Faderullan

Kunde vara Särki eller Finnark, de brukar ha den där formen på aktern.

Den var ju byggd med ambition! Himla praktisk att sitta där uppe när man letar en ledig parkeringsruta vid stormarknaden. Hur kommer det sig att fendrar inte är vanliga på bilar? Borde ju vara toppen när man vill undvika att någon i bilen bredvid vårdslöst slänger upp dörren med repor i den egna lacken som följd. Fast det blir kanske lite mycket med att sätta ut och ta in fendrarna för varje liten vända. Det slutar bara med att en del slarvhjon kör omkring med fendrarna ute hela tiden :-)

Bytte kölen nedanom propelleraxeln på min förra snipa. Det var så ruttet att glasfibern släppt från träet. Kapade bort glasfibern och det ruttna träet, snickrade till en ny bit som limmades och skruvades fast. Sedan fasade jag av glasfibern och plastade över alltsamman. Eftersom man döljer det hela i ny glasfiber behöver man ju inte sätta så mycket estetik på hur man fäster nytt trä i det gamla bara formen utåt är snygg.

Vi var tre killar som trailade en båt från Piteå till Umeå förra sommaren. Vi valde nattalternativet vilket visade sig lyckat, nästan ingen trafik så vi hade vägen för oss själva. Har man lite personal så kan man turas om att köra. Bara att ta pauser för att sträcka på benen, kolla däcken och surrningarna tillräckligt ofta. Ett av de mest minnesvärda ögonblicken från den resan var när vi stannade på en p-plats vid vägen, klättrade upp i båten och kokade kaffe. Där satt vi i sittbrunnen och fikade medan långtradarna dånade förbi så båten gungade :-)

Tro det eller ej Oldtimer, jag gillar faktiskt att segla också. Att hala upp textiler på en pinne och låta meteorologiska fenomen dra fram båten är ett behagligt sätt att ta sig fram. Här i östra Kvarkens skärgård är det grunt, stenigt och trångt vilket gör att jag tycker en motorbåt är mer praktisk för en liten kvällstur. Mannen med båten har lagt ut den till försaäljning så han anser tydligen inte att den är helt omistlig :-)

Ber om ursäkt om jag gjort Oldtimer ledsen. Tanken var att det här skulle ske med glimten i ögat, inte mobba olika båttyper, deras ägare och intentioner. En liten bild på min båt finns ju i min profilbild. Oldtimer har min fulla tillåtelse att ge sina åsikter om den, men gör det med glimten i ögat :-)

Smaken är ju som baken, delad. Låt oss i denna tråd pigga upp hösttillvaron med de mindre estetiska båtarna. Att diskutera smak är ju en ständig källa till verbal förströelse. Låt oss ändå hålla det hela på en värdig nivå... Även om jag inte är båtspekulant (just nu när jag skriver i alla fall :-) ) så är det trevligt att slösurfa på säljsajterna och se vad som bjuds ut. Ibland väcks habegäret och ibland är det magen som reagerar. Som i fallet med båten på bilden; hur tänkte den här båtägaren egentligen? Kanske designar han jordbruksredskap på jobbet och tycker att det där med utseende är sekundärt i förhållande till funktionen. I det här fallet väldigt mycket sekundärt. Eller så är bygget ett resultat av många år med stegvis påbyggnad. Kanske har familjens överhuvud bestämt att det inte skall bytas båt, vi får klara oss med den vi har... Det är jobbigt att vara estet...

Jobbar som servicetekniker och brukar använda eltape med något tillgängligt som verkar vara någorlunda rent att sätta mellan såret och tapen. Senast blev det en halv sida ur handboken till en ABB frekvensomvandlare. Den hade ingen någonsin öppnat och sidan 45 var alltså tämligen ren.

