Er Båt historia?

[Vestergren 52]

Det hade varit kul att höra av er här inne hur ert båtliv och båtägande har utvecklats under åren, och gärna lite resonemang om era båtar om varför ni köpte och sålde. 

 

Min första båt - Hobiecat 18. 

 

Gillade vattensporter, fick åka med en tur och tyckte detta kunde vara kul. Hittade en begagnad med ett risigt segel, körde några år med den tror vi ändå toppade 19 knop. Det va kul sommarnöje! Men jag ville gärna ha ngt mer bobart samtidigt segling så jag sålde Hobien. 

 

Fabola Campus 650 

 

Segling och camping liv, seglingen var bättre än boendet. Kryssa upp längs kusten, el köra utombordaren. Till läggningarna var en utmaning då båten drev, man skulle köra motor, hålla rorkult samtidigt. Den såldes, allt blev lite för bökigt och för mycket camping. 

 

Merry Fisher 625

 

Ville ha en båt som kunde göra det mesta och va trailerbar. Vi fiskade, körde lite vattensport etc men även om det blev mindre camping så nyttjade vi den mest för sol och bad/övernattningar så familjen började leta lite mer bobåt.

 

Winga 78

 

Mest för motor men ibland när vindarna va bakom tvärs så kunde jag hissa segel med familjen. Trivdes väldigt bra med denna båten, den hade i princip allt vad bekvämligheter vi behöver. Men det blev inte mycket segling bland kobbar/skär och saknade både lite fart, utrymme om man vill vidga sina vyer över en helg. Men trevlig i naturhamn, smart layout men lite liten med 3 barn med att behöva ta upp och ner bordet i sittbrunnen va inte optimalt etc. 

 

Saltö 31

 

Vår nuvarande båt där vi hamnat som familj, man kan säga en större Winga 78 utan mast och större motor. Hardtop och kök uppe i sittbrunnen, klassisk svensk båt med akterruff och mkt trä. Generellt väldigt nöjd med båten och att man kan ta sig lite längre sträckor relativt snabbt, mer utrymme och badbrygga/ankarspel gör livet lite enklare vid förtöjning. 

 

Haft båten i 3 säsonger men har inga planer på att byta, nöjd med storlek och bekvämligheter för prisbilden. Funkar för en vecka med familjen eller bara en badtur över dagen. Drev har sina för och nackdelar men prisbilden mot svenska(Nimbus) axel båtar i samma storlek gjorde att valet föll på och fortfarande faller på en Saltö. Även det faktum att man alltid behöver fixa båtar som man köper gör byte av båt mindre attraktivt...Och jag får segla med vår jolle istället för med båten. 

 

Segelbåt hade kanske blivit aktuellt igen om familjen hade spenderat 3-4 v på semestern i båten, och man då kunde seglat längre iväg. Men normal fallet är att det är så mycket annat som händer så om man får en hel oavbruten vecka så får man vara nöjd! 

 

 

Redigerad tisdag kl 11:45 av Vestergren

[Janne_G 140]

Min båtresa startade våren 1993 efter att ha byggt hus -92 ville vi ha nåt att ta oss ut til öarna utanför för bad och rekreation. Sagt och gjort och en Jofa 4 m röd sportbåt med 28 hk Suzuki införskaffades. Strax bytten 28:an ut mot en Yamaha 40 och det började gå undan.

Såldes våren -94 till förmån för en Nordkapp 17 HT utan motor. Köptes en kväll när Sverige spelade mot Rumänien i VM -94.

Fick tag i en Mariner 135 hk och hängde på. Den hade vi i ganska många år medans barnen va små.

Men så ville vi ha lite mer utrymme men fortsatt hanterbar på trailer, så en Ryds Camping från -76 köptes. En Yamaha 55 följde med. Ruskigt bra båt och motor men den krånglade med växlingen så fick fatt i en Johnson 88 V4 som blev pricken över i:et. 

Den här kombon hade vi nog i 10 år innan vi kom fram till att övernatta i båt kanske vore roligt.

Så en Maxi 680 DC köptes i Danmark. Motorn va en Cheva 4.3 V6 från en bil men båten va fin. En renoverad motor från firma i USA köptes billigt, tror den gick på 12 000 kr klart Sverige. Stoppades i båten och sen kom sak efter sak: Limpor täta, vattenpump ras, Värmeväxlare tät, drev ras och till slut vatten i oljan. Höll på i 8 år med den motorn....

Ut med sk----en och en helt ny 4,3 köptes och monterades. Nytt insug/förgasare, nytt kapell och alla dynor kläddes om.

Nu så, allt fungerade och gud vad vi njöt.

Men kände att jag aldrig kunde lita på den så vi sålde och köpte en Nidelv 28 från -87 i allra nordligaste Bohuslän.

En flytande husvagn, trygg och säker, man hinner t o m kika på sjökortet ibland 😉 

Sitter en 130 hästars diesel-Penta i som spinner så gott. Bara den får sin service och bytt delar som börjar slitas ut så startar den och går. 

Där går nog gränsen för storlek på båt. 3,5 ton är mycket, men med bogpropeller tar den sig dit jag vill. Men backa, nej se det går inte alls....  Jodå, bakåt kommer vi men vart är en gissning så god som någon 😉

 

 

[Hybro 1 277]

 

Jag och min segelbåt Albin Cumulus.

