Ledartavla

Jag är med 😂

Oj vad fort en tråd kan gå från att handla om reglering av båtlivet till det svenska skattesystemet 😀 Jag förstår den ursprungliga trådskaparens förundran över hur pass oreglerat sjölivet är, men till skillnad från våra olika båtförbund så är jag odelat positiv till denna "brist" på lagar och regler. Sjön är snart den enda plats vi har där vi litar på folks sunda förnuft och goda omdöme. - Jag är emot en lag om sjöfylla, men är ännu mer emot att köra båt på fyllan - Jag är emot en lag om båtkörkort, men ogillar när folk för över sin förmåga - Jag är emot en lag om körkort för vattenskoter men kan precis som de flesta andra bli mäkta irriterad på hur vissa av dessa beter sig - Jag är emot en lag om flytväst men förstår inte hur man kan ge sig ut på öppet hav utan - Jag skulle verkligen hata en lag om "båtbesiktning" men är angelägen om att hålla min båt i sjövärdigt skick Vi som ägnar oss åt båtliv har förmånen att ha en lag som är så nära en lag om sunt förnuft som man kan komma, lagen som handlar om gott sjömanskap. D.v.s. det är olagligt att vara korkad på sjön. Det var mina $0.02 till debatten 🙂 /Christian P.S. Jag har nog en del åsikter om skattesystem och cyklister också men sparar dem till en annan tråd 😉

Hmmm om jag nu skulle lyckas hitta en iller hur får jag den då att bajsa i en plastpåse.😄

Kul tråd. Började skriva men det blev alldeles för långt... Ska försöka hålla mig kortare nu (även om också detta blir långt). Född på en ö i Stockholms skärgård. Föräldrar utan direkt båtvana. Från jag var dryga året har jag varit helt fascinerad av vatten och det som flyter. Inte att vara i vattnet. Sägs det. Byggde flottar av flyttimmer som det på den tiden fanns gott om i skärgården. Stiga Matros Första egna båten en Stiga Matros som senare visade sig vara en båt byggd av Saga. Kuskade länge runt i denna i närliggande vikar. Satt på aktertoften och sparkade med benen och låtsades det var en motor. Men jag tog mig framåt. Byggde hemmagjord mast och sticksvärd och försökte segla med denna med blandat resultat. Seglade mycket med grannars båtar. Pigg-jolle, Yak-jolle, Lill-triss, Trissjolle, Askeladden och Flipper. Var nog bland de första i Sverige att segla Windsurfing-bräda då en granne tog hem en sån från USA runt 1969-70. Var tidigt den i familjen som fick ta hand om underhåll och reparationer av båtar och motorer. Flipper Andra egna båten en Fabola Flipper Scow som jag seglade mycket med och en gång höll jag på att stryka med. Här tackar jag KBV som av en händelse var i närheten och dessutom lyckades se mig och kunde rädda mig och mina kompisar efter ca 40 minuter i 6-gradigt vatten. Blev en del reparationer efter detta äventyr (galenskap skulle jag säga idag). Bytte till mig en Crescent 420 mot en gammal soffa som vi skulle slänga. Båten hade en knäckt akterspegel och en dåligt fungerade Johnsson 5 hk. Lagade akterspegeln och fick fart på den gamla motorn. Det var en sån där med gammaldags trycktank, dvs dubbel slang till och från tanken där den ena byggde tryck och den andra släppte fram soppan. Köpte en ny Honda 8 hk och satte på båten efter några år. Sen följde några år då barnen tog all tid och kraft och pengar men de fick lära sig både ro, segla och köra motor när de kunde simma tillräckligt bra. Seglade mycket med en kompis i hans Albin Express under 5-6 år. Bla SM i Oxelösund och flera race på Baggensfjärden och runt i skärgården. Yamarin 490 Tredje egna båten köpte jag när barnen hade blivit lite äldre och ekonomin blivit lite bättre. Det var en Yamarin 490 med en Yamaha 50 hk. Fiskade mycket från den och åkte vattenskidor etc. Den fick gå många timmar under de första åren. Bytte motor för några år sedan till en Selva 70 hk. Jättebra båt! Bella 630 Den första bobara båten köpte jag 2004 och det var en Bella 630. Ville kunna sova över i båten efter att tidigare bara haft öppna båtar. Funkade sådär. Hade den i ett år. Bella Falcon Den andra bobara båten blev en Bella Falcon 26. Klart mycket bättre än den första och nu kunde frugan tänka sig att följa med ut. Ägnade mycket tid åt att fixa till den ganska skröpliga båten innan jag sålde den två år senare. Annars en båt med ett fantastiskt skrov som tålde sjö väldigt bra. Nimbus 29 Coupé Den tredje bobara båten var en Nimbus 29 Coupé som vi tittat på när vi letade Bella Falconen och som plötsligt dök upp igen. Det som först verkade vara en jättestor båt kändes nu inte alls så stor. Liksom tidigare båtar fixade jag mycket med Nimbusen innan vi kom på att den som planande båt studsade lite för mycket och att våra ryggar inte mådde så bra av det. Hade några kompisar som just bytt upp sig till en Saga 315 med halvplanande skrov. Sålde Nimbusen efter fyra år. (Ni ser mönstret? Första båten ett år. Andra två år. Tredje fyra år.) Saga 315 Efter att ha titta runt på olika begagnade Saga 315 fick vi sedan ett tips om en ny 315 som var demo-båt och som låg i Göteborg. Vi tänkte att en weekend i Göteborg kan vara trevligt så vi åkte ner och tittade på den. Efter diverse diskussioner med säljaren, dåvarande generalagent för Saga i Sverige, där han erbjöd ett bra inbytespris för Nimbusen, åkte vi hem och funderade och kontaktade banken om möjligheten att få lån. Allt verkade funka och även om det var mer pengar än vi kanske hade råd med så slog vi till. Även på denna båt har jag lagt oerhört mycket jobb för att få den som jag vill ha den och nu, 16 år senare, känns det oöverstigligt att lägga det jobbet på en annan båt så jag gissar att vi kommer behålla den ett bra tag till, även om det ibland suger efter en båt där barn och barnbarn kan följa med. Vi får väl se men livet som pensionär är inte speciellt lukrativt men jag brukar säga att jag har så jag klarar mig. Det blev alltså inte så att jag hade båtarna i 1, 2 4 och 8 år innan jag sålde dem vilket verkade vara ett mönster efter de första bobara båtarna. Oj, vad långt det blev ändå!

