Leaderboard

Hej hopp! Mycket positiva updates i frågan - jag har lyckats få tag i ersättningsruta original ifrån fabriken i Italien. Leverans om ett par veckor, monteras av https://www.strigin.se till våren när temperaturen är lite bättre. Än är rutan inte på plats, men känns otroligt mycket mer lovande än det gjorde för ett par veckor sedan Jag återkommer med bilder etc senare i vår (Ifall någon bryr sig!)

Bara två..? En del grejer har jag minst tre utav… När det gäller skiftnyckar vet jag inte hur många jag har, men det är sådana jag fått i arv av farfar, morfar, en ingift farbror (egentiden farmors systers andra make…) och från min far… sedan har jag köpt några själv och fått av barnen på fars dag… Bacho är bäst! Ett par för att se på nära håll med, ett par för att se på långt håll, och ett tredje par att använda när man letar efter de andra paren…. Så är nu detta mysterium nästan löst. Jag har hittat skruven instucken i ett hål i ikeahyllans ”ben”. Jag vet ju inte hur det gått till, den har ju iallfall inte studsat dit själv. Men det jag vet är att det hittilsvarande yngsta barnbarnet varit med i förrådet för att plocka fram julsakerna. Sladden till vänster är till en batteriladdare som jag idag kopplade ur, och då såg jag skruven. Men jag har uppenbarligen missat den vid andra tillfällen som jag letat. Det är väl litet ”Douglas Adamspsykologi” över detta, man finner saker och ting när man inte letar efter dem. Ungefär som konsten att flyga, man kastar sig till marken och missar…. Man det var iallafall roligt att läsa alla goda råd, en del godare än andra…. 🙃

Du fick ju rådet att ta hjälp av barnbarnen. Du skulle utnyttjat det tidigare....

Nu tycker jag nog det blev lite väl intimt.....

Ett bra trick när man letar efter små saker man lyckats tappa på golvet är att lysa med en ficklampa längs med golvet så det bildas en skugga bakom objektet. Det är ett bra sätt att hitt små saker, men en skruv i 10cm-klassen borde man ju som sagt se ganska tydligt om man inte är i stor sett blind. Så skruven måste ju ha lyckats gömma sig i något skrymsle, har arbetsbänken tex. någon typ av rörkonstruktion som skruven kan ha letat sig in i

Temperaturen på hemmatermometern är inte alltid densamma som på uppläggningsplatsen. Uppläggning är ofta i närheten av vatten och då kan vattnet göra att det inte blir lika kallt. Så det är dumt att chansa och vänta. Försök köra igenom sjövattenpump, värmeväxlare o avgassystem så fort det blir lite plusgrader. Då vet du dessutom om du ska börja leta nya delar redan nu inför nästa säsong.