 

Från 1979, köptes 2005.

Då med helt genomgången och renoverad motor. Nytt komplett topplock, avgaskrök, kolvringar, cylinderfoder, lager mm mm.

 

Mekaniskt intresserad, så jag har bra ordning på prylarna.

Har egen konverterad bilgenerator på 65A.

 

Gillar att förbättra och utveckla.

Fixat väl fungerande Lazyjacks.

 

Byggt badrygga med stege, peke med stege och ankarvippa, och ordentligt grabbräck ovan sprayhood. Allt TIG-svetsat i RF.

Sytt Bimini och sittbrunnskapell.

Installerade första sommaren dieselvärmare.

 

Numer 9" Garmin plotter, med bl a

Hydrographica och ett frammåtseende ekolod. Mycket praktiskt!

 

Legat ute på Vänern i snitt 75 nätter / säsong. Sista åren ca 50. Det har blivit dryga 140 olika platser med natthamn i främst Vänern.

Tankar ca 100 liter B0 varje säsong, varav 50 går till värmaren.

Bygger täckställning när båten ligger i sjön, så jag inte riskerar att slå ihjäl mig på gammeldagar, ifall jag ramlar.

 

Ja, nu efter fina 20 säsonger, så har jag börjat fundera på att sälja och börja med husbil eller husvagn i stället.

 

Båten, väl fungerande, är ju inte längre så mycket värd.

Men väl värd de investerade pengarna.

Jag har verkligen njutit av att vara på sjön.

.

 

 

Redigerad tisdag kl 13:27 av Hybro

[Tristan_301 63]

Jag är född in i båtlivet (1970) då föräldrarna hade båt. Så med föräldrarna har jag åkt Petterssonbåt, en hembyggd motorseglare och en Nimbus 26.

 

Det blev en paus från båtlivet under några år på 90-talet innan jag köpte min första egna båt 2001.

 

Solö Cabin helt i mahogny hade jag under 2 säsonger.

Högsjöbåt i mahogny som jag var andra ägaren på, den hade jag under 13 säsonger.

Tristan 301, mitt första renoveringsobjekt. Ägnade något tusental timmar åt att renovera träöverbyggnaden mm. Såld efter fyra säsonger.

Coronet 26 Family, också köpt som ett projekt. Efter 4 säsonger var den relativt färdigrenoverad och jag sålde den.

Coronet 24 Family, nuvarande båt. Köpt förra hösten och jag har lagt rätt många timmar på att snygga till den. Nyligen sjösatt och använd några helger för att se så att allt mekaniskt fungerar inför nästa säsong då jag räknar med att sjösätta i mer normal tid.

 

Årets säsong är min 46'e på sjön, och jag har inte tröttnat än. Båtägandet är en åretrunt hobby för mig. Att renovera och förbättra är nästan lika kul som att åka med båten.

 

Redigerad tisdag kl 13:16 av Tristan_301

[Mackey 4 767]

Mitt båtliv började i tvåårsåldern ungefär eftersom vi hade sommarställe, eller landställe som man ofta sa då, utanför Nynäshamn och pappa var i båtbranschen.

 

Min första båt var den här som jag fick när jag var åtta år och nio månader sommaren 1967.

 

Jag hade en segeljolle också från 10-12-års ålder, men den hittar jag ingen bild på och jag minns inte vad det var för fabrikat. Det var en ny jolletyp som påminner om en 420, men enmans och då givetvis mindre, men den modellen slog nog aldrig igenom.

 

Nästa båt var en Flipper 42 som jag hade från att jag var 16 år, inte denna och inte med ratt.

Den köpte jag billigt eftersom den var transportskadad. Pappa sålde då båtar på Norrmälarstrand så där stod jag och plastade.

Pappa bjöd på en 20 hk Mercury från 1968 (tror jag den var) som hade ett antal år på nacken men som var väldigt lite körd.

Ekipaget gjorde 28 knop vilket var rätt snabbt för alla typer av båtar på den tiden, men det var ju ganska stötig när det gick lite sjö. Man flög fram kan man säga, särskilt som pasagerar på den främre toften.

Den hade jag kvar fram till 90-talet någon gång när jag sålde båten och snurran. En fantastisk motor som alltid startade på första rycket, utom vid första rycket på våren när man behövde två ryck för att få igång motorn.

 

Pappsen "tvingade" mig att lära mig att hantera olika båtar, eller snarare lät mig lära mig.

• Jag har tidigare skrivit om när vi fotade en tvåmotorig Fjordbåt för Båtnytt när jag var 12 (tror jag). när vi var klara så blev det min uppgift att  lägga till och tanka.
• En gång blev jag faktiskt tvungen att ta hem pappa och vänner till honom från Dalarö i en fiskebåt till, ja vart var det vi skulle, i mörker efter sent festande. Det gick ju bra, men det var väl inte så jättebra att lägga allt ansvar på en 16-åring.
• Största utmaningen var nog att manövrera en 26 meter lång fd. sandpråm genom Stegesundet och vidare till Sandhamn. Jag hade aldrig tidigare kört en så stor båt. Stegesundet var väl egentligen den lätta uppgiften jämfört med att ta sig in till Sandhamn med en massa småbåtar som inte alls brydde sig om att hålla undan för en båt som måste hålla far tör att kunna manövrera. När de försvann framför fören så hoppades man innerligt att de skulle komma fram på andra sidan.

