Faderullan

Har använt mig av fasta plasttankar på ett par båtar. Fungerar utmärkt och håller säkert minst lika länge som en motsvarande tank i svartplåt. Det viktigaste är att tanken är ordentligt fäst så den inte kan hasa omkring, annars nöts det hål i den rätt fort. Jag brukar lägga gummimatta under tanken och under banden som den spänns fast med.

Nu vet vi ju inte om det är fråga om en eka eller en 42-fots flybridgebåt, men reparationen borde vara minst lika tjock som båtens botten i övrigt. Se bara till att du inte plastar på gelcoat eller topcoat, all färg skall vara bortslipad där man laminerar och att allt blir ordentligt rengjort med aceton först.

Om motorn stått oanvänd en längre tid så kan det vara föroreningar i förgasaren. Oljan i bensinen förångas inte utan bildar en tät sörja när motorn står över vintern. Med lite tur räcker det med att plocka bort flottörhusen och rengöra. Dessvärre är det troligen något i munstycken och kanaler, då hjälper det bara att ta loss förgasarna, plocka ned dom i sina beståndsdelar och rengöra. Då skall man naturligtvis också byta alla packningar. En annan möjlig orsak är att förhållandet mellan tändförställningen och förgasarnas öppning har förändrats. Men det gäller bara om någon meckat med det eller om delar har lossnat. Armen som påverkas av gasvajern reglerar i första hand tändförställningen. När man drar i gasreglaget för att höja varvet skall den första rörelsen bara justera tändplattans läge. Först när man drar på mera gas skall förgasarna börja öppna. På tändningens reglagearm finns ett märke, när förgasarnas löprulle är på det märket skall spjällen börja öppnas. Marigt att förklara så här och knepigt att få det rätt, men ändå rätt enkelt att kolla om den justeringen åtminstone är någotsånär rätt.

Skulle gissa att styrvajern gått av. Om vajern inte är väldigt nött på utsidan så borde det finnas text som berättar vilken längd den är i fot. Bästa sättet att få en som passar är att mecka loss den och ta med den till en båttillbehörsaffär.

Tror nog att det är lättare att komma utanför 3g/4g-signalens räckvidd än gps-signalens, åtminstone med båt... Har själv en 7 tums Acer av billigaste modell, en äldre modell än den TS länkade till. Ursprungligen köpte jag den för andra ändamål, men när jag upptäckte att den har gps köpte jag Navionics till den. Fungerar klockrent. Det var som sagt en billig modell men den har nu klarat tre år på byggarbetsplatser, garageliv och båtturer utan att protestera en gång. Jag valde en billig modell för att slippa besvikelsen när en dyr padda faller i golvet på något bygge eller får vattenskada.

Kan det vara ett relä som oregelbundet slår från och till? De knattrar med olika frekvens beroende på hur glapp glappkontakten är. Glappkontakter brukar gå att lokalisera genom att försiktigt puffa runt med handen i kabelhärvorna. De brukar också synas i form av svarta kolavsöndringar på anslutningarna. Om flera grejer krånglar samtidigt tyder det på att någon gemensam punkt är roten till det onda. Börja med att ta ut säkringarna och kolla om de är ärgade på kontaktytorna. Kortslutningar brukar bränna säkringar, om systemet är korrekt uppbyggt vill säga. Att ett amerikanskt elsystem per automatik skulle vara sämre än andra håller jag inte riktigt med om. De är bara uttänkta på ett annat sätt och de tär upp till felsökaren att klura ut hur det är tänkt. Nedan ett par mindre relevanta parenteser i ämnet: Jag har under årens lopp kört en hel del med franska bilar. Dessa har ju rykte om sig att ha lite lynniga elsystem. En gång när jag hade problem med ojämn gång på min Citroën BX GTI var det en BMW-ägande förståsigpåare som utgöt sin misstro mot franska elsystem som enligt honom var bara skit. Efter lite felsökning visade det sig att felet fanns i bilens insprutningssystem -Gjort av tyska Bosch... Som servicetekniker i fastighetsautomationsbranschen brukar min första åtgärd vid elfel vara att sticka in näsan och känna efter... Olika elektronik-komponenter som är brända har sin egen särpräglade lukt, kortslutningar har en egen odör av bränd isolering medan en intermittent kortslutning med ljusbågar av olika längd har sin pikanta nästan småfräscha touch av ozon. Den här metoden kräver förstås erfarenhet och en tränad näsa :-)

Mitt råd är att välja det märke som har en välrennomerad verkstad i din närhet. Det är guld värt att inte vara tvungen att åka miltals för att få hjälp eller delar. En verkstad som kan din motor hjälper ofta till med goda råd även om du skruvar själv, speciellt om du köper delarna på samma ställe.

