Georg_Ohm

Jag ser härikring på stora fartyg som ligger till ankars en bit ut, dom har även däcksbelysningen tänd. Dom syns ju minst 10 nm. Så i en fritidsbåt kan man ju då som redan föreslagits även ha någon form av belysning som lyser upp själva båten, det finns ju numera högintensiva LED med reflektioner. På den gamla radarn som jag nu håller på att byta ut, hade jag en stripp med vit reflextape hela vägen runt. Jag har sett båtar som har båtens namn utförd i reflekterande material, kanske inte jättesnyggt, men det kanske hade en anledning. Själv ligger jag aldrig förtöjd utan kontakt med land, opraktiskt om man har hund ombord… Men jag har iallafall en väldigt starkt lysande LED-ankarlanterna, Biltemas, den har hängt med flera år nu och lyser lika starkt.

Så äntligen… det läcker en del vatten in vid styraxeln, det går åt mycket fett för att täta detta. Så nu har jag äntligen fått tummen ur… Först demonterade jag rören till och från turbo och intercoolern för att öht komma åt. Jag har ännu inte demonterat styrarmen, det är rätt kladdigt från allt fett jag sölat med där. Här finns två styrcylindrar, en som tillhör hydraulstyrningen och en som är kopplad till servopumpen. Sedan en delvis hemmabyggd roderlägesgivare, som jag nu inte minns hur jag monterat… Det får demonteras i morgon. Jag har demonterat nummer 1, 2 och 3 i figuren. Trimgivaren, nr 4 är det bara att lyfta den rakt upp? Det står i boken att man skall byta diverse bussningar, bland annat nummer 8, så det är väl lika bra att göra det. Drevdelar.se är dom bäst på sådant eller finns det andra firmor som är bra? Jag tror inte att Olssons i Ellös har grejer till drevet. Sedan skall styrarmen lossas med insexnyckel 5/32”, undrar om en 4 mm insexnyckel passar, eller förstör jag insexfattningen i skruven? Enligt verkstadshandboken som inte är direkt övertydlig tycks det räcka att knacka med en gummiklubba på styrhjämen för att alltihopa skall lossna… Jag har ju läst hur ni andra svurit och bankat in kilar för att få grejerna att separera. Jag tog iallafall en kompis till hjälp med att justera ventilspelet… ja det kontrollerades, det var 0,4 mm genomgående, bladmåttet gick emellan lika trögt vid alla ventilskaften och vipporna. Så skall spridarna, eller insprutarna demonteras, har lånat en avdragare, men behöver man verkligen demontera alla bränslerören även vid pumpen..? Det är ju ett himla jobb innan jag kommer åt dom anslutningarna, här sitter ju oljefilter och bränslefilter och några andra grejer ivägen.

Kontrollerat ventilspelet på min KAD43. Börjat att demontera styrgaffeln. Hämtade en justerad propelleruppsättning igår i Surte.

Ja, faktiskt, kompisen och jag bordade gummibåten och draggade med en liten enkilosdragg, men det var som att hitta ett halmstrå i en hög med nålar. Så om nu ingen annan tagit upp denna lina och ankare så ligger det kvar ännu.

Ja hoppas att ankarlinan håller…. Jag emotsäger dig inte angående ankarets förmåga, jag har ju aldrig ägt eller testat ett sådant. Även jag har läst diverse ankartestar, och vad jag minns av vad en svensk båttidning skrev för flera år sedan, var det att vinkeln mellan flyna och tenen kunde skilja sig åt, och att då den ”korrekta” vinkeln som äkta patentskyddade Bruce hade var mest optimal och framtagen efter djupgående(!) tester. Sedan när Bruces patent löpte ut började kopiorna tillverkas med denna ”korrekta” vinkel och blev då bättre, ja trot om du vill… Ytterligare en ankringsanekdot från Bohuslän, denna gången från Bassholmen, men inte i den vanliga hamnen, utan vid udden i ost nedanför Villa Sandvik. Tidig kväll i juli. Det luktar bränd fotogen från de nyss tända grillarna. En 35 fots nytillverkad och blank segelbåt kommer sakta in för motor. Besättningen väljer ut en bra tilläggningsplats som rorsman styr emot. Frivilliga gardet på land radar upp sig för att ta emot förtöjningslinorna. Så fäller rorsman ankaret omkring 25-30 meter från land, plums och ett lätt rassel då det blanka ankaret passerar vattenytan och den blyade linan löper ut. Men…. linans andra ända är lös, den sitter inte fast i båten. Efter ett dämpat meningsutbyte ombord vänder segelbåten och försvinner i sommarkvällen. Jag konstaterar att det är för djupt för fridykning på den platsen, vill minnas att det är omkring 10-12 meter djupt… Då kostade ett 15 kilos rostfritt Bruce omkring tusen kronor och en 30 meter blyad lina kostade kanske ungefär detsamma, men det är ju nu flera år sedan. sens moral: Kasta inte pengarna i sjön! Eller gå inte över ån med alla äggen i samma glashus…. eller hur nu det är man säger…