 

 

Ja, man fick ju iaf. nyttiga erfarenheter och de spår som finns kvar av alla utmaningar har bara varit positiva.

 

Därefter var jag båtlös fram till 2011 när vi skulle köpa en liten, liten segelbåt, så då köpte vi den Comfort 32 som vi har idag. Inte liten, liten, men inte heller jättestor med dagens båtmått mätt.

 

Båtlös med en båtintresserad pappa i båtbranschen innebar i praktiken att jag hade tillgång till både segelbåtar och motorbåtar i olika storlek, men utan att behöva äga någon båt. Fördelen var ju att det var billigt, men det var ju inte alltid det gick att ordna en båt när man ville använda den. Fördelarna övervägde när man just hade köpt en skitdyr bostad i början av 90-talet med ränta på 20 % och levde på existensminimum (njae, inte riktigt men faktiskt nära). Idag är samma bostad ännu skitdyrare (4 ggr dyrare med penningvärdet justerat till 2025 års penningvärde) så det blir nog en bra affär ändå när man en gång ska ärvas.

 

Nu får man se hur länge man orkar ha båt och hur länge det fortsätter att vara roligt. Min salige far tappade faktiskt båtintresset med åldern, trots att han levt båt i hela livet (eller kanske bara därför). Just nu orkar och kan vi ta hand om båten fortfarande, men det bygger på att vi underlättat en hel del av sådant som vi gjorde tidigare.

• Första åtgärden var att skippa bottenfärg och tvätta båten i borsttvätt istället.
• Nästa var att låta bli att masta av varje höst.
• Nästa åtgärd efter det var att avfukta båten elektriskt och lämna allt kvar i den över vintern.

Nu finns nog inte så mycket mer att göra tror jag, utom möjligen att komma på något enklare sätt att täcka båten över vintern. Vi har en NOA-ställning eller liknande som är rätt meckig att skruva ihop så här finns viss förbättringspotential.

 

Ja, det var mitt båtliv i korthet, iaf. hittills.

Redigerad tisdag kl 14:51 av Mackey

[Georg_Ohm 5 049]

Jag fick min första båt 1965, min far hade kappseglat mycket med ganska stor framgång, och han ville att jag skulle ärva kappseglingsintresset. Jag fick även ett medlemskap i ASS, Arendals Segelsällskap (senare BKSS, Björlnda Kile SS). Båten jag fick var en optimistjolle med rött segel, 1149 var numret. Pappa hade byggt den själv av en byggsats inköpt från Marstrand, Marinex tror jag att firman hette.

Men jag gjorde farsan besviken, jag ville inte kappsegla, att sedan de andra juniorerna i ASS hade modernare lättviktsoptimister av plast, som seglade snabbare gjorde inte saken bättre.

 

Nästa båt, var inte min… olika släktingar helårsbodde eller sommarbodde i skärgården, på västra Hisingen och i Öckerö kommun. Här fanns det flera olika båtar att låna. Det kunde vara som i visan, ”Ålefeskarns vals”. Vi var några ungdomar som skulle ut och dra makrill, eller torsk, men då den första båten vid bryggan läckte och låg i marvattnet tog vi nästa, en bohusjulle blev det ofta, den kunde även seglas, den hade en Albin O11 med reversibel propeller. 
Nån gång i september 1979 så strandade Sir Winston Churchill vid Vinga, ja passagerarbåten med den namnet, och då var vi där… En livflotte och en livboj bärgades från denna bohusjulle.

Därefter hade jag hand om en ”plasteka”, ett hemmabygge men en 15hk Archimedes på akterspegeln, vem som ägde den båten var litet oklart, men han som byggt den ville iallafall inte kännas vid den av någon orsak. En dag var den borta, men inte stulen… 

 

Då köpte jag en väl begagnad Lohi 465, en båt med katedralbotten och en väldigt sliten Evinrude på 35hk. Denna båt utrustades för sportfiske. Det hade definitivt varit billigare och gått mycket snabbare att istället köpa fisken av den dyraste fiskaffären i Feskekörka än att fiska från denna båt och att reparera den gamla motorn.

1982 hade vi ett par dödsfall i släkten, och en sjöbod eller snarare ett mindre magasin tömdes, då kom den hembyggda plastekan fram… 

 

Några år senare hade jag bildat familj och geografiskt centrum var nu i mångt och mycket Tjörn. 
Nu skulle det vara en bobar båt. Pengarna räckte bara till en Monark 670. I fem år hade vi den i familjen, jämte en Gullholmensnipa som egentligen var svågerns. Jag vet inte hur många timmars mekande jag förtog med dessa två båtar. Särskilt monarkens motor som var helt slut ägnades mycket tid, innan den byttes ut mot en helt ny motor.

 

Därefter köptes en Nimbus 2700, nu hade vi äntligen en riktig båt. Den hade vi i 21 säsonger, men vi tröttnade på allt kapell som den båten hade. Det blev en del turer över Skagerack till både Læsö och Skagen, men mest i Bohuslän. En oväderssommar tog vi Dalslands kanal. Även i denna båten bytte jag motor, det blev en TAMD31.

