Faderullan

Beck säljs i Finland som "puhallettu bitumi", används vid asfaltreparation och filttaksarbeten. Är i fast form och skall värmas till över 220 grader. Finns att köpa på de flesta järnaffärer, K-rauta, Byggmax, Hartman i Gambästan osv. Tyvärr verkar det mest säljas i 25 - 30 kg förpackningar och kostar sådär 80 - 180 €/paket. Du behöver antagligen inte sådana mängder. Om du har kontakter i byggbranschen kanske det finns någon bit som ligger och skräpar i någont lager. Byggmaskiner i Malax brukar också kunna gå med på att sälja vissa varor i mindre mängder. PS Kan lägga ut lite krokar i kontaktnätet om det råkar finnas något bland mina båtbyggarkompisar.

Jag tycker att "groteska knapen" sitter ganska bra där den är. Flyttas den fram till där vattenpåfyllningen sitter nu så kommer den att vara i vägen varje gång man stiger ombord från fören. När den sitter så pass långt bak som den nu gör är den ur vägen för det mesta. Om man stiger ombord i fören så är man ju på väg endera till styr- eller babordssidan av båten om man skall till sittbrunnen och då stiger man bredvid knapen där den nu är. Knapen är för det mesta omgiven av mjuka och gosiga rep så risken att skada sig på den är rätt liten ändå. Behåll repen du har, de fjädrar lite och är bekväma att hantera.

På ett båtforum borde vi väl ha ett marint perspektiv på dilemmat? Normal misshandel torde väl närmast innebära verbalt våld eftersom det är det normala på sjön. Exempel: I naturhamnen: "Jag kör väl generatorn så jävla länge jag vill! Dessutom har du en jävligt ful båt!" Helt klart minst dagsböter i det här fallet. I farleden när du påpekar att du har företräde med hänvisning till nautiska regler och får svaret "Men jag har större båt, haha!" Du svarar "Men jag har större k*k och snyggare kärring!" Här blir det däremot dagsböter för båda. Lite mer för den senare dock. Han kränkte motparten, även om det var rättmätigt. Men också för att han lämnade sin maka i mental turbulens genom att i samma mening ge henne ett kränkande tillmäle samtidigt som hon fick en charmerande kommentar som delvis misogynt objektifierade henne som kuttersmycke.

Om man kan uthärda att gå upp till 10 hkr så finns den här: Nanni Kubota För att vara en splitterny båtmotor är den inte ens speciellt dyr. Fördelen med lite mer effekt är att man aldrig behöver varva speciellt mycket för att komma upp i skrovhastigheten. Ännu för några år sedan såldes encylindriga Faryman dieselmotorer som båtmotorer. De var billiga och underbart enkla. Tror det var Tapimer som sålde dem också. En sån kanske man med lite tur och tålamod hittar som bättre begagnad på Tori.fi, nettivene.fi eller rentav findit.fi. Man skall inte helt förkasta möjligheten att hitta en Wickström eller Olympia i bra skick. I Jeppis finns det en kille som handlar med och renoverar de här motorerna. Tillförlitligheten kan höjas betydligt om man skippar magnettändningen och använder originalbrytarspetsarna att styra en biltändspole som får spänning från ett bilbatteri. Det kan laddas med en liten solpanel. Med den uppsättningen blir de här motorerna underbart lättstartade. Och man får det där härliga ljudet som ingen diesel någonsin förmår avge. Själv hade jag satt in en elmotor i den båten. 3 kW tar den enkelt upp till skrovhastigheten och batterier som motsvarar vikten av en diesel eller en Wickströmare med tillhörande bränsletank och avfǵassystem tar en längre än man orkar sitta i en sådan båt :-)

För sinnesfridens skull är det kanske bättre att låta någon professionell ta upp båten och täcka den. Om du har svag hälsa är det kanske ännu jobbigare att ta hand om en infrusen snötyngd båt.

