Georg_Ohm

Om du nu vill göra dig av med en gammal brandsläckare, oavsett typ eller modell, så brukat det finnas en EU-pall med kragar på de större kommunala återvinningsstationerna, i avdelningen för miljöfarligt- (och brandfarligt-) gods. Men en endast två år gammal släckare är inte alls gammal, iallafall om då manometern visar grönt, som redan nämnts, liksom då att man kan vända och skaka på pulversläckarna någon eller några gånger om året. Jag har två pulversläckare ombord. Angående pulver, så är det ju egentligen ett jäkla skit, och det har ju också redan nämnts, men det släcker bra. Och brukar vara ett försäkringskrav. Lättvatten ”light water” har jag i källaren hemma, och det är ju avjoniserat vatten som skall ge mindre vattendroppar, en vattendimma som kyler och släcker bättre, för trä och porösa material, inte alls så bra till bränsle eller elektriska bränder ombord. Jag har även en större skumsläckare, som är bra till allt som kan brinna ombord. Sedan finns det en brandfilt i byssan. Det finns det en kolsyresläckare hemma i garaget, egentligen skulle ju den vara med ombord istället för en med pulver. Kolsyresläckare har jag använt i skarpt läge, dock inte ombord i en båt, det är effektivt om man lyckas komma nära brandhärden. En koldioxidsläckare för fast montage kan man ju ha i motorrummet, antingen med manuell- eller automatisk utlösning, koldioxiden tränger ju som bekant undan syret och den skadar ju ingenting som pulver och i viss mån vatten gör. Men man bör nu inte befinna sig i motorrummet om/när koldioxidsläckaren löser ut… Å andra sidan… brand i motor eller i bränslet ombord, man får ha en jäkla tur i oturen om man skall hinna dämpa en sådan eld, då den kan sprida sig explosionsartat, det kan vara ett bättre alternativ att hoppa i sjön än att försöka att släcka. Jag har bevittnat två båtbränder, den ena strax efter tankning, tre av besättningsmedlemmarna/familjemedlemmarna hoppade eller möjligen slungades överbord och klarade sig, det gjorde inte den fjärde, pappan, maken, som blev kvar i båten. Båten exploderade när motorn skulle startas, sannolikt var det en bensin, eller förgasad bensin i motorrummet som antändes av en gnista från startmotorn. Jag drömmer ibland forfarande (men inte så ofta) mardrömmar om detta, trots att den nu är omkring 45 år sedan. Den andra båtbranden var inte alls lika dramatisk, mer ett tillbud, brand i en hushållsrulle som hamnat på gasolspisen, det fanns en kastrull ned vatten och en brandfilt tillgänglig, som då användes innan det blev några egentliga skador. Jag har även bevittnat på håll hur någon kastade en stekpanna med brinnande innehåll överbord… Förebyggande är ju bäst, lämna allting hemma som är brandfarligt!🙂 Jag brukar ju säga att jag aldrig frivilligt går ombord i en båt med bensinmotor… det stämmer inte då jag faktiskt har varit ombord i en sådan x flera, men är ju mest för att retas jag brukar säga så, Men jag har nog aldrig varit så brandnojig som under de åren på 1980-talet vi hade en bobar motorbåt med förgasarbestyckad bensinmotor.

Ek är ett hårt träslag, undrar om järnek är hårdare… -Bra att del löste sig så långt!

Utan att kunna svara på din fråga minns jag en av min salige fars bryggrannar. När denne bryggranne spände åt häckstaget rätt så hårt så nöp propelleraxeln i hylsan. Jag minns nu inte vad det var för båt, men kan ha varit en tidig Albin Ballad. Som sagt inget svar på frågan, men ytterligare en ingångsvinkel när skroven blir alltför ”flexibla”.

Ja sådana kreatur ingår nu i A.A. Milnes menageri, heffaklumparna är dock snälla visade det sig.

Då kan det ju vara en Heffaklump, en Woozles eller en Jagular som jäklas med mig.

