Faderullan

Billigt och enkelt blir det med plasttunnor. Jordbruk och industri har de här till lust och leda. Jag fick 8 st av en bonde som köper fodertillskott i tvåhundraliters tunnor med skruvkorkar. Hållbara och lätta att fästa med rostfria stålband.

Många snipor med sin runda botten är en aning känsliga för hur de lastas. Är du ensam i båten och sitter på sidan kanske den lutar en aning. Hade själv en nittonfotare med vindruta som hade ratten på styrbordssidan. Åkte jag ensam blev det till att stiga upp och stå mitt i båten eller fälla ut en tältstol mellan sätena om man åkte långt och ville sitta.

Om färglagren är tillräckligt tjocka kan det lyckas att vattenslipa med fin duk och sedan polera. Det finns en liten risk att slipa för djupt så varsamhet är en dygd 😀

Bland de fettsubstanser jag har hemma är det kanske det fett man använder när man monterar bildäck som kunde ersätta klövfettet. Det här fettet är ofta baserat på ister. Själv har jag aldrig använt det för att montera däck men det är utmärkt när man hasar tunga grejer. Vad som helst glider utmärkt om man smörjer med däckfett. Finns på Motopuutema. Beck är en klassiker som väl borde gå att få tag på, annars finns ju bitumenmassa, den kanske skulle fungera utan fett också, blir rinnigt när man värmer det.

Om du vill jämna av ojämnheter och penseldrag i den existerande färgen och måla på nytt med samma färg skulle jag slipa jämnt med någon av de nätslipdukar som finns. Av lokalpatriotiska skäl brukar jag föredra Abranet. Finns både för handslipning och till olika slipmaskiner. Dammsugare kopplad till slipmaskinen är ett måste. De här näten har fördelen att de inte blir några sliprosor även om man kör ganska grovt från början. Jag har lyckats rätt bra med tex Hempels och Internationals färger genom att rolla ut färgen med skumgummiroller och jämna av med en planstrykare av riktigt bra kvalitet. Bäst funkar det om man är två, en som rollar ut och en som stryker med penseln. Ett snäpp bättre är att spruta på färgen. Resultatet kan variera mellan katastrof och himmelskt beroende på vem som håller i sprutan.

Det brukar gå utmärkt så länge man behåller det mesta av skarndäcket, det ger den styvhet som behövs för att skrovet inte skall börja flexa allt för mycket i övrekant. Skarndäcket ser ofta likadant ut på både överbyggda och öppna snipor med samma skrov. Det är knappast så att hytter och överbyggnader är beräknade att styva upp konstruktionen. Snipskrovets konvexa form är i sig rätt formstabil jämfört med en planande båts plana ytor.

Stoppknappen kortsluter tändningen till båda cylindrarna, om du kopplar loss kablarna till den så borde du kunna utesluta fel på den. Om din motor är riktigt gammal, tidigt sjuttiotal så har den brytarspetsar. För att kolla dem tror jag inte att du behöver dra av svänghjulet. Om jag minns rätt så räcker det att ta bort handstartapparaten för att komma åt att justera spetsarna genom öppningar i svänghjulet. En bild på styrbordssidan av motorn hjälper att att bestämma den..

Det blir tyvärr nog att öppna upp och linda in fjädern tillbaka på sin plats och få till lite förspänning på den. Det är inte någon raketkirurgi men det är lätt hänt att det kan bli några pappahammarscener :-) Fjädern är överraskande lång och oftast är den infettad med ett fett som inte är lätt att få bort om det hamnar på fel ställen.

Jag har varit med om det där fenomenet. Plasten brukar släppa där man inte fått bort allt fett eller färg från träet innan man plastat. Feta träslag brukar också vara knepiga när det gäller att få polyestern att fästa, tex mahogny. Om det inte är jättestora områden så skulle jag ta bort den lösa plasten helt och låta träet torka under vintern. Till våren slipar man träet och torkar med aceton. Sedan fasar man av glasfiberkanten och lägger på nytt glasfiber. Det blir lite slipande och nötande för att få det att se bra ut men jobbet är ingen raketkirurgi. Kom sedan ihåg att behandla insidan av båten precis som man skall med träbåtar, en glasfibrad träbåt är fortfarande en träbåt. Många tror att en glasfibrad träbåt blir en glasfiberbåt men träet måste fortfarande behandlas precis som förr och båten måste få torka innan det fryser på. I teorin kan man kanske trycka in (injicera) epoxi genom hål i glasfibern och pressa ytorna mot varandra. Fast det är svårt att garantera att man får in epoxi precis överallt. Det som orsakat att glasfibern lossnat finns fortfarande kvar där under och det kan hända att man får göra om processen inom något år. Metoden rekommenderas bara för erfarna titthålskirurger...

Motorn tvärstannar inte pga blåst topplockspackning. Jag skulle misstänka tändmodulen, den brukar ofta ge upp helt utan förvarning. Har du kollat om du har gnista? Sen har det ibland lett till långa omständiga felsökningar där man slutligen kom fram till att man-över-bord-kontakten lossnat 🙂

När det gället egenskaper och kvalitet ät det inte mycket som skiljer mellan Targa, Sargo och Nordstar. Smakmässigt vägrar jag göra valet åt någon annan. Ta den du gillar bäst själv!

