Georg_Ohm

Det har du redan fått svar på, men en 50mm2 kabel är overkill, det behövs inte, som att skjuta mygg med grovkalibirg luftvärnskanon. 🙂 8mm2 är i mitt tycke ingen tunn kabel, vi har olika referenser, jag anser i båtsammanhang att 1,5 mm2 och klenare, är tunna kablar. Något du inte tycks ha fått svar på är om det är vanligt att kabeln från generatorns B+ går till startmotorns solenoid och därifrån vidare till batteriet, ja det förekommer, på Volvo-Pentas inombordare brukar det vara kopplat så. Hur det är på yanmarmotorer vet jag inte. men sannolikt likadant då motortillverkarna vill spara in på kostnader för dyra kopparkablar och för att förenkla installationen. Personligen kan jag ju tycka att kabeln från generatorn skall ha så få kopplingspunkter som möjligt, eftersom det i varje sådan punkt, förr eller senare, blir bristfällig kontakt, med oxid och så. Så det kan vara en hel del vinst med att ha en ny fräsch 8mm2 kabel från generatorn till eventuellt skiljerelä/skiljediod, huvudbrytare/batterifrånskiljare och sedan till batteriets pluspol. kabeln mellan generator och batteri är nog en av båtens viktigaste kablar. Sedan ser man till att kopplingspunkerna är rena, man kan skydda dessa med vaselin eller liknande.

Jag hart sett vid enstaka tillfällen att det funnits strömbrytare (och relän) som är kombinerade med en säkring, men aldrig i någon strömbrytare till fritidsbåt eller ens till något slags fordon. Dessutom skall ju säkringar finnas i början av kretsen, eller så nära batteriet som det bara går. Om man nu har en panel med flera olika strömbrytare till olika funktioner ombord, brukar ju det sitta säkringshållare eller automatsäkringar i denna panel. Och då skall kabeln som försörjer denna panel vara säkrad med en "huvudsdsäkring" någonstans så nära batteriet som det är möjligt. Man vill ju ha så korta osäkrade kablar som det bara är möjligt. Det är ju kabeln man skyddar med en säkring, inte i första hand apparaten eller vad det nu är, som är ansluten i andra ändan av kabeln. Om det är pentrypumpen du menar när du skriver "vattenpumpen" så har jag sett att sådana kan ha en hängsäkring på sin pluskabel, en hängsäkring är en säkring i någon form av hållare som då sitter fast på kabeln. Sedan, med dessa pumpar, en grej som kan fallera, är pumpens tryckvakt. Det är en strömbrytare som stänger av pumpen då ett visst tryck har byggts upp i pumpens trycksida då man stängt av vattenkranen. Dessa tryckvakter kan gå sönder, på två olika sätt, antingen fastnar det slutna läget, pumpen går hela tiden, eller så i det öppna läget, pumpen går inte alls.

Oljekylaren är ju inte speciellt svår att få tät, om nu delarna till den är intakta. Nu förefaller det ju som om du bestämt dig för att lägga ut jobbet på en firma. Men... om du ändrar dig så åtgärdade jag min oljekylare för två år sedan, det finns en diskussionstråd om det, men flera inlägg och en del bilder, som jag inte hittar nu... problemet i min båt, på min motor, en KAD43 var att det satt en massa grejer i vägen, som jag fick skruva loss först. Men när jag väl fått ur oljekylen visade sig att det var en tätning i form av en större O-ring som var otät. Därvid finns ju även en del slangar som åldras... som leder kylvatten, som då kan läcka. Men om det nu rör sig om en total översyn får du väl ta in offerter från olika håll. Det finns ju servicefirmor som har "akutbilar" och det finns ju åkerier med mindre kranbilar som kan hjälpa dig med att lyfta ur motorn och transportera den till nån firma, förutsatt att då skruvar loss den själv.