Har inga egna erfarenheter av Vire-motorerna men jag tycker att de tidigare "runda" modellerna är något av den trevligaste industridesignen som finsk motorindustri någonsin producerat.

Billigt och enkelt blir det med plasttunnor. Jordbruk och industri har de här till lust och leda. Jag fick 8 st av en bonde som köper fodertillskott i tvåhundraliters tunnor med skruvkorkar. Hållbara och lätta att fästa med rostfria stålband.

Många snipor med sin runda botten är en aning känsliga för hur de lastas. Är du ensam i båten och sitter på sidan kanske den lutar en aning. Hade själv en nittonfotare med vindruta som hade ratten på styrbordssidan. Åkte jag ensam blev det till att stiga upp och stå mitt i båten eller fälla ut en tältstol mellan sätena om man åkte långt och ville sitta.

Om färglagren är tillräckligt tjocka kan det lyckas att vattenslipa med fin duk och sedan polera. Det finns en liten risk att slipa för djupt så varsamhet är en dygd 😀

Bland de fettsubstanser jag har hemma är det kanske det fett man använder när man monterar bildäck som kunde ersätta klövfettet. Det här fettet är ofta baserat på ister. Själv har jag aldrig använt det för att montera däck men det är utmärkt när man hasar tunga grejer. Vad som helst glider utmärkt om man smörjer med däckfett. Finns på Motopuutema. Beck är en klassiker som väl borde gå att få tag på, annars finns ju bitumenmassa, den kanske skulle fungera utan fett också, blir rinnigt när man värmer det.

Om du vill jämna av ojämnheter och penseldrag i den existerande färgen och måla på nytt med samma färg skulle jag slipa jämnt med någon av de nätslipdukar som finns. Av lokalpatriotiska skäl brukar jag föredra Abranet. Finns både för handslipning och till olika slipmaskiner. Dammsugare kopplad till slipmaskinen är ett måste. De här näten har fördelen att de inte blir några sliprosor även om man kör ganska grovt från början. Jag har lyckats rätt bra med tex Hempels och Internationals färger genom att rolla ut färgen med skumgummiroller och jämna av med en planstrykare av riktigt bra kvalitet. Bäst funkar det om man är två, en som rollar ut och en som stryker med penseln. Ett snäpp bättre är att spruta på färgen. Resultatet kan variera mellan katastrof och himmelskt beroende på vem som håller i sprutan.

Det brukar gå utmärkt så länge man behåller det mesta av skarndäcket, det ger den styvhet som behövs för att skrovet inte skall börja flexa allt för mycket i övrekant. Skarndäcket ser ofta likadant ut på både överbyggda och öppna snipor med samma skrov. Det är knappast så att hytter och överbyggnader är beräknade att styva upp konstruktionen. Snipskrovets konvexa form är i sig rätt formstabil jämfört med en planande båts plana ytor.

Stoppknappen kortsluter tändningen till båda cylindrarna, om du kopplar loss kablarna till den så borde du kunna utesluta fel på den. Om din motor är riktigt gammal, tidigt sjuttiotal så har den brytarspetsar. För att kolla dem tror jag inte att du behöver dra av svänghjulet. Om jag minns rätt så räcker det att ta bort handstartapparaten för att komma åt att justera spetsarna genom öppningar i svänghjulet. En bild på styrbordssidan av motorn hjälper att att bestämma den..

Det blir tyvärr nog att öppna upp och linda in fjädern tillbaka på sin plats och få till lite förspänning på den. Det är inte någon raketkirurgi men det är lätt hänt att det kan bli några pappahammarscener :-) Fjädern är överraskande lång och oftast är den infettad med ett fett som inte är lätt att få bort om det hamnar på fel ställen.

