Georg_Ohm

Varje vatten har sin speciella båttyp. Det är ingen slump att de bohuslänska sniporna (eller jullarna) ser ut som de gör. Jag hade ju tänkt att föreslå Käringösnipan, men om du tycker att Gullholmensnipan är för dyr så är ju Käringösnipan inte direkt billigare, den är litet längre och bredare. Skärelejan är en annan bohuslänsk snipa, byggdes på 1970-talet. Sedan finns det ju några jullar, varav Bohusjullen är en, också en den är byggd på gammal bohuslänsk tradition och erfarenhet. Min erfarenhet av Gullhomensnipan är att den är litet för kort, 21 fot, 6,20 m. Och den är inte så fyllig som Käringösnipan är. Alla snipor rullar, men jag skulle kunna tro att den Gullhomensnipa som fanns i ”familjeredederiet” var värst, den hade inte så mycket barlast som den borde haft.

Kompressorn kopplas in mellan 1700 - 2600 rpm, det är en varvtalsgivare och en svart liten box som styr det, så om du försöker att koppla in kompressorn vid andra varvtal händer det ingenting, ja beroende då på hur eller var den knappen är inkopplad i systemet. På bilden, boxen som styr kompressorn, det finns ett vred under den lilla pluppen, där man kan justera, men gör INTE det!

Ja. Blir det en mindre resistans om du tar i och vrider nyckeln hårt?

Jag har under det senaste året rengjort tankar, eller rättare sagt sanerat kalkbeläggningar med citronsyra. Nu senast var det visserligen toaletten i båten och dess slang till septiktanken som fick sig en omgång, fråga mig inte hur jag doserade citronsyrepulvret som jag köpte av Clas Olsson, men nån deciliter till fem liter vatten på att ungefär. Vi har ju rätt så neutralt pH och mjukt vatten, men klart om det är högt pH och hårt vatten, då löddrar ju inte tvålen.. så frågan är ju då vad dom har för vattenkvalitet i Arkösunds kommunla vattenledningar… merendels försöker man ju buffra vattnet för att spara på vattenledningarna, men kanske inte i just den kommunen..? Nåväl, som svar på din fråga, gör jag rent färskvattentanken med klorinlösning, men klor löser inte kalk, men det tar bort en massa annat, såsom bakteriebeläggningar. Men jag kan tänka mig att en citronsyrelösning kan hjälpa dig, och det kan ju kännas bättre att hälla i citronsyra i en vattentank än klor.

Tja, eller nej. Egentligen skall du då klämma fast ringkabelskor på instrumentets mätsladdar och sedan tvätta rent på huvudbrytarens terminaler och skruva fast dessa kabelskor hård, samt se till att mätsladdarnas andra ändar, kontakterna där inte har något elektriskt motstånd i instrumentets kontakthål… Först då upptäcker du att inte ens med ett professionellt mätinstrument kommer du runt problemet med att det är rätt så svårt att mäta sådana ringa motstånd på ett fältmässigt sätt. Men ett bra rips är nu att inför varje motståndsmätning sätta ihop mätstaddarna, då nollställer sig dom allra flesta multimetrarna och skall visa 0,0 ohm, alltid en bra början… Motståndsmätning, eller då resistansmätning i båten med en multimeter ger sällan några exakta mätvärden, och frågan är egentligen om övriga mätvärden när det gäller ström och spänning är så himla exakta dom heller. Jag har ju dubbelt av nästan allting, även två multimetrar ombord, och nån gång ibland har jag roat mig med att koppla in båda dessa för att mäta spänningen i samma punkt. För det mesta visar dom samma värden, men inte alltid, jag har upptäckt att den ena påverkas av olika magnetfält runt i kring, och man kan nog inte begära mer av ett billigt mätinstrument som en gång kostade 169 kr.

Köp en bra och stabil modell av god kvalitet, du behöver inte köpa den dyraste, men heller inte en för runt hundralappen. Bosch och Hella är bra!

Bra att veta! Alla manualerna på samma webplats bara att skriva ut! Gäller det även dom nyare digitala modellerna?😇

271 kr för en huvudbrytare/batterifeånskiljare är närmast ett skämt, möjligen hade jag monterar en sådan på batterilådan till den lilla elektriska utombordaren, men inte i båtens startkrets eller förbrukarkretsen. Här är en bra modell till ett bra pris! Den tål 150A kontinuerligt och 1000A korta stunder, men man behöver ju inte ta i så mycket till en mindre motor, men köp ingen skit! Till en veteranbil med lättstartad 1500- motor valde jag denna modellen från Biltema. Och den fungerar fortfarande efter ett års drift. Det känns i tillslaget att det är ordentliga kontaktytor. Men hur den fungerar i marin miljö vet jag inte, men sannolikt rätt så bra. Tål 250A och 2500A i fem sekunder, det räcker och blir över. I den bästa av alla världar har man inget spänningsfall och inget elektriskt motstånd om nu inte kontaktytorna är belagda med rent guld… 0 ohm är nu inte helt lätt att mäta upp heller. Men i en buvudbrytare eller batterifrånskiljare blir det alltid några hundradels ohm, det har nu ingen praktisk betydelse, men det är inte noll, komma noll.

