raol

Spirou, va?

Fyrar hjälper bara i och i nära anslutning till farleder och i större hamnar, i princip. Det är in till hamn som blir besvärligt, i alla fall för mindre hamnar där det inte finns fyrar, sjömärken eller annat som lyser eller har reflexer. Kan man se land, åtminstone som mörka skuggor, eller i bästa fall lite belysta av månljus, är det lite lättare. Men en månlös natt skulle inte vara rolig. Om jag hade tänkt vara ute mycket nattetid, hade jag skaffat mig en radar med hög vinkelupplösning, alltså en sån med bred, fritt roterande antenn (uppåt två meter) som har bara lite drygt en grads strålvinkel. Inte en sån förkrympt inuti ett litet skal med närmare fem graders strålvinkel. På en kilometers avstånd är upplösningen drygt 80 meter i sidled för den sämre, men ca 20 meter med den bättre. Högre upplösning bör innebära att det är lättare att identifiera kustlinjer och andra objekt bättre. Och/eller en mörkerkamera. FLIR har en hel serie, men de är dyra som attan. Minsta modellen kostar runt 50 000 kr och då har den upplösning ungefär som en billig digitalkamera från 2001, typ 0.08 megapixel... Om man nöjer sig med nån billig, handhållen lösning, klarar man sig nog under 5000 kr. Då får man i alla fall en viss nattsyn. Annars får man väl ankra och vänta på dagsljus...

Och, häll inte i citronsyra och klor, för då frigörs klorgas! Tanken behöver vara ursköljd och fri från det ena innan det andra hälls i.

En bil jag hade för ett några år sen var plötsligt stendöd när jag skulle åka hem från en kompis en kväll. Efter lite felsökning upptäckte jag att ena polskon på batteriet var lite lös. Tidigare ägaren hade bytt batteri precis innan försäljningen (bilen hade stått avställd ett tag, han sålde sin avlidna mammas bil) och hade väl inte monterat den ordentligt. Det behöver inte vara värre än så i ditt fall.

Det blev en fin liten kvällstur. Allt funkade fint, förutom ett par korta "glitchar" i GPS-positionen. Två tillfällen när plotterns skärm blinkade till när positionen för en sekund hoppade fel. Jag gissar att alla GPS-mottagare ibland får in signaler som är lite koko, men att de flesta har en inbyggd tröghet som filtrerar bort abnorma fart- och positionsförändringar, men denna billigare kanske saknar det. Eftersom jag har AIS:ens GPS som positionskälla syntes detta på plottern, annars hade jag inte vetat om det. Och nej, det var inte ryssen. Med en vanlig VHF-antenn modell stålspröt monterad knappt tre meter över havsytan, fick jag in drygt 70 AIS-mål som mest, de flesta utan fri sikt utan bakom kullar och öar men på relativt korta avstånd. Majoriteten under 7 nm. Några mer avlägsna var inte verkliga sändare, utan så kallade AtoN, för det var namn på öar/fyrar. Var den faktiska signalen kommer från i de fallen går inte att avgöra. Det var intressant att se andra båtar och kollisionsvarningar. Jag passerar inloppet till en enorm fritidsbåtshamn på min normala rutt, så där är det ofta gott om båtar som korsar min väg. (Bara i kväll måste jag ha haft flera hundra båtar i min närhet, i ett relativt litet vattenområde.) Nu kunde jag se flera av dem på skärmen också. Inte för att det behövdes här, en kväll med klarblå himmel, men kul att se att det funkar så bra. Om nu bara alla båtar hade haft AIS... Nå, i och med detta har prylnörden i mig matats för säsongen. Får se vad det blir nästa år!

Från att AIS:en får ström tills den börjar ta emot signaler tar det kanske 5-10 sekunder. Ytterligare 5-15 sekunder tills GPS:en får position och den kan börja sända. AIS:ens GPS går också som positionskälla på NMEA2K-nätverket, så plottern tar den före plotterns inbyggda. Det verkar vara en vassare mottagare och mycket snabbare på att få position, så det blir ett lyft även för plottern.

