Jump to content
Saturday 25 January 2020

heimlaga

Medlemmar
  • Content Count

    97
  • Joined

  • Last visited

Community Reputation

42 Expert

About heimlaga

  • Rank
    Kapten

Recent Profile Visitors

The recent visitors block is disabled and is not being shown to other users.

  1. Dagens motorbåtar drar mycket bränsle och det bidrar dels till att världens oljeresurser går åt och dels till klimatförändringen (enligt så gott som all seriös bidrar det även om forskarna ännu inte är överens om i vilken grad). Svallet från stora motorbåtar förstör ofta häckningen för sjöfåglar. Jag tycker inte att vi behöver bli fanatiska ekohippier och paddla omkring i urholkade stockar men det borde ju gå att klara sig med litet mindre motorer. Då jag var barn på 80-talat var det allmänt med motorstorlekar mellan 15 och 25 någon enstaka gång 30 hästkrafter på en 16 fots planande snurrebåt som oftast var klinkbyggd av trä och därmed aningen tyngre än dagens plastbåtar. Nu verkar 40-60 hästar vara det normala på planande båtar i samma storlek. Gamla snipor med deplacementskrov som då ännu var i användning brukade ha motorer i storleksklassen 4-15 hästar någon gång upp till 25 för en skrovlängd på 20-25 fot. Numera vill ingen tala om motorer under 20 hästar i en snipa. Stora motorbåtar var oftast relativt lättdrivna deplacementbåtar med till exempel någon fyrcylindrig Ford Trader eller någon fyrcylindrig Perkins motor som kanske gav mellan 50 och 60 hästar. Nu skall det vara 300 hästar minst.
  2. Sökte på beteckningen på tornet och fick fram historien bakom den bilden. De fick slut på bränsle och seglade till basen på Hawaii under nödrigg i två knops hastighet. https://en.wikipedia.org/wiki/USS_R-14_(SS-91)
  3. Fast skatter kan faktiskt användas som ett styrmedel i syfte att styra utväcklingen i en eller annan riktning. Till exempel våra nordiska bränskeskatter styr våra val av bilar i en betydligt mindre miljöskadlig och mer nationalekonomiskt sund riktning än i till exempel USA där staten ser som en av sina viktiga uppgifter att förse nationen med billig bensin. I Finland har det upprepade gånger visat sig att antalet alkoholrelaterade sjukdoms- och olycksfall och antalet knivhuggningar är omvänt proportionella mot priset på brännvin. Så om vi återgår till ämnet det vill säga båtskatten så går det med andra ord utmärkt att använda skatten som styrmedel för att åstadkomma en utväckling i miljövänlig riktning. Den avgörande punkten är vad lagstiftarna väljer att prioritera: -Miljövård med skatt som styrmedel -Skatt med miljövård som svepskäl Valet är upp till lagstiftarna. Därmed är det i sista hand upp till oss medborgare att hålla lagstiftarna i strama tyglar så de gör rätt val!
  4. Jag satt och studerade konstruktionskraven för öppna motorbåtar och konstaterade att sjövärdighetskraven i stort sett verkade handla om fribordshöjd och initialstyvhet och motorstyrka. Som vi alla vet är en välbyggd öppen 23 fots snipa med 8 hästars motor och 30 cm fribord midskepps likväl extremt sjövärdig trots dålig initialstyvhet. En bred snurrebåt med höga fribord kan däremot vara både rank och omöjlig att styra i sjögång hur stor motor man än har. Så fort vädret blir så hårt att man inte kan köra i planing så blir somliga modeller helt okontrollerbara. Tyvärr hittar jag inte länken till reglerna
  5. heimlaga

