Jump to content
Tuesday 12 November 2019

heimlaga

Medlemmar
  • Content Count

    91
  • Joined

  • Last visited

Community Reputation

37 Expert

About heimlaga

  • Rank
    Kapten

Recent Profile Visitors

The recent visitors block is disabled and is not being shown to other users.

  1. Varje sommar som jag har haft någon typ av flytetyg i sjön har jag gått på grund minst en gång ofta flera. Normal rutin.
  2. Fast många gånger får man en tydlig känsla av att förvridna pseudo"prioriteringar" hindrar folk från att göra det de vill och får dem att göra saker de inte vill. Jag har en känsla av att det fenomenet blir extra tydligt när det gäller båtar. Känslan kan förståss vara helt fel men det verkar som om allt fler i synnerhet i den yngre generationen inbillar sig att båtägande och båtanvändning måste vara dyrt och lyxigt och prylfixerat för att godkännas som båtägande. Därför blir det för vissa just så dyrt och givetvis finansierat med pengar som inte finns och som barnbarnsbarnen kommer att få arbeta arslet av sig för att betala. För de allra flesta blir det ingenting av överhuvudtaget eftersom båtägande anses vara för dyrt så det blir resor i stället. Fast när man börjar diskutera med dem märker man att det centrala är drömmen att komma ut på vattnet och se sig omkring litet på egen hand. En dröm som strängt taget går att förverkliga med en begagnad roddbåt med en gammal trehästars utombordare som hjälpdrivkraft och ett nytt par åror. Allt inklusive flytvästar och båtplats och sjösättning och upptagning i tio års tid ryms inom en budget under 15000 kronor om man är tätortsbo och under 5000 kronor om man är en händig skrotsamlare på landet. I slutändan blir drömmen inte av på grund av att samhällsnormen om det dyra båtägandet styr.
  3. Jag förstår inte heller vem som nybåtsmarknaden egentligen riktar sig mot. Inte heller förstår jag hur somliga har råd med såna där flytande palats som de har. För mig innebar mitt motorbåtsköp att jag sålde bort en gammal träbåt som annars hade blivit ved (rester från en optimistisk tonårsdröm som kostade mig 15000 mark och blev en svidande lärpenning) och en del annat överblivet båtskrot som jag hade samlat på mig mer eller mindre gratis och aldrig haft någon nytta av och lade 240 euro (cirka 2600 kr) mellan och köpte en 23 fots öppen plastsnipa utan motor som passar ihop med 10 hästars motorn som kom med träbåten och som har stått i lidret i 20 år. Nu återstår "bara" en del plastreparationer och att montera in motorn och att svetsa en ny tank och så har jag en båt som går att köra på ungefär 0,2 liter sjömilen och vars löpande kostnader jag räknar med att kunna tjäna in med att frakta ut material till folks sommarstugebyggen och litet husbehovsfiske.
  4. Gamla Mercedes bilmotorer brukar vara slitstarka och tåliga så det vore konstigt om den inte går att väcka liv i. Förutsatt att det går att få tag i delar och förutsatt att inte motorblocket är för dåligt för att det skall vara värt besväret. Gamla sjövattenkylda motorer vill ju rosta sönder inifrån kylkanalerna. Man kan ju misstänka att både tändspolen och strömfördelaren mådde litet dåligt av badet förutom startmotorn. Det är väl en bensinare? Gamla strömfördelare är ganska enkla men blir det saltavlagringar där inne så är det osannolikt att motorn fungerar. I hurudant skick är fördelarlocket och brytarspetsarna? Gamla tändspolar brukar vara isolerade med shellack och jag skulle kunna tänka mig att den har tagit skada. Fungerar solenoiden på startmotorn? Dessutom lär motorn behöva varmköras och bytas olja i två eller rentav tre gånger till innan allt vatten garanterat är borta ur oljan. Oljan i backslaget behöver säkert också bytas ett par tre gånger i tät följd. Jag tycker ni skall lyfta motorn ur båten och ta in den i ett varmt utrymme så ni får torka upp den ordentligt och sedan kan ni börja undersöka var felet är. Jag skulle fundera allvarligt på att ta loss topplocket och se om det är vändkanter i cylindrarna och hur mycket rost det är i kylkanalerna innan jag skulle börja satsa tid på renovering pengar på delar. Motorn kan mycket väl vara i gott skick med 50 års tjänst framför sig men innan man börjar lägga ned pengar känns det ju bättre att veta.
  5. Årorna som jag köpte i september i fjol är halvvägs utslitna....... så båten nyttjas en del.....
  6. heimlaga