Vi kollade på andra båtar att byta till, Viknäsar, Targor och litet utav varje…

 

Men till slut, 2015 kom nuvarande båt i vår väg, en Triton 29, jag kände till båttypen väl då en kompis hade haft en, så det blev ett snabbt köp, på andra sidan landet. 

Och på den vägen är det…

 

Ja sedan har det funnits diverse jollar, släpdingar också, alla överkomna som begagnade eller som sjöfynd. Men då jag tröttnar på att laga läckande båtar och gummibåtar köpte jag en sprillans ny liten gummibåt för några år sedan, den har fått en liten elsnurra.

[Boanjohan 639]

6 timmar sedan skrev Janne_G:

 

Där går nog gränsen för storlek på båt. 3,5 ton är mycket, men med bogpropeller tar den sig dit jag vill. Men backa, nej se det går inte alls....  Jodå, bakåt kommer vi men vart är en gissning så god som någon 😉

 

Du kan väl styra med bogen!

Lede också av dåliga styregenskaper på back på min Saga 27.  Oavsett hur jag rattar och vrider på rodret så går den bara rakt bak åt det håll aktern pekade när båten började gå back. Jag installerade bogpropeller  bara för att kunna styra när jag backar och det funkar bra. Backar och puttar fören som styrning. 👍

[Makro 1 276]

Trots att jag växt upp på en ö dröjde det ganska länge innan jag skaffade egen båt även om jag från unga år upp till tonåren var ute på havet mycket med släkt och vänner. Jag försökte att tjata till mig en optimistjolle som liten men det gick inte igenom så

första båten blev en Karlskrona Viggen -67, först många år senare i vuxen ålder, ett impulsköp jag och dåvarande flickvännen gjorde tillsammans med ett kompispar.

Trota ringa seglingskunskaper hankade vi oss fram och hade roligt. Efter några år svalnade intresset och båten såldes efter 3 säsonger.

Sen följde några år då jag bara paddlade havskajak och tältade längs hela Bohuskusten då det gav betydligt mindre underhåll än en båt och mer tid på havet och ändå besökte jag hela t.ex hela Kosterskärgården och Väderöarna samt öarna längs norska Helgelandskusten så man kommer långt med enkla medel och det tilltalade mig, sen paddlade jag året om, även på vintern vilket gav ytterligare en dimension jämfört med sommarens båtåkande.
Nu kanske inte alla tycker att kajak räknas men för mig gjorde det ingen egentlig skillnad från en ”riktig” båt. , huvudsaken var att få vara ute på havet.

Men sen när dottern blev tonåring och en ny kvinna gjorde entré i mitt liv var de inte lika intresserade av mitt enkla kajakliv så jag började at fundera på en lösning för att fortfarande kunna åka ut, och det landade i en Draco 2400 -87 en sjöduglig planande båt med dieselmotor och midkabin som hängde med i tre säsonger innan vi insåg att den var för liten för 3-4 veckors sammanhängande semester. Den var mycket bra planerad men man tröttnar på ett pentry som inte når mer än strax ovanför knäna och midkabinens bredd på 110cm lämnar ju mer att önska. Följande och nuvarande båt är en Fjord 900 Dolphin som har hängt med i 7 säsonger nu och denna båten passar oss perfekt med bl.a en stor soffa i aktern, väl tilltagen byssa/ pentry hyfsad midkabin och en stor septiktank. Vi har kikat på nyare både ”DC” och slalongsbåtar men ingen har hittills kunnat matcha det vi har idag och samtidigt ha en rimlig prislapp, så vi väljer att lägga pengar på att uppdatera den vi har tillsvidare.

Tyvärr hittade jag ingen bild på vår Viggen.

[Vestergren 52]

Kul att ni delar med er av bilder!👍

[Rascal 1 045]

1 timme sedan skrev Boanjohan:

Du kan väl styra med bogen!

Lede också av dåliga styregenskaper på back på min Saga 27.  Oavsett hur jag rattar och vrider på rodret så går den bara rakt bak åt det håll aktern pekade när båten började gå back. Jag installerade bogpropeller  bara för att kunna styra när jag backar och det funkar bra. Backar och puttar fören som styrning. 👍

Vet inte hur Nidelv 28 är att backa men Saga 27 an går att backa vart man vill med lite teknik utan att fuska😁 med bogpropeller. Har haft min Saga 27 sen -82 så har hunnit öva.

Första båten -75 var en Pettersonnare för 3000:- mycket båt för pengarna. Nästa båt en Högsjöbåt också i trä därefter Sagan som jag fortfarande är nöjd med.

För nöjes skull sedan -90 även en Forslunds racer byggd -37. (Toys for big boys)

[Boanjohan 639]

10 timmar sedan skrev Rascal:

Vet inte hur Nidelv 28 är att backa men Saga 27 an går att backa vart man vill med lite teknik utan att fuska😁 med bogpropeller. Har haft min Saga 27 sen -82 så har hunnit öva.

 

Jo, det går ju att få den dit man vill med trixande med växel back-fram-back osv (vilket väl är lika mycket fusk), men det blir fasligt mycket växlande , gasande och rattande ibland........eller kan du styra din i back utan att vinkla om den med hjälp av växel fram?

