Faderullan

När jag jobbade där, i slutet av åttiotalet så hette koden på gelcoaten som 23'orna målades med 812, det är den benvita, eller dovervita färgen med en lätt dragning mot beige, alltså inte kritvit. Kritvit var kod 200. Ett tips är att Intenational enkomponets ytfärg har samma kod som de gamla gelcoaterna, Leta fram deras broschyr med färgkarta och använd som hjälp.

Om du söker lite på forumets sökfunktion så går det att fördjupa sig ganska ordentligt. En hel del har skrivits i ämnet. Men i korthet: Motorblocket; frostpluggarna på båtmotorerna är i rostfritt, kamaxeln är specifik för marinmotorer, kamdrevet är i stål och tändfördelaren är utan vacuumreglering. Lite beroende på årsmodell så sitter svänghjulet med sex eller åtta bultar. Topplocket i marinmotorer har rostfria ventiler och om du använder ett lock från en bilmotor så skall ett hål borde borras i ett kylrör inne i locket (sök på forumets sökfunktion). Vanliga ventiler kan hålla om inte kyllimpan läcker och motorn får lite olja sprejad i insuget när den stoppas sista gången för säsongen. Genom att flytta över delar från marinmotorn till bilmotorn går det att göra en båtmotor av det hela. Om du flyttar över kamaxeln så måste också ventillyftarna följa med och de måste sitta på samma ställe som förut, de nöts in mot respektive kamnock och om man missar där så nöts de ned rätt fort. Frostpluggarna är svåra att flytta över, de är svåra att få tag på i rostfritt också. Men de kan hålla i åratal med lite tur...

Jag minns sjuttiotalet när Yamaha och mariners tjugohästare såg precis likadana ut, Mariner var en aning billigare så den sålde bra. Erfarenheten visade att Marinern hade sämre legering i gjutgodset med resultatet att de gav upp lite snabbare än Yamahan. Det rörde sig ändå om decennier i livslängd för båda. Inbyggt stödskydd i form av lågt attraktionsvärde är ju en fördel. Samma sak med dåligt rykte, kör själv med en Citroên C5. Där är det samma fenomen. Ryktet som hänger med från åttiotalets misslyckanden gör att andrahandsvärdet är lågt och man får mycket bil för pengarna när man köper begagnat. Jag brukar hålla det som en väl förborgad hemlighet att de bilarna håller precis lika bra, eller dåligt som de flesta andra märken...

De här snurrorna är för övrigt busenkla att konvertera för alkylatbensin. Kör min -58 NV-Marin på alkylatbensin efter att ha bytt packningen till flottörskålen och bensinslangen :-)

Spirorör fungerar utmärkt. Vanliga brädor är ju också lätta spika ihop till en lagom stor låda. Onödigt att göra lådan för stor. Mindre volym i lådan betyder ju mindre behov av ånga. En gammal tryckkokare blir en bra ånggenerator.

Känner medlidande med trådskaparen som frågade om en Mercury är sämre än andra märken. Det är den knappast. På en tjugo år gammal motor är det körtimmar, skötsel och underhåll som är avgörande för hur driftsäker den är. En välskött måttligt körd Mercury är säkert bättre än en misshandlad Yamaha, Suzuki eller Evinrude. Ibland får man bara ta att ens tråd spårar ur, det gör de lätt när man frågar generellt om ett visst märke. Förutom det dyker det ofta upp någon med synpunkter på miljökonsekvenserna. Har med förvåning sett att inte säkerhetsgänget har anmärkt på hur livsfarligt det är att ha en bensinmotor i båten. Men det kommer väl än. :-)

