Faderullan

Y-bommar är inte idealiska för snipor, speciellt relativt smala båtar. Snipor rullar gärna så fort det blir lite vågbildning och då händer det ofta att fendrarna åker upp över bommen och båten står och skaver mot bommen. PS Härlig båt det där!

I min roddbåt satte jag en solpanel på mittsätet, har inte behövt släpa batterier annat än vår och höst när jag sjösätter och tar upp båten. Jag har 200 Ah batterier och 100w panel, har aldrig behövt oroa mig för att ha för lite laddning. Skulle gott klara mig på halva batterikapaciteten. Leta på nätet efter en tunn panel som passar, sedan behöver du en regulator förstås.

Några höjdare till bilar var de inte de engelska normalbilarna från den tiden. Kvaliteten var lite sådär och försäljningen sjönk vartefter japanerna dök upp. Fast om du har ett facebookkonto kan du ju bjuda ut dem på någon lämplig grupp, tex. gruppen "Hundkoja Mini Bmc Austin Leyland.." Motorerna inbringar knappast några stora summor men de kan vara till glädje för någon entusisat

Ber att få korrigera mig, det handlar snarare om motorer från Austin Maxi :-)

Motorn på första bilden är definitivt en bilmotor från en framhjulsdriven bil. växellådan sitter ju kvar, uttag för drivaxlarna syns nere till vänster. Ingendera motorn har någon sjövattenpump eller fästen för en sådan som jag kan se. Skulle slänga en vild gissning på Austin 1100.

Det här verkar vara olika inom olika länder i EU. I Finland gäller släpvagnens egenvikt plus den last man har. Körkortsreglerna är dock lika. Bilen jag kör till vardags har en största tillåten släpvagnsvikt på 520 kg på ett obromsat släp, 720 kg med bromsar. Det är en lätt Citroën med 82 hästars trecylindrig motor, med andra ord inget man väljer att dra med i första hand ändå. Mitt obromsade släp har en maximal totalmassa 825 kg, 750 på axeln och 75 på kroken. Vagnen väger 223 kg och då får jag alltså lasta 520-223 kg = 297 kg. Det gäller alltså att ha koll på hur mycket man slänger på. Å andra sidan har jag inte ens hört talas om att någon skulle ha åkt fast för överlast om det inte har varit helt uppenbart att ekipaget är överlastat. Så om TS bodde i Finland hade hen fått dra sin tomma vagn och till och med kunna slänga på en liten roddbåt. Behövs kanske större incitament för att emigrera ändå 🙂

Kan ju uppdatera på hur jag slutligen löste fjärrstyrningsproblemet på min värmare. Efter att ha fått hem värmaren och undersökt den lite kom jag fram till en rätt enkel lösning. Eftersom det inte finns någon ingång på de här värmarna där man kan koppla in en 12 v konstant styrsignal tog jag till plan B. Min värmare har den enklaste manöverpanelen med trycknappar för start och stopp. Jag lödde på ledningar på start- och stoppknappen. Kopplade startknappen så den styrs av en gsm portöppnare, en RTU5024. Den har ett relä som ger en sekunds puls när man skickar ett SMS till den. För att få stopp på värmaren hade det gått att koppla styrpulsen till ett relä som varannan gång startar värmaren och varannan gång stoppar den. Det här kändes inte riktigt säkert. Jag valde i stället att koppla ett tidrelä som får sin styrning från fläktmotorn och det fungerar så att när fläkten gått en inställd tid så ger reläet en stopp-puls till manöverpanelens spoppknapp. Det här har hittills fungerat klockrent. När man vill ha igång värmaren så det är varmt och skönt när man kommer fram skickar man ett SMS så att värmaren startar. Om man sedan ångrar sig så vet man att värmaren stannar efter några timmar. Just nu är den inställd att gå tre timmar.

