Faderullan

Om någon undrar hur jag lärt mig denna dubiösa färdighet så finns det helt legitima och ärbara orsaker. Vår båt fanns förr sex mil och en tio minuters färjtur hemifrån. Har man glömt båtnycklarna hemma så får man klura ut hur det funkar....

Det är enklare än man tror. Med kontaken losskopplad behöver man bara sätta ett metallföremål mellan batterikabeln på startsolenoiden och solenoidens styrspänningsstift. Man chokar manuellt med vänsterhanden och gör tjuvkopplingen med en skruvmejsel i den högra. Motorn rycker ju till när den hostar igång så det gäller att vara noga med var man har manschetter, slipsar och sitt långa här så inget trasslar in sig i svänghjulet :-)

Till min förra snipa valde jag ut fint furuvirke på brädgården. Tjärade undersidan, mest för den sköna aromen och lade roslagsmahogny på ovansidan. Vill man ha lite rustik yta så kör man över ytan med stålborste i vinkelkapen först

Om du har ett fjärreglage som är typiskt för din årsmodell så finns det ju en separat spak baktill/ovanpå reglaget där man kan ge gas när växel/gas-spaken är i neutralläge. Man lyfter den lilla spaken uppåt varvid gasen dras på. När du drar på gas så skall det först påverka tändplattan och när den vridits en bit så börjar förgasaren öppnas. Det borde finnas ett märke på tändplattans arm där förgasarens lilla löphjul skall börja röras. Om ingen har rört de där grejerna löns det inte att mixtra med det innan du faktiskt kört motorn.

Intressant och nyanserad debatt som pågår :-) Jag för min del tycker att det är båttillverkarna som har missat utvecklingen de senaste fyrtio åren. Var och varannan båt har ju prylar som skall monteras under vattenlinjen på akterspegeln; trimplan, ekolodsgivare, hastighetsgivare och vem vet vad. Ändå fortsätter man med den ömtåliga konstruktionen med inlaminerad plywood. Kanske det skulle vara dags för lite nytänk så småningom?

Håller med Mackey, kolla med någon som säljer gummidetaljer. De brukar vilja veta vikten på din motor för att veta vilka kuddar du skall ha. Kan även kolla med någon som säljer/tillverkar ventilationsaggregat. Köpte mina motorkuddar hos den lokale gummihandlaren. Till förväxling lika de som man ser på demo-motorerna på båtmässan och som sagt till en bråkdel av priset för "marindelar".

Nu blir jag lite intresserad och önskar att du lägger in en bild på din båt! Båten i min profilbild lär vara räddad undan ett husbygge på stranden mittemot gamla Fisksätravarvet. Den är gjord helt i glasfiber i mitten av femtiotalet av materialvalet att döma. Kan vara något tidigt fisksätraexperiment den med men det vet man inte säkert. På glasfiber fungerar polyesterspackel helt ok, kom bara ihåg att det funkar på glasfiber men inte lika bra på gelcoat, topcoat eller annan färg. Då blir det färgens vidhäftningsförmåga som bestämmer vad som lossnar... Slipa alltså fram glasfibern där du lägger spackel.

Fantastiskt! Kan man hoppas på en programvaruuppdatering som gör att den går att koppla ihop med gps'en så att den automatiskt vet vilket håll båten färdas och då växlar färg på LEDarna.

En lokal konkursförvaltare (skkm.fi) realiserade en konkursgången kajaktillverkares grejer. Ropade in en vacuumpump som jag tänkte använda till lite experimenterande med vacuumlaminat, den kostade 120 €. I samma affär ingick en splitterny aluminiumtank som verkar passa som gjuten under durken på min båt! Vilken märklig kombination av grejer i samma affär och märkligt lyckosamt att båda var exakt vad jag behövde!

dutarbortdengenomattöppnaallaskruvarnaochkopplaurväxelstagetdetärliteolikapåårsmodellernahurmankopplarbortväxelstagetsådubordekanskeberättavilkenårsmodelldetär