Som sagts, av miljöskäl undvik blästring! Men det finns ju firmor som utför sådant under kontrollerade former, lir dyrt och det går inte att göra varesig rut- eller rotavdrag…😀 Punktbläster… ja om du avser små begränsade ytor, men till en hel båtbotten, även på en liten båt så tar det en evighet. Jag har punktblästrat med fins sand i litet spridda skurar på ett rostigt smidesstaket, jodå det går men tar tålamodsmässigt alldeles för lång tid, och det flyter runt en massa sand i omgivningen.

😀Om man skall kasta sitt ankare gör man ju det i en container för metallskrot på återvinningscentralen. Iallafall om man får tro bezzerwissarna med olika grad av Aspergers symtom. Om man skall uttrycka sig korrekt i enighet med ”nautiskt nonsens” så är det korrekta ordvalet att man ”fäller ankaret”. Det är även ett kommando till avdelad besättningsmedlem.😄 Lättare draggar kan man väl iofs svinga runt och kasta i sjön, bara man först förvisar sig om att dom är fästa i båten med en lämplig lina. Längs den så kallade ”Västkusten” liksom längs övriga kuster, kan bottenneskaffenheten variera en hel del. Så det bästa alloroundankaret är nog ett sådant för femtons fartygsankare, men dom är ju direkt svåra att få med sig ombord, och om man lyckats fälla ett sådant överbord blir det än knepigare att ta upp det. Så att rekommendera det bästa ankaret för aktuellt kustavsnitt är ju svårt, å andra sidan kan man ju inte heller ta med sig flera olika ankartyper ombord. Men med en bra bit kätting mellan valfritt ankare och ankarlinan löser några av ankringens problem, mer om det längre ned. Det finns ju billiga draggar och svindyra patenterade ankare av otaliga modeller på marknaden, att köpa sig ett svindyrt blankpolerat ankare av rostfritt stål är ju i ordets alla meningar ett bra sätt att kasta pengarna i sjön. Vid enkel förtöjning i naturhamn med förstäven mot land är det i min mening är ofta ett billigare galvaniserat ankare av välkänd modell från den där ”temabutiken” minst lika bra som dom dyrbara med fina registrerade företagsnamn, ok leran glider inte av lika lätt det rått galvaniserade ankaret när man väl fått upp till vattenytan, det är kanske enda skillnaden. I dom mest frekventerade naturhamnarna i Bohuslän brukar det vara en ganska hård lera som her en bra ankarbotten, ibland är det sand som det är svårare att få grepp i. Några få ställen har rent hälleberg, granit, på botten och där får ju inga normala ankare för fritidsbåtar fäste. Få bottnar har fint grus, och det kanske är tur, för då blir det litet mer svårankrat, men inte omöjligt På vissa ställen växer det ålgräs på botten (=fiskarnas batnkammare) och där brukar det vara ankring förbjuden, men då kan det vara så att man lagt ut bojar istället, och då behöver man ju inte ankra. (I gästhamnarna i Bohuslän är det numera nästan alltid boj eller mooringslina som gäller)… Men för det mesta är det så att man skall ha en bra bit kätting mellan ankaret och linan, det finns ju blyade linor också som kan funka lika bra. Grejen är nu den att kättingen eller blyet i den blyade linan tynger ned ankarets ten mot botten, så att flyna kan ploga ned sig i sedeimentet och då ge bra fäste. Om man nu har ett ankarband istället för lina och då ett bandankarspel, som inte greppar kätting, då kan man hissa ut en tyngd fäst vid en schackel på ankarlinan, för att få ned dess vinkel mott botten. Men alla har ju