Jag har nu kopplat in plottern i båten, kopplat upp radarn via trådlöst och AIS via NMEA2000. Även ekolodsgivaren är inkopplad efter en litet krånglig kabeldragning. Och allting FUNGERAR! Jag brukar ju ha svårt att få olika saker ombord av olika fabrikat att kommunicera med varandra, då enligt NMEA 0183, då lyckades jag inte få ihop VHF och plotter trots att dom var av samma fabrikat. Samma VHF finns kvar ombord, jag byter väl ut den mot någon med NMEA 2000 någon gång framöver, då får det bli en Icom skulle jag tro. Men sjökortet vill inte vara med…”subsciption has ended” står det fast med ett längre meddelande. Det hjälpte inte att uppdatera. Så jag får väl ta ett snack med butikschefen igen.

Felsökt från båda styrplatserna idag och typiskt så funkar det som det skall.

Sådana skruvstäd är nog sällsynta. Däremot kan man lägga i två bockade aluminiumbitar i ett traditionellt skruvstäd. Kan du tillverka själv, eller köpa på exempelvis Biltema, det kan tänkas att sådana skyddsbackar även har en magnet på baksidan, Kolla här, finns i två storlekar. Dessa är av plast eller komposit. Jag har använt skyddbackar av ek, det funkar bra det också.

Föralldel! Sedan kan det vara rätt besvärligt att få på drevet, samtidigt som drivknuten skall på den splinsen på axeln, samtidigt som reglagekabeln inte får komma i kläm samtidigt som bälgen skall krängas på den inre och yttre flänsen. Avgasbälgen kan man vänta med till sist, den går att kränga på när drevet är upplyft och delvis upplyft. Alla slangklämmorna skall placeras så att dom går att (nästan) komma åt och att dess förskruvningar inte skaver mot någonting. En slangsklämmeskruvmejsel och en liten hylsnyckelsats med minst en lång förlängare, kardanknut och 7mm hylsa klarar man sig inte utan. Om du känner en fingefärdig pianospelare, illusionist, ficktjuv eller annat person med bra motorik i fingrarna så tag denna till hjälp! Ja, och en viktig grej man lätt kan glömma… Reglagekabelns hölje skall låsas fast med en hake på drevets utsida och samtidigt dess framsida, alltså vid hålet där den går in i drevet. Vill minnas att det inte är metriska mått på den skruvskallen, jag minns inte exakt, men tror ringnyckel med spärrfunktion på 11 eller 12 mm passar. Anbringa gärna gänglåsning på dom skruvarna på drevet som du sedan inte kommer åt då båten ligger i vattnet. Särskilt ”plunchen” eller vad den heter, den runda grejen som fixerar drevet i styrhjälmen, den vill man inte tappa för då kan man inte styra båten. Om den där ”plunchen” sitter svårt fast på hösten när drevet skall tas av, finns det ett knep. Det finns två mindre gångade hål i den, i dessa hål passar skruvarna till drevets kåpa. Skruva i dessa skruvar i dessa hål då lyfter man upp ”plunchen”.

Nu har jag läst bruksanvisningen i lugn och ro, är väl litet klokare. Men det står ingenting i den om mitt problem, jag har dock tagit reda på vilka färger kablarna från EC har som är anslutna till tändningslåset. Rör och blå, skall se om dom går att koppla bort, jag kan ju ta tillfälligt ta bort hela multikontaktdonet som sitter på tändningslåset för att se om lysidoderna (två till antalet röd + grön) slocknar.

På EC skall elektronikenheten av säkeretsskäl vara ansluten till två olika batteribanker, om spänningen diffar med 2 volt mellan dessa blinkar det rött, det skall även blinka om spänningen är för låg, men detta gäller ju då Volvo-Pentas EC, gissningsvis kan det vara ungefär detsamma för dig.

