Faderullan

Det brukar sägas att man har försökt få in lite för många funktioner i den båten. Konsekvensen blir att det är som att bo inuti en rubiks kub, vad man än vill göra så måste något eller någon flyttas varpå någonting annat måste flyttas osv... 😀

Med tanke på att max motor på en Lohi 410 är 20 hkr kan det nog vara motiverat med trimplan för att kunna kompensera för egenskaperna i det högre fartregistret. Redan med 30 hkr är den Lohin känd för att börja galoppera, dvs den börjar gå som om den var i motsjö även om det är stiltje. Men nu när trimplanen är borta är det väl bara att testa och se vad som händer. Topphastigheten finns mellan öronen på den som kör :-) Epoxin klarar nog vätan men det skadar knappast med lite färg. Man bör göra allt som står i ens makt för att förhindra att vatten letar sig in i plywooden som är inplastad i akterspegeln.

Dags att sätta saker i proportion. Hur många liter av denna olja kommer du att köpa under en säsong och vad kommer det att kosta? Hur många liter bensin kommer du att köpa under en säsong och hur mycket kommer det att kosta? Även om du använder båten relativt måttligt så kan man anta att utgiften för motorolja inte är speciellt stor jämfört med vad du lägger i bensin. Jag kör med en uråldrig motor från 1960-talet och använder kanske 5 liter olja per säsong. Inte ens till den gamla motorn har jag sett det som vettigt att jaga fram den billigaste oljan man kan använda i den. Prisskillnaden mellan den billigaste (och troligen den sämsta) oljan och en bra olja handlar om småpengar i jämörelse mot vad man sätter i bensin är i sammanhanget försumbar. Lägg till övriga kostnader som båtägandet och användandet medför så blir kostnden för några liter olja minimal... Om det dessutom bara handlar om att handla en burk för att fylla på mellan servicetilfällena skulle jag satsa på att använda samma olja som verkstaden använt. Speciellt om garantin är i kraft.

Alla bidrar till den goda stämningen, en del när de kommer, andra när de går...

Någon borde göra en fallstudie om fenomenet.

Använder flytväst av gammal vana sedan barnsben. Av erfarenhet vet jag att det är mycket lättare att hitta ett olycksoffer efter ett olycka om de har flytvästar på sig. Har några gånger deltagit i eftersökningar, som tur är har jag inte varit den som hittat den drunknade... Det drar ut på efterspaningarna om man sjunker under ytan för att långt senare dyka upp (bokstavligen) när gasbildningen blivit tillräcklig i kroppen. Den kroppen lär inte vara angenäm att hantera. Så använd flytväst, i bästa fall hjälper den er att komma ur situationen levande. I värsta fall blir ni i alla fall hittade medan ni är ett vackert lik... Hur lätt det är hänt att man kommer i sjönöd kan anekdoten om min salig far påvisa. Även om vi barn alltid hade västtvång så hittade farsan på allehanda undanflykter för varför han inte behövde någon. Plötsligt på äldre dar köpte han en väst som han använde flitigt. Efter lite lirkande fick jag förklaringen till denna trosomvändelse. Han hade varit ute på stugan och när han skulle kliva ner i båten från bryggan hade han fallit i vattnet. Det är kanske en knapp meter djupt men eftersom han slog skallen i fallet så var han i obalans några sekunder. Det räckte för att han skulle hamna under vattnet och det hann bli panik innan han lyckades fatta vad som hänt och åt vilket håll uppåt var. Olyckors mest framträdande egenskap är att de inträffar oförutsett.

Billigast första test är att byta till nya tändstift. Om inte det hjälper är det kanske läge att byta brytarspetsar eller tändspole till den övre cylindern.

Jag skulle köra med polyester hela vägen på den där båten. Billigt och är lätt att reparera igen när det behövs. Här i Österbotten där vi har en stenig och långgrund skärgård brukar vi sätta en tjock plastlist eller ett rostfritt plattjärn längs kölen så behöver man inte plasta om kölen så ofta. Perfekt om man oftast drar upp båten på stranden när den inte används.

En del färghandlare har en kulörscanner, man sätter den mot färgytan och får ett mätresultat som går att översätta till närmsta RAL-kod. Jag har köpt topcoat enligt RAL-kod hos en bilfärghandlare, de blandade till topcoaten med bilfärgspigment. Men jag bor i Finlands båtbyggarregion så det kanske faller sig naturligt för dem att ha gelcoat och topcoat i sortimentet... Om du lyckas få fram rätt RAL-kod går det säkert att någonstans i Sverige hitta en leverantör som kan blanda en burk och skicka den till dig. Om du skall stryka eller spruta på en gammal yta när du målar så är det topcoat du skall ha. Gelcoat funkar bäst i tillverkningsskedet när man gör båten i en form. Att måla och bättra med med gelcoat brukar bli problematiskt.

Tror inte det fungerar att mäta genom skrovet utan att givaren ligger platt mot glasfiberytan. Det ger visserligen en sned mätning beroende på båtens bottenvinkeln men med givaren horisontellt mot en vinklad botten ger definitivt spökekon från glasfiberytan.

