Georg_Ohm

Jag tycker att denna lanterna liknar Aquasignals lanternor i den lilla serien, men frågan är ju då om dessa fortfarnde tillverkas…?

Bättre att gråta då man belastar sitt konto med pengar för en ny startmotor (eller generator) än att gråta den dagen i naturhamn när ett lågtryck närmar sig och då startmotorn inte funkar. En tiohästare kanske man kan veva igång? Och den kanske sitter i en segelbåt? Men jag anser ändå att man skall köpa ordentliga startmotorer (och generatorer) det är viktiga komponenter ombord. Fabriksrenoverde är ju ok, om sådana finns, men begagnat eller att själv renovera är tveksamt. En nära kompis till mig tröttnade på segelbåtlivet då han hamnade i stiltje mellan Læsø och Göteborg en sen augustidag då det dessutom låg en massa illaluktande döda röda alger och flöt runt båten, motorn gick inte att starta på grund av en trasig startmotor. Det blev en husbil istället, den kan man rulla igång….

En liten bit kabel med en ringkabelsko i båda ändarna duger bra! Beroende på belastningen väljer du kabelarea, men utan att räkna på det räcker det säkert med 2,5mm2 som du ju ändå har hemma. Elektronerna bryr sig inte om vad det är för färg på kabelisoleringen, men det kan ju alltid vara praktiskt att välja rött till plus. Till minus brukar man välja svart, brunt till minus är också vanligt.

Då väljer du den som är för 6 mm, tag litet vatten (eller saliv) på kabeln och dra den igenom hålet, eventuellt kan du vidga hålet litet med ett borr. Men inte för mycket för det skall vara tätt. Alla med något större och mer välutrustade plastkanoter kanske inte nöjer sig med enbart lanternor. Man har vissa känsligare utrustningar som inte är så vanliga i fritidskanoter avsedda för kustnära navigering kan kräva att man har en yttre signaljord. Dessutom kan man ju ha en sintrad kopparplatta som skyddsjord i ett landströmssystem där man inte vill använda skyddsjorden från land, men det är ett annat kapitel.

Har du frågat MK Marin? Den firman säger sig ha reservdelar till Sabb. https://mkmarin.se/produkter?searchQuery=Startmotor&frmSearch=true#productsList

Ja, Wema och Biltemas är identiska, liksom KUS, såvitt jag har kunnat se. Dom är väl utförda av någon litet bättre legering än rent kinesium. Tja, dom är säkert bra, men Biltemas givare funkar väldigt bra och kostar ungefär hälften av vad Moorys kostar, nej jag har inget vinstintresse i Biltema, men tycker att marintillbehörsbutikerna tar ut för mycket. Sedan måste man vara vaksam på vad man köper hos Biltema, det finns kvalitetskillnader från skräp till riktigt bra produkter, dessa givare är bra! (om dom nu inte bytt sortiment eller leverantör sedan jag köpte mina…) Dom 10 ohm som skiljer Moorys givare från Biltemas har i praktiken ingen betydelse, skulle tro att det motståndet ligger inom felmarginalen, om man precisionsmäter på flera olika givare. När man studerar tankmätaren när man exempelvis fyller vatten i tanken, kommer visarnålen att röra sig stegvis uppåt, det beror på givarens konstruktion med flera fasta motstånd som påverkas av en magnet i flottören och reedkontaker i röret kopplade till motstånden.

Byt till en sådan här givare, du kommer inte att ångra dig!