En normal inverter drar, lite beroende på kvalitet mellan 0,3 - 1 Ampere i tomgång. Man får vad man betalar för... Och så har den ju sina förluster när den används också. Kompressorns startström är rätt hög så inverterns effekt borde vara ungefär tre gånger större än effekten som anges på kylskåpet. Dessutom är det inte bra för kompressorns motor att köra med annat än en inverter som ger ren sinusvåg. Kompressorn kan klara det men den kan ge ifrån sig lite mer ljud. När man räknar samman priset på en tillräckligt stor inverter med ren sinusvåg och 230 V kylskåpet så börjar man vara uppe i samma pris som ett kylkåp som är gjort för 12 Volt. Problemet med inverterns tomgångsförbrukning går att komma runt om man är lite elektriker och kopplar om i kylskåpet så att kylskåpets termostat startar invertern via ett relä när termostaten slår till och kompressorn är direktkopplad till invertern. Alla kylskåp har inte den äldre typen av mekanisk termostat som behövs för den här kopplingen. Sitter det någon form av styrelektronik i kylskåpet så krävs 230 V matning ständigt. Kort sagt, det går att ha ett vanligt kylskåp i båten men det är inte energieffektivt att driva det via en inverter om man inte har tillräckligt med batterikapacitet och laddning. Och så blir det ju fler grejer som kan krångla.

Härligt att det löste sig och rätt billigt blev det dessutom :-) Borde kanske lägga till ett par säkerhetsanvisningar till felsökningsmetoden: - Man borde kanske se till att motorn inte kan vrida sig när den eventuellt startar. - Och så skall man vara försiktig så att man inte kommer åt att jorda det robusta föremål man använder, lätt hänt när startmotorn river till...

Jag har i flera decennier handlat bult i fackaffärer och då avsett ett "föremål med gängad cylindrisk kropp". Om det hade varit fel benämning hade personalen med stor sannolikhet gett mig en föreläsning i terminologin. Att det finns en standard betyder inte nödvändigtvis att den är vedertagen. Vad jag däremot brukar bli korrigerad över i fackaffären är när jag vill köpa en rostfri bult (i avseendet gängad cylindrisk kropp) , då framhålls noga att de bara säljer syrafasta bultar. Därför brukar jag för att retas uteslutande prata om rostfritt. Man kan aldrig nog uppskatta nöjet att få slänga käft :-) På finska finns ett uttryck som beskriver besservisserfenomenet,"pilkunnussinta", det betyder vackert uttryckt "bedriva otukt med kommateringen".

Om man är tveksam är mitt råd att byta. Både oljan och impellern är billiga. Tillsammans kostar de antagligen mindre än en tank bensin (eller diesel). Enligt min åsikt är allt som kostar mindre än en tank bränsle skitbilligt...

Efter Kronviks uttömmande utredning, vilken jag inte finner orsak att bestrida (känner vederbörande :-) ) så kan jag ge ett enkelt tips på hur man utesluter fel i startreläet. Metoden är en aning kaotisk och kräver en säker hand styrd av en lugn hjärna: Man sätter helt enkelt ett rejält metallföremål (skiftnyckel) mellan kabelskorna på de stora kablarna på startreläet. Då förbikopplas de eventuellt dåliga kontakterna i startreläet och startmotorn river till med full kraft. Gör den inte det står felet att söka i själva startmotorn.

Ser ut att vara trälister på båda sidor av borden skruvade mot varandra. Enklast är väl att göra nytt likadant i te.x furu. För att böja dem tillräckligt i fören borde man kanske basa listerna innan de sätts på plats, dvs ångvärma dem i en tillfälligt byggd trälåda. Då blir de lättare att böja, spricker inte och bänder inte på glasfiberskrovet. Vil du lyxa till det så betsar du träet och lägger några lager lack. Fast då hamnar du fort i den onda cirkeln som innebär att då ser ju båten lite hängig ut så du blir tvungen att måla den varpå motorn inte ser lika fräsch ut som båten så du måste.... :-)

Ser dessvärre ut att vara läge för borrning. Delar lär nog finnas men om det är värt insatsen och besväret kan man ju fundera över. Om du kan göra allt skruvande själv och för blocket till borrning och köper ny(a) kolvar på billigaste möjliga ställe kan man få ned kostnaden. Sedan tillkommer ju nya packningssatser. Eventuellt merarbete med avdragna bultar och dåliga gängor brukar höra till på gamla utombordare. Mitt tips är att leta en begagnad fungerande likadan motor och ha den här som reservdelsmotor. Förutom falerande vro (som antagligen är orsaken till skärningen) brukar de här motorerna inte behöva annat än vanlig service och kanske en ny tändbox vartannat decennium...

