Faderullan

Om 22 är längden i fot ger det 6,7 meter. Nyare Finnmasters har ju modellnamnen i decimeter tex Finnmaster 68 om det kan vara någon vägledning. Kanske enklast att bildgoogla på Finnmaster tills du hittar något som liknar din båt.

Det är nog normal fart på tomgång med utombordare. Det är därför trollingfiskare gärna har en liten extramotor att använda vid trolling. Fyrbladiga propellrar, speciellt Propopulse som har lite tjockare blad har egenskapen att dra rätt rejält i sidled enligt rotationsriktningen. Kanske en trebladig aluminium eller stålpropeller skulle bättra på båda nackdelarna du har.

Dåligt oljetryck i en gammal motor brukar bero på nötta lager. Jag kan inte Yanmarn men vanligtvis när man skruvat fram oljepumpen så är man redan så långt inne i motorn att man lika så gott kan byta lager på samma gång. Per definition är oljepumpen den bäst smorda enhet som finns i en motor, därför är det knappast slitage i den som orsakar dåligt oljetryck. Mitt råd är att köra denna säsong med tjockare olja för att se om det hjälper och renovera motorn under nästa vinter. Det är därför vi har vintrar i norden :-)

Lite OT men kan inte låta bli att dela en länk om hur det går när en estet skall ha ett ankarljus på sin båt.... https://bjornsuthus.wordpress.com/2016/05/09/ratt-sak-av-fel-grej/

För drygt tjugo år sedan monterade jag en Biltema solcellsventilator på min Volkswagen Kastenwagen från 1971. Vi använde den som campingbil. Senare har samma bil tjänstgjort som långvårdsavdelning för diverse skrot där den står bakom vedlidret. Nu i våras noterade jag att den gamla fläkten inte längre gav ifrån sig det karakteristiska ljudet av lite sliten fläktmotor längre. Klev upp och konstaterade att solcellen var täckt av ett tunt mosslager. Slängde iväg en spottloska på den och torkade av med overallärmen varpå fläkten började fungera igen! Det kan man inte kalla dålig kvalitet. Det här betyder naturligtvis inte att jag anser att allt som kommer från Biltema är evigt. Verkligen inte. Men den där fläkten var fanimej inte dålig.

Den som orkar med hur man gjorde före mobilkamerornas och Youtubes tid (dvs medelst skriven text) kan läsa mitt årsgamla blogginlägg om denne oliktänkares sjösättning. https://uupee.wordpress.com/2015/07/01/en-oliktankares-sjosattning/

Det har väl inte tillverkats några B20 sedan slutet av 1970-talet så motorn kan vara ett hopkok av en bilmotor, båtmotor, haubitsmotor och vem vet vad. De flesta nu levande B20 och B18 har väl genomgått någon form av renovering vid det här laget och det mesta är trots allt likadant oberoende vad motorn har varit placerad i från början. Mitt förslag är att inte grunna så mycket på det hela utan bara kör och njut så länge den går :-)

Om motorn har stått oanvänd ett bra tag kan det vara gamla avlagringar i förgasaren, då hjälper det inte att justera. Metod nummer 1 är att köra motorn på några liter alkylatbensin. Alkylatbensinen brukar ibland lösa upp gamla rester av tvåtaktsolja som lämnar kvar i förgasaren när bensinen sakta dunstar under förvaring. På burken till den färdigblandade alkylatbensin för motorsågar jag köpte senast stod det att den inte skall användas på utombordare. Därför skall man använda alkylatbensin för fyrtaktsmotorer och blanda i tvåtaktsolja för utombordare. Den här metoden har fungerat för mig i de flesta fall. Metod 2 är att skruva loss förgasaren och rengöra den med hjälp av lite tryckluft och "Carb cleaner" som finns att fås på sprejburk. Då skall förgasaren skruvas ned i sina beståndsdelar och rengöras under mycket goda hygieniska förhållanden. Varje litet dammkorn som finns i närheten har nämligen som största mål i tillvaron att leta sig in i förgasarens minsta kanaler. Efter detta skall förgasaren återmonteras med åtminstone ny packning mellan förgasaren och motorn. Därefter skall den justeras in. Är man förutseende innan man river förgasaren så kollar man hur många varv tomgångsjusteringsskruven skall skruvas in innan den bottnar (försiktigt!). Då är det lättare att hitta grundinställningen när allt är tillbaka på sina platser. På din förgasare ser det ut att vara den lilla skruven med en spiralfjäder upptill på förgasaren. Metod 3 som man kan ta till är ultraljudstvätt. Även då skall förgasaren demonteras. Om man har tillgång till en ultraljudstvätt så hoppar man glatt över metod 2. Lycka till :-)

