Georg_Ohm

Köp så stor panel som får plats, eller ett par som är mindre om det är bättre, och koppla ihop dem. Som jag ser det, som försöker att undvika Ctek och Victon-grejer så långt det går, är det bättre att köpa en billigare MPPT-regulator och koppla den mellan panelen/panelerna och batteriet/batteribanken. Det är nog inget som helt fel på elektroniska och ofta digitala grejer från varesig Ctek eller Victron, men jag känner liksom att man mer eller mindre ofrivilligt köper in sig i deras produktsystem, men det får ju var och en avgöra själv. Nåväl… solcellspanelernas spänning måste ju vara högre än batterispänningen, annars så sker det ju ingen laddning. Tänk dig att du skall hälla upp en vätska i ett glas, då måste ju flaskan hållas över glasets nivå. Kanske en dålig förklaringsmodell…? 24 volt in i en vanlig MPPT-regulator är inga problem, den spänningen tar regulatorn hand om och tar ned till en lämplig nivå, som i en del regulatorer även kan regleras. Batteriet tar skada, börjar att ”gasa” någonstans runt 14,2-14,4 volt, då ”kokar” batterisyran bort. Under min gymnasietid under senromatiken, sades det att 13,9 volt var en optimal laddningsspänning för traditionella bly/syrabatterier. Jag har dock inte funnit något belägg om det i dagens faktautbud. Du kan läsa mer om solceller, regulatorer och annan alternativ elenergi här! På www.24volt.eu finns det mycket nyttigt att läsa.

😀Det är ju väldigt vanlig, ja rent av regelmässigt, att uttryck från tiden då vi hade träbåtar återanvänds i nyare och moderna plastbåtar. Inom terminologin ”nautiskt nonsens” finns det ju många exempel på det. Ordet ”brädgång” är exempelvis ett sådant ord, då det förekommer en sådan på ffa motorseglare är den utförd i ett oorganiskt material som inte har någonting med brädor av trä att göra. Sedan vet jag (iallafall när plastbåtarna började bli vanliga) att man plastade in trädetaljer som stärkte upp konstruktionen litet varstans, bland annat i botten, ovanpå och runt kölen. På motorbåtar avsedda för utombordare plastade man ju in kryssfaner av marin kvalitet i akterspegeln, men sådana dumheter gör man väl inte i dagens nyproduktioner…?

Citronsyra! Nu denna våren tog jag ut slangen mellan toan och tanken. Den böjdes till en U-form och fylldes med en lösning av varmt vatten och citronsyrepulver från Clas Olsson, jag blandade litet på en höft, men det fick stå över natten och sedan kunde jag skölja rent, en massa urinsten eller kalkavlagringar, kalla det vad ni vill, kom ut. Septiktankens givare togs också ur, den såg för djäklig ut, hade ju dessutom fastnat, den lades i ett kärl med samma citronsyrelösning och blev ren och fin utan problem över natten. Likaså en backventil som sitter på toans utlopp fick samma behandling. Vart tredje år har jag gjort ren den slangen, dom andra gångerna var det akut då det inte gick att spola, i höstas blev det litet svårare att spola och det hade ju sin förklaring. Jag spolar båttoan med saltvatten från Kattegatt eller Skagerack, tycker att det är direkt onödigt att slösa dricksvattnet till det ändamålet, jag har ju bara cirka 188 liter i tankarna och det skall ju räcka till att borsta tänderna med och som pasta- och potatisvatten….. Måhända kanske någon kemist kan berätta om saltvattnet gör så att kalkavlagringarna gynnas? Det som luktar illa i toaletten om den får stå oanvänd, är att det finns alger och annat organiskt material i havet såväl i det salta som det något mindre salta haven, liksom i våra sjöar, detta tas ombord med spolvattnet. Dessa alger dör av syrebrist och förruttnas, det luktar illa. Jag har ibland när jag kommer ihåg det, spolat med dricksvatten innan vi lämnar båten i hemmahamnen, och det hjälper. Ofta häller jag i en skvätt med såpa och ibland något slags miljövänligt saneringsmedel, då är det saneringsmedlet som luktar istället och det tycker ju inte jag luktar speciellt gott det heller.