    Sniptråden

    Hur är det med ljudnivån? De enda luftkylda inombordarna som jag har upplevt är Bernard bensinare från 50-60-70-talen och de för ett sådant oljud att om man har god hörsel och är det minsta lilla närsynt så hör man båten länge före man ser den utan kikare. "Har alla talat färdigt?" är den klassiska skepparfrasen innan man rycker igång en Bernard.
  7. 30 sjömil på 4 timmar räknar du som minsta möjliga marschhastighet. Det är bara 7,5 knop. Vi säger minst 8 knop så har du marginal för att sakta in litet ibland. En motorbåt som gör 8 knop med minsta möjliga bränsleförbrukning och bästa möjliga sjövärdighet det blir en snipa med deplacementskrov i storleksklassen 27 fot och uppåt. En diesel inombordsmotor på låt oss säga 20-30 hästkrafter. En sådan båt kan du tryggt köra över Kvarken eller Ålands hav med när du har lust. Om det är gott väder när du far klarar båten de vågor som hinner byggas upp innan du är över. RBack här på forumet har ett extremt fint exempel på den sortens båt Att snipor skulle vara dåliga sjöbåtar stämmer inte alls. Jag har ganska mycket erfarenhet av en 22 fors skarndäckad träsnipa av traditionell österbottnisk typ med 10 hästars motor och jag kunde tryggt och utan dramatik ta mig dit jag ville med den i väder när alla andra båtar i samma storleksklass sökte skydd. Det var bara att dra av på gasen och puttra iväg dit man ville i 3-4 knops hastighet och dra ned till tomgång då man mötte extra stora vågor. I dåligt väder är alla båtar deplacementbåtar eftersom man är tvungen att köra i deplacementhastighet för att båten skall rida över vågorna. En båt som är byggd för att gå i sådan hastighet är naturigvis lättare att manövrera och hålla kursen med och rider bättre på vågorna än en som inte är byggd för det. Att snipor rullar är en sanning med modifikation. Min gamla snipa hade relativt stor buk eftersom den var byggd i en by i innersta innerskärgården av en båtbyggare som tenderade att satsa på lastdryghet. Den rullade en del när man hade vågorna rakt från sidan men när man ändrade kurs bara några grader minskade rullningen radikalt. Snipor med skarpare botten så som de byggdes längre ut i skärgården (tex. min nya snipa) rullar betydligt mindre. De här båtarna är utväcklade för att ge en stadig och sjövärdig arbetsplattform med låga fribord för näthanteringen. Därav formen. De verkliga rullningsproblemen kommer då konstruktörer försöker pressa ut mer hastighet ur ett snipskrov och gör det väldigt bulligt eller rentav flatbottnat i aktern eller sätter på stora bärplan för att få en halvplanande gång samtidigt som man höjer friborden för att få större volym inombords och sätter på en stor överbyggnad på en båt som är ganska smal egentligen. Då får man en båt som rullar någonting alldeles huvudlöst. Tyvärr är en stor del av de snipor som finns på marknaden sådana båtar fastän typen har uppstått under de senaste 40 åren. Vad skulle en sådan skrovform göra annat än rulla. De brukar också vara sämre sjöbåtar i dåligt väder. Den stora aktern har så mycket lyftkraft att fören inte kan vara ordentligt. Säkert finns det planande båtar som uppfyller dina krav och där den sämre sjövärdigheten kompenseras av att du snabbt kan söka skydd. Eftersom jag är totalt inkompetent gällande sådana båtar så avslutar jag mitt inlägg efter snipkapittlet och låter andra skriva om planande båtar.
  8. heimlaga