Jag har polerat mina båtar med en slippasta som heter Farécla. Den finns i olika grovlekar, jag använde G3 som enligt min standard gav ett utmärkt resultat. Ena båten var målad med Internationals Toplack, den andra med Hempels enkomponents motsvarighet. Båda båtarna målades enligt metoden att rulla ut färgen med skumgummiroller och sedan utstrykning med en riktigt bra pensel. Penseln slätar ut den lite grova ytan som rollern lämnar. Jag lät dock båda båtarna vara som de var minst en säsong innan jag polerade. Då har färgen härdat så att den är hård nog. Polerar man när båten är nymålad (ännu flera månader efter målningen) verkar det som att färgen smetas ut när man börjar polera.

Namnet Rais-Sport kommer från staden där varvet fanns; Raiso (Reso på svenska) strax norr om Åbo. I mitten av 1960-talet sade Pertti Laihorinta och Reijo Lehtonen upp sig från sina jobb på Finnmar-varvet och startade eget. Till en början höll man på med roddbåtar och jollar men intresset för snabba tävlingsbåtar ledde in dem på tillverkning av sådana. I början av 1970-talet var deras båtar framgångsrika på tävlingsbanorna. För att få volym på försäljningen började man tillverka modellen 510 som var en daycruiser som man även kunde övernatta i om man inte krävde allt för mycket av komforten. Därefter presenterades modellen 470 i samma stil. Några styrpulpetmodeller kom också. 530 blev mycket populär och på finska säljsajter finns det alltid några exemplar till salu. På nittiotalet kom de något större modellerna 2000 och akterhyttbåten 2100. För det mesta var det bara de två ägarna som jobbade på varvet med sporadiska inhopp med några anställda. År 2005 såldes varvet och produktionen därefter var sporadisk och har nog ebbat ut helt numera. Enligt infon som finns om varvet såldes endast en handfull båtar till Sverige. Rais-Sports båtar har alltid haft djupa v-bottnar, ett arv från tävlingsbåtarna. De har rykte om sig att vara sjövärdiga men också kräva rejäla motorer för att komma till sin rätt. Även den relativt lilla 510-modellen hade ofta Volvo AQ130-motorer med drev och det är inte ovanligt med utombordare på långt över 100 hästkrafter även på 470'an. Själv har jag skalet av en tidig 510 som skall byggas om till styrpulpetbåt, någon tidigare ägare har sågat bort överdelen så jag fortsätter helt enkelt därifrån. Planen är en utombordare på sådär 120 hkr...

Det finns flera orsaker och olika skolor när folk bestämmer sig för att plasta gamla träbåtar. För en del räcker det med att ett bord har en spricka som aldrig riktigt sväller igen för att ta till plasten. En del plastade sina träbåtar redan när de byggdes och en del plastar rena vrak där man låter det ruttna träet sitta kvar. Köper man en plastad träbåt så ser man på samma saker som när man köper en träbåt. Är det ruttet nere i kölsvinet? Är spant brutna? Sitter motorbädden fast? En del båtar har så tjockt plastlager att träets skick inte har någon större betydelse, då gör det naturligtvis inte så mycket om trädelarna är ruttna. Andra båtar är plastade med bara ett par lager matta för att uppnå önskad vattentäthet. En sådan båt skall naturligtvis ha hela spant och vara stadigt byggd från början. En plastad träbåt skall vinterförvaras på samma sätt som en träbåt. Den skall tas upp tillräckligt tidigt på hösten så att träet hinner torka innan kylan. Frost är en mästare på att separera plasten från träet. Båten skall också strykas med linolja så att träet inte drar i sig vatten. Jag skulle utan tvekan våga köpa en plastad träbåt om båten är välskött och allt ser ut att vara gjort med stil och nit. Jag ägde själv till för några år sedan en snipa som var byggd i mitten av 1960-talet och plastad tidigt 1980-tal. Våren 2007 bytte jag träet under propelleraxeln i bakre delen av kölen och plastade in det igen. Något år senare såldes båten och den hamnade på okända äventyr. Sommaren 2014 stod den plötsligt i min hemmahamn igen, några grabbar hade köpt den och puttrade omkring med dunka-dunka både från Bernard-motorn och stereon. I slutet av sommaren var det någon av killarna som körde på en sten så ett decimeterstort runt hål uppstod precis ovan vattenlinjen midskepps. I det skedet tänkte jag att nu ser jag väl aldrig den båten igen. Jag hade fel, nu står den på en gård en mil härifrån och varje gång jag åker förbi har ett nytt skede i reparationen av hålet i skrovet tagit vid. Så döm inte ut en plastad träbåt så där bara :-)

