heimlaga

Just gällande det här med att lägga till så har jag en intressant erfarenhet. Jag har egentligen aldrig kört vanlig snurrebåt eller modern motorbåt. Bara min 13 fots plastroddbåt med 3 hästars snurra. Däremot jag jag litet barndomserfarenheter av segelbåt och så har jag haft en gammal träsnipa med inombordsmotor och rak axel. Med påföljden att jag har lärt mig att en båt måste ha styrfart för att gå att styra eller manövrera på något vis. Då håller man ganska bra fart in mot bryggan och slår i växeln när man skall styra så man får en vattenström kring rodret och så slår man i backen vid rätt tidpunkt och gasar litet så båten stannar. När jag en gång skulle köra in grannens nya fina snurrebåt till bryggan höll jag på att strömma livet ur honom. Jag körde ju som jag var van. Han hade aldrig kört med rak axel och roder så han trodde uppenbart att jag var galen och tänkte fördärva båten hans då jag höll normal fart in mot bryggan. Tilläggningen gick utan skador men jag fick nog också en smärre chock då jag upptäckte att båten inte alls styrde som en båt brukar göra. Den svängde ju på stället som en värre dörrklinka och inget roder hade den. For inte alls dit jag ville och nästan med sidan före. Slutsatsen är: Ta det lugnt och sakligt oh lär dig hur din båt rör sig i vattnet. Vi är alla nybörjare någon gång. Om inte annat så då man hamnar i en främmande båt märker man hur litet man egentligen kan.

Att sätta ett barn att ro en båt med bred och djup gavel är ett effektivt sätt att få dem att hata att ro och stanna på land med surfplattan i fortsättningen. Ju mera snipformat undervattensskrovet är destu bättre roddbåt. Faderullans båt är så gott som idealisk tycker jag. Jag har sett den i verkligheten och önskar att jag skulle ha tid att malla av den och bygga en likadan ät mig själv. Båten som jag lärde mig i från 12 eller 13 års ålder och framåt var väldigt initialrank men den var lätt att ro och en bra sjöbåt och ganska slutstyv. Den var bra att lära sig i. Den hänger förresten med än i dag. Ungefär 30 år senare. GB410 hette modellen. Nackdelen med den är att kölen är för kort och för mycket uppböjd i aktern så den håller kursen dåligt. Oj vad jag har svurit över den detaljen genom åren. En gång var jag i rena ilskan på väg till skogs för att hugga virke till en ny båt med bättre bottenform innan jag besinnade mig och insåg att jag inte hade tid med ett båtbygge.

Finland har sedan många år "brännolja" det vill säga rödfärgad diesel med skatterabatt. Ungefär 50 cent billigare per liter. Reserverad för jordbruk, skogsbruk, entreprenadmaskiner och om jag minns rätt också yrkesfiskare. I framtiden tror jag att de flesta länderna kommer att tvingas välja. Antingen fortsätta med samma pris på allt bränsle och acceptera att folk svälter ihjäl i tiotusental varje vinter eller dör i undernäringssjukdomar och att barnen som växer upp blir nödväxta och arbetsoföra. Eller pressa ner allmänna konsumtionen med höga bränsleskatter och ge skatterabatt åt jordbruk och skogsbruk och yrkesfiskare, eller sänka och småningom slopa alla bränsleskatter och sedan gå över till att subventionera bränslet med skattepengar för att kunna skjuta upp problemet tills efter nästa val och efter nästa val och efter nästa medan statsskulden ökar och utrikeshandelsbalansen blir negativ.

Säkert kommer bränslet att finnas men det blir dyrt. I slutändan blir det en politisk fråga om vi prioriterar de rikas nöjen eller den nationella matförsörjningen. Redan nu är bränslepriserna på smärtgränsen för bönderna. Bränsle och gödning äter upp allt betalt de får. Det börjar gå rykten om konkurser. Mat måste vi ha för annars dör vi. 0,8 liter sjömilen är en hög förbrukning. Då jag puttrade omkring i 5,5 knops fart med den gamla 21 fots träsnipan räknade jag med ungefär 7 liter diesel på 30 sjömil. Det blir väl kring 0.25 liter sjömilen. Jag tror att framtidens motorbåtar behöver klara sig under 0,4 liter sjömilen och då går det inte att ha ett planande skrov som drar upp svall och virvlar kring den breda gaveln och inte heller en stor motor.

