speljakt

Ja, det är en bra beskrivning, men inte av något som finns att köpa i båthandeln eller som en båtägare med begränsad kunskap enkelt kan plocka ihop på egen hand. Beskrivningen gäller den speciallösning som bland annat Kryssarklubben tog fram för ca tio år sedan och som även fick svenska myndigheters välsignelse. Själv tror jag det är en väldigt bra lösning – jag använder den numera själv. Om det är något som lockar TS...? Vem vet.

Saxat ur avsnitt 4, General requirements: 4.1 The system type shall be either a fully insulated d.c. system or a two-wire system with negative ground. Engine-mounted wiring systems can use the engine block as a grounded conductor. For d.c. systems with a negative ground, the main grounding/earthing point shall be either: a) the engine negative terminal, or b) a main grounding bus of sufficient current carrying capacity. Ovanstående är från 2012 års version av ISO 10133. Har du information om att detta ändrats i senare versioner, så vore det intressant att få veta hur.

Om jag inte har fått allt om bakfoten, så kräver ISO 13297 att AC-systemets skyddsjord ansluts till båtens "huvudjordpunkt". Samtidigt kräver ISO 10133 (som reglerar DC-systemet ombord) att batteriminus är anslutet till samma "huvudjordpunkt". Kombinationen av dessa båda krav innebär att AC skyddsjord och DC minus är kopplade till samma punkt och därmed till varandra. Något förenklat brukar detta beskrivas som att det finns ett krav på att "koppla samman landjord med batteriminus". (Om man tittar på den länkade elcentralen från Defa, så finns det på undersidan en jordskruv för detta ändamål). Beskrivningen är förenklad eftersom DC-systemet även kan vara fullt isolerat, d v s varken plus eller minus har förbindelse med jord (vattnet på utsidan skrovet). I sådana fall säger ISO 13297 att AC-systemets skyddsjord ska anslutas till en separat jordplatta. Allt ovan är min tolkning av vad regelverket säger – inte någon rekommendation om vad man nödvändigtvis bör göra.

Nej, en sådan installation är "inte tillåten" av fler skäl än att skyddsjord inte ansluts till batteriminus. Bland annat saknas överströmsskydd, alltså tvåpolig dvärgbrytare. Man får skilja på vad regelverket säger, å ena sidan, och vad som kan bedömas vara tillräckligt "säkert", å den andra. Som båtägare får du sedan bestämma dig för vilken av ovanstående vägar du vill följa. Väljer du den första så blir det ganska enkelt och ganska bra, men dyrt. Händer en olycka så har du ryggen fri. Väljer du den senare så krävs att du sätter dig in i problematiken, så att du kan göra en någorlunda kvalificerad bedömning av vilka delar av regelverket man kan tumma på utan att riskerna ökar alltför mycket. Du bär själv ansvaret om något händer. För egen del tycker jag att den "installation" du överväger låter som en dålig idé. Gör man sig ändå besväret med att installera intag, jfb, och uttag så är merkostnaden för en godkänd elcentral ganska liten. Att ansluta skyddsjord till batteriminus är däremot inte självklart, med den begränsade 230 V-användning du anger. Genom att avstå minimerar du risken för korrosion på ett kostnadseffektivt sätt. Men du följer inte regelverket fullt ut.

Som redan nämnts, enklast är en lös förlängningssladd, gärna med jfr. Gör du en fast installation, med intag, någon slags elcentral, uttag etc, så bör du följa reglerna. Då krävs förutom jfr även en dubbelpolig dvärgbrytare (eller en komponent där dessa två kombineras). Risken för korrosion uppkommer främst på grund av kravet på att landströmsjorden ska kopplas ihop med batteriminus. Många struntar därför i detta krav (särskilt om den enda förbrukaren ombord är en dubbelisolerad batteriladdare som saknar jord). Den länkade landströmscentralen ovan har, om jag inte tar alldeles fel, en inbyggd s k galvanisk isolator , som minskar risken för sådan korrosion. Därför bör du kunna använda en sådan med sammankopplad landströmsjord och batteriminus och ändå vara ganska trygg vad gäller korrosionsrisken.

Prova med en mindre ljuddämpare. Uppsamlingsvolymen behöver inte vara särskilt stor, enligt Vetus tumregel räcker det att den motsvarar 50 procent av den efterföljande avgasslangens innervolym (från ljuddämparens utlopp till svanhalsens högsta punkt). Exempel: 2 meter av 50 mm slang ≈ minimum 2 liters uppsamlingsvolym. Det är dock viktigt att ljuddämparen kommer tillräckligt lågt i förhållande till motorn.

Jag gick över till NV:s kort för svenska västkusten för 7-8 år sedan, eftersom dessa då fortfarande trycktes i A2-format (till skillnad från Sjöfartsverkets). Men jag tror att även NV har övergivit A2 numera. Jag tycker att kvaliteten överlag är hygglig, men jag har noterat en del "slarvfel", typ små kobbar som saknas här och var. Det finns också en irriterande tendens att placera ut geografiska namn på ett sätt som gör att viktig information döljs. Har inte heller utnyttjat den medföljande CD:n, däremot häftet med gästhamnar/populära naturhamnar.