Efter att jag "renoverade" backslaget (slipade kona och hylsa med slippasta) så blev det beslut om installation av en bog primärt för att underlätta vid back och spara på budget renoveringen av backslaget. Blev mycket nöjd med det🙂

 

Mitt båtliv började i typ 5-7 års ålder med liten aluminiumbåt jag fick leka obehindrat med i en grund vik (knä/midjedjupt som lite parvel) med mycket sten i finska Österbotten.

Sedan var det bara mindre öppna båtar (1988-2005 en Elan 450 med mittmonterad styrpulpet). Från mitten 90-talet mycket segelbåt med kompisar  (Hurley 18, IF och senare Maxi magic).

 

2011 Köpte jag kompisens Maxi magic som blev första båten för min egen familj. 2019 byttes den till nuvarande Saga 27. Målet med de två senaste har varit att ha möjligheten att kunna vara ute max en vecka med barnen och kanske även någon helg utan att vilja lägga massa pengar på det. Så då blir ddt äldre båt i ok skick som jag själv kan göra allt på (service och reparationer etc). Budget alltså.

Vi är inga fantaster som viger vårt liv för båten. 

Båtar har alltid varit en naturlig del i livet på många olika sätt men har själv aldrig varit beredd att betala för något större, har mycket annat vi vill göra också🙂

 

 

 

 

Redigerad 23 timmar sedan av Boanjohan

[Mercury_44XS 300]

Inte min båt men väl min fars gamla "racerbåt" CINA.

 

Någon gång 1955 då min far fyllt 20 år köpte han en begagnad passbåt av någon som far uttryckte det ”grosshandlare” i Ronneby/Karlskrona skärgård. Båten skall enligt uppgift från far vara en Ruben Östlund konstruktion, kravellbyggd i mahogny, ca 8,0 m lång och ca 2,0 m bred.

 

Jag fick aldrig se båten i verkligheten för den såldes vidare ca 1 år innan jag föddes men har haft ett antal svartvita bilder på den som jag tyvärr försvunnit under åren. På de fåtal bilder jag sett på båten hade den inget rufftak eller rorkult som på ritningen eller om den var byggd så eller det demonterats av min far vet jag inte men mittdelen i framrutan var öppningsbar.

 

För några år sedan stötte jag på en fråga i ett annat forum där någon undrade, ”Finns det någon sådan här Östlundare”. Blev genast nyfiken och mycket förvånad då jag genast kände igen båten som de lagt in en ritningsbild på, det var ju en likadan som far hade. På ritningen kunde man även se att Ruben Östlund daterat den till 13/9 1943. Bland kommentarerna svarade Anders Wærnéus på Sjöexpress,  att ”En ritning såldes i alla fall till J.E. Jansson i Karlskrona” och då blev jag näst intill 100% säker på att det var just en sådan båt som far haft och kan mycket väl vara den som byggdes i Κarlskrona. Vet inte exakt när båten byggdes men det kan ha varit sent 1940-tal eller tidigt 1950-tal, för jag tror att ingen byggde en nöjesbåt mitt under ett pågående världskrig.

 

Bild från Digitalt Museum, Sjöhistoriska Museet https://digitaltmuseum.se/011024658275/ritning

 

Denna båt som hade ritningsnummer 456 B var inte en stegbåt som S1 Sverige, Svalan, Laila eller någon av Ruben Östlunds andra 30-tals racers. Ganska skarpt V i stäven som gradvis minskar till några få grader i aktern och därmed ganska lättdriven men krävde smult vatten för att gå bra i sjön.

 

Motorn var från början en Chevrolet rak sexa och far nämnde någon gång att motorn var samma som i en Chevrolet lastbil och på ca 90 hk. Så om båten byggdes under sent 1940-tal eller tidigt 1950-tal var motorn antagligen en Chevrolet ”Stovebolt” rak 6:a med toppventiler och 216 cu:in som gav mellan 87–92 hk i originalutförande och användes i flertalet GM lastbilar bl.a. COE och Thriftmaster-pickuper samt vissa Bedford modeller. Men det kan även ha varit en 235 cu:in som gav mellan 90–100 hk i lastbilsutförande.

 På ritningen står även ”Fart med 90 eff. hk. 23 knop”. Jag vet också att far med all sannolikhet (fast han aldrig erkände sånt) hade trimmat motorn. I garaget hos farfar och farmor låg massor av delar som var utbytta från hans motorcyklar och en ganska stor 1-ports förgasare som jag undrade var den kom ifrån. ”Den satt på första motorn i båten” svarade far och sen var det slutdiskuterat om den saken. Originalförgasaren var alltså utbytt men till vad det vet jag inte, det fanns insug till Stovebolt motorerna för både två och tre 1-portsförgasare.

 

Har fått höra flera historier på bygden om fars racerbåt som gick lika snabbt som en torpedbåt och hans Ariel Red Hunter VH som körde ifrån allt och alla samt att far körde en speedway-tävling i träskor. Men detta är ju bara skrönor och har man inte upplevt det själv så får man ta det med en nypa salt, far erkände aldrig såna saker utan det var alltid locket på om man frågade. 

 

Eftersom far med största sannolikhet hade trimmat motorn lite kan den haft en effekt på upp mot 100–110 hk beroende på om det var en 216 eller 235 och gav båten en toppfart på strax över 25 knop.

