IngemarE

Du har ju redan svarat själv tycker jag, i alla fall om det du beskriver med batterierna hände med landströmmen inkopplad....

Först tror jag du borde läsa hela tråden igen ett par gånger. Och reflektera lite mellan varje genomläsning. För jag är rädd att du nog missat en hel del detaljer och saksammanhang 😉 Läs det jag (och instrumenttillverkarna) skriver om att först samla avledningsledarna lokalt om det blir långt. Nej, läs igen ! Jag hänvisar till jord som metallisk likströmsjord, sedan skriver jag att instrumenttillverkarna ofta kallar denna för RF-jord. Som sagt - läs.... Som sagt läs det jag skrivit. Nej, det kommer inte fungera. Det är ju heller liksom inte fältfritt innan blixten laddar ur heller (vilket redan laddat kondensatorn en del, vilket jag ju förklarat). En kondensator som färgen kommer utgöra en del av kommer f.ö. ladda upp sig fullt i princip direkt vid blixtfält då den är kapacitansmässigt väldigt liten (det är tjock plast i skrovet) och energin stor. Under resten av tiden transporterar den bort just ingenting, och energin får ta andra vägar. Dessvärre riskerar laddningen/potentialen dessutom att ligga kvar ett tag efter blixtens urladdning - om din färgarea fortfarande är hel då. Så glöm det där med att måla och kapacitans, du är visserligen teoretiskt rätt en bit men kommer inte hela vägen. Du lägger inte till en jordslinga. Urladdningsrören är i princip luftgap och har ju ingen förbindelse förrän vid urladdningen. Hur vet du att det inte är till någon nytta för NMEA med en bra avledare kopplad på PE ? Det är även för en garvad elektroniknisse nämligen ganska svårt att "se" om saker verkligen är galvaniskt isolerade och i så fall hur bra. Eller vart och hur ev. skydd ligger dragna/kopplade. Eller vilka spänningspeakar de kan hantera. Överspänningsskydden kan ibland t.o.m. vara kretskortsbanor eller slitsar i kortet som medvetet lagts nära varandra så det ska bli överslag mellan dem vid överspänning. Ett väldigt vanligt och billigt sätt vid massproduktion. Sedan är det ganska anmärkningsvärda slutsatser att dra och påstå att saker inte är till någon nytta, i synnerhet som de flesta tillverkare trycker ganska hårt på att denna avledare skall kopplas in. Tror du de har fel eller skriver det bara för att de "tror" det kan vara bra ? Och om du läste sidospåret ovan om just optointerface så ser du att även den "yttre" optosiolerade sidan måste ha en matningsspänning. Dvs optoisoleringen löser signalmässiga problem med jordloopar som kan bli med många enheter matade från olika håll på ett nätverk (och det är seriöst och bra), men det har knappast något med åskskydd att göra. Ja, ja. Du har fått en alternativ bild nu, och om du läser svaren eller fortsätter att bara skumma dem och gissa resten är upp till dig. Här kommer vi inte längre, och var och en har givetvis rätt att koppla som man vill i sin egen båt. Men det är lite tråkigt att du modererar bort kommentarerna som jag försökt göra på din hemsida, sidan där du beskriver ditt filter/åskskyddsbygge och dess förträfflighet. Fast det är ju å andra sidan den förmånen man har som sajtägare - att man kan låta bara likasinnade komma till tals 🤔 (Nejdå, jag är inte alls bitter. Du gör som du vill nu, och jag har bara försökt förklara. Jag har haft att göra med många mycket mer bångstyriga ingenjörer än du i detta ganska komplexa kapitel inom elstörningar. Men förhoppningsvis har kanske du och andra som läser nu börjat ana att den lösning du presenterar på din hemsida (utan avledare) inte kommer fungera som åskskydd. Bara kosta en massa pengar och arbete).

Ingen aning. Men som @Georg_Ohm frågade - lyser lanternorna fortfarande om du gör ett startförsök ? För du skrev (min fetstilning): Mät även om du har +12V relativt motorgods inne i motorn (med säkringshållaren ihopmonterad igen, förstås). För det är nog bara stegvis och genomtänkt mätning/felsökning var du har spänning o.s.v. som kan leda dig närmare orsaken - om ingen säkring är trasig.