Så, efter ungefär 4711 svavelosande eder över de korkade båtkonstruktörerna i fordom som inte gjort det smidigt att dra kablar, så fick jag till slut igenom antennkabeln från salongen till akterspegeln. Det som hade varit ett tvåminutersjobb på en vettigt konstruerad båt tog nu lite över två timmar. Sen satte jag bara upp aluminiumröret provisoriskt på akterpulpiten, med antennen på toppen så den kom upp ca tre meter över vattenytan. Inte många båtar ute vid 21-tiden, men några större fartyg i hamninloppet och ett vid kaj i Älvsborgshamnen fick jag in. Helt ok med tanke på att det inte var fri sikt till nåt av dem, utan en hel rad bergskullar på 30-50 m över en sträcka på 13-19 km. Om allt går som planerat blir det premiärtur med AIS i morgon.

Precis, och här är en passage som också lider av det. Hemsk när det är mycket sjö och vind från väster. Farleden förbi Valön mellan Bovall och Heestrand.

En sak till. Om man är i "lä" bakom ett grundare område, så kan det lokalt driva upp våghöjden "nedströms" en bit, över våghöjden i det fria vattnet. Sen kan man ha en situation där "gammel sjö" kommer in och färska vindvågor nybildas lite i vinkel, som kan driva upp våghöjden lokalt. Så det kan mycket väl ha varit en hel del högre vågor än vad bojen söderut visade.

Toppvärdet inträffade inte det datumet, utan flera dygn tidigare. Dock var det vid vågbojen dygnet innan som mest 1.7 m signifkant våghöjd och toppar på nästan tre meter. Med lite mer vind och längre kvardröjande norrut så är det fullt rimligt att det var runt två meter och toppar över tre meter.

Ok, den dagen blåste det inledningsvis från SSV, snabbt över till SV och VSV vridande mot V mot kvällen. Dvs, mot senare delen av dagen frånlandsvind i viss mån. Mätdata från Skagsudde.

Det har gjorts studier och de visar att man generellt överskattar våghöjd. Det erfarna kan göra är att räkna bort lite från det de tycker sig se, för att komma närmare verkligheten.

Typiskt är att man visuellt överskattar våghöjden med en faktor 1.5 till 2, förmodligen pga vinkeln och bristen på fasta referenshöjder. Brantare vågor uppfattas som högre än flackare, trots att våghöjden är samma. Det finns ingen vågboj precis där du var, men det finns 23 mil söderut, vid Finngrundet utanför Gävle. Under senaste veckan var högsta signifikanta våghöjden (medelvärdet av våghöjden för den högsta tredjedelen av vågorna under en 30-minutersperiod) ganska precis två meter. Typiskt kan man förvänta sig att den högsta vågen inom samma intervall är upp till dubbelt så hög som den signifikanta våghöjden. I detta fallet är högsta uppmätta vågen 3.2 m, men det går inte att säga att den kom nära i tid till när den signifikanta våghöjden var som störst. Det jag också ser är att våglängden var ganska kort, ca 20 m, och det gör att vågorna ser mer brutala ut. 2 m våghöjd med en våglängd på 200 m skulle upplevas som en ganska beskedlig dyning. Hur som helst, förmodligen var våghöjden lite lägre än du uppfattade. Om du berättar datum och ungefärligt klockslag går det att svara lite bättre.

Har inte egna barn, men har syskonbarn och kompisar med barn. Det vanliga är att flytvästarna är i båten och tas på ombord. Men så har det i princip bara varit fråga om låga flytbryggor, där det är 30-40 cm ner till vattenytan så inget farligt fall och lätt att direkt fiska upp ett barn som ramlat i. Inte för att det har hänt, men om... Själv har jag och alla gäster ombord flytväst på hela tiden när båten är på väg. Förtöjd i hamn, inte flytväst, för det blir svårt att lämna den i båten om man har den på sig... De få gånger jag övernattat i båt har jag så klart inte flytvästen på inne. Jäkligt jobbigt att sova med den på.

Storseglet ger mycket drivkraft även "baklänges". Jag seglar läns i lite hårdare vind med storseglet hårt skotat i mitten i stället för utsläppt. Jag har testat utan försegel med storseglet utsläppt och skotat i mitten, och fartskillnaden är liten. Ingen risk för att seglet svänger över okontrollerat.