Gillar tanken på att använda den motorn, inte minst för det lite exotiska ljud den avger. Torrvikten på 769 kg kan ställa till det en aning. Och det är en motor utan marina attribut som limpor och dylikt. En cheva 350 väger väl sådär 300 kg. Skillnaden på sådär 450 kg kan inverka på gångläget... Tog vikten från : http://www.detroitdieselpartsdirect.com/Documents/detroit-diesel-specs/6V53N-Industrial.pdf

Som sedan länge ur skåpet kommen som verktygsfetischist är jag kanske fel snubbe att svara på det här, jag lever efter regeln att man bör ha tillgång till minst ett exemplar av varje verktyg framställt av människohand sedan industrialismens era började, men.... Om man inte sedan tidigare har några verktyg tycker jag att satsen från Bauhaus verkar vettig. Verktygen är ju inte i toppklass men det känns inte bra när den där riktigt dyra kvalitetsprylen faller över relingen och ner i djupet. Beroende på vilken motor som finns i båten kan det vara nödvändigt att komplettera med blocknycklar i tumsstorlek. Bland annat Volvos bensinare är ju skapta så att allt som sitter i motorblocket är i obskyra tumsstorlekar men ju längre ut från motorblocket man kommer desto vanligare blir det med metriska dimensioner. Senast jag skruvade med min motor och drev passade jag på att sätta alla verktyg som användes under arbetet i en egen box. Då behöver man inte tynga båten med verktyg i dimensioner som inte passar någonstans i båten.

Engelsmännen slutade tillverka motorn i slutet av 1970-talet. De är lyckligvis ganska envisa när det gäller att göra delar till sina gamla produkter så det är knappast helt omöjligt att få tag på det mesta bara viljan finns. Motorn fanns åtminstone i en skåpbil av märket Leyland Sherpa, sällsynt i norden på sin tid och knappast något som ligger i drivor på skrotarna heller. Att helrenovera en sådan motor är knappast vettigt om man inte har starka känslomässiga band till den. När den säger klonk och röken stiger lönar det sig nog att leta fram något modernare att ersätta den med. Enda sättet att undvika haveri är alltså noggrant underhåll. Byt olja, håll den väl kyld och undvik att köra på höga varv. Oljefilter går säkert att hitta, bara att jämföra gängor och diameter på tätningen. Leta bland filter för Morris, BMC, Rover, Landrover, Austin och dylikt engelskt. Impellern hittas säkert också, BMC gjorde knappast egna sjövattenpumpar utan använde typ Johnsonpumpar eller något annat standardmärke. Att beställa delar från England är smidigt och går ofta relativt snabbt. Har använt den här webshoppen ett par gånger till en annan lite exotisk motor jag hade, där hittar du också en manual: http://www.asap-supplies.com/marine/bmc-18-diesel

Det är ju rätt tydligt att det vattensmorda lagret har nötts ut och bara metallhylsan är kvar. Vanligtvis består ju vattensmorda lager av en räfflad gummilik yta som sitter fastvulkaniserad på en metallhylsa. När de här gummilagren börjar nötas och axeln får lite spelrum går det ganska fort att nöta bort resten. Kanske har spolportarna varit igenväxta eller så har man "torrkört" dvs. kört motorn på land (med kylvatten till motorn förstås) med växeln i, de här lagren är nästan lika känsliga för torrkörning som impellerpumpar. Ålder är förstås också en naturlig orsak, inget håller för evigt... Tyvärr är nog det enda man kan göra i det här läget att byta. Om hylsan roterar i sitt läge kan det ju gå att få ut den bara genom att ta bort propellern och få tag i den med en tång efter att ha hjälpt till genom att trycka på via spolportarna. Om inte så skall axeln ut för att komma åt.