Det är detta som är problemet med överintelligenta laddare, och speciellt laddare från vissa fabrikat - är min erfarenhet. De startar oftast ALLTID i en "högre-spänningsmode" med motiveringen att precis efter start så "brukar det ju behövas lite ös på laddningen". Har haft en diskussion med en utvecklingsavdelning om detta, men de ansåg att det är användaren som gör fel som kopplar i laddningen när den inte behövs och att det är omöjligt att för laddaren att förutse det och göra sitt jobb då eftersom förutsättningarna blir "onormala". Ok, användaren skall alltså anpassa sitt beteende till det som laddarens intelligens programmerats att till. Vem är till för vem egentligen ? Många fabrikat som också gör "garageladdare" verkar alltså köra med precis samma algoritmer för laddning även om laddaren säljs som att sitta som en del i ett strömförsörjningssystem i en båt eller husbil. Såg en laddare nyligen (minns inte vilken) som såldes med ett reklamblad som sade att den var den perfekta laddaren för båt och husbil. Men i manualen som man kunde läsa när man köpt laddaren fanns ändå en liiiiten notering om att laddaren "enbart fick vara ansluten till batteriet som skulle laddas för att inte riskera felfunktion och skador på annan utrustning". Utgångspunkten för en bra laddare i båt är ju snarare att den skall hantera oförutsägbara/"onormala" situationer med att inte gissa utan vara "safe". Sedan - om man skall märka lite ord i CTEKs beskrivning - kan inte en bly/syrabatteriladdare "laddas på med hög ström" eller att laddaren mer än indirekt kan dra ner laddströmmen. Även om CTEK i sin manual beskriver t ex bulkläget som "laddar med maximal ström..." så kan/skall den bara lägga ut olika spänning och sedan är det batteriet som styr vilken ström den vill ha, av det som finns tillgängligt. Petitesser kanske, men otydligt. Sedan finns ju det lömska "avsulfateringsläget" som CTEK inte ens i manualen beskriver så noga. Det står bara att den "upptäcker om batteriet är sulfaterat", vilket ofta betyder att det triggas om den inte får upp laddströmmen trots höjd spänning. Alltså typiskt läge där man kör igång laddaren på redan fulladdad batteribank. Då går den över till att pulsa ut upp till nästan 16V - oavsett AGM eller inte - i upp till 4h (!) för att minsann få batterierna att sluka i sig ström. Detta omnämns inte i i Tekniska data där det står att max output är 14,4/14,7V. Vissa modeller kör dessutom "avsulfatering" eller "re-conditioning" cykliskt då och då alldeles oavsett med timmar/dagars intervall, men om det gäller denna modell är oklart då funktionen som sagt bara är ytterst kort beskriven: Om man sköter sina batterier och inte låter dem ligga djupurladdade så behöver de inte knappast avsulfateras i tid och otid. Det borde istället vara en helt manuell funktion man i så fall skulle kunna välja då man misstänker att den behövs, då den automatiska nog är orsak till många förtida batterihaverier och cellkortslutningar. Intressant är också att CTEK när det gäller egenskapen "Rippel" har en egen utläggning om hur viktigt det är att denna är låg: *) Laddspänningens och laddströmmens kvalitet är mycket viktig. En hög rippelström hettar upp batteriet, vilket har en åldrande effekt på den positiva elektroden. Högt spänningsrippel kan skada annan utrustning som är ansluten till batteriet. Batteriladdarna från CTEK producerar mycket ren spänning och ström med lågt rippel Denna så viktiga rippelegenskap anges vara max 4% och det låter ju lågt och bra. Men hur mycket är då 4% av 14V ? Jo 0,56V, dvs över en halv volt ! Det innebär att den inställda 14,4V mycket väl kan rippla upp till nästan 15V och fortfarande vara fullt normalt för denna CTEK-laddare. För att inte tala om AGM-inställningen som då resulterar i ännu högre spänningspeakar. Dessa rippeldata är faktiskt snarare riktigt usla för en laddare som dessutom skall kunna användas som strömförsörjare. Normalt ligger de under 0,1V. Lite självmål att skriva på näsan hur viktigt det är med lågt rippel när laddaren är så dålig på just denna egenskap. I ärlighetens namn är det dock inte många som specar just rippeldata på sina "båtladdare", och vad t ex Victron lovar på sina har jag inte hittat. Men dels kan man ju oftast ställa in Victron till en säker spänning och styra beteendet på ett helt annat sätt, dels har jag vid mätningar inte sett i närheten av nämnda rippel på min egna laddare (Blue Smart). I garaget har jag en "smart" laddare. Men den används bara till att ladda upp lösa batterier. I förra båten (med AGM-batterier på förbrukning) satt däremot en laddare med alla smarta moder avstängda och inställd på en konstant spänning på max 14,2V/13,8V. Sämsta omgången (nonamebatterier som råkade bli lite mycket urladdade ett par vintrar) höll i alla fall i 6 år.