Jag måste säga att jag är en aning kluven till den här idén. HaraldssonD's projekt skulle vara intressant att följa och se hur det fungerar men jag är tveksam. Slutna kylsystem med kanaler i plåtskrov eller rör runt kölen finns ju, framförallt på arbetsbåtar som jobbar i grunt vatten eller där vattnet är förorenat te.x stockflottning. En del sådana båtar har ibland luftkylda motorer. Jag ser ändå några problem som redan blivit nämnda. Som det här med avgaskylningen. Utan vattenkylt avgassystem så får man utan tvekan problem med de heta avgasrören i båten. Om man vill ha lite ljuddämpning, något som kylvattnet annars har en stor roll i så blir man ju tvungen att sätta in en plåtljuddämpare av bilmodell. Eftersom det är fråga om en båt kan man inte använda vanliga bilgrejer utan blir tvungen att bygga avgassystemet i syrafast, det finns bilgrejer i rostfritt men de är knappast syrafasta Man kan ju tänka sig att linda rören med speciell isolering, sådan som används på tävlingsbilar, den kan vara lite marig att få att hållas på plats på avgaslimpan. Avgasrörets skrovgenomföring måste också vara gjord så att värmen från det heta röret inte skadar glasfibern. Hur vet jag allt detta? Jo, jag har haft en snipa med en luftkyld Bernhard på 8 hästkrafter. Den hade till en början bara en liten burk till ljuddämpare direkt på topplocket. Föreställ er hur det var att åka i den båten när man alltid ville sitta i lovart från motorn. Det slutade med att jag byggde ett vattenkylt avgassystem med en skopa under botten som tryckte in vatten när man körde. Det funkade ju så länge båten var i rörelse men låg man stilla gällde det att stänga av motorn innan det började osa hett kring avgasslangarna. Version2 var med venturi så att avgasflödet alltid sög med sig vatten. Det blev en hel del vidareutveckling av det hela men efter ett par somrar så fungerade det tillfredsställande. Problem 2 som jag ser det är att få plats för kylaren och få till ett tillräckligt luftflöde runt den, helst borde ju luftflödet vara så bra att man inte behöver använda fläkt hela tiden. Sunwind 26 är ju ingen jättelik båt och man kanske behöver allt utrymme som finns för trevligare saker än fasta installationer. Och när man börjar bygga sådana här udda lösningar så är det tveklöst att man får hålla på med att fixa, utveckla, bygga om och testa för att få det att fungera, något som kan förbruka en stor del av den kvalitetstid av båtliv som våra korta somrar bjuder på. Är man dessutom estet och inte gillar att åka omkring i något som ser ut att vara överbliven rekvisita från någon av Mad Max-filmerna blir det ännu värre. Mitt råd är att låta motorn vara sjövattenkyld men satsa på ordentlig höstkonservering enligt konstens alla regler. Alternativt satsa på en sötvattenkylning, kanske en begagnad om kassan tryter. Då har man något som man vet att det fungerar och slipper sätta tid på experimenterade. Jag är själv en som gillar udda lösningar och gillar att använda vinterkvällarna i verkstaden och använda "fel" grejer till ändamål de inte är avsedda för så missförstå mig inte, det här skulle vara som gjort för en projekttråd här på MG. Jag vill bara påminna om att allt inte alltid är så enkelt som man först föreställer sig. I min verkstad hänger en varningsskylt "Caution! This task will take longer than you think". Jag lär mig aldrig det där, men jag betraktar ju pysseltid i verkstaden och båten som kvalitetstid...