Inte min båt men väl min fars gamla "racerbåt" CINA. Någon gång 1955 då min far fyllt 20 år köpte han en begagnad passbåt av någon som far uttryckte det ”grosshandlare” i Ronneby/Karlskrona skärgård. Båten skall enligt uppgift från far vara en Ruben Östlund konstruktion, kravellbyggd i mahogny, ca 8,0 m lång och ca 2,0 m bred. Jag fick aldrig se båten i verkligheten för den såldes vidare ca 1 år innan jag föddes men har haft ett antal svartvita bilder på den som jag tyvärr försvunnit under åren. På de fåtal bilder jag sett på båten hade den inget rufftak eller rorkult som på ritningen eller om den var byggd så eller det demonterats av min far vet jag inte men mittdelen i framrutan var öppningsbar. För några år sedan stötte jag på en fråga i ett annat forum där någon undrade, ”Finns det någon sådan här Östlundare”. Blev genast nyfiken och mycket förvånad då jag genast kände igen båten som de lagt in en ritningsbild på, det var ju en likadan som far hade. På ritningen kunde man även se att Ruben Östlund daterat den till 13/9 1943. Bland kommentarerna svarade Anders Wærnéus på Sjöexpress, att ”En ritning såldes i alla fall till J.E. Jansson i Karlskrona” och då blev jag näst intill 100% säker på att det var just en sådan båt som far haft och kan mycket väl vara den som byggdes i Κarlskrona. Vet inte exakt när båten byggdes men det kan ha varit sent 1940-tal eller tidigt 1950-tal, för jag tror att ingen byggde en nöjesbåt mitt under ett pågående världskrig. Bild från Digitalt Museum, Sjöhistoriska Museet https://digitaltmuseum.se/011024658275/ritning Denna båt som hade ritningsnummer 456 B var inte en stegbåt som S1 Sverige, Svalan, Laila eller någon av Ruben Östlunds andra 30-tals racers. Ganska skarpt V i stäven som gradvis minskar till några få grader i aktern och därmed ganska lättdriven men krävde smult vatten för att gå bra i sjön. Motorn var från början en Chevrolet rak sexa och far nämnde någon gång att motorn var samma som i en Chevrolet lastbil och på ca 90 hk. Så om båten byggdes under sent 1940-tal eller tidigt 1950-tal var motorn antagligen en Chevrolet ”Stovebolt” rak 6:a med toppventiler och 216 cu:in som gav mellan 87–92 hk i originalutförande och användes i flertalet GM lastbilar bl.a. COE och Thriftmaster-pickuper samt vissa Bedford modeller. Men det kan även ha varit en 235 cu:in som gav mellan 90–100 hk i lastbilsutförande. På ritningen står även ”Fart med 90 eff. hk. 23 knop”. Jag vet också att far med all sannolikhet (fast han aldrig erkände sånt) hade trimmat motorn. I garaget hos farfar och farmor låg massor av delar som var utbytta från hans motorcyklar och en ganska stor 1-ports förgasare som jag undrade var den kom ifrån. ”Den satt på första motorn i båten” svarade far och sen var det slutdiskuterat om den saken. Originalförgasaren var alltså utbytt men till vad det vet jag inte, det fanns insug till Stovebolt motorerna för både två och tre 1-portsförgasare. Har fått höra flera historier på bygden om fars racerbåt som gick lika snabbt som en torpedbåt och hans Ariel Red Hunter VH som körde ifrån allt och alla samt att far körde en speedway-tävling i träskor. Men detta är ju bara skrönor och har man inte upplevt det själv så får man ta det med en nypa salt, far erkände aldrig såna saker utan det var alltid locket på om man frågade. Eftersom far med största sannolikhet hade trimmat motorn lite kan den haft en effekt på upp mot 100–110 hk beroende på om det var en 216 eller 235 och gav båten en toppfart på strax över 25 knop. Vem som marinkonverterat motorn fick jag aldrig reda på. Jag har under flera års tid sökt bland de Amerikanska tillverkarna av inombordsmotorer men inte hittat någon som konverterat denna typ av motor. GM ”Stovebolt” motorn var ganska ökänd för att vara högst opålitlig avseende smörjningen då 216 cu:in och 235 cu:in motorerna (t.o.m. 1953) inte hade full trycksmörjning och vissa delar var t.o.m. stänksmorda och antagligen ansett motortypen högst olämplig som båtmotor. Någon gång under sent 1950-tal innan båten såldes byttes Chevrolet motorn ut mot en 4-cylindrig motor från en Standard Vanguard. Effekten vet jag inte men den vanligaste motorn i en Standard Vanguard (Phase I och Phase II) var 2088 cc och 68 hk, 1956 kom Phase III med dubbla SU förgasare och 91 hk men jag tror inte det var denna motor. Anledningen till motorbytet har jag för mig var att Chevroletmotorn var uppsliten och den tålde inte konstantvarvtal och sjögång. Dessutom var den enormt bränsletörstig enligt vad far har sagt. Att reducera motoreffekten från ca 100–110 hk ner till 68 hk lär ju ha inneburit en rejäl fartsänkning. En vårdag under sent 1960-tal eller tidigt 1970-tal åkte far och jag bil genom båtuppställningsplatsen i småbåtshamnen. Far stannade helt plötsligt och gick ur bilen och fram till ett utbränt båtvrak som låg uppallat på hamnplan, helt utbränd inuti men namnskylten satt kvar på akterspegeln och där stod ”CINA” vilket var namnet på fars ”racerbåt”. //Pär