Jag är rakaxelfantast så fort motoreffekten är över 10 hästkrafter. Kräver definitivt mer träning i början för att lära sig finmanövrering men efter en eller två somrar när man har kommit så långt att man kan konsten så kan man inte tänka sig någonting annat. Det mesta som går sönder gör det vid fel tillfälle så därför skall man ha konstruktioner som sällan går sönder. De två stora fördelarna är att alla delar är enkla att renovera och att man kan skydda propellern mot grundstötning med ett ordentligt fiskjärn. Den som påstår att han aldrig kör på grund är antingen en lögnare eller en torrseglare. Sådär stora båtar kan jag annars ingenting om. Det är helt normalt att borra in torra eftermarknadsfoder i traktormotorer utan foder. Då talar jag om Ford 3000,4000 och 5000 och Valmet 1102 och David Brown 850. Det är också vanligt på gamla båtmotorer till exempel Wicksröm och Olympia och liknande som man inte längre kan köpa överdimensionskolvar till. Till många motorer finns det överdimensionskolvar i två dimensioner att köpa så man kan borra de utslitna cylindrarna och sätta in en grövre kolv två gånger innan man måste sätta in foder. Inga konstigheter där. Normal rutinreparation. Fast det myckna arborrandet blir dyrt och kräver extremt kunnigt folk som gör det. Om du har möjlighet tycker jag du skall satsa på en motor med utbytbara cylinderfoder. Lägger du sådär oerhörda pengar i en båt så skulle det vara att snåla på fel ställe att inte ha cylinderfoder i motorn. Targa är bra båtar. Jag bor 50 km från fabriken på Brinkbacken i Yttermalax och jag har bekanta som har arbetat där. Där är det hög teknisk kvalitet som gäller. Ingen gyckel. Rekommenderas.... om du har råd......

Jag tror det samma som PeterK Däremot ser jag en annan faktor som spökar och det är bränslepriserna. Jag tror inte bränslet någonsin kommer ner till de gamla priserna igen. Den kvarvarande oljan blir allt svårare att utvinna och jag tror inte krigsrisken minskar de närmaste åren heller såvida det inte blir demokratisk revolution i både Ryssland och Kina. Köpkraften minskar och konsumtionsfesten verkar vara slut även om vissa desperat försöker hålla feststämningen vid liv. Redan nu talas det om ägare till stora motorbåtar som inte lossade förtöjningarna på hela förra sommaren för att det var för dyrt att köra. Sannolikt blir det fler som får dra ner på nöjeskörandet i sommar. Då kommer problemet att nästan alla motorbåtar på marknaden är konstruerade för stora motorer. Samtidigt som folk har en mental bild av att det är så det måste vara. Risken är stor att folk slutar vara på sjön när de inte kan fortsätta som förr. Samtidigt som mångas ekonomi belastas av redan köpta båtar som är för dyra att köpa med. De tekniska revolutionernas dilemma.

Jag vet inte. Fast vi uttalar bloåk med tjockt L så det är fullt möjligt.

Börjar de granska en riktigt noga så ser man väl ganska spänd och bekymrad ut då man försöker antingen räkna ut hur man skall få dem att inse att man är oskyldig, eller räkna ut hur man skall göra så tullarna inte hittar smuggelpotatisen och smuggelsnuset. Därför måste ju passfotot se skrämt och bekymrat ut. Annars stämmer det inte med personen.

Går det att få fram genom någon verkstadshandbok? Annars gäller det väl att hitta någon likadan motor och mäta diameter och stigning.

Ett bra byggt glasfiberskrov är ni närapå evigt om det inte blir lämnat med vatten i så isen spränger det. En 20 år gammal båt är närapå ny i min värld. Visst får de skador med åren men det mesta går relativt enkelt att reparera med glasfibermatta och polyesterharts och topcoat. Det egentliga problemet är båtar med inplastade förstärkningar av trä. Det kommer in fukt och så ruttnar träet och blir nästan till jord och så frostsprängs plasten runtom. Fast det går ju att kapa upp och sätta in divinycell och plasta in på nytt en det är mycket arbete Utombordsmotorer är en annan historia. De är egentligen inte byggda för att vara i närheten av vatten i någon form. Svårt är det att reparera dem för de är så lätta och kompakta. Jag som är van med tungt byggda inombordmotorer tycker ju att en båtmotor borde räknas som ny de första 40 åren och medelålders i 40 år till efter det men tyvärr är det inte så med utombordare. Många lyckas hålla liv i dem i 40-50-60 år men det är alltid en risktagning att köpa en motor man inte känner till för om det blir något fel är det inte alldeles enkelt att locka sönder och reparera.

