Ledartavla

Nej det är inte svårt. Ventilspelet justeras vid kall motor vilket gör det lättare. Kåpans packning brukar snällt hålla nyanvändning. Ventilspelet är 0.4 mm för både in och ut. När 1 in nickar justera 6 in, när 1 ut vippar justera 6 ut: Vippar Justera 1 6 5 2 3 4 6 1 2 5 4 3 Ända konsten är att lära sig avgöra när kännbladet har det lämpligt trångt då eventuella deformationer på ytorna kan göra det lite svårt... Justeringsintervallen är enligt VP 200 timmar. Jag känner nog ingen som följer det...

Absolut. Men, ska man som TS ut på långsegling, så vill man gärna ha ett system som man enkelt och framförallt snabbt kan underhålla. Dvs snabbt kunna plocka isär och snabbt kunna sätta ihop igen.

Loctite 577 funkar mycket bra i bränslesystemet. Även för rörkopplingar i VVS och andra system ombord. https://www.hornbach.se/shop/LOCTITE-577-Gangtatning-50-ml/6336661/artikel-detaljer.html

Enligt verkstadshandboken hos boatinfo.no ser jobbet inte särskilt svårt ut? Har inte praktisk erfarenhet av just din motormodell, men arbetsgången verkar helt snarlik som hos den gamla bilmotorn B20 som jag ofta justerade i forntiden? Jag har nedan saxat ihop en bild från VB:s sidor 57-58. (Har rensat bort de textpartier som inte gäller för din KAD43.) Nå, om ingen annan forummedlem har avskräckande synpunkter på dina frågor... Någon som gjort det själv? är det svårt? fallgropar? ...så skulle jag försökt att göra jobbet själv.

Biodiesel verkar vara ett riktigt problembarn. En sökning på "Biodiesel PTFE" tycker jag verkar ge ett klart besked om att PTFE klarar Biodiesel. Det finns varianter på gängtejp som kanske inte funkar, man ska se till att det är 100% PTFE. Finns en gammal tråd om ämnet HÄR Materials that we have been able to confirm as being compatible with Biodiesel (Methyl Oleate) are as follows: Aluminum Steel PTFE FEP Kynar Isophthalic Polyester FKM Nylon Fluorinated Polyethylene Fluorinated Polypropylene Glass filled Polypropylene

Jag har inte vågat använda gängtejp. Mest pga att jag är osäker om den tål BioDiesel. Jo jag undviker biodiesel (tankar HVO i båten som ju är en typ av Bio Diesel men betydligt mer lik fosill diesel än RME)ändå i båten men man vet alldrig. Biodiesle löser upp en del plast och gummi.

Jag har använt Loctite gängtätning (krämig historia på flaska), senare Biltemas motsvarighet med mycket gott resultat.

Jo det påstås så lite här och där. Anledningen är man anser att tejpen delvis skär sönder när man drar kopplingarna och att bitar ev tejpen då följer med bränslet. Om det så är så i verkligheten låter jag vara osagt men det skulle då även gälla lin. Som fö fungerar men man inte använder då det blir lite otympligt pga de relativt små dimensionerna. Det man ser och, som ev kan vara orsak till problemet är att man, helt onödigt, lägger tejp på koniska gängor. De som fortfarande har oljetank/brännare hemma kan kolla hur det är gjort där. Jag har ett ental års praktisk erfarenhet av att använda tejp till dieselkopplingar. Främsta anledningen är att det går snabbt, ofta är det lite bråttom när det handlar om bränslesystemet. OBS, detta gäller diesel och tjockolja med för den delen. Hur det fungerar med bensin har jag ingen aning om. PS I andra sammanhang skulle jag aldrig använda tejp.

Jag har alltid fått lära mig att gängtejp inte hör hemma i bränslesystemet.