Bra val att sätta utloppet i akterspegeln. Gjorde misstaget att sätta det i sidan, något som båtgrannen inte gillar då min icke självlänsande båt regelbundet pinkar på grannens alltid lika välpolerade båt..

Om den är någonting att ha? Det är ju en outsägligt cool båt! Spara inte på guldflaken och klarlacken när du målar överdelen bara :-) Med en mercurysexa på den båten är du säkert coolast i viken. För övrigt en given deltagare på evenemang som Fri Fart, lite bråttom blir det, det är ju bara 95 dagar 17 timmar kvar... http://www.frifart.se/Fri_Fart/Fri_Fart_2015/index.html

Risken finns ju att det är rost i cylinderloppen. Eftersom du fått motorn rätt billigt så är det ingen större förlust att testa genom att köra igång den för att se om den fungerar Om du är lite mer ambitiös så väntar du med att starta och skruvar sönder motorn och kollar om det räcker med att hona cylindrarna. Det går att göra med en skruvdragare och ett billigt honingsverktyg från te.x Biltema. Med motorn så långt nedskruvad så känns de naturligt att byta packningar, lager och kolvringar. Om utgifterna inte blir större än så kan jobbet vara lönt.

Jag höll till i bilhobbyn innan jag övergick till det här med båtar. Bilarna kom och gick under årens lopp. En bil som drog säg 1,5 l/mil men som inte gav någon större upplevelse blev snabbt utbytt till något annat som kanske drog lika mycket, eller kanske mer. Men om den nya bilen gav valuta för hela bensinlitern, var väldigt tilltalande eller fungerade som osviklig brudmagnet så var inte behovet att byta så stort. (Egentligen har jag inte hittat en enda bil som varit bättre brudmagnet än jag själv :-) Likadant är det väl med båtar, i de flesta fall är de hobbyprylar där faktorer som komfort, estetik och (för en del) granneknäckarfaktorn inverkar på hur man tolererar nackdelarna. Första båten är för de flesta ett testexemplar och efter en eller två säsonger har man en mer realistisk bild av vad i praktiken gör med den. Hade man tur köpte man rätt båt. Hade man otur valde man fel och får byta. På tal om att båtar för de flesta är hobbyprylar så blir båten en passion. Jag har inrättat en levnadsregel som innebär att jag aldrig analyserar mina passioner. Att reda ut varför man är passionerad över något är ett garanterat sätt att ta död på just den passionen. Summa summarum: Köp den båt som tilltalar dig, du hittar aldrig en som du kan härleda dig fram till med logiska och ekonomiska resonemang. Uffe Rännstensfilosof

Jobbar i en sidobransch till ventilationsbranschen, fastighetsautomatik. Generellt om man vill ha låg ljudnivå så gäller stor kanaldiameter som ger låg flödeshastighet och lågt varvtal på en fläkt med stor diameter. Att lyckas med det konceptet i en båt resulterar naturligtvis i kompromisser. Så stora grejer som möjligt utan att ruinera estetiken alltså :-) Bra steglös reglering för fläktens varvtal hjälper, då behöver man inte köra för fullt i onödan.

Vanlig glasfibermatta och polyester har funkat för mig i alla tider. Gjorde min första glasfiberreparation som tonåring i mitten av åttiotalet. Den håller än. Finns några tumregler som är viktiga bara: - Slipa bort all gelcoat / topcoat där du skall reparera. Att lägga glasfiber på färg är att ge början för delaminering. - Hygien. Tvätta med aceton innan du börjar jobba. Håll dammfritt. - Blanda i rätt mängd härdare och blanda inte mer polyester än du hinner jobba med. Det går alltid att blanda mer. - Se till att inget vatten eller andra vätskor (tex. svettdroppar) hamnar i laminatet. - Se till att temperaturen håller sig på åtminstone +15 ända tills allt har härdat.