… och det var nödvändigt?

Igår fick jag gjort en del jobb. Tätat en misstänkt läcka i en skarv på däcket, och kladdat in marintätningsmassa under fötter till ”mantåget” och i dess skruvhål. Får se i morgon om det hjälpt. Dragit en kabel från instrumentpanelen akterut till elcentralen. Tagit bort några kablar som var till den gamla plottern. Monterat tillbaka diverse paneler under instrumentpanelen som sitter inne på toaletten. Städat undan en hel det förlängningssladdar och verktyg. Startat motorn och letat efter läckor efter spridarbytet, hittade inga läckor. Utan resultat letat efter en borttappad liten skiftnyckel, som slank ned vid expansionstanken uppepå motorn… Funktionstestat alla lampor och andra elektriska grejer ombord. Sugit upp inläckt regnvatten. Väntar nu på att drevet kan hämtas då det varit på översyn.

Bra idé med en trampströmbrytare till toaspolningen. Jag har haft olika ”tryckknappar” som ibland havererat och inte funnit någon bra momentan strömbrytare med den ”rätta känslan” och som skall kunna tvättas med något skarpt medel. Jag funderade även på en bromsljuskontakt till MC/moped att sätta i taket med en bit ”snöre” att dra i (har en sådan lösning till signalhornet) men din lösning är bättre. Vad har du köpt den strömbrytaren?

Så du bankade sönder en helt ny kontaktor?

Detta här är ingen teknik för att resa till Månens baksida eller till Mars. Om grejerna är åtkomliga är det inte så svårt. Jag hade en gång i min förra båt en läcka i hydraulcylindern och då var det först samma symtom, gick bara att svänga åt ena hållet… sedan inte alls om jag så snurrade ratten i hundra varv. Men det var lätt fixat, om än bökigt i den båten att krypa längst bak under däck för att komma åt hydraulcylindern, eller om du kallar den för ”styrcylinder”. Jag tycker att du skall följa våra råd att fylla på olja, lufta, fylla på mer och felsöka. Om du kan få en ny rattpump som du kallar styrväxel på garantin (?) är ju det en vinst, inte heller den är speciellt svår att byta ut om det nu inte sitter en massa andra grejer i vägen.

Just det! Man brukar lufta genom att vrida fram och tillbaka många gånger, som redan beskrivits. Jag har alltid en liten tratt ned en slang på, som jag har ner i påfyllningshålet på rattpumpen, och fyller litet efter hand. Ha en trasa tillhands också för det blir ofta litet söligt. Att det blir luft i systemet beror sannolikt på en läcka, där det då mer läcker in än läcker ut, kolla noga alla anslutningar och slangarna.

Det kan leta sig in regnvatten under olika sorters beslag på båten. Själv misstänker jag nu att det läcker litet under en mantågsstötta och ett ”trappsteg” en skarv med nivåskillnad mellan fördäck och gångbord. Vatten kan komma in på tusentals olika ställen, och vete 17 om det även kan rinna uppåt… Är det inläckta vattnet klart eller missfärgat? Har du teakdäck?