sitt favoritankare, jag har mitt! Jag har ju ankarspel så jag behöver inte stuva undan eller anstränga mig för att ta upp mitt 15 kg tunga äkta Bruce, till det har jag 30 meter kortlänkad kätting, ingen lina. När jag fällt det ankaret blir det i nittiofem fall av hundra ett bra fäste, någon gång alldeles för bra, och det är nu egentligen inte så bra. Kan tyckas vara överdimensionerat till en 5500 kg tung motorbåt. Man förtöjer ju ända med fören mot vinden i så bra lä det bara går och förvissar sig via olika vädertjänstappar eller sjörapporten om att vindkantring inte skall ske under natten, eller så förtöjer man så att man räknat med en vindkantring. Men i olika båtar jag ägt har jag för det mesta haft brucekopior av olika tyngder, jag kan tänka mig att 7,5 eller 10 kilo med fem meter kätting fyller dina behov på dom flesta ankarbottnarna utmed västkusten. Dessa ankare plöjer ner sig bra i lerorna om man drar fast dom med hjälp av båtens motor den sista metern in mot land. Möjligen skulle du kunna klar dig med en femkilos brucekopia, men det är dumt att chansa. Vad jag upplevt med brucekopiorna är det att flyna inte är tillräckligt vassa, men det är lätt avhjälpt med en sjysst vinkelslip och några lager med kallgalvanisering. I reserv har jag såväl en ihopfällbar 10 kg dragg, och den kommer nog att lämnas hemma kommande säsong, kanske kastar jag den, då i en container för metallåtervinning. Den är direkt tveksam, jag har sällan fått fäste med den. Jag har även ett sådant där ankare som togs fram för sjöflygplan på 1930-talet, heter ”CQR” det ser ut som en plog, med en led mellan flyna och tenen, en led i vilken man kan klämma fingrarna. Här finns fyra-fem meter kätting mellan linan och kättingen. Tja… det ankaret kanske är halvbra, eller halvdåligt. Jag har aldrig använt det som ensamt ankare, men väl som extraankare utlagt mot vinden i naturhamn, och det fick så bra fäste en gång på lerbotten att det var väldigt svårt att få upp bara för hand, men annars… har kunnat lyfta det rakt upp från gummibåten utan större kraftansträngning. För en del år sedan, Stora Dyvik på Otterön, en bit utanför Grebbestad i Bohuslän. Vikens namn beskriver hur botten ser ut ganska bra, det är en lös lera, iallafall längs stränderna. Det går bra att ankra med bra grepp, om man fäller ankaret långt ut från stranden. Vi kom in en tidig kväll, fick bra ankarfäste och fann bra bergdubbar att förtöja i. Intill låg en snipa på omkring 7-8 meter Ägaren av snipan frågade om han kunde få förtöja i vår akterknap då han inte fått något som helst ankarfäste. När jag tittade efter hängde hans ankarlina rakt ned i 90° vinkel mot vattenytan. Javisst fick han det. Ett av barnbarnen som var med oss ombord, erbjöd sig också att ro ut ankaret åt honom, vilket också skedde. Men innan dess fiskade snipägaren upp en femkilos vanlig dragg, och den av fortfarande ihopfälld…. Jag fällde någon halvt sarkastisk kommentar om att det var ju inte alls konstigt att den draggen inte fäste, dottern blev så himla full i skratt så hon var tvungen att gå ned under däck… Förövrigt bestod snipägarens ankarlina av sådant där blått plastsnöre , ett sådant som den där mannen som hette ”Ove” försökte att reklammera…

Hmmm det tycks ju inte gälla på nederländska kanaler, ingen regel utan undantag . Men det tycks ju gå an om dom håller sig ovan vattenlinjen, och undrar om man kan få rabatt?