Trots att jag växt upp på en ö dröjde det ganska länge innan jag skaffade egen båt även om jag från unga år upp till tonåren var ute på havet mycket med släkt och vänner. Jag försökte att tjata till mig en optimistjolle som liten men det gick inte igenom så första båten blev en Karlskrona Viggen -67, först många år senare i vuxen ålder, ett impulsköp jag och dåvarande flickvännen gjorde tillsammans med ett kompispar. Trota ringa seglingskunskaper hankade vi oss fram och hade roligt. Efter några år svalnade intresset och båten såldes efter 3 säsonger. Sen följde några år då jag bara paddlade havskajak och tältade längs hela Bohuskusten då det gav betydligt mindre underhåll än en båt och mer tid på havet och ändå besökte jag hela t.ex hela Kosterskärgården och Väderöarna samt öarna längs norska Helgelandskusten så man kommer långt med enkla medel och det tilltalade mig, sen paddlade jag året om, även på vintern vilket gav ytterligare en dimension jämfört med sommarens båtåkande. Nu kanske inte alla tycker att kajak räknas men för mig gjorde det ingen egentlig skillnad från en ”riktig” båt. , huvudsaken var att få vara ute på havet. Men sen när dottern blev tonåring och en ny kvinna gjorde entré i mitt liv var de inte lika intresserade av mitt enkla kajakliv så jag började at fundera på en lösning för att fortfarande kunna åka ut, och det landade i en Draco 2400 -87 en sjöduglig planande båt med dieselmotor och midkabin som hängde med i tre säsonger innan vi insåg att den var för liten för 3-4 veckors sammanhängande semester. Den var mycket bra planerad men man tröttnar på ett pentry som inte når mer än strax ovanför knäna och midkabinens bredd på 110cm lämnar ju mer att önska. Följande och nuvarande båt är en Fjord 900 Dolphin som har hängt med i 7 säsonger nu och denna båten passar oss perfekt med bl.a en stor soffa i aktern, väl tilltagen byssa/ pentry hyfsad midkabin och en stor septiktank. Vi har kikat på nyare både ”DC” och slalongsbåtar men ingen har hittills kunnat matcha det vi har idag och samtidigt ha en rimlig prislapp, så vi väljer att lägga pengar på att uppdatera den vi har tillsvidare. Tyvärr hittade jag ingen bild på vår Viggen.