Om du nu vill göra dig av med en gammal brandsläckare, oavsett typ eller modell, så brukat det finnas en EU-pall med kragar på de större kommunala återvinningsstationerna, i avdelningen för miljöfarligt- (och brandfarligt-) gods. Men en endast två år gammal släckare är inte alls gammal, iallafall om då manometern visar grönt, som redan nämnts, liksom då att man kan vända och skaka på pulversläckarna någon eller några gånger om året. Jag har två pulversläckare ombord. Angående pulver, så är det ju egentligen ett jäkla skit, och det har ju också redan nämnts, men det släcker bra. Och brukar vara ett försäkringskrav. Lättvatten ”light water” har jag i källaren hemma, och det är ju avjoniserat vatten som skall ge mindre vattendroppar, en vattendimma som kyler och släcker bättre, för trä och porösa material, inte alls så bra till bränsle eller elektriska bränder ombord. Jag har även en större skumsläckare, som är bra till allt som kan brinna ombord. Sedan finns det en brandfilt i byssan. Det finns det en kolsyresläckare hemma i garaget, egentligen skulle ju den vara med ombord istället för en med pulver. Kolsyresläckare har jag använt i skarpt läge, dock inte ombord i en båt, det är effektivt om man lyckas komma nära brandhärden. En koldioxidsläckare för fast montage kan man ju ha i motorrummet, antingen med manuell- eller automatisk utlösning, koldioxiden tränger ju som bekant undan syret och den skadar ju ingenting som pulver och i viss mån vatten gör. Men man bör nu inte befinna sig i motorrummet om/när koldioxidsläckaren löser ut… Å andra sidan… brand i motor eller i bränslet ombord, man får ha en jäkla tur i oturen om man skall hinna dämpa en sådan eld, då den kan sprida sig explosionsartat, det kan vara ett bättre alternativ att hoppa i sjön än att försöka att släcka. Jag har bevittnat två båtbränder, den ena strax efter tankning, tre av besättningsmedlemmarna/familjemedlemmarna hoppade eller möjligen slungades överbord och klarade sig, det gjorde inte den fjärde, pappan, maken, som blev kvar i båten. Båten exploderade när motorn skulle startas, sannolikt var det en bensin, eller förgasad bensin i motorrummet som antändes av en gnista från startmotorn. Jag drömmer ibland forfarande (men inte så ofta) mardrömmar om detta, trots att den nu är omkring 45 år sedan. Den andra båtbranden var inte alls lika dramatisk, mer ett tillbud, brand i en hushållsrulle som hamnat på gasolspisen, det fanns en kastrull ned vatten och en brandfilt tillgänglig, som då användes innan det blev några egentliga skador. Jag har även bevittnat på håll hur någon kastade en stekpanna med brinnande innehåll överbord… Förebyggande är ju bäst, lämna allting hemma som är brandfarligt!🙂 Jag brukar ju säga att jag aldrig frivilligt går ombord i en båt med bensinmotor… det stämmer inte då jag faktiskt har varit ombord i en sådan x flera, men är ju mest för att retas jag brukar säga så, Men jag har nog aldrig varit så brandnojig som under de åren på 1980-talet vi hade en bobar motorbåt med förgasarbestyckad bensinmotor.

Ek är ett hårt träslag, undrar om järnek är hårdare… -Bra att del löste sig så långt!

Utan att kunna svara på din fråga minns jag en av min salige fars bryggrannar. När denne bryggranne spände åt häckstaget rätt så hårt så nöp propelleraxeln i hylsan. Jag minns nu inte vad det var för båt, men kan ha varit en tidig Albin Ballad. Som sagt inget svar på frågan, men ytterligare en ingångsvinkel när skroven blir alltför ”flexibla”.

Ja sådana kreatur ingår nu i A.A. Milnes menageri, heffaklumparna är dock snälla visade det sig.

Då kan det ju vara en Heffaklump, en Woozles eller en Jagular som jäklas med mig.

Jag har nu kopplat in plottern i båten, kopplat upp radarn via trådlöst och AIS via NMEA2000. Även ekolodsgivaren är inkopplad efter en litet krånglig kabeldragning. Och allting FUNGERAR! Jag brukar ju ha svårt att få olika saker ombord av olika fabrikat att kommunicera med varandra, då enligt NMEA 0183, då lyckades jag inte få ihop VHF och plotter trots att dom var av samma fabrikat. Samma VHF finns kvar ombord, jag byter väl ut den mot någon med NMEA 2000 någon gång framöver, då får det bli en Icom skulle jag tro. Men sjökortet vill inte vara med…”subsciption has ended” står det fast med ett längre meddelande. Det hjälpte inte att uppdatera. Så jag får väl ta ett snack med butikschefen igen.

Felsökt från båda styrplatserna idag och typiskt så funkar det som det skall.

Sådana skruvstäd är nog sällsynta. Däremot kan man lägga i två bockade aluminiumbitar i ett traditionellt skruvstäd. Kan du tillverka själv, eller köpa på exempelvis Biltema, det kan tänkas att sådana skyddsbackar även har en magnet på baksidan, Kolla här, finns i två storlekar. Dessa är av plast eller komposit. Jag har använt skyddbackar av ek, det funkar bra det också.