    Sydväst

    För mig är sydvästen ett självklart tillbehör till regnkläderna både på land och på vatten. Man ser ju ingenting till sidorna då man är instängd i en regnrockshuva och dessutom blir det dålig sikt rakt framåt med allt vatten som rinner ned i ögonen. Med sydväst undviker man alla de där problemen enkelt och behändigt. Litet mindre kondens inne i regnkläderna blir det också då man inte behöver ha så tätt kring halsen. Dessutom brukar jag ha för vara att surra fast regnbyxbenen med en bandstump utanpå stövelskaften när det regnar hårt. Två varv runt och en råbandsknop. På det viset undviker jag att byxbenen flaxar omkring och hakar fast i saker och slits sönder. Båda vanorna är väl aningen otrendiga just nu man det skiter jag i för det är väldigt praktiskt. Fast jag kan tänka mig att en sydväst är mindre lämplig när man bärgar försegel på en modern segelbåt i hårt väder eller när man står i pärten på en råseglare i storm och bärgar segel. Nu råkar jag inte syssla med varkendera slagets segling så för mig är det sydväst som gäller.
  6. Vilken ofattbart dålig verklighetsförankring den personen hade. Det krävs en kombination av okunskap och äkta oförfalskad dumhet för att få ett sådant förslag till stånd. Vill man ha en straffskatt på motorbåtar i syfte att minska miljöbelastningen så är det urbota korkat att sätta kriterier som gynnar korta breda båtar som i sin tur kräver stora motorer. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig en liten motorbåtsskatt av miljöskäl men jag tycker att den borde räknas ut enligt formler framtagna av kunniga båtkonstruktörer i syfte att driva utväcklingen mot energisnåla konstruktioner. Låt oss säga en formel som bestraffar stor motorstyrka i förhållande till skrovlängd och vikt.... eller någonting ditåt. Naturligtvis skulle fastboende i skärgården och personer som använder båten för sin försörjning vara befriade från skatt. Framför allt borde man en gång för alla skrota CE-märkningen. De nuvarande kriterierna för CE-godkännande styr utväcklingen i riktning mot breda båtar med höga fribord som värre linjeskepp och de kräver stora motorer. Samtidigt som den dyrbara byråkratin slår ut mindre tillverkare och förhindrar byggande av mindre skrovserier och därmed förhindrar all utväckling av energisnålare skrov.
  7. Varje sommar som jag har haft någon typ av flytetyg i sjön har jag gått på grund minst en gång ofta flera. Normal rutin.
  8. Fast många gånger får man en tydlig känsla av att förvridna pseudo"prioriteringar" hindrar folk från att göra det de vill och får dem att göra saker de inte vill. Jag har en känsla av att det fenomenet blir extra tydligt när det gäller båtar. Känslan kan förståss vara helt fel men det verkar som om allt fler i synnerhet i den yngre generationen inbillar sig att båtägande och båtanvändning måste vara dyrt och lyxigt och prylfixerat för att godkännas som båtägande. Därför blir det för vissa just så dyrt och givetvis finansierat med pengar som inte finns och som barnbarnsbarnen kommer att få arbeta arslet av sig för att betala. För de allra flesta blir det ingenting av överhuvudtaget eftersom båtägande anses vara för dyrt så det blir resor i stället. Fast när man börjar diskutera med dem märker man att det centrala är drömmen att komma ut på vattnet och se sig omkring litet på egen hand. En dröm som strängt taget går att förverkliga med en begagnad roddbåt med en gammal trehästars utombordare som hjälpdrivkraft och ett nytt par åror. Allt inklusive flytvästar och båtplats och sjösättning och upptagning i tio års tid ryms inom en budget under 15000 kronor om man är tätortsbo och under 5000 kronor om man är en händig skrotsamlare på landet. I slutändan blir drömmen inte av på grund av att samhällsnormen om det dyra båtägandet styr.
  9. Jag förstår inte heller vem som nybåtsmarknaden egentligen riktar sig mot. Inte heller förstår jag hur somliga har råd med såna där flytande palats som de har. För mig innebar mitt motorbåtsköp att jag sålde bort en gammal träbåt som annars hade blivit ved (rester från en optimistisk tonårsdröm som kostade mig 15000 mark och blev en svidande lärpenning) och en del annat överblivet båtskrot som jag hade samlat på mig mer eller mindre gratis och aldrig haft någon nytta av och lade 240 euro (cirka 2600 kr) mellan och köpte en 23 fots öppen plastsnipa utan motor som passar ihop med 10 hästars motorn som kom med träbåten och som har stått i lidret i 20 år. Nu återstår "bara" en del plastreparationer och att montera in motorn och att svetsa en ny tank och så har jag en båt som går att köra på ungefär 0,2 liter sjömilen och vars löpande kostnader jag räknar med att kunna tjäna in med att frakta ut material till folks sommarstugebyggen och litet husbehovsfiske.
  10. Gamla Mercedes bilmotorer brukar vara slitstarka och tåliga så det vore konstigt om den inte går att väcka liv i. Förutsatt att det går att få tag i delar och förutsatt att inte motorblocket är för dåligt för att det skall vara värt besväret. Gamla sjövattenkylda motorer vill ju rosta sönder inifrån kylkanalerna. Man kan ju misstänka att både tändspolen och strömfördelaren mådde litet dåligt av badet förutom startmotorn. Det är väl en bensinare? Gamla strömfördelare är ganska enkla men blir det saltavlagringar där inne så är det osannolikt att motorn fungerar. I hurudant skick är fördelarlocket och brytarspetsarna? Gamla tändspolar brukar vara isolerade med shellack och jag skulle kunna tänka mig att den har tagit skada. Fungerar solenoiden på startmotorn? Dessutom lär motorn behöva varmköras och bytas olja i två eller rentav tre gånger till innan allt vatten garanterat är borta ur oljan. Oljan i backslaget behöver säkert också bytas ett par tre gånger i tät följd. Jag tycker ni skall lyfta motorn ur båten och ta in den i ett varmt utrymme så ni får torka upp den ordentligt och sedan kan ni börja undersöka var felet är. Jag skulle fundera allvarligt på att ta loss topplocket och se om det är vändkanter i cylindrarna och hur mycket rost det är i kylkanalerna innan jag skulle börja satsa tid på renovering pengar på delar. Motorn kan mycket väl vara i gott skick med 50 års tjänst framför sig men innan man börjar lägga ned pengar känns det ju bättre att veta.
  11. Årorna som jag köpte i september i fjol är halvvägs utslitna....... så båten nyttjas en del.....
  12. heimlaga