EC och EVC är vad jag förstår väldigt olika varandra. Svågern har Dual station i sin båt, den tycks vara ett digitalt monster, med en massa funktioner som iallafall inte svågern, behöver. Min EC är sannolikt något mindre digital. EC har bara en återfjädrande knapp att trycka på och jag misstänker att det är några olika funktioner i samma knapp beroende på hur man trycker, suck! Dessutom då en tvåfärgad lysdiod som antingen lyser grönt eller rött, eller är släckt, eller kan blinka… Jag har hela manualen för motorn, och ett särtryck med instruktionerna bara för EC, dessutom en inplastad snabbmanual. Jag har aldrig tagit något endaste Nobelpris (lika bra det för jag äger ingen frack och Kungen har jag träffat ändå) men jag klarar mig bra i vardagen har inga (vad jag vet) kognitiva handikapp eller andra diagnoser, jag behärskar några olika språk, bland annat svenska, jag kan både skriva och läsa, samt räkna litet också. Jag har en gång lyckats följfölja en universitetsutbildning och innan dess två olika gymnasieutbildningar, men det finns en och annan grej jag bara inte förstår, en av dessa är ECs manual… men jag brukar ha den inplastade snabbmanualen framme och trycka på knappen x antal gånger enligt instruktion och ibland ser det ut att bli bra, ibland händer ingenting. Ibland lyser och blinkar lysdioden i grönt eller rött, men ibland lyser den grönt hela tiden, hursomhelst funkar reglaget som det skall ändå, även om det inte stänger av sig. 😀 Edit, jo batterifrånskiljren till motor/startbatteriet bryter strömmen till startmotorn och till den säkringsdosa till vilken EC äro kopplad. Vid kontroll på aktuell säkring till EC så är den spänningslös vid avstängd batterifrånskiljare. Jag kollade då jag misstänkte att ett skiljerelä kopplad efter solcellsregulator kan koppla ihop olika batterikretsar ombord, men så illa var det inte.

Köp helst Volvo-Pentas original knut- och avgasbälg. Det finns olika fabrikat med piratdelar, Orbitrade är den minst dåliga av piratbälgarna, men två år i rad har avgasbälgen havererat nån gång under säsongen. Så numera blir det V-P original, dyrare men man känner med en gång att det är en annan materialkvalitet. Det finns servicestatser att köpa, Kanske Olsson i Ellös levererar Orbitrade… men du kan se på bilden hur grejerna ser ut. Avgasbälgen tycks inte ingå i satsen. Det finns avgasbälgar med eller utan klaff, om du har en klaff, en ”gummiflärp” längst ut på avgas och kylvattenutsläppet på kavitationsplattan så skall du inte ha någon klaff i bälgen och vice versa. Vidare finns det två offeranoder som byts varje vår, en runt propelleraxeln och en längst ned på skölden, det är lätt att köpa fel, då det finns några olika varianter, inte bara att det skall vara zink för västerhavet och aluminium på ostkusten, utan det finns två olika dimensioner på den som skall sitta runt propelleraxeln. Sedan finns det två nylon- (eller plast-) bussningar i lyftgaffeln (om den nu heter så) dessa brukar spricka och bör då ersättas, dom finns i två olika dimensioner, iallafall för 290 duoprop. Senare 290dp-drev skall ha den som har större diameter. Någon gång bör man ju även byta kylvattenslangen, som är rätt besvärlig att komma åt och få loss på sköldens insida. Reglagekabeln till ”backslaget” kan ju vara en vinst att byta sisådär vart femte eller tionde år, om du har ett elektroniskt reglage märker du inte att den kabeln kärvar förrän reglaget larmar med felkod, om du har en traditionell mekaniskt reglage märker du att det går trögt och blir svårt att växla. Kolla även att kuggsegmentet på styrhjälmen är helt och kuggar in i kugghjulet till drevvinkelgivaren, detta segment har en jäkla förmåga att spricka vid skruvhålet, trots att där finns en bussning. Utan detta kuggsegment fungerar inte drevlyften riktigt som den skall, lite beroende på omständigheterna.