Jag har testat det där med fälla som fångar musen levande. Efter första fångsten insåg jag vilket djurplågeri den kontraptionen medför. Vi hade en mus som inrättat skafferi och bo i våran diskmaskin. Skaffade då en sådan där fälla som fångar musen levande. Tyckte det hela verkade humant på något sätt. I efterhand kan man anse att jag borde ha planerat lite bättre. Men det är ju så att i efterklokhetens universitet är vi alla professorer. Klockan 04:15 en natt vaknade min fru av ett himla liv i köket. Och när hon vaknar av ett himla liv varsomhelst så innebär det i allmänhet att jag får ta mig ur Morpheus mjuka famn för att ta reda på orsaken. Det himla livet kom från fällan som slagit igen. Där inne försökte musen nu ömsom stånga och ömsom gnaga sig ut ur sin fångenskap. Jag kan tänka mig hur den kände sig, instängd i något som måste te sig som en mörk likkista utan synliga utvägar. Jag drog på mig morgonrocken och min första tanke var att släppa musen ute på gården. Jag insåg snart att den troligen skulle vara tillbaka inne i huset lika snabbt som jag själv. Där stod jag nu på gården iklädd morgonrock och tofflor och funderade på att släppa musen på granntomten i stället. Det var vid närmare eftertanke helt otänkbart, jag värderar god grannsämja högt. Att åka fast i den situationen skulle inte vara bra. VI har dessutom god sämja i hela byn så enda alternativet verkade vara att gå ut några kilometer längs skogsvägen och släppa ut musen i sitt naturliga habitat. Fast den här husmusens naturliga habitat verkade ju vara våran köksbänk och diskmaskin. Att gå ut längs skogsvägen en mörk höstnatt i duggregn iförd morgonrock och tofflor lockade inte heller. I värsta fall gick man vilse och det skulle ha inneburit att ett helt drev med bybor hade gått skallgång och i gryningen hittat mig frusen och våt iförd grönrandig morgonrock bärande en musfälla. Det var ett scenario som inte tilltalade mig. I det skedet insåg jag att det enda rimliga var att ta djuret av daga. Härvid följde ett resonemang över hur det skulle gå till. Risken fanns ju att om jag bara öppnade fällan i hopp om att få livet av musen när de tittade ut kunde misslyckas. Där ute på gården i mörkret var det ju lätt hänt. Det började bli lite kallt i min lite olämpliga klädsel. Jag gick in i garaget och funderade vidare. Kom fram till att musen måste göras åtminstone medvetslös där inne i fällan, om den rymmer inne i garaget skulle det vara omöjligt att få tag i den mera. I värsta fall hinner den tillbaka in i huset innan jag ger upp letandet. Efter mera tänkande och inre resonemang, under vilket musen fortsättningsvis levde rövare inne i fällan kom jag på lösningen. Startgas. Bara att öppna en glipa i fällan och spreja in tills det blev stilla i fällan. Ether användes ju förr som anestesi. Sedan var det bara att skaka ut musen ur fällan och för säkerhets skull avsluta det hela genom att krossa kraniet med ett välriktat hammarslag. Den sattes föga hedervärt till sin sista vila i soptunnan. Därefter har jag uteslutande använt musfällor som gör processen möjligast kort. Då är den där fjäderbelastade klassikern oslagbar.

Ingen vidare bra ide att tömma ur glykolblandingen till vintern, risken för korrosion är större utan vätska. Däremot är det en bra ide att byta kylarvätskan med några års intervall. På båda våra bilar rekommenderas 5 års bytesintervall. Jag missade det och efter nio år med samma kylarvätska rostade det hål i en frostplugg som satt extra besvärligt till. Min hovmekaniker berättade att glykolen tappar sin korrisionsskyddande verkan med tiden.

Ena mariga kräk de där mössen. Nedan en historia om hur det gick till hos oss för några år sedan. I den andra länken -epilogen berättas om en typ av fälla som först verkar vara en human (eller heter det musman?) lösning men som verkligheten idiotförklarar och avhumaniserar i samma ögonblick som fällan löser ut. https://uupee.wordpress.com/2011/10/20/faunan-i-diskmaskinen/ https://uupee.wordpress.com/2011/10/23/faunan-i-diskmaskinen-epilog/