Det hade varit kul att höra av er här inne hur ert båtliv och båtägande har utvecklats under åren, och gärna lite resonemang om era båtar om varför ni köpte och sålde. Min första båt - Hobiecat 18. Gillade vattensporter, fick åka med en tur och tyckte detta kunde vara kul. Hittade en begagnad med ett risigt segel, körde några år med den tror vi ändå toppade 19 knop. Det va kul sommarnöje! Men jag ville gärna ha ngt mer bobart samtidigt segling så jag sålde Hobien. Fabola Campus 650 Segling och camping liv, seglingen var bättre än boendet. Kryssa upp längs kusten, el köra utombordaren. Till läggningarna var en utmaning då båten drev, man skulle köra motor, hålla rorkult samtidigt. Den såldes, allt blev lite för bökigt och för mycket camping. Merry Fisher 625 Ville ha en båt som kunde göra det mesta och va trailerbar. Vi fiskade, körde lite vattensport etc men även om det blev mindre camping så nyttjade vi den mest för sol och bad/övernattningar så familjen började leta lite mer bobåt. Winga 78 Mest för motor men ibland när vindarna va bakom tvärs så kunde jag hissa segel med familjen. Trivdes väldigt bra med denna båten, den hade i princip allt vad bekvämligheter vi behöver. Men det blev inte mycket segling bland kobbar/skär och saknade både lite fart, utrymme om man vill vidga sina vyer över en helg. Men trevlig i naturhamn, smart layout men lite liten med 3 barn med att behöva ta upp och ner bordet i sittbrunnen va inte optimalt etc. Saltö 31 Vår nuvarande båt där vi hamnat som familj, man kan säga en större Winga 78 utan mast och större motor. Hardtop och kök uppe i sittbrunnen, klassisk svensk båt med akterruff och mkt trä. Generellt väldigt nöjd med båten och att man kan ta sig lite längre sträckor relativt snabbt, mer utrymme och badbrygga/ankarspel gör livet lite enklare vid förtöjning. Haft båten i 3 säsonger men har inga planer på att byta, nöjd med storlek och bekvämligheter för prisbilden. Funkar för en vecka med familjen eller bara en badtur över dagen. Drev har sina för och nackdelar men prisbilden mot svenska(Nimbus) axel båtar i samma storlek gjorde att valet föll på och fortfarande faller på en Saltö. Även det faktum att man alltid behöver fixa båtar som man köper gör byte av båt mindre attraktivt...Och jag får segla med vår jolle istället för med båten. Segelbåt hade kanske blivit aktuellt igen om familjen hade spenderat 3-4 v på semestern i båten, och man då kunde seglat längre iväg. Men normal fallet är att det är så mycket annat som händer så om man får en hel oavbruten vecka så får man vara nöjd!