Föralldel! Sedan kan det vara rätt besvärligt att få på drevet, samtidigt som drivknuten skall på den splinsen på axeln, samtidigt som reglagekabeln inte får komma i kläm samtidigt som bälgen skall krängas på den inre och yttre flänsen. Avgasbälgen kan man vänta med till sist, den går att kränga på när drevet är upplyft och delvis upplyft. Alla slangklämmorna skall placeras så att dom går att (nästan) komma åt och att dess förskruvningar inte skaver mot någonting. En slangsklämmeskruvmejsel och en liten hylsnyckelsats med minst en lång förlängare, kardanknut och 7mm hylsa klarar man sig inte utan. Om du känner en fingefärdig pianospelare, illusionist, ficktjuv eller annat person med bra motorik i fingrarna så tag denna till hjälp! Ja, och en viktig grej man lätt kan glömma… Reglagekabelns hölje skall låsas fast med en hake på drevets utsida och samtidigt dess framsida, alltså vid hålet där den går in i drevet. Vill minnas att det inte är metriska mått på den skruvskallen, jag minns inte exakt, men tror ringnyckel med spärrfunktion på 11 eller 12 mm passar. Anbringa gärna gänglåsning på dom skruvarna på drevet som du sedan inte kommer åt då båten ligger i vattnet. Särskilt ”plunchen” eller vad den heter, den runda grejen som fixerar drevet i styrhjälmen, den vill man inte tappa för då kan man inte styra båten. Om den där ”plunchen” sitter svårt fast på hösten när drevet skall tas av, finns det ett knep. Det finns två mindre gångade hål i den, i dessa hål passar skruvarna till drevets kåpa. Skruva i dessa skruvar i dessa hål då lyfter man upp ”plunchen”.

Nu har jag läst bruksanvisningen i lugn och ro, är väl litet klokare. Men det står ingenting i den om mitt problem, jag har dock tagit reda på vilka färger kablarna från EC har som är anslutna till tändningslåset. Rör och blå, skall se om dom går att koppla bort, jag kan ju ta tillfälligt ta bort hela multikontaktdonet som sitter på tändningslåset för att se om lysidoderna (två till antalet röd + grön) slocknar.

På EC skall elektronikenheten av säkeretsskäl vara ansluten till två olika batteribanker, om spänningen diffar med 2 volt mellan dessa blinkar det rött, det skall även blinka om spänningen är för låg, men detta gäller ju då Volvo-Pentas EC, gissningsvis kan det vara ungefär detsamma för dig.

EC och EVC är vad jag förstår väldigt olika varandra. Svågern har Dual station i sin båt, den tycks vara ett digitalt monster, med en massa funktioner som iallafall inte svågern, behöver. Min EC är sannolikt något mindre digital. EC har bara en återfjädrande knapp att trycka på och jag misstänker att det är några olika funktioner i samma knapp beroende på hur man trycker, suck! Dessutom då en tvåfärgad lysdiod som antingen lyser grönt eller rött, eller är släckt, eller kan blinka… Jag har hela manualen för motorn, och ett särtryck med instruktionerna bara för EC, dessutom en inplastad snabbmanual. Jag har aldrig tagit något endaste Nobelpris (lika bra det för jag äger ingen frack och Kungen har jag träffat ändå) men jag klarar mig bra i vardagen har inga (vad jag vet) kognitiva handikapp eller andra diagnoser, jag behärskar några olika språk, bland annat svenska, jag kan både skriva och läsa, samt räkna litet också. Jag har en gång lyckats följfölja en universitetsutbildning och innan dess två olika gymnasieutbildningar, men det finns en och annan grej jag bara inte förstår, en av dessa är ECs manual… men jag brukar ha den inplastade snabbmanualen framme och trycka på knappen x antal gånger enligt instruktion och ibland ser det ut att bli bra, ibland händer ingenting. Ibland lyser och blinkar lysdioden i grönt eller rött, men ibland lyser den grönt hela tiden, hursomhelst funkar reglaget som det skall ändå, även om det inte stänger av sig. 😀 Edit, jo batterifrånskiljren till motor/startbatteriet bryter strömmen till startmotorn och till den säkringsdosa till vilken EC äro kopplad. Vid kontroll på aktuell säkring till EC så är den spänningslös vid avstängd batterifrånskiljare. Jag kollade då jag misstänkte att ett skiljerelä kopplad efter solcellsregulator kan koppla ihop olika batterikretsar ombord, men så illa var det inte.