Vet inte om detta är svar på frågan, men Taube skriver själv om bakgrunden till visan i sin bok "Jag kommer av ett brusand' hav" från 1952. Den som berättar om händelsen är skepparen Samuel Frisk och enligt honom var den båt som användes 'Gunnarsons robåt' – en båt som var såpass liten att man var tvungen att kasta ballaststenen överbord för att kunna ta ombord de skeppsbrutna sjömännen. Fast detta handlar ju då inte om briggen Blue Bird av Hull, utan om Nymph från Hartlepool...den mer eller mindre sanna historien bakom den uppdiktade visan.

Jag har av utrymmesskäl använt en kombination slang och syrafast ø38mm rör och inte haft några som helst problem med det. Bild från installationsarbetet...

En flexibel axelkoppling (icke-ledande) borde fungera på samma sätt, eller...?

Jag skulle avråda från detta. Anledningen till att jag använder tändpapper är att jag en gång överdoserade T-röd. Det var ingen behaglig upplevelse...

Du måste nog släppa på diesel först, så att du får en liten mängd bränsle på botten av brännkammaren. Sedan T-röd och en tändsticka. Själv använder jag dock tändpapper, den här typen: https://www.lightingpaper.com Tror att Clas Ohlson har något liknande. Samma procedur, låt först bränslet rinna in, det kan ta någon minut eller så. Sedan släpps en bit brinnande tändpapper ned, Det är bra att vika pappret (det är ganska stelt), annars finns risk att pappret "drunknar" i diesel och då slocknar lågan. Diesel brinner dåligt i vätskeform, det behöver förgasas och för detta krävs lite startvärme...

På väg norröver mellan Hunnebostrand och Ulebergshamn?

Ett teakdäck håller inte i 50 år, än mindre i 100. Förr eller senare kommer teaken att behöva bytas, mot ny teak eller annat material. Få kommer att vilja ta på sig den kostnaden/arbetsinsatsen med mindre än att det underliggande sandwichdäcket också åtgärdas. Här ligger det kritiska vägskälet, enligt min mening. Antingen satsar ägaren och ger båten ytterligare några decennier av liv eller så bär det raskt av mot båtskroten inom några få år. Inte nödvändigtvis på grund av däcket i sig, utan för att båten får ett så lågt marknadsvärde att andra nyinvesteringar (ny motor, ny rigg, ny segelgarderob) ter sig omotiverade.

Detta tror jag är något av en myt. I vart fall tror jag att det behövs väldigt många hål och mycket tillförd värme för att torka ut ett vattenskadat sandwichdäck. Möjligen kan det fungera om det gäller en enstaka, lokal skada.

Tar dom betalt för tömning numera? Det gjorde dom för några år sedan.

"Norr om Göteborg" är lite oprecist, men om ni kan tänka er båtplats i Göteborg (och blir kommuninvånare i Gbg, Mölndal, Partille eller Ale) så kan ni kolla med kommunala Grefab. Exempelvis finns en mycket stor båthamn på Hisingen, Björlanda Kile, som ligger ca 12 km NV om centrala stan. Där är kötiden för de flesta storlekar 1 år eller kortare. https://goteborg.se/wps/portal/start/kultur-och-fritid/fritid-och-natur/friluftsliv-natur-och/fritidsbat-batplats-gasthamnar/du-som-vill-ansoka-om-batplats-eller-vinterplats/kotider-for-batplats/!ut/p/z1/04_Sj9CPykssy0xPLMnMz0vMAfIjo8ziTYzcDQy9TAy93f0D3AwCLYzcLJzd3Y2D3U30wwkpiAJKG-AAjgb6BbmhigBi8WTP/dz/d5/L2dBISEvZ0FBIS9nQSEh/

Om du är medlem i SXK kan du hyra en sådan på Västkustkretsens kansli i Långedrag. https://www.sxk.se/vastkustkretsen/hyra-instrument-och-verktyg

Då tog det alltså fyra veckor jämnt att åtgärda detta synnerligen enkla fel.👎

Felanmält av mig till Grefab den 20 juni. 8 juli: Fortfarande inte åtgärdat. 12 juli: Ny "strut" på plats ≈ tre veckor. Bra jobbat. Grefab.⚡

Vi har den här lättviktaren: https://trolley-center.com/epages/117199f5-3b9a-4125-aaf8-6277e1b2c2bc.sf/de_DE/?ObjectPath=/Shops/117199f5-3b9a-4125-aaf8-6277e1b2c2bc/Products/115-103-90 20 cm hjul som tas av, stativet skjuts och fälls ihop och blir nästan platt, Hjulbasen är dock smal och tyngdpunkten något hög, så man får ta det försiktigt när man passerar trottoarkanter med lastad vagn. Funkar även som lätt pirra för vattendunkar,

Otterön är rätt! Närmare bestämt sjöbodarna och bryggorna söder om viken vid Katrineberg. Ledtrådarna: De vilda kreaturen syftar på de inplanterade mufflonfåren, fjäderfäfödan på att den stora skalbanken vid Katrineberg tidigare exploaterades för att användas till hönsfoder och fornminnet: Rö-stenen, en av Bohusläns få runstenar, som upptäcktes på Otterön 1919. Finns numera på Historiska museet i Sthlm, men en kopia står vid gården Röd.

Kornhamn är dessvärre inte rätt, inte heller Kornö. Bilden är tagen i sydostlig riktning på en avsevärt större västkustsk ö. På denna återfanns ett för landskapet ovanligt fornminne. Utom tävlan: Himmelstrappa!

Ny ledtrtåd: Fjäderfäs föda har en koppling till denna plats.

Ledtråd: Vilda kritter finns i närheten.