Ok, du har alltså bytt relä 15, motorrelä ? Missade det, men ser det nu när jag läste en gång till. Kan du sätta ett finger på det så känner du direkt om det vibrerar när "surret" kommer. Att ett relä "hackar" är oftast inte för att det är fel på reläet utan på anslutningarna/styrströmmen till det. T ex dålig kontakt i startnyckeln, okontakt på någon plusanslutning, dålig minusanslutning o.s.v. Sedan fattas det en del info i sprängskissen, t ex två kablar till Motorrelä 15 (kommer ut ur botten ?) och alla kablar till Main Relay. Men de kanske syns utanför bild eller på en annan bild.... Vad du bör göra är att mäta spänningen på plus in på reläet (högra skruvanslutningen på ovansidan) och motorgods samtidigt som starten aktiveras. Den skall hålla sig kring 12V, dippar den ner mot 8-10V utan att starten snurrar så har du okontakt mellan batteri och motor.

Det låter som glappkontakt i ett startrelä. Leta upp varifrån det klickar, bör vara ett "vanligt" relä (typ extraljusrelä) och kolla sedan dess anslutningar. Sitter ofta i närheten av startmotorn.

Ett ganska vanligt sätt att skydda elektronik är att sätta en kraftig diod över plus/minus på insidan av elektronikburken, precis där kraften kommer in. Denna har då anoden mot minus och katoden (strecket) mot plus, och leder normalt inte - vid rätt polaritet. Om man däremot polvänder kommer den säkerställa att 1) Elektroniken inte får mer än 0,7-1V negativ spänning över sig, samt 2) då den i princip blir en kortslutning så går säkringen.....som förhoppningsvis finns monterad på matningen till elektroniken. Ofta sätter man en transorb- eller zenerdiod istället för en vanlig. I framriktningen fungerar den som en vanlig diod enligt ovan, men i backriktningen (=vid rätt polaritet) börjar den även leda om spänningen överstiger en viss nivå. Många 12V-prylar har blivit räddade av att det suttit en 15V kraftig zenerdiod på prylens ingång, som dragit sönder säkringen om den kopplats in till t ex 24V eller ett nätaggregat där spänningsregleringen plötsligt givit upp. De lite kraftigare zenerdioderna (> ett par W) och transorber tenderar att bli kortslutna när de blir överhettade och går sönder, medan små (400mW) brinner till avbrott. Det förstnämnda gör då att även om installatören/användaren satt dit en väldigt stor säkring (eller ingen alls) kommer det ändå inte kunna bli någon felpolaritet i apparaten även om dioden går sönder. Apparaten klarar sig, men man får byta diod. Men nu har ju TS säkring inte gått sönder (inte den i alla fall), så här är något annat....

Problemet är att de kräver matning till båda sidorna, dvs även "utsidan" av isolatorbarriären, eftersom CAN är dubbelriktad och isolatorn ju måste kunna "driva" signal utåt också. Och det är den sidan/kretsarna som då ligger lika illa till som om det var interfacet i instrumentet. Sedan har en del CAN-opto löst denna "andra sidas" matningsbehov genom att ha en inbyggd DC/DC som även den är galvaniskt skild via switchtransformator, och man behöver då bara mata ena sidan. Men denna DC/DC är ju också elektronik och då isolationsförmågan är ganska begränsad (500V eller så) så är den ingenting för blixtens omgivande fältstyrka att slå igenom - OM prylen inte kombineras med just skydd och avledare. Fast då är vi ju tillbaka på ruta ett..... Från en Application Note om hur man designar just optoisolerat CAN, där man berör problematiken och rekommenderar skydd till "riktig" jord även på optoisolerade interface: Hur man än vänder sig har man......o.s.v. Visst går det att göra andra lösningar som kanske gör det lite mer motståndskraftigt och tänket med en optobarriär är inte alls fel. Men samtidigt för man in ny elektronik och nya kopplingsvägar, som dessutom inte är gratis. Ofta är då den enkla lösningen absolut mest för pengarna och minst krångel - enkla skyddskomponenter och/eller utnyttja det som redan finns inbyggt med en avledning av energin till "säker" potential... 😉

