontakter, honkontakter, chassimontage, kabelmontage, täcklock). Det finns en tvåpolig som klarar 30A. Själv valde jag en fyrpolig som parkopplades med fyrledare så den ska klara 60A (luftpumpen till gummibåten tar 40A). Det gick med lite pyssel att få in en trefaskabel med skyddsjord (d.v.s. fyra ledare) i kontakten och få den vattentät. Conrad.se eller conrad.de har ett rätt stort sortiment med Weipu ( .de har fler att välja på). 50% urladdning är en gräns som absolut inte ska underskridas om du vill undvika att skada batteriet. Redan vid urladdning ner till 50% så blir batteriet rätt kortlivat. Jag hade tidigare AGM-batterier (300Ah) som oftast inte laddades ur mer än 10% och någon enstaka gång ner till 20%. De batterierna höll i elva säsonger... På morgnarna med lite belysning, mobilladdning och storförbrukaren kylbox så var ofta 10% (30Ah) förbrukade, vilket så klart fylldes på av solceller under dagen och lite motorgång. Med din rätt lilla solpanel och begränsad laddning från motorn så skulle jag rekommendera att sätta in mer än ett batteri. Det finns även mulna dagar då solpanelen inte ger så mycket. Med nyinstallerade LFP så har jag det omvända problemet - att inte ladda för mycket så generatorn tar skada. Utan begränsare så laddar det över 60A och det klarar inte generatorn någon längre tid.

Men hur välladdat var batteriet ? Batteriet slukar i sig vad det behöver, och om det är fulladdat kommer ju panelen nära nog att inte lämna någon energi alls - eftersom ingen finns som "vill ha det". Vilken råspänning hade du från panelen (alltså inspänningen till regulatorn) ?

Nu är jag klar (typ)!! Den gångna veckan har bestått i att färdigställa båten. Jag har försökt optimera tiden genom att eliminera väntetider (ex. färg som skall härdas) genom att göra en insats på morgonen innan jobbet och en kort stund ex. på lunchen. Varje moment går ju hyfsat snabbt men sen är ju momenten kanske fler än vad som är möjligt att föreställa sig. Efter att jag plastat aktergrejen (mellan aktertoft och akterspegel) så skar jag till kanterna på den så att den passade in. När jag plastade den så lät jag glasfibern gå omlott i mitten så att mittpartiet (c:a 40 cm) byggdes upp med 8 lager glasfiber, vilket blev bra stadigt. Jag plastade fast stöd i med hjälp av divinycell mot skrovet vilket bär upp bra längs kanterna. Inga som helst problem att stå på den. Jag hämtade hem motorn i förra veckan och fick låna med mig en mall för borrhålen. Innan jag kunde malla in hålen så var jag tvungen att fixa "listen" på akterspegeln. Jag har ju velat bygga upp båten i stil med original varför jag vill behålla den orange listen för utseendets skull. När den var på plats så kunde jag mäta in mallen på akterspegeln. Jag mätte diagonalerna flertalet gånger för att vara säker på att hitta centrum. När hålen var borrade så borrade jag upp dom med en lite större borr för att kunna stryka hålets väggar med polyester för att försöka minska risken för att vatten skall kunna nå plyfan i akterspegeln. Efter att allt plastats färdigt så slipade jag i stort sett allt en sväng. På några ställen behövde jag bättra på lite med både mer glasfiber/polyester samt använda glasfiberspackel. Efter att jag hade strukit på det första varvet topcoat (getcoat, vax och härdare) så var det rätt tydligt var finishen var diskutabel Det blev också lite missöden som exempelvis att jag bladade i aceton i stället för härdare i 2 kg gelcoat samt målade med det - det härdade aldrig så jag fick med hjälp av en spackel skrapa bort den blöta gelcoaten och därefter göra en ny laddning fast med härdare iblandat i stället.. Känns som en tydlig indikation att orken/fokuset börjar tryta.. Efter 2 lager gelcoat så monterades motorn på akterspegeln. Jag var noggrann med tätningsmassa vid hålen. Efter att motorn monterats fast så kunde jag konstatera att det var omöjligt att få dit styrvajern pga. att pinnen var så lång att den inte gick att få rak med akterspegeln... Så att ehh.. Det var bara att lossa motorn, vinkla den åt sidan och trycka dit styrvajern och sedan skruva fast motorn igen. Jag hoppas innerligt mycket nu att jag lyckades få dit tillräckligt med tätningsmassa.. Sen återstod "bara" att montera reglage, varvräknare, dra el- och bränsleslang från förtoften till aktern. Installera huvudbrytare, säkringshållare, länspump (med genomföringar) samt skruva dit luckorna i alla tofter. Jag lade på lite mer topcoat i ett tunt lager för att få en lite bättre finish på det efter att ha orsakat lite småskador i den från skruvdragare och andra verktyg. Dock är jag sjukt osäker på om jag fick till blandningen av topcoat då det, efter två timmar, fortfarande var klibbigt. Jag får se i morgon helt enkelt - i värsta fall få jag blanda lite mer topcoat och stryka på igen. Ett snabbt, men ack så kladdigt, moment. I morgon, fredag, blir det till att sjösätta och fara ut till stugan på ön. Där kommer jag ta en välförtjänt bastu med tillhörande dryck!

Tänk vad mina skattepengar kunde ha kommit till bättre användning än till det här tramset 😠