Kul tråd och fint resultat, toppbetyg för båda! Och fort gick det. Tycker att trådar som den här är värdefulla för de som letar råd, tips och inspiration.

Min erfarenhet är att om man gör grundjobbet ordentligt så går det utmärkt att laga polyester med polyester. Har trettio år gamla reparationer på skrov som är nästan femtio år gamla som håller än. Kardinalfelet som många gör är att inte slipa bort all gelcoat, topcoat eller vilken färg som helst ordentligt från glasfibern. Laminatet får inte ens ligga litet över färgen i kanterna av reparationen, då får man en början till delaminering som tilltar med åren när materialet böjs och fryser. Man kan alltså inte laminera på annat än själva glasfiberlaminatet! Hygien är också en hederssak. När glasfibern är framslipad och ordentligt uppruggad tvättar man några gånger med aceton. Sedan rör man inte ytan med annat än glasfiber och polyester. Temperaturen är inte lika viktig med polyester som med epoxi, men skall inte ignoreras helt. Att laminera ute en våreftermiddag innebär att när temperaturen sjunker på kvällen så avstannar härdningen, något man definitivt vill undvika. Ett vanligt fel man ser ibland är att man kladdar på mer polyester än vad glasfibermattan kan absorbera. För mycket polyester kan lätt resultera i att mattlagren inte ligger an mot varandra vilket är en bra början till delaminering och skörhet. Rulla och dutta omsorgsfullt! Fyra tumregler alltså: Slipning! Hygien! Temperatur! Inga excesser! De gånger jag sett problem på båtskrov så är det i övergången mellan olika material, trä/glasfiber, metall/glasfiber och olika metaller. Är därför tveksam till att reparera polyesterlaminat med epoxilaminat. PS Jag kan ha fel, det händer även den bäste. Därom är jag ett levande exempel :-) DS

Inget fel på länsman, funkar säkert om båten ligger så att den faktiskt rör på sig. Själv hade jag en 10W solpanel som enda laddning i min gamla snipa. Motorn hade ingen generator så panelen skötte allt elektriskt som fanns i båten dvs. litet ekolod, lanternor och länspumpen. Lanternorna tror jag att jag använde ungefär en gång per säsong. Ekolodet bara när jag var på främmande vatten, alltså då och då. Panelen klarade av detta trots att båten läckte en aning så pumpen gick flera gånger per dygn även om det inte regnade. En så liten panel har dessutom fördelen att man inte behöver någon laddregulator om batteriet är någorlunda stort, -ungefär 45 Ah eller större. Panelen var skruvad på insidan av vindruteramen och var vänd så att solen slapp till när båten låg på sin vanliga plats. Batteriet var ett vanligt bilbatteri på 65 Ah.

Svårt att kolla skicket på en diesel utan att börja skruva sönder, ta kompressionsprov och dylikt. Som säljande båtägare är man kanske lite tveksam till att en eventuell köpare börjar skruva med motorn för att kolla det ena med det andra. Sedan står man där, den potentielle kunden skall "fundera lite" och lämnar platsen med avdragna bultar och gängor som är sönderdragna. Vad man kan göra är att kolla att olja och kylvätska inte blandas och försöka se hur motorn ser ut utanpå. En ren och snygg motor utan läckage är antagligen någorlunda välskött. Varningsklockorna skall skalla om man ser tecken på "egna" lösningar och klumpigt utförda reparationer. Har motorn gått het syns det ofta som färgskiftningar, speciellt på och i närheten av topplocket. Största källan till information är vad säljaren säger. Och vad han undviker att säga, trots att man försöker fråga igen eller omformulera frågan. Verkar han vara av den noggranna typen? Om han säger sig ha gjort service och reparationer själv så skall han kunna svara förtroendeingivande på vilka frågor som helst om motorn. Om han "inte minns" eller annars har svårt att ge raka svar skall man ana oråd. Om motorn servats på varv eller verkstad är det lätt att kolla vilket rykte stället har. Hur motorn vinterkonserverats berättar också en hel del om skicket. det är när motorerna inte används som korrosionen får härja fritt. Överlag är Perkinsmotorerna långlivade om de lyckats undgå vanskötsel och överhettning. De har också använts i bilar, traktorer, skördetröskor och en massa andra tillämpningar, så delar finns att få tag på.