Yes, mycket användbara om man behöver galvaniskt (metalliskt) avbrott på CAN-bussen mellan olika strukturer, delar i stora fordon o.s.v. för att undvika strömloopar. eller för att tillfälligt gå över via opto genom väggen när man mäter i skärmade labb (där man skulle förstöra skärmningen om man drog igenom en metallisk kabel genom väggen). Problemet är att dessa inte är passiva utan kräver matningsspänning, dvs inkopplade till annat och andra potentialreferenser. Och då kvarstår samma problem som med CAN-interfacet i instrumentet.

Här var det information både högt och lågt.... 😉 Till att börja med bör du förklara hur resten av elsystemet ser ut, vad du har för batteri(er), var du kopplat in stereon o.s.v. Sedan är det inte tydligt vad du menar med att "...att det bara brusar, i någon millisek, då och då": - Är det alltså tyst och sedan brusar i en tusendels sekund då och då ? - Hur lång tid är "då och då" ? - Vad försöker du lyssna på för ljudkälla (förutom din motor) när det blir tyst ? FM-radio, Blåtand, USB....? - Ser display och annat normalt ut på stereon ? För övrigt räcker nog dina 4x65W långt. Och välkommen till MG.

Sannolikt tar den mesta blixtenergin vägen genom startkablarna, dvs på utsidan. Sedan kanske det krävs mer än en manuell kompass för att du skall hitta hem efter att ha varit ombord på båten under en direktträff....

Vilken budget talar vi om ?

Jodå 🙂 Ja. Problemet är att hela kabeln fungerar som en antenn, som plockar upp det hiskeliga statiska elektriska fält som är omkring en blixt. Denna potential stoppas in i instrumentet, som har andra referenser såsom batteriminus och kablar åt lite andra håll också. Därför gäller det att skyddet och instrumentet har en avledningsledare/referens som säkerställer att hela kabeln inte svävar uppe på en massa kV. Blixtenergin är ju inte någon energi/potentialskillnad mellan kabelns ledare, det är som sagt hela NMEA-kabeln du får betrakta som "antennen" som plockar upp fältet, och i relation till instrumentets andra referenser/anslutningar blir detta ett problem då instrumentet ser en skyhög spänningspeak på varenda NMEA 2000-tråd som kommer in. Du har helt rätt i att urladdningsrören nog inte kommer utlösas överhuvudtaget - så som du kopplat in avledningsledaren. Och OM de gör det, kommer energin bara att puttas in i kabeln igen. För deras referens, avledningsledaren, har ju i princip samma potential som de ledare de skall skydda. Med vagnen ovan som liknelse: Med din koppling så står de ju med sina fötter ovanpå vagnen och jämför de andra ombordvarande på vagnen med vagnens hastighet, inte med markens. Då kan inget bromsas/skyddas Vagnen i sig, som helhet (läs: hela kabeln) har dock en energipotential relativt mark/vatten (läs: instrumentet) som är skyhög. Referensen skall ju därför vara marken/vattnet, och då fungerar skyddet (och bromsen för vagnens framfart). Inte en annan ledare i kabeln, dvs något ombord på vagnen: Tror du fixerat dig vid de enskilda trådarna/ledarna/skärmen i NMEA-kabeln i tänket. De sitter alla i samma båt (i princip) när det kommer till blixtens inducerade fält, så det är ju hela kabeln som sådan som måste ner i nivå. Tänk dig den som en enda ledare. Och då är det dess spänningsnivå relativt mark/vatten som vi talar om. ------------------------ Sedan är faktiskt inte säkert man löser alla problem genom att koppla in en avledningsledare till en bra jordpunkt. Alla ledare är induktanser, och sådana bromsar snabba strömändringar. Är det långa ledare kommer den "levande" änden (dvs den som inte är jordad) inte vara ideal och perfekt, och en viss spänningspotential kan uppstå där i alla fall. Därför rekommenderas ofta att koppla instrumentens "RF ground" till en gemensam punkt först, om det är långt till den äkta jorden eller riskerar att bli trassligt med kablagen. Då har instrumenten och skydden (interna och externa) i alla fall ungefär samma potential/referensnivå. Raymarine skriver ju också om vikten av grov kabel och att hålla den kort. Man får heller inte glömma att även denna avledningsledare är en "antenn" för blixtens elektriska fält, så potentialen vid instrumentet är tillfälligt sannolikt inte helt perfekt av den anledningen heller. Men det är i vart fall enormt mycket bättre att koppla in den dit den skall på instrumenten och till ev. filtrets avlednings/jordskruv än att inte ha den alls. Eller att koppla instrument och filter/skydd till en målad kopparyta i tron att det skall jorda ner åskans ett statiska DC-fält. På en bil är allt mycket lättare, för där finns ju karossen som är en nära nog ideal jord, rent elektriskt 🙂