”Sjuåring fick spö av sin far”🤮 Det som fått mina barn och mina barnbarn att tröttna på spinnfiske är ju framförallt två saker, 1 trassel, vilket även får pappan eller morfar/farfar att tröttna och uttrycka fula besvärjelser som inte alls är lämpade för barnaöron. En kapslad haspelrulle på ett klass eller eller klass två-spö kan ju vara bra till en sjuåring, först vid 10-11 års ålder har mina barn respektive barnbarn börjat att kunna använda öppna haspelrullar utan att det trasslat till sig allt för mycket. När är man mogen för flugfiske..? I övre tonåren? Sedan har dom lyckats med att kroka varandra, sätta en spinnare i hundens päls, eller en kustwobbler i ankarlinan, sådant som man gärna vill undvika. 2, vilket redan nämnts, är ju då bristen på fisk. Det brukar ju även vara dumt att försöka fiska makrill i maj och oktober, eller försöka ge sig på att fiska abborre utanför Lysekil, som en av mina inlandsfödda barnbarn föreslog. Det gäller ju då för ”vårdnadshavaren” att bjuda på de teoretiska förutsättningarna. Min far lovade eller snarare hotade mig med ”att äta upp all fisk som jag lyckades fånga” något han då tvingades att ”äta upp”. Det var på den tiden det fanns en art som heter ”torsk” i överflöd i de bohuslänska fiskevattnen. 2b är bottennapp med förlorade drag. 3 är ”övrig distraktion” alltså mobiltelefoner, skärmar, asociala medier och sådant. Du har ju fått bra tips från @Mackey @ChristerN @Mercury_44XS och @Strosselhuset. Nu finns det en himla massa sportfiskegrejer i överflöd ombord från min aktiva tid som sportfiskare, men jag ser att såväl Biltema som Jula säljer billiga nybörjarset och en del drag och annat som kan vara bra att ha, och det kan ju vara en bra början att köpa något billigt att börja med. Förr sålde ju alltid ett och annat varuhus såsom EPA alltid bra nybörjarset från ABU, men varesig EPA eller ABU i Svängsta finns inte kvar, iallafall inte EPA som varuhus, dom tre bokstäverna har fått annan innebörd som en irriterande LGF.

Det skall det göra, sitta avstängninskranar på slangarna alltså. En kran både på tillflödet och en på returen. Om det är en sådan där röd tång eller klämma som är avsedd att klämma motsvarande slangar på bilar med så kan det eventuellt funka, men litet tveksamt… en struvtving och två små brädbitar funkar nog bättre. I annat fall kan du ju tappa av litet kylvätska så nivån hamnar under anslutningarnas nivå, som är strax under termostaten/termostarna.

Det låter som om du seriekopplat 2 av panelerna när du får ut 24 volt innan regulatorn, jag brukar få omkring 28 volt innan regulatorn med seriekopplade paneler i solsken…. Men jag kanske missuppfattade? Isåfall läs vidare. Men om spänningen innan regulatorn är omkring 24 volt behöver du inte bekymra dig, den måste ju vara högre än batterispänningen för att det skall bli laddning öht. Det viktiga är ju att utspänningen inte överskrider batteriets gasningspunkt som enligt olika ”batterisidor” på internet sägs ligga på 14,4 volt, jag har mätt upp att gamla batterier börjat gasa (=bubbla) redan vid 14,2 volt. Under en gymnasieutbildning på 1970-talet fick jag lära mig att en optimal laddningsspänning för traditionella syra/bly-batterier var 13,9 volt, en uppgift som jag inte idag kan verifiera på internet. Det råder väl litet delade meningar om man skall sekekoppla eller parallellkoppla panelerna, jag har testat båda delarna, tycker inte det blir så stor skillnad, men parallellkopplade paneler är mindre känsliga för om en panel skuggas. Hursomhelst så brukar det inte vara inspänningen som begränsar regulatorerna, det brukar vara hur stora strömmar dom klarar av att reglera. Din regulator sägs klara av 75 volt, och den skall ju då kunna reglera 10 A. Mina båda 100 watts parallellkopplade paneler med MPPT-regulator har vid några tillfällen med hungriga batterier och strålande solsken mitt på dagen kunnat ladda på med 7-8 ampere nånting. Det står vidare i specen att din regulator tål en kortslutningström på 10 A, vid större ström skyddas den av ett elektroniskt skydd. MEN, sammanfattningsvis ger då tre seriekopplade 100 watts solcellspaneler teoretiskt 300 watt, vilket kanske kan uppnås vid molnfri himmel mitt på dagen vid ekvatorn eller i ett laboratorium. 300 watt vid 24 volt skulle då ge 12,5 ampere om nu batteriet är så pass urladdat att det kan ta till sig den strömmen, alltså är det över din regulators förmåga att reglera. Om du däremot parallellkopplar två 100-wattspaneler får du teoretiskt 8,3 ampere om spänningen fortfarande är 24 volt, och det skall ju din regulator klara av. Erfarenhetsmässigt vet jag att 2 x 100 watts-paneler, MPPT regulator, 280 Ah batteribank med god marginal klarar av att driva ett 42 liters kylskåp och en 42 liters kylbox plus båtens övriga elsystem med några timmars TV-tittande, laddningar av telefoner, surfplattor och laptop mm. Detta under en ”normalsommar” i motorbåt med minst en timmas motorgång per dygn, inbåst i hamn utan landström med delvis regn och molnigt väder brukar det klara sig två till tre dygn utan att batterikapaciteten understiger 50%. Du (och andra som läser detta) kan läsa och lära dig mer om solceller och dess regulatorer på 24volt.eu här finns även en del kalkylatorer som kan räkna ut olika elektriska eller fysiska grejer.

Hej! Jag har en Triton 29 som väger omkring 5,5 ton med halvfyllda tankar. Den båten är ju litet större än Targa 27, kanske mer jämförbar med Targa 30. KAD43 med 290 dp drev, jag har numera J3, hade B3 innan. Ingen skillnad på dessa propelleruppsättningarna, omkring max 20 knop vid ca 3500 RPM på våren.

NEJ! inte heller metoden med att klämma i ett skruvstäd med en mutter mot kabelskon. Det skall vara en riktig presstång, bäst är ju dom hydrauliska, men även en avsedd för muskelkraft med långa skänklar duger om man vet hur man bär sig åt. Här finns det en bra kalkylator där du skriver in de olika parametrarna, kabellängd, spänning och förväntad ström.

Hej! Ja havstulpaner växer inte ovan vattenytan, men det finns det andra tulpaner som gör, dessa vållar dock sällan några problem för oss båtfarare. Jag har sprayat mina propellrar och eko- och loggivare med Internationals Trilux. Detta har inte hindrat påväxt, men färgen har iallafall hindrat att det blir större påväxtningar. Ekolodets signaler tränger igenom havstulpanerna om den nu inte sitter extremt stora kolonier på givaren. Besvärligare blir det på loggens givare som vanligtvis har ett paddelhjul, om man sprayar på dessa fastnar ju paddelhjulet ofta pga färgens tjocklek. På propellrar har jag även haft Hempels Silic One, och den färgen funkar också bra, men svårt att jämföra rättvist då jag testat olika färger under olika säsonger, då havstulpanernas larver varit mer eller mindre aktiva. Viktigt i sammanhanget är att du behandlar med en färg som är snäll mot den aluminiumlegeringen som du har i utombordsmotorns gjutgods, liksom i aluminiumpropellern, eller då använder en grundfärg som isolerar aluminiumlegeringen från den (nästan-) giftiga bottenfärgen, om nu denna innehåller ämnen som kan förtära aluminiumet. Men det effektivaste är ju att lyfta upp motorn, eller varför inte ta upp hela båten..? den landbaserade tulpanen är en lökväxt och ger sig inte på båtar.

Jag är dåligt uppdaterad, men senast jag hörde någonting om ostinidifararen Götheborg skulle den säljas till Kina… men hoppas att det är osant. Vi har ju kvar S/S Bohuslän iallafall.