    Sniptråden

    Jag har lagt märke till din båt ute på vattnet RBack. Jag minns inte var jag såg den (eller någon annan exakt likadan) men den väckte ett påtagligt habegär. Man får inte se särskilt många vettigt formade deplacementbåtar i dessa tider när alla tävlar om vem som har störst bränslekonsumtion per sjömil. I våras kom jag över en annan båt som jag har haft habegär för i många år. Sesådär mellan 25 och 30 år...... ända sedan jag som liten pojke lade märke till hur mjukt den vakade i sjögång då vi var på skolutfärd till en holme i skärgården. En bekant har ägt den under hela den tiden. Nu önskar jag bara att jag hade tid och pengar så jag kunde sätta båten i skick och montera in min gamla kära Bukh DV10 dieselmotor i den. Får se när det blir. Inte i år och knappast nästa år. Tyvärr. I min gamla träbåt som var aningen mindre och aningen rundare i bottnen (Joel Sundströms modell från Iskmo) drog den motorn ungefär 0,2 liter sjömilen. Det tycker jag är en någotsånär rimlig bränsleåtgång tills någon hittar på någon ännu snålare motortyp. Båten är 23 fot lång och byggd omkring 1981 i Söderuddan. Helt i glasfiber. Byggaren var en äldre fiskare som var nöjd med sin gamla träbåt som han hade fiskat med utanför Klåbbhällon i över 30 år och ville ha en ny likadan båt av plast. Han använde träbåten som form för ett nybygge men till skillnad från andra så tog han bort träbåten ur det nya plastskrovet. Träbåten som tjänstgjorde som form var byggd av Karl Backman i Panike omkring 1957 så min plastbåt är lättdriven och utpräglat 50-talsaktig i formen med väldigt utlagd för och ganska skarp botten och rejält språng så som de byggde där i skärgårdsbyarna. Sex "bord" per sida. Fasta skibord fram och bak. Orginalet (träbåten) hade en 8 hästars Bernard motor så jag tycker att min Bukh borde vara ganska lämplig storlek.
  9. Det är rätta tagen! Man lär sig av att försöka och plötsligt kan man. Om du har möjlighet att få tag på stock och okantat virke så är ju materialfrågan ordnad. Nu gäller det bara att a reda på vad som behöver göras och posta bilder av problemen så hittar vi säkert på något sätt att göra det på. Sudarna (relingarna) och nedre kanten på nedersta bordet i aktern och bakstammen runt omkring propellerhylsan och runt eventuell roderhylsa är typiska ställen där man kan hitta röta.
  10. Problemet med träbåtar är snarare att få tag på virket med kort varsel. Mycket av virket i en träbåt är ju specialdimensioner som man mer eller mindre är tvungen att välja ut på rot i skogen. Det är i sig inget problem om du äger eller känner någon som äger en bit fullvuxen skog men det kräver litet framförhållning. Antagligen finns det någon mindre såg någonstans som har specialiserat sig på att förädla och sälja färdigsågat båtvirke men det är knappast billigt. Det sägs att det går att laminera krokiga ämnen till rötter och vränger (heter troligen spant där du bor) i stället för att söka efter krokvirke i skogen och fälla granar med rötter och allt men laminering har jag ingen erfarenhet av så där vågar jag inte försöka ge råd. Problemet med båtbord är att de ofta är breda och kantkrokiga så det kan vara svårt att få tillräcklig bredd ur vanligt kantat byggnadsvirke. Därför brukar man såga båtbord okantade så man kan utnyttja all bredd som går att få ur stocken. Vad är det för träslag i båten? Är båten kopparnitad eller spikad? Posta gärna bilder!
  11. Ursäkta om jag var litet besserwisseraktig men jag försökte få med så mycket matnyttig information som möjligt. Så du ser att projektet är möjligt.
  12. Det var en fantasifull skapelse
  13. Häller man bensin i stormlyktan blir resultatet någonting i stil med en Molotoffcocktail........ Användbar som bekämpningsmedel mot tanks och annan invasiv ohyra...... men det är ingenting man skall hålla på med i egen båt. Givetvis skall det vara lampolja i stormlyktan.
  14. Som de andra redan har sagt. Inga elastiska massor. De klistrar ihop borden så någonting annat sannolikt går sönder när borden krymper och sväller. Min erfarenhet från när jag hade en klinkbyggd snipa är att insidan absolut inte skall målas eller lackas (fernissas). Då träet blir instängt ruttnar det i förtid. Nu kommer säkert halva internet att hoppa på mig och säga att jag har fel men jag såg det tydligt på den båten och flera bekanta har varit med om samma sak. Båtbyggarna som jag har talat med bekräftar det. Nya båtar som är limmade och impregnerade med diverse högteknologiska ämnen kan man kanske lacka inuti men aldrig en traditionellt byggd klinkad båt och i synnerhet inte en gammal båt. Jag skrapade rent och så dränkte jag hela skrovet med en blandning av ungefär 60% rå linolja och 20% Valtti grundolja och 20% pinenterpentin. Sedan roslagsmahogny ovanpå utom under durkarna där jag använde ren tjära. Då kunde träet andas och förruttnelsen stannade av men mycket var redan förstört. Roslagsmahogny