På ett fartygsmaskineri används nästan bara gängtejp. Det som är "fabriksmonterat" brukar sitta med gänglåsning. Ofta är det ju dessutom konisk gänga.

Inte tejp eller elastomer Anaeroblim/gängtätning i nån form, nåt fabrikat, helst demonterbar (hyfsat lättlåsande typ 5-10N/mm2), så att det går att demontera med endast verktyg. Du behöver inte dra åt mer än väldigt lätt. Tänk på att det härdar snabbt på mässing... om du ska ha något, ex en vinkel, i någon speciell riktning. Du kan mao. inte efterjustera särskilt länge.

Jag skulle överväga att olja, olja och åter olja och sedan täta de värsta gliporna med något lämpligt innan sjösättning, Ettan flyttar ju också på sig när fukten går in i träet. Sedan får båten svälla sig tät under uppsikt och sommaren avnjutas med en ofärdig båt. Nästa vinter, när träet är mätt och belåtet, kan du olja lite till och sedan lägga den utseendehöjande finishtouchen. När det gäller orsaken till varför betsen inte går in så är det nog tvätta med aceton eller terpentin som gäller, att hitta en primer som biter på silikon (om det är boven) och som dessutom låtet träet suga åt sig bets tror jag inte låter sig göras. Och var försiktigt med skrap och definitivt slip. Den första och framför allt sista är avverkande och alltför många träbåtar har dukat under för skrapdöden. Nu har du kanske inte så mycket val men normalt underhåll är annars att slipa bort/matta ner den fernissa om uv-ljuset tagit under säsongen och sedan stryka nytt under vintern – det brukar handla om två varv. Linolja har för övrigt den fina egenskapen att det går att olja även fuktigt trä, det är exemplevis därför det går att måla tryckimpregnerat med linoljefärg (som ju nytryckt är i det närmaste dyngsurt).

Håller med Faderullan. (edit: det finns säkert andra forum med stor kunskap) Problemet är att båten inte varit i sjön på länge. Det är liksom döden för träbåtar. Fernissa och täta sen med något som pressas ut när borden sväller. Sen.... se till att, i framtiden, inte ha för lite grundfärg på botten. För lite fernissa på friborden. Låt inte båten ligga utsatt för stark sol och vind på våren (täck av sent). Sjösätt i slutet av april senast.

Om du vill vidga din forumvy en aning så kan jag rekommendera Swedish Classic Boats Där finns flera mycket erfarna gubbar som håller på med just din båttyp.

Min gode vän, träbåtsägaren, köpte för många år sedan en rätt så torr 9 meters snipa, ek på ekspant. Man kunde väl kanske inte direkt se dagsljuset genom springorna mellan borden, men det var inte långt ifrån. Denna behandlades traditionellt invärtes med linolja och terpentin enligt tips ovan. Rent praktikskt blandades detta i såväl liten handburen insekts-/blomspruta liksom större ryggsäcksmodell av ogrässpruta. Båten besprutades invändigt x flera under de torraste vintermånaderna. Men detta har då upprepats under många vintersäsonger, och på våren har båten sjösatts sist av alla i hamnen, och då hängt kvar i kranen under natten med länspumpar i pluralis mer eller mindre konstant gåendes. De senast åren har inte båten behövt hänga kvar i kranens sling och länspumparna har bara gått intermittent, alltså båten har blivet tätare. En ekbåt är väl litet svårare att få torr än en i mahogny? men i alla fall, du ser, inget är lätt. En trevlig bieffekt är att det luktar gått av linolja ombord, och då man helst dricker kokekaffe (vi har bindemorfem i göteborgskan) så blir det en mysig stämning ombord, linoljelukt blandad med kaffedoft och kanske litet diesellukt blandat med doften från tjärad hampa. Ja det var då ett tips om att fylla blomspruta, insektsspruta eller ogrässpruta med linoljeblandningen, om du har tillgång tryckluft så funkar det ju bra med billig billackeringsspruta också.