Jag har nog själv inte varit så konsekvent med begreppen DC/DC-omvandlare och DC/DC-laddare så för att jag i fortsättningen ska vara tydlig så frågade jag ChatGTP om skillnaden. Svaret verkar vara logiskt så jag återger det (ordagrant enligt ChatGTP): Bra fråga! De låter lika men har olika syften. Här är skillnaden: DC/DC-omvandlare Funktion: Tar en likspänning (DC) på en nivå och omvandlar den till en annan nivå. Exempel: 24 V → 12 V för att driva elektronik i en lastbil, båt eller husbil. Fokus: Att ge rätt spänning för utrustningens behov. Har oftast stabiliserad utgång (ren och stabil spänning). DC/DC-laddare (även kallad batteriladdare eller "battery-to-battery charger") Funktion: Tar ström från ett DC-källsystem (ofta bilens startbatteri/alternator eller solcellsregulator) och laddar ett annat batteri på rätt sätt. Exempel: Från bilens 12 V startbatteri → laddning av husbilens 12 V bodelsbatteri. Fokus: Korrekt laddningskurva (flerstegsladdning – bulk, absorption, float, ibland equalize) för att förlänga batteriets livslängd. Tar hänsyn till batterityp (bly/syra, AGM, litium osv.). Kan även höja/lägga ner spänningen om källan varierar (t.ex. från 12 V generator till litiumbatteri som kräver 14,4–14,6 V). 🔑 Skillnaden i ett nötskal: En DC/DC-omvandlare används för att driva utrustning med rätt spänning. En DC/DC-laddare används för att ladda ett batteri på ett optimalt sätt från en annan DC-källa. Vill du att jag gör en enkel jämförelsetabell mellan dem så det blir ännu tydligare? Å då svarade jag "Ja". Perfekt, här är en tydlig jämförelsetabell: Egenskap DC/DC-omvandlare Huvudsyfte Ge rätt spänning till utrustning Exempel på användning 24 V → 12 V för radio, kylskåp, lampor Spänningsnivå Konverterar bara spänning upp/ner Laddningsfunktion Ingen Batterianpassning Nej Fokus Stabil och ren spänning till last Egenskap DC/DC-laddare Huvudsyfte Ladda ett batteri korrekt från annan DC-källa Exempel på användning Ladda bodelsbatteri i husbil från bilens startbatteri Spänningsnivå Kan höja/sänka spänning + anpassa laddkurva Laddningsfunktion Ja, flerstegsladdning (bulk, absorption, float osv.) Batterianpassning Ja (bly, AGM, gel, litium m.fl.) Fokus Batteriets livslängd och säker laddning

Ja, jag kan styra vart jag vill bakåt men det krävs lite fart för att rodrets effekt skall överväga propellerströmmens påverkan. Vid låg fart (hamnbacknig in mellan y-bommar tex.) krävs lite riktning med hjälp av fram/back manövrering vilket inte är fusk utan kallas "sjömanskap". Sagan är en snäll båt att manövrera tack vare sin långa och djupa köl som minskar avdriften vid minsta vindpust jämfört med ett V-skrov där fören är ett stort vindfång som blåser iväg direkt. Har aldrig saknat bogprop. men däremot blivit beskylld av en annan Saga 27 ägare att ha en vid backning in till vattenpåfyllningen. Min Forslundsracer som är nästan flatbottnad dvs svagt V-bottnad med "rak axel" flyter nästan lika lätt på tvären som fram/back så den är spännande att manövrera även om man vet hur man ska göra.