En liten projekttråd om min LiFePO4-installation. Mina tre AGM-batterier har tröttnat efter elva säsonger så i vinter blir det byte till LiFePO4-batterier. Ett av batterierna fick kortis i en cell och drog ner de andra batterierna. De två andra batterierna är jämnåriga så jag kompletterar inte med enbart nytt blybatteri. Jag separerar min enbankslösning till LiFePO4 för förbrukare och AGM för start (vill ha ett blybatteri att dumpa generatorladdning till om BMS slår ifrån laddningen så inte dioderna bränner). Yanmar avråder dessutom från LiFePO4 som startbatteri men jag känner ett antal båtägare som struntar i den rekommendationen och det verkar inte vara några problem för dem. 8 st 100Ah Winstonceller beställda hos SkyPower. Monteras 2P4S, vågade inte chansa med att 130Ah-celler skulle få plats. Fick testdata för helt nytillverkade celler och med små variationer i testvärden (resistans och laddningsnivå för respektive cellindivid). SkyPower offererade pris för celler och kopplingsbleck inkl tull, moms o frakt till Sverige. Vid "avseglingen" fick jag namnet på containerfartyget och har kunnat följa det från Kina via Singapore, Sri Lanka, Suez-kanalen, Pireus och ut i Atlanten via Bosporen. BMS 250A från Muller Energy. Det är en JBD-BMS som de beställt från JBD med Muller Energys labling (finns endast att beställa direkt från Muller Energy). Hanterar överspänning o underspänning med kraftelektronik (slipper mecka med externa reläer). Toaster med 5A balanseringsström ingår i paketet. Blåtandsmodul och tryckkänslig övervakningspanel ingår. Enkel installation med minus från cellerna och vidare till minusplinten där alla laddare, elcentral mm samlas. Fem kablar från BMS till cellerna för spänningsmätning och balansering. Övriga installationsdelar ansluts med kontakter till BMS. Muller Energy var lite svåra att få kontakt med. De besvarade inte mail. Först när jag lade en beställning blev det fart. De skriver på hemsidan att frakt ingår inom Australien men de debiterade inget extra för frakt till Sverige. Tull o moms skickade PostNord faktura för när paketet kom till Sverige. Skaffar 300A huvudsäkringar med hållare (T-säkring) vilket saknats i nuvarande CE-märkta båtbygge. Resten av mina prylar har inställningsmöjlighet för litiumladdning (240V-laddare Mastervolt, Sterling Alt2B från generatorn, Tracer Epever serie A solcellsregulator) och har dubbla utgångar för förbrukning resp startbatteri (solcellsregulatorn matar endast förbrukarna). Elsystemet är redan idag välstrukturerat så det ska inte behövas så mycket modifieringar. Å presstång för upp till 50 kvadrat rörkabelsko finns sedan tidigare. Litiumceller har studerats under ett antal år i väntan på AGM-batteriernas hädangång så jag har hunnit med en del tankejobb o förberedelser. Jag hittade förresten en ny kunskap angående långtidsförvaring av LiFePO4-batterier för någon månad sedan. Att förvara dem vid 40-60% SOC är sämsta tänkbara, det är inom det intervallet de åldras snabbast. De åldras långsammast vid nära 100% SOC. Däremot så ska NCA och NMC-batterier hållas mellan 60-80% SOC för att inte förtidsåldras. Man får vara försiktig när det skrivs "litiumbatterier" utan att det specificeras vilken typ av litiumbatterier de talar om... Ett klipp ur artikeln jag hittade "Forskning visar att LFP batterier tål att vara fulladdade. Ovan graf (fanns med i artikeln) visar att vid 25 grader Celsius tar det 80 år(!) innan en konstant 90% laddad LFP batteri tappat 20% av sin kapacitet. Vid 10% laddning tar det 45 år. Men kanske det mest överraskande är att vid 50% tar det bara 23 år. LFP batterier åldras snabbast vid 50% laddning."

Jag slant på köpknappen så det blir en Billing Boats Colin Archer ändå. Den kommer att ta lång tid att bygga så med den på byggbordet så blir det långt mellan uppdateringarna skulle jag tro. Men den kommer att bli seglande med rc och motor.

Har du röntgat hunden?

Är du verkligen säker på att skruven inte åkt in i något skrymsle på arbetsbänken. Tex under gängstången till vevarna.

När jag tappat bort något i garaget och sedan sökt på alla ställen, så brukar jag förklara åt frun vad som har hänt. Då brukar hon hitta det ganska snabbt. Men hon hittar det på ett annat ställe. Inte där jag säger att hon ska söka.

När jag läste filosofi på sent 70-tal talade vår lärare om "de döda tingens ondska", kan de gå fel är det 70% chans att det går fel helt enkelt. Så mitt råd är att låt en objektiv person gömma ett föremål i lokalen och försök sedan hitta det, då kommer du hitta skruven, men inte det nyss gömda föremålet. Lycka till...

Jag blev övertygad. Nu har jag ändrat min beställning och avbeställa min två 30A Orion DC/DC-omvandlare och lade en beställning på den nya 50A Orion. Den verkar var populär. Den dyker inte upp förrän nästa år. När jag räknade på förlusterna blev jag lite förskräckt. Med två Orion tr 12/12-30 och 13% förluster på ingående effekt på 951W (3.45V*4*30A*2st)/0.87, leda till en värme på 124W. Medans en Orion XS 12/12-50 skulle bara få 10W värme från 1.5% av 700W (3.45V*4*50A)/0.985 ineffekt. Rätt stor skillnad. En annan iakttagelse var att produkten har bytt namn från mitt första inlägg. Från "Orion Smart BuckBoost 12/12-50A" till "Orion XS 12/12-50". Det blev ett lättare namn att söka även om inte alla butiker har hunnit att uppdatera än.

10cm? Det låter ju helt otroligt. Hur stökigt kan man ha 🫣

Jag har börjat läsa en av artiklarna och redan i inledningen skriver författaren (med hjälp av Goggle Translate): "De flesta av dessa ansträngningar har dock fokuserats på nedbrytningen av LIB med LiCoO2 (LCO), LiMnO2 (LMO) och LiNixCoyMn1-x-yO2 (NCM) katoder [8–11]. LiFePO4 (LFP)-katoder erbjuder lång cykel/kalenderlivslängd och god säkerhet [12], vilket leder till att de blir en av de mest använda LIB-katoderna i energilagringsstationer och elfordon [ 13– 15]. Ändå är studier om nedbrytningen av LFP LIB:er otillfredsställande, eftersom de har koncentrerat sig på Li-metallplätering, fast" Det jag börjat betrakta som en faktoid - att LiFePO4-batterier ska långtidsförvaras halvladdade - beror nog på att forskarna fokuserat på de övriga batterikemierna och "antagit" att även LiFePO4 beter sig på liknande sätt vilket de nu börjat revidera. Utvecklingen har ju gått snabbt och det finns säkert fler upptäckter att göra inom de olika batterikemiområdena. Förmågan att snabbladda ändras ju t.ex. raskt i takt med att dopningarna förfinas.