Eftersom det är lördagskväll tillåter jag mig att raljera och kåsera lite genom att påstå att alla seglare tävlingsseglar. Åtminstone på någon nivå. Själv har jag inte seglat på egen hand sedan tonåren, det var optimistjolle och lite Snipe han jag också med. Men det har hänt då och då att någon bekant bjudit med mig på en segltur. Det börjar alltid likadant. Man puttrar ut ur hamnen för motor och sedan åker textilerna upp. Skot spänns, segeln fylls, motorn stoppas och den där sköna känslan när båten tyst skjuter fart (nåja) infinner sig. Vattnet porlar kring stäv och akter. Axlarna sjunker och seglaren orerar länge och väl om hur avslappnande, ja rentav esoteriskt terapeutiskt det är att segla. Samtalet flyter iväg lika lojt som båten glider över fjärden. Man börjar njuta av seglatsen och ser fram emot ett skönt strandhugg med fika om någon timme. Denna sköna, nästan esoteriskt terapeutiska tillvaro förändras dock om man någonstans inom synhåll kan sikta ett annat par segel som färdas ens lite i samma riktning. Då händer saker med den hittills så avslappnade nöjesseglaren. Axlarna åker upp igen, blicken skärps, solglasögonen rättas till, seglarens blick åker via flärparna upp till windexen, "ta in lite på genuan, ja, precis sådär", storskotet justeras och en massa obegripliga småjusteringar sker. "Titta! där fick vi noll komma fyra knop direkt!" Lutningen tilltar till den grad att däcket på läsidan tidvis blir blött. Man får ta spjärn för att inte hasa ner på durken och den sköna seglatsen blir en kamp mot den där båten borta vid horisonten. Kikaren åker fram, "ser det inte ut som en Helmsman 20? Undrar vad den har för LYS-tal?" Så länge de andra seglen är i sikte är det inte längre någon söndagsseglets. Ett ständigt trimmande och justerande pågår, fikapausen ser man försvinna i en obestämd framtid. Inte förrän båtarnas vägar skiljs lugnar det ned sig. För seglaren kan det ta en stund att bearbeta det som skett, i synnerhet om den andra båten drog ifån aldrig så lite. Till slut får man sitt strandhugg med fika och man hoppas att ingen annan är ute och seglar medan man seglar tillbaka.

Om båda torkarna får ström från samma brytare kan det vara återgångdfunktionen i ena torkarmotorn som matar den andra torkarmotorn bakvägen. Det gäller alltså att vänta tills båda torkarna är i perfekt synk och stänga av i exakt rätt ögonblick 😀 Det kan antagligen lösas med dioder också...

Det där börjar låta likadant som när jag hade problem med min B20. Till slut hittades felet i bränsletanken där en silikonklump hade hittat vägen in i bensintankens dykrör. Ta loss slangen som matar förgasarna och sätt den i en kanister, sätt på tändningen och kolla om pumpen levererar som den skall. Om det är stopp mellan tanken och pumpen jobbar pumpen hela tiden utan att leverera ordentligt med bränsle. En lite kåserande beskrivning över mina vedermödor den gången.

Kan man vara mer stödjande och livsbejakande än så? 🙂 Kanske det inte handlar helt om den slutliga produkten? Många av oss gillar att bygga, dona, testa, misslyckas, bryta samman och stiga på det igen för att sedan en dag ha den där grejen man kan använda i åratal. Det finns få tillfällen i livet som är så stora som när något man byggt med egna händer är klart och användbart. Det är liksom resan som är målet. Jag känner folk som hittat något dammigt båt- eller bilprojekt som de jobbat på i garaget i åratal. När de sedan är klara och lacken glänser kan det faktiskt gå så att objektet används ganska lite. Grejen var att slippa stirra på en massa dålig TV och hänga på nätforum hela sin fritid :⁠-⁠) TIll Aders: Leta fram bra ritningar till något du vill bygga och gör och lär. Det är inte lika enkelt som att bygga Ikeamöbler men när du sjösätter och dragit några repor är du på nätet och letar ritningar till nästa projekt :⁠-⁠)

Min gissning är Muovi Simola MS1100. Som ovan nämnts kan den ha tillverkats med andra namn under årens lopp. Den här ligger vid en av de större båtklubbarna här i Vasa: MS1100 på Nettivene

Kanske läge att kolla hur bensinpumpen fungerar? Pumpa på blåsan på bensinslangen och se om motorn går som den skall när du håller upp trycket på det sättet.