Ja i princip, men riktigt så enkelt får ju ingenting vara i verkligheten…🙂 Givare till tankmätare, hur stor är deras resistans? Till vatten- och bränsletankemätare är det på ett ungefär 0-180 ohm 0 vid full tank och 180 vid tom tank och 0 ohm vid full tank. Amerikansk standard är tvärtom och med en annan resistans som redan nämnts. Av en för mig okänd anledning är givarna till septiktanken omvända, visar fullt vid cirka 180 ohm, ändå är dessa av europeisk standard. Det finns en japansk standard också…. Men den lämnar jag därhän. Mer än full tank! (Iallafall en kort stund) Med givaren inkopplad och full tank uppnås aldrig noll ohm (=kortis) det finns någon form av skydd i kretsen. Tankinstrumentet kopplas till plus på anslutningen + eller anslutningen ”30” på instrumentet. anslutningen med ett upponedvänt T kopplas till givarens ena pol, den andra kopplas till minusplint. Instrumentet är egentligen en voltmeter* som mäter spänningen över givaren som egentligen är ett variabelt motstånd, en slags potentiometer. (* beroende på hur man ser på saker och ting kan man ju även beskriva instrumentet som en amperemeter som mäter strömmen genom motståndet i givaren, men det spelar i sammanhanget ingen som helst roll). Vidare brukar det finnas två anslutningar, + och - som är till instrumentbelysningen. Wemas och Biltemas instrument har lysdioder i belysningen, röda och gula, man får välja eller koppla in båda då blir belysningen ”nästan orange”. Gamla VDO-instrument har ju en vanlig glödlampa, ibland med en röd lins. Jag föreslår att trådstartare @Robin40 passar på att byta ut sina givare, mät avståndet från topp till botten inuti tanken, och välj den längsta möjliga tankgivaren. Den givaren du nu har kanske fungerar felfritt, men är en öppen konstruktion där en flottör fastsatt på en lång stålpinne påverkar ett öppet trådlindat motstånd. Nuvarande givare har dessutom sin ena pol i godset, tja det fungerar, men numera är givarna dubbelisolerade. Om kan lyckas koppla 12 volt direkt över givarens poler brinner tråden i motståndet av. Om man kopplar 12 volt direkt över instrumentets poler åker visarnålen upp en bit över ”full tank” instrumentet klarar sig, en stund, men lär gå sönder ganska snart. Jag har i mina senaste båtar använt mig av Biltemas givare av denna modellen, dom finns i olika längder och fungerar klockrent i bränsle- och vattentankar, (inte riktigt lika bra i septiktanken, den givaren är innesluten i ett perforerat rör, i vilket det bildas kalkavlagringar som får givarens flottör att fastna, jag tog bort det perforerade röret och det blev bättre, men givaren fodrar renöring sisådär varannan säsong).

Om du har järn- eller blyköl kopplar du en kabel med ringkabelsko i en kölbult. Oavsett segel- eller motorbåt så skall man egentligen ha en sintrad kopparplatta under vattenlinjen. Plattan har (minst) en genomgående skruv i vilken man på insidan kopplar signaljorden i. Det finns dom som ”jordar” i motorblock, backslag eller i någon punkt i propelleraxelhylsan, det funkar, sägs det, men blir inte lika bra som med sintrad kopparplatta.

Jag har Wago på alltför många ställen ombord, tja det fungerar, fungerar bättre på kablar från 1,5 mm2 och uppåt, klenare kablar kan glappa i Wago. Wago är inte optimalt, men iallafall bättre än ”sockerbitar” alltså anslutningsplintar med skruv och kläm. 3, ja det är i detta faller en signaljord för att undvika störningar på en pekskärm.

Jag hittade Raymarines handbok och installationsbeskrivning på svenska. https://erlandsonsbrygga.se/documents/Manual_63678_LightHouse Sport (Axiom) Handbok 81388-1-SV (1).pdf Visserligen till Element(?), men om du söker litet hos samma källa som finner du en till Axiom också. Nu är vi där igen, ”jord”. Minus är inte jord. Ansltningskabeln har plus, minus och ”signaljord”, ground. Minus och signaljord är inte samma sak, följ instruktionerna om var och hur den skall kopplas…. jag kollade i min manual och där sammankopplar man då signaljorden med minus, så det blir motsägelsefullt. Denna signaljord är viktig då man har plotter med touchkontroller, pekskärmar, sade en kunnig kille hos generalagenten till mig. Det kan tydligen i vissa fall uppkomma störningar när man pekar på skärmen om denna kabel inte är ansluten enligt uppgift. Men anslut den då till minus enligt instruktionen. Koppla anslutningskabeln via säkringsdosan med korrekt pressade kabelskor, som tidigare nämnts, minuskabeln till en minusplint. 2,5mm2 räcker gott och väl. Plottern är inte speciellt känslig för spänningsfall, min börjar att balla ur vid 10 volt. Däremot är Raymarines Quantumradar känsliga för spänningsfall, min klarade 11,8 volt men inte 11,7…. Och det är ju då nätverksanslutningen som fallerar, en känd akilleshäl.

