Terri

Om man inte väljer en båt med stabil långköl och skyddat roder, vad finns det då för möjligheter till provisoriska lösningar ifall rodret skulle slås av vid påsegling mot container, trädstam, eller liknande?

En intressant ögonblicksbild fångad av satellitkameran på Google Maps. Zooma in tills du kommer ner till havsnivån. Ser ut som överkroppen på en jättebläckfisk. Notera skalan. https://www.google.com/maps/place/63°02'56.3"S+60°57'35.0"W/@-63.0490111,-96.8181222,6156869m/data=!3m1!1e3!4m5!3m4!1s0x0:0x7d1c5c72953be67e!8m2!3d-63.0489722!4d-60.9597222 Jämför: https://mir-s3-cdn-cf.behance.net/project_modules/1400/599bd454729185.5967166c4e717.jpg

Förmodligen ytterst sällsynt att ens få syn på en. Vi fick en liten bläckfisk i nätet en gång utanför Bohusländska kusten på 70-talet. Tyvärr finns det inte mycket liv kvar i havet, för politikerna (över hela spektrumet) tillåter storföretagen att utfiska.

Det där ser ut som en uppförstorad åttaarmad Octopus vulgaris. Så ser inte jättebläckfiskar ut. Det är de tioarmade som kan bli riktigt stora.

Vid Sydgeorgien kan man väl stöta på enorma jättebläckfiskar som reser sina tentakler ur havet.

Låter väldigt spännande. Då måste du vara en god seglare, och uthållig.

Jag tänker på alla små atoller i Stilla Havet, där seglare ligger för ankar. Måste det inte bli väldigt farligt efter oväder, när stora surfvågor plötsligt bryter in över de uppgrundade vattnen?

Jag menar framför allt en båt som man bor i på vintern. Principen är väl densamma i en stuga.

Mitt enkla råd är att vara rädd om ryggen. Jag förstörde min rygg när jag skulle lägga stenarna rätt på en ihoprasad kista över en å.

Jag vidhåller att det bästa och enklaste kan vara att släppa ut en del av latrintanken i rätt ögonblick. Ingenting förtar leklusten så effektivt som bajslukt.

Å andra sidan, om man verkligen skall vänja sig ute på havet, så är kanske inte det bästa att tillbinga sin tid ute på däck och i sittbrunnen. Det optimala är nog att kapten till en början överlämnar styrningen åt gastarna, och själv tillbringar sin egen tid under däck den första veckan, och där ägnar sig åt navigering och annat diverse-arbete och småplock som kanske varit eftersatt tidigare, t.ex. meka i motor-utrymmet, eller täta slangar. Med en spann vid sin sida, och kanske några dubbla uppsättningar papperssjökort, ifall olyckan skulle vara framme innan han hinner reagera.

Då blundar han och ögonen får inte motstridiga uppgifter till den gravitationens riktning på kroppen. Detta fungerar nog för de flesta.

Hur hanteras sjösjuka? Vänjer man sig? Jag blir väldigt fort sjösjuk om jag går in i båten och inte längre har ögonen på havet. Det sägs att det hjälper å blunda. Samtidigt vill man ju kunna arbeta i båten, laga mat, planera navigering, o.s.v.

Visst är det underbart med båtliv!? Mungiporna går ju upp så fort man kommer ner till havet, går ut på bryggan, och ser alla båtar. Alla vardagens bekymmer är som bortblåsta. Men vad tycker ni är värst med båtlivet, främst ur ett socialt perspektiv? Är det ofta gräl mellan båtägare? Och ni som betraktar båten som ert hem, hur hanterar ni nyfikna som bjuder in sig själva?

Det tycks vara två separat frågeställningar om ansvarsområde. 1. Hurvida vi själva är ansvariga för elavbrottet av proppen kopplad till just vår lägenhet. 2. Om Styrelsen är ansvarig för att det skall gå att byta en sådan propp utan att behöva betala tusentals kronor.