Köp helst Volvo-Pentas original knut- och avgasbälg. Det finns olika fabrikat med piratdelar, Orbitrade är den minst dåliga av piratbälgarna, men två år i rad har avgasbälgen havererat nån gång under säsongen. Så numera blir det V-P original, dyrare men man känner med en gång att det är en annan materialkvalitet. Det finns servicestatser att köpa, Kanske Olsson i Ellös levererar Orbitrade… men du kan se på bilden hur grejerna ser ut. Avgasbälgen tycks inte ingå i satsen. Det finns avgasbälgar med eller utan klaff, om du har en klaff, en ”gummiflärp” längst ut på avgas och kylvattenutsläppet på kavitationsplattan så skall du inte ha någon klaff i bälgen och vice versa. Vidare finns det två offeranoder som byts varje vår, en runt propelleraxeln och en längst ned på skölden, det är lätt att köpa fel, då det finns några olika varianter, inte bara att det skall vara zink för västerhavet och aluminium på ostkusten, utan det finns två olika dimensioner på den som skall sitta runt propelleraxeln. Sedan finns det två nylon- (eller plast-) bussningar i lyftgaffeln (om den nu heter så) dessa brukar spricka och bör då ersättas, dom finns i två olika dimensioner, iallafall för 290 duoprop. Senare 290dp-drev skall ha den som har större diameter. Någon gång bör man ju även byta kylvattenslangen, som är rätt besvärlig att komma åt och få loss på sköldens insida. Reglagekabeln till ”backslaget” kan ju vara en vinst att byta sisådär vart femte eller tionde år, om du har ett elektroniskt reglage märker du inte att den kabeln kärvar förrän reglaget larmar med felkod, om du har en traditionell mekaniskt reglage märker du att det går trögt och blir svårt att växla. Kolla även att kuggsegmentet på styrhjälmen är helt och kuggar in i kugghjulet till drevvinkelgivaren, detta segment har en jäkla förmåga att spricka vid skruvhålet, trots att där finns en bussning. Utan detta kuggsegment fungerar inte drevlyften riktigt som den skall, lite beroende på omständigheterna.

En grej ombord som jag inte riktigt satt mig in i är reglaget, en elektronisk grej på förarplatserna och en slags servoenhet i motorrummet. EC heter den, den är ju inte riktigt förhistorisk men rätt gammal ändå. Motor och båt är i från cirka 2003. Motorn är en KAD43. I de elva år jag ägt båten har det från och till varit så att reglaget inte har stängts av när jag stannat motorn och stängt av tändningen. Den gröna lysdioden har då lyst, liksom den gör när motorn är igång och det aktuella reglaget är aktiverat. Förre ägaren påtalade det också, och sade att det hjälper att bryta start/motorbatteriets avskiljare, och det hjälpte de första åren, men inte nu, eller inte alltid numera. Var skall jag felsöka? Tändningslåset? I den nästan helt otillgängliga servoenheten som sitter väldigt illa till i motorrummet under skarndäck? Eller finns felet i något av reglagen? Ja egentligen är ju detta inget stort problem, det behöver inte lösas, men enheten drar några milliampere ström och jag är rädd att alltihopa skall haverera, och jag är mer rädd att jag gör felet värre om jag börjar meka med dessa grejerna. Ja lysdioden lyser med fast sken, grönt, och rött om det andra reglaget är aktiverat. Kan tänkas att jag har fel, men tror det även lyser rött då friläget är ilagt men med aktiverad ”gasfunktion”. Någon enstaka gång har det blinkat i någon frekvens som skall motsvara någon felkod, men det har upphört under den tiden det tar att försöka att läsa in och förstå manualen.