Testa att köra länge med kinastiften om de nu en gång verkar fungera. Om de också fallerar skulle jag byta fördelare till en med spetsar för att testa om det är den elektroniska enheten som inte funkar. Jag satte in en sån där billig elektronisk tändmodul på min B20 och fick problem efter en knapp timmes körning. Efter en stund när man stått stilla och skrapat sig i huvudet över vad som kunde vara fel hade modulen svalnat och motorn startade och gick en stund igen. Satte ihop en annan fördelare med brytarspetsar och sommaren var räddad...

Skulle gissa på att vulkaniseringen har släppt på gummit i hylsan mellan propellern och propelleraxeln. Då slirar propellern på axeln och det känns ungefär som när kopplingen i en bil är utnött. Skruva loss propellern och rita ett märke från axelhylsan över gummit till propellern. Om märkningen inte är i linje efter en åktur har du hittat felet. Felet åtgärdas med att köpa en ny propeller. Alternativt om du har tur och det finns någon nära dig som kan pressa ut gummit och vulkanisera om det så brukar det vara en aning billigare. Om du bor i Vasa, Finland så är det Oy Gummi-Järvinen Ab som gäller. Hur det ligger till i övriga världen vet jag inte :-)

Jag vill inte heller verka som en trehjulingsbättrevetande men jag hade nog gjort det på mitt vis; Jag hade lagt på huvudströmbrytaren och tryckt på en av knapparna och kollat vad som händer. Fast jag är ju elektriker och har en viss självsvåldig knapptryckarvana :-) Innan någon från forumets arbetsskyddsavdelning hinner före kan jag nämna att det kan vara bra att ha brandsläckaren beredd om man är ängsligt lagd :-)

När man gör sökningar på nätet är det lätt att glömma hur ungt internet är och hur nätforum såg ut för tex. tjugo år sedan. Då umgicks intressegrupper på mail-listor som sällan lämnade spår som går att hitta med en googlesökning. TBT på fritidsbåtar förbjöds 1989 och det är av praktiska skäl helt omöjligt att hitta spår från någon debatt på nätet från den tiden. Då fördes debatten eventuellt på tidningarnas insändarsidor. Mellgards problem är att han är soldat i ett sedan länge glömt krig. Omvärlden har glömt, förlåtit och gått vidare.

En pump som bara används för att pumpavatten till avgasröret ser det ut som. Hade en luftkyld Bernhard motor i en snipa en gång. Förra ägaren hade monteraten skopa under botten som tryckte in vatten i avgasröret, funkade sådär, det hände att skopan fylldes med skräp och då började det lukta varmt och osa om avgasröret och slangarna. Då fick man lägga i backen och hoppas att skiten flöt ut tillbaka. Annars blev det att ta loss slangen och blåsa rent, ett så kallat blåsjobb :-) Jag byggde om det med ett normalt vattenintag och gjorde en venturi i avgasröret som sög in kylvatten. Det funkade bättre. Med en ljuddämpare i systemet blev det ett ritkigt behagligt avgasljud, utanför båten. Inne i båten hördes bara insugsljudet och klattret från ventierna och stötstängerna. "Klicketi-klacketi-fjutt-klicketi-klacketi-fjutt-klicketi-klacketi-fjutt-klicketi-klacketi..."

Man kommer osökt att tänka på Kenneth Ahls bok Grundbulten, mycket läsvärd för övrigt. En av karaktärerna i boken var övertygad om att det någonstans i fängelset fanns en grundbult, om man skruvade ur den skulle hela kåken rasa samman och alla fångar kunde därmed vandra ut i frid och frihet. Problemet TS har går att lösa på ett antal sätt. A, Om man kommer åt att borra ut den gamla skruven och dra nya gängor så är det kanske det "rätta" sättet. Lösning B är att sätta jordkabeln under någon annan skruv på motorn, huvudsaken är ju att kabeln på sätt eller annat kopplas till motorns metalldelar så att kontakt med jord erhålles.

Man skruvar in blandskruven för att få magrare blandning. Fast den skruven reglerar endast lågfarts/tomgångsmunstycket. Grundregeln är att skruva in skruvarna tills de tar i botten, utan att dra åt, bara tills de precis bottnar, sedan skruvar man ut dem 1,5 varv och justerar noggrannare därifrån. Högfartsmunstycket är fast och kan bytas till större eller mindre efter behov. Om förgasarna är nyrenoverade utgår jag från att även accpumparnas membran är bytta? Kolla så det inte droppar ut bensin ur accpumparnas munstycken när motorn körs i jämn fart. Om allt deta ser ok ut återstår att kolla flottönivån och att flottörventilerna verkligen tätar. Om inte så rinner bensin in via överströmmingshålen i flottörhuset in i förgasarhalsarna och gör att motorn går alldeles för fett. En bra video om hur man bäst justerar flottörerna.