Korrigerar ovanstående inlägg. Längden på båtar i Finland får vara upp till 5,5 meter utan registreringskrav. Så går det när man bara kör på vad som finns under de rostiga minnesluckorna :-)

Det finska båtregistret registrerar båtar inte motorer. Nyare båtar registreras med angivet skrovnummer, äldre båtar som inte har skrovnummer registreras enbart enligt tillverkare, färg och andra kännetecken. Motornummer måste dock uppges när man registrerar sin båt. Ännu för några år sedan var det finska båtregistret en aning eftersatt och det fanns en massa båtar i registret som antagligen var skrotade eller upplagda för länge sedan. Man gjorde nyligen en uppryckning och bad ägarna till båtarna i registret att uppdatera uppgifterna. Antar att det försvann en hel del båtar ur registret i det skedet. Nu skall båtar med längd över fem meter eller om den har en motor över 20 hkr registreras. Det är populärt med båtar precis under de gränserna här... Om en båt i det finska registret har haft två olika registernummer kan det bero på att den blivit avregistrerad och påregistrerad igen vid något tillfälle. Jag har själv ett skrov där man kan skönja gamla regnummer, men de går inte att tyda i sin helhet. Om den båten registreras på nytt så får den alltså ett nytt nummer. I dag hörde jag på nyheterna att den nyvalda regeringen vill införa skatt på registrerade båtar. Antar att det blir en hel del avregistreringar av båtar som bara pryder trädgårdarna... Den som har ett lager med båtar på 4,95 meter och motorer på tjugo hästar har fina tider framför sig...

Skönt att höra. Jag var rädd att det gick någon orolig själ därute :-)

Vi är olika vi båtmänniskor. En del av oss sätter stor vikt och tid på att arrangera trossar och rep snyggt på däck, avbryta allt för att reparera en repa i lacken så fort den uppstått, ta in fendrar, lägga ut fendrar, föra klubbflagga, ha rätt märke i skepparmössan, kunna alla olika fartygs lanternkombinationer utantill, köra enligt reglementet med kadaverdisciplin och sist men inte minst; hissa och hala flaggan enligt konstens alla regler. En del av oss kastar trossar och rep som inte används just då någonstans där de är ur vägen, bättrar repad lack om det finns tid för det före sjösättningen, slarvar med att ta in fendrarna eftersom de skall ut igen om bara en timme eller två, är inte medlem i någon båtklubb, har aldrig burit annat på huvudet än ett ostyrigt hårsvall och därmed helt sluppit fundera på det där med märke i mössan (förutom de där som fiskmåsarna sätter dit), vet att lanternor med olika färg skall sitta på varsin sida av båten, kör helt enkelt efter högerregeln och bondförnuft om inte högerregeln ser ut att funka just då, hissar flaggan när de minns det och halar den om den inte råkade bli halad förra gången man var ute. De flesta av oss finns väl i gråzonen däremellan. Själv tar jag inte in fendrarna när jag åker den ena sjömilen ut till stugan. Dels för att båten redan är fullastad och fendrarna tar mindre utrymme i båten när de hänger på utsidan, dels för att min petimäter till granne en gång påpekade att jag inte tagit in dem. Och den där ena sjömilen avverkas på några få minuter i tjugo knop. Åker jag på en längre utflykt tar jag naturligtvis in dem. Flaggan hissar jag om jag åker utrikes eller bara råkar vara på särdeles gott humör. Som tämligen nybliven femtioplussare har jag nått en viss nivå av levnadsvisdom och filosofisk kompetens och därmed insett att livet är bra mycket enklare om man inte bekymrar sig över huruvida folk hänger textilier i pinnar eller inte och om fendrar hänger på sidan av båten eller är instoppade i sina hållare. Mitt liv går vidare i sina krokiga spår ändå...