Jag har varit med om det där fenomenet. Plasten brukar släppa där man inte fått bort allt fett eller färg från träet innan man plastat. Feta träslag brukar också vara knepiga när det gäller att få polyestern att fästa, tex mahogny. Om det inte är jättestora områden så skulle jag ta bort den lösa plasten helt och låta träet torka under vintern. Till våren slipar man träet och torkar med aceton. Sedan fasar man av glasfiberkanten och lägger på nytt glasfiber. Det blir lite slipande och nötande för att få det att se bra ut men jobbet är ingen raketkirurgi. Kom sedan ihåg att behandla insidan av båten precis som man skall med träbåtar, en glasfibrad träbåt är fortfarande en träbåt. Många tror att en glasfibrad träbåt blir en glasfiberbåt men träet måste fortfarande behandlas precis som förr och båten måste få torka innan det fryser på. I teorin kan man kanske trycka in (injicera) epoxi genom hål i glasfibern och pressa ytorna mot varandra. Fast det är svårt att garantera att man får in epoxi precis överallt. Det som orsakat att glasfibern lossnat finns fortfarande kvar där under och det kan hända att man får göra om processen inom något år. Metoden rekommenderas bara för erfarna titthålskirurger...

Motorn tvärstannar inte pga blåst topplockspackning. Jag skulle misstänka tändmodulen, den brukar ofta ge upp helt utan förvarning. Har du kollat om du har gnista? Sen har det ibland lett till långa omständiga felsökningar där man slutligen kom fram till att man-över-bord-kontakten lossnat 🙂

När det gället egenskaper och kvalitet ät det inte mycket som skiljer mellan Targa, Sargo och Nordstar. Smakmässigt vägrar jag göra valet åt någon annan. Ta den du gillar bäst själv!

Eftersom det är lördagskväll tillåter jag mig att raljera och kåsera lite genom att påstå att alla seglare tävlingsseglar. Åtminstone på någon nivå. Själv har jag inte seglat på egen hand sedan tonåren, det var optimistjolle och lite Snipe han jag också med. Men det har hänt då och då att någon bekant bjudit med mig på en segltur. Det börjar alltid likadant. Man puttrar ut ur hamnen för motor och sedan åker textilerna upp. Skot spänns, segeln fylls, motorn stoppas och den där sköna känslan när båten tyst skjuter fart (nåja) infinner sig. Vattnet porlar kring stäv och akter. Axlarna sjunker och seglaren orerar länge och väl om hur avslappnande, ja rentav esoteriskt terapeutiskt det är att segla. Samtalet flyter iväg lika lojt som båten glider över fjärden. Man börjar njuta av seglatsen och ser fram emot ett skönt strandhugg med fika om någon timme. Denna sköna, nästan esoteriskt terapeutiska tillvaro förändras dock om man någonstans inom synhåll kan sikta ett annat par segel som färdas ens lite i samma riktning. Då händer saker med den hittills så avslappnade nöjesseglaren. Axlarna åker upp igen, blicken skärps, solglasögonen rättas till, seglarens blick åker via flärparna upp till windexen, "ta in lite på genuan, ja, precis sådär", storskotet justeras och en massa obegripliga småjusteringar sker. "Titta! där fick vi noll komma fyra knop direkt!" Lutningen tilltar till den grad att däcket på läsidan tidvis blir blött. Man får ta spjärn för att inte hasa ner på durken och den sköna seglatsen blir en kamp mot den där båten borta vid horisonten. Kikaren åker fram, "ser det inte ut som en Helmsman 20? Undrar vad den har för LYS-tal?" Så länge de andra seglen är i sikte är det inte längre någon söndagsseglets. Ett ständigt trimmande och justerande pågår, fikapausen ser man försvinna i en obestämd framtid. Inte förrän båtarnas vägar skiljs lugnar det ned sig. För seglaren kan det ta en stund att bearbeta det som skett, i synnerhet om den andra båten drog ifån aldrig så lite. Till slut får man sitt strandhugg med fika och man hoppas att ingen annan är ute och seglar medan man seglar tillbaka.