Och dessutom verkar verkningsgraden ha gått upp från 87% till 98,5% (max) vilket betyder att dom genererar mindre värme och inte drar ner laddströmmen så fort dom blir varma, något som varit ett återkommande klagomål på den tidigare generationen.

Välj då mångtrådig kabel, gärna förtennt, som ersättning. Den som syns på bilden hör inte hemma i båt.

För EVE så anges det rätt tydligt om förkortad livslängd om de inte komprimeras. Winston är kraftigare byggda än EVE men jag vill göra jobbet ordentligt så jag kommer att komprimera dem. Det är för övrigt ett bra sätt att hålla cellerna samlade. "Gaveln" kommer även att bli uppfästning för BMS, toaster och kanske huvudsäkring så det blir ett paket. Komprimeringen tillverkas av ett par laminatgolvskivor (det är rätt stadiga plywoodskivor i dem samtidigt som de är rätt tunna) och några rostfria gängstänger. I min båt finns en inplastad modul för batterierna. Den har även ett lock som skruvas fast med en vingmutter. Där står batterierna stadigt med stödskenor av trälister. Utrymmet är helt skyddat från att det kan komma in vatten såvida båten inte blir vattenfylld o sjunker men då har jag större problem... Batteriutrymmet är under kojen inne i akterhytten och det är torrt o fint där inne. Risken för fukt kan jag nog bortse från. Muller Energy monterar BMS-modellen i rostfria batterilådor som är avsedda för friluftsbruk å klarar de den miljön så kommer de nog att fungera även i min båt. Jag har inte studerat in i elektroniken men det skulle förvåna om det inte finns fuktskydd i dem. Om toastern blir skadad är jag inte lika orolig för. De finns att köpa nya och BMS kommer att fungera även utan den (det finns även en passiv balanserare med lägre effekt inne i BMS-modulen). Jag betraktar toastern mer som en bonus som ingick i paketet. I begynnelsen av min "forskning" om litiuminstallation så tittade jag mycket på BMS123. Den var jag lite mer tveksam till med ett antal små kretskort på polskorna, löda små kablar mellan korten, montera strömklämmor och reläer som alltsammans skulle anslutas till korten. Den lösningen var jag rätt tveksam till med tanke på alla anslutningar o lösa komponenter. Nuvarande SmartBMS från Mueller Energy som levererats från Australien har jag betydligt större tilltro till i en marin miljö.

Titta hur det ser ut på baksidan av reglaget, de reglage jag varit i kontakt med har haft möjlighet att flytta reglagekabeln för skjutande eller dragande just för att de skall passa alla installationer.

Det var där jag hittade den. Hans enda kritik var att den endast finns för 4S men det är ju precis det jag är intresserad av (han är ju Offgrid-inriktad och vill ha batterier med högre spänning). Här är hans test av "den rena BMS-en". Mueller Energi är nog främst tillverkare av batteriboxar med olika kapacitet och om jag förstått rätt så togs Smart BMS 250A fram för en sådan batteribox. Snygga och robusta förpackningar men jag har inte behov av alla de olika typer av anslutningar som finns för dem. De är nog mest tänkta för outback-campare.

Vi har i år ”seglat” längs Portugals kust med vår säkerhet som prio 1. Enbart seglat dagtid och försökt att hålla oss på max 20 meters djup. 2 ggr har vi varit nära angripna båtar (inom VHF avstånd från segelbåtarna). De som drabbats verkar ha seglat utan försiktighetsåtgärder dvs även nattetid och på djupt vatten. Den tyska båten som angreps utanför Nazare hörde/kände plötsligt en smäll i rodret och inom någon minut en andra smäll och sedan flöt rodret upp så angriparna kunde leka en stund med det. När det går så snabbt hinner man inte ösa ut sand eller kasta i fire-crackers. Om man hade avlivat de första individerna direkt hade detta sjuka beteende stoppats. Nu har yngre späckhuggare lärt sig och beteendet spridits. Känslorna vad som skall göras med Orcas påminner om vad vi skall göra med svenska vargar, stor skillnad på åsikterna på Södermalm jämfört med fårägare med vargangripna får. Lite lustigt hur spanjorer vill skydda späckhuggare men har inga problem med att stressa tjurar och skada dem långsamt tills de dör. Idag finns det inga entydliga fakta om späckhuggarnas attacker, många teorier och mycket känslor flödar på internet. Rui har varit ett bra stöd under vår seglats: https://www.orcas.pt/maps

