Georg_Ohm

Ja då kan du ju skrubba rätt så ordentligt utan att skada någonting. Högtryckstvätten i all ära, men den stänker ju en hel del, så omkringliggande båtar kan ju bli nedtstänkta. Men när det är halkskyddsmönster på däcket kan ju smutsen fastna rött så orderligt. Det säljs ju numera relativt mjuka och runda borstar att sättas fast i skruvdragarens chuck, jag minns nu inte om jag har Biltemas eller Julas, fungerar iallafall bra. Tidigare har jag använt en annan sådant roterande verktyg, men hårdare borst av någon slags glasfiber, varning för den! All smutsen försvinner visserligen, men det gör även plasten under och den repar rostfria beslag. Barnbarn och ombordvarande hundar har några gånger trampat i sådan där asfalt (eller vad det är) som ligger på gator i skarvarna, och som blir kladdig när det är varmt. Sedan har det blivit fot- och tasspår på däcket. Då får man tvätta fötter, tassar och däcket med lösningsmedel. Det som barn och hundarna inte protesterat mot är bromsskivespray, ett lösningmedel baserat på isopropanolalkohol. Thinner och aceton löser ju asfalt eller om det är någon tjära, men det är vävnadsretande och direkt ohälsosamt, och aceton löser nu öven båtens plast, så om man absolut skall tvätta med aceton skall man vara snabb och försiktig. Senare har jag tvättat bort sådant kladd samt samt utspilld spillolja med Abnet. Såpa och Abnet är nu förstahandstvättmedel ombord. Det såpan inte löser tar abneten. För att då återgå till frågan hur man skyddar… så har jag inte skyddat däck eller rufftak sedan jag för många år sedan halkade illa och skadade mig på ett vaxat rufftak som hade halkskyddmönster. Trots att jag sedan idag vet att det finns ett halkfritt vax, så kommer jag att avstå, håller man däck och rufftaket fortlöpande rent så tycker inte jag att det skall skyddas mer. En hink i en lina, och en relativt hård levang samt så den roterande borsten att ta till vid behov är vad man behöver ombord.

Fortsättning följer?

Alltså ett ”vanligt däck” bara plast ingen teak? Ja däck med olika typer av ”struktur” alltså halkskyddsmönster kan vara litet svåra, då smutsen kan fastna i mönstret. Jag tvättar mitt om våren med högtryckstvätten, först lägger jag på ”högtrycksschampo” som får ligga på en stund, sedan går jag på med högtryckstvätten och turbomunstycket. Om det finns svår smuts kvar kan en kombination av Abnet och en roterande borste i skruvdragaren fungera väldigt bra. Jag kände inte till att det finns ett halkfritt vax, så tack för tipset!

Tja… Jag tänker även på gott sjömanskap i hamnar, på bryggor och kajer. I Bohuslän lägger man i allmänhet inte vare sig en motorbåt eller segelbåt med aktern mot bryggan. Många gånger, dock inte alltid, är det ett begränsat djup, eller en oren botten alldeles nedanför bryggan. Man lurar sig ofta på att det ser djupt ut, men det kan vara stenigt eller ligga en massa skrot på botten. Var rätt om roder, propeller och drevet! Dessbättre tycks barnen numera ha fått elektriska utombordare på sina gummibåtar, annars var det ett otyg då alla ungar skulle surra omkring i hamnen, runt runt, timme efter timme, när dom har hela Skagerack att utforska… Elverk är det samma som ”elvärk”. Staffskalan för att köra elverk i hamn är arkebusering i gryningen. I naturhamn brukar det vara lynchning. Lägg inte dagtursbåtar långsides mitt emellan två lediga platser, eller då om man själv kommer och avser lägga till långsides, att man ser till att inte lämna en halv plats bakom eller framför sig. Om det uppstår ett ”hålrum” under tiden man ligger vid bryggan så förhalar man sin båt så att fler får plats. På en del ställen finns det speciella bryggor avsedda för dagsgäster, inte sällan sponsrade av den lokala matbutiken, lägg båten där om du bara skall in i hamnen för att handla! Många hamnar har tydliga skyltar där det framkommer hur man skall lägga båten, man lägger inte till långsides om det står ”för- eller akterstäv mot bryggan” eller vice versa. Lägg inte till permanent på plats avsedd för tankning eller sugtömning. Fendra av ordentligt på båda sidorna. Föräldrar eller vårdnadshavare ser till att deras barn har flytväst på sig då dom vistas på bryggan, samt i mindre (och större) båtar. Man hänger upp vattenslangen ordentligt efter sig på bryggan, nästkommande vattenfyllare vill inte börja att reda ut ett slangtrassel. Sedan sölar man inte med vattnet, båttvätt med färskvattenslangen brukar vara förbjudet, även om det inte framkommer på skyltar. Landströmskablar dras från bryggstolpen till båten på ett intelligent sätt så att ingen snubblar på kabeln. Man annekterar inte eller markerar sitt revir på bryggan eller kajen med hjälp av sina privata tillhörigheter, det har hänt att jag hjälpt hamnvärden att röja undan cyklar, solstolar, badleksaker, fiskegrejer eller kalla grillar. Man förtöjer ordentligt i moringar eller pollare som finns på samma sida på bryggan som båten ligger vid, inte tvärs över bryggan! Man kan ju tycka att det skall vara tyst i hamnen efter kl 22, men den regeln tycks inte gälla på de orter i Bohuslän där det finns hamnkrogar och/eller systembolag. Det brukar inte vara ungdomarna eller den unga vuxna som väsnas mest. Av rent navigationstekniska skäl brukar badning i hamnar vara förbjuden. -Vet du hur långt ner i din skalle min duopropeller kan nå? Undantaget brukar väl vara ”dykeriarbeten” för att åtgärda akuta tekniska problem, såsom ”felaktig påväxt” av havstulpaner….