Vem som marinkonverterat motorn fick jag aldrig reda på. Jag har under flera års tid sökt bland de Amerikanska tillverkarna av inombordsmotorer men inte hittat någon som konverterat denna typ av motor. GM ”Stovebolt” motorn var ganska ökänd för att vara högst opålitlig avseende smörjningen då 216 cu:in och 235 cu:in motorerna (t.o.m. 1953) inte hade full trycksmörjning och vissa delar var t.o.m. stänksmorda och antagligen ansett motortypen högst olämplig som båtmotor.

 

Någon gång under sent 1950-tal innan båten såldes byttes Chevrolet motorn ut mot en 4-cylindrig motor från en Standard Vanguard. Effekten vet jag inte men den vanligaste motorn i en Standard Vanguard (Phase I och Phase II) var 2088 cc och 68 hk, 1956 kom Phase III med dubbla SU förgasare och 91 hk men jag tror inte det var denna motor. Anledningen till motorbytet har jag för mig var att Chevroletmotorn var uppsliten och den tålde inte konstantvarvtal och sjögång. Dessutom var den enormt bränsletörstig enligt vad far har sagt. Att reducera motoreffekten från ca 100–110 hk ner till 68 hk lär ju ha inneburit en rejäl fartsänkning.

 

En vårdag under sent 1960-tal eller tidigt 1970-tal åkte far och jag bil genom båtuppställningsplatsen i småbåtshamnen. Far stannade helt plötsligt och gick ur bilen och fram till ett utbränt båtvrak som låg uppallat på hamnplan, helt utbränd inuti men namnskylten satt kvar på akterspegeln och där stod ”CINA” vilket var namnet på fars ”racerbåt”. 

 

//Pär

Redigerad 23 timmar sedan av Mercury_44XS

[Rascal 1 045]

7 timmar sedan skrev Boanjohan:

Jo, det går ju att få den dit man vill med trixande med växel back-fram-back osv (vilket väl är lika mycket fusk), men det blir fasligt mycket växlande , gasande och rattande ibland........eller kan du styra din i back utan att vinkla om den med hjälp av växel fram?

Ja, jag kan styra vart jag vill bakåt  men det krävs lite fart för att rodrets effekt skall överväga propellerströmmens påverkan. Vid låg fart (hamnbacknig in mellan y-bommar tex.) krävs lite riktning med hjälp av fram/back manövrering vilket inte är fusk utan kallas "sjömanskap". Sagan är en snäll båt att manövrera tack vare sin långa och djupa köl som minskar avdriften vid minsta vindpust jämfört med ett V-skrov där fören  är ett stort vindfång som blåser iväg direkt. 

Har aldrig saknat bogprop. men däremot blivit beskylld av en annan Saga 27 ägare att ha en vid backning in till vattenpåfyllningen.

Min Forslundsracer som är nästan flatbottnad dvs svagt V-bottnad med "rak axel" flyter nästan lika lätt på tvären som fram/back så den är spännande att manövrera även om man vet hur man ska göra.

Redigerad 18 timmar sedan av Rascal

[ChristerN 2 659]

Kul tråd. Började skriva men det blev alldeles för långt...

Ska försöka hålla mig kortare nu (även om också detta blir långt).

 

Född på en ö i Stockholms skärgård.

Föräldrar utan direkt båtvana.

Från jag var dryga året har jag varit helt fascinerad av vatten och det som flyter. Inte att vara i vattnet. Sägs det.

 

Byggde flottar av flyttimmer som det på den tiden fanns gott om i skärgården.

 

Stiga Matros

Första egna båten en Stiga Matros som senare visade sig vara en båt byggd av Saga.

Kuskade länge runt i denna i närliggande vikar. Satt på aktertoften och sparkade med benen och låtsades det var en motor. Men jag tog mig framåt. Byggde hemmagjord mast och sticksvärd och försökte segla med denna med blandat resultat.

 

Seglade mycket med grannars båtar. Pigg-jolle, Yak-jolle, Lill-triss, Trissjolle, Askeladden och Flipper. Var nog bland de första i Sverige att segla Windsurfing-bräda då en granne tog hem en sån från USA runt 1969-70.

Var tidigt den i familjen som fick ta hand om underhåll och reparationer av båtar och motorer.

 

Flipper

Andra egna båten en Fabola Flipper Scow som jag seglade mycket med och en gång höll jag på att stryka med. Här tackar jag KBV som av en händelse var i närheten och dessutom lyckades se mig och kunde rädda mig och mina kompisar efter ca 40 minuter i 6-gradigt vatten. Blev en del reparationer efter detta äventyr (galenskap skulle jag säga idag).

 

Bytte till mig en Crescent 420 mot en gammal soffa som vi skulle slänga. Båten hade en knäckt akterspegel och en dåligt fungerade Johnsson 5 hk. Lagade akterspegeln och fick fart på den gamla motorn. Det var en sån där med gammaldags trycktank, dvs dubbel slang till och från tanken där den ena byggde tryck och den andra släppte fram soppan.

Köpte en ny Honda 8 hk och satte på båten efter några år.

 

Sen följde några år då barnen tog all tid och kraft och pengar men de fick lära sig både ro, segla och köra motor när de kunde simma tillräckligt bra. Seglade mycket med en kompis i hans Albin Express under 5-6 år. Bla SM i Oxelösund och flera race på Baggensfjärden och runt i skärgården.