Ja men ordet betyder också slamra eller bullra. Då en båt blåkar riktigt besvärligt så blir det ju ganska hårda smällar. Svårt att veta vilken väg språket har gått.

De jag har sett har varit mycket välbyggda. De skulle tåla väder och vind i många år och sedan vara färdiga att användas direkt. Mitt högsvenska ordförråd tåg slut så jag tog till min hembys dialekt och skrev som vi uttalar det. En båt som har buken långt utdragen mot fören blåkar då den slår i de korta branta vågorna som vi har här. En båt där de första borden är mindre utlagda så bottnen blir skarpare medan bogarna sväller ut högre upp landar mjukt. Han blåkar int naa.

Livbåtar har vanligen stor och bred buk så de skall bära mycket. Första borden är extremt vridna vid stammarna så buken skall bli så lång som möjligt. Därför vill de "bloåk" ganska illa i motsjö och så rullar de ju. Man borde ha mycket last i dem om de skall röra sig som en båt i vatten. Många gamla livbåtar var byggda efter engelsk modell och engelsmännen har i allmänhet aldrig riktigt lärt sig att forma en båt på frihand. De bara kröker borden över mallarna och så blir det som det blir. Därför är engelskinspirerade båtar vanligen dåligt utlagda i bogarna. Ännu då jag gick i yrkesskolan de sista åren på 90-talet kunde man se någon före detta livbåt vid båtbryggormna i Vasa och i Jakobstad. Någon hade rentav plastskrov. Någon hade nitat järnskrov. Någon var av trä. Det är några år sedan jag har sett någon.

De använde en sorts mjuk epoxy då. Den visade sig senare vara mindre bra. Numera verkar de använda litet olika material men för traditionella båtar rekommenderar de Ettans tätmedel eller motsvarande. Eftersom Ettan har problem med leveranserna kokade jag idag ihop en egen sats som jag använde kring hylsan i en annan båt. Enligt recept från Jakobstads Båtvarv. Lika viktdelar tjära och bivax som jag långsamt kokade ihop i vattenbad. Ju längre det stod på värme destu tjockare blir konsistensen när det har kallnat så jag hällde en skvätt på en kall järnbit och lät det stelna för att se konsistensen. När det blev bra hällde jag dit det hett i hålet. Jag hade värmt hylsröret litet med varmluftspistol så tätmedlet skulle rinna ner ordentligt och tätat med bomull under yttre flänsen.

Vad än den tekniska lösningen blir så får vi räkna med att bränslet blir betydligt dyrare samtidigt som den allmänna köpkraften sjunker när dyra transporter tvingar en att antingen betala höga priser för importvaror eller tillverka varor lokalt till högre kostnad än kineserna gör. Därför skulle jag i dagens läge aldrig ens tänka tanken att lägga pengar i en båt som med nutida motorteknik förbrukar mer än någon eller några deciliter per sjömil. Framtidens motorbåtar blir sannolikt långsmala deplacementsnipor med hjälpsegel och motorer i storleksklassen mellan 2 och 10 hästkrafter. Vad sorts motorer som hamnar i dem vågar jag inte gissa. Det kan bli allt från kultändare som körs på svartlut till biogasdrivna kolvmotorer eller gengas eller vätgasbränseceller eller elmotorer. Ingen vet vad det blir.