Magnus på Peronova kan säkert ordna en rorkult även till stortrissen, om han har tid. Men med grundläggande slöjdkunskaper kan du säkert själv bygga din egen rorkult med den gamla som mall. Oavsett träslag, hade jag nog ändå starkt funderat på en förstärkning av metall därsom påfrestningarna är som störst.

”Golv” av plankor, fur, har jag hemma. På din beskrivning låter det som om din durk består av en i fritidsbåtar vanligt förekommande kryssfanér, plywood, durkplywood, ett laminat där yttersta delen består av en väldigt tunn mahognyfanér. Mellanrummen mellan mahognyfanéren har i allmänhet ett inlägg av ett ljusare träslag. Hursomhelst är detta material svårt att restaurera, man kan om man är väldigt försiktig, slipa lätt för hand, risken är annars stor att man slipar igenom det tunna fanérlagret, ja man kan gå igenom även om man handslipar. Sedan skall det lackas med någon hållbar lack i flera lager, en lack som inte får bli för hal. Om durkarna inte är allt för stora kan det vara lättare att köpa nya durkskivor, dom finns i några olika tjocklekar, kan tänkas är det av utrymmesskäl som båttillbehörsbutikerna bara säljer mindre bitar av detta material. Större skivor får man då inhandla hos någon firma som säljer mer exotiska träslag och det brukar bli dyrt. Är det sådant här material du menar? Det finns även syntetiska durkmateriel att köpa, dessa är nog mest avsedda för att ha på däcket och badbryggan, en del ser förskräckliga ut, andra ser något bättre ut… Alltid bra med bilder, dessa sägs ju förmedla mer än 1000 ord, enligt talesättet.

En gammal kompis till mig säljer reservdelar till Trissjollar. https://pemonova.se Frågar du honom, blir svaret sannolikt ”kolfiber”. På olika segelbåtar stora som små, som jag seglat och på annat sätt varit involverade i, har rorkultens innersta del, den som fäster mot roderblad eller hjärtstock, varit förstärkta med ett beslag av metall, rostfritt stål eller brons. Även på en mindre båt tycker jag att konstruktionen av din rorkult ser väldigt bräcklig ut. Egentligen är mahogny totalt värdelöst som konstruktionsmaterial i en båt, anledningar har redan angetts, den enda anledningen till att det används är väl att många tycker att det är snyggt. Ask är hållbart! Ek kan väl vara bra? Järnek kanske rostar😀.

Det är ju ett typiskt symptom för dåliga eller halvdåliga batterier. Man laddar, det ser bra ut, batterierna lämnar bra spänning under vila, men så fort man belastar så sjunker spänningen, det kan gå att starta en motor beroende på hur dåliga batterierna är, även kall dieselmotor, en gång, sedan är det dött.

