Georg_Ohm

Just det, färskvattensystemet kan ju ha en och annan suspekt koppling eller förgrening. Om det finns en VV-beredare är det ofta läckor på varmvattensidan, då sällan plastslangarna tål värme och kryper under slangklämmorna. En läcka efter pentrypumpen gör ju så att pumpen startar i tid och otid. Om det läcker innan den pumpen, så ser du ju det på nivån i tanken. Jag brukar också rekommendera att smaka på vattnet, smakar det havsvatten, glykol, diesel, bensin, latrin eller ingenting…? Om septiktanken eller dess slangar skulle läcka känner du ju det på lukten… så lukta först! Med båten i sjön startar du motorn och kör den varm, sedan kollar du noga med hjälp av ficklampa och/eller inspektionskamara, som redan föreslagits och kollar alla slangar, pumparna, värmeväxlaren, oljekylaren, ev intercooler och sådana grejer om det läcker. Men om det nu läcker in sjövatten vid stillaliggande satsar även jag på styrtappen i sköden/drevet jag vet inte hur det ser ut på alphadreven men det är vanligt att det finns en eller två smörjnipplar där du kan trycka in en himla massa fett nu och under resten av säsongen, det brukar hjälpa. Som redan sagts är styrtappen väldigt misstänkt, men det finns ju andra grejer också där det kan läcka. Bordsgeneomföringar till olika avlopp, tillopp eller till loggens paddelhjulsgivare, om du har en sådan. Läckor i skrovet är illa, än värre om det läcker in nederbörd uppifrån… Men inläckt mängd förefaller vara för omfattande för att enbart vara regn eller stänkvatten. Men lukta först och smaka sedan försiktigt på vattnet, det brukar ge en bra ledtråd, iallafall om du navigerar i salt eller bräckt vatten. Strax innan avrustning och torrsättning förra hösten fann jag en lågviskös röd vätska längst ned i skrovet. Tänkte först att det kunde vara hydraulolja till styrningen eller drevlyften, men det var det inte, det luktande inte så, det vara en öppnad baginbox med rödvin som hade fått sin avtappningkran skadad och läckt någon halvliter. Nu har jag saltvatten i kölsvinet, styrtappen, ny fettspruta är redo och nyservad länspump med automatik. (Julas fettspruta är väldigt bra och lätt att ladda).

Gnissel kan bero på två saker, slirande remmar och ett (eller två) kullager i generatorn som sagt upp sig. Tag bort generatorns drivrem och se (eller hör) hur det blir, vrid även på generatorns remskiva för hand och känn efter om den känns trög eller att den liksom rör sig stegvis, isåfall är det lagerhaveri. Olssons i Ellös, Olsson Parts, har billiga generatorer till V-P, annars kan man lämna in den på fordonselektrisk verkstad för renovering, och det är inte speciellt svårt att byta lager själv, men man behöver en avdragare. Hos www.kullager.se kan du köpa nya lager, det skall stå instansat ett art.nr i den yttre ringen, och det brukar vara kapslade kullager i generatorerna.

Därför att jag hade ett sådant i ankarboxen i förra båten, något som ägaren innan mig installerat, så grejerna hade några år på nacken och det var ingen vacker syn.

Inte jag heller, men jag uppfattade det som om trådskaparen skulle sätta upp intagskontakontakten där och centralen på insidan, men jag kanske missförstod. Men det är direkt dålig idé att sätta upp intaget i ankarboxen, kanske bättre i ett sådant där fack man har på insidan av sittbrunnssargen. Det blir visserligen en snubbelrisk med landstömskabeln liggandes på däck i hamn, och vissa gummikablar har en dum förmåga att ”krita” dvs lämna svarta märken efter sig när dom blir några år gamla. Sedan då den något provocerande motfrågan som brukar ställas i sådana här diskussioner… - Du har aldrig funderat på att skippa landströmsinstallation till fördel för en ordentlig solcellsanläggning? Eller du kanske redan har en solcellspanel som inte förmår att själv försörja kylskåpet? Men helt klart är att det ena inte behöver utesluta det andra.