Den dag politikerna bestämmer sig för att beskatta båtarna så hänger det inte på om det redan finns ett register eller inte. I Finland skall alla båtar med motor över 20 hkr eller längd över 5 m registreras. Gissa om båtar på 495 med tjugo hästars motorer är inne... Det finns ändå fördelar med registret. Framförallt när det gäller stöldskydd. Eftersom motornummer anges kan det inte finnas två båtar med samma motor. Byter man motor så skall det finnas köpebrev där motornummer och namnen på säljare och köpare framgår. Och om en båt ligger i vägen vid en brygga eller uppläggningsplats så går det att få tag i ägaren.

Jag har sötvattenkylt min b20 via värmeväxlare. Jag använder bilmotorns vattenpump till cirkulationen av glykolen i motorn och värmeväxlaren. Vattenpumpen från marinmotorn pumpar sjövatten genom värmeväxlaren och avgaslimpan. Det här är ett hembygge av hopplockade delar så rördragningarna är inte särskilt vackra att beskåda, värmeväxlaren är troligen avsedd för en V8 så den är antagligen en aning överdimensionerad. Det hela fungerar utmärkt, termostaten är en biltermostat, 82 grader tror jag... Generatorn gick inte att ha på sin vanliga plats under avgaslimpan så jag gjorde ett nytt fäste på motorns andra sida, då fick jag en vettig rutt för generatorremmen. Har inga bilder, men man får en liten överblick av det hela på en youtubesnutt senaste ombyggnaden från tvåportsweber till dubbla Solex -jo, jag vet, det brukar vara andra vägen men webern var slut och solexarna låg i en låda och skräpade :-) https://www.youtube.com/watch?v=8oqVhqD0-OA

Skumgummirollern har en tendens att bilda luftbubblor i färgen, därför är efterstrykning med pensel viktigt. Gäller bara att inte vänta med penseln, hinner färgen bara sätta sig det allra minsta är det för sent och penseln drar spår i ytan snarare än slätar ut. Jag brukar bara rulla ut en halv kvadratmeter åt gången och pensla. Har man en kompis blir det förstås bättre flöde i arbetsgången :-) Vill man ha en riktigt blank och fin yta så polerar man med mild rubbing typ Farécla, men inte förrän vid nästa vår...

För några år sedan köpte jag ett Faria ekolod för infällning i ett 52 mm hål. Det visar bara djup med siffror. Då kostade lodet 95 Euro. För mig var det viktigaste rent estetiskt. I min båt från femtiotalet ville jag inte ha en stor skärm ståendes mitt i synfältet och jag behöver ju bara veta djupet, jag använder ju inte den båten till fiske. Djuplarmet på det här lodet var en liten besvikelse, minsta inställbara djup är två meter. I den österbottniska skärgården piper det ideligen med såna djup :-) http://faria-instruments.com/products.php?calledGauge=2_depthsndr

Kan vara svårt att få till det med bara slipning. Jag brukar rulla ut färgen med liten skumgummirulle på en halv kvadratmeter i gången och genast därefter släta ut med en bra pensel. Då får man ett jämnt färglager som inte rinner lika lätt som när man använder bara rulle eller pensel. Smidigast går det om man är två...

Om den är någorlunda välvårdad kan den vara en trotjänare i åratal ännu. Johnson och Evinrude är samma motor och billiga reservdelar finns att fås både som original och tillbehör. Om förra ägaren inte har raka svar på när det blev gjort senast så skall man byta impeller och kanske termostat. Missfärgningar runt topplocken antyder varmgång och då letar man vidare efter en bättre motor. Somliga gillar inte den lite ojämna gången som tvåcylindriga motorer har på lågvarv. Själv tycker jag fördelen med få rörliga delar överväger :-)

Försök koppla förbi startreläet för att kolla att inte felet sitter där, kontakterna brukar lätt bli brända med åren och då klickar det bara. Metoden är burdus men funkar alltid; man sätter en startkabel mellan batteriets pluspol och startmotorns pluspol. Motorn vill gärna vrida sig en aning när(om) startmotorn slår igång så det är bra att ha en hjälpande hand som håller i motorn. Startreläet, eller solenoiden är den lilla prylen som startmotorns pluskabel går igenom. På äldre motorer brukar den sitta ungefär 10 cm akterut från startmotorn sett, bara att följa kabeln...