Jag har ju inte den motorn kvar i samlingarna men hittade ett foto på en sida ur en handbok. Motorn på bilden är äldre än den jag hade -växelhuset var inte delat på den. Bifogar bilden och hoppas att den kan vara till hjälp...

Det är ett tag sedan jag gjorde samma operation på en gammal Seahorse. Vill minnas att det finns sex stycken bultar som håller växelhuset. Med de borta skall växelhuset gå att få ned ett par centimeter. Milt våld med en plasthammare och mellanlägg av trä kan behövas. Sedan för man växelväljaren i backläge (tror jag det var), då ser man skruven som håller växelstaget där det går ned i växelhuset i springan mellan växelhuset och nederdelen. Med den borta skall allt lossna. Så var det på min från sent sjuttiotal, kan vara annorlunda på andra årtal. Några modeller har en liten lucka halvvägs mellan motorn och växelhuset. Med den öppen kommer man åt att dela växelstaget.

Skulle sätta en slant på axelns yttre stävlager, alltså lagret ute vid propellern. Att ljudet inte uppstår förrän efter en stund tyder på att något kommer upp till "fel" arbetstemperatur, te.x lagret varpå det blir någon form av resonans. Om lagret kyls med två små intagsrör vända framåt kan det ju vara så enkelt att kylintagen är stockade och lagret går för varmt.

Så här i båtmässetider blir det åter livat på säljsajternas båtavdelningar. Måste bara beundra den här killen som säljer sin gummijolle och har bestämt sig för att ta en bild i rätt miljö. Även om det är minusgrader, snålblåst och några decimeter is på fjärden... http://www.nettivene.com/kumivene/muu-merkki/585773

Kan vara gammal bensin, testa med fräsch bensin. Och så är de här motorerna lätta att få sura, dvs. den har fått för mycket bränsle efter många startförsök med choken på, eller så är den överprimad om den har primerpump. I så fall är det bara att vädra cylindrarna och torka av stiften.

Vinkeln på den utgående axelns fläns. Det vill säga när motorn står vågrätt så är propelleraxelflänsen vänd 7 grader nedåt för att passa mot propelleraxeln som ju oftast pekar en aning uppåt.

I efterklokhetens universitet är vi alla professorer. Men filmsnutten är en bra påminnelse hur få sekunder det skiljer mellan att vara coolast i viken till hjälplöst drivande. Det har inte alltid med hastighet att göra...

Om du inte vill borra i panelen har ju biltillbehörsaffären hållare för mätare som skruvas fast på instrumentbrädan. Den skall ju också fästas på något sätt, tex 2-3 skruvar. Blir ju hål av de med, men betydligt mindre. Och så skall ju kablarna dras någonstans vilket betyder ännu ett litet hål. Mitt förslag är att borra in den till vänster om de två små mätarna, då blir det en symmetrisk fyrklöver. Det är jobbigt att vara estet, men jag brukar fundera på vem jag sparar båten till. Slutsatsen brukar bli att när jag väl sålt båten så slipper jag ju fundera på det där... Bygg om som du vill! Huvudsaken är att det blir symetriskt och snyggt, ungefär som om båtens tillverkare hade gjort det.