Lintott

Ja, du måste byta reduceringsventil till en som kan gängas på en 2012-flaska. 2012-flaskan har ingen kran som du kan stänga av gasolen med. På reducerventilen till 2012 sitter avstängningskranen på reducerventilen. Reducerventilen med kran och gänga för 2012-flaska ser ut som nedan. Du lossar slangen från den befintliga reducerventilen och flyttar den till den nya. Om slangen är gammal så kan det vara klokt att passa på att byta hela slangen. Bilden är hämtad från företaget Fogas som har mycket tillbehör till gasolinstallationer (och kunnande om gasol). https://fogas.se/shop/1413---12-4130-reduceringsventil-29mbar/

Järnrör som slås ner i sandbotten brukar rätt snart vika sig mot båten. Är det stenigt i sanden så blir det dessutom svårt att slå ner rören. Det finns en förankringsring som kallas P-ring. Den finns att köpa i båttillbehörsbutiker eller bryggfirmor. Den är konstruerad för att ta upp dragkraft i en riktning. Lägg en sådan en bit bakom båten och fäst en lina till aktern (eller två linor till respektive hörn på båten, vilket är ännu bättre). I P-ringens ögla sätter du en grov schackel (ju grövre schackel desto längre tid tar det innan den rostat sönder - hållfasthetsmässigt behövs det egentligen inte så grovt). I tampänden sätter du en kraftig galvad kaus. För att låsa fast linan kan du använda virelås (en u-bygel och ett mothåll med ett par muttrar) som håller samman linorna. Du kan använda rostfritt virelås men se till att det inte kommer i kontakt med de galvade delarna (vid kontakt mellan RF och galvat så försvinner först galvet o sen järnet).

Du har ett sidostödhjul mot båtbotten på varje sida längst bak. Jag menar två till liknande (ev med pumpade hjul istället för hårdgummiklädda) lite längre fram på kärrans sidobalk.

Du har ju bara sidostödshjul längst bak. Då finns det inget som styr in båten utan den kan svänga fritt vid upptagning. Om du kompletterar med sidostödhjul i höjd med mellersta kölrullen så borde båten ha lättare att komma rätt på kärran. De sidostödhjul du har verkar ha hårt gummi. Om du väljer hjul som pumpas till de främre stöden så blir det lite mjukare och inte lika kinkigt om båten ligger lite hårdare på dem (kräver inte lika exakt injustering).

Jag känner inte till Cobras ursprung men ICOM är en gammal "radiotillverkare". ICOM har en historik av att tillverka bl.a. apparater för radioamatörer (de där som höll på med morse förr i tiden). Jag köpte en handhållen ICOM-VHF i mitten av 80-talet. Det var med dagens begrepp formatet "tegelsten". Valet berodde på att den hade väldigt låg strömförbrukning så det fungerade även med den laddning jag hade från en dynastart på motorn. Kvalitén på sändare/mottagare var utmärkta. Vid ett tillfälle låg jag vid Bomarsund på östsidan av Åland och hade kontakt med Stockholm Radio (masttoppsantenn på 10 m höjd). Nackdelen var dåtiden NiCa-batterier som inte hade (har - jag har kvar apparaten och den fungerar fortfarande) lika högt energiinnehåll som dagens apparater. För ca 15 år sedan köpte jag en Cobra. Mest på grund av dess nätta format (en enkel modell utan GPS o liknande finesser). Den har inte lika bra sändar/mottagarkvalitét som min gamla ICOM. På Cobran har gummiantennen redan vissnat och tappat det mesta av sin gummiklädsel.

Nej, det är den här: https://mullerenergy.com.au/product/12v-250a-jbd-smart-bms-with-bluetooth/

Var försiktig när du borrar ur o gängar för insatsgängan. Det sitter backventiler som inte får skadas innanför "banjoskruven" så var försiktig med hur djupt du går i bearbetningen. Jag fick mina bränsleanslutningar omgängade med helicoil för 15 år sedan o den mekanikern var oerhört försiktig med borrande/gängande. Sen behöver yttre biten av insatsgängan slipas av så det blir en jämn yta till kopparbrickan på banjon. Efter min reparation så höll det heltätt under fortsatta ägandet av motorn.