När det gäller materialet så är en zinkanod ren zink (>99%), medan aluanonder ofta är en legerering med aluminium som huvudbeståndsdel. Växelhus m.m. är ju oftast gjorda av aluminium, och att sätta en "ren" aluminiumanod på ett sådant skulle ju inte göra någon nytta.... Zinkanoder finns numera som helt "kadmiumfria" från vissa leverantörer, men kadmium är annars inget som medvetet legeras in utan är en "naturlig" förorening i zinken, en förorening som kan ligga på 0,05% eller så. Vi talar alltså om extremt små mängder, i synnerhet om man jämför med andra kadmiumläckage. Men så snart något har med miljöpåverkan att göra blir det snabbt till ett försäljningsargument, oavsett proportionerna. Det är ju som med elbilar - man såg, i alla fall i början, bara till en liten del av kedjan och gjorde vågen för dess miljövänlighet (en del politiker tror väl fortfarande elen till bilen är nästan gratis och skapas av sig självt). Fast om man tittar på helheten så är det inte alls lika bra. Vem minns inte floppen med Etanol, där politikerna beslutade om att alla mackar var tvungna att också ha etanol. Vilket tvingade många strategiskt viktiga glesbygdsmackar att lägga ner. Men utsläppen från bilkörning blev ju jättelåga med etanol ! Sedan fick man upp ögonen för att bränslet inte var så problemfritt som man trott, och inte minst att tillverkningen ofta var allt annat än miljövänlig. Samt att många gick över till att använda råvaran till etanoltillverkning istället för mat åt sin (ibland svältande) befolkning, då det gav mer pengar. Så idag är etanolförsäljningen extremt låg och nästan ingen talar om den som en "miljölösning" längre. Som sagt - en helhetssyn är aldrig fel, samt att sätta sakerna lite mer i sitt sammanhang.... Problemet med zink i sötvatten (och i vissa fall bräckvatten med mycket låg salthalt) är väl annars mest att det kan bildas en vit beläggning som på sikt isolerar anoden. Märker man inte av det problemet så ser jag själv ingen anledning att inte köra på zink rakt över. Jag kör även zink i sötvatten, men borstar av dem efter varje upptagning. De blir dock inte speciellt belagda. Och visst äts de inte upp på flera säsonger, men det beror inte främst på anoden utan på det faktum att sötvatten helt enkelt leder ström så urbota dåligt jämfört med saltvatten att all galvanisk (och även elektrolytisk) korrosion går enormt mycket långsammare. Har haft flera båtkollegor i hemmahamnen (Vättern) som är bekymrade över att deras anoder "inte går åt" på flera säsonger. Nej, men det beror ju på att "dricksvattnet" vi kör i knappt leder någon ström alls. Så sammanfattningsvis kan man nog säga att så länge det sitter en rimligt ren anod med bra elektrisk kontakt som är oädlare än metallen den skall skydda, så kommer den göra sitt jobb - när det behövs.

Hej där allihop! Jag lyckades få Covid 19 som en av dom sista i Sverige.. Men är åter i jobba nu! Har tagit bort det Google kallar vinjettannonser så dessa bör inte synas snart. Kan ta upp till 60 minuter att få effekt. Dyker dom upp igen så är det bästa att rapportera denna tråd. Trevlig torsdag! //stavhammar

Det är en balansgång med reklam på websidor, det behövs för att finansiera sidan, men blir det för mycket reklam så använder folk reklamblockerare och då blir det inga reklamintäkter alls. Men att ha reklam som täcker hela sidan är ju intet vidare alternativ.

Så var det dags för vinterns projekt. Först ut blev byte till helrenoverad oljekylare och det nyare fördelningshuset med filtrering av kolvkylningsoljan på SB motor. Fick ut kylaren utan att ta bort värmeväxlaren . Kompressorn skulle av ändå då jag ska byta till den nyare varianten av remspännare. Oljekylaren på BB motor såg bättre ut då den renoverades förra året. I somras kom jag över en begagnad oljekylare med det nyare fördelningshuset. Renoverade oljekylaren bättre o-ringar och tätmassa (ifall läckage uppstår i framtiden). Som synes så är det lite skillnad på kylarna och den original monterade oljekylaren saknar skyddsfärg på baksidan in mot blocket. Här ser man inte läckaget förrän det framträder på motorblocket nere vid sumpen. Kylvattenflödet är som jag sagt tidigare lite beroende på renheten i sjövattenkretsen. Det händer att sjövattensilen läcker , så troligen någon gång även här på SB motor. Tror inte att oxalsyra rensat denna kylare utan min filosofi är att gå över kylarna efter 500 timmar. Oljekylarna har åkt med i 1500 timmar när jag fick tag i dom. Fördelningshuset blir ett litet lyft på denna motorn. Oljetrycksregulatorerna är i utmärkt skick och fjädrarna har rätt längd Nästa projekt blir att stoppa in två trimkolvar som jag köpte i somras på Tradera. En kolv har läckt hela säsongen.