En grej ombord som jag inte riktigt satt mig in i är reglaget, en elektronisk grej på förarplatserna och en slags servoenhet i motorrummet. EC heter den, den är ju inte riktigt förhistorisk men rätt gammal ändå. Motor och båt är i från cirka 2003. Motorn är en KAD43. I de elva år jag ägt båten har det från och till varit så att reglaget inte har stängts av när jag stannat motorn och stängt av tändningen. Den gröna lysdioden har då lyst, liksom den gör när motorn är igång och det aktuella reglaget är aktiverat. Förre ägaren påtalade det också, och sade att det hjälper att bryta start/motorbatteriets avskiljare, och det hjälpte de första åren, men inte nu, eller inte alltid numera. Var skall jag felsöka? Tändningslåset? I den nästan helt otillgängliga servoenheten som sitter väldigt illa till i motorrummet under skarndäck? Eller finns felet i något av reglagen? Ja egentligen är ju detta inget stort problem, det behöver inte lösas, men enheten drar några milliampere ström och jag är rädd att alltihopa skall haverera, och jag är mer rädd att jag gör felet värre om jag börjar meka med dessa grejerna. Ja lysdioden lyser med fast sken, grönt, och rött om det andra reglaget är aktiverat. Kan tänkas att jag har fel, men tror det även lyser rött då friläget är ilagt men med aktiverad ”gasfunktion”. Någon enstaka gång har det blinkat i någon frekvens som skall motsvara någon felkod, men det har upphört under den tiden det tar att försöka att läsa in och förstå manualen.

Det låter ju inte jättedyrt, även om det skulle vara exklusive moms. 500 A bör ju räcka till kan jag ju tycka, men har du mätt upp hur många A bogisen drar?

Bra bilder, men ändå litet svårt att se…. Jag tycker att det ser ut som om kontaktytorna varit behandlade på något vis men att den behandlingen delvis smält bort. En hög ström som hindrats av en resistans och så har inmatad effekt blivit till värme istället. Och i så fallet, om nu mitt antagande stämmer, så har ditt relä (eller egentligen ”kontaktor”) för klena kontaktbryggor. Var det specat till 100A? Så kanske du skall ha ett kraftigare, om det finns…? Alltså det har flutit en för hög ström genom kontaktbryggan och dess anläggningsytor, delarna har ”svetsats” fast i varandra varvid då bogpropellern hängde sig åt sb. Men om det en gång när grejerna var nya, funkade bra tillsammans kan man ju misstänka andra fel, någon mekanisk tröghet i bogpropellerns motor eller växel? en allt för låg spänning från batteriet, då vill naturlagarna kompensera och strömmen ökar (iallafall till en viss del).

Jag menade att det ”filtret” som medföljde en spolpump inte gillades av mig. Det bestod av två delar med ett rostfritt nät emellan, de två delarna satt ihop med en bajonettfattning med en tunn 0-ring som tätning. Den spolpumpen är en rätt kraftig membranpump på cirka 20 liter per minut. Då jag redan hade ett filter, eller snare en sil på toalettens inlopp använde jag det/den även till spolpumpen. Och det är en sådan här, sannolikt inköpt på Erlandssons brygga, den finns i två dimensioner för 13 eller 19 mm slang. Vad jag förstår skall du ha en pump som tar upp sjövatten till diskhon, då behöver du inte någon speciellt kraftig pump, och då räcker det med en sådan som jag använder. Men med viss paranoija bör den ju placeras så att man kan kontrollera den, och lätt tömma silen då det fastnat någonting i den. Om du då dessutom placerar bordsgenomföringen lättåtkomligt så kan du ju stänga av med kulventilen då du rensar silen, eller om det skulle uppstå läckage. Du skriver att du skall ha en elektrisk pump med kapaciteten 11 liter per minut, känns ju spontant som om den blir för kraftig, men jag kan ju ha fel. Du skall ju ha en vattenkran på diskbänken där trycket och framförallt flödet stryps. Sedan kopplar du ju den pumpen över en strömbrytare så att den vid behov kan stängas av elektriskt.

Och badtemperaturen, hur var den?

Jag har aldrig mekat med segelbåtsdrev, men vid backning drar ju propellern propelleraxeln, och därmed hela båten bakåt, tvärtom vid gång framåt. Du kan ju alltid dra i propellern och se om, eller hur mycket det rör sig.