Nä, man skall väl inte dra alla frisörer över samma kam. Men erfarenhetsmässigt så vet jag att dom som är tillverkade av billig svart plast, oftast med en röd nyckel, kan vara riktigt usla eller halvdåliga. Men det beror ju också på hur mycket ström som skall passera…. 100A till en mindre och lättstartad bensinmotor, eller bortåt 200-300A till en treliters diesel.

Det blev en TP-Link MR600, MR400 var utgående artikel, MR600 sades vara snabbare och kostade lika mycket, det var medlemsrabatt, tror jag, hos Kjell. Som synes så fungerar det bra. Tack för tipsen!

Vanligt fenomen på dom billigaste huvudströmbrytarna, dom av plast med en röd nyckel. Dessa bör undvikas, gärna i flera exemplar.

Som jag skrev att om det finns kommunalt dricksvatten… Men här i mer civiliserade trakter har vi den tillgången. Men det kan vara si och så med bra färskvatten och dricksvatten på de tre(!) Kosteröarna då det inte finns någon kommunal vattenledning från fastlandet, då det kan vara över 300 meter djupt i Kosterrännan. Dom har egna brunnar där vattnet brukar vara drickbart men humusfärgat. Torra somrar med vattenbrist utefter bohuskusten kan det på sin höjt finnas en skylt på tappstället där det står på ett ungefär ”Söla inte med vattnet!”

Ja 95% eller mer av elfelen ombord är kontaktproblem, inte sällan på vitala ställen såsom på batteripolerna. Om all el ombord slås ur, om allt slocknar helt plötsligt så börjar man att kolla på batteripolerna.

Hej! Har du kollat oljenivån? Min erfarenhet av en gammal MD1 var att den var allmänt hårt sliten, koleingarna var slut, kompressionen var mindre bra, det gick ganska lätt att dra runt den med veven. Oljan i vevhuset sögs upp i förbränningsrummet och förbrändes där varvid motorn inte gick att stänga av annat än att strypa lufttillförseln samtidigt som man lyfte upp dekromprissionsspaken. Då rök det ganska mycket blårök från avgasterna. Men då, 1974 var den väldigt lätt att renovera hemma i garaget, då var tillgången på reservdelar väldigt god… Men naturligtvis kan det vara så att det finns andra orsaker till att din motor inte går som den skall.

Så var vi då där igen… hur många gånger har inte detta diskuterats? ”Vatten är ett farligt gift, som omsluter Visby Stift” Om man fyller sina tankar med vanligt kommunalt dricksvatten i hemmahamnen eller i gästhamnar skall man inte vara orolig. Vatten som stått ett bra tag i tank, pump eller i slangarna kan smaka illa, men är inte farligt att dricka. Tanken bör nu göras ren nån gång emellanåt, vart femte år eller så… då jag har plasttankar kör jag igenom hela systemet med klorinlösning, ja bara någon tiolitershink med lösning sedan tre eller fyra fyllningar med vatten för att skölja ur. Jag ser folk i gästhamnar som fyller vatten i PET-flaskor och liknande behållare, för att ha att dricka, och då tänker jag ”gör ren tanken istället och panta flaskorna”. Men det kan ju vara så att man har en äldre båt med lika gammal färskvattentank som är så gemonskitig att det inte finns någon räddning, då är det byte av hela systemet som gäller. Men ofta kan man ju städa ur tanken och byta ut alla gamla slangar, pumpen och dess kopplingar. I begagnade båtar jag köpt de senaste årtionderna har ju vattnet smakat illa och det har funnits avlagringar i tankarna och i slangarna, och det har varit väldigt lätt, men ibland tidsödande att fixa till. Så det där med onödiga prylar ombord, grejer som fackhandeln vill att vi skall köpa… Alla har vi väl trillat dit och köpt någonting som vi inte visste att vi kunde klara oss förutan. I mitt tycke är den här hydrofortanken en sån grej. Ok, om man så har en spruttande och pruttande elektrisk enkammarpump, så måste man ju ha en utjämningstank, men hur många har en sådan arkeologisk artefakt kvar ombord idag? Som jag skrivit tidigare ger en modern bra pentrypump av bra och välkänt fabrikat ett stabilt vattenflöde med lagom bra och jämt tryck från start till stopp.