Inga av Volvo Pentas drev fylls underifrån.

Japp jag är vaken. Kollar och fixar det under morgondagen. Men ja, det är förmodligen ett Google experiment som valts ut automatiskt. Men jag och maringuiden gillar inte fullscreen ads. //stavhammar

Ibland känns det som att det finns hopp om mänskligheten. Men, så händer något som gör att det hoppet försvinner omedel bums. I min värld låter det som att de skickat ut en version som inte testats ordentligt eller, mer troligt, inte alls testats. Hoppas bara de kan stå för sitt misstag och inte börjar bråka med dig...mer än de redan gjort. Suck!

Nu till den stora ultimata frågan, den som är avgörande för all djävulskap och irritation. För några dagar sedan tappade jag bort en specialskruv till en Zipwake-interceptor. Eftersom min verkstad nu är fullbelamrad av delar till ett annat projekt hade jag ställt upp en sådan där hopfällbar snickarbänk i mitt stora förråd. Härpå renoverade jag mina båda interceptorer (jag bytte servomotorerna). Då tappade jag en av de rostfria specialskruvarna som håller ihop hela paketet. Jag hörde att skruven först studsade i arbetsbänkens metallkonstruktion, sedan hörde jag inget mer ljud, om den fallit i trägolvet hade jag hört det. Nu ägnade jag ungefär en timma på knä och letade, tömde en lagerhylla på dess innehåll för att se om den ramlat in där, kollade golvet väldigt noga, med hjälp av sopeborste och grovdammsugaren. Jag hittade förvisso en hel del andra borttappade skruva och muttrar, men inte den jag letade efter. Jag har gett mig 17 på att finna den, för den kan ju liksom bara inte försvinna från jordens yta... alltså förrådet. Det går säkerligen att köpa en ny skruv, men Zip Wakes reservdelar är väldigt dyra, och jag gissar att man inte bara kan köpa en sådan skruv. Kanske har den där specialbutiken på Hisingen en likadan... men som sagt jag SKALL hitta denna skruv, jag vet bara inte hur... Magnet funkar ju inte. Vår tyska schäfertik är ju en bra spårhund, men hon har aldrig letat efter skruvar i ett förråd... möjligen kan skruven lukta bottenfärg, men det är hon inte tränad på... (krut, sprängämnen och kantareller funkar bättre) Jag har försökt att rekonstruera förloppet genom att "tappa" likadana skruvar, för att nu se om det går att utreda någon ballistik... men inte då, dessbättre har jag kunnat följa dessa med blicken under hela förloppet och därmed funnit dem. Skruven är ungefär 10 cm lång kanske 4,5 mm i diameter, halva är gängad med någon grov gänga, ett kulligt huvud med brätte, torxfattning. Man kan kanske bilda sig en uppfattning om hur skruven/skruvarna/skruvskallarna ser ut på bilden ovan. Behöver jag infoga smilysar?

Han kanske stötte på motstånd någonstans...

Galvanisk korrosion kräver som sagt ingen yttre spänning, den skapas av metallerna själva och elektrolyten (dvs vattnet). Jämför med ett batteri. Precis som @Rascal skriver. Elektrolytisk korrosion däremot är när det påskyndas/orsakas av en yttre spänning. Dessa blandas ofta ihop och många talar om galvanisk korrosion oavsett om det är när landströmmen är inblandad eller bara metallerna i sig.

Själv har jag byxbenen uppvikta och där kan det samlas en del tappade grejer har jag märkt, men en skruv som är 10 cm lång borde du ha märkt.

Jag har bara testat Muller-BMS mot några små 26650-celler men där hoppade den friskt mellan de olika cellerna för att balansera. Om den balanserar en cell i taget eller alla på en gång känns som att det kan kvitta så länge hela paketet blir balanserat. (Det blev bara en kort test för sedan gav mitt lilla billiga nätaggregat upp och det sa poff... Nytt rejälare aggregat är på gång för fortsatt test.)