 

Yamarin 490

Tredje egna båten köpte jag när barnen hade blivit lite äldre och ekonomin blivit lite bättre. Det var en Yamarin 490 med en Yamaha 50 hk. Fiskade mycket från den och åkte vattenskidor etc. Den fick gå många timmar under de första åren. Bytte motor för några år sedan till en Selva 70 hk. Jättebra båt!

 

Bella 630

Den första bobara båten köpte jag 2004 och det var en Bella 630. Ville kunna sova över i båten efter att tidigare bara haft öppna båtar. Funkade sådär. Hade den i ett år.

 

Bella Falcon

Den andra bobara båten blev en Bella Falcon 26. Klart mycket bättre än den första och nu kunde frugan tänka sig att följa med ut. Ägnade mycket tid åt att fixa till den ganska skröpliga båten innan jag sålde den två år senare. Annars en båt med ett fantastiskt skrov som tålde sjö väldigt bra.

 

Nimbus 29 Coupé

Den tredje bobara båten var en Nimbus 29 Coupé som vi tittat på när vi letade Bella Falconen och som plötsligt dök upp igen. Det som först verkade vara en jättestor båt kändes nu inte alls så stor.

Liksom tidigare båtar fixade jag mycket med Nimbusen innan vi kom på att den som planande båt studsade lite för mycket och att våra ryggar inte mådde så bra av det. Hade några kompisar som just bytt upp sig till en Saga 315 med halvplanande skrov.

Sålde Nimbusen efter fyra år. (Ni ser mönstret? Första båten ett år. Andra två år. Tredje fyra år.)

 

Saga 315

Efter att ha titta runt på olika begagnade Saga 315 fick vi sedan ett tips om en ny 315 som var demo-båt och som låg i Göteborg. Vi tänkte att en weekend i Göteborg kan vara trevligt så vi åkte ner och tittade på den. Efter diverse diskussioner med säljaren, dåvarande generalagent för Saga i Sverige, där han erbjöd ett bra inbytespris för Nimbusen, åkte vi hem och funderade och kontaktade banken om möjligheten att få lån. Allt verkade funka och även om det var mer pengar än vi kanske hade råd med så slog vi till.

Även på denna båt har jag lagt oerhört mycket jobb för att få den som jag vill ha den och nu, 16 år senare, känns det oöverstigligt att lägga det jobbet på en annan båt så jag gissar att vi kommer behålla den ett bra tag till, även om det ibland suger efter en båt där barn och barnbarn kan följa med. Vi får väl se men livet som pensionär är inte speciellt lukrativt men jag brukar säga att jag har så jag klarar mig.

Det blev alltså inte så att jag hade båtarna i 1, 2 4 och 8 år innan jag sålde dem vilket verkade vara ett mönster efter de första bobara båtarna.

Oj, vad långt det blev ändå!

[Georg_Ohm 5 049]

Jag har mer i min båthistoria.

 

Jag är född vattuman, i februari. Men tror inte på astrologi.

Redan min första sommar skall jag ha varit med ute och seglat, i en J18. Ingen båt jag minns, de första barndomsminnena har man ju från ungefär treårsåldern. Men pappa hade kappseglat flitigt med den båtan, i kvarlåtenskapen finns massvis med olika priser från sent 1940-tal till sent 1950-tal.

 

Nästa familjebåt var en nordisk folkbåt, jag tror den hade nummer S, F 418 i seglet. Minns nu inte vem som byggde den. Med den seglade familjen fram till 1967.

 

Men en händelse som satt sig i minnet är en tidig vårdag 1966. Folkbåten stod på land i Arendals småbåtshamn på Hisingen. Pappa och jag var i hamnen för att förbereda för sjösätrningen. Då kommer det fram en kille med sin treårige son, det var ”Svenne” och ”Peter”. Svenne undrade om pappa visste någon som ville tillfälligt kunde låna ut en båtplats. Svenne hade precis seglat ned sin folkbåt från Nyköping, han hade fått jobb på Götaverkens ångteknik och hade precis fått en lägenhet i Länsmansgården, på Temperaturgatan…

Nåväl, ”du kan låna min båtplats på B-bryggan” sade farsan, men jag skall sjösätta 15 maj, och då måste din båt vara borta… ”inga problem” Svenne hade fått en plats på A-bryggan, men det låg tillfälligtvis något slags mindre yrkesfartyg där, kan ha varit en av Volvo-Pentas testbåtar, en afrikansk motoriserad kanot(!) jag kan nämna detta flytetyg en annan gång, eller så var det Frogs dykeris båt…

 

Senare när vi kom hem till huset i Kärrlyckan, i Arendal, så berättades detta för morsan… som blev förbaskad, ”hur dum får man bli, en sneseglare från ostmusten, vet väl knappast hur man seglar, han kan ju ha lurat skjortan av dig, du får ha våran båt på land hela säsongen…”

Men far min lät sig aldrig luras, 15 maj eller möjligen redan tidigare låg Svennes båt på A-bryggan, och våran båt låg på sin plats.

Vänskapen med Svenne och hans familj varade sedan livet ut, och vi familjeseglade mycket tillsammans. Det fanns även en med mig jämnårig dotter i familjen, Peter är några år yngre.