Idag och igår har det inte blivit som mycket gjort, kanske idag en del jobb i verkstaden med radarbågen, men vi får se. Däremot har det hänt en hel del senaste veckan. Med en kompis hjälp lyftes drevet på plats, jag har ju en hemmabyggd drevvagn, men den kräver ett slätt underlag, så diverse gamla plywoodskivor lades ut under aktern på båten som då drevvagnen ställdes på, då funkade det. Lyckades få drevvinkelmätaren att visa -9 i det nedersta läget. Jag hittade tillslut markeringen på givarens kugghjul och den såg inte alls ut som i verkstadshandboken. Skitsamma vad det instrumentet visar egentligen, det är ju bara fixsiffror, mer noga hade det ju varit om jag hade haft en dubbbelinstallation. Så har jag lagt i några nya nåt mellan dom teakliknande listerna på badbryggan, litet kladdigt men det blev ju bra tillslut. Båten blev ordentligt städad inombords. Flera lådor med ”bra att ha saker” gallrades, fanns grejer i dessa som inte bara passade till förra båtens och dess motor, utan även till den förrförra… Jag har lossat på några av plattorna på stödbockarna, för att komma åt att måla botten i dess anläggningsytor, men regnet fick mig att avbryta. Jag vågar aldrig numera, beställa sjösättningstid förrän allt är klart och allting fungerar.

Jag kastar mig in i diskussionen då jag i princip gjort samma kopplerimisstag. Jag har en batterilåda till den elektriska utombordaren, den är en f.d militär batterilåda. Jag har två genomgående M8 A4 anslutna med ringkabelskor till batterierna på insidan och mutter, brickor och vingmuttrar på utsidan, utombordaren har nu nya korrekt påpressade ringkabelskor. Jag mäter upp drygt 40A på sista körläget, full parallell, och efter en kort stund blir anslutningarna varma, om vingmuttrarna är dåligt åtdrgagna bränner man sig, men annars då varma som nybryggt kaffe… Rent ovetenskapligt har jag inte mätt temperaturen. Alltså ett elektriskt motstånd i anslutningarna som ger en effektförlust som då blir värme. Sannolikt hade det inte hjälpt att gå upp till M10, utan det är mer sannolikt att det är kontaktytorna i skruvförbandet. Det blev bättre när jag ökade anläggningsytorna med större brickor på båda sidorna av ringkabelskorna. Jag hade först även taggbrickor för att få bättre kontakt, men det blev inte bra då det blev mindre kontaktyta. Kopparsskruv… njae, kanske mindre motstånd med massiva guldskruvar eller iallafall guldpläterade skruv, muttrar och brickor, men sådana är direkt svåra att få tag på och dyra!😇 Jag minns från min värnplikt, TGB 11 och 13 som jag både framförde och servade, där fanns det snabbkontakter till batterierna möjligen Abkati, och runda natodosor med lock avsedda för startkablar, de sistnämnda finns att köpa i Alingsås hos en firma som lagerför reservdelar till dessa fordon, Tatanka parts. Men det blir ju alltid några tiondels ohm eller mer sådana typer av anslutningar, och när det blir förhållandevis höga strömmar över tid blir det ju varmt hur man än kopplar. Möjligen är det bättre i början av säsongen innan det hunnit oxidera i kopplingspunkterna…? Bäst är väl då att inte ha några kontakter öht men det blir ju direkt opraktiskt. Jag har bara snabbt tittat på Minnkotas originalkontakter, och säger väl som Baloo, ”oh jösses” så klena kontaktdon kan ju inte klara speciellt många ampere över längre tid. Men @Davatesta att klämma fast kabelskorna mellan dubbla stora rostfria karoseeribrickor, både på insidan och på utsidan där du ansluter motorn. Det blir iallafall inte sämre, det gäller enligt mig, att få så stora kontaktytor som möjligt.

