Seawolf

Har gjort motsvarande på en gammal trissjolle. Jag lade två lager glasfibermatta på insidan av skrovlaminitet, sen gjorde jag ett antal längsgående stringers av divinycell, och plastade fast dem med mattbitar över. Det funkade bra.

Den allmänt förkastade "sockerbiten" som anslutningsdon för ledare har sina fördelar, den är kompakt. Men, den skall inte användas utan att ledarna man ansluter förses med pressade ändhylsor. Har man sådana, så blir anslutningen bra och man kan lossa och återansluta igen många gånger utan att ledarnas kardeler krossas av klämskruvarna. https://www.aliexpress.com/item/1005005045473052.html?spm=a2g0o.productlist.main.7.74495fd3ub6XuC&algo_pvid=6105c0d5-47f8-4ed9-a4ab-e2d0c47b0297&aem_p4p_detail=202404122119192871992209820580003202190&algo_exp_id=6105c0d5-47f8-4ed9-a4ab-e2d0c47b0297-3&pdp_npi=4%40dis%21SEK%21382.75%21129.81%21%21%21252.04%2185.48%21%402103846917129819596593798ef164%2112000032751053430%21sea%21SE%212073906367%21&curPageLogUid=VELuBCTnyxpq&utparam-url=scene%3Asearch%7Cquery_from%3A&search_p4p_id=202404122119192871992209820580003202190_1

En extrakoll på en foldingpropeller på ett S-drev, är att mäta att det inte finns elektrisk kontakt mellan propellerns ytternav (som bladen har kontakt med) och innernavet (som sitter i kontakt med S-drevsaxeln). FInns det kontakt dem emellan så kommer anoderna på propellern och på S-drevet att samverka och skydda både drevet och propellern. Annars ser det på bilderna ut som om din propellers blad men framförallt navet har drabbatrs av små lokala gryn med avvikande legeringssammansättning än huvudblandningen detta kan inträffa då avsvalningen efter gjutning är felaktig. Då uppstår det sådan punktkorrosion som bilderna visar. FLexofold köpte under en period färdiggjuten stång av NiBrAl och svarvade sen fram navdelarna. Bladen gjöt de själva. Då förekom att naven fick denna punktkorrosion, medan bladen inte fick det. Bifogar hur det kunde se ut då.

En nackdel med Volvos och en del andra Black Jack, är att man skall klämma på dem för att släppa ut luften efter varje sjösättning. Ofta sitter de illa till och då fuskar de flesta vilket kan slita på tätningen. Välj i stället en variant där man kan ansluta en liten slang till upp över vattenlinjen där luften kan komma ut. https://www.rodahl.se/axelsystem/propelleraxeltatningar

Det är en skrivning i det examensjobb jag länkade till......

I fridens namn, så är hamnbassänger i sammanhanget jämförbara med jättestora laboratoriebägare, där liganderna inte räcker till. Men utanför hamnbassängerna räcker de till. Mängderna CU2+ från reningsverken anses komma från alla kopparledningar i husinstallationer, och dessa mängder är större än de befarade från båtbottnar. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:953499/FULLTEXT01.pdf Därför skall inte nya byggnader används kopparledningar. Än så länge verkar det inte finnas krav på att alla Sveriges befintliga bostäder skall byta ut sina kopparledningar till annat. Det skulle ju hjälpa, och det skulle rimligen inte leda till beväxning med havstulpaner i våra vattenledningar 🙂

När koppar kommer i kontakt med fritt vatten så bildar den tillsammans med ämnen (som kallas liganer) biologiskt önskvärda kopparföreningar. Detta sker inom några hundradels mm från kopparyta, förutsatt att liganerna inte är slut. Vilket de inte är i fritt havsvatten. https://www.ivl.se/download/18.694ca0617a1de98f473d3e/1628418165283/FULLTEXT01.pdf Bakgrunden till kopparhysterin är laboratorieförsök gjorda för några tiotals år sen av en miljöfobisk person, som kade koppar i laboratoriebägare, och han fann då att mikroberna mådde dåligt där. Lignerna tog nämligen slut i bägarna efter ett tag, till skillnad från vattenvolymerna i haven inklusive Östersjön. De som inte orkar eller vill sätta sig in i IVL-rapporten i länken, rekommenderas (försiktighetsprincipen!) att sluta använda det vatten som de flesta bostäder och andra lokaler har i kranarna, för det transportera och står stilla i kopparledningar! Det bör ju rätteligen vara nästa område som kopparfobikerna angriper......