Ursäkta sent svar... Det blev en CB 33. Vi är nu inne på fjärde säsongen. Jag tog med en bekant som jobbat med besiktningar på den första som jag var spekulant på. Det blev ingen affär med den säljaren, och när jag tittade på nästa så besiktigade jag själv, med något utökat kunnande efter att ha sett vad min bekant kontrollerade. Jämfört med de andra modeller som jag var spekulant på så känns CB 33:an modernare, snabbare, styvare och mer välbyggd än de andra.

Jo, det går ju att få den dit man vill med trixande med växel back-fram-back osv (vilket väl är lika mycket fusk), men det blir fasligt mycket växlande , gasande och rattande ibland........eller kan du styra din i back utan att vinkla om den med hjälp av växel fram? Efter att jag "renoverade" backslaget (slipade kona och hylsa med slippasta) så blev det beslut om installation av en bog primärt för att underlätta vid back och spara på budget renoveringen av backslaget. Blev mycket nöjd med det🙂 Mitt båtliv började i typ 5-7 års ålder med liten aluminiumbåt jag fick leka obehindrat med i en grund vik (knä/midjedjupt som lite parvel) med mycket sten i finska Österbotten. Sedan var det bara mindre öppna båtar (1988-2005 en Elan 450 med mittmonterad styrpulpet). Från mitten 90-talet mycket segelbåt med kompisar (Hurley 18, IF och senare Maxi magic). 2011 Köpte jag kompisens Maxi magic som blev första båten för min egen familj. 2019 byttes den till nuvarande Saga 27. Målet med de två senaste har varit att ha möjligheten att kunna vara ute max en vecka med barnen och kanske även någon helg utan att vilja lägga massa pengar på det. Så då blir ddt äldre båt i ok skick som jag själv kan göra allt på (service och reparationer etc). Budget alltså. Vi är inga fantaster som viger vårt liv för båten. Båtar har alltid varit en naturlig del i livet på många olika sätt men har själv aldrig varit beredd att betala för något större, har mycket annat vi vill göra också🙂

Det kan ju vara så att en liten skvätt bensin runnit iväg i botten på båten, kanske tillsammans med lite vatten, någon gång och ligger kvar och ger lukt i ruffen. Det behövs ju otroligt lite bensin för att det ska lukta rätt mycket. Jag cet inte hur båten är konstruerad, men försök tvätta ur i botten så mycket som möjligt även om du inte direkt ser någon bensin. Jag vet inte på rak arm vad för medel som funkar bra för att tvätra bort bensin, nen jag skulke chansa på något allrenglringsmedel som inte luktar allt för hemskt och som inte gör något om det blir lite kvar av.