Men det var ju den jorden (på båtskrovet givetvis) du alldeles nyss skrev att du inte kunde få till utan en massa besvär....? Tror du blandar ihop det med EMC/radio, kanske eftersom många installationsanvisningar kallar denna för "RF ground" (eftersom den också ofta används för att filtrera ner/bort radiofrekventa störningar). Men den inducerade strömmen vid en blixt (som ju är det vi talar om i denna tråden) är en peak av ett statiskt likspänningsfält. Inga växelströmmar. Ungefär som en bauta-ESD-urladdning. Och då skall det vara metallisk förbindelse på skyddet, då varje isolationsavstånd på vägen till mark/vatten kommer göra att störpulsen hellre hoppar över någon annanstans - som jag skrev ovan. Nu leder ju kapacitanser rent teoretiskt även spikar - i alla fall en gång, tills de är uppladdade. Men lägg där till att det före en blixt ofta är ett ansenligt statiskt elektriskt fält som byggts upp under en tid (innan det blir så högt att det blir "överslag" - en blixt) så kommer denna kapacitiva koppling en målad kopparyta på insidan skulle kunna innebära kontra vattnet inte alls ge den "kortslutning" som är önskvärd när peaken kommer. Och dessutom kan ju "kapacitansen" teoretiskt även hålla kvar laddning långt efteråt. Inte alls kul ! Nej, det finns ju en anledning till att t ex Raymarine specar som de gör. Eller hur ? Sedan kan man tyvärr inte lita på firmors kunskap om detta, vare sig de jobbar med eller för båtvarven. Många här på forumet kan nog vittna om både varv och sakkunniga firmor som inte gjort som de borde. Likaså finns det många "sanningar" som skrivits i böcker, men som sedan kanske visat sig inte varit riktigt så sanna eller snarare generella. I synnerhet inom EMC/ESD/åskskydd. Men det är en annan diskussion 😉

Absolut. Fast för spänningar och framförallt statiska fält behövs ingen stor area, då spänningen må vara hög men strömmen mycket låg (hög impedans). Så t ex en liten genomföring räcker. Men det är viktigt att det är metallisk förbindelse och inga plåtar eller att man förlitar sig på målad ev. ledande färg på insidan, då varje isolerande skikt kommer ge en ovilja för energin att ta den vägen och kanske hellre hoppa mellan kretskortbanorna inne i en apparat eller kontaktdon.... Vid en direktträff kommer inte blixten bry sig så mycket om denna genomföring eller dess kabel (som lär brinna av ändå) - den slår rakt igenom där den vill. Dock kan man avleda i alla fall en del till utsidan genom att ha släpkablar kopplade till vanten om det är en segelbåt. Men en direktträff är lite annorlunda (och väldigt ovanlig, som tur är) än de elektriska fält som även en bra bit ifrån omgärdar en blixt. Och även före en urladdning så finns det ju ofta ett statiskt elektriskt fält som kan bli ganska kraftigt. Har man - som jag - en del antennkablar uppe i träden så vet man att det som blir mellan kabeltrådarna i antennkabeln kan vara ganska höga spänningar vid sådan väderlek.