Som @Rascal skriver - det kvittar om det är en glödlampa. Å om det är en led-lampa som inte lyser så kan du skifta trådarna nere vid mastfoten så lyser det ifall kablarna är hela och ordentligt anslutna i lamphållaren. Är du osäker på om kablarna är hela och korrekt anslutna innan du mastat på och har "båtel" till masten så kan du testa med ett mätinstrument. Har du inget mätinstrument så går det att knåpa ihop en testlampa med några kabelstumpar, ett batteri och en glödlampa. Eller allra helst köp ett mätinstrument. Det bör varje båtägare ha tillgång till. Idag är det rätt billiga prylar som köps hos hobbybutiker (Claes Olsson, Kjell & Co, Biltema eller liknande om du inte handlar direkt från Kina).

Det kan vara så att effekten av färgen avtagit eftersom båten låg på land förra sommaren. Kanske hade den "kommit igång igen" om jag slipat lite lätt på ytan på den gamla färgen innan sjösättning? De ställen som var bättrade var i alla fall tulpanfria. Utom i kanterna på de bättrade ytorna där den förbenade tulpansmittan spridit sig från de obättrade ytorna.

Vi satte 2 st (hårda/ parallellkopplade) 100W paneler på vår Saga 310 i våras och vi har inte kopplat på landström en enda gång i sommar. Vi är ute mycket och ligger ofta stilla flera dagar om vinden är stadig fr rätt håll. Tror vi var nere på 92% som lägst? (I Sagan går allt på el. Toa, pumpar, kyl, värmare mm. Vi är oftast 2 pers ombord). Att räkna på installationen kan man givetvis göra men det är ju så många variabler så det blir nog bara en grov uppskattning? Du får insupa forumets samlade erfarenhet och sedan ta det därifrån. Det går ju alltid at bygga ut. // Mats W

Jag har kört med Cayennepeppar i några år nu och jag kan säga att det fungerar till 100% mot späckhuggare! Trots att jag kör båt flera gånger i veckan under 8 mån per år i de Åländska vattnen så har jag aldrig blivit attackerad! 🙂 🙂

För båtar brukar det kallas ansvarsförsäkring. Det är en av de viktigaste delarna i en båtförsäkring. Den skyddar mot skador som båtägaren förorsakar mot andra båtar/båtägare/passagerare. Det kan bli oerhört kostsamt att förorsaka en olyckshändelse mot en annan båt eller dess besättning. Vi pratar om i värsta fall skadestånd på 10-tals miljoner....

Jag har monterat några Rule matepumpar i kundbåtar i tron att de var en av de bästa pumparna. På samtliga har nivåvakten slutat fungera efter något eller ett par år. Ett par av båtarna var gamla läckande träbåtar som höll på att sjunka, men jag räddade dem i sista stund. Numera monterar jag pumpar från Johnsonpump. De har fungerat hittils.

Ja J och B sägs ha lite olika karaktär så det är nog bäst att ha samma på båda sidor. Sen finns det delade meningar om J-propellrarna. Jag blev rekommenderad att välja eftermarknads A-propellrar istället för J på grund av att de inte funkar på alla båt/ motorkombinationer.

Nä inte ens du.😉

Vi som håller på med modellbygge använder ibland detta lim m salt. Bra knep för att fylla då en skarv inte blivit perfekt. // Mats W

Ja det brukar ju fungera. Det gjorde det i förra båten och båten före den. Men jag tänkte att det skulle fungera i nuvarande båt, men det gjorde det inte, jag testade på flera ställen, så långt som kabeln räckte, och tryckte då hårt med foten på givaren. Testade sedan genom att hänga ned den i vattnet, och då funkade den. Enligt specifikationen är det inget distans material i botten på nuvarande båt. Men det är väl då rätt tjockt. Om man har distansmaterial i skrovet brukar man få en slags konstig undervattenskurva på skärmen, men här visade det i princip ingenting, bara blinkande djupsiffra. Vad jag vill ha sagt med det framgår väl klart, men att man först skall testa på olika platser på skrovet innan man kletar fast givaren i något bra marintätningsmedel, och då sätta litet press på givaren så att den verkligen ligger dikt an skrovets insida.