Suck… Det har redan sagts, eller skrivits, så här skall det inte se ut, man skall ha så få kablar som möjligt anslutna till plus och/eller minuspolerna, helst bara en på varje. Sedan kan man ju ansluta dessa extrakablar till en gemensam plint, och försäkra sig om att dom är avsäkrade. På bilden ser det ut som om det finns en klen röd kabel som förbinder de båda batteriernas pluspoler, så skall det inte vara. Om två batterier skall kopplas ihop skall det vara med grova kablar, om nu batterierna ingår i samma batteribank. Om båtens startbatteri och förbrukningsbatteri är ihopkopplade på sådant sätt riskerar du att förbruka båda i hamn och inte har någon ström kvar att starta motorn med när du skall lämna hamnen. Det är ingenting konstigt med att visaren på voltmetern fladdrar litet, varje gång du slår på en förbrukare så hoppar nålen till, det blir ett spänningsfall, men generatorn kompenserar detta, men det tar någon halv sekund eller mindre och då hoppar nålen tillbaka. Det låter nästan som om du har generatorfel, som redan nämnts. Jag blev litet byxis häromdagen då mitt larm tjöt och min laddningslampa lyste när min motor gick på tomgång… Nästan ny generator. Men jag hittade en anslutning på generatorn (DF, tror jag det var) som var dåligt åtdragen, och när den var åtgärdad funkade det igen. Men kolla om du har någon som är kunnig i båtel i första hand, eller allmän fordonsel i andra hand, i bekantskapskretsen och tag hjälp med att felsöka samt städa upp i elsystemet. Men du kan ju själv kolla anslutningarna på generatorn, kabeln från generatorn som går till batteriet, inte alls sällsynt att denna, båtens viktigaste kabel, kan vara oxiderad i anslutningen framförallt vid batteriet. Sedan kan du ju kontrollera generatorns drivrem, så att den inte slirar, för då kan laddningen fallera.

Mmmm så kunde det vara för mig också, ibland, men det beror på att GPS-mottagaren är långsam i starten, VHF-radion startar med en gång och larmar då om den saknar GPS-signal. Väldigt enkelt så får mina båda(!) plottrar komma igång innan radion sätts på. Men detta lilla problem försvann för några år sedan då en AIS-transreciver kopplades in i systemet, det tycks som så att den startar och tar emot GPS- och AIS-signaler sekundsnabbt.

Det brukar vara så på många (alla) marina motorer att larmet tjuter om antingen oljetrycket är för lågt eller att generatorn inte laddar. Så om det finns ett oljetrycksinstrument och en voltmeter i panelen kollad du vad dessa ger för mätvärde. Sedan, eller första av allt, så finns det ju också kontrollampor som lyser om oljetrycket sjunker eller om laddningen uteblir. Alltså börja med att kolla upp orsaken, inte symptomen!

Jag lämnade hemmahamnen i förmiddags. Hunden och jag är ute tillsammans. Frun kommer sent i kväll med personfärjan. Grötö i @Makros hemmafarvatten, efter det att bilden togs har det kommit fler båtar, återstår att se om dom stannar över natten. Det är fint väder, men blåser kallt, vinden har skrotat litet men nu kommer den från NV och blåser 11 m/s. Men det är lä inne i hamnen.

Med tanke på användningsområdet blir det ju förr eller senare brunt iallafall…

Ursprunget, trådstarten är svart två år gammalt. Det ligger väl i sakens natur firman inte vill avslöja hur saker och ting är inkopplade. Men som @Elkillen skriver är det lika bra att börja från början, bättre med ett kopplingsschema till motorn, så att du kan återställa dess kablar. Det brukar vara vanligt med sådana här imobiliserare att dom kopplar bort tändspolen, eller kortsluter densamma, kopplar bort bränslepumpen om man nu har en elektrisk sådan, och bryter manöverspänningen till startmotorns solenoid.

En stor rostfri (kvalitet A4) bricka, skall det stå, så fattar man vad det handlar om.

Nere i dyn är det rätt så syrefattigt, då rostar det långsammare. I min ungdom hjälpte jag farsgubben att gjuta bojstenar av betong i diverse gamla tvättbaljor och andra kärl. Men till slut blev det ändå en (egentillverkad) P-ring.

Lenco är bra! Kan kompletteras med gånglägesautomatik, men då blir det dyrt. Om nu inte motorns tilt är tillräcklig, (vilket den inte är eftersom den inte kan balansera båten i rolled) bör du ha trimplan som kan justeras under gång. Annars en ”Dolphine” eller vad nu dom där fenorna heter som man monterar på kavitationsplattan. Jag monterade sådana en gång på en femmetersbåt med 35 hästarsmotor, och det kändes som en ny båt med väldigt bra gångläge. Annars är jag tveksam till fixerade trimplan på akterspegeln, du bör kunna justera dessa under gång. ZipWake och liknande system är absolut bäst, men direkt overkill på mindre båtar, ävensom det finns sådana även till små båtar.

Gärna med låsmuttrar, så kallade ”Nylock” även med en stor rostfri (A4) på muttersidan. Man kan ta hjälp av en orangutang vid monteringen dessa har ju i allmänhet långa armar. 😄 Men ”typ” en fasttejpad mutter i en ringnyckel, som i sin tur är fastsatt på en båtshake eller annat långt verktyg. Inget enmansjobb iallafall.

Det blev treslagen lina, 18mm, av välkänt fabrikat. Jg är ju fortfarande konvalescent efter frakturen i armen, och andra operationen, så jag borde inte ha splitsat öglorna, men så blev det med ny ihängande smärta i några dagar.