Jo, eftersom du registrerar dig på forumet för att presenterar din lösning - som inte är en lösning - så kan man kanske behöva vara extra tydlig. Det du gör är i princip att fixa en åskledare utan att ansluta den till jord, bara för att "det är inte lätt att genomföra". Men då FÅR du ju inget skydd. Glöm det där med kopparfärg, aluminiumfolie och annat. Här är det en riktig metallisk anslutning som gäller - läste du inte det jag klippte in från t ex Raymarines manual ? Ja, dioderna kommer kunna kortsluta diffspänningen m.m. mellan ledarna i kabeln. Men om du kan lite ellära eller har jobbat med dylika skydd i strukturer så vet du ju också att det inte är mellan ledarna i samma kabel problemen/spänningen uppstår vid åskurladdning eller störningar från omgivningen. I synnerhet inte i en partvinnad kabel, och i synnerhet inte med den lilla avståndsskillnaden varje enskild ledare i kabeln har procentuellt sett till blixtens avstånd - de kommer i princip utsättas för samma fältstyrka och hela kabeln kan därför ses som en och samma ledare (antenn) som fångar upp detta. Det stora problemet som skjuter sönder interfacet i apparaterna är att kabeln som helhet får en potential långt över andra referenser som instrumentet kan ha (minus via motor/propelleraxel o.s.v.). Det är vad urladdningsrören i skyddet skall ta hand om (eller transorbdioderna på inbyggda skydd), och skicka iväg ner i backen via avledningskabeln. Men det är den ledaren som du kopplar in i NMEA-kabeln igen. Ungefär som att du försöker bromsa en rullande vagn och står på vagnens golv istället för på marken. Till andra som läser detta - det föreslagna tipset fungerar INTE som åskskydd kopplat så som TS föreslår. En bra början om man har åskproblem är dock att skaffa en vettig jordpunkt på sin båt och ansluta enligt installationsmanualen, så kan instrumentens inbyggda skydd få en chans att rädda dem.

Varför vänta till "nästa gång" ? Gör om och gör rätt nu, det blir billigare 😉 Inga problem, du har väl någon skrovgenomföring i metall ? Eller sätt dit en extra, enbart för ändamålet. Men jag anar att du nog ändå vill tro liiiite på din egna lösning i alla fall. Som sagt, det blir dock billigare att se över det nu. I alla fall börja skapa förutsättningar för att filtren som apparaterna redan har kan fungera som tillverkaren tänkt.. 😉

Och om du tittar i installationsmanualen för just det skyddet du använt, så är de ju mycket tydliga på att jordanslutningen/avledningen skall kopplas med en separat kabel till anläggningens skyddsjord (då de egentligen är gjorda för att installeras i en infrastruktur): Den kan du ju inte dra till en annan ledare i samma kabel (låt vara att den heter "skärm"), en kabel som sedan går in i precis samma kontakt och apparat som innan, och tro att spänningarna har försvunnit....

Inte alls så konstigt att skydden passar eftersom NMEA 2000 är en CAN-buss 😉 Ser i din länk att du avleder blixtenergin till NMEA-kabelns skärm. Det är absolut inte optimalt, då energin du matar in i skärmen kommer "smitta" in sig tillbaks på de andra ledningarna i alla fall. Dessutom kräver det att enheten som sitter efter har en design som skiljer skärmen från jord och att den sedan är separat ansluten till riktig markjord (vattnet), i annat fall hoppar energin bara rakt in i apparaten ändå. A och O när man skyddar mot sådana här saker, inte helt olikt ESD (statisk elektricitet), är att ha en lågimpediv avledning på filtren till verklig jord. Alltså en elektrisk förbindelse ner i vattnet. Det är ju dit energin vill utjämna sig, och det är därför som det är en jordsymbol på skyddets plint. Att filtrera ut spikarna till skärmledaren kanske känns bra, men den kommer som sagt "smitta ner" de andra den ligger vid nästan direkt, då det är snabba spikar och överhörningen behöver inte vara så stor för att omintetgöra filtrets funktion. Tänk på att vi talar om spänningsspikar i kV-klassen, och de hoppar/kopplar med lätthet runt och över till där de tycker, bara de ligger bredvid andra ledare i en bit kabel eller kommer in i apparaten via en kontakt. För att tala klartext så skickar du ju i praktiken bara runt spikarna och sedan in i samma enhet, trots filtret. Du måste ju avleda dem någonstans, energin "försvinner" inte bara. Nu "avleder" du dem in i NMEA-apparaten..... Många enheter har en anslutning för just riktig jord, då de i många fall redan har inbyggda överspänningsskydd (och måste ha det ur godkännandesynpunkt). Men utan rätt anslutning för avledning så fungerar givetvis inte de heller, och det är inte många som bryr sig om att koppla in denna "riktiga" jordanslutning vid installation. Ofta för att man kanske inte riktigt förstår varför den behövs. Här är ett exempel ur installationsmanualen på en av Raymarines AP (EV-100). @MathiasW, har du kopplat in dessa extra "RF-jordar" som dina prylar faktiskt kräver och som gör att deras inbyggda filter fungerar innan du började hitta på egna lösningar ?