Omkring 1969 hade vi börjat segla till Rörö under för och eftersäsong, denna ö blev snabbt populär särskilt som GREFABs då nya hamn i Björlanda Kile blev klar och utbyggd. Så det blev trångt om saligheten. Pappa och Svenne hyrde då ett par mer eller mindre permanenta platser på den inre hamnholmen, där man fick bygga egna bryggor.

Men nu var folkbåtarna sålda.

 

1967 fick familjen ett arv, och en Vindö 28 köptes, den var byggd i mahogny på Vindövarvet på Orust 1963. I seglet stod det KR S 1222. Det var långt innan Vindö fick sin legendariska logo med ett V.

Svenne hade köpt en Sundénkryssare.

Götaverken Arendalsvarvet expanderade och tog småbåtshamnens yta i anspråk. Jag tror att GREFAB var nybildat, eller så var det föregångaren som erbjöd nya båtplatser i Björlanda Kile. Svenne fick plats på A-bryggan, och farsan på B-bryggan, precis som i Arendal. 
Nu hade ju hela Arendal exproprierats alltså tvångsinlösts av Göteborgs stad, alla, nästan alla tvingade att flytta. Vi fick förtur i Hisingens tomtkö och hamnade mer centralt på Hisingen där ett hus byggdes, en vilkelvilla från Eksjöhus, minsann… Det var rätt så nära till Björlanda Kile iallafall.

 

Det var ständiga familjeseglingar upp och ned längst Bohuskusten med Svennes familj och Rörö på helgerna. Mina föräldrar kunde inte förstå släktingar och goda vänner som hade hus längs Hisingens kust eller på ”öarna”. Dom hälsades sällan på, men jag hälsade på ofta, men det har jag redan skrivit om.

 

Någon gång runt 1982 byttes vindön ut mot en Olsson 8:8, men då var jag inte längre med, jag hade ju sedan några år flyttat hemifrån, hade hunnit med att hoppa av minst två gymnasieutbildningar och tagit ett sabbatsår från en högskoleutbildning. Även 11 månaders påtvingat användande av gröna kläder M59 och lika påtvingat boende med en massa andra grönklädda på en tidigare helt okänd ort längst österut i Skaraborg, vid Vänerns strand… Men där fanns det några mindre segelbåtar man kunde låna på sin fritid, när man inte söp upp ”avlöningen” på ”Sketna Kråkan” (som egentligen hette ”Gyllene Örnen”). Men Vänern var ingen bra sjö att segla tvåkrona eller trissjolle på… konstiga vindar och krabb sjö.

 

När detta elvamånaders påtvingade äventyr var slutfört började då ”det riktiga livet”. Det mesta har jag redan skrivit om, det som i detta sammanhang är relevant. Men ett kompisskap inleddas med Per-Martin, nästan fingerat namn, en läkarstudent som ägnade mer tid och segling och barhäng än studier, han hade en hel det vidlyftiga idéer som ofta till omgivningens förskräckelse realiserades, han fick därför öknamnet ”Pelle Sanslös” (på den tiden hade alla hört eller läst berättelserna om katten från Uppsala som hette Svanslös…). Vi seglade lite tillsammans i hans mer eller mindre, oftast mindre sjövärdiga båtar. Vi bildade även ett rockband. Sanslös citerade ofta ”Liftarens Guide till Galaxen”, så mycket att jag kände mig nöd och tvungen att läsa den, den och Ernest Hemingways ”Den gamle och havet” är nog dom enda skönlitterära verk jag någonsin läst… Sanslös flyttade sedermera till Wales, och jag har bara hälsat på där en gång, det är en helt annan historia med massvis med öl men utan marint sammanhang.

 Svenne, hans fru och båda mina föräldrar har de senaste åren gått ur tiden, och får förhoppningsvis fortsätta att segla längs himmelrikets kuster.

Pella Sanslös har varit väldigt nära Sankte Pers port, men på något vis har han hittat en livboj som någon kastat ut till honom.

 

Volvo-Pentas peovbåt, ”infödingskanoten”.

Ja jag vet inte så mycket om denna båt egentligen. Men VP hade någon form av verkstad i Arendals småbåtshamn. Det skall ha varit någon typ av försöksverksamhet. En av båtarna som man hade var en afrikansk större kanot, det såg ut att vara en urholkad trädstam. I denna testades olika motorer, sades det. Kanoten var dekorerad på ”afrikanskt vis” med olika symboler i flera olika färger. Vad jag senare hört, men obekräftat, är att VP på uppdrag av SIDA hade något uppdrag om att motorisera afrikanska traditionsbåtar i något västafrikanskt land. Men det kan ju vara fel, och om någon annan vet mer eller har mer korrekta uppgifter så kommentera.

 

Måste bara ämna Wales, Sanslös, sanslösa ölfestival med bortblåsta partytält, men alla var ju på gott humör, inte minst representanterna för de lokala bryggerierna, så det gick ju bra ändå. Det var fler svenskar där, bland annat mina barn, som då var tillräckligt gamla för att få dricka öl, samt några andra svenska ungdomar. 
Ett äldre par från London pekade på (de svenska) ungdomarna och sade, ”Visst är det bra och trevligt att ungdomarna tar till sig och lär sig kymriskan, walesiskan..” Jo visst dom snackade ”fyllesvenska” det kanske låter likadant…