Naturligtvis skall en båtshake flyta. Här finns en marknadsöppning för den som uppfiner ett flythjälpmedel för båtshakar. Hundkoppel och båtshakar har för övrigt en gemensam egenskap. Allt som en hund är intresserad av finns ca 15 cm bortom kopplets räckvidd. Allt man behöver nå med en båtshake är alltid 15 cm för långt borta.

Om motorn går dåligt på lågvarv verkar det som att den får tjuvluft. Bytte du packningar mellan förgasarna och insuget? Om de läcker blir bränsle/luftblandningen fel och motorn går inte jämnt och väldigt dåligt på lägre varv och tomgång.

Gäller att vara snabb i vändningarna när man drar bort axeln och pluggar hålet när båten ligger i :-) Om du har foldingpropeller så gör det ju inget att axeln och propellern sitter kvar till nästa gång båten tas upp. Bara dra åt axeltätningen en aning om den droppar och lås axeln så den inte glider ur med en avgasklämma eller något annat. Om propellern har fasta blad måste den låsas i läge med te.x axelflänsen så att den inte kan rotera. Den lösningen bromsar ju en aning, men det kan man kanske uthärda en sommar.

Jag brukar byta patron och "bobin" vart tredje år och väst ungefär var tionde. Innan jag byter brukar jag hoppa i för att vänja mig vid hur västen fungerar och för att ha lite glädje av den gamla tekniken innan den åker på återvinningen. Första gången blev man lite nervös för jag trodde ju att västen blåses upp med en smäll omedelbart man hamnar i vattnet. Fördelen med att göra så här är att man vet vad som väntar i en nödsituation. Har också simulerat medvetslöshet och västen har vänt mig rätt varje gång. Med dessa erfarenheter och rutiner tycker jag att en uppblåsbar väst slår en segelväst i de flesta lägen. PS. När vi nu är inne på det här med säkerhet: Brandsläckare blir också föråldrade. I Finland måste de granskas varje år om de används i båt (obligatoriskt i motorbåtar över en viss motoreffekt) och provtryckas vart tionde år, en procedur som bara är lite billigare än en ny släckare. Innan man returnerar eller för den gamla till återvinningen kan man ha "brandövning" med familjen. Vid en brand är det guld värt att vem som än tvingas använda släckaren kan handgreppen.

Några lager grundfärg (primer) skall nog läggas på före lackfärgen. Lackfärgen blir verkligt blank och snygg. Jag brukar rolla på den med en skumgummiroller och omedelbart efter stryka ut med en pensel av god kvalitet. Om man bara rollar på utan att efterstryka tenderar det att lämna bubblor från rollern i ytan. Små ytor kan penslas utan att rolla, men jag tycker det är svårt att få färgen riktigt jämnt pålagd och blir det lätt rinningar. Lägger man topcoat få man nog räkna med att få till den fina ytan genom att slipa med allt finare papper och avsluta med rubbing.

Om båten inte är helt nedgången så får man upp glansen på gelcoaten med lite rubbing, en del använder Autosol kromglans, själv jobbar jag helst med Farécla G3. De innehåller lite slipmedel som tar bort de värsta avlagringarna och små repor i gelcoaten. Båda fungerar likadant, man tar lite av medlet på en trasa eller polermaskin, gnuggar och svettas, torkar av och det blir blankt och fint. Ett lager vax som avslutning. De flesta lite bedagade båtar ser mycket trevligare efter en sådan omgång. Här kan du hämta lite inspiration: http://swedishclassicboats.ning.com/main/search/search?q=selc Skaffa en inloggning på det forumet, det finns många experter och entusiaster som kan hjälpa dig där.

Du har väl kommit ihåg att ta bort skruven som håller den lilla styrfenan också? Om det inte redan är för sent så vill jag påminna om att man inte skall vrida på växelstången när du fått loss växelhuset. Man grundjusterar in växelstången genom att skruva den in och ut ur växelhuset. Vrider man på den så går det inte att ställa in fram-back-friläge genom att justera på reglagevajern utan man hamnar att skruva bort växelhuset en gång till. Fråga mig inte hur jag vet....