Håller helt med @excel319. Sedan är det mer sannolikt ditt uttag som är största bristen än den nya kontakten, så att köpa nya kontakter lär inte hjälpa. Kanske kan du få det bättre genom att byta även uttaget, då det gamla du har säkert är lite småoxiderat. Oavsett så är denna "standard" inte bra alls.....

Momsen och avgifter baseras normalt på det kvitto som styrker vad du betalat för båten vid köpet i Norge. Att värdera en båt utifrån vad andra är prissatta till på t ex Blocket är inte rättvisande, och det vet de flesta. För dels är de båtar som du hittar på Blocket garanterat överprissatta, annars hade de ju redan sålts och annonsen inte varit kvar - eller hur ? Sedan kan en båt variera enormt i värde beroende på t ex motorns skick. Även en "fin" båt kan ju ha en kass motor, och då motorinstallationen är en så stor del av båtens värde så kan det mycket väl finnas "fina" exemplar vars verkliga värde och pris är mycket lägre än andra likvärdiga båtars. Endast om det verkar vara någon form av uppenbart bedrägeri eller det finns andra varningssignaler tror jag tullen skulle börja gräva djupare. Annars gäller kvittot, de är inga värderingsexperter. Dock gäller ju att kvittot är odiskutabelt och gärna verifierat på något sätt. Sedan kan man ju fundera på varför någon verkligen skulle sälja en begagnad båt till dig för 30% av dess värde. Norrmän är inte alls dumma 😉. Eller menar du att riktpriset för denna båt bara är 1/3 i Norge jämfört med Sverige ?

Generellt är det svårt att mäta låga flöden. Vi talar ju om någon tesked per minut. Vet inte vad du har för bränslepump på den motorn, om den är elektrisk/roterande eller mekanisk och pulserande (typ klassisk bensinpump med hävarm). Just pulserande pumpar (samt returen på dieslar, ett naturligt "spottande" flöde) som går långsamt är väldigt svårt att mäta snittflödet på rakt av, utan ryckutjämnare/pulsdämpare på bränsleledningen. Det kan bli fullständigt slumpmässigt. Nu har ju TS en fast tank med avluftning, från vilken det rann ut bensin (=ej igensatt). Så tanklocket kan nog vara utan lufthål.