https://www.skippo.se/plan

Ja, det ska finnas säkringar vid batterierna. Å de ska sitta max 20 cm från batteriet. Om det inte går att installera säkringen så nära batteriet så kan man stoppa in kabeln i ett skyddshölje hela vägen mellan batteri o säkring. För LFP-batterier så rekommenderas T-säkringar som har högre säkerhet att lösa ut på korrekt sätt vid anslutning till batterier men höga utlösningsströmmar. I min nyss genomförda LFP-installation så har jag valt 300A T-säkring (på LFP har t.o.m. installerat en på plus o en på minussidan av mitt 250Ah-batteripaket). Vid startbatteriet har jag lagt kabeln i en skyddande slang (vanlig installationsslang som används vid installationer i hus) då det inte finns plats för en säkring (T-säkring med säkringshållare tar rätt mycket plats) intill pluspolen. Den amerikanska sidan "Marine HowTo" har en bra artikel om batteriavsäkring. https://marinehowto.com/battery-banks-over-current-protection/ När du ställer in laddspänningar från olika komponenter så kolla hur exakta de är i sin uppfattning om spänningen. Min erfarenhet är att det kan skilja ett par tiondels volt mellan inställningen och vad de levererar, enligt mig så är det inte tillräckligt bra för laddning av LFP som är lite känsligare än blybatterier för spänningsnivån.

Det saknades ett "t"! https://international.brand.akzonobel.com/m/0ca814ec03e7c34c/original/Interthane_990_swe_A4_20150427.pdf

Vet inte hur Plastimoprofilen sitter ihop men på '*Seldens profiler finns det skarvstycken och kopplingsbeslag med fjäderbelastade små stift som trycks in i profilen och låser profildelarna till varandra. Kolla i den här filen så framgår konstruktionen: https://support.seldenmast.com/files/1426855959/595-104-S.pdf En extern koll på din profil bör ge svar på om det är liknande sammanfogning. Du måste nog ta ner profilen för att kunna dela skenan. Sen kommer nästa utmaning - att rikta skenan så den blir tillräckligt rak. Likrännan får varken bli för trång eller för bred. I första fallet så återkommer problemet att seglet fastnar och blir den för bred så riskerar seglet att rappa ur. Om det rappar ur under hård segling så kan det bli riktigt jobbigt....

Jag har samma mppt-regulator till mina 200W (o ibland förstärkt med en 50W till 250W). Jag har en 250A BMS från Muller Energy (jag tror att det är Jaibada som tillverkat den). Jag har precis som @anuba ställt in laddspänningar från solcellsregulator, AC-laddare och generator så att BMS gränsvärden ska underskridas. BMS blir då en ren säkerhetsfunktion samt balanserare (skillnaden mellan de fyra cellerna ligger normalt på 0,002V!). Jag noterade efter grundinställning att alla elprylar inte var så välkalibrerade avseende vilken spänning de lämnade. Bland annat så gav Mastervolt AC-laddare högre utspänning än vad som angavs så då spärrade BMS tidvis laddningen (min BMS har kraftelektronik som spärrar laddning vid överspänning och förbrukning vid underspänning). Efter justering av laddprylarnas spänning så laddar alla på ett effektivt sätt och utan att BMS behöver spärra. Jag har en Mastervolt-burk som ansluts via MasterBus och har usb-utgång för att kunna ställa in laddaren med hjälp av en PC. Jag har en kabel till Epever-regulatorn som ansluts i usb-ingången på PC så det går att göra komplexare inställningar än "standard" för regulatorn (gränssnittet i regulatorn är RS-485).

Har du inte sett ett enda nyhetsinslag om ryssarnas invasion av Ukraina och hur ukrainska soldater lever, jobbar och strider för att behålla sitt hemland fritt? Ser det ut som skjutbanor där man testar hur det går till att skjuta? Om Sveriges försvarsmakt med trovärdighet ska kunna försvara vår frihet och demokrati (det innefattar att de kommer att försvara även dig och andra försvarsmotståndare oberoende av om du/ni är kritiska till att försvarsmakten finns och genomför skarpa stridsövningar) så krävs det att de kan öva, med skarp ammunition och under så realistiska förhållanden som det går på de begränsade områden där de kan genomföra tillämpade skjutövningar med skarp stridsammunition under fredstid, även om det innebär begränsningar av allmänhetens tillträde till övningsplatser och riskområden.