Våren 2017 installerade jag Zip Wake gånglägesautomatik med två 60 cm interceptorer. Överlag har detta system fungerat väldigt bra. Om jag nu sparat en himla massa drivmedel vet jag ju inte... men båten har iallafall gått med ett gynnsamt gångläge i vattnet. I somras havererade servomotorn i den ena interceptorn, det är egentligen en stegmotor. Ja motorn är nog ok, det var utgående axel i dess växellåda som helt gått av. Den interceptorn hade då fastnat i ungefär 70% utfällt läge, och det var ju bättre än att den fastnade i helt infällt läge, det gick hyfsat bra att köra manuellt med 70% även på den fungerande interceptorn. Automatiken fungerar nämligen inte om det är fel på en interceptor. Under hösten började även den andra interceptorn att protestera, men efter att ha skrapat bort en och annan havstulpan gick den litet bättre. Det kan även ha rört sig om ett elfel som jag nu har upptäckt, ett spänningsfall. Via manöverpanelen och testprogrammet för interceptorerna har jag noterat att dom nu går litet tyngre än föregående år, får jobba hårdare. Så nu i dagarna demonterades båda interceptorerna, och jag förstår varför dom gått trögt... havstulpaner! Inte bara på de utfällbara bladen, utan även inuti där dessa bidrar till en mekanisk tröghet i hela rörelsen. För att råda bot på beväxningen finns en mjukvara installerad som motionerar interceptorerna en gång per dygn, möjligen kan det ha ändrats i senare uppdateringar(?) Och då skrapas ju vara de yttre nedfällbara jalusierna av. Nu har jag köpt två nya servomotorer, jag byter även den som funkat, dom är ju ändå så "billiga" drygt 5000 kr styck, men det är ju väldigt besvärligt och dyrt att byta dessa under säsongen då båten måste lyftas. Så skall jag spraya rörliga delar med någon bottenfärg, det är väl Hempel som har en "propellerfärg" som jag använt tilljust propellrarna med gott resultat. Extrapris på SeaSea nu (dom kanske höjde priset förrförra veckan?) Så till er som har Zip Wake rekommenderar jag er att någon gång varje eller kanske vartannat är skruva isär interceptorerna och inspektera dem, måla med tunn bottenfärg, samt under säsongen ta ett fridyk och skrapa bort havstulpaner. Ja sedan se till att rengöringsprogrammet är aktivt. Dra inte skruvarna med skruvdragare, det står även så i installationsanvisningarna, det är annars frestande att göra det, då det är många och långa skruvar med torxskallar som skall dras. Trots det hade jag pajat några skruvhål. Efter ett tips på Youtube skrapade jag av kol från en grillbrikett, hällde i cyanakrylatlim i det förstörda hålet, sedan i med kolpulvret, i den mån det gick att röra om gjorde jag det med en liten skruvmejsel. Jodå det fungerade, så bra att jag sedan fick borra upp hålet i skruvens dimension. Ock lim/kolpulverblandningen på skruvmejseln var väldigt svår att få bort... Ett annat skruvhål lagades med epoxilim, det höll inte.

Anmälde ditt inlägg så får vi se om @stavhammar vaknar.

Min bästa kompis för samtliga filter ombord. Är som små knott på insidan som gör att det fäster riktigt bra.

Om du följer mitt råd om att stoppa ner oljebytarpumpens sond och suga längst ner i djupaste punkten i tanken så får du med både huvuddelen av ev bakterie-gegg och det vatten som står där. Vatten är tyngre än diesel och sjunker till botten när båten ligger stilla t.ex. vid vinterförvaringen. Om ditt förfilter inte har vattenavskiljare så byt till ett med den funktionen. Sedan dränerar du en skvätt varje år så vet du att du inte får in vatten i insprutningspumpen igen. Å börjar det bli mycket vatten som fastnat i vattenavskiljaren så är det dags att börja kolla hur vattnet tar sig in i tanken. * Otät packning i tanklocket * Felmonterad avluftning så vatten kommer in den vägen * Dålig skötsel av cisternerna på macken där du brukar tanka Men glöm skrönan om att tanken inte varit helt full under vintern. Den mängd kondens som kan uppstå av det skälet är försumbar (är diskuterat i tidigare trådar här).

Jag var i Spanien en sväng i somras, där hade de ”el toalett” i de flesta badrum. Dock ingen eltoalett vad jag kunde se. Hälsningar herr Peter Rättstavningspetimeter.

Börja med att titta på en karta, och då ser du att det är tämligen öppet hav även till Kanarieöarna, dvs ett vatten er båt ju inte är godkänd för. Förstår inte riktigt - eftersom ni har denna båten redan vet ni väl ungefär hur långt bensinen räcker o.s.v. genom det ni redan använt den ? Då är det ju bara att titta på kartan, kolla avståndet och inse att bränslet (med en originaltank) inte ens kommer räcka för kortaste överfarten från Marocko ut till Kanarieöarna - om ni nu lyckats ta er ända dit ner. Inte ens om vädret är snällt. Och om det inte är det kommer ni inte komma fram alls i den båten. Inte till Kanarieöarna i alla fall . Vet faktiskt inte om din fråga är seriös eller om du ens äger en 2455 i verkligheten. För då borde man redan veta hur snabbt bensinen försvinner ur tanken när man kör (5,7l V8) och hur ofta man behöver tanka, och därmed förstå orimligheten i att kunna åka så långt på öppet vatten utan närhet till civilisationen....