Så var vi då där igen… hur många gånger har inte detta diskuterats?
”Vatten är ett farligt gift, som omsluter Visby Stift”
Om man fyller sina tankar med vanligt kommunalt dricksvatten i hemmahamnen eller i gästhamnar skall man inte vara orolig. Vatten som stått ett bra tag i tank, pump eller i slangarna kan smaka illa, men är inte farligt att dricka. Tanken bör nu göras ren nån gång emellanåt, vart femte år eller så… då jag har plasttankar kör jag igenom hela systemet med klorinlösning, ja bara någon tiolitershink med lösning sedan tre eller fyra fyllningar med vatten för att skölja ur.
Jag ser folk i gästhamnar som fyller vatten i PET-flaskor och liknande behållare, för att ha att dricka, och då tänker jag ”gör ren tanken istället och panta flaskorna”.
Men det kan ju vara så att man har en äldre båt med lika gammal färskvattentank som är så gemonskitig att det inte finns någon räddning, då är det byte av hela systemet som gäller. Men ofta kan man ju städa ur tanken och byta ut alla gamla slangar, pumpen och dess kopplingar.
I begagnade båtar jag köpt de senaste årtionderna har ju vattnet smakat illa och det har funnits avlagringar i tankarna och i slangarna, och det har varit väldigt lätt, men ibland tidsödande att fixa till.
Så det där med onödiga prylar ombord, grejer som fackhandeln vill att vi skall köpa…
Alla har vi väl trillat dit och köpt någonting som vi inte visste att vi kunde klara oss förutan.
I mitt tycke är den här hydrofortanken en sån grej. Ok, om man så har en spruttande och pruttande elektrisk enkammarpump, så måste man ju ha en utjämningstank, men hur många har en sådan arkeologisk artefakt kvar ombord idag?
Som jag skrivit tidigare ger en modern bra pentrypump av bra och välkänt fabrikat ett stabilt vattenflöde med lagom bra och jämt tryck från start till stopp.