Jag skulle kunna tänka mig att dessa skyltar anger aktuellt riktnummer för området, för dom som då navigerar efter telefonkatalogens kartsidor, men det var ju längesedan som den katalogen gavs ut, och riktnummer brukar ju vara på mer än en eller två siffra/siffror.... 🙂 Vad jag upplevt x 3 i somras, i södra och mellersta Bohuslän (vi kom inte längre norrut än Bassholmen i somras) var att upphinnande båtar ändrade kursen och skar min kurs framför mig med snäv tolerans. Värst var det utanför Gullholmen, där vi på norrgående av olika anledningar hamnade i farledens bb-sida. Det var vid 12-tiden och många båtar i farleden både på norrgående och sydgående, alltså nära sjöbodarna på Gullholmens ostsida. Min fart över grund var 4,5 knop. Detta hindrade inte en dansk motoryacht på 55 fot att köra om i 6,5 knop (det är max 5 knop i den farleden) på min bb-sida, alltså mellan min båt och sjöbodarna, för att sedan 10 meter framför min båt göra en 45 graders sb-gir och korsa farleden för att sedan gå inåt ellöshållet till, men inte i den farleden som leder just dit, utan in mellan St och La Risholmarna... tja det kanske går. Detta föranledde att jag fick slå back, vilt tutande många korta signaler, och båtar bakom mig, vid sidan av och fick göra diverse manövrar för att inte kollidera med dansken, eller för att väja för andra väjande båtar... En del svordomar framfördes även på kanal 16. Dansken hade aktiv AIS varvid han avslöjade sig id, fart och kurs. Dessa uppgifter noterades. Sedan har det inträffat två andra liknande händelser. En gång var det en båt (utan AIS) som i uppskattningsvis 30 knop skar min kurs från bb på omkring 10 meter framför mig. Ändå hade jag tydligt saktat in och gjort en kursändrig för att undvika kollision, om inte hade jag nog sänkt den båten. Vattenskotrarna är ju utrotningshotade och fåtaliga, men det var två i parkörning som gjorde likadant i farleden mellan Fotö och Hönö. Dom förstod inte heller "femmorna" som står innan och efter Fotöbron. Sedan ett annat fenomen jag skrivit om tidigare, som förekommer ända sedan plottrarna blev vanliga. Det är alla "Linus på linjen" man tittar på plottern och balanserar på farledslinjerna och vågar inte avvika från dessa. Jag har ju väldigt svårt att tänka mig att flera fritidsbåtar är så hämmade av sitt djupgående att de måste hålla sig mitt i farleden. Snobbrännan mellan Styrsö och Brännö med fler öar är ett sådant exempel. Här går det också rätt fort, ingen hastighetsbegränsning, trots närhet till Styrsö som har många mindre bryggor med mindre båtar på farledens södra sida. Man jag skalle kunna gissa hart Styrsöbolaget inte vill ha en begränsning där. Farleden mellan Bovall och Hornö ränna är en annan, jag vet inte vad det heter här, men vi kallar denna del av kusten för "Bina och Grönögat". Visst det är smalt med en massa fula bränningar i väst och sådana där felaktigt utplacerade öar och ett fastland i öst, men här skulle sjöfartsverket funderat på något trafiksepareringssystem, under rusningstrafik i juli-augusti ter sig en myrstig i skogen välorganiserad jämfört med hur fritidsbåtarrna här uppför sig. Här finns ju fler Linusar, upphinnande som inte vill väja, mötande som väjer åt fel håll, mötande Linusar som blir förvånade av att möta annan båt mitt på linjen. Korsande sportfiskebåtar, samt då motorbåtar som bogserar en jolle på onödigt lång lina, därtill kan man möta annan fiskebåt eller annat yrkesfartyg. Sedan är väl det en eller annan stackars motorsvag seglare som skall kryssa mot vind och ström i en oren motvind mitt i alltihopa. Vinden här är oftast byig och skrotar oberäkneligt mellan bergen. Konstigt att det inte här förekommer fler förlisningar än det gör... inga. Men pga samma skäl som jag angav innan...- så har vi färdats på Tjörn och Orusts insida, alltså mellan de stora öarna och fastlandet. Kan starkt rekommenderas om man är trött på trängseln i farlederna i väst. Likaså Byfjorden in mot Uddevalla, och fjordarna som har olika namn norr om Orust, likaså vattnen mellan Orust och Tjörn, Stigfjorden, här är man nästan allena.