Jag fick min första båt 1965, min far hade kappseglat mycket med ganska stor framgång, och han ville att jag skulle ärva kappseglingsintresset. Jag fick även ett medlemskap i ASS, Arendals Segelsällskap (senare BKSS, Björlnda Kile SS). Båten jag fick var en optimistjolle med rött segel, 1149 var numret. Pappa hade byggt den själv av en byggsats inköpt från Marstrand, Marinex tror jag att firman hette. Men jag gjorde farsan besviken, jag ville inte kappsegla, att sedan de andra juniorerna i ASS hade modernare lättviktsoptimister av plast, som seglade snabbare gjorde inte saken bättre. Nästa båt, var inte min… olika släktingar helårsbodde eller sommarbodde i skärgården, på västra Hisingen och i Öckerö kommun. Här fanns det flera olika båtar att låna. Det kunde vara som i visan, ”Ålefeskarns vals”. Vi var några ungdomar som skulle ut och dra makrill, eller torsk, men då den första båten vid bryggan läckte och låg i marvattnet tog vi nästa, en bohusjulle blev det ofta, den kunde även seglas, den hade en Albin O11 med reversibel propeller. Nån gång i september 1979 så strandade Sir Winston Churchill vid Vinga, ja passagerarbåten med den namnet, och då var vi där… En livflotte och en livboj bärgades från denna bohusjulle. Därefter hade jag hand om en ”plasteka”, ett hemmabygge men en 15hk Archimedes på akterspegeln, vem som ägde den båten var litet oklart, men han som byggt den ville iallafall inte kännas vid den av någon orsak. En dag var den borta, men inte stulen… Då köpte jag en väl begagnad Lohi 465, en båt med katedralbotten och en väldigt sliten Evinrude på 35hk. Denna båt utrustades för sportfiske. Det hade definitivt varit billigare och gått mycket snabbare att istället köpa fisken av den dyraste fiskaffären i Feskekörka än att fiska från denna båt och att reparera den gamla motorn. 1982 hade vi ett par dödsfall i släkten, och en sjöbod eller snarare ett mindre magasin tömdes, då kom den hembyggda plastekan fram… Några år senare hade jag bildat familj och geografiskt centrum var nu i mångt och mycket Tjörn. Nu skulle det vara en bobar båt. Pengarna räckte bara till en Monark 670. I fem år hade vi den i familjen, jämte en Gullholmensnipa som egentligen var svågerns. Jag vet inte hur många timmars mekande jag förtog med dessa två båtar. Särskilt monarkens motor som var helt slut ägnades mycket tid, innan den byttes ut mot en helt ny motor. Därefter köptes en Nimbus 2700, nu hade vi äntligen en riktig båt. Den hade vi i 21 säsonger, men vi tröttnade på allt kapell som den båten hade. Det blev en del turer över Skagerack till både Læsö och Skagen, men mest i Bohuslän. En oväderssommar tog vi Dalslands kanal. Även i denna båten bytte jag motor, det blev en TAMD31. Vi kollade på andra båtar att byta till, Viknäsar, Targor och litet utav varje… Men till slut, 2015 kom nuvarande båt i vår väg, en Triton 29, jag kände till båttypen väl då en kompis hade haft en, så det blev ett snabbt köp, på andra sidan landet. Och på den vägen är det… Ja sedan har det funnits diverse jollar, släpdingar också, alla överkomna som begagnade eller som sjöfynd. Men då jag tröttnar på att laga läckande båtar och gummibåtar köpte jag en sprillans ny liten gummibåt för några år sedan, den har fått en liten elsnurra.

Jag är född in i båtlivet (1970) då föräldrarna hade båt. Så med föräldrarna har jag åkt Petterssonbåt, en hembyggd motorseglare och en Nimbus 26. Det blev en paus från båtlivet under några år på 90-talet innan jag köpte min första egna båt 2001. Solö Cabin helt i mahogny hade jag under 2 säsonger. Högsjöbåt i mahogny som jag var andra ägaren på, den hade jag under 13 säsonger. Tristan 301, mitt första renoveringsobjekt. Ägnade något tusental timmar åt att renovera träöverbyggnaden mm. Såld efter fyra säsonger. Coronet 26 Family, också köpt som ett projekt. Efter 4 säsonger var den relativt färdigrenoverad och jag sålde den. Coronet 24 Family, nuvarande båt. Köpt förra hösten och jag har lagt rätt många timmar på att snygga till den. Nyligen sjösatt och använd några helger för att se så att allt mekaniskt fungerar inför nästa säsong då jag räknar med att sjösätta i mer normal tid. Årets säsong är min 46'e på sjön, och jag har inte tröttnat än. Båtägandet är en åretrunt hobby för mig. Att renovera och förbättra är nästan lika kul som att åka med båten.