Om båda torkarna får ström från samma brytare kan det vara återgångdfunktionen i ena torkarmotorn som matar den andra torkarmotorn bakvägen. Det gäller alltså att vänta tills båda torkarna är i perfekt synk och stänga av i exakt rätt ögonblick 😀 Det kan antagligen lösas med dioder också...

Det där börjar låta likadant som när jag hade problem med min B20. Till slut hittades felet i bränsletanken där en silikonklump hade hittat vägen in i bensintankens dykrör. Ta loss slangen som matar förgasarna och sätt den i en kanister, sätt på tändningen och kolla om pumpen levererar som den skall. Om det är stopp mellan tanken och pumpen jobbar pumpen hela tiden utan att leverera ordentligt med bränsle. En lite kåserande beskrivning över mina vedermödor den gången.

Kan man vara mer stödjande och livsbejakande än så? 🙂 Kanske det inte handlar helt om den slutliga produkten? Många av oss gillar att bygga, dona, testa, misslyckas, bryta samman och stiga på det igen för att sedan en dag ha den där grejen man kan använda i åratal. Det finns få tillfällen i livet som är så stora som när något man byggt med egna händer är klart och användbart. Det är liksom resan som är målet. Jag känner folk som hittat något dammigt båt- eller bilprojekt som de jobbat på i garaget i åratal. När de sedan är klara och lacken glänser kan det faktiskt gå så att objektet används ganska lite. Grejen var att slippa stirra på en massa dålig TV och hänga på nätforum hela sin fritid :⁠-⁠) TIll Aders: Leta fram bra ritningar till något du vill bygga och gör och lär. Det är inte lika enkelt som att bygga Ikeamöbler men när du sjösätter och dragit några repor är du på nätet och letar ritningar till nästa projekt :⁠-⁠)

Min gissning är Muovi Simola MS1100. Som ovan nämnts kan den ha tillverkats med andra namn under årens lopp. Den här ligger vid en av de större båtklubbarna här i Vasa: MS1100 på Nettivene

Kanske läge att kolla hur bensinpumpen fungerar? Pumpa på blåsan på bensinslangen och se om motorn går som den skall när du håller upp trycket på det sättet.

Det beror på om du har vacuumstyrningen inkopplad eller inte. Att inte ha vacuumslangen kopplad är det sämsta alternativet. Med slangen kopplad får du någorlunda rätt tändläge över varvregistret. Bilmotorn har vacuumreglering av förtändningen för att man i bilen tex. kan köra i nedförsbackar och uppförsbackar eller annars bara motorbromsa och då behöver tändläget justeras efter det även om varvtalet är det samma i båda lägena. Båtmotorn körs alltid i uppförsbacke och då räcker det gott med motviktsregleringen i fördelaren. Kurvan på en båtmotor ser lite annorlunda ut än den för en bilmotor så en fördelare avsedd för båtmotorn är att föredra, du får helt eneklt mer effekt ur motorn på det sättet. Ett alternativ som visserligen kostar en slant men ger en fin gång är att byta till en elektronisk fördelare. I den kan man med dipswitchar välja rätt karaktär beroende på om motorn sitter i en bil eller en båt eller en dragster.

Jag har tidigare jobbat som elektriker både i bostadsbyggande och industrier och dessutom gjort service på befintliga anläggningar. En del i bekantskapskretsen har sett mig som deras båtelektriker också. Jag har alltid haft en högre taxa för båtel gentemot att jobba med vanlig hus-el. Inget på en båt sitter nämligen bekvämt till. Man får krypa, åla, sträcka sig och ligga i obekväma ställningar på någonting hårt eller vasst medan man kopplar eller drar fram kabel. Jag har tackat mitt relativt regelbundna yogande för att klara av de här uppdragen. Nu som 60 minus har jag slutat helt med att göra eljobb åt andra, det är helt enkelt obekvämt och man klarar sällan en hel dag utan värk, blåmärken och skrapsår. Att jobba heltid som båtmekaniker/elektriker är värt en bra lön om man frågar mig :-)