MD40 i olika varianter anses ju på detta forum som väldigt bra motorer. Eftersom denna maskin finns i lastbilar och entreprenadmaskiner med mera så lär det finnas gott om reservdelar. Den är ju helt elektronikfri också, traditionell mekanisk bränslepump. En sexa går ju lugnare än vad en fyrcylinrdig motor gör. Om du håller fast vid Penta så har ju de senare D-motorerna drabbats av dåligt rykte, iallafall vissa av dem. Då kanske du funderar på VP D4? Ja sedan finns ju Yanmar som har många marknadsandelar på den svenska marknaden. Även en renoverad motor ger ju trygghet många år framöver. Kostnaden för ett motorbyte blir ju en ekvation där båtens ålder, hur länge du skall behålla båten och flera andra parametrar spelar in. Idag är det ju inne med recycling, det skall lagas och renoveras, och 40-motorerna och de flesta samtida maskiner tål ju sådana föryngringskurer. Jag läste någonstans att det kan vara svårt med delar till värmeväxlaren och kanske andra mer marinspecifika delar. Hur många motortimmar har din motor? Vad är det för snipa du har, och hur mycket effekt uppskattar du att du behöver? Men det brukar finnas många tankar och åsikter i detta ämne på detta forum.

Jag bekräftar. Jag tycker även att dessa sjövattensilar inte är bra i sin grundkonstruktion. Dels kan det läcka" som skrivits vid rören, dels kan det inre sladdriga locket bli skevt och då läcker det antingen in luft, eller ut vatten beroende på om silen är ansluten före eller efter pumpen. Och sedan är det lätt att skruva på locket fel i gängorna och då läcker det då också. I min förra båt bytte jag till en genomskinligt sjövattensil som kom från antingen Vetus, eller om det var från Sleipner. I nuvarande sitter originalsilen kvar, sannolikt litet läckage där också, eftersom det finns rinningar som ärjat på kopparrören. Men... om det inre locket pajar kan man ersätta det väldigt enkelt. Förutsättningen är dock att det finns en lösgodisbutik i närheten. Lösgodis levereras till butikerna i rätt så praktiska plastlådor som butikspersonalen brukar skänka bort, lådorna kan användas till mycket ombord (sedan brukar dom lukta gott, i ordets båda betydelser. Men det är locket till dessa lådor man använder, där skär man ut cirkelformade bitar med samma diameter som originalllocket. Detta kan då ersätta originalet, två stycken brukar vara bra att placera högst upp i silens kanister, alltså sjövattenfilterbehållaren. Sedan kan man lägga litet vaselin eller annat fett på silens gummiring, då brukar det bli tätt

Jag brukar ju skriva här att 80-90% av sådana här elfel brukar man kunna härleda till kontaktproblem någonstans i elsystemet. Sannolikt förgrenar sig elsystemet någonstans vid pluspolen eller en kopplingsplint, där en gren går till motorn och en annan till övriga båtens elsystem, börja att felsöka där. Sedan är det ju minussidan också, och det är likadant där. Eftersom det är så många saker som inte fungerar är det ju då lätt att tro att det är en säkring som löst ut, kabelbrott eller kontaktproblem någonstans i början av elsystemet, antingen på plus- eller minussidan. Sedan kan du ju mäta på ingående pluskabel till säkringsdodsan. Och likadant på minussidans plint, den senare kan ibland vara ihopbyggd med säkringsdosan.

Hur många batterier har du ombord? Kan det vara så att det finns två batterier, ett till motorns funktioner och ett till "allting annat"? Startbatteri och förbrukningsbatteri. Isåfall har du felet i förbrukningebatteriets krets, kolla huvudbrytare/batteriavskiljare, kolla att polskorna är ordentligt åtdragna för att ge fullgod kontakt. Mät batterispänningen. Det är väl där du kan böja at felsöka. Klart att det kan finnas/skall finnas en huvudsäkring, följ kablarna från batteriet/batterier och se vad dom tar vägen, så hittar du nog en säkring om det nu finns en sådan, den borde sitta i direkt anslutning till batteriet.