Tömde du och fyllde du drevet nedtiltat eller upptiltat? För det blir en himla skillnad hur mycket man får ur eller i då, det skall vara nedtiltat vid båda tillfällena.

Jo jag musar schacklar, men visste inte att det hette så. Men mina cirka 40 år gamla schacklar (eller används sigularformen även i pluralis?) går så trögt att skruva så det behövs inte. Annars har jag använt buntband, men det är kanske inte sjömansmässigt? Det finns inga Y-bommar på min brygga, lokalt traditionell båtplats vid träbrygga med moringar och med stolpar som akterförtöjning.

Jag avser fast förtöjning.

Jag tittade på mina fasta förtöjningstampar. Det är nog dags att byta ut dom. Min far fick med dessa när han köpte en begagnad Olsson 88 1982, och dom tamparna var inte direkt nya då. Det är sannolikt Ø 18 eller 20 mm, 2 x 2 meter med Forshedadämpare, kaus med galvad schackel i ena ändan och splitsad ögla i den andra. Farsan använde aldrig dessa, men jag har använt dom i minst 30 säsonger. UV-strålning, saltvatten, nötning… men dom har klarat sig bra. Nåväl, jag kollar på olika linor, funderar på vilken dimension jag skall ha, man skall ju alltid förtöja för storm… båten väger omkring 5500 kg, kanske 5-600 kg mer med fulla tankar. Det blir ju även nya gummidämpare, kaus och kanska jag skall satsa och lyxa till det med rostfria schacklar. Biltema i all ära, dom har emellanåt bra grejer, men nu blir det nog att handla i en av tre närliggande båttillbehörsbutiker.

Efter första frostnatten efter torrsättningen brukar havstulpanerna kapitulera, möjligen ett par frostnätter till. Dom fryser alltså sönder och kan lätt skrapas bort men en vässad spackelpade, engelsk spackelspade eller helst en isskrapa av plast som inte skadar gelcoaten, ”stålborste” med annat material i borsten än stål kan fungera också (stålborste lämnar rostspår efter sig).Om man använder en isskrapa skall man bära arbetshandskar då det annars är lätt att skada knogarna. Det blir en ring av kalk kvar efter havstulpanen, jag målar bra över den, och det går bra. Jag får ofta kolonier av havstulpaner på olika ställen på båtens botten, men dessa kolonier brukar inte etablera sig på samma ställen som säsongen innan. Jag skulle kunna tänka mig att en stark lösning med exempelvis Clas Olssons citronsyra kan lösa upp kalkavlagringarna efter havstulpanerna likväl som kalkavlagringarna i kaffekokaren. Och citronsyran är billigare än diverse mirakelmedel, men klart den är inte tixotrop om du inte blandar den med tapetklister eller rabarberkräm. Rabarberkrämen innehåller oxalsyra som i sin tur löser anda sorters avlagringar. Så mitt råd är att ta det lugnt, när man tar upp båten i fritidsbåtshamn, marina eller båtklubb brukar det ingå en avspolning med högtryckstvätt av båtens botten. Endast det kraftigaste professionella högtryckstvättarna rår på havstulpanerna, eller rättare sagt, ”inte ens dom” klarar det till 100%, det blir alltid några kvar. Så invänta frosten och eliminera dom envetnaste när dom frusit ihjäl.

Har du provat med en slagskruvmejsel? Om du under några dagar försöker att spraya på rostlösningsvätska och sedan går på med en slagskruvmelsel. Annars är nu värme klassiskt. Jag gissar att pedistalen är av aluminium och skruvarna av rostfritt stål, ja då kan det sitta fast rätt så bra. Om det är rostfritt stål i skruvarna är det ju litet svårt att borra ur skruvskallarna, men det går.

Javisst, ”tankbilsslang” en stuvbit hos Hydroscand.

Magnetkopplingen är inte unik för marinmotorer. Man återfinner likadana och liknande i personbilars och lätta lastbilar där dom kopplar in och ur kompressorn till luftkonditionering, och även för att koppla in och ur generatorer, varför det skall vara nödvändigt. Så magnetkopplingen kan vara billigare om man letar på landsvägsfordonsmarknaden. Jag har även sett att ”Mr Wang i Kinna” * har denna komponent i sitt stora sortiment. * AliExpress i Folkdiktaturen Kina.

Mina mått kan tänkas vara ungefärliga, det är en gammal torr slang som jag mätt på. Jag ser nu att det finns en Hydroscndfilial alldeles i närområdet, jag får besöka den butiken i morgon. Tack för tipsen alla tre!

Jag behöver en kort bit, omkring 400 mm av en bränslesäker slang med innermåttet 47 mm och yttermått ungefär 58 mm. Var någonstans, helst över disk i göteborgsområdet, finner jag sådan slang? Slangen skall sitta i påfyllningen till en bränsletank.