Här är exempel på billigare kablar. SIliconisolering, tennade. Jag har köpt en hel del från Aliexpress och de få gånger det strulat har det varit Postnord . SIlikonisolerade tennade

Konsten att inte lura en batteriladdare för blybatterier. Moderna batteriladdare har oftast en ”intelligens” som ser till att batteribanken laddas så fort laddaren orkar, och efterhand anpassar laddspänningen för att nå fulladdat. Slutligen, när laddaren tror att batteriet är fulladdat vilket ofta sker genom att den ser att laddströmmen går ner, så övergår laddaren till att ha underhållsladdspänning. För 12V-batterier är laddspänningen för att nå fullt ofta c:a 14.4 – 14.8 volt. Underhållsladdspänningen är ofta c:a 13.4 – 13-8 volt. Skulle laddaren upptäcka att strömmen ökar i läge underhållsladdning så är det vanligt att den tolkar detta så att den återigen skall lägga sig på fulladdningsspänning under någon tid, ofta timme/timmar. Detta händer typiskt om en värmare startar eller om kylen startar, båda är ju termostatstyrda. Laddaren har ju inte en aning om vilken del av dess utgående ström som går till banken och vilken del som går till värmare, kyl, etc. Konsekvensen blir för batteribanken att den under alltför långa tider utsätts för den höga laddspänningen trots att banken egentligen är fulladdad. Effekten av detta blir över tid att banken torkar ur och skadas. (Har man gammaldags och påfyllbara batterier kan detta problem minskas om båtägaren då och då kontrollerar och fyller på batterivatten). Den som har kylen igång i hamn, eller bor i båten i hamn och även har värmaren eller annat igång, behöver därför se till att batteribanken bara har ladddaren ansluten, men inte båtens förbrukare. Ett sätt att åstad-komma detta är att förse båten med ett någorlunda kraftigt 12V spän-ningasggregat, och lägga en om-kopplare så elcentralen och andra förbrukare antingen matas av banken eller av spänningsaggregatet.

Man kan hoppas på att även rödgröna politiker så småningom kan börja studera vetenskapliga fakta i stället för grönideologi. Vad gäller bottenfärger med t.ex. kopparföreningar i, så har SXK via vetenskapligt utformade mätningar konstaterat att mängden t.ex. koppar i vattnet i stora marinor (som t.ex. Björlanda kile som är en bassäng med trångt utlopp och tusen båtar) ligger under det hygieniska gränsvärdet för dricksvatten. Trots detta vägrar de rödgröna aktivisterna att beakta dessa mätresultat utan fortsätter sin häxjakt på vad båtbottnarnas ytskikt innehåller. Problemet är att Sverige saknar är lagar som kräver att myndigheter måste anpassa sina beslut till vetenskapliga fakta, samt en slags domstol dit man kan anmäla brott mot lagen.

Det verkar som flera web-platser inte funkar helt som de borde om man använder Google Crome, som väl är den vanligaste av alla. När man klagar ombedes man använda någon annan browser, efter att man med möda tid och tålamod kommit fram till deras helpdesk. Typiska fel är att vissa klickpunkter inte visas alls i Chrome, vilket som sagt kan vara förvirrande och bedrägligt.

Var glad! Ditt barnbarn är tekniskt och pyssligt intresserad, och ni kan ha mycket roligt tillsammans efterhand! Annars kan jag tipsa om att den som har en ordningsam fru automatiskt blir en baddare på att hitta saker! Själäv vet man ju var man lagt sina saker, från större till de allra minsta. Men sen har ju frun ordnat det hela, varpå man får öva att hitta grejorna igen. Så när frun själv inte hittar sina saker så kan man, baserat på gedigen letarträning, hitta dem åt henne!

Med båten på land, kolla med OHM-mätare (finns på vanliga multimetrar) om du har elektriskt ledande förbindelse mellan bogpropellern och din propelleraxel. Är den det så får bogpropellerns offeranod offra sig för flexofolden och den förbrukas relativt sett för fort. Se alltså till att propelleraxeln är elektriskt isolerad från bogpropellermetallerna. Antingen via en isolermedbringare mellan backslag och axel, eller via en minusbrytare till hela och endast motorn.

Även jag har besegrat mitt tvättmaskinstroll med samma metod! Vad gäller speciella skruvar, kontakta https://www.sifvert-skruv.se/ De är mästare på skruv!

Späckhuggare och Delfiner anses vara de mest intelligenta djuren vid sidan av oss människor. De använder sig av ljud för att kommunicera och jaga, som superavancerade ekolod. Allt fler båtar och fartyg har med åren utrustats med alltmer avancerade ekolod och sonarer, och det anses att dessa stör valarna. Även om inte alla båtar använder eller har igång sina system, så är det ändå troligt att valarna med sin intelligens förknippar båtarna med oljudet, och upplever dem som fientliga och oönskade, och denna ”åsikt” sprider de mellan sig. (Jämför människans uppfattning av vargar – även de som inte personligen drabbas av dem har traditionellt bilden av att de är oönskade och ska bekämpas i alla lägen även då de inte akut hotar fåren)

Det är troligen en slags kavitation i propellerbladen. Motverkas med att fasa kanten på propellerbladen. Kontakta Rodahl Marin i Lidköping och fråga var och hur man gör detta. (Hade detta på en ny propeller från dem, och det gick att fixa på det sättet)