Nu installerad i båten (har dröjt pga tidsbrist, dåligt väder och sjukdom, i den ordningsföljden). Dvs, inkopplad elektriskt, och sammankopplad med plottern. Antennen är inte monterad än, utan jag hängde bara antennen i en stropp från akterstaget för att få den lite fri. Det var helt "plug and play" via NMEA 2000. Så fort jag startade plottern och AIS:en efter att de var sammankopplade dök en annan båt (bara en inom räckvidd just då) upp på skärmen utan att jag behövde ställa in nåt alls. Och båten syntes direkt på Skippo och Marinetraffic. I morgon (om jag orkar) ska jag dra antennkabeln invändigt till aktern där den ska ut, förhoppningsvis genom att återanvända kabeldragning och hål för gamla 27 MHz-radions antenn (som faktiskt ligger kvar isärskruvad i ett stuvfack vid sidan av sittbrunnen - hysteriskt lång pjäs, förmodligen halvvåg så drygt fem meter!). Och montera "antennmasten" i form av ett fyrkantsrör av aluminium som ska fästas på akterpulpiten. Antennens bas hamnar då ungefär tre meter över vattenytan. Det ger en geometrisk räckvidd till sändare/mottagare en meter över havsytan på ca 6 nm avstånd, dvs i princip sämsta kombon av antennhöjder. Enda negativa jag har att säga hittills är att kontakten för ström och NMEA 0183 sitter på motsatt sida i förhållande till de tre kontakterna för NMEA 2000, GPS-antenn och VHF-antenn. Hade gärna sett att de var på samma sida, för det är stela kablar så det sticker ut mycket i båda ändar. Hade alla varit på samma sida hade alla kablar kunnat ledas rakt ut åt samma håll, i stället för musse pigg som nu.

I praktiken verkar det i huvudsak vara badande som drunknar. En viss andel äldre män som inte begriper att de inte är lika starka och simerfarna som när de var 20 och sjunker under när de inte orkar. En viss andel som drunknar pga plötslig sjukdom, främst hjärtproblem. Mindre barn som inte hålls under uppsikt bra nog och drunknar på skenbart ofarliga platser. Andelen som drunknar i samband med fritidsbåtsaktiviteter är liten, och historiskt brukar det vara äldre män i småbåtar på sjöar som är ute och fiskar ensamma. Förmodligen ställer de sig upp och förstår inte hur katastrofalt båtens stabilitet påverkas av det, ramlar i och drunknar. Den kategorin brukar inte ha flytväst, och en del har säkert en viss förtunning i blodet också.

Om du ska segla länge med seglet åt samma håll kan du ta en extra lina och fästa i skothornet och därefter i relingslisten (eller annat lämpligt) i höjd med där du vill ha seglet. Det blir inte perfekt, men förhindrar att det faller ihop helt eller fladdrar över på andra sidan. Funkar förstås bäst på en smal fock. Med en lång genua hjälper det nog inte mycket...

Tyvärr verkar det inte finnas hårda regler, utan bara "bör"-fraser. Det enda är nog att kontakta kommunen och klaga, så kolla upp vilken fastighet bryggdäcket står på (Lantmäteriets utmärkta karttjänst har ett visningslager för fastighetsgränser och beteckningar) och skicka ett meddelande. Alternativt, eller också, kontakta fastighetsägaren direkt och påpeka att det är en fara för sjötrafiken. Det kan ju tänkas att man lätt kan skärma av dem upptill utan att det påverkar effekten man är ute efter.

I Norge har de stora offentliga bidrag till nybygge och restaurering/underhåll av äldre träbåtstyper, så där finns förmodligen mycket bättre tillgång till information och kanske köp av såna.

Tankstopp?

Jag har 50 m blyad lina, och jag skulle tro att den väger 400-500 g/m. Satans tung att bära runt på. Inte använt den till ankring än. Men jag skulle tro att den har blystycken på snöre inuti. Inte min bild, men detta är vad jag tippar är inne i den. Köpt begagnad och den verkar vara lite äldre modell.

Bly är väldigt mjukt, och det deformeras lätt plastiskt, dvs det återtar inte formen (elastiskt). Bly är bly. En dyrare lina lär inte vara bättre på just det.

Utgår från att det handlar om segling i föreningar, i jollar och små kölbåtar. Inte semestersegling. Den typen av segling märks ju inte i fritidsbåtshamnar, naturhamnar och gästhamnar.