Enligt några jämförande tester i finska båttidningar är båten inte den givna testvinnaren men står sig väl i konkurrensen. Vattendelaren när det gäller Terhi är byggmaterialet, ABS-plast. Att reparera ABS-plast är inte svårt men det måste ske genast när skadan uppstått. Det blir lätt stora problem om man får en spricka i skrovet som inte upptäcks i tid. Då drar skumfyllningen mellan ytter- och innerskrovet i sig vatten och då blir man tvungen att få ut det blöta skummet och ersätta det för att sedan kleta igen hålet med ny ABS. De här reparationerna är inte lätta att få lika jämna och snygga som när man reparerar en glasfiberbåt.

Enda sättet att veta är nog att skruva av topplocket och ta en titt. När kompressionen och draget försvinner så där under färd kan det vara hål i kolven eller så har den spruckit. Sedan kan man filosofera över om det är klokt att börja utöva inrekirurgi på en 44 år gammal motor. Felen kommer sällan ensamma när grejerna är i den åldern och det kan dessutom vara svårt att få tag i reservdelar.

Swish funkar inte med finska bankkonton. Här heter motsvarande app Mobilepay, den funkar i Finland och Danmark, i Norge finns den inte längre. De nordiska bankerna kunde gott slå till och skapa ett system som fungerar åtminstone i Norden... Som utlänning kan man inte öppna ett konto i en svensk bank förrän man har ett svenskt personnummer så att öppna ett konto för en båtaffär blir lite väl krångligt. Kontoöverföring funkar dock rätt snabbt numera. Vissa banker finns ju både i Sverige och Finland, om båda parter har konto i samma bank borde ju kontoöverföringen gå lite snabbare, fast man vet ju aldrig med banker, de har en förmåga att krångla till saker....😀

Finns det någon annan märkesverkstad i rimlig närhet? Låter mer som brist på kunskap vid verkstaden än något som är omöjligt att reparera eller justera.

Jaha, jaha, jaha, det verkar gå att göra på båda sätten 😀 Själv har jag lyckats genom att blanda betspigment i lack. Om man stryker det på en redan lackad yta får man visserligen en jämn mörkare ton över hela ytan. Betsar man direkt på träet får man en mera levande yta eftersom träet drar i sig betsen lite olika beroende på virkets struktur. För min egen del gäller det att få till en ton som stämmer med övriga delar som säten och lite annat i båten som är gjorda av äkta mahogny. De är helt obetsade och har en gulaktig ton snarare än den rödaktiga ton man är van att se. Blir att labba lite med det där när faneringen är klar.

Inget är omöjligt. 1970 korsade två finländare Atlanten i en 14 fots Marino Mustang med en 36 hästars Archimedes Penta på aktern. Ursprungligen var tanken att man skulle släpa pontoner med den beräknade bensinmängden efter båten. Det visade sig inte fungera något vidare så slutligen tog de bara en 200 l tunna extra bensin med sig i båten. Man använde också segel för att spara på bensinen som inte ens enligt de mest optimistiska kalkyler skulle ha räckt. Historien om resan innehåller många dumdristigheter, oväder och umbäranden men efter 47 dygn till havs var man framme. De startade i Senegal och tog sig Brittiska Guyana. De fick en gång under resan hjälp av ett norskt fraktfartyg som gav dem bränsle och proviant. Fraktfatyget var på väg i fel riktning så efter att ha vilat upp sig ombord fortsatte finnarna vidare mot sitt mål på egen köl. Båten finns fortfarande bevarad hos Marinovarvet. Har sett den när den var utställd på Helsingfors båtmässa 2017. Det är verkligen inte mycket till båt, en fjortonfotare med fördäck och vindruta, Sensmoral: Med äventyrslust, tålighet och en vansinnig tur kan man fixa det mesta. Atrikel i tidningen Östnyland

Jag tackar för erbjudandet Heimlaga. Skall göra några test med vacuumpumpen, en teknik jag varit nyfiken på ett tag. Men om det misslyckas hör jag av mig om limpressen.

Vad jag kan se på bilderna så smalnar skrovet av mot aktern. Om man tittar på en planande båt så är aktern sällan nämnvärt smalare än vad båten är där den är som bredast. Akterspegeln på den här båten ser ut att vara bara hälften så bred som båten är midskepps. Dessutom ser botten ut att vara vara lite svängd i längsled, den svänger upp mot aktern och är lite konvex och har inga plana ytor som är en förutsättning för en planande båt. Jag skulle gissa att 8 - 10 hkr är mer än väl. Man skall komma ihåg att båten verkar vara från sent femtiotal eller tidigt sextiotal och då var motorerna på så små båtar sällan i 20 hkr-klassen. Jag tror helt enkelt att 20-30 hkr kommer att vara för tungt på den smala aktern. Med det sagt tycker jag att det är en mycket charmig båt som borde få leva vidare som den är. Jag skulle gärna ha en sån guppande i hamnen, den är som gjord för en liten picknick en vacker sommardag.