Det hela beror nog inte så mycket på om man är seglare eller motorbåtsmänniska. Om man upplever mindfullness i sin båt eller inte beror mera på varför man är ute med sin båt. Jag känner seglare som inte slappnar av för en sekund när de seglar och knappt ens när de ankrat i lugna viken, jag känner också motorbåtsmänniskor vars axlar sjunker genast när förtöjningarna är lossade. Jo, jag känner folk i hela spannet däremellan också, de hör till den absolut största gruppen. Själv äger jag en motorbåt, inte för att jag har något emot segling, utan för att det är praktiskt för min del. Jag bor så lyckligt att jag kan cykla ned till hamnen på några minuter och ta en vända närhelst jag önskar. Oberoende av vindriktning och egentligen också oberoende av vindstyrka. Vi Vasabor har nämligen en stor skärgård där man kan hitta en skyddad rutt för en kvällstur om man bara håller sig i lä av öarna. För en seglare har den rätt grunda och täta skärgården sina begränsningar. Det är grunt och trångt i de skyddade områdena, något som gör spontana kvällsturer lite svårare. Och visst kan man känna mindfullness i en motorbåt. Min förra snipa toppade lite dryga sex knop, men då stånkade och vibrerade den encylindriga motorn, fören steg och svallen blev skamligt höga. Men om man bara släppte av lite och nöjde sig med dryga fem knop så blev motorns taktfasta trygga dunk meditativt. Båten blev en flytande veranda med varierande vy och man kunde sitta där med en kaffekopp i handen och bara ta det lungt. Min nya gamla (anno ca 1956) båt har ungefär samma egenskaper, bara med skillnaden att den kunde med rätt propeller och vilja kanske pressas till dryga 20 knop. Men den används precis på samma sätt som den gamla snipan. Trivselfarten har stigit till sju knop och om jag av någon anledning måste skynda mig driver jag den uppemot 10 - 11 knop. Men då har motorvarvet stigit och ljudupplevelsen blir en aning stressande. Jag känner inget behov av att komma så långt som möjligt på den tid jag har till förfogande. Får jag bara sitta där och se öarna glida förbi är jag nöjd. Om jag dessutom får se en bit ostörd horisont är lyckan och inre friden total. Den ultimata båten skulle vara en eldriven solpanelsladdad ljudlös glidare. Det vore något att glida mot solnedgången i... Min båt är mitt tempel. PS Gubbar, pröva på en termin lätt yoga. Det sätter sina spår i ert inre som gör det lättare att chilla :-) DS

Enligt min gamla tes "om det är billigare än en tank bensin så är det inget att snåla på" så brukar jag inte snåla på kvaliteten på oljor och reservdelar. Att byta olja i min gammelbåt med en Volvo Aq 120 med hydraulisk koppling kostar mig ungefär 75 Euro (ca 700 kr) om jag skaffar märkesoljor av medelkvalitet. En tank bensin kostar ungefär det dubbla, alltså inget som får mig att surfa runt på nätet eller trava runt i stadens affärer för att leta fram absolut billigaste oljan... Men å andra sidan, när det gäller oljor så framgår skillnaderna mellan de olika kvaliteterna i extrema förhållanden. Och extrema förhållanden uppstår knappast för en normalanvändare, speciellt om man byter olja varje säsong.

De hålen är till för att dränera riggen. Oljan är gammal tvåtaktsolja som följer med avgaserna, riggen är ju ljuddämpare och avgasrör också...

Ingen aning, men försök på http://swedishclassicboats.ning.com/ Där hänger folk som känner igen det mesta :-)

Innan man river förgasarna och ultraljudstvättar, speciellt om problemen är små så kan man pröva en billigare lösning. Jag har lyckats med några motorer som gått dåligt på tomgång genom att köra motorn med alkylatbensin. Grannens 10-hästars Honda slapp alla start- och tomgångproblem efter detta. Själv körde jag min femtiohästars tvåtakts-Evinrude med färdigblandad tvåtakts-alkylatbensin, en femliters genomkörning gav den en jämn och stabil tomgång. Vet inte varför det fungerar, men kanske löser alkylatbensinen upp vissa former av föroreningar. Värt att försöka även om vissa tillverkare inte rekommenderar alkylatbensin kontinuerligt. En fyralitersdunk hinner knappast lösa upp packningar och o-ringar. Speciellt inte en tvåhundrahästare, den har ju relativt snabb genomströmning :-)

Vill man vara kompromisslös så blir det kanske någon gammal "spjutbåt" typ Joker, Stiletto, Smuggler eller Argo. De är gjorda för två saker; massor av hästar och renodlat fortåka. Hyggliga begagnade finns alltid till salu.

Du är nog på rätt spår när det gäller avgaserna, gäller bara att hitta var de läcker ut. Ett dåligt åtdraget tändstift kan också orsaka gasläckage. På en äldre motor jag hade (annat märke) lossnade ljudisoleringsmattan i kåpan och täppte då till luftintaget...

Där håller jag med. Jag tycker också om mullret från en V8, eller en rytande dragster på fullvarv. Men har också åkt med i streetracebilar och efter en stund längs vägen blir brölet bara jobbigt. Samma gäller förståss också båtar med "avgastrim".

Det måste ju vara Ole Bramseruds* "modifierade vega"! *Ole Bramserud i Filmen SOS Sällskapsresan... https://www.youtube.com/watch?v=FOEgEmcUK0w

Gissar på felaktig tankmätare. Ta med en reservdunk (fylld), åk ut med båten och kör av hjärtans lust :-)