Dom ingjutna numren som börjar på 130, är OEM nummer som används i någon slags europeiskt databas för reservdelar till bilar. För det rör väl sig, som för många andra motorer om att det är en marinkonverterad bilmotor. Numret som börjar på 167 är motorns, eller motorblockets serienummer. Under det numret finns det en triangel med tre bokstäver... mitt inre bildminne känner igen denna logotyp, men kan inte koppla den till något firmanamn. Du kanske kan fotografera den symbolen och bildgoogla den..? Kan tänkas att min turbo har samma symbol/tillverkare.

Jag har inte haft någon sådan själv, men vet andra som båda har och har haft. Den skall vara lätt att släpa, bogsera, iallafall efter segelbåt. Jollen har två slingerkölar (tror jag det heter) som hjälper till att hålla den på rätt kurs, både vis bogsering och när man ror. Sedan vet jag inte hur seglingsegenskaperna är... det är ju liksom ingen kappseglingsbåt direkt. Man kan väl ha en liten motor på också, kanske max 5Hk.och så brukar dom ha en årklyka även på akterspegeln så att båten kan vrickas fram.

Då är det väl bara att ta med sig lämplig insexnyckel, krypa in i utrymmet där spelet sitter och skruva loss eller lossa på linhjulet, dessa brukar vara tvådelade så om du bara kan lossa litet och få isär halvorna borde ju linan lossna, kan jag tycka.

Ja det sitter i spänn, om nu ingen balderkunnig har något annat tips så råder jag dig att skruva loss limhjulet /kabularen. Jag hade tidigare Lewmar BigFish och det hände i princip samma sak där, men det satt rent ergonomiskt, bättre till.

Det går alltså inte att backa, alltså att fälla ankaret heller? Då får du krypa in under, och skruva loss linhjulet, som även heter "kabular", med en insexnyckel. Då borde du kunna frigöra linan så att du kan få ut den en bit ut av den. Det är väl Balder som man kan komplettera med en stoppströmbrytare? så att samma problem inte uppkommer igen...? Kabularen har ju även ett stjärnformat hål att fästa en nyckel i så att man kan vrida densamma, men det går nog inte nu heller. Sedan en liten knapp som på andra ankarspel brukar vara en spärr för fritt fall.

Det har du rätt i! men då finns det en sil i tanken.

Linan har kilat fast sig i linhjulet? Eller tror du att det är en elektroniskt låsning? Finns det någon säkring/automatsäkring som löst ut, för det skulle jag ju tro, linan fastnar, likaså motorn som då drar mer ström än den borde och då löser säkringen ut.

Bara att försöka att berätta om hur de norska båttillverkarna köpt upp varandra, eller bara bytt namn, eller samtidigt bytt formar med varandra. Eller låtit olika varv tillverka båtar på entreprenad, och när då det ursprungliga företaget konkat så tar detta, eller dessa varv över tillverkningsrättigheterna och fortsätter att bygga båten fast nu med annat namn.... Ja bara det skulle fylla en hel bok tjock som Oslos telefonkatalog.

Det tror inte jag heller, iallafall inte om den ligger i sötvatten, och den hade även klarat sig i saltvatten, men till kommande säsonger bör den ju skyddas. Linder rekommenderar en offeranod i legeringen indium och aluminium, kostar 760 kr. Den skall enligt uppgift fungera både i sött och salt vatten, därmed även i bräckt vatten.