    Sniptråden

    Hur är det med ljudnivån? De enda luftkylda inombordarna som jag har upplevt är Bernard bensinare från 50-60-70-talen och de för ett sådant oljud att om man har god hörsel och är det minsta lilla närsynt så hör man båten länge före man ser den utan kikare. "Har alla talat färdigt?" är den klassiska skepparfrasen innan man rycker igång en Bernard.
  13. 30 sjömil på 4 timmar räknar du som minsta möjliga marschhastighet. Det är bara 7,5 knop. Vi säger minst 8 knop så har du marginal för att sakta in litet ibland. En motorbåt som gör 8 knop med minsta möjliga bränsleförbrukning och bästa möjliga sjövärdighet det blir en snipa med deplacementskrov i storleksklassen 27 fot och uppåt. En diesel inombordsmotor på låt oss säga 20-30 hästkrafter. En sådan båt kan du tryggt köra över Kvarken eller Ålands hav med när du har lust. Om det är gott väder när du far klarar båten de vågor som hinner byggas upp innan du är över. RBack här på forumet har ett extremt fint exempel på den sortens båt Att snipor skulle vara dåliga sjöbåtar stämmer inte alls. Jag har ganska mycket erfarenhet av en 22 fors skarndäckad träsnipa av traditionell österbottnisk typ med 10 hästars motor och jag kunde tryggt och utan dramatik ta mig dit jag ville med den i väder när alla andra båtar i samma storleksklass sökte skydd. Det var bara att dra av på gasen och puttra iväg dit man ville i 3-4 knops hastighet och dra ned till tomgång då man mötte extra stora vågor. I dåligt väder är alla båtar deplacementbåtar eftersom man är tvungen att köra i deplacementhastighet för att båten skall rida över vågorna. En båt som är byggd för att gå i sådan hastighet är naturigvis lättare att manövrera och hålla kursen med och rider bättre på vågorna än en som inte är byggd för det. Att snipor rullar är en sanning med modifikation. Min gamla snipa hade relativt stor buk eftersom den var byggd i en by i innersta innerskärgården av en båtbyggare som tenderade att satsa på lastdryghet. Den rullade en del när man hade vågorna rakt från sidan men när man ändrade kurs bara några grader minskade rullningen radikalt. Snipor med skarpare botten så som de byggdes längre ut i skärgården (tex. min nya snipa) rullar betydligt mindre. De här båtarna är utväcklade för att ge en stadig och sjövärdig arbetsplattform med låga fribord för näthanteringen. Därav formen. De verkliga rullningsproblemen kommer då konstruktörer försöker pressa ut mer hastighet ur ett snipskrov och gör det väldigt bulligt eller rentav flatbottnat i aktern eller sätter på stora bärplan för att få en halvplanande gång samtidigt som man höjer friborden för att få större volym inombords och sätter på en stor överbyggnad på en båt som är ganska smal egentligen. Då får man en båt som rullar någonting alldeles huvudlöst. Tyvärr är en stor del av de snipor som finns på marknaden sådana båtar fastän typen har uppstått under de senaste 40 åren. Vad skulle en sådan skrovform göra annat än rulla. De brukar också vara sämre sjöbåtar i dåligt väder. Den stora aktern har så mycket lyftkraft att fören inte kan vara ordentligt. Säkert finns det planande båtar som uppfyller dina krav och där den sämre sjövärdigheten kompenseras av att du snabbt kan söka skydd. Eftersom jag är totalt inkompetent gällande sådana båtar så avslutar jag mitt inlägg efter snipkapittlet och låter andra skriva om planande båtar.
  14. heimlaga