Här finns en sockelguide https://ljusgrossisten.se/belysningsfakta/sockelguide/ Den enpoliga kräver att det sitter minus till höljet och plus till stiftet. De tvåpoliga kan anslutas med plus till ena o minus till andra polen. Sen gäller det att välja en glödlampa med endast en glödtråd och två kontaktstift. Då kommer strömmen att flyta korrekt genom glödlampan. Ska du göra en korrekt installation så ska du ha en glödlampa med vertikal glödtråd (som i din gamla rörlampa). Annars blir lysvinklarna felaktiga från lanternan. Till nyare lanternor så sitter det ofta tvåpolig Ba 15d med assymetrisk bajonettfastsättning för att få glödtråden korrekt vänd inne i lanternan. Den typen av glödlampa är nog tyvärr för hög för att få plats med i din lanterna. Jag förstår att du vill försöka behålla lanternan. Den är väl "tidstypisk" för båtmodellen.

Om den är helt trasig så borde det väl inte en finnas spänning över panelen? Börja med att felsöka alla anslutningar om det blivit korrosion eller glappar någonstans. Det kan ju även vara en kabel som kommit i kläm eller brutits fram-o-tillbaka tills ledarna brustit. Jag fick för några år sedan in vatten i ena kopplingsboxen där kabeln ansluter till panelen (slarvig installatör som brutit kabeln tvärt så tätningen skadats). Kolla om du ser några spår av rost i skarvarna på kopplingsboxen, då läcker den sannolikt. Om du får kortis i ena panelen så kommer den att slå ut även den andra (det hände mig när mina strulade). Numera har jag en diod på varje solcellspanel för att det inte ska kunna hända igen.

Det var lite meckigt att dela BlueSea-brytaren. Jag fick komplettera bits-sortimentet med fyrkantiga tappar, det är nog inte meningen att kontakten ska delas. Startkabeln (en) fick ligga kvar o den har redan kommit till användning igen. Jag kopplade generatorn via en Victron OrionXS DC/DC till LFP-batteriet men batteriet fick ingen ström. Jag provade alla upptänkliga inställningar utan att lyckas få fram ström. Nu är Orion XS på väg till leverantören för garantiutbyte (andra bytet, första enheten hade en kontakt som inte var fastlödad och limmad, jag verkar ha otur med Victronprylar). Under tiden får startkabeln göra tillfälliga inhopp för laddning av förbrukaren.

Jag trodde inte heller att en huvudbrytare plötsligt kunde sluta fungera - men vad fel jag hade... Motorn var provstartad före sjösättning (hade ju tillfälligt ett gammalt batteri efter mina ombyggnationer av batteriboxen). Gamla batteriet var jag ju osäker på så jag hade tagit med en startkabel om jag behövde hämta startström från förbrukarbanken. Sen skruvade jag lite till bland kablarna och en timme före sjösättningen en sista provstart av motorn. Heldött!!! Nu var det inte tid för någon längre felsökning förutom att kolla att det fanns bra med kräm i batteriet. Fram med startkabeln som kopplades över huvudbrytaren för startbatteriet o fick igång motorn. Efter sjösättningen provade jag att dra tillbaka lite på muttern till batterikabelanslutningen och då blev det kontakt. Senare felsökning av brytaren (BlueSea) visade att jag förmodligen fått en rörkabelsko snett vid återmontering av batterikabeln ("rördelen" var vänd mot frånskiljaren). När muttern drogs fast så drogs ena stiftet ur ett par mm så att "kopplingsblecket" inne i frånskiljaren inte fick kontakt. Stiften är bara fastgjutna i plasten så det gick att trycka tillbaka det men det blir lite osäkert så huvudbrytaren kommer att bytas.