Hade sikaflexrester i tanken en gång. Tog länge innan jag kom fram till det. Skräpet hade hamnat i tankens sugrör och när man drog på drogs det upp mot slangkopplingen och täppte till bränsleflödet. Mitt tips är att kolla tanken och rören fram till bränslepumpen. En längre beskrivning av mina vedermödor den gången: Sikaflexklumpen

Där var det koncisa entydiga svar. Lösningen för Mellgard är alltså att leta upp ett land med liberalare lagstiftning när det gäller TBT och flytta dit om man vill ha giftfärgen kvar på sin båt. Riktigt komplicerat blir det om man försöker hitta ett land där all lagstiftning passar ens rättsuppfattning. Då är det nog enklare att göra som Mellgard och satsa en slant på att fixa bottnens ytbehandling så den blir laglig och leva relativt lycklig i alla sina dar.

Den där ser ju ut att vara mer v-bottnad än rundbottnad som en segelbåt. Skulle tro att den funkar helt ok utan köl. Blir den väl rank så åker du till Byggmax och köper några 30*30 gångplattor i betong som du sätter under durken. Snabb blir den inte men det hade du ju fattat redan. Med tanke på inköpspriset har du ju inte så mycket att förlora, kör hårt! 😀

Har inte gas i båten men väl på sommarstugan. Där har vi en gasvarnare som ger en varningssignal som väcker vem som helst om det finns minsta koncentration av gas. Skulle påstå att den har är mer högljudd än brandvarnaren. Den skall placeras nära golvet. De finns för både 230v och 12V. Strömförbrukningen är minimal. Hade jag gas installerat i båten skulle en sådan varnare vara självskriven.

Det finns få båtar som går som bäst i den fart många vill åka i, 10 - 15 knop. Det blir att skaffa sig en lååång deplacementbåt eller en väldigt flatbottnad planande båt. Åkte en gång från Helsingfors till Sveaborg med en tämligen plattbottnad tväraktrad turistbåt. I kanske 10 knop drog den upp svall som gav verkliga problem för småbåtarna runtomkring. En stund åkte vi bredvid en gammal ångbåt, J.L Runeberg från 1912. Ångbåten gjorde nästan inga svall alls i den farten. Jag tror att vi så småningom börjar se allt fler båtar inspirerade av de gamla deplacementmodellerna.

De som tillverkar utombordare har antagligen räknat med att de kommer att användas i saltvatten. Skillnaden i kvalitet mellan utombordare brukar ofta sitta i kvaliteten på den metallegering motorerna är gjutna i. En billig kineskopia av tex en Honda kanske inte håller lika länge som förebilden även om motorerna ser likadana ut vid en första anblick.

Utombordare är konstruerade på ett annat sätt och har inte avgaslimpor som inombordare. På en utombordare är avgassystemet inbyggt i helheten. Inombordare är ofta uppbyggda på bil-, traktor eller lastbilsmotorer och måste då få det vattenkylda avgassystemet konstruerat i efterhand, resultatet är då just avgaslimpor.

Om den inte körts på flera år så är det nog läge att rengöra bensintanken och förgasaren. Tvåtaktsmotorer som stått några år har så gott som alltid utfällningar och avlagringar från avdunstad bensin och olja i förgasaren. Oftast räcker det med att ta loss flottörhuset, skruva ur munstyckena och blåsa rent. Det finns att köpa sprej för rengöring av förgasare, den är praktisk då man kan spreja in i alla hål och öppningar man hittar. Sedan skadar det inte att köra bort det sista med några tankar alkylatbensin.

O' heliga ståhöjd! Man har väl löst problemet med allt för lite utrymme under tak på den båten. Lösningen borde egentligen vara en större båt. Fast det blir billigare med ett tält på flybridgen i stället. En fattigmanslösning helt enkelt 😄

Ritningar till båtar byggda på sextiotalet blev av förklarliga skäl aldrig digitaliserade och tillgängliga för allmänheten, inte ens som pappersritningar. Man ville ju inte att de skulle komma i händerna på någon som sedan gjorde kopior av den där vackra båten. Din bästa chans är nog att hitta ett exemplar av båten och att ägaren låter dig malla av däcket. Lycka till med renoveringen, det är trevliga båtar de där.