Jag byter ut min ena plotter och radarn dessa är ju bara cirka 23 år gamla… Jag tappade ju på sensommaren bort en kombinationsgivare till ekolod, hastighet och temp. och kunde inte hitta en ny. Plottern är långsam och har börjat att delaminera i displayen, det går inte längre att ställa in tid och datum, då plotterns kalender har lagt av av någon anledning. Fick tag på ett ”radarpaket” utgående modeller, till ett fördelaktigt pris. Det blev en Element 12 S och trådlös Quantum. Jag hade väl helst velat ha en Garmin, men nu blev det som det blev. Och ”som vanligt” får jag sällan olika apparater att funka tillsammans. Supporten är kontaktad, jag väntar på svar. Lösenordet och SSID är kollade x flera, samma på förpackningen, på radarns undersida och på medskickade etiketter. Jo, den har funnit båtens Wi-Fi, jag har laddat ned senaste programvaran. Radarn lämnar en nätverkssignal som syns i min Ipad. Någon som kan ha någon idé vad som är fel? Så återstår det då att ansluta AIS, ekolodsgivare och eventuellt VHF:en… eller jag bryr mig inte om att försöka med VHF:en, den har bara NMEA 0182 eller någon dialekt av det protokollet.

Ladda upp enligt ”fulanvisningen”, avvakta ett tag, en dag eller så, mät sedan under belastning, den gamla hederliga ”brödrosten”.. lådan med motstånden, voltmeter och lysdioder för; replace, week eller good är faktiskt bra och lättanvänd, dessutom värmer den kalla händer gôtt. Fördelen med snön i GREFAB- hamnarna är ju den att man kan gömma landströmskabeln under snön, eftersom GREFAB inte bemödat sig med varesig skottning eller halkbekämpning. Om sedan batterierna visar sig vara kassa så rekommenderar jag Batterilagret, dom har butiker i V.Frölunda och vid Stigs center på Hisingen. senast jag handlade där lyfte den butiksanställde ut batterierna till min bil….

Vad var det Baloo sade när han sagt åt Mowgli att vråla som en björn? -”O jisses” (eller något ditåt). 0,5A är ju inte så mycket… jag har sådana laddare till ”typ” motorcykelbatterier. 0,5A till ett 100Ah batteri… ja det motverkar ju självurladdningen och litet till, vilket redan har konstaterats. Men tanken har slagit även mig att underhållsladda med nån liten enkel ”ointelligent” laddare, en liten trafo som är kopplad via en likriktarbrygga och någon kondensator, alltså i princip en liten AC-DC omvandlare. Något som ger en liten ström, kanske mer än just 0,5A. Jag har ju tre separata batteribanker, och har nu efter tio år upptäckt att jag även har tre separata elsystem i båten… vilket jag iofs har misstänkt länge. Från början satt där tre minst 20 år gamla CTEK-laddare varav två gått sönder en i taget med några års mellanrum, nu idag verkar det som om den tredje också givit upp också…. Dom kanske har passerat ”bästföredatum”. Och jag som sällan aldrig använder vare sig landström eller laddare när båten ligger i sjön… kanske är det det som är felet att dom inte har används tillräckligt mycket(?) Men jag kan ju bekräfta att en gammaldags mekanisk ”karuselltimer” kopplad innan batteriladdarna funkar bra, den slår på strömmen några timmar varje natt. Men egentligen hade en veckotimer varit bättre. (Jag har en sådan helt sanslöst digital, automatisk sommartid och även något mystiskt skymningsrelä med valbar prioritet. Det digitala ”urverket” styrs av atomuret i Rugby och Hillfingen, Timern fungerar inte norr om Sundsvall tidsignalen når tydligen inte så långt norrut. Hela gadgeten är alldeles för besvärlig att programmera med pyttesmå knappar, där varje knapp kan ha flera funktioner). Någon mekanisk veckotimer som fortfarande fungerar har jag dessvärre inte längre… Ja jag har inte kopplat ur någonting, bara slagit av batterifrånskiljarna och stängt av solcellsregulatorerna.

Den lånar jag gärna, när det blir aktuellt.

Tack för alla svar! Nu avvaktar jag att snön skall töa bort, då sätter jag igång.

Någon enstaka B20, B31 nån V8 men framförallt diverse reparationer och renoveringar av gamla luftkylda boxermotorer, och så körde jag ju motorgräsklippare i lumpen… 😀 Jag har ju verkstadshandbok och säkert också någonting som berättar om serviceintervallerna också. @Makro brukar ju vara bra på att hålla redan på länkar till webbplatser där man finner sådant i PDF-format. Men allting framkommer ju inte i dessa dokumentationer.