Jag kollade inte exakt hur du kopplat men om vi utgår från att det är korrekt (det är ju bara att följa färgkodningen enligt kopplingsschemat) så finns det en fallgrop till. Du måste ställa in nmea-profilerna i plottern att läsa rätt nemasträngar för att kunna ta emot o presentera AIS-informationen. Om du läser igenom manualen för din plotter o söker efter konfiguration av nmea0183 så bör du hitta var i menyerna du hittar konfigureringen. Sedan kan det bli lite gissningar vilka nmea-strängar du ska aktivera. Jag gjorde "samma operation" i en nyinköpt plotter för ett par år sedan och efter lite försök så presenterades AIS-infon.

LFP brukar mata ut ström utan att falla så mycket i spänning så erfarenheterna av mätning på batteri, battmeter mm verkar korrekt. Jag tror du ska leta efter spänningsfallet vid anslutningar till värmaren, för klena kablar eller liknande.

Mina erfarenheter är med segelbåt. Å för mig är det tvärtom, jag har inga som helst erfarenheter av hur motorbåtar uppträder vid svajankring.

Men om du har ett förprogrammerat som suttit i plottern så har det väl suttit i plotterns minneskortsfack? Om kortet så går det så klart inte att se sjökortet. Har du plockat ur sjökortet i samband med uppdatering av plotterns programvara, det är samma minneskortsfack så används för båda funktionerna.

Bränslepumpens arm sitter mot en kam inne i motorn. Om kammen står i ett olyckligt läge (på toppen av kammen) så rör sig inte pumparmen när du försöker pumpa. Prova att vrida svänghjulet lite o se om du får längre pumptag med manuella pumpen. Dekompressionsventilerna sitter ovanpå toppen av motorn. Om det finns sådana så är det en spak som du kan lyfta från ena till andra sidan och då blir det ingen komp i cylindrarna o motorn går lätt att dra runt. De kan även användas för att starta en tjurig o svårstartad motor. Lyft ventilerna, kör igång startmotorn och slå snabbt över spakarna när det är full fart på svänghjulet. Motorer med vevstart behöver oftast dekompressionsventiler för att få fart på svänghjulet med handveven.

När vi låg till ankars i 22 m/s så hjälpte det inte att vi låg i en skyddad vik. Det var i början av vår "kättinganvändning" och vi gjorde felet att gå så långt upp mot land vi kunde för att få lä o där var bara 3 m djupt. Båten låg o pendlade från sida till sida o ryckte rejält i den dubbla lina vi hade till knaparna i fören. Lyckligtvis fick vi kvittens på att ankaret hade bra gripförmåga för vi draggade inte. Draggade gjorde ett par andra båtar i viken som hade sämre ankare/lina. De fick ankra om en gång i timmen då de draggat ner mot motsatta stranden. Efter det så lärde vi oss att ju mer det blåser desto djupare vatten ska vi ankra på. Numera väljer vi minst 5-6 m och ska det blåsa hårdare så gärna upp till 10 m djup. Då fungerar kättingens vikt bättre för att dämpa rycken. Sen har jag bytt ut den slagna linan med ryckdämpare till en flätad elastisk. Den dubbla linan med öglesplits i båda ändar skruvar sig inte och är väldigt enkel att lägga via halkiparna till knaparna. När det blåser friskt så blir kättingen rätt sträckt även på hyfsat djupt vatten o då tycker jag det är skönt med den sista elasticiteten i linorna.

Det är nog jag som tänkte fel. Den bör naturligtvis sitta mellan pumpen och inloppet till toaskålen. Slangarna mellan pump - hävertbrytare - toaskål måste fästas ordentligt med slangklämma och inte som vid leverans av stolen bara vara påträdd på anslutningarna. Jag får väl ursäkta min miss med att jag aldrig monterat hävertbrytare på toastol i någon av mina båtar.

Hävertbrytaren ska sitta mellan inloppet och toapumpen. Hävertbrytaren ska sitta så "ventilen" är en bit över vattenlinjen (högre är bättre). När du pumpar så stängs ventilen i hävertbrytaren o det kommer vatten till toan. När du slutar pumpa så sugs det in luft i slangarna, en del vatten rinner tillbaka ut genom intagskranen o det så står ner mot toan blir stående i slangen (toapumpen stoppar utflödet). När "hävertverkan" i slangen brutits så kan vatten inte rinna av sig själv in i båten. Du har en hävertbrytare även på kylvattenutloppet från motorn för att lösa samma problem.