Vet inte om det här är en skröna men den kanske passar in här. Ön där vi hade sommarstuga är ett litet samhälle på några hundra invånare. Att bo på den ön utan att äga en båt betraktas som ytterst excentriskt. Ungarna får börja köra båt när de kan ro och har armstyrka nog att dra igång en snurra. Och om ungarna på landbacken samlas runt korvkiosken med sina mopeder och cyklar så samlas ungarna på ön med sina båtar i hamnen. Där kör de åttor och cirklar med målsättningen att åstadkomma så mycket svall som möjligt. Ibland blir det utfärder till någon stuga eller bara i största allmänhet kröka en propeller på någon hittills oprövad stengrynna. Det var i början av en dylik slumpartad utflykt det hände. Precis där hastighetsbegränsningen i hamnen upphörde drog detta wolfpack av båtburna ungdomar gasen i botten på sina snurror. Fyra av båtarna sköt fart som båtar med tjugohästare på aktern gör. Men inte den femte, för på den lossnade motorn och sjönk med det där besynnerliga ljudet som uppstår när en motor på fullvarv går en liten stund under vattnet. Intensivt draggande efter motorn vidtog men den ville inte fastna trots att killarna hade bra koordinater på var den sjönk. Byns dykare tillkallades och efter en stund försvann han under ytan med ett rep i handen. Det tog inte länge innan grodmannen dök upp och meddelade att repet satt fast i en motor. Bara att fira upp. Upp kom en motor som grabbarna klentroget betraktade. - Näää, det här är inte vår. Varvid motorn slängdes tillbaka därifrån den kom.... Historien förtäljer inte om den rätta Yamahan hittades. Men man kan ju kontemplera ett tag över om det var moraliskt rätt att sätta det man hittar tillbaka där man tog det eller om man borde ha tagit vara på motorn och letat fram den rättmätige ägaren?

Om båten ligger i vattnet (antagligen inte, det är ju januari!) är det ju enkelt att lägga vikter på 30-40 kg i aktern och testa. Gångegenskaperna ändras knappas radikalt, för mycket effekt är nog ett värre problem, men eftersom effekten minskar gäller det ju inte i det här fallet. Hur båten ligger vid stillastående kan ju vara avgörande om vatten börjar rinna in i motorbrunnen och vidare in i båten via genomföringarna eller om man blir tvungen att kommendera runt passagerarna alltefter vilka manövrar man gör. Att backa med lågt liggande akter är ju inget vidare...

Har riggat upp en elvinsch i carporten. Bara att backa in båten rakt under och lyfta. Lyfter inombordare och utombordare med ett knapptryck. Brukar sedan sänka ned motorn (eller vad det nu råkar vara) på släpvagnen för vidarebefordran till garaget eller vart man nu vill ha den. Bilden visar utvecklingsfas ett med kedjevinsch. Kedjevinschen är ett billigt alternativ men besvärlig när kedjan man drar i tenderar att hela tiden hamna på fel plats. Den fastnar i motorn och tenderar att repa lack och färg. Elvinschen som jag senare monterade är en fröjd att använda.

Utombordare är konstruerade så att allt vatten rinner ut när den tas upp ur vattnet. Utombordare används även i andra delar av världen där det blir kallt ju... Däremot är det ingen dum idé att åtminstone köra motorn i sötvatten en god stund för att skölja ur eventuella saltrester. Glykolblandning är kanske en aning överkurs men det skadar inte. Och byt oljan i växelhuset på på hösten, finns det vatten i oljan kan växelhuset spricka. Är oljan gräddfärgad har man hela vintern på sig att byta packningar.