Testa med att fylla tanken helt. Kolla oljenivån i motorn, en del motorer stängs av om nivån är för låg. Lutningen brukar gå att åtgärda genom att flytta en spärrpinne. Ja, tänkte glömma; läs manualen,,😀

Flyter båten lika högt som den gjorde förra sommaren? Terhibåtarnas typfel är att om det finns en minsta spricka i plasten så läcker vatten in i uretanfyllningen mellan inner- och ytterskrovet och båten blir tung. Om båten stått upprätt utan täckning under vintern och det finns en spricka i innerskrovet där det står vatten eller is så är det problem.

Uppklippta ölburkar är ultratunna så det kanske funkar.

Det kan lyckas genom att dra ett buntband runt kolvringarna. Vartefter du trycker in kolven glider buntbandet undan. Mycket olja underlättar.

De där motorerna är byggda så att de under inga omständigheter kan få för lite bensin 😀 Choken behöver du inte använda om motorn är ens lite varm från föregående tur. Om den inte startar när den är halvvarm trycker du in nyckeln bara en knapp sekund medan du startar. Det är generellt sett lättare att sura ner de här motorerna än att ge dem för lite bränsle...

Ingenting är väl omöjligt. Man sätter backslaget i friläge när man kör med elmotor. Ett aber finns dock. Det verkar som att alla backslag inte tål att utgående axeln roterar fritt på grund av smörjningen, så det måste du ha koll på. I övrigt skulle jag hålla mig till en elmotor, att börja labba med flera gör det hela än mer komplicerat och det finns en poäng i att hålla det så enkelt som möjligt. Annars finns risken att du ägnar mer tid under motorluckan än att njuta av färden.

Det är fint att Mellgard till slut fått sin båt åtgärdad och förhoppningsvis slipper vite. En undran dock. Om du mot all förmodan vinner i högsta förvaltningsdomstolen. Vad innebär det? Kommer det då att bli tillåtet att ha TBT på båtbotten för de som mot förmodan har det kvar? Eller handlar det bara om att slippa vitet? En till, undran. Var det värt det? Var den här processen värt din möda och alla skattepengar som den tvivelsutan förbrukats? Eller hade det varit mer värt att åtgärda problemet och belönas med flera somrar av fritt seglande? Men hursomhelst, gratulerar till insikten och hoppas du får en skön sommar med båten.

Är andra förbrukare inkopplade till samma system vid bryggan? Om det är så och jordfelsbrytare löser ut när din båt kopplas in skulle jag sätta en slant på att det är något fel i din båt eller i sladden mellan stolpen och båten. Rätt logiskt ändå. Du behöver en elektriker som har kunskap och mätutrustning för att ta reda på var felet finns. Du kan ju inte hålla på att släcka hela bryggan gång på gång tills du hittar felet. Det kan sluta med att någon av dina båtgrannar får problem. Om du ändå vill gå självtestvägen börjar du så att säga i andra änden; 1. Koppla ur allt du har i båten från båtens central. Både fas och nolla så att du har bara själva centralen med eventuella säkringar och felströmsrelä inkopplad. 2. Ta din skarvsladd och koppla in den i stolpen utan att ha andra ändan kopplad till båten. Löser felströmsreläet ut i stolpen är felet i sladden. 3. Om punkt 2 gick igenom utan fel så kopplar du i sladden till båten. Håller felströmsreläet fortfarande? Om inte sitter felet mellan anslutningen till båten och centralen eller i centralen. 4. Om punkt 3 gick igenom felfritt börjar du stegvis koppla in grejer du har i båten tills reläet löser ut och du har hittat pudelkärnan.