Har idag vaxat hela skrovet. Tvättade och rubbade litet i torsdags.

Kolla med firma Dekaltrim, Den firman har dekalkit till andra båtar, kanske kan dom fixa nya dekaler till din båt också?

Åtdragningsmomentet på delen nummer 4 skall vara exakt ”lagom” Nm. Jag kopierade in skissen så att ts och andra lättare kan se vad vi skriver om.

Ja så är det!

När du säger att det ”klickar” är det reläerna som drar resp. faller. Dessa relän är standardrelän och tillsammans kopplade såsom en polvändare. Dom möjliggör alltså att motorn kan rotera åt båda hållen. Högst upp den lilla svarta boxen sitter det en stor mikrobrytare, nummer 26, brukar vara blå med en blank knapp. Kolla att den är hel, om jag minns rätt skall den stänga av drevmotorn när den gångade stången är i sitt översta läge, och det inträffar när drevet är helt nedfällt. Sedan den gängade stången nummer 12 och dess mutter, om grejerna är hela och fria från rost så brukar dom istället vara fulla med gammalt stelnat och härsket fett. Lika illa brukar det vara med snäckdrevet nummer 6. Men börja med att skruva loss motorn, tag inte bort anslutningarna och provkör den, om den bara går åt ena hållet skruvar du loss mikrobrytaren så att dess knapp inte längre är intryckt. Om motorn går är det en bra början! Isåfall är det högst troligt att det föreligger en stor mekanisk tröghet någonstans. Det kan vara oxid på reläernas anslutningar, och det är sällan dessa är trasiga. Ibland på vissa exemplar finns det / skall det finnas också en automatsäkring, kanske nummer 38 eller 39 på bilden. Om den löst ut brukar inte någonting funka, alltså inget reläklick, men under årens lopp kanske någon ändrat på det. Jo, delen som jag inte vet vad den heter, nummer 4… om den är hårt åtskruvad är det inte så säkert att det funkar, den komprimerar ju fjädern nummer 10, som via brickorna 15 bromsar det hela en del. Kullagret nummer 16 är kritiskt, det skall vara ett kapslat kullager och brukar finnas hos https://www.kullager.se Firman Drevdelar brukar ha kompletta begagnade men renoverade sådana här drevlyftar, men dom kostar en hel del, knappt sexochetthalvttusenkronor. Det är inte direkt någon spjutspetsteknik, utan rätt grov mekanik med enkel elektromekanik, inget knepig digitalt tjaffs och det behövs inga specialverktyg, men en stor skiftnyckel och ett stort skruvstäd är bra att ha när man grejer med denna drevlyft. En och annan sådan har genom årens lopp hamnat i min verkstad. Vad jag vet så har jag den blåa stora mikrobrytaren hemma till påseende.

Ja man undrar, först självförstörande kvitton, eller elektroniska diton som hamnar någonstans på Kivra och blir svåra att hitta. Sedan batterier med kort livslängd, jag har i olika sammanhang råkat ut för att nyinköpta knappceller tappat spänningen, senast hade jag svårt att komma in i den helt digitala bilen…. I båten då, har jag ännu inget gaslarm, men funderar på att köpa ett, kanske finns det sådana för 12 volt? Men jag har en brandvarnare, som mest fungerar som ”baconvarnare”, tjuter då man steker bacon ombord… Men den varnaren har tre knappceller 2032, i vissa fall håller dom mer än en säsong, i vissa fall knappt en säsong, det kan ju förvisso bero på hur ofta och hur länge brandvarnaren larmar, men jag tror nog mer på att det har varit dålig omsättning i batterihyllan i butiken, så numera köper jag inte sådana batterier (”no namne” med den verksamma substansen kinesium) i servicebutiken på hörnet, utan batterier av välkänt fabrikat hos Kjell, Clas eller Jula.