Samma tanke har snurrat i mitt huvud, legeringar som innehåller koppar, zink och tenn skall ju inte tilltala havstulpanerna, särskilt inte koppar. Men det är ena listiga rackare, jag tror att dom liksom antibiotika håller på att utveckla någon slags multiresistens mot giftiga metaller och legeringar. Jag har ju haft kolonier av havstulpaner både på drevets och bogisens offeranoder, dom är av en zinklegering. Propellerreparatören visade mig en större bronspropeller som var helt täckt av havstulpaner, förra våren hade han polerat den åt kunden, och efter en säsong i Skagerack var den helt övervuxen av dessa @#%&#@ havstulpaner.

Kanske mer då en elektrolytisk korrosion, men det spelar i sammanhanget ingen större roll, lika illa ändå. Jo, fiskelinor är ett sattyg, då dom lindar upp sig runt en propelleraxel, och det är rätt vanligt. Jag har råkat ut för det ett flertal gånger. Men senast det fenomenet hände mig var det istället en vaxad taglingslina, som gått in i propelleraxelns packbox. Vidare var det riktigt illa då jag upptäckte det ungefär en vecka innan sjösättningen. Lätt panik, men Janóz och ett stort skruvstäd i veteranspårvagnsverkstaden räddade säsongen, men det är en annan historia. Och då kommer jag ju in på det som är det viktiga i detta inlägg, att trycktesta drevet, OM nu det låter sig göras med segelbåtsdrev…? (Men det borde det väl göra?) På aquamaticdrev görs det genom att med en omvänd cykelpump med manometer skapa undertryck i drevet och se om undertrycket håller sig under sisådär tio minuter. Sedan använder man en ”riktig” cykelpump och skapat ett övertryck i drevet, och kontrollerar då om det övertrycket håller samma nivå under samma tid. Om det nu läcker någonstans så ser och kanske man tillockmed hör det under övertrycktestet då drevoljan pyser ut vid någon packbox, och propelleraxelns packbox är då där det brukar läcka, enligt min erfarenhet. Om det nu läcker bara när du backar, så rör ju sig propelleraxeln litet, och skapar ju då ett utrymme mellan (det brukar vara två) packboxarna där det då kan läcka. Det är iallafall min teori, fela mig om jag har rätt. Och nästa fundering är ju då hur mycket propelleraxeln skall tillåtas röra sig i axiell riktning? Vad är normalt och vad är slitage?

Det är säkert ett jättebra sjövattenfilter, men som du själv antyder ”overkill”. Jag skiljer på filter och silar, på olika hemsidor från båttillbehörsbutikerna har man inte gjort den skillnaden utan lagt allt i samma korg. Ett filter är väldigt finmaskigt, jämför då oljefilter och bränslefilter. En sil (i våra sammanhang) är mer grovmaskig någonting man kan se igenom. I detta sammanhang duger en sil. Jo, den billiga modellen jag visade i bild är ju kanske inte värdens bästa modell, men den mer platta, runda och genomskinliga modellen som var medskickad min pump var ännu sämre, den består av två delar som vrids ihop i en bajonettfattning med en sladdrig O-ring emellan halvorna, en O-ring som tätade bra första gången silen skruvades isär, men inte andra gången. Ja en definitionsfråga. Jag föreslår då en ”sil” med en maskstorlek som är lika med eller något mindre än 1 mm. Men jag tror ändra att vi är överens. Min vän Melitta håller iallafall med! 😀

Jag har de senaste tio-tolv år sedan målat med Biltemas färg, har fungerat tillfredsställande, men förra hösten var hela båtens botten täckt med havstulpaner… och vad jag hörde av andra som har samma hemmahamn hade dom samma problem oavsett vad dom hade för färgfabrikat.

Sannolikt får du nog det rådet att köpa en ny pump. Jag brukar ju själv reparera och renovera grejer i tid och otid, men just en sådan viktig komponent som en sjövattenpump i det skicket man kan se (eller tro sig se) på bilderna hade jag inte chansat på. Sannolikt (igen) är det det stora pumpföretaget ”Johnson pump” som en gång tillverkat pumpen åt Solé. Kolla här: https://www.spxflow.com/assets/pdf/johnson-pump-marine-marine-catalog-2019-sv.pdf Scrolla till sidan 48, där beskrivs sedan sjövattenpumparna, impellerpumparna i en mängd olika storlekar och kapaciteter.