och tjära visade sig ha den fina egenskapen att när man strök på flödigt på insidan rann det nedåt in i sian (nåten) och tätade båten. Ofta rann det tjära på utsidan när jag hade tjärat insidan men båten blev tätare för varje år..... utom under motorbädden men det är en annan historia. Motorrötterna var knäckta så vibrationerna från motorn fick borden att röra sig så när motorn gick läckte båten under motorn. Att byta bord (om det var så du menade med "bräder") är inte särskilt svårt om man är snickarkunnig men det kräver mer tid och tålamod än man tror. Det gäller ju att få loss det gamla bordet såpass helt att man kan rita av det på ett nytt bord och sedan såga ut det nya med en smula övermått i alla riktningar. Kärnsidan skall normalt vara utåt. Sedan basar man det nya bordet och sätter det i spänn med litet större böjning och vridning än det skall få på plats i båten. Det fjädrar ju tillbaka en smula så man tar loss det. Sedan mäter man vinkeln på landen (anliggningsytorna) och för över dem på nya bordet och märker på kanten på bordet. Man måste malla av landet på många ställen för vinkeln ändrar ju utefter hela bordet och så hyvlar man vinkeln på landet från märke till märke. Man hyvlar medvetet bort för litet material så det finns mer att ta. Då man passar in bordet för man det uppåt på sin plats och ser efter var det ligger emot och så tar man loss det och hyvlar litet med stöthyveln och provar igen och hyvlar igen tills det passar någorlunda. Då stryker man tjära på landet på gamla borden runtom och sätter dit det nya och så ser man på tjärfläckarna var man skall hyvla bort litet till. Småningom får man tillräckligt bra passning. För att nya bordet skall gå in på sin plats kan man bli tvungen att göra det i flera delar. Skarven skall sågas snett så att man kan putsa bort litet i gången på ändträet varefter man passar in det nya bordet och för det uppåt mot sin plats. Då allt är inpassat tjärar man landen på både det nya bordet och de gamla runtom och givetvis också i spunningen om bordet når ända till stammen. Så stiftar man fast en remsa tjärindränkt bomulltstyg som blir tätning mellan borden. Man tjärar också alla anliggningsytor mot vränger och rötter (spant). Sedan är det bara att pressa in bordet på sin plats och spika/nita fast det i de gamla hålen i borden runtom. Thomas Larssons bok är inte alls i min smak. Han får saker att verka svårare än de är. Kanske för att han har arbetat med såna där båtar som är perfekta som herrskapsmöbler och byggda av trä som inte växer i byskogen enligt millimeterexakta ritningar . Medan min erfarenhet är av gamla klinkbyggda snipor av gran byggda på ögonmått. Jag är ingen båptbyggare man jag har gjort en del reparationer själv och så var jag med och bytte halva bottnen och kölen i en skötbåt.
  15. Gratulerar! Där har du gaslådon.....eller vad den nu heter på rikssvenska. Dessutom har kolven inte tagit fast! Dubbel tur..... och en rejäl dos envishet förmodar jag. Babbits är en legering av tenn eller bly med litet koppar och antimon. Koppar och antimon bildar små relativt hårda kulor som limmas fast i varandra av tennet/blyet. Det speciella med de där små kulorna är att de ger extremt låg friktion mot järn/stål om det bara finns tillgång på smörjmedel, det vill säga olja eller lagerfett. Därför brukar dels vevstakslagret där vevaxeln snurrar i ett hål i vevstaken och dels ramlagren där vevaxeln snurrar i hål i vevhuset vara gjutna av babbits. I moderna motorer har man vanligen lösa utbytbara lagerskålar av brons på de här ställena och i vissa udda motorer sitter det faktiskt kullager eller nållager men i gamla motorer brukar det oftast vara babbits. Jag vet inte vad det är för lager i din motor men jag gissar på babbits. I alla kolvmotorer blir det ju stötar uppåt och nedåt som verkar på vevaxeln dels när bränslet brinner i cylindern och kolven pressas ned med en hiskelig fart och dels när det insugna bränslet komprimeras i cylindern inför nästa tändning. Eftersom babbits är mjukt och nöts bort med tiden och så att säga offrar sig för att inte vevaxeln skall nötas där den snurrar så blir ofta lagren glappa med tiden. Jag gissar att de kan vara glappa i din motor för att de brukar bli det men jag vet ju inte. Då lagren blir för glappa börjar vevaxeln hoppa upp och ned för varje kolvslag och då hamras babbitsen ut ur lagren. Med andra ord behöver du ta reda på hur stora glapp du har i lagren. Ta isär och tvätta rent med mineralterpentin (lacknafta) och se vilket skick lagren är i. Är de för dåliga så gjuter man nya. Jag tycker din gamlapropellerhylsa ser konstig ut. Den ser ju ut att ha två packboxar (inte ändor) och inget lager? Kan du ta en bättre bild? Hur grovt är hålet i packboxen (inre ändan)?
×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue. Du behöver som gäst även vara medveten om våra Terms of Use och GDPR policy Privacy Policy