Opportunity

Erfarenhetsrapport – Renovering av undervattensskrovet på Maxi 68 “Opportunity” Denna våren gjorde vi en bottensanering och vill gärna sprida våra erfarenheter för att både uppmuntra och hjälpa alla med samma projekt. Som nästan allt annat går det mycket bättre tillsammans och denna sammling är inte bara vårt påhitt: Tack så mycket, Tulle från Västerås Stad, Thommy från Hjertmans och vår granne Christer för alla råd, tipps, hjälp och uppmuntringar! Utan er skulle vi inte har lyckas. Fas 1: Analys Vi köpte en Maxi 68, årsmodell 1971 med okännt historia under senhösten 2024. Eftersom båten ligger i Mälaren, där all giftfärg är förbjuden, beslutade vi att låta undersöka färguppbyggnaden på undervattensskrovet. Vi beställde en mätning medan båten stod på land. Resultat: gränsvärdena för både koppar och tenn överskreds flera gånger om. Bottenfärgen var med största sannolikhet original från 70-talet, och det översta lagret var mjuk antifouling. På grund av detta beslutade vi att ta bort färgen i två steg: först ta bort mjuk antifouling med färgborttagningsmedel och spackelspade (eftersom den täpper till slippapper och verktyg vid torr behandling som slipning), därefter skrapa med klinga och slipa resterna. Vi gjorde en ungefärlig beräkning via en webbsida. Resultat: undervattensskrovet har en uppskattad yta på cirka 11 kvadratmeter. Val av verktyg och material Vi testade flera olika färgborttagningsmedel eftersom effektiviteten beror mycket på vilken färgtyp som användes på 70-talet. (Tack Tulle!) Rudret var en idealisk testyta, eftersom den är upphängd på Maxi och lätt att ta hem. Vi provade tre olika färgborttagningsmedel och genomförde testet så snabbt som möjligt medan utomhustemperaturen fortfarande var acceptabel. För oss fungerade Ovatrol sämst. Lephant var okej, och Biltemas fungerade bäst. Vi testade olika verktyg för att skrapa bort färgen. Bäst fungerade en kombination av ICAs degskrapare och en medelbred spackelspade med lätt rundade kanter. Det är bra att ha två olika verktyg med olika grepp, eftersom arbetet är påfrestande för händerna. Fas 2: Våt borttagning av antifouling Vi arbetade enligt rekommendationer från Biltema och andra tillverkare, bit för bit. Rekommendationen var cirka en kvadratmeter åt gången, vilket vi kan bekräfta. Vi experimenterade med verkningstiden och fann att 4 timmar var lagom vid temperaturer mellan 15 och 20 °C. Vid varmare väder behövde man arbeta om oftare. Det fungerade delvis bra att täcka ytan med plastfolie efter applicering. Till slut penslade vi bara på nytt och använde lite mer av medlet. Skyddskläder, handskar och ögonskydd är självklara. Vi valde en dag med lite vind. Under båten lade vi en presenning – en gammal, tung sådan som inte blåste bort – för att fånga upp den våta färgen. Om möjligt kan man skrapa direkt mot en behållare. Det är en övningssak. Personligen tyckte jag det fungerade bra att arbeta vertikalt, från vattenlinjen ner till kölen. Fas 3: Skrapa bort resterande färg inklusive primer Mätningen visade att den svarta antifoulingen innehöll gift. Den underliggande röda primern var ogiftig. Vi beslutade att ta bort även primern för att säkerställa en bra färguppbyggnad med tjärepoxi. Vi använde enligt rekommendation en skrapa med hårdmetallklinga och dammsugare. Vi använde ingen industridammsugare, utan en gammal hushållsdammsugare med förfilter. En 10 meter lång, 25 mm armerad sugslang fungerade som koppling. Vi förberedde också arbetsplatsen. Eftersom arbetet är fysiskt krävande byggde vi en justerbar arbetsplattform av lastpallar som kunde flyttas. Det gick alltså bra att arbeta liggande med anpassad arbetshöjd. Arbetspassen var cirka 1,5 till 2 timmar – hellre fler pass än att skada kroppen. Vi modifierade verktyget genom att runda av kanterna på hårdmetallklingan för att undvika skador på gelcoaten. Det är bra att testa sig fram tills man hittar rätt teknik för ett bra resultat. Fas 4: Slipning Efter att vi skrapat bort färgen började vi slipa bort de återstående resterna på undervattensskrovet. Vi använde en planslip med dammutsug, kopplad till samma förfilter och hushållsdammsugare som tidigare. För att förenkla arbetet fäste vi även en förlängningssladd med buntband längs sugslangen, där vi anslöt slipmaskinen. Vid denna uppgift var det enklare att slipa horisontellt. Vi använde 80-korns slippapper med hål för dammutsug. Vår erfarenhet var att det är bäst att hålla slipmaskinen i ständig rörelse, särskilt på den rundade skrovformen, för att undvika att slipa igenom gelcoaten. Större