Jag har funderar länge nog på att justera ventilspelet, liksom lämna in spridarna för kontroll/justering. Motorn går bra, är lättstartad, varvar väl omkring 3600 RPM och gör väl omkring 20 knop på våren, men jag tycker att den är törstig, grovt räknat 1,8-2,2 liter/nm, mer i slutet av säsongen pga en massa havstulpaner… Båten väger 5,5 ton och anses vara lättdriven. Innan torrsättningen i höstas visade timräknaren 1000 timmar. Turbon byttes för några år sedan. Nya filter varje höst, ingen vit, grå eller svart rök ur avgaserna. Jag har ägt båten i 10 år och har aldrig justerat, kanske inte heller förre ägaren. Jag tror jag läst det mesta om detta här på forumet, men har ändå några undringar om ventiljustering och spridarservice samt då några grejer till… Men det första jag tänker kolla är om det behövs, alltså mäta spelet med bladmått innan jag börjar att skruva. Jag har lyssnat med ett speciellt stetoskop utan att höra något större kilckackande, men inte kört motorn och lyssnat utan ventilkåporna. Jag har justerat ventiler förr, men aldrig på någon grön dieselmotor. Jag har en verkstadshandbok. Det finns en firma i min närhet som skyltar med spridarnustering. Om jag nu vrider runt motorn med ett spärrskaft, finns det då någon risk att den startar? den är vanligtvis väldigt lättstartad. Klart om jag tar ur spridarna innan jag ger mig på ventiljusteringen så startar ju inte motorn, men om jag nu inte gör det? Om jag skall demontera spridarna, behövs det något speciellt verktyg? Kan dom sitta fast ordentligt? Kan det läcka in kylvätska i förbränningsrummen om jag tar ur spridarna utan att tappa ur kylvätskan? Sedan funderar jag även på kylvattenpumpen, undrar hur länge den håller? Och sjövattenpumpen, hur länge håller packboxarna i den? Ännu ingenting i skvallerhålet. Och när jag är i motorns framkant och skruvar så undrar jag även om rammarnas spännrullar? Jag har även lyssnat på deras lager men kan inte höra något anmärkningsvärt, å andra sidan vet jag inte hur det skall låta, eller inte låta…? Så skall jag ju se över axeln och bussningarna till styrgaffeln, det läcker en del där, iallafall i början av säsongen, brukar läcka mindre, nästan ingenting alls när jag tyckt in fett där några gånger.

Ett av dessa fenomen beror väl på att diskussionerna ändrar riktning, ibland flera gånger, och då navigerar sig över mer än ett ämnesområde, ibland är det kurs över grund och ibland verkar det vara motvind med kryss över omärkta grund förbi släckta fyrar.

En tanke… Katamaran, två skrov. Var hade du tänkt att placera en elutombordare? I mitten? Varför inte två elutombordare på halva den tilltänkta effekten, en på varje skrov..? Det ökar ju manövrerbarheten och ger en mer kursstabil gång. Båda motorerna kan ju länkas ihop med en stång med kulleder. Rent elektriskt skulle man ju kunna koppla ihop det hela också på något helt elektroniskt eller elektromekanist sätt. För bättre viktfördelning och kortare kabeldragning placeras batterierna i var sitt skrov.

Förr i tiden skurades sådan här teakdurk fast på underlaget med en himla massa skruvar, om det är skruvat får du problem, då måste alla pluggarna burras ut med ett speciellt borr, innan du når skruvskallarna. Sedan kanske 25 år tillbaks i tiden limmades sådana här här grejer mot underlaget. Utan att ha sett hur den ser ut på undersidan svarar jag så här: Rensa bort all gammal faner från baksidan/undersidn, ibland måste man hyvla och/eller slipa med grovt papper i maskin. Limma en tunn skiva av vattenfast plywood, marinplywood eller sådan där vattenfast faner, Plyfa, formplyfa, som används som durk på byggnadsställningar. Limma med vattenfast lim, ”No More Nail” för utomhusbruk fungerar väldigt bra. När limmet härdat sågar du rent kanterna på plywooden och fasar kanterna. Kanterna, ändträt impregneras med utspädd lack x flera, sedan någon hård lack, kanske epoxilack. Därefter slipar du teaken längs med fibrerna, om du vill… Skär ut skadad fogmassa med brytkniv och ett vinklat bågfisblad så du får bort massan i fogens botten, allt måste bort i rillan. Maskera kanterna och tryck ner ny marinfogmassa, Sikaflex eller liknande i rillorna, låt detta härda i ett dygn. Sedan tar du bort maskeringen och skär rent med rakbladsskrapa eller brytkniv. Du kan nu slipa hela ovansidan med slipmaskin, om du vill och sedan behandla med en speciell teakolja eller kinesisk träolja, ja om du vill ha sådan finish eller så lämnar du teaken som den är. Eller så ersätter du allt detta trä med 2,5 mm halkfri durkplåt av aluminium, det materialet är 100% underhållsfritt, det vill säga det går inte att underhålla även om du vill….😀