Jag jobbar som servicetekniker inom fastighetsautomation. Multimetern är ett av mina mest använda redskap. I servicebilen ligger en rätt dyr Fluke med extra det mesta, den blir i praktiken framplockad ett par gånger om året. I en ficka i verktygsbältet hänger trotjänaren, en liten Amprobe PM51A. Den använder jag dagligen och den fyller mina behov av mätande till 99,999%. Den har flera fördelar som gör den till en idiotsäker och lättanvänd mätare, den är liten, den har det mesta när det gäller olika mätningar, utom strömmätning, mer om strömmätning senare... Den har dessutom fördelen att ha automatiskt val av mätområde, när man ansluter mätproberna växlar den automatiskt mellan ac, dc och resistansmätning. Man kan också välja vad man vill mäta manuellt. Vill man mäta frekvens eller kapacitans trycker man fram det med den enda knappen. Att den automatiskt väljer mellan lik- och växelström måste ju vara en fördel även för en ovan användare. Jag har modifierat den genom att limma en liten magnet på baksidan, då hålls den på plats medan man håller i allt möjligt annat... Vill man som amatör mäta ström är en tångamperemätare det klart bästa valet. Då behöver man inte veta hur man kopplar en amperemätare i serie med kretsen man mäter, något jag av erfarenhet vet att ovana har svårt med. Se bara till att få en som mäter likström, framför allt de billigaste modellerna mäter bara växelström och det har man ju ingen större nytta av i ett båtelsystem. Det finns mängder av billiga universalmätare som har områden för strömmätning. En av nackdelarna är att de oftast begränsar sig till max 10A, det är rätt lite i ett 12V-system och även om det inte "borde gå mer än 10A här" så har de här mätarna egenskapen att släppa ut röken när det går mer ström än så. Och elektriska apparater fungerar ju med rök, slipper röken ut fungerar de inte längre...

Har två förslag: 1 Om botten går att trycka ut från insidan kan man kanske tvinga den (så gott som) rak genom att lägga virke t.ex. 50 x50 längs botten. Pressa med strävor från taket och laminera in virket. 2 Slipa bort bottenfärgen och gelcoaten och fyll på med matta tills hooken är nästan rak och spackla sedan till perfektion. Mycket jobb om man vill ha bra finnish men vintern är ju lång...

BMW har ju marinerat sina motorer också. Deras små sexor kanske är i samma viktklass som Volvos B20.

De där båtarna skulle ju lämpa sig i mina bakvatten där det är grunt och lite marigt ibland. Fast när man kollar google-linken börjar man undra om orden "mud motor" också betyder "pytteliten baddräkt" :-)

Nu skall vi vara jämlika och PK. Det kan ju vara tjejens båt. Men om så inte är fallet så funkar den ju riktigt bra. Månu vara hur det vill med det. Jag blir lite nyfiken påvad det är för motor, den ser lite väl stor ut för arr vara en av Briggs&Strattons V-2or

Konstigt att en del tror att det alltid går alldeles fatalt åt helvete om man gör minsta felnär man reparerar grejerna. Min första ventiljustering resulterade i en motor som lät som en illa dirigerad småskoleorkester bestående endast av trianglar och kastajetter. Jag hade helt enkelt inte koll på vilken cylinder som var vilken i folkvagnsbubblans motor. I det läget ringde jag min motorguru som pedagogiskt förklarade det hela för mig. Efter andra försöket lät motorn så bra som en luftkyld VW-motor kan låta. Inga bestående men, inget totalhaveri, bara en fungerande motor. Man skall faktikst klåpa till det helt astronomiskt för att feljusterade ventiler skall åstadkomma skada på motorn. Vid första start när något är fel låter motorn så illa att även den västa klåparen förstår att nu blev det sämre, inte bättre. Mattiboy gjorde ju helt rätt som frågade råd innan han började, då minskar sannolikheten att han måste börja om från början. De som ändå mäktar irritera mig är de som får något fel på sina grejer och börjar ställa frågor på lämpligt forum utan att ens ha öppnat motorkåpan för att titta efter om man kanske kunde se något helt uppenbart.

Det behöver inte ens alltid vara klarblå himmel...