delen av skrovet kunde slipas med planslipen. För vissa rundningar, som övergången mellan köl och skrov, använde vi ett sliprondellfäste för borrmaskin som passade formen bättre. Vår erfarenhet är att det är bättre att använda grövre slippapper men med lägre hastighet på slipmaskinen. Detta kunde justeras steglöst på vår borrmaskin, och även på vår planslip. Vi använde samma teknik med lastpallar för att få rätt arbetshöjd, och höll arbetsintervallerna till max 1,5 timmar. Trots förfiltret var det bra att vi köpt fyra extra dammsugarpåsar, eftersom slipdammet inte fastnade i förfiltret. Fas 5: Järnköl Maxin har en fenköl av järn. Den kunde vi inte skrapa eller slipa med vanliga metoder, eftersom ytan var för ojämn och rostig. Vi använde två vinkelslipar. Först en nätansluten vinkelslip med 115 mm rengöringsskiva med hårdmetallflisor (billigare variant av diamantskiva), som höll för cirka 1,5 m² per skiva. Skivan tog snabbt bort mycket material, men dammutsug kunde inte användas. Vi byggde en plastfoliebur för att hindra slipdammet från att spridas, täckte marken och använde tung andnings- och hörselskydd. Arbetet gick snabbt – hela kölen var klar på en halvtimme. Efterbearbetning gjordes med en batteridriven vinkelslip med justerbar hastighet. Vi använde en lamellrondell med kornstorlek 40 och lägsta möjliga hastighet. Direkt efter att en sida av kölen var slipad behandlade vi den med Ovatrol rostskyddsprimer, som är kompatibel med tvåkomponentsfärg. Totalt två strykningar. Fas 6: Förberedelse för epoxiprimer Vi använde reparationsgelcoat för att laga både gamla skador i skrovet och de som uppstod vid färgborttagningen. Vi blandade så klart för mycket tvåkomponentsgelcoat, så vi kunde vara generösa. Efter härdning av gelcoaten slipade vi hela undervattensskrovet igen med 180-korns papper och excenterslip med dammutsug. Vi var särskilt noga med att all svart färg togs bort – vissa spår av röd primer kunde fortfarande synas. Slipningen gjordes snabbt för att bara rugga upp ytan. Därefter spolades slipdammet bort med högtryckstvätt och vatten. Efter noggrann torkning torkades hela skrovet av med rödsprit och mikrofiberduk. Förberedelserna var därmed klara. Fas 7: Epoxiprimer Vi valde epoxiprimer International VC TAR 2. Vi köpte två förpackningar à 2,5 liter. Med en beräknad yta på 11 m² var det precis lagom, med lite marginal. Det var mycket hjälpsamt att skaffa produktens datablad – det innehöll bland annat blandningsförhållanden och tider för övermålning. Vid 15–20 °C följde vi noggrant tiderna, särskilt den maximala tiden mellan strykningar (3 till 6 dagar enligt tabellen). Vi använde en tvåkomponentsbeständig roller med lammullsyta (inte skum). Våra erfarna grannar använde skumrollers, men vi har inte testat det själva. Det finns två sätt att blanda VC TAR 2: Volymförhållande 1:7 (enligt datablad) Viktförhållande 9,5:1 (enligt Internationals kundtjänst) Vi använde båda metoderna. För viktbaserad blandning var det bra att känna till förpackningarnas vikt: Bas: burk 235 g, lock 43 g Härdare: burk 85 g, lock 17 g Vi tillsatte 4 % förtunning, vilket gjorde appliceringen mycket enklare. Blandningen gjordes med rörpropeller och batteridriven borrmaskin på låg hastighet, eftersom epoxin är mycket tunnflytande. Första lagret tog längre tid än väntat – cirka en timme för 11 m². Det täcker inte så bra i början, men det är viktigare att applicera med lätt tryck – täckningen förbättras med kommande lager. Min erfarenhet är att resultatet blir bättre med låg hastighet och måttligt tryck. De två första lagren målades på två olika dagar. Jag rekommenderar att planera efter väder och temperatur – ha inte för bråttom. Vid senare strykningar var bra belysning mycket hjälpsamt för att se var man redan målat. Vi använde svart färg, vilket ibland gjorde det svårt att se. För att maskera vattenlinjen i aktern använde vi vanlig högkvalitativ målartejp. I övrigt behövdes ingen maskering på Maxi 68:s skrovform. Nu var det bara låta primern härda ut 5 dagar innan sjösättning. Skål! Avslutande tips: Förtunningen till VC TAR 2 är avsedd för tvåkomponentsfärg och löser därför omedelbart upp etiketter – även på förpackningarna själva. Var försiktig med det. Jag rekommenderar också att ha ett stort lager engångshandskar – färgen är mycket svår att få bort från huden och fäster precis som den ska. Det är bra att från början samla allt damm och färg vi fånga upp under resans gång för inlämningen på återvinningsstationen. Det var allt jag har att dela med mig av. Lycka till med er renovering!