Ja dom har ju en hel del bra grejer på Jula, men som vanligt i sådana här butiker, är ju att man skall se och känna ordentligt på sakerna innan man bestämmer sig för att köpa.

Jag blir så himla trött… det är en massa reklam (om det nu är just reklam) för SÖMNAPNE…. Och ibland fastnar eller webbläsaren i den reklamrutan.

Kan det möjligtvis vara så att ”utomhusoljan” innehåller antimögelmedel och annat nyttigt?

Köksblandaren började att läcka i somras. Det var en sådan där tråkig sak med två vred för kallt- respektive varmt vatten. För en del år sedan bytte jag till en engreppsblandre på toaletten, och då jag tycker att båttillbehörsbutikerna tar alldeles för mycket betalt för sådana saker så köpte jag en liten engreppsblandare på Jula, den kostade då omkring 400kr eller någonting ditåt, nu en hundring dyrare. Då den har fungerat bra köpte jag en köksblandare ur samma serie. Och så här blev det… Då jag tömt vattentankar och pentrypump, och då det är minusgrader har jag inte kunnat testa om det fungerar och inte läcker. Men det var lika krångligt och krävde akrobatiska cirkuskonster som det krävdes att byta blandare i köket i huset… men där behövde jag inte demontera kylskåpet, det krävdes i båten. Sedan skall det till ny mjukfog runt diskhon och runt bänkskivan.

Tack för tipsen! Nu fann jag ett väldigt tunt slipstift, 0,55 mm, hålet var 0,5mm så jag slipade upp försiktigt. Nu blev det en för stor låga för den lilla brännaren, så jag skiftade munstyckena. Jag tror det blir bra, möjligen kanske båda brännarna blir litet för generösa, men ”kökschefen” får inspektera innan spisen återmonteras i byssan. Ja det ser ju precis ut som mina brännare. Så om det nu bedöms att brännarna är för effektiva så kollar jag med Thermoprodukter. Angående den där ”gnisgeneratorn” så är det en sådan du tipsade om som jag satte in, den gamla hade endast två utgångar, den nya har tre, eller om det är fyra. Det har blivit mer ”köksarbete”, mer om det i en annan tråd.

@Matchless skrev ett långt inlägg, han kanske skrev att du kan passa på nu när båten står på land, för det gör den väl? att kontrollera bordsgenomföringen till kylvattenintaget, sommartid, sensommartid brukar det ju (i saltvatten) växa en massa havstulpaner, som helt eller delvis kan blockera kylvattenintaget. Sedan vet jag att det kan klägga igen sig inne i värmeväxlarens kylkanaler, om du nu har en sådan.

Egentligen inte, inte öster om Älvsborgsbron, du har regelverket här…. Men enligt 6§ tycks det gå bra om du anmäler vad du skall göra till hamnmyndigheten, alltså till Göteborgs hamn, jag tror inte det skall vara några större problem om du håller dig ur vägen för yrkestrafiken. Det förekommer ett och annat fartyg till och från Vänern varje dygn, sedan är det de små färjorna, Älvsnabbarna. Men det är ett fartyg som nästan alltid kommer ivägen för mig när jag färdas i älven, det är Stenas tysklandsfärja, som skall vända och då tar upp nästan hela älvfårans bredd, men den båten är ju lätt att undvika om man ligger bi eller löser dess tidtabell. Likaså danmarksfärjan. Om du behöver bogsering och är medlem i SSRS Trossen, kan du då få kostnadfri hjälp…. Utanför hamnen… inne i hamnen är det Storgöteborgs Räddningstjänst som tar hand om den saken, och jag tror inte att dom gör det kostnadsfritt, men du kan ju alltid fråga. Räddningstjänstens båtgrupp utgår från Frölundas brandstation, dom kanske skall öva nån dag och är sugna på wienerbröd till fredagsfikat….