Trilux använder kopparföreningen koppartiocyanat. Denna kopparförening framställs på ett sätt som inte medför några som helst rester av ren koppar. Vanliga kopparbaserade bottenfärger innehåller kopparoxider, vid vars framställning några % ren koppar följer med. Det är denna rest av kopparr som orsakar problem på aluminium. De galvaniska processer som inträffar mellan koppar och aluminium förutsätter närvaron av ren koppar. Trilux och Trilux33 som appliceras enligt Internationals anvisningar (grunda med spärrfärg) säljs även på den stämningsbenägna USA-marknaden. Det skulle vara väldigt otroligt om International skulle överleva om båtar som skadats av deras målningsprogram skulle förekomma. Jag har använt Trilux på några aluminiumbåtar, men ersatte då Internationals spärrfärg med den mycket billigare Biltema-varianten, som har liknande sammansättning. Inga som helst angrepp av varken havstulpaner eller galvanisk korrosion har visat sig.

LED för 12VDC tål inte alltid den högre spänning som en batteriladdare kan avge (uppåt 15VDC på vintern). Därför kan det behövas spänningsbegränsare vid elcentralen för de matande kretsarna till LED-belysningarna. LED-lampor som anges att funka med t.ex. 10-30 VDC innehåller spänningsomvandlare och klarar sig. https://batteknik.se/2010/limit12V.pdf

Det tycks finnas en evig missförståelse om detta med vridmoment, varvtal och effekt. Via växellådan så omvandlas effekt/varvtal till vridmoment. För bogsering är det däremot avgörande att få geppet mot marken att räcka till, och det är i grunden bara beroende av hjultrycket mot marken så länge motor/växellåda orkar. Och det gör den definitivt i frågeställarens fall. Fyrhjulsdrift hjälper, för då finns fler däck som drar mot marken. På en bakhjulsdriven bil ska man i en brantare backe se till att ha maximalt kultryck, då ökar greppet för bakhjulen. För en framhjulsdriven är det lurigare, då skall kultrycket vara lågt så inte man får lyftverkan över framhjulen (i backen).

Vill man förbruka samtidigt som man har batteriladdaren igång så funkar de flesta laddare så att de tror att de skall köra den förhöjda laddspänningen. Det är därför säkrast att ha en omkopplare till båtens elcemtral och ett spänningsaggregat på 12 volt, så att i hamn så kör man elcentralen från spänningsaggregatet, och laddaren "ser " bara batteribanken men inte förbrukningarna.

Makrillen jagar småsillstim. När de hittar stimmen driver de upp sillstimmet mot ytan, och där kretsar måsar mm. och dyker och pickar i sig sillen. Sådan ställen kallas i Bohuslän för "dyk" Skall man ränndörja så gäller det alltså att spana horisonten runt och sen gå till dyken och dörja genom dykområdet. Funkar jättebra.

Äldre foldingpropellrar sålda av Volvo Penta var gjorda av gulmetall typ mässing och kräver offeranod för att inte korrodera. Nyare är av marinbrons och behöver inga offeranoder. Bladen har metallisk förbindning med propellernavets ytterdel, medan navets innerdel är metalliskt förbunden med drevaxeln. Navets innerdel har ett plast/gummiskikt mellan sig och ytterdelen och är därför inte metalliskt förbundna med varandra. Sätter man dit offeranoder kommer dessa att hindra korrosion på mässingsbladet (men även på bronsbladet fast där behövs det inte). Offeranoden medför samtidigt att den blockerar avgången av mikroskopiska mängder kopparjoner från gulmetallerna. Därmed är det fritt fram för havstulpaner att sätta sig på dem. Ett sätt att klara sig från detta är att ersätta offeranoderna med att elektrolysförkoppra bladen. SXK i Göteborg vet firmor som gör detta. Metoden har använts i 10 år med bra resultat.

Se bara till att skruvar, muttrar och ev. brickor är av syrafast stål och alltså omagnetiska.

En sådan här sänker spänningen med några tiondels volt och innehåller MOSFET i stället för dioder. https://www.aliexpress.com/item/1005005724670365.html?spm=a2g0o.productlist.main.7.428441a7BFGg9y&algo_pvid=c2435b37-65f7-46b1-b9be-bd68ec3a0fe5&algo_exp_id=c2435b37-65f7-46b1-b9be-bd68ec3a0fe5-3&pdp_npi=3%40dis%21SEK%2150.81%2120.32%21%21%21%21%21%40210213c816875080948514642d076c%2112000034126767776%21sea%21SE%21115927486&curPageLogUid=FPM1NaFQmnO9

En urgammal variant är Crescent 418. Den har max rekommenderad motor på 35 hk. Jag hade en sån några år med en Yamaha 2t 40hk, och det var onödigt mycket. Det är en liten båt, men den har en fiffig mittruta på hardtopen som gör att man kan komma fram till fören utan att klänga på sidorna. https://www.sokbat.se/modell/crescent/418