Det beror på om du har vacuumstyrningen inkopplad eller inte. Att inte ha vacuumslangen kopplad är det sämsta alternativet. Med slangen kopplad får du någorlunda rätt tändläge över varvregistret. Bilmotorn har vacuumreglering av förtändningen för att man i bilen tex. kan köra i nedförsbackar och uppförsbackar eller annars bara motorbromsa och då behöver tändläget justeras efter det även om varvtalet är det samma i båda lägena. Båtmotorn körs alltid i uppförsbacke och då räcker det gott med motviktsregleringen i fördelaren. Kurvan på en båtmotor ser lite annorlunda ut än den för en bilmotor så en fördelare avsedd för båtmotorn är att föredra, du får helt eneklt mer effekt ur motorn på det sättet. Ett alternativ som visserligen kostar en slant men ger en fin gång är att byta till en elektronisk fördelare. I den kan man med dipswitchar välja rätt karaktär beroende på om motorn sitter i en bil eller en båt eller en dragster.

Jag har tidigare jobbat som elektriker både i bostadsbyggande och industrier och dessutom gjort service på befintliga anläggningar. En del i bekantskapskretsen har sett mig som deras båtelektriker också. Jag har alltid haft en högre taxa för båtel gentemot att jobba med vanlig hus-el. Inget på en båt sitter nämligen bekvämt till. Man får krypa, åla, sträcka sig och ligga i obekväma ställningar på någonting hårt eller vasst medan man kopplar eller drar fram kabel. Jag har tackat mitt relativt regelbundna yogande för att klara av de här uppdragen. Nu som 60 minus har jag slutat helt med att göra eljobb åt andra, det är helt enkelt obekvämt och man klarar sällan en hel dag utan värk, blåmärken och skrapsår. Att jobba heltid som båtmekaniker/elektriker är värt en bra lön om man frågar mig :-)

Det brukar sägas att man har försökt få in lite för många funktioner i den båten. Konsekvensen blir att det är som att bo inuti en rubiks kub, vad man än vill göra så måste något eller någon flyttas varpå någonting annat måste flyttas osv... 😀

Med tanke på att max motor på en Lohi 410 är 20 hkr kan det nog vara motiverat med trimplan för att kunna kompensera för egenskaperna i det högre fartregistret. Redan med 30 hkr är den Lohin känd för att börja galoppera, dvs den börjar gå som om den var i motsjö även om det är stiltje. Men nu när trimplanen är borta är det väl bara att testa och se vad som händer. Topphastigheten finns mellan öronen på den som kör :-) Epoxin klarar nog vätan men det skadar knappast med lite färg. Man bör göra allt som står i ens makt för att förhindra att vatten letar sig in i plywooden som är inplastad i akterspegeln.

Dags att sätta saker i proportion. Hur många liter av denna olja kommer du att köpa under en säsong och vad kommer det att kosta? Hur många liter bensin kommer du att köpa under en säsong och hur mycket kommer det att kosta? Även om du använder båten relativt måttligt så kan man anta att utgiften för motorolja inte är speciellt stor jämfört med vad du lägger i bensin. Jag kör med en uråldrig motor från 1960-talet och använder kanske 5 liter olja per säsong. Inte ens till den gamla motorn har jag sett det som vettigt att jaga fram den billigaste oljan man kan använda i den. Prisskillnaden mellan den billigaste (och troligen den sämsta) oljan och en bra olja handlar om småpengar i jämörelse mot vad man sätter i bensin är i sammanhanget försumbar. Lägg till övriga kostnader som båtägandet och användandet medför så blir kostnden för några liter olja minimal... Om det dessutom bara handlar om att handla en burk för att fylla på mellan servicetilfällena skulle jag satsa på att använda samma olja som verkstaden använt. Speciellt om garantin är i kraft.

Alla bidrar till den goda stämningen, en del när de kommer, andra när de går...

Någon borde göra en fallstudie om fenomenet.

Använder flytväst av gammal vana sedan barnsben. Av erfarenhet vet jag att det är mycket lättare att hitta ett olycksoffer efter ett olycka om de har flytvästar på sig. Har några gånger deltagit i eftersökningar, som tur är har jag inte varit den som hittat den drunknade... Det drar ut på efterspaningarna om man sjunker under ytan för att långt senare dyka upp (bokstavligen) när gasbildningen blivit tillräcklig i kroppen. Den kroppen lär inte vara angenäm att hantera. Så använd flytväst, i bästa fall hjälper den er att komma ur situationen levande. I värsta fall blir ni i alla fall hittade medan ni är ett vackert lik... Hur lätt det är hänt att man kommer i sjönöd kan anekdoten om min salig far påvisa. Även om vi barn alltid hade västtvång så hittade farsan på allehanda undanflykter för varför han inte behövde någon. Plötsligt på äldre dar köpte han en väst som han använde flitigt. Efter lite lirkande fick jag förklaringen till denna trosomvändelse. Han hade varit ute på stugan och när han skulle kliva ner i båten från bryggan hade han fallit i vattnet. Det är kanske en knapp meter djupt men eftersom han slog skallen i fallet så var han i obalans några sekunder. Det räckte för att han skulle hamna under vattnet och det hann bli panik innan han lyckades fatta vad som hänt och åt vilket håll uppåt var. Olyckors mest framträdande egenskap är att de inträffar oförutsett.