Se till att den svarta minuskabeln sitter ordentligt fast! Inte bara på batteriet utan även i dess andra ända, för blir det dålig eller ingen kontakt alls där så blir du ju strömlös ombord. Om du bara har en batteribank ombord så skall ju all ström passera genom denna kabel. Så här mäter du, om det nu fortfarande känns aktuellt: Instrumentens minuskabel på batteriminus. Instrumentets pluskabel till den av huvudströmbrytarens (=batterifrånskiljaren) anslutning som har direktförbindelse med batteriplus, har du någon spänning där? Flytta mätkabeln till den andra polen, den vars kabel försvinner bort mot mot motorn och restan av elsystemet, finns där någon spänning? Om det gör det, prova att slå i från huvudströmbrytaren/batterifrånskiljaren, nu skall det inte vara någon spänning alls, 0 volt. Mätinstrumentet, multimetern ställer du in på = eller om det står DCV och mätområdet 0-20 volt. Om du inte har ett elektriskt mätinstrument kan du testa med en lampa ansluten till två kablar. Det finns två sätt som dessa huvudströmbrytare eller batterifrånskiljare går sönder på: Pga av dålig kvalitet så går kontaktblecket eller plastgrejen som påverkar kontaktblecket sönder, då blir det ingen kontakt alls, ingenting som är anslutet fungerar. Pga överbelastning, en huvudbrytare avsedd för en lägre ström än vad som det är tänkt gör att kontaktblecken svetsas ihop, och det brukar innebära att man inte kan stänga av strömmen, men det kan även innebära att hela kontaktstycket faller isär och det blir ingen kontakt.

Ja det finns servomotorer att montera på dessa kulventiler, och dom manövreras jätteenkelt med bara en omkopplare som är kopplad som polvändare. @Makro har en, och undertecknad har en som sitter på en trevägsventil mellan vattentankarna och pentrypumpen. Man köper dom från den firman vi brukar kalla ”Mr Wang i Kinna”…. Dom finns i olika dimensioner och nån modell kan manövreras via Wifi.

Denna gången mätte jag varvtalet med båten förtöjd vid bryggan. Då kom jag fram till att varvräknaren i instrumenttavlan visade för litet. Hypotesen är då att varvräknaren inte är kalibrerad till den utbytta genaratorn.

Du kan ju alltid börja vid källan. Kolla att batterikabelskorna, polskorna, sitter ordentligt på batteripolena hårt åtdragna utan glapp.

Det @Mercury_44XS menar med ”jord” är minus i motorblocket, eller direkt på batteriminus. Instrumentets röda testkabel på 15 eller + på tändspolen, den svarta i någon detalj på motorn eller då batteriets minuspol. Ställ in instrumenten på = eller DCV som betyder mätning av likspänning, och ställ in mätområdet till 0-20 V. *Vad jag och några andra här har erfarit kommer begreppet ”jord” i fordonselektriska sammanhang att försvinna och ersättas med ”chassiminus” och det begreppet funkar väl på bilar som har minus i karossen, men svårt att tillämpa i en båt. Jord har vi i blomkrukorna, i rabatten och i våra gravar på kyrkogården.

Ytterligare en orsak att skippa den ackumulatortanken. Då får du ju också en färre slangkoppling som i framtiden kan läcka. Iallfall kan du ju testa utan den.

Jag kan förstå varför man hade en sådan här trycktank förr i tiden när pentrypumpen var en enkammarspump, ni vet ”Remjohan” hade man då ingen utjämningstank kom vattnet stötvis ur vattenkranen och det blev rätt söligt. Moderna pentrypumpar har ju tre och ibland fyra kammare och pumpar ut vattnet med ett mer stabilt tryck, det är väl egentligen bara när man får luft i systemet som det kommer stötvis, men då hjälper ju inte en sådan här hydrofor, eller vad den heter. Jag tog bort min sådan, tank då jag bytte pump, förre ägaren hade monterat tanken men sade att det inte var någon skillnad mot innan.

Så har jag mätt med en extern varvräknare efter tips här. Varvräknarens missvisning är cirka - 320 RPM (alltså för lite). Ja cirka, felvärdet varierar litet vid olika varvtal, sedan vågade jag inte varva upp motorn till maxvarv med friläget i och kall motor. Sedan upptäckte jag då i och med detta att kompressorn startar och stannar vid för låga varvtal, ungefär 1200 till 2000 RPM, stoppvarvtaltet är jag litet osäker på i nuläget, men kompressorns start och stopp får jag justera senare efter det att jag justerat varvräknaren. Återstår då för en digitalt funktionshämmad att listat ut hur man trycka in pinnen i hålet för att komma in i justeringsmode och sedan trycka rätt… och det går ju bara på den inre varvräknaren, i den yttre är displayen trasig, jag bytte bara i den inre varvräknaren för sisådär 10 år sedan.

Du kan ju leta och se efter om det sitter någon, några fettnipplar någonstans vid drevet på båtens insida, och isåfall trycka in fett där.

Jag känner till några sådana ställen på bohuskusten. Kråksundsgap, det blir grundare sjön trycks uppåt, så blir det smalare också, då trycks dyningen även ihop upptåt på grund av det. Tjurpannan, nästan samma där, men där studsar dyningen ut från land också. Sedan rätt så oförklarligt, tycker jag, inloppet till Rönnäng och Tjörnekalv från Marstrandsfjorden, jättekonstigt, här är det ”en stående våg” en enda, men rätt besvärlig, det är ofta strömt också och det bidrar väl. Det finns ett liknande fenomen på andra sidan om man kommer öster ifrån och innan man når Marstrands norra inlopp kan det vara en del konstig dyning där även om restan av fjorden är lugn. Sedan är det Gullmarsfjorden, på alla vindar i den nordliga kvadranten, en kort brytande dyning fullt jämförbar med det vi råkade ut för på Vänern, Värmlandssjön nära Lurö.