Den kallpressade råa linoljan har extremt små molekyler och sugs djupt in i träet när man lägger på lager på lager vått i vått. Kontrollera noga att det är kallpressad rå linolja du köper och ingenting annat. I bästa fall blir träet så gott som genomimpregnerat rätt igenom hela tjockleken. Då hindrar man vatten från att tränga in helt enkelt genom att fylla porerna som vattnet skulle tränga in i. Man skall inte klotta rå linolja utanpå andra ytbehandlingar för då blir det bara klibbigt i 5 år framåt eftersom oljan inte sugs in. Varmpressad rå linolja är billigare men den har större molekyler och sugs inte in på samma vis så det blir många toma porer i träet och klibbigt på ytan. På grund av den kallpressade råa linoljans små molekyler torkar den långsamt. I fjol gjorde jag den där operationen på en båt åt en kund. I början på juni var båten så torr jag vågade låta den bli utan att den sprack. Sedan höll jag på en vecka och penslade på mer linolja vått i vått varje dag varefter det sögs in. Sedan skulle det torka och i början på juli var oljan så torr att jag kunde ytbehandla med kokt linolja (linoljefernissa) blandad med lika del terpentin och litet tjära.

Det är förövrigt någonting med motorinstallationen som du borde reda ut tycker jag. Är det verkligen vettigt att ha motorn stående på gummikuddar samtidigt som propellerhylsan är stel? Kan den flexibla axelkopplingen verkligen ta upp de rörelserna utan att böja och bryta på axeln?

Man skall aldrig någonsin måla eller lacka insidan på ett träskrov. Med inredningen i en däckad båt kan man göra litet som man vill men skrovet måste få andas inåt. Förr när det fanns ordentlig miljöfarlig blymönja fungerade den att använda i bottnen invändigt men jag tror inte på dagens mönjefärger för det ändamålet. Det var just giftigheten som gjorde den användbar. När träet blånar eller svartnar på det där viset beror det på att det kommer in väta i träet. Ofta för att träets naturliga kådämnen har lösts upp och tvättats bort genom åren. Lösningen är att skrapa bort att målfärg invändigt. Ha mask med kolfilter och bra ventilation när du skrapar med varmluftpistol och skrapa. Sedan när båten har torkat så mycket du vägar, det vill säga en bit in på försommaren dränker du in den med en blandning v rå linolja och någonting litet giftigt. Jag brukar använda 10% Valtti Pohjuste som gifttillsats i linoljan. Man stryker på så mycket som träet kan suga in. Normalt minst 4-5 varv ofta mycket fler. Sedan låter man oljan torka en månad eller så. För att få en yta kan man stryka på linoljefernissa ovanpå ovan durkarna. På platse där solen ligger på blandar jag en liten aning trätjära i linoljefernisan så den blir brun och ger litet UV-skydd. Under durkarna använder jag trätjära blandad med litet linoljefernissa. Jag skulle inte kalla mig båtbyggare men jag reparerar träbåtar åt kunder som utfyllnad mellan andra uppdrag. Du har en fin båt väl värd att ta vara på.

Det ser redan ut att vara en del röta där. När man täcker in röta oberoende om man gör det med epoxi eller plåt brukar det bli väldig fart på tillväxten på rötsvampen. Om det är en i övrigt halvrutten båt som ni räknar med att hålla flytande ett par tre år till innan den blir spisved då kan ni täcka in med plåt. Annars är enda vettiga lösningen att kapa bort det ruttna och snedlaska och limma in en ny topp på stammen (stäven). Sedan bocka och svetsa ett bredare och längre järn som sprider lasterna bättre. Det är ett helsikes arbete att byta hela stammen så sånt där skall man åtgärda i tid innan rötan sprider sig nederåt. Till exempel nästa vinter.

Om delar finns att tillgå borde du ju ha ett bra läge att helrenovera trotjänaren nästa vinter så har du en bra motor i många år framåt. Du kan ju den redan. Man kan ju misstänka att lagren behöver bytas och kanske vevaxeln behöver slipas efter att ha gått med dålig olja.

P.S. Jag är ingen riktig båtbyggare man jag brukar reparera träbåtar åt folk vid sidan av timmermansarbetet.