Ja, men det är vinkeln framåt som är begränsande. Du tror väl inte att du kan se något i ytan 60m (200 fot) framför dig ? Sådana "framåtseende" ekolod finns inte, inte för pengar som vi dödliga hobbybåtägare har. Enkelt uttryckt ser ett framåtseende ekolod av typen du köpt säkerligen snarare snett nedåt/framåt, inte rakt framåt. Anledningen är rent teknisk: Lobens vinkel/bredd kan inte göras hur smal som helst vid de frekvenser vi talar om. Och om den kunde, skulle den behöva svepa likt en radar för att inte missa något. Sedan talar vi om att se något i ytvattnet, alltså rent horisontellt sett från givarens placering. En våg på bara en halvmeter någonstans på vägen skulle omintetgöra ekot. Det funkar liksom inte rent fysikaliskt.... Ja, ungefär så. Men vad har det med saken att göra att du har segelbåt ? Om du menar att det innebär att du ändå inte kan låta båten styra då du har vind att ta hänsyn till (t ex behöver kryssa) är ju din fråga om båten själv kan programmeras att väja för hinder en icke-fråga .. 😉 Betydligt viktigare är ju att radarn är rätt justerad, då de flesta rörliga nattföremål man kan köra på faktiskt mestadels är ovan än under vattenytan. Typ kanoter eller - vanligare - båtar utan lanternor med en i värsta fall inte helt nykter förare. En enhet som radarn kan man i allmänhet få att larma - om man vill och står ut med alla falsklarm. Men inte styra undan eller bromsa på eget initiativ. I övrigt håller jag med @raol - system som själva tar beslut om att väja, dvs av någon anledning avvika från en kurs/rutt man bestämt/godkänt/lagt in ligger mycket långt borta. Helt beroende på ansvarsfrågan, vem som har ansvaret för framförandet av båten. Jämför med autonoma bilar, där man trots att man kommit enormt mycket längre ändå inte är framme än. Så att köpa en massa teknikprylar och låta båten köra själv på natten och tro att man som Kapten kan ta sig en lur är inte speciellt ansvarsfullt tänkt... 🙄

Men nu säger den ju själv att den är i state = Bulk, inte Absorption.....

Med rätt kopplat skiljerelä har du redan alltid ett fullt startbatteri. Den energi som går åt för att starta har generatorn normalt återladdat på ett par tre minuter. Därför sätter man normalt solpaneler m.m. på förbrukarbatteriet. Om du ändå sätter dem på startbatteriet och vill förlita dig på skiljereläet måste det för det första vara ett spänningsavkännande, inte det "gamla vanliga" som bara drar när generatorn laddar. För det kommer ju aldrig koppla in förbrukarbatterierna bara p.g.a. solcellsladdningen. Om det är ett spänningsavkännande, kommer det eventuellt slå till/från stup i kvarten när solen gå i moln. Värst blir det nog när förbrukarbatterierna kräver mycket laddning och spänningen dippar när de kopplas in då reläet drar. Då kommer det koppla bort igen, varvid spänningen ökar och det drar åter. Dvs du har fått ett snabbt blinkrelä...... Man KAN koppla till båda batteribankerna. Jag har det så, men det är en speciell regulator med schottkydiodutgångar (home made design....). I praktiken dock inte värt besväret, då det nästan aldrig går någon laddning till start utan allt går till förbrukarsidan.

Regulatorn har inte koll på batteristatus på det sättet. Den förser batterierna med en konstant spänning (nåja, kan vara olika i olika smarta moder, men därinom konstant). Sedan slukar batterierna i sig det de behöver i ström, och annat som är påslaget i båten drar också sitt. Regulatorn har måttlig intelligens, och den som finns bör man stänga av så den just lämnar en konstant spänning och inte hittar på en massa andra hyss. Ett sådant skulle kunna vara att den är nerställd till väldigt låg spänning i någon "underhållsfas" av laddningen. Regulatorn säger dock att den är i "Bulk", dvs batterierna slukar allt vad panelerna kan ge (som verkar vara nästan ingenting) och spänningen kan därför inte hållas uppe på de nominella. Denna spänning borde vara c:a 14V, och det är den inte. Men strömmen är ju bara 0,1A. Ändå är panelernas spänning uppåt 18V och regulatorn borde kunna lasta ner dem lite mer. Å andra sidan är 0,1A ström från panelerna detsamma som nästan ingenting, så regulatorn kanske inte ens försöker. Som @Kane redan varit inne på - felkopplat, skugga eller dålig panel ? Edit: Ser att du har lite väl hög spänning inställd. Är du rädd om batteriernas livslängd så bör du hålla dig på 14,0-14,2V max. "Standardinställningarna" för olika batterityper brukar vara optimerade för att snabbt ladda batterierna (bra reklam), och spänningen är då ofta på gränsen (eller över gränsen) till vad batterierna mår bra av i längden. Nu är detta inte felet, det var bara en vid-sidan-om-observation 😉