    Sniptråden

    Jag har lagt märke till din båt ute på vattnet RBack. Jag minns inte var jag såg den (eller någon annan exakt likadan) men den väckte ett påtagligt habegär. Man får inte se särskilt många vettigt formade deplacementbåtar i dessa tider när alla tävlar om vem som har störst bränslekonsumtion per sjömil. I våras kom jag över en annan båt som jag har haft habegär för i många år. Sesådär mellan 25 och 30 år...... ända sedan jag som liten pojke lade märke till hur mjukt den vakade i sjögång då vi var på skolutfärd till en holme i skärgården. En bekant har ägt den under hela den tiden. Nu önskar jag bara att jag hade tid och pengar så jag kunde sätta båten i skick och montera in min gamla kära Bukh DV10 dieselmotor i den. Får se när det blir. Inte i år och knappast nästa år. Tyvärr. I min gamla träbåt som var aningen mindre och aningen rundare i bottnen (Joel Sundströms modell från Iskmo) drog den motorn ungefär 0,2 liter sjömilen. Det tycker jag är en någotsånär rimlig bränsleåtgång tills någon hittar på någon ännu snålare motortyp. Båten är 23 fot lång och byggd omkring 1981 i Söderuddan. Helt i glasfiber. Byggaren var en äldre fiskare som var nöjd med sin gamla träbåt som han hade fiskat med utanför Klåbbhällon i över 30 år och ville ha en ny likadan båt av plast. Han använde träbåten som form för ett nybygge men till skillnad från andra så tog han bort träbåten ur det nya plastskrovet. Träbåten som tjänstgjorde som form var byggd av Karl Backman i Panike omkring 1957 så min plastbåt är lättdriven och utpräglat 50-talsaktig i formen med väldigt utlagd för och ganska skarp botten och rejält språng så som de byggde där i skärgårdsbyarna. Sex "bord" per sida. Fasta skibord fram och bak. Orginalet (träbåten) hade en 8 hästars Bernard motor så jag tycker att min Bukh borde vara ganska lämplig storlek.
  15. Det är rätta tagen! Man lär sig av att försöka och plötsligt kan man. Om du har möjlighet att få tag på stock och okantat virke så är ju materialfrågan ordnad. Nu gäller det bara att a reda på vad som behöver göras och posta bilder av problemen så hittar vi säkert på något sätt att göra det på. Sudarna (relingarna) och nedre kanten på nedersta bordet i aktern och bakstammen runt omkring propellerhylsan och runt eventuell roderhylsa är typiska ställen där man kan hitta röta.
×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue. Du behöver som gäst även vara medveten om våra Terms of Use och GDPR policy Privacy Policy