Hej! Du har fått flera bra tips redan. @ChristerNs tips om en skvätt olja i tändstiftshålet är väldigt bra! Du kan även skvätta i litet tvåtaktsolja eller diesel, och dra i snöret några gånger. Men ingen har skrivit något om snöret, alltså startsnöret. Kolla hur det ser ut, det har nog åldrats en del, det är dumt att dra sönder det och det kan vara kinkigt att byta ut... beroende på startapparatens konstruktion. Det brukar finnas, eller det finns en bränslepump också, med ett membran som styrs av undertrycket som växelvis uppkommer i vevhuset. Dessa membran torkar och spricker, även på relativt nya utombordare. I denna pump brukar det också finnas en finmaskig sil som kan vara igensatt, det kan istället finnas en sil på röret som går in i tanken, alltså ovanför bränslekranen, om nu bensinen var brun är det ju lätt att tro att det fastnat små fragment av rostflagor i någon av dessa silar.. Och om nu ingen nämnt det tidigare; är det ju bra om du rengör tanken, du kanske kan skölja ur den med en skvätt bensin, den kan ju tänkas finnas en del "sediment" kvar på botten av tanken.

Enligt devisen "kärt barn har många namn"... tänk om någon skulle skriva en avhandling om hur olika båt- eller motorföretag har köpt in sig i varandra och marknadsför likadana produkter med olika namn, eller tvärtom, olika produkter med samma namn. Den avhandlingen skulle bli väldigt omfattande och snårig. (O)nördigt vetande (Det fanns förresten en "Volkswagen Amazon", tillverkades av VW I Brasilien, den såldes inte på de europeiska marknaderna, här marknadsfördes en nästan likadan bil som "VW Jetta"). Men ingen Volvo Sonett med sex förgasare!

Egentligen skall ju just bensintankar stå i ett eget ventilerar utrymme som inte har någon förbindelse med andra utrymmen ombord. Rätt är att bensinångorna är tyngre än luft, och dom hamnar i skrovets lägsta punkt om dom nu tillåts göra det. In en bil "rinner" ångorna bort, men i båten ligger dom kvar, tills dess att det uppstår en gnista... Ventilation med elektrisk fläkt i en segelbåt med begränsat batterikapacitet... njae... Kanske med självdrag av en "elektroluxventilator" kopplad till en slang som går ned i den lägsta punkten, och sedan ordentlig tilluftsintag. Men det allra bästa är ju att isolera utrymmet där tanken står mot andra utrymmen. Sedan ta iland tanken vid tankning. Här är ett rätt omfattande material, kanske finner du något användbart däri.

Det kan vara lurigt med offeranoder på alu-båtar, det gäller att sätta på rätt sort. Hör efter med Linder vad dom rekommenderar. Iallafall skall du ha en anod i en metall som är oädlare än aluminium, något med lägre atomiska nummer än 13.

Nej, det skall inte vara några problem. Men säkrast att du drar kablarna i någon form av slang, och ser till att länspumpen är avsäkrad ordentligt enligt specen som följde med pumpen, och den säkringen skall sitta så nära batteriet det går. Om du har en huvudströmbrytare/batterifrånskiljare skall ju pumpens kabel till automatiken kopplas före denna brytare/frånskiljare. Om kabeln, trots att den ligger i en slang, skall passera något hål eller skarp kant i aluminiumet skall det ju finnas en gummibussning i hålet eller nån form av annat skydd över den vassa kanten. Vare sig plus eller minus får komma i kontakt med aluminiumet, det kan få till följd att det en skada på båten, trots att den ligger i sötvatten. Lika bra att limma fast den, om du finner ett bra lim som fäster mot aluminium... jag hade nog testat "No more nail" för utomhusbruk, eller något kletigt marintätningsmedel.

Jag har ju sett installationer där man dragit fram ordentliga kablar på plussidan, "typ" 2,5mm2 kanske tre fyra stycken, till lika många förbrukare och sedan har man dragit endast en 2,5mm2 kabel tillbaka mot minus. Det går väl bra om man bara använder en av dessa förbrukare i taget. Men när lanternorna nästan slocknar och plottern stänger ner när kylskåpets termostat* slår till... ja då är det inte så konstigt, då har man en flaskhals som strömmen måste passera. Exakt lika mycket ström som går från batteriplus ut till olika förbrukare skall ju tillbