Ledartavla

Jag är med 😂

Jag är född in i båtlivet (1970) då föräldrarna hade båt. Så med föräldrarna har jag åkt Petterssonbåt, en hembyggd motorseglare och en Nimbus 26. Det blev en paus från båtlivet under några år på 90-talet innan jag köpte min första egna båt 2001. Solö Cabin helt i mahogny hade jag under 2 säsonger. Högsjöbåt i mahogny som jag var andra ägaren på, den hade jag under 13 säsonger. Tristan 301, mitt första renoveringsobjekt. Ägnade något tusental timmar åt att renovera träöverbyggnaden mm. Såld efter fyra säsonger. Coronet 26 Family, också köpt som ett projekt. Efter 4 säsonger var den relativt färdigrenoverad och jag sålde den. Coronet 24 Family, nuvarande båt. Köpt förra hösten och jag har lagt rätt många timmar på att snygga till den. Nyligen sjösatt och använd några helger för att se så att allt mekaniskt fungerar inför nästa säsong då jag räknar med att sjösätta i mer normal tid. Årets säsong är min 46'e på sjön, och jag har inte tröttnat än. Båtägandet är en åretrunt hobby för mig. Att renovera och förbättra är nästan lika kul som att åka med båten.

Min båtresa startade våren 1993 efter att ha byggt hus -92 ville vi ha nåt att ta oss ut til öarna utanför för bad och rekreation. Sagt och gjort och en Jofa 4 m röd sportbåt med 28 hk Suzuki införskaffades. Strax bytten 28:an ut mot en Yamaha 40 och det började gå undan. Såldes våren -94 till förmån för en Nordkapp 17 HT utan motor. Köptes en kväll när Sverige spelade mot Rumänien i VM -94. Fick tag i en Mariner 135 hk och hängde på. Den hade vi i ganska många år medans barnen va små. Men så ville vi ha lite mer utrymme men fortsatt hanterbar på trailer, så en Ryds Camping från -76 köptes. En Yamaha 55 följde med. Ruskigt bra båt och motor men den krånglade med växlingen så fick fatt i en Johnson 88 V4 som blev pricken över i:et. Den här kombon hade vi nog i 10 år innan vi kom fram till att övernatta i båt kanske vore roligt. Så en Maxi 680 DC köptes i Danmark. Motorn va en Cheva 4.3 V6 från en bil men båten va fin. En renoverad motor från firma i USA köptes billigt, tror den gick på 12 000 kr klart Sverige. Stoppades i båten och sen kom sak efter sak: Limpor täta, vattenpump ras, Värmeväxlare tät, drev ras och till slut vatten i oljan. Höll på i 8 år med den motorn.... Ut med sk----en och en helt ny 4,3 köptes och monterades. Nytt insug/förgasare, nytt kapell och alla dynor kläddes om. Nu så, allt fungerade och gud vad vi njöt. Men kände att jag aldrig kunde lita på den så vi sålde och köpte en Nidelv 28 från -87 i allra nordligaste Bohuslän. En flytande husvagn, trygg och säker, man hinner t o m kika på sjökortet ibland 😉 Sitter en 130 hästars diesel-Penta i som spinner så gott. Bara den får sin service och bytt delar som börjar slitas ut så startar den och går. Där går nog gränsen för storlek på båt. 3,5 ton är mycket, men med bogpropeller tar den sig dit jag vill. Men backa, nej se det går inte alls.... Jodå, bakåt kommer vi men vart är en gissning så god som någon 😉

Och inte bara det - det gäller att betala för tillräcklig datamängd också. Att streama TV drar mycket datamängd.... Men det är nog inte mest synd om oss båt- eller husbilsägare. "Ute i landet" finns väldigt många som faktiskt tittar via marknätet. För många är streaming via internet helt enkelt inte ett bra alternativ där de bor, men för främst äldre är det ett riktigt slag i ansiktet. För ingen kan säga annat utan att det är mer komplicerat att streama än att titta via marknätet (eller satellit) med TV:ns mottagare. När man streamar bör man ju veta vad man vill titta på (åtminstone vilken streamingtjänst), medan vi har en hel äldre (?) generation som faktiskt inte vill titta på TV på det viset. Man zappar snarare runt och ser om det finns något intressant. Jag tillhör dem. Och min svärmor på 80+ har TV:n som sällskap där hon bor själv, i en lägenhet utan fiberanslutning. När Boxer lämnade marknätet var det ingen enkel väg att hitta en lösning åt henne. Inte bara att med enkelhet kunna zappa som förr, utan också få till ett mobilt bredband med stor surfmängd/månad som inte kostade skjortan. Så nu har denna gamla dam flera fjärrkontroller, flera burkar att hålla koll på som hänger sig titt som tätt eller kräver programuppdatering o.s.v. För något som förr bara krävde en TV med sin egna fjärrkontroll och några enkla knapptryck.... Ser detta med att stänga marknätet nästan som diskriminering, inte minst av landsbygden och av en hel åldersgrupp. Men Allente (f.d. Canal Digital + Viasat) håller på med samma sak via satellit. Man lägger allt fler kanaler enbart åtkomliga för streaming, och slipper på så sätt betala för en satellittransponder. Rent krasst skyfflar man ju dock nu även överföringskostnaden på kunden, som redan betalar dyra pengar i uppkodningskostnad till kanalbolagen av det man tagit emot. För kunden måste ju vid streaming även stå för transportmediet, dvs bredbandet och datamängden till det egna hushållet. Något som tidigare var fritt att plocka ner (dvs dataströmmen i luften), en överföring vars kostnad sändande bolag stod för. I kanalbolagets ände kostar streamingen däremot i princip inget alls. En fiberuppkoppling med i princip oändlig kapacitet i en storstad har man redan sedan länge, och den kostar dem nästan ingenting i sammanhanget. Ren vinst för dem alltså. Men sänks priserna för oss tittare/abonnenter ? Nej, inte alls....

Kul tråd. Började skriva men det blev alldeles för långt... Ska försöka hålla mig kortare nu (även om också detta blir långt). Född på en ö i Stockholms skärgård. Föräldrar utan direkt båtvana. Från jag var dryga året har jag varit helt fascinerad av vatten och det som flyter. Inte att vara i vattnet. Sägs det. Byggde flottar av flyttimmer som det på den tiden fanns gott om i skärgården. Stiga Matros Första egna båten en Stiga Matros som senare visade sig vara en båt byggd av Saga. Kuskade länge runt i denna i närliggande vikar. Satt på aktertoften och sparkade med benen och låtsades det var en motor. Men jag tog mig framåt. Byggde hemmagjord mast och sticksvärd och försökte segla med denna med blandat resultat. Seglade mycket med grannars båtar. Pigg-jolle, Yak-jolle, Lill-triss, Trissjolle, Askeladden och Flipper. Var nog bland de första i Sverige att segla Windsurfing-bräda då en granne tog hem en sån från USA runt 1969-70. Var tidigt den i familjen som fick ta hand om underhåll och reparationer av båtar och motorer. Flipper Andra egna båten en Fabola Flipper Scow som jag seglade mycket med och en gång höll jag på att stryka med. Här tackar jag KBV som av en händelse var i närheten och dessutom lyckades se mig och kunde rädda mig och mina kompisar efter ca 40 minuter i 6-gradigt vatten. Blev en del reparationer efter detta äventyr (galenskap skulle jag säga idag). Bytte till mig en Crescent 420 mot en gammal soffa som vi skulle slänga. Båten hade en knäckt akterspegel och en dåligt fungerade Johnsson 5 hk. Lagade akterspegeln och fick fart på den gamla motorn. Det var en sån där med gammaldags trycktank, dvs dubbel slang till och från tanken där den ena byggde tryck och den andra släppte fram soppan. Köpte en ny Honda 8 hk och satte på båten efter några år. Sen följde några år då barnen tog all tid och kraft och pengar men de fick lära sig både ro, segla och köra motor när de kunde simma tillräckligt bra. Seglade mycket med en kompis i hans Albin Express under 5-6 år. Bla SM i Oxelösund och flera race på Baggensfjärden och runt i skärgården. Yamarin 490 Tredje egna båten köpte jag när barnen hade blivit lite äldre och ekonomin blivit lite bättre. Det var en Yamarin 490 med en Yamaha 50 hk. Fiskade mycket från den och åkte vattenskidor etc. Den fick gå många timmar under de första åren. Bytte motor för några år sedan till en Selva 70 hk. Jättebra båt! Bella 630 Den första bobara båten köpte jag 2004 och det var en Bella 630. Ville kunna sova över i båten efter att tidigare bara haft öppna båtar. Funkade sådär. Hade den i ett år. Bella Falcon Den andra bobara båten blev en Bella Falcon 26. Klart mycket bättre än den första och nu kunde frugan tänka sig att följa med ut. Ägnade mycket tid åt att fixa till den ganska skröpliga båten innan jag sålde den två år senare. Annars en båt med ett fantastiskt skrov som tålde sjö väldigt bra. Nimbus 29 Coupé Den tredje bobara båten var en Nimbus 29 Coupé som vi tittat på när vi letade Bella Falconen och som plötsligt dök upp igen. Det som först verkade vara en jättestor båt kändes nu inte alls så stor. Liksom tidigare båtar fixade jag mycket med Nimbusen innan vi kom på att den som planande båt studsade lite för mycket och att våra ryggar inte mådde så bra av det. Hade några kompisar som just bytt upp sig till en Saga 315 med halvplanande skrov. Sålde Nimbusen efter fyra år. (Ni ser mönstret? Första båten ett år. Andra två år. Tredje fyra år.) Saga 315 Efter att ha titta runt på olika begagnade Saga 315 fick vi sedan ett tips om en ny 315 som var demo-båt och som låg i Göteborg. Vi tänkte att en weekend i Göteborg kan vara trevligt så vi åkte ner och tittade på den. Efter diverse diskussioner med säljaren, dåvarande generalagent för Saga i Sverige, där han erbjöd ett bra inbytespris för Nimbusen, åkte vi hem och funderade och kontaktade banken om möjligheten att få lån. Allt verkade funka och även om det var mer pengar än vi kanske hade råd med så slog vi till. Även på denna båt har jag lagt oerhört mycket jobb för att få den som jag vill ha den och nu, 16 år senare, känns det oöverstigligt att lägga det jobbet på en annan båt så jag gissar att vi kommer behålla den ett bra tag till, även om det ibland suger efter en båt där barn och barnbarn kan följa med. Vi får väl se men livet som pensionär är inte speciellt lukrativt men jag brukar säga att jag har så jag klarar mig. Det blev alltså inte så att jag hade båtarna i 1, 2 4 och 8 år innan jag sålde dem vilket verkade vara ett mönster efter de första bobara båtarna. Oj, vad långt det blev ändå!

Jag fick min första båt 1965, min far hade kappseglat mycket med ganska stor framgång, och han ville att jag skulle ärva kappseglingsintresset. Jag fick även ett medlemskap i ASS, Arendals Segelsällskap (senare BKSS, Björlnda Kile SS). Båten jag fick var en optimistjolle med rött segel, 1149 var numret. Pappa hade byggt den själv av en byggsats inköpt från Marstrand, Marinex tror jag att firman hette. Men jag gjorde farsan besviken, jag ville inte kappsegla, att sedan de andra juniorerna i ASS hade modernare lättviktsoptimister av plast, som seglade snabbare gjorde inte saken bättre. Nästa båt, var inte min… olika släktingar helårsbodde eller sommarbodde i skärgården, på västra Hisingen och i Öckerö kommun. Här fanns det flera olika båtar att låna. Det kunde vara som i visan, ”Ålefeskarns vals”. Vi var några ungdomar som skulle ut och dra makrill, eller torsk, men då den första båten vid bryggan läckte och låg i marvattnet tog vi nästa, en bohusjulle blev det ofta, den kunde även seglas, den hade en Albin O11 med reversibel propeller. Nån gång i september 1979 så strandade Sir Winston Churchill vid Vinga, ja passagerarbåten med den namnet, och då var vi där… En livflotte och en livboj bärgades från denna bohusjulle. Därefter hade jag hand om en ”plasteka”, ett hemmabygge men en 15hk Archimedes på akterspegeln, vem som ägde den båten var litet oklart, men han som byggt den ville iallafall inte kännas vid den av någon orsak. En dag var den borta, men inte stulen… Då köpte jag en väl begagnad Lohi 465, en båt med katedralbotten och en väldigt sliten Evinrude på 35hk. Denna båt utrustades för sportfiske. Det hade definitivt varit billigare och gått mycket snabbare att istället köpa fisken av den dyraste fiskaffären i Feskekörka än att fiska från denna båt och att reparera den gamla motorn. 1982 hade vi ett par dödsfall i släkten, och en sjöbod eller snarare ett mindre magasin tömdes, då kom den hembyggda plastekan fram… Några år senare hade jag bildat familj och geografiskt centrum var nu i mångt och mycket Tjörn. Nu skulle det vara en bobar båt. Pengarna räckte bara till en Monark 670. I fem år hade vi den i familjen, jämte en Gullholmensnipa som egentligen var svågerns. Jag vet inte hur många timmars mekande jag förtog med dessa två båtar. Särskilt monarkens motor som var helt slut ägnades mycket tid, innan den byttes ut mot en helt ny motor. Därefter köptes en Nimbus 2700, nu hade vi äntligen en riktig båt. Den hade vi i 21 säsonger, men vi tröttnade på allt kapell som den båten hade. Det blev en del turer över Skagerack till både Læsö och Skagen, men mest i Bohuslän. En oväderssommar tog vi Dalslands kanal. Även i denna båten bytte jag motor, det blev en TAMD31. Vi kollade på andra båtar att byta till, Viknäsar, Targor och litet utav varje… Men till slut, 2015 kom nuvarande båt i vår väg, en Triton 29, jag kände till båttypen väl då en kompis hade haft en, så det blev ett snabbt köp, på andra sidan landet. Och på den vägen är det… Ja sedan har det funnits diverse jollar, släpdingar också, alla överkomna som begagnade eller som sjöfynd. Men då jag tröttnar på att laga läckande båtar och gummibåtar köpte jag en sprillans ny liten gummibåt för några år sedan, den har fått en liten elsnurra.

Jag och min segelbåt Albin Cumulus. Från 1979, köptes 2005. Då med helt genomgången och renoverad motor. Nytt komplett topplock, avgaskrök, kolvringar, cylinderfoder, lager mm mm. Mekaniskt intresserad, så jag har bra ordning på prylarna. Har egen konverterad bilgenerator på 65A. Gillar att förbättra och utveckla. Fixat väl fungerande Lazyjacks. Byggt badrygga med stege, peke med stege och ankarvippa, och ordentligt grabbräck ovan sprayhood. Allt TIG-svetsat i RF. Sytt Bimini och sittbrunnskapell. Installerade första sommaren dieselvärmare. Numer 9" Garmin plotter, med bl a Hydrographica och ett frammåtseende ekolod. Mycket praktiskt! Legat ute på Vänern i snitt 75 nätter / säsong. Sista åren ca 50. Det har blivit dryga 140 olika platser med natthamn i främst Vänern. Tankar ca 100 liter B0 varje säsong, varav 50 går till värmaren. Bygger täckställning när båten ligger i sjön, så jag inte riskerar att slå ihjäl mig på gammeldagar, ifall jag ramlar. Ja, nu efter fina 20 säsonger, så har jag börjat fundera på att sälja och börja med husbil eller husvagn i stället. Båten, väl fungerande, är ju inte längre så mycket värd. Men väl värd de investerade pengarna. Jag har verkligen njutit av att vara på sjön. .

Motorn sitter nu i stativet. Kamkedjan något sliten. Kan ju säga att svängningsdämparen satt satan. Avdragaren blev ganska illa åtgången men till slut så släppte det.

Jag har skrivit det tidigare men jag HATAR spindlar i båten! De käkar små insekter och flugor och när dessa dör så skiter de på sig och lämnar svarta prickar på inredningen. Samma när spindlarna dör. Lämnar efter sig svarta prickar som ibland är svåra att få bort. Värre än fågelskit. Jag har nog mellan 100 och 500 spindlar i och på båten och jag brukar gå på spindeljakt runt båten under varma sommarkvällar och ha ihjäl kanske 30 per kväll som jag kommer åt.

Det hade varit kul att höra av er här inne hur ert båtliv och båtägande har utvecklats under åren, och gärna lite resonemang om era båtar om varför ni köpte och sålde. Min första båt - Hobiecat 18. Gillade vattensporter, fick åka med en tur och tyckte detta kunde vara kul. Hittade en begagnad med ett risigt segel, körde några år med den tror vi ändå toppade 19 knop. Det va kul sommarnöje! Men jag ville gärna ha ngt mer bobart samtidigt segling så jag sålde Hobien. Fabola Campus 650 Segling och camping liv, seglingen var bättre än boendet. Kryssa upp längs kusten, el köra utombordaren. Till läggningarna var en utmaning då båten drev, man skulle köra motor, hålla rorkult samtidigt. Den såldes, allt blev lite för bökigt och för mycket camping. Merry Fisher 625 Ville ha en båt som kunde göra det mesta och va trailerbar. Vi fiskade, körde lite vattensport etc men även om det blev mindre camping så nyttjade vi den mest för sol och bad/övernattningar så familjen började leta lite mer bobåt. Winga 78 Mest för motor men ibland när vindarna va bakom tvärs så kunde jag hissa segel med familjen. Trivdes väldigt bra med denna båten, den hade i princip allt vad bekvämligheter vi behöver. Men det blev inte mycket segling bland kobbar/skär och saknade både lite fart, utrymme om man vill vidga sina vyer över en helg. Men trevlig i naturhamn, smart layout men lite liten med 3 barn med att behöva ta upp och ner bordet i sittbrunnen va inte optimalt etc. Saltö 31 Vår nuvarande båt där vi hamnat som familj, man kan säga en större Winga 78 utan mast och större motor. Hardtop och kök uppe i sittbrunnen, klassisk svensk båt med akterruff och mkt trä. Generellt väldigt nöjd med båten och att man kan ta sig lite längre sträckor relativt snabbt, mer utrymme och badbrygga/ankarspel gör livet lite enklare vid förtöjning. Haft båten i 3 säsonger men har inga planer på att byta, nöjd med storlek och bekvämligheter för prisbilden. Funkar för en vecka med familjen eller bara en badtur över dagen. Drev har sina för och nackdelar men prisbilden mot svenska(Nimbus) axel båtar i samma storlek gjorde att valet föll på och fortfarande faller på en Saltö. Även det faktum att man alltid behöver fixa båtar som man köper gör byte av båt mindre attraktivt...Och jag får segla med vår jolle istället för med båten. Segelbåt hade kanske blivit aktuellt igen om familjen hade spenderat 3-4 v på semestern i båten, och man då kunde seglat längre iväg. Men normal fallet är att det är så mycket annat som händer så om man får en hel oavbruten vecka så får man vara nöjd!

Jösses vilka salta historier, det känns futtigt att skriva här om sin första och enda båt. Mitt båtliv började väl som för så många andra, som gast i storebrorsans optimistjolle i en liten insjö. Opjollarna är ju pyttesmå men det var vi också så det funkade på något sätt. Jag var förmodligen inte till någon större nytta utan mest barlast. Sedan i början på 80-talet köpte farsan segelbåt, en begagnad HR Monsun. Bara 31 fot men som liten grabb upplevs det ju som ett stort skepp. Efter köpet kom vi inte längre än utom synhåll från säljaren innan farsan smällde på hårt på grund i full motorfart. Jag minns att jag flög genom hela ruffen, över bordet och landade i babordsoffan. Men Rassy bygger ju rejäla båtar så inget hände mer än ett rejält jack i långkölen. Vi hade Monsunen några år och det var på den jag lärde mig segla. Medan jag senare som vuxen letade båt var jag och tittade på en sådan och tänkte det kunde bli en bra förstabåt, men jag märkte på säljaren att han inte tyckte jag "var värdig nog" att ta över den. Knepig karl. Nå, det var kanske lika bra. Långkölade båtar är trots allt lite bökiga att manövrera själv i lågfart eller om det är strömt. Farsans företag gick bättre och det blev ett uppbyte från Monsunen till en ny Cenit 33, en toppenbåt på alla sätt och vis. Tyvärr så måste man ofta jobba hela tiden för att ha råd med dyra saker så den båten låg mest vid bryggan. Och jag var bara i tonåren så jag fick inte låna den själv och dra ut. Men det är en härlig känsla med en alldeles ny, stor båt med mycket trä i inredningen. Sedan gick det många år med andra intressen, främst motorcykel på somrarna. Det är ett under att jag fortfarande lever, trots alla tokerier på vägarna genom åren. Att åka båt istf mc på somrarna är också ett strategiskt val eftersom jag behöver körkortet i jobbet. Det lirar inte så bra med aktiv mc-körning. För några år sedan fick farsan och jag för oss att ha båt tillsammans så vi tog över en risig Facil 26 av en bekant. Men det blev en kort romans, jag trivdes aldrig med den trånga ruffen och den trilskande gamla BMW-inombordaren, som förövrigt var en tysk betongblandarmotor som BMW bara köpt in och satt sin egen logga på. Nåväl, förra sommaren blev jag till slut återfallsseglare och studerade nogsamt marknaden och båtutbudet på Blocket under en längre tid. Jag hade fyra krav på min första egna båt: - självslående fock (jag är lat och bekväm) - ståhöjd i det mesta av ruffen (gör mycket för trivseln att slippa gå med gamnacke eller ihopfälld hela tiden) - rattstyrning (Ceniten hade ratt och jag tycker det är bättre än pinne) - annan layout än två längsgående soffor utmed ruffsidorna (det är inte särskilt användbart eller praktiskt när man oftast är bara en pers ombord) Inte många billiga, mindre segelbåtar uppfyller allt detta så jag fick backa på det här med ratt. Men i övrigt så föll det på plats med den Maxi Fenix Dinett som jag nu ligger och skriver det här i. När jag slog till på köp stod den på land med motor som inte gick att starta och det är helt typiskt mig att dra igång ett sådant projekt. Billigt ska det vara och allt kan lagas, det är bara frågan om det är värt kostnaden för delarna och tiden. Gillar att fixa och laga saker och det är väl i ärlighetens namn minst lika mkt det som själva seglingen som gjort att jag blivit med båt. Jag hade aldrig tidigare mekat med en dieselmotor innan jag satte tänderna, eller rättare sagt ringnycklarna i den gamla MD5:an. Men efter ett par timmars kliande i skallen så spann han igång fint så jag kunde sjösätta och fara hem. Vid starten från Öregrund hade jag ingen destination, eftersom jag inte hade lyckats ordna någon båtplats. "Det löser sig" tänkte jag, kastade loss och började maila och ringa runt till klubbar och sällskap medan jag funderade på om motorn skulle klara två dagars nonstop-gång ner till Sthlmstrakten, det var svag motvind hela vägen ner och jag hade bara helgen på mig. Men det gjorde den med bravur, det är ju en Penta.... Angående båtplats blev det nobben överallt eftersom båten saknade intyg på TBT-fritt skrov. Jag blev allt svettigare och undrade om jag överhuvudtaget skulle kunna ha den här båten någonstans i rimlig närhet av bostaden. Men det ordnade sig till slut. Nu är det andra sommaren och det är kul att vara ute på sjön igen!

Jag har mer i min båthistoria. Jag är född vattuman, i februari. Men tror inte på astrologi. Redan min första sommar skall jag ha varit med ute och seglat, i en J18. Ingen båt jag minns, de första barndomsminnena har man ju från ungefär treårsåldern. Men pappa hade kappseglat flitigt med den båten, i kvarlåtenskapen finns massvis med olika priser från sent 1940-tal till sent 1950-tal. Nästa familjebåt var en nordisk folkbåt, jag tror den hade nummer S, F 418 i seglet. Minns nu inte vem som byggde den. Med den seglade familjen fram till 1967. Men en händelse som satt sig i minnet är en tidig vårdag 1966. Folkbåten stod på land i Arendals småbåtshamn på Hisingen. Pappa och jag var i hamnen för att förbereda för sjösätrningen. Då kommer det fram en kille med sin treårige son, det var ”Svenne” och ”Peter”. Svenne undrade om pappa visste någon som tillfälligt kunde låna ut en båtplats. Svenne hade precis seglat ned sin folkbåt från Nyköping, han hade fått jobb på Götaverkens ångteknik och hade precis fått en lägenhet i Länsmansgården, på Temperaturgatan… Nåväl, ”du kan låna min båtplats på B-bryggan” sade farsan, men jag skall sjösätta 15 maj, och då måste din båt vara borta… ”inga problem” Svenne hade fått en plats på A-bryggan, men där låg det tillfälligtvis något slags mindre yrkesfartyg, det kan ha varit en av Volvo-Pentas testbåtar, en afrikansk motoriserad kanot(!) jag kan nämna detta flytetyg senare, eller så var det Frogs, dykerieriets båt… Senare när vi kom hem till huset i Kärrlyckan, i Arendal, så berättades detta för morsan… som blev förbaskad, ”hur dum får man bli, en sneseglare från ostmusten, vet väl knappast hur man seglar, han kan ju ha lurat skjortan av dig, du får ha våran båt på land hela säsongen…” Men far min lät sig aldrig luras, 15 maj eller möjligen redan tidigare låg Svennes båt på A-bryggan, och våran båt låg på sin plats. Vänskapen med Svenne och hans familj varade sedan livet ut, och vi familjeseglade mycket tillsammans. Det fanns även en med mig jämnårig dotter i familjen, Peter är några år yngre. Omkring 1969 hade vi börjat segla till Rörö under för och eftersäsong, denna ö blev snabbt populär särskilt som GREFABs då nya hamn i Björlanda Kile blev klar och utbyggd (jag tror det bara är 6 eller 7 nm mellan Björkanda Kile och Rörö). Så det blev trångt om saligheten. Pappa och Svenne hyrde då ett par mer eller mindre permanenta platser på den inre hamnholmen, där man fick bygga egna bryggor. Men nu var folkbåtarna sålda. 1967 fick familjen ett arv, och en Vindö 28 köptes, den var byggd i mahogny på Vindövarvet på Orust 1963. I seglet stod det KR S 1222. Det var långt innan Vindö fick sin legendariska logo med ett V. Svenne hade köpt en Sundénkryssare. Götaverken Arendalsvarvet expanderade och tog småbåtshamnens yta i anspråk. Jag tror att GREFAB var nybildat, eller så var det föregångaren som erbjöd nya båtplatser i Björlanda Kile. Svenne fick plats på A-bryggan, och farsan på B-bryggan, precis som i Arendal. Nu hade ju hela Arendal exproprierats alltså tvångsinlösts, av Göteborgs stad, alla, nästan alla tvingade att flytta. Vi fick förtur i Hisingens tomtkö och hamnade mer centralt på Hisingen där ett hus byggdes, en vilkelvilla från Eksjöhus, minsann… Det var rätt så nära till Björlanda Kile iallafall. Arendal såg då ut ungefär som Långedrag och Saltholmen ser ut i dag, med sekelskiftsvillor etc, nen allt revs, bergen malsed ned till grus. Man skapade industriområden till Götaverkens underleverantörer. Sedan gick det som det gick med varvskrisen på 1970-talet… Det var ständiga familjeseglingar upp och ned längst Bohuskusten med Svennes familj och sedan till Rörö på helgerna. Mina föräldrar kunde inte förstå släktingar och goda vänner som hade hus längs Hisingens kust eller på ”öarna”. Denna baktalades och hälsades sällan på, men jag hälsade på ofta, men det har jag redan skrivit om. Egentligen var det en kusin till pappa, en kusin som benämndes som ”familjens svarta får” ja kanske inte speciellt svart, men gråmelerad iallafall. Relationen till honom var ”ansträngd”. Denna kusin var iallafall expert på att göra ofördelaktiga och dåliga affärer, såväl privat som i sitt arbete. Han hade iallafall en stundtals välskött äldre klassisk segelbåt, en Drake, det var ett varv som skötte den båten, och ofta var den belagd med kvarstad hos varvet då ägaren, det vill säga ”kusinen”, inte kunde lösa ut den på våren. En gång försökte han betala varvet med ”äkta” persiska mattor, men varvägaren var bara intresserad om kusinen kunde erbjuda flygande mattor… Någon gång runt 1982 byttes vindön ut mot en Olsson 8:8, (Svenne hade köpt en Comfort eller möjligen en Comfortina, på samma ort där jag lärt mig telegrafera, jag kommer till det) men då var jag inte längre med, jag hade ju sedan några år flyttat hemifrån, hade hunnit med att hoppa av minst två gymnasieutbildningar och tagit ett sabbatsår från (minst) en högskoleutbildning. Även ett 11 månaders påtvingat användande av gröna kläder, M59 och lika påtvingat boende med en massa andra grönklädda på en tidigare helt okänd ort längst österut i Skaraborg, vid Vätterns strand… Men där fanns det några mindre segelbåtar man kunde låna på sin fritid, när man inte söp upp ”avlöningen” på ”Sketna Kråkan” (som egentligen hette ”Gyllene Örnen”). Men Vänern var ingen bra sjö att segla tvåkrona eller trissjolle på… konstiga vindar och krabb sjö. Jag fick iallafall lära mig en massa om radiotelegrafi, att bokstavera; Adam, Bertil, Cesar och så vidare. Likheten med min militärtjänstgöring och Lasse Åbergs ”Repmånad” är inte bara slående, den är exakt träffsäker, med sergeant Ohms träffsäkerhet på skjutbanan var dålig, jag blev utnämnd till regementets sämste skytt, inte ens goda vänner träffades. När detta elvamånaders påtvingade äventyr var slutfört började då ”det riktiga livet”. Det mesta har jag redan skrivit om, det som i detta sammanhang är relevant. Men ett kompisskap inleddas med Per-Martin, nästan fingerat namn, en läkarstudent som ägnade mer tid och segling, motorcyklar och barhäng än studier, han hade en hel det vidlyftiga idéer som ofta till omgivningens förskräckelse realiserades, han fick därför öknamnet ”Pelle Sanslös” (på den tiden hade alla hört eller läst berättelserna om katten från Uppsala som hette Svanslös…). Vi seglade lite tillsammans i hans mer eller mindre, oftast mindre, sjövärdiga båtar. Vi bildade även ett rockband. Sanslös citerade ofta ”Liftarens Guide till Galaxen”, så mycket att jag kände mig nöd och tvungen att läsa den, den och Ernest Hemingways ”Den gamle och havet” är nog dom enda skönlitterära verk jag någonsin läst… Sanslös flyttade sedermera till Wales, och jag har bara hälsat på honom där en gång, det är en helt annan historia med massvis med öl men utan marint sammanhang. Svenne, hans fru och båda mina föräldrar har de senaste åren gått ur tiden, och får dom förhoppningsvis fortsätta att segla längs himmelrikets kuster. Pelle Sanslös har varit väldigt nära Sankte Pers port, men på något vis har han hittat en livboj som någon kastat ut till honom. Volvo-Pentas provbåt, ”infödingskanoten”. Ja jag vet inte så mycket om denna båt egentligen. Men VP hade någon form av verkstad i Arendals småbåtshamn. Det skall ha varit någon typ av försöksverksamhet. En av båtarna som man hade var en afrikansk större kanot, det såg ut att vara en urholkad trädstam. I denna testades olika motorer, sades det. Kanoten var dekorerad på ”afrikanskt vis” med olika symboler i flera olika färger. Vad jag senare hört, men obekräftat, är att VP på uppdrag av SIDA hade något uppdrag om att motorisera afrikanska traditionsbåtar i något västafrikanskt land. Men det kan ju vara fel, och om någon annan vet mer eller har mer korrekta uppgifter så kommentera. Måste bara nämna Wales, Sanslös, sanslösa ölfestival med bortblåsta partytält, men alla var ju på gott humör, inte minst representanterna för de lokala bryggerierna, så det gick ju bra ändå. Det var fler svenskar där, bland annat mina barn, som då var tillräckligt gamla för att få dricka öl, samt några andra svenska ungdomar. Ett äldre par från London pekade på (de svenska) ungdomarna och sade, ”Visst är det bra och trevligt att ungdomarna tar till sig och lär sig kymriskan, walesiskan..” Jo visst dom snackade ”fyllesvenska” det kanske låter likadant… Jo jag har varit i Wales fler gånger, men då har Pelle Sanslös antingen varit i Göteborg eller annorstädes, är det det som kallas ”dålig timing”?

Inte min båt men väl min fars gamla "racerbåt" CINA. Någon gång 1955 då min far fyllt 20 år köpte han en begagnad passbåt av någon som far uttryckte det ”grosshandlare” i Ronneby/Karlskrona skärgård. Båten skall enligt uppgift från far vara en Ruben Östlund konstruktion, kravellbyggd i mahogny, ca 8,0 m lång och ca 2,0 m bred. Jag fick aldrig se båten i verkligheten för den såldes vidare ca 1 år innan jag föddes men har haft ett antal svartvita bilder på den som jag tyvärr försvunnit under åren. På de fåtal bilder jag sett på båten hade den inget rufftak eller rorkult som på ritningen eller om den var byggd så eller det demonterats av min far vet jag inte men mittdelen i framrutan var öppningsbar. För några år sedan stötte jag på en fråga i ett annat forum där någon undrade, ”Finns det någon sådan här Östlundare”. Blev genast nyfiken och mycket förvånad då jag genast kände igen båten som de lagt in en ritningsbild på, det var ju en likadan som far hade. På ritningen kunde man även se att Ruben Östlund daterat den till 13/9 1943. Bland kommentarerna svarade Anders Wærnéus på Sjöexpress, att ”En ritning såldes i alla fall till J.E. Jansson i Karlskrona” och då blev jag näst intill 100% säker på att det var just en sådan båt som far haft och kan mycket väl vara den som byggdes i Κarlskrona. Vet inte exakt när båten byggdes men det kan ha varit sent 1940-tal eller tidigt 1950-tal, för jag tror att ingen byggde en nöjesbåt mitt under ett pågående världskrig. Bild från Digitalt Museum, Sjöhistoriska Museet https://digitaltmuseum.se/011024658275/ritning Denna båt som hade ritningsnummer 456 B var inte en stegbåt som S1 Sverige, Svalan, Laila eller någon av Ruben Östlunds andra 30-tals racers. Ganska skarpt V i stäven som gradvis minskar till några få grader i aktern och därmed ganska lättdriven men krävde smult vatten för att gå bra i sjön. Motorn var från början en Chevrolet rak sexa och far nämnde någon gång att motorn var samma som i en Chevrolet lastbil och på ca 90 hk. Så om båten byggdes under sent 1940-tal eller tidigt 1950-tal var motorn antagligen en Chevrolet ”Stovebolt” rak 6:a med toppventiler och 216 cu:in som gav mellan 87–92 hk i originalutförande och användes i flertalet GM lastbilar bl.a. COE och Thriftmaster-pickuper samt vissa Bedford modeller. Men det kan även ha varit en 235 cu:in som gav mellan 90–100 hk i lastbilsutförande. På ritningen står även ”Fart med 90 eff. hk. 23 knop”. Jag vet också att far med all sannolikhet (fast han aldrig erkände sånt) hade trimmat motorn. I garaget hos farfar och farmor låg massor av delar som var utbytta från hans motorcyklar och en ganska stor 1-ports förgasare som jag undrade var den kom ifrån. ”Den satt på första motorn i båten” svarade far och sen var det slutdiskuterat om den saken. Originalförgasaren var alltså utbytt men till vad det vet jag inte, det fanns insug till Stovebolt motorerna för både två och tre 1-portsförgasare. Har fått höra flera historier på bygden om fars racerbåt som gick lika snabbt som en torpedbåt och hans Ariel Red Hunter VH som körde ifrån allt och alla samt att far körde en speedway-tävling i träskor. Men detta är ju bara skrönor och har man inte upplevt det själv så får man ta det med en nypa salt, far erkände aldrig såna saker utan det var alltid locket på om man frågade. Eftersom far med största sannolikhet hade trimmat motorn lite kan den haft en effekt på upp mot 100–110 hk beroende på om det var en 216 eller 235 och gav båten en toppfart på strax över 25 knop. Vem som marinkonverterat motorn fick jag aldrig reda på. Jag har under flera års tid sökt bland de Amerikanska tillverkarna av inombordsmotorer men inte hittat någon som konverterat denna typ av motor. GM ”Stovebolt” motorn var ganska ökänd för att vara högst opålitlig avseende smörjningen då 216 cu:in och 235 cu:in motorerna (t.o.m. 1953) inte hade full trycksmörjning och vissa delar var t.o.m. stänksmorda och antagligen ansett motortypen högst olämplig som båtmotor. Någon gång under sent 1950-tal innan båten såldes byttes Chevrolet motorn ut mot en 4-cylindrig motor från en Standard Vanguard. Effekten vet jag inte men den vanligaste motorn i en Standard Vanguard (Phase I och Phase II) var 2088 cc och 68 hk, 1956 kom Phase III med dubbla SU förgasare och 91 hk men jag tror inte det var denna motor. Anledningen till motorbytet har jag för mig var att Chevroletmotorn var uppsliten och den tålde inte konstantvarvtal och sjögång. Dessutom var den enormt bränsletörstig enligt vad far har sagt. Att reducera motoreffekten från ca 100–110 hk ner till 68 hk lär ju ha inneburit en rejäl fartsänkning. En vårdag under sent 1960-tal eller tidigt 1970-tal åkte far och jag bil genom båtuppställningsplatsen i småbåtshamnen. Far stannade helt plötsligt och gick ur bilen och fram till ett utbränt båtvrak som låg uppallat på hamnplan, helt utbränd inuti men namnskylten satt kvar på akterspegeln och där stod ”CINA” vilket var namnet på fars ”racerbåt”. //Pär

Trots att jag växt upp på en ö dröjde det ganska länge innan jag skaffade egen båt även om jag från unga år upp till tonåren var ute på havet mycket med släkt och vänner. Jag försökte att tjata till mig en optimistjolle som liten men det gick inte igenom så första båten blev en Karlskrona Viggen -67, först många år senare i vuxen ålder, ett impulsköp jag och dåvarande flickvännen gjorde tillsammans med ett kompispar. Trota ringa seglingskunskaper hankade vi oss fram och hade roligt. Efter några år svalnade intresset och båten såldes efter 3 säsonger. Sen följde några år då jag bara paddlade havskajak och tältade längs hela Bohuskusten då det gav betydligt mindre underhåll än en båt och mer tid på havet och ändå besökte jag hela t.ex hela Kosterskärgården och Väderöarna samt öarna längs norska Helgelandskusten så man kommer långt med enkla medel och det tilltalade mig, sen paddlade jag året om, även på vintern vilket gav ytterligare en dimension jämfört med sommarens båtåkande. Nu kanske inte alla tycker att kajak räknas men för mig gjorde det ingen egentlig skillnad från en ”riktig” båt. , huvudsaken var att få vara ute på havet. Men sen när dottern blev tonåring och en ny kvinna gjorde entré i mitt liv var de inte lika intresserade av mitt enkla kajakliv så jag började at fundera på en lösning för att fortfarande kunna åka ut, och det landade i en Draco 2400 -87 en sjöduglig planande båt med dieselmotor och midkabin som hängde med i tre säsonger innan vi insåg att den var för liten för 3-4 veckors sammanhängande semester. Den var mycket bra planerad men man tröttnar på ett pentry som inte når mer än strax ovanför knäna och midkabinens bredd på 110cm lämnar ju mer att önska. Följande och nuvarande båt är en Fjord 900 Dolphin som har hängt med i 7 säsonger nu och denna båten passar oss perfekt med bl.a en stor soffa i aktern, väl tilltagen byssa/ pentry hyfsad midkabin och en stor septiktank. Vi har kikat på nyare både ”DC” och slalongsbåtar men ingen har hittills kunnat matcha det vi har idag och samtidigt ha en rimlig prislapp, så vi väljer att lägga pengar på att uppdatera den vi har tillsvidare. Tyvärr hittade jag ingen bild på vår Viggen.

Mitt båtliv började i tvåårsåldern ungefär eftersom vi hade sommarställe, eller landställe som man ofta sa då, utanför Nynäshamn och pappa var i båtbranschen. Min första båt var den här som jag fick när jag var åtta år och nio månader sommaren 1967. Jag hade en segeljolle också från 10-12-års ålder, men den hittar jag ingen bild på och jag minns inte vad det var för fabrikat. Det var en ny jolletyp som påminner om en 420, men enmans och då givetvis mindre, men den modellen slog nog aldrig igenom. Nästa båt var en Flipper 42 som jag hade från att jag var 16 år, inte denna och inte med ratt. Den köpte jag billigt eftersom den var transportskadad. Pappa sålde då båtar på Norrmälarstrand så där stod jag och plastade. Pappa bjöd på en 20 hk Mercury från 1968 (tror jag den var) som hade ett antal år på nacken men som var väldigt lite körd. Ekipaget gjorde 28 knop vilket var rätt snabbt för alla typer av båtar på den tiden, men det var ju ganska stötig när det gick lite sjö. Man flög fram kan man säga, särskilt som pasagerar på den främre toften. Den hade jag kvar fram till 90-talet någon gång när jag sålde båten och snurran. En fantastisk motor som alltid startade på första rycket, utom vid första rycket på våren när man behövde två ryck för att få igång motorn. Pappsen "tvingade" mig att lära mig att hantera olika båtar, eller snarare lät mig lära mig. Jag har tidigare skrivit om när vi fotade en tvåmotorig Fjordbåt för Båtnytt när jag var 12 (tror jag). när vi var klara så blev det min uppgift att lägga till och tanka. En gång blev jag faktiskt tvungen att ta hem pappa och vänner till honom från Dalarö i en fiskebåt till, ja vart var det vi skulle, i mörker efter sent festande. Det gick ju bra, men det var väl inte så jättebra att lägga allt ansvar på en 16-åring. Största utmaningen var nog att manövrera en 26 meter lång fd. sandpråm genom Stegesundet och vidare till Sandhamn. Jag hade aldrig tidigare kört en så stor båt. Stegesundet var väl egentligen den lätta uppgiften jämfört med att ta sig in till Sandhamn med en massa småbåtar som inte alls brydde sig om att hålla undan för en båt som måste hålla far tör att kunna manövrera. När de försvann framför fören så hoppades man innerligt att de skulle komma fram på andra sidan. Ja, man fick ju iaf. nyttiga erfarenheter och de spår som finns kvar av alla utmaningar har bara varit positiva. Därefter var jag båtlös fram till 2011 när vi skulle köpa en liten, liten segelbåt, så då köpte vi den Comfort 32 som vi har idag. Inte liten, liten, men inte heller jättestor med dagens båtmått mätt. Båtlös med en båtintresserad pappa i båtbranschen innebar i praktiken att jag hade tillgång till både segelbåtar och motorbåtar i olika storlek, men utan att behöva äga någon båt. Fördelen var ju att det var billigt, men det var ju inte alltid det gick att ordna en båt när man ville använda den. Fördelarna övervägde när man just hade köpt en skitdyr bostad i början av 90-talet med ränta på 20 % och levde på existensminimum (njae, inte riktigt men faktiskt nära). Idag är samma bostad ännu skitdyrare (4 ggr dyrare med penningvärdet justerat till 2025 års penningvärde) så det blir nog en bra affär ändå när man en gång ska ärvas. Nu får man se hur länge man orkar ha båt och hur länge det fortsätter att vara roligt. Min salige far tappade faktiskt båtintresset med åldern, trots att han levt båt i hela livet (eller kanske bara därför). Just nu orkar och kan vi ta hand om båten fortfarande, men det bygger på att vi underlättat en hel del av sådant som vi gjorde tidigare. Första åtgärden var att skippa bottenfärg och tvätta båten i borsttvätt istället. Nästa var att låta bli att masta av varje höst. Nästa åtgärd efter det var att avfukta båten elektriskt och lämna allt kvar i den över vintern. Nu finns nog inte så mycket mer att göra tror jag, utom möjligen att komma på något enklare sätt att täcka båten över vintern. Vi har en NOA-ställning eller liknande som är rätt meckig att skruva ihop så här finns viss förbättringspotential. Ja, det var mitt båtliv i korthet, iaf. hittills.

Ja folks tillkortakommande när det gäller vett går ju inte att lagstadga mot. Man har ju redan genom att överskrida max rekomenderad motor effekt gjort avsteg, men för den som kan köra båt och vet hur man anpassar båten behöver det ju inte innebära problem, fast inser man inte sina begränsningar så kan det ju gå åt skogen rätt snabbt. Det är ju ganska vanligt idag med bland annat effektstarka elbilar, att folk har betydligt mer kraft i sin bil än vad de klarar av att hantera. Det finns ju mängder av klipp när folk snurrar av vägen med sportbilar, och på land borde risken att ställa till med allvarlig skada vara större än på sjön, ändå får vem som helst köpa en bil med 3-400 hk fast de egentligen inte kan bemästra den. Tillägg: Jag kikade på den andra videon och där ser man ju tydligt att det inte är direkt vårdlös körning men kanske omdömeslös eller brist på kompetens hos föraren. Ungefär som bilkörning. Många säger när de ligger i diket "jag fick sladd", det finns inget som heter så, man kör över sin förmåga och kompetens och skapar en sladd som man inte kan hantera och åker därför av vägen. Sen kan ju alla göra misstag, vi är ju i slutändan bara människor

Ja totalt omdömeslöst men inget man förhindrar med lagstiftning. Trots att det är olagligt att köra bil utan giltigt B-körkort så kör ju folk utan körkort (eller indraget körkort). Trots att det är olagligt att köra fort fort på vägarna så kör ju ändå folk för fort. Trots att det är olagligt att köra motorfordon på väg påverkad av alkohol eller droger så kör ju ändå folk fulla och drogpåverkade. Ja listan kan göras lång, jävligt lång... //Pär

Bioprotect är bra, men det aktiva medlet (10-22%) Glutaraldehyd kan köpas billigare. Jag kör på HVO100 vilket är syntetisk diesel, väldigt ren - men lite dyr. Det verkar inte växa alger i det. Jag har använt 6 år. I början med Grotamar, men sendan 2-3 år utan tillsatser. Tömde tanke i våras, ingen påväxt.

Tja, kan propelleraxeltätning vara ett vinnande förslag?

För många år sedan bad jag min då 20 åriga dotter att hämta ut mina beställda propelleraxeltätningar, packboxar, hos vår VP-verkstad. Hon gick in till kundservice och sade att hon skulle hämta ett par förvaringslådor åt Peter P. Killen kollade men kunde inte hitta några men undrade om det var packboxar hon menade, varpå dottern svarade, ja, förvaringslådor. Jag tror killen hade svårt att hålla sig för skratt och lunchens samtalsämne var säkrat. Språkförbistring.

Motorn urlyft, gick väldigt smidigt.

Igår landade vi på en ö som jag inte besökt på många år. Kompisen med sin Crown 31 på ingång. Fin grillstad och bänkar. Perfekt skydd mot S, S/V och S/O. Frun tog en morgonpromenad och hittade kantareller. Blir fint till grillad entrecote ikväll🤤

TS ville ju ha bilder. Skrev ett inlägg tidigare.

Min historia i sammandrag: 1957-1963 i familjens koster 6 m lång och nästan lika bred 1963 blev det en folkbåt med föräldrar och 3 barn vilket enligt min far var en stor båt med gott om plats. Sedan köpte mina föräldrar en Royal Viking (27 fot havskryssare) som jag var gast på medans systrarna gick vidare i livet och lämnade båtlivet. När jag började arbeta köpte jag en IF, värdens bästa båt för ett gäng 18-19-åringar med många vilda seglatser. Efter många år med arbete, barn och familj återföll jag och köpte en Marieholm S20 Ville komma längre så det blev min drömbåt, en Hallberg-Rassy 29, men efter några år så ersattes den av en husbil... Rätt OK, men har upptäckt att det är nog inte jag. Så nu söker jag på (trumvirvel) en Winga 78 som jag tror kan vara rätt pensionärsskuta eller vad tror ni? Vill gärna ha synpunkter. PS vill också skjuta in att min första egna "långsegling" gjordes i en Långedragseka vid 12 års ålder med en jämnårig kompis i nästan 2 veckor med tält, sovsäckar, spritkök, konserver. Flytvästar, öskar, orienteringskompass, stort sjökort och åror som säkerhetsutrustning. Det var inte så farligt i skärgården på den tiden, eller?

Oj vad fort en tråd kan gå från att handla om reglering av båtlivet till det svenska skattesystemet 😀 Jag förstår den ursprungliga trådskaparens förundran över hur pass oreglerat sjölivet är, men till skillnad från våra olika båtförbund så är jag odelat positiv till denna "brist" på lagar och regler. Sjön är snart den enda plats vi har där vi litar på folks sunda förnuft och goda omdöme. - Jag är emot en lag om sjöfylla, men är ännu mer emot att köra båt på fyllan - Jag är emot en lag om båtkörkort, men ogillar när folk för över sin förmåga - Jag är emot en lag om körkort för vattenskoter men kan precis som de flesta andra bli mäkta irriterad på hur vissa av dessa beter sig - Jag är emot en lag om flytväst men förstår inte hur man kan ge sig ut på öppet hav utan - Jag skulle verkligen hata en lag om "båtbesiktning" men är angelägen om att hålla min båt i sjövärdigt skick Vi som ägnar oss åt båtliv har förmånen att ha en lag som är så nära en lag om sunt förnuft som man kan komma, lagen som handlar om gott sjömanskap. D.v.s. det är olagligt att vara korkad på sjön. Det var mina $0.02 till debatten 🙂 /Christian P.S. Jag har nog en del åsikter om skattesystem och cyklister också men sparar dem till en annan tråd 😉

Jo, det går ju att få den dit man vill med trixande med växel back-fram-back osv (vilket väl är lika mycket fusk), men det blir fasligt mycket växlande , gasande och rattande ibland........eller kan du styra din i back utan att vinkla om den med hjälp av växel fram? Efter att jag "renoverade" backslaget (slipade kona och hylsa med slippasta) så blev det beslut om installation av en bog primärt för att underlätta vid back och spara på budget renoveringen av backslaget. Blev mycket nöjd med det🙂 Mitt båtliv började i typ 5-7 års ålder med liten aluminiumbåt jag fick leka obehindrat med i en grund vik (knä/midjedjupt som lite parvel) med mycket sten i finska Österbotten. Sedan var det bara mindre öppna båtar (1988-2005 en Elan 450 med mittmonterad styrpulpet). Från mitten 90-talet mycket segelbåt med kompisar (Hurley 18, IF och senare Maxi magic). 2011 Köpte jag kompisens Maxi magic som blev första båten för min egen familj. 2019 byttes den till nuvarande Saga 27. Målet med de två senaste har varit att ha möjligheten att kunna vara ute max en vecka med barnen och kanske även någon helg utan att vilja lägga massa pengar på det. Så då blir ddt äldre båt i ok skick som jag själv kan göra allt på (service och reparationer etc). Budget alltså. Vi är inga fantaster som viger vårt liv för båten. Båtar har alltid varit en naturlig del i livet på många olika sätt men har själv aldrig varit beredd att betala för något större, har mycket annat vi vill göra också🙂

Vi kan trösta trådskaparen Anders 75 med att detta har utretts av staten. Ingvar "Foten " Carlsson tillsatte i mitten av nittiotalet en utredning för att kunna motivera en kommande båtskatt. Den så kallade Torkel Sölve utredningen om Fritidsbåten och samhället, från 1996. Tyvärr för "Foten" så kom utredningen fram till att fritidsbåtsfolket bidrog till ca 18 ggr mer skatteintäkter än vad man kostade. Man bidrog dessutom till en mer levande skärgård. Utredningen belyser även de andra frågorna som trådskaparen tar upp, med en slutsats att det är inte värt mödan att börja lagstifta runt detta för den lilla nytta eller skillnad det skulle göra. Två saker har dock inträffat. Västvärldens strängaste alkohollagstiftning för vissa båtar, och ett toatömningsförbud i havet.

Ja, och ett bly/syrabatteri som står helt eller delvis urladdat tar oftast rejäl skada om det inte laddas upp omedelbums. Att båten är "ny" och bara gått sju timmar spelar ingen roll alls - det snabbaste sättet att ta kål på ett helt nytt bly/syrabatteri är att låta det bli stående urladdat. Vilket ju är precis det du har gjort. Håller med. Men även jag hade gått in på andra spår - av ren omtanke. För om du inte gör något åt orsaken till att ditt batteri laddar ur kommer det snabbt att hända igen. Och även nästa batteri blir snabbt förstört. En hjälpstartare är ju alltså ingen lösning, precis som svaren du fått (men kanske inte gillar). Skall du ha båten uppkopplad - vilket du verkar vilja - måste du ju ha något som puttar in den energi i batteriet igen som Internetfunktionen m.m. slukar. Annars går inte ekvationen ihop, och du kommer snabbt hamna där igen. Min Internetrouter (4G) drar t ex ett par hundra mA vilket tömmer ett batteri som ditt till kritiska 50% på en vecka. Så varför inte lägga pengarna på en liten solpanel+regulator istället för hjälpstartare, så kanske du slipper köpa nytt batteri fler gånger efter denna ?

Ja jag har ju bara +40 år i branschen och skäms absolut inte att bli kallad "besserwisser", jag tar inte åt mig. Vissa har inga problem med att jag uppfattas som "besserwisser" men det finns säkert de som har problem med detta och det får stå för dom. Mitt motto är att alltid hitta roten till det onda, visst kan man går förbi ett problem men det löser ju inte problemet som i ditt fall är att batteriet laddar ur sig. Då kommer man ju in på andra spår om man vill lösa ett problem eller? Många tycks tro att det finns en "quick fix" för allt och allt löser sig självt bara man gör si eller så för det har man hört där eller där och hellre tror på hörsägner så är det inte mitt problem men jag håller mig alltid till fakta och har jag helt fel så brukar jag erkänna det. Att springa iväg och köpa en en billig Booster Pack hjälper kanske för stunden men du har ju fortfarande problemet kvar att ditt batteri laddas ur på ett eller annat sätt och kommer att hamna i samma situation till nästa säsong. Mvh Pär

Lunch på Väderöarna, fantastiskt septemberväder, tyvärr lite lite vind, men bad och sol.

Min erfarenhet av solpaneler är att de hårda har betydligt högre verkningsgrad än de tunna. Förmodligen bidrar det att de tunna blir varmare då de ju inte brukar ha så mycket luftväxling under sig, så gå på hårda uppe på targabågen om du kan stå ut med utseendet.

Jag tankar likadan DIESEL i mina tankar, inga problem. När det gäller den utspädda bensinen har jag en hel del att förtälja Visserligen från veteranbilshorisonten men ändå. Jag har nu hjälpt flera klubbkamrater att renovera förgasare och bränslepumpar. Nu har jag ingen bild att visa, en om ni visste vilken etanolbaserad klegga som bildas i förgasarnas flottörhus och munstycken, liksom hur det förstör bränslepumparnas membran och backventiler. Om man tankar 98 oktan blir problemen litet mildare, men inte blir det bra. De flesta i klubben tankar säsongens sista tankning med akrylatbensin och kör några mil på den bensinen eller så tömmer man nogsamt tank, bränsleledningar, pump och förknasare innan vinterupphållet. Detta är ju direkt översättningsbart till er med bensininombordare eller utombordare.

Nja... (DC-)resistansen är egentligen mycket låg (som hos all metall), men reaktansen (motståndet vid pulser/växelström) är inte lika låg, eftersom en ledare har en egeninduktans. Alltså lite av en spole, och sådana leder ju sämre ju högre frekvensen och/eller stigtiden på pulsen är. Det bromsar sannolikt strömmen och "smetar ut" den - den ström som nu verkligen "väljer" att ledas ner den vägen. Sedan fördelas ju strömmen dessutom på flera parallella vajrar. Jämför också vajern som används vid åskledare på kyrkor m.m. Visserligen mycket grövre men även längre. Men vid en direktträff gör sig energin nog inte omaket att gå via stag, vajrar o.s.v. i någon större omfattning om den har en aluminiumstolpe att följa, som @raol redan är inne på. Spänningen är så hög att den sannolikt hellre "hoppar" om det behövs. Tänk avståndet som överbryggades bara för att ladda ur från molnet ner till masten jämfört med det ynka avstånd som sedan är kvar ner till vattnet. Man brukar f.ö. räkna med att det krävs c:a 1000V/mm för överslag/ljusbåge i torr luft, i fuktig luft naturligtvis mindre. Med en snittspänning på 100-300 miljoner volt som @raol nämner ger det ett överslags/urladdningsavstånd på 100-300m, lite mindre om det regnar. Det stämmer ganska bra med verkligheten, tror jag.

Svänghjulskåpan, motorkoppling och svänghjul bortmonterat. Kopplingen såg mot förmodan riktigt fräsch ut.

Överlycklig ägare till eget båthus. Backa in, stäng dörrarna, klart. Jag vet, alla kan inte ha det så men jag är lyckligt lottad.

Kylatvätska ska du inte byta i samband med upptagning och vinterförvaring. Vattnet innehåller syre oavsett om du använder avhärdat vatten eller kranvatten. Först när du kört motorn någon timme har Vattnet övergått till dött vatten dvs syrefattigt. Glykolens rostskydd räcker i cirka 3 år på de billigare glykol sorterna. De dyrare räcker 5 till 6 år. En motors cirkulation system kan jämföras med ett pannsystem. Så byt därför glykol på våren när du använder båten.

Min båthistoria... Min första kontakt med båtlivet var genom morfar, som hade varit skeppare på egen skuta under flera årtionden tills det inte gick att få ihop ekonomin i det pga nya och moderna båtar som han inte hade råd med, så han började jobba på land och "skalade ner" till en liten båt för husbehov. Han hade en träjulle, klassiskt klinkerbyggd. En ganska liten, med liten mast för att fästa dörjestag i, och ett dörjestag på var sida om den. Tändkulemotor. Ett ekolod modell röda dioder i ring som blinkade till när den fick ett eko på det djupet. Vet inte exakt modell, men ungefär som på den här bilden jag hittade: Jullen hade en plastad ruff (möjligen nåt morfar hade gjort själv) som kändes enorm för lilla femåriga mig, men som nog var knappt en meter hög inuti. Där fanns också en gammal radio för 27 MHz-bandet, en Lafayette, sannolikt HB-23, se bild: Den åkte vi ut på ofta, och fiskade. Dörj med dörjstagen ute, fiske med nät på botten och sen hummerfiske när det var säsong för det. Minns väldigt tydligt den långa väntan på att motorn skulle värmas upp med blåslampan, och hur morfar drog ut en pinne på det stora svänghjulet och stampade till, tills motorn dunkade igång. En underbar tid. Tyvärr dog morfar när jag var sex år, han blev bara 70, så det kapitlet i mitt båtliv tog slut där. Jullen såldes till en person i en närliggande ort våren som följde, 1986, och den är högst sannolikt skrotad och upphuggen sen många årtionden. Parallellt hade jag en uppblåsbar badbåt som jag nog fick vid 4-5 års ålder, och älskade att ro runt i. Redan när jag var kanske 6-7 år fick jag ro runt i den i hamnen, under uppsikt av nån förälder eller mormor, som bodde precis intill, och nåt år senare fick jag ro runt på egen hand, utan nån som övervakade. En fantastisk frihetskänsla för ett litet barn. Det var det bästa jag visste då, att ro runt, komma till platser i området jag aldrig hade varit på eller kunnat komma till på annat vis. Jag var ett försiktigt och förståndigt barn, så man litade på mig. När jag var en bit upp i mellanstadieåldern blev lagningarna så många på båten att det var ohållbart, och den kasserades. Årorna tror jag fanns kvar i sjöboden fram till början av 2010-talet... När jullen var såld använde mina föräldrar pengarna till att delvis finansiera en ny båt. En ny, eller väldigt fräsch begagnad (vet inte riktigt), knallorange Crescent 465 med frontruta och till att börja med en 20 hk Johnson. Kul med ny båt och det blev en hel del turer i närområdet med familjen, men Johnson-motorn väsnades så vansinnigt att den byttes ut mot en lika stark Mariner, som var mycket tystare. Jag fick så klart köra stundvis när vi var ute, och nånstans i 12-årsåldern var jag betrodd att använda den på egen hand. Jag orkade knappt dra igång motorn, klenis som jag var, men det gick oftast till slut. Båten maxade runt 15 knop, så det var inget fartmonster, men det kändes härligt att köra runt i området. Ibland med nån kompis. Samtidigt gick jag i lokala föreningens (SFS) seglarskola tre somrar i rad, tror jag var 10, 11 och 12 år. Det var nästan bara optimistjollar på den tiden, men vi var ute med föreningens 606:or enstaka gånger. (På den tiden fanns inga andra båtar där, men i dag har de många moderna modeller.) Det var där jag lärde mig segla. Oerhört roligt, inte bara när vi seglade, utan också när vi satt i "klubbstugan" och hade lektioner och genomgångar. Ungefär när jag var 14-15 sålde vi Crescenten, och köpte en större båt, byggd av en bekants släkting som jobbade på en lokal båtbyggarfirma. Ca 5.4 m, nog dubbelt så tung som den förra och mycket bredare. Stabil. Den hade en Mariner på 30 hk (fortfarande inte elstart så tung som satan att starta), men maxade bara runt 13 knop eller så och kunde inte ens plana fullt ut. Förmodligen var nån motorvinkel felinställd, men det visste jag inte på den tiden, och inte föräldrarna heller tydligen. Den användes väldigt mycket, och jag hade nu ett kompisgäng där vi ibland åkte ut till öar i området, och ibland övernattade vi. Väldigt kul att ha den friheten och kunna göra såna saker. Fiskade ibland också, då främst makrillmete för ankar. Mot slutet av mina tonår hade jag gått ut gymnasiet och börjat jobba, och båten användes knappt alls av nån i familjen. Sista året jag bodde hemma var båten inte ens i sjön under sommaren, och den förblev liggande på land i flera år tills den såldes. Då hade jag hunnit bo utomlands några år och flyttat hem igen, och jag hade då för första gången inte tillgång till "egen" båt. Åren gick och så var det 2012. Ena brorsan hade varit ute på en turbåt och började längta efter hav och båtliv igen. Vi tre bröder bestämde oss för att skaffa en segelbåt ihop. Efter ganska lite letande blev det en Seacat, en mycket liten men stabil sak. Utombordare på akterspegeln. Antika segel. Det mesta var nog original, tidigt 70-tal, så 40+ år. Men den var toppen att lära/återuppväcka seglingskonsten i, och jag seglade den en hel del 2013, 2014 och 2015. Men det hade ju varit kul med en större båt. När pseudonym här på MG skänkte bort sin Dominant 78 nappade vi på det, och i september 2015 tog jag över den och seglade upp den till nya hemmahamnen (den berättelsen finns här: https://www.maringuiden.se/forum/topic/79696-hemseglingen-av-vår-dominant-78/ ). Den var sportig och snabb och hade många trimmöjligheter som jag lärde mig utnyttja. Det blev fyra fina somrar med massa segling med den och även några båtsemesterturer utöver all dagsegling. 2020 var jag bara ute med den en gång, pga hälsoproblem och hela situationen med covid. Men 2020 var också ett år där ena brorsan och jag hade snackat om att skaffa en större och fräschare båt. Dominanten var väldigt fin på utsidan, men den var ju vattenskadad rejält på insidan, så den kändes inte så rolig att bo i. Dessutom bara runt 1.5 m ståhöjd, så inte så bekvämt där heller. Vi gjorde en lista var med egenskaper vi ville ha och inte ville ha, och jämkade samman dem hyfsat, och vi bestämde oss för en budget för inköp. Sen gick det ett halvår eller så, och då hittade jag en annons på Blocket för en till synes fräsch båt som uppfyllde nästan alla krav vi hade, till ett pris som var en bra bit under taket vi hade satt. Jag ringde runt till bröderna, vi konfererade och sen ringde jag till säljaren. Bokade in en visning dagen efter, och ena brorsan och jag åkte dit, med tredje brorsan på standby vid telefonen. Båten uppfyllde förväntningarna och vi skrev kontrakt. Jag och en bror körde upp den i början av oktober 2020, en väldigt blåsig dag. Sen har det blivit en hel del segling med denna, nästan bara jag pga att de andra har för mycket att göra med familj, bostad och jobb. Den är oerhört styv jämfört med föregående båtar. Väldigt bekvämt. Dock mycket långsammare. Toppfarten jag lyckats nå är en dryg knop lägre än för Dominanten, med samma typ av segeluppsättning, till stor del säkert pga fast, trebladig propeller jämfört med uppfälld utombordare. Men, fart är inte allt. Resan ska vara bekväm också, och där vinner den nuvarande, en Beason 311 (Beason 31 men med partialrigg). Den här båten lär det förbli under överskådlig framtid. Min privatekonomi har inte utvecklats positivt de senaste tre åren, pga yttre omständigheter, och det gör att nån uppgradering inte är möjlig. Dessutom vill brodern som hittills delat på kostnaderna minska drastiskt på det hela, så då får jag ta en större andel, kanske nästan hela framöver. Så det är denna eller ingen alls, som det ser ut nu. Men, det är en trevlig båt, och i dag var jag ute på en härlig tur, en av väldigt få den här säsongen.

Hej, Kan återkoppla i ämnet efter säsongens körningar! Fyllde upp fullt i 400 literstanken på Frodé i Vaxholm till typ 16,50kr riktigt trevligt! sen körde jag upp nästan allt och då är det en snittförbrukning på 1,23 l/nm vilket jag tycker är ett bra snitt. Borde ju innebära runt litern i marschfart? Sen plockade jag också isär reglaget och konstaterade att ena vajern skaver i slutet av sin mässingshylsa förmodligen för att den låg med vinkel i slutet. Den hade slitits och spånat lite så onekligen låg det och skavde. Plockade bort hylsan och smörjde upp och justerade vinkeln in och sen funkade reglaget mycket bättre, den är mycket mer följsam och det blir inte längre ryck i nedfart som tidigare, så klart lyckas operation! Tack för inputs!

Tänkte rapportera hur det blev. Jag försökte räkna lite på vikt för bom + segel + kapell och jämföra med Seldéns tabeller. Det resulterade för mig i en gasfjäder på 1200N. Jag tror att Seldén i original använder Aratron g28-250-1200n-02. Jag köpte en motsvarande fjäder här: https://www.febrotec.com/en-GB/gas-struts/gas-struts/0gs-s14pbd1200 Det blev en vanlig, inte en rostfri pga drabbades av plötslig snålhet. Fjädern kostade 737 kr med frakt. Styrkan på fjädern visade sig vara perfekt för min båt. Nedre ändpluggen köptes på vikingyachting.se. Alla delar förutom fjädern är verkligen simpla och jag hade gärna gjort en egen ändplugg, men jag hittade inget lämpligt plastämne (POM-C eller liknande). Ämnen av "finplast" är för övrigt också rätt dyra. Denna ynkliga lilla plastgrej kostade 295 kr med frakt. För att räkna ut hur långt distansröret skulle vara drog jag upp bommen till 90 grader och fick ut totalmåttet mellan fästpunkterna för rodkickern. Sen var det bara att dra bort måtten för allt annat i rodkickern för att få distansrörets mått. Jag gjorde en prototyp i trä och kunde bekräfta att längden var lagom. Jag köpte ett aluminumrör från do88.se med måtten 32x500 mm, 3 mm godstjocklek. Kostnad 172 kr med frakt och tillräckligt med rör för en rodkicker till Totalkostnaden blev alltså ca 1200 kr. Det hade nog gått att komma billigare undan om man t.ex. kan köpa mer lokalt, men ändå helt OK! Och ett otroligt lyft (haha) att bommen svävar utan dirk när man hissar segel!

Hmmm om jag nu skulle lyckas hitta en iller hur får jag den då att bajsa i en plastpåse.😄

Det beror ju lite på naturhamnen och väder och vind. Jag hade lätt kunnat lägga mig med femton centimeter fritt, och är jag orolig drar jag ut mig lite från land under natten. Skulle båtens köl råka ta i botten lite vid tilläggning är det normalt och att bättra rostskyddet är en del av vårfixet. Skrovet är jag mer försiktigt med, rodret väldigt försiktig med. Jag har inget ekolod så jag kör på känn och genom att kika från båten ner i vattnet, och så kör jag väääldigt sakta när jag lägger till.

En bild på skada i en cylinder.

Hej trist när det händer, Försäkringen var inga problem, lite bilder som mailades och ett telefonsamtal sedan var den delen klar. Jag fick själv leta upp varv som gör ett kostnadsförslag till bolaget. Jag fick dålig respons av ett varv i sthlm så båten fick trpt till vituddens varv i Västervik som höll mig väl informerad om hur jobbet framskred och slutligen retur transport. Sammantaget så ingick avmastning, transporter, reparation och påmastning i hela processen minus självrisk.

Försök få tag på en 4,3 med balansaxel istället för den där faktiskt väldigt trista 175'an. Du borde kunna behålla 4,3'ans svänghjul och bara byta svängdämparen för att få rätt splines. I värsta fall får du byta ingående axel till drevet, inte så billigt. Startmotor är inte så himla dyrt om det visar sig att din gamla inte passar, förhoppningsvis följer det med en med den nya så är inte det ngt problem. 175'orna är gamla nu och har den inte haft värmeväxlare så att den är färskvattenkyld så ska du nog inte ens fundera på att renovera den. En v8'a är ju inte helt fel heller, drar lite mer men går mkt trevligare än V6'orna, jag har provat! Både lilla V'6'an och den ngt större 4,3 + några V8'or.

Googla på skjutventil istället. Min erfarenhet är att en skjutventil är en ventil som kärvar mer och mer vad åren lider. Jag föredrar kulventiler. Angående frysrisken så ska, det finns delade meningar om det och det har diskuterats här på forumet tidigare, ventilen stå halvöppen på vintern för då kan möjligt kvarvarande vatten expandera, empirisk erfarenhet.

Det kan ju vara så att en liten skvätt bensin runnit iväg i botten på båten, kanske tillsammans med lite vatten, någon gång och ligger kvar och ger lukt i ruffen. Det behövs ju otroligt lite bensin för att det ska lukta rätt mycket. Jag cet inte hur båten är konstruerad, men försök tvätta ur i botten så mycket som möjligt även om du inte direkt ser någon bensin. Jag vet inte på rak arm vad för medel som funkar bra för att tvätra bort bensin, nen jag skulke chansa på något allrenglringsmedel som inte luktar allt för hemskt och som inte gör något om det blir lite kvar av.

Byt styrvajer med en gång! Den du har är trasig och ändstoppet har släppt och det är rent livsfarligt att köra med. Titta på övre bilden... Man ser hur vajern gått ut för långt och knäcks uppåt. Ser ut som det är något "Åsa-Nisse patent" med slangklämma och eltejp. //Pär

Hej Här hittar du din närmsta Yamarin-återförsäljare, klicka på länken en bit ner så öppnas ett nytt fönster med en lista och skulle varit med en kartbild med klickbara ikoner. https://yamarin.com/sv/reservdelar-och-tillbehor Ring din närmsta återförsäljare och kolla pris på original högtalare, de är kanske inte dyrare än andra. Mvh Pär

Cyklister/barn borde få viss utbildning redan i skolan. Jag var nio år när högertrafikomläggningen skedde. Vi hade massor av cykel-/trafikutbildning i skolan under hela skolåret 1966/1967. Vi kände till vad nästan alla trafikmärken betydde, vi visste att man skulle cykla på den cykelbana som låg till höger i färdriktningen (inte den till vänster), vi hade koll på högerregeln och vi cyklade inte mot rött trafikljus. Idag vet jag inte vem som ger barnen deras trafikkunskap, men man blir ju mörkrädd när man tänker att det är dagens vuxna cyklister som lär barnen hur man (inte) ska cykla.

Det finns ändå en del regleringar. Befälhavaren ombord på ett fartyg som samtidigt är längre än 12 m och bredare än 4 m måste ha ett certifikat, som väl kan jämföras med körkort (praktiskt övning och teoriprov). Förare av vattenskoter måste ha förarbevis för det. Sen innebär ju inte förarbevis eller körkort att man blir en bättre förare, det räcker att se hur folk kör bil för att konstatera det. Säkert två tredjedelar av alla förare jag ser dagligen kör över gällande fartgräns, åtminstone på vägar skyltade högre än 50. Farliga omkörningar, total avsaknad av blink vid svängar, kör ut från korsningar med alldeles för små marginaler till korsande trafik, släckta lampor bak (ibland även fram), filbyten utan att se sig för, på tok för hög fart där sikten är skymd, osv, osv. Så jag har inga höga tankar om körkort/förarbevis/certifikat när det gäller att få bättre förare eller minska risker, för så blir det inte. Det enda är att man får en sak att dra in när nån missköter sig, men utan övervakning händer det inte. Alkoholgränsen och toatömning har du redan nämnt. Försäkring är visserligen inget lagkrav, men den som saknar ansvarsförsäkring kan vid en olyckshändelse drabbas av skadeståndsbelopp som handlar om tiotals till hundratals miljoner om man har otur. Det innebär ekonomisk ruin livet ut. Motorer är reglerade vad gäller utsläpp, inte retroaktivt, men när de är nya. En gammal motor får fortsätta användas, men nya måste vara renare. Utombordare som är tvåtakt är de facto förbjudna (de jure inte, men utsläppsreglerna gör det omöjligt att sälja en tvåtaktare). Bottenfärger är extremt hårt reglerade, och redan nu är det många hamnar som ställer hårda krav på bevis på att inga otillåtna färger används. Inom kort kommer i stort sett alla att göra det, även här på västkusten. Grefab ska börja 2027, och de har väl hand om kanske 80 % av fritidsbåtarna i Gbg-området. CE-regleringen för fritidsbåtar som trädde i kraft under 90-talet är rätt strikt vad gäller båtars utformning och vad man får göra med dem som ägare (om man vill kunna sälja via mäklare eller sälja till ett företag). Egenbyggda båtar måste uppfylla kraven och certifieras (vilket är orimligt dyrt, antar jag), annars råder en karenstid på fem år innan de får säljas vidare (kanske generellt byta ägare, även om inga pengar är inblandade). Fartgränser råder på många håll, framför allt i hamnområden, kanaler och förbi känsliga miljöer. Försäkringsbolagen lägger i praktiken på extra regler, framför allt på saker som motoreffekt i förhållande till vad båten är godkänd för från tillverkarens håll. Samma sak med skick rent allmänt, där avdragen på ersättningar minskas dramatiskt om båten inte skötts om tillräckligt bra. Samma sak i ansvarsfrågor, där den som agerat vårdslöst får minskad eller ingen ersättning. Det finns säkert politiker och tjänstemän som vill se en hårdare reglering, men utan en matchande övervakningskapacitet fyller regleringen ingen funktion. Vi har väl en handfull polis/KBV-båtar för hela landet. Jag har sett en polisbåt och en KBV-båt (och det var KBV010, som knappast jagar fritidsbåtar) på hela 2025 års säsong, och då är jag ändå i Gbg-området. Med några hundratal polisbåtar och flera tusen sjöpoliser i ständig tjänst, skulle man kanske kunna övervaka på den nivån som skulle krävas.