Om båten är torr skall du impregnera med kalpressad rå linolja. Den tränger in i träet och fyller porerna och gör det gamla torra träet mindre skört samtidigt som den hindrar vatten från att tränga in och orsaka röta. Gamla båtar som har stått länge på land brukar drabbas illa av röta efter några år om man tar dem i bruk utan att impregnera först. Det gamla träet har förlorat mycket av sitt naturliga rötskydd när det har torkat ut i åratal. Kallpressad rå linolja har små molekyler och behöver ingen förtunning. Du kan strunta i balsamterpentin. Däremot så lönar det sig att blanda i någonting lätt giftigt för att ta död på eventuella små början till rötangrepp. Jag brukar hälla 1-2 dl Valtti grundolja i en liters burk och sedan fylla burken med rå kallpressad linolja och blanda om. Den blandningen använder man både över och under vattenlinjen för att dränka in allt gammalt torrt trä och för den delen allt nytt trä också. När träet inte suger in mer impregnering kan man torka bort överskottet med en trasa dränkt i mineralterpentin. När oljan har torkat någorlunda på ytan (det tar några veckor) har du ett bra underlag för fernissa eller bottenfärg på utsidan. På insidan skall det inte vara någon tät yta så där är det kokt linolja och balsamterpentin som gäller. Jag som bara har hållit på med enklare klinkbyggda båtar vill gärna blanda tjära och kokt linolja och balsamterpentin och stryka på det invändigt på sådana ställen där det inte gör någonting om det färgar av sig. I synnerhet i botten invändigt under durkarna. Tjäran och linoljefernissan rinner in i nåten och färskar upp och tätar det gamla drevet. Utvändigt rinner det ful svart tjärblandning utanpå bottenfärgen men det bryr jag mig inte om. Ingen båt blir tät av den kuren men betydligt tätare blir den och dessutom skyddar all tjära och linolja spikarna litet så de inte rostar så snabbt.

40 år är bara yngre medelålder för en bra inombordmotor. Såna där enkla dieslar går att reparera nästan i det oändliga om det finns reservdelar att tillgå. När de blir tillräckligt nötta byter man kolv och cylinderfoder och lager och kanske för vevaxeln på omslipning och så kör man i 40 år till. Jag gjorde en sådan renovering på min 52 år gamla traktor i vintras och det var inte alls så svårt som jag trodde. I förrgår lyfte vi in en ungefär 70 år gammal motor som vi nyinstallerar på nygjord motorbädd åt en kund. Bara för att sätta saken i perspektiv.

Gran och fur och ek har alla mycket större fuktrörelser än mahogny. Gran och furu står sig mycket sämre mot röta än mahogny. Det är fullständigt omöjligt att få något av våra inhemska träslag att se ut som mahogny ens på avstånd. Det blir en ful reparation. Fördelen med våra inhemska träslag är att de går att få för rimliga pengar och att de sällan fryser sönder. Därför brukar folk reparera bordläggningen på billigare båtar med sådant virke under vattenlinjen där det inte syns. Under vattenlinjen är det frost och inte röta som förstör mahognybåtar i vårt klimat så därför blir ett i alla andra avseenden betydligt sämre material likväl hållbarare. Mitt förslag var bara ett förslag inte en rekommendation. Jag tror tyvärr att mahognyvirket för att reparera trådstartarens båt skulle slå botten ur hela projektet ekonomiskt och då försökte jag föreslå en någotsånär fungerande lågbudgetlösning för att rädda båten. Man kan ju förståss fråga vad mahognyvirke skulle kosta: https://www.wernerab.se/mahogny/

Träet är fullständigt söndertrasat i nitraden. Det där är ingen vanlig torkspricka. Antingen är träet sönderfruset så som jag beskrev eller så har det fått sig en riktig smäll och blivit krossat. Hur som helst så måste bordet bytas på den längden där det är fördärvat. Det ser ut att handa om två bord. Bäst blir det m man snedlaskar i ändorna och limmar snedlaskarna med antingen Aerodux 185 eller Epoxy men ofta går det inte att komma åt att snedlaska så då blir det en kloss bakom skarvet på insidan. Eftersom det är två bord ovanför varandra som är dåliga så kommer man åt att snedlaska åtminstone det ena. Det innebär att man kan strunta litet halvt i reglerna om hur mycket skarven måste förskjutas. Mahogny är som sagt frostkänsligt så jag föreslår antingen gran eller furu till de nya borden under vattenlinjen. Billigare och hållbarare. Mellan borden lägger man bommullsvadd och kokt linolja. Om nästan hela bordet är dåligt så byter man hela längden. Annars byter man den dåliga biten och litet till.