Den här tråden är skapad under ämnet "krönikor", det är alltså inte ett av de strängast hållna områdena på forumet och visst kan man sväva ut i diskussionen. Det är ändå med illa återhållen förvåning jag följer med hur den här tråden utvecklas. Från huruvida båtliv är störande till en riktigt tråkig sexualdebatt. Precis på samma sätt som man borde visa respekt för sina medmänniskor på sjön (det är det den här tråden handlar om) så kunde vi ju visa repekt för våra medmänniskor här på maringuiden också. Om någon skapar en tråd om något specifikt inom ämnet båtliv, båtrelaterad teknik, segling eller förtöjning eller vad som helst som har med båtar att göra så kunde vi väl försöka respektera trådskaparen till den grad att vi inte ägnar oss åt att några inlägg senare diskutera folks sexualitet. Med all repekt för både sexuella majoriteter och minoriteter så tycker jag att den debatten inte hör hemma på ett marinforum. Framför allt inte i en tråd jag skapat. Minoritetsdebatter kan ni ha på te.x avpixlat eller något annat minoritetsexkluderande forum. Med all respekt Uffe

Med en mig-svets kan man åstadkomma mycket kul. Har precis avslutat dagens projekt hemma i garaget. Håller på att göra så att jag kan svänga snöbladet med knapp från instrumentbrädan på minitraktorn. Det blev för jobbigt att stiga av, dra ur en bult, svänga snöbladet , sätta i bulten tillbaka och slutligen äntra traktorn igen. Man bearbetar sina i-landsproblem så gott det går :-) Använder skruven från en saxdomkraft, diverse metallskrot och en fönsterhissmotor från en Citroën BX... Vad försäkringsbolaget säger om dylikt vet jag inte. Men man kan ju visa god vilja med några rutiner. Om det ändå går åt h-vete kan man kanske blidka försäkringsbolaget med några förmildrande omständigheter. Vårt garage sitter inte samman med bostadshuset och det gör att man känner sig lite säkrare. En sexkilos pulversläckare hänger på väggen innanför dörren. Har skaffat stora brandfiltar som jag hänger upp från krokar i taket, då avgränsar man området dit svetslopporna kan flyga. Jag brukar avsluta svetsarbetet med att städa upp efter mig och när svetsfogen kallnat så drar jag på lite rostskyddsfärg. Om man inte fått en timme att gå på det viset får man sätta igång datorn i hörnet och dela med sig av sin visdom på Maringuiden :-) En timme brandvakt efter avslutat arbete tycker jag är det minsta man kan begära.

Följer med stort intresse den här debatten. Jag förväntar mig att i vilket ögonblick som helst få läsa om någon som klagar på att något är alldeles åt helvete för mycket lagom :-) Vi som lever ett någorlunda aktivt liv kommer med stor sannolikhet att i något skede störa någon i vår omgivning. Som när jag köpte kåken där vi bor och jag började renovera den. Några gårdar bort bodde en familj med motorintresse. Den då knappt tonårige sonen brände ständigt på med sin motocrosscykel och på vintern med en snöskoter. Far i huset justerar ofta sin tävlingsbil vilket resulterar i ett evigt gasande. Medan jag renoverade huset, innan vi flyttat in tänkte jag ofta på hur det skulle vara för vår treåriga dotter, skulle hon över huvud taget kunna somna om kvällarna? Sanningen att säga så är de här människorna trevliga och hjälpsamma och dottern hade svårare att somna om det var alldeles tyst. Numera händer det att jag torrkör båtmotorn eller dundrar på med den hembyggda trädgårdstraktorn om kvällarna. Jag bidrar alltså till ljudmattan i byn på mitt eget sätt. Ännu har ingen klagat. Och om någon gör det så kommer jag att beakta det nästa gång jag drar igång något högljutt. För att kompensera har jag gjort mitt bästa med att vara någorlunda hjälpsam med sådant jag kan och lånat ut verktyg och redskap om jag ansett det vara riskfritt :-) God grannsämja är guld värd och det är en klar investering i den egna livskvaliteten att värna en aning om den. I hamnen och ute på fjärdarna är det bättre att hälsa glatt på de man möter och ha överseende med deras tillkortakommanden i sjöfartens komplicerade regler, både skrivna och oskrivna. Den dag man behöver hjälp är det inte en merit att ha viftat med långfingret förra gången man möttes...