Gratulerar! Man ser ju på vimpeln att det är en finsk båt. Det där är en prototyp från Finnmaster. Finnmaster Duo Singleprop var det tänkt att den skulle heta. Det var tänkt att den skulle gå att använda både på vatten och is. Den sågs ofta ränna runt utanför varvet i Kokkola och i Kvarken när man testade olika inställningar. Projektet strandade på avgasreningen som aldrig tillfredsställde varken fabrikens testförare eller CE-inspektörerna från EU. Hur man än gjorde filtrerades största delen av avgaserna genom lungorna på besättningen. Som hårtork efter bastubadet var den dock oslagbar. Kör hårt!

Om båten fungerat med den nuvarande propellern i år och dar är mitt tips att ta det lugnt och kör en sommar för att se hur den fungerar. Mät varvtalet när båten är maxlastad, om den varvar över max i det läget kan man ju byta till en större propeller till nästa sommar. Det är ju en snipa så då skall man ta det lungt :-)

Vill man vara 100 % säker på att inte f***a upp med epoxi så skall det vara minst +20 grader under hela processen! Har fått göra om mindre jobb när temperaturen sjönk för lågt under härdningen, i det fallet hjälpte det inte med mera värme senare. Luftfuktigheten har ju också en inverkan. Skall man göra ett så pass stort och strukturellt jobb som att laminera in en bogpropeller-tunnel så skulle inte jag chansa...

Registrera dig på träbåtsakuten och Swedish Classic Boats och fråga där så skall du se att du snart vet mer än du anade att du behövde veta :-) http://www.trabatsakuten.nu/ http://swedishclassicboats.ning.com/

Lite OT kanske men... Såg att någon skrev att "man inte behöver andningsskydd när man jobbar med epoxi eftersom det inte luktar". Bara för att något är luktfritt så betyder det inte att det är ofarligt. Epoxi är ingen hälsoprodukt det heller så använd gasmask om du inte jobbar utomhus...

Utväxlingen går att läsa ut från typskylten på backslaget. Den här länken kan kanske vara till hjälp: http://www.daccodetroit.com/paragon/page1.html Om inte just ditt backslag finns bland de uppräknade så kan man kanske få lite ledning på hur typbeteckningen fungerar ändå.

Jag hade föresatt mig att rita båtens kopplingschema i autocad på jobbdatorn. En kväll satt jag i båten och kunde inte låta bli att skissa lite på ett rutigt a4-papper och tänkte ha det som botten när jag gjorde den ambitiösa cad-ritningen. Det slutade med att jag använde skissen på rutigt papper som arbetsritning. Rutig a4 med penna och suddegummi har jättelåga systemkrav och frugan tycker av någon anledning att det ser mycket mysigare, ja rentav lite konstnärligt ut när man sitter med tankfull min och plitar i ett a4-block. Någon gång kanske det ändå blir av att överföra rutpappersskissen till autocad. Kanske. Men allvarligt talat så finns det ju diverse gratis eller billiga cad-program. Om det finns några med lämpliga symboler vet jag inte, men det är ju rätt enkelt att göra de man behöver, spara dem som enhetliga symboler och göra sitt eget symbolbibliotek.

Tångamperemätaren är inte som bäst när det gäller små strömmar i likströmsläge. När man letar krypströmmar som tömmer batterierna långsamt brukar det gälla strömmar långt under en ampere. För mina mindre elvana vänner som har flatstiftssäkringar brukar jag rekommendera den här från Biltema: http://www.biltema.se/sv/Bil---MC/Verktyg-och-Verkstadsutrustning/Testinstrument-och-Elektronik/Elkretsprovare-2000023374/ Med den är det bara att ta ur en säkring, plugga i mätaren i stället och kolla om det går någon ström. En huvudbrytare av god kvalitet är ju bästa försäkringen mot batteritömning. Ett vanligt fel på billiga huvudströmbrytare är att kontaktblecket svetsats fast när man brutit strömmen när det varit stor förbrukning. Då kan brytaren leda igenom trots att man har den röda nyckeln i handen... Att tänka på är att man ofta har länspumpen kopplad så att den fungerar även när huvudbrytaren är avstängd. Vissa moderna pumpar som inte har en gammaldags vippbrytare "kollar" med jämna mellanrum om det finns vatten att pumpa och de drar en liten ström hela tiden. Radions kanalminnesfunktion brukar också vara kopplad förbi huvudbrytaren. Även där är förbrukningen minimal men en gammal apparat kan ju förbruka några tiotals milliampere.