Just det, det finns en fas som teoretiskt leder fram växelströmmen, och en nolla som lika teoretiskt leder den tillbaka, sedan då skyddsjorden som leder bort felströmmar. Ja, sådana adaptrar kan vara farliga om man har ett elfel i landströmssystemet ombord. Ett potent farligt exempel med elkabel och en skadad elektrisk häcksax i min trädgård gjorde mig uppmärksam på det. Om du har en modern dubbelisolerad laddare (har en symbol med en kvadrat inuti en annan kvadrat) och en vanlig jordad förlängningskabel borde det vara så gott som riskfritt, om grejerna är hela. Men den dagen du embarkerar en båt med fast landströmsanläggning där någonting är fel, där fasen pga polvändning kan komma i kontakt med ett metallhölje till någon senmedeltida apparat, eller då fasen i varmvattenberedarens värmeslingor kommer i kontakt med vattnet… då kan det gå illa, även om en jordfelsbrytare snabbt som blixten löser ut. Jag misstänker att det blir fler kommentarer i denna fråga… Men om du nu tappar din moderna dubbelisolerade laddare i backen och höljet spricker, kan det bil mer än bara ”pirrigt” i nävarna, som det blev av min numera kasserade häcksax, om du inte har en fungerande jordfelsbrytare i kretsen.

I min båt sitter det ett sådant här intag till landströmmen, detta är inget jag rekommenderar, ja rent elektriskt är det ju inget fel på det alls, men boxen är utförd i någon klen plast som först gulnar och sedan blir skör, sannolikt påverkad av UV-ljuset. Sedan sitter den blåa CEE-hanen bara fast med ett knäppfäste i boxen och lossnar lätt då man skall koppla ur kabeln. Men grundidén med ett skyddat intag som inte är i vägen när det inte nyttjas är ju bra, men utförandet är kasst. Jag ser att husbilar ofta har sådana intag, men undrar om dom klarar sig bättre i den miljön. Jag bytte för fem år sedan, den gamla sprack i locket, jag satt upp en likadan och nu börjar den ge med sig också. Och då använder jag landströmmen rätt så sällan. Nästa gång blir det en rostfri plåtbit över det rektangulära hålet och en utanpåliggande hane med lock.

Det är väl egentligen inte så mycket i den panelen som är användbart..? Kontrollampan för omvänd polaritet kommer att bli meningslös om du/när du använder godkända CEE-kontakter. Lampan ”Power” är för 120 volt, likaså voltmetern. Huvudbrytaren ”Main” kanske går att återanvända, automatsäkringarna (om det nu är sådana) kan man ju tycka är oberoende av spänningen och är kalibrerade för en specifik ström, i teorin, men om du på ett ungefär dubblar spänningen så halverar du ju också strömmen för att få ut samma effekt. Dessutom krävs det att säkringarna är godkända och anpassade till aktuell spänning. Bara att byta ut samtliga komponenter och hoppas finna sådana för 230 som har samma mått och hålbild. Eller så hänger du istället upp en trevlig tavla med något marint motiv, exempelvis ”Titanics undergång” av den hittills okände marinmålaren I.C Bergh. Klassiken med ”fiskargubben med pipa” är ju också himla snygg….😻

Walborgs sjöentreprenad https://www.wahlsjo.se är baserat i Hinsholmskilen, i princip beläget södra skärgården fast på fastlandet. Enligt sin webbplats utförs just dom tjänsterna du efterfrågar, miljövänliga byggmaterial och bestående pålningar. Jag har ingen erfarenhet av den firman och har ingen susning om vad det kan kosta. Men jag har ju sett texten på deras servicebil och på arbetsbåten, och det är väl det som måhända lockar nya kunder…..

Avgasbälgen är tillverkad i Estland…

Nu skall det bli intressant att se om toppfarten har ökat, om det blir bättre bränsleekonomi med nya spridare i motorn och ny kona (som inte slirar) i drevet. Ja det är mätt med en gammal digital Silva-vaddennuheter med paddelhjul, och den är kalibrerad med hjälp av död räkning och rimlighetskontroll med referensvärden fart över grund och fart genom vattnet från en plotter jag hade innan. Så den visar lika mycket rätt eller lika mycket fel som förra säsongen.