Jag och min segelbåt Albin Cumulus. Från 1979, köptes 2005. Då med helt genomgången och renoverad motor. Nytt komplett topplock, avgaskrök, kolvringar, cylinderfoder, lager mm mm. Mekaniskt intresserad, så jag har bra ordning på prylarna. Har egen konverterad bilgenerator på 65A. Gillar att förbättra och utveckla. Fixat väl fungerande Lazyjacks. Byggt badrygga med stege, peke med stege och ankarvippa, och ordentligt grabbräck ovan sprayhood. Allt TIG-svetsat i RF. Sytt Bimini och sittbrunnskapell. Installerade första sommaren dieselvärmare. Numer 9" Garmin plotter, med bl a Hydrographica och ett frammåtseende ekolod. Mycket praktiskt! Legat ute på Vänern i snitt 75 nätter / säsong. Sista åren ca 50. Det har blivit dryga 140 olika platser med natthamn i främst Vänern. Tankar ca 100 liter B0 varje säsong, varav 50 går till värmaren. Bygger täckställning när båten ligger i sjön, så jag inte riskerar att slå ihjäl mig på gammeldagar, ifall jag ramlar. Ja, nu efter fina 20 säsonger, så har jag börjat fundera på att sälja och börja med husbil eller husvagn i stället. Båten, väl fungerande, är ju inte längre så mycket värd. Men väl värd de investerade pengarna. Jag har verkligen njutit av att vara på sjön. .

Min båtresa startade våren 1993 efter att ha byggt hus -92 ville vi ha nåt att ta oss ut til öarna utanför för bad och rekreation. Sagt och gjort och en Jofa 4 m röd sportbåt med 28 hk Suzuki införskaffades. Strax bytten 28:an ut mot en Yamaha 40 och det började gå undan. Såldes våren -94 till förmån för en Nordkapp 17 HT utan motor. Köptes en kväll när Sverige spelade mot Rumänien i VM -94. Fick tag i en Mariner 135 hk och hängde på. Den hade vi i ganska många år medans barnen va små. Men så ville vi ha lite mer utrymme men fortsatt hanterbar på trailer, så en Ryds Camping från -76 köptes. En Yamaha 55 följde med. Ruskigt bra båt och motor men den krånglade med växlingen så fick fatt i en Johnson 88 V4 som blev pricken över i:et. Den här kombon hade vi nog i 10 år innan vi kom fram till att övernatta i båt kanske vore roligt. Så en Maxi 680 DC köptes i Danmark. Motorn va en Cheva 4.3 V6 från en bil men båten va fin. En renoverad motor från firma i USA köptes billigt, tror den gick på 12 000 kr klart Sverige. Stoppades i båten och sen kom sak efter sak: Limpor täta, vattenpump ras, Värmeväxlare tät, drev ras och till slut vatten i oljan. Höll på i 8 år med den motorn.... Ut med sk----en och en helt ny 4,3 köptes och monterades. Nytt insug/förgasare, nytt kapell och alla dynor kläddes om. Nu så, allt fungerade och gud vad vi njöt. Men kände att jag aldrig kunde lita på den så vi sålde och köpte en Nidelv 28 från -87 i allra nordligaste Bohuslän. En flytande husvagn, trygg och säker, man hinner t o m kika på sjökortet ibland 😉 Sitter en 130 hästars diesel-Penta i som spinner så gott. Bara den får sin service och bytt delar som börjar slitas ut så startar den och går. Där går nog gränsen för storlek på båt. 3,5 ton är mycket, men med bogpropeller tar den sig dit jag vill. Men backa, nej se det går inte alls.... Jodå, bakåt kommer vi men vart är en gissning så god som någon 😉

Ja totalt omdömeslöst men inget man förhindrar med lagstiftning. Trots att det är olagligt att köra bil utan giltigt B-körkort så kör ju folk utan körkort (eller indraget körkort). Trots att det är olagligt att köra fort fort på vägarna så kör ju ändå folk för fort. Trots att det är olagligt att köra motorfordon på väg påverkad av alkohol eller droger så kör ju ändå folk fulla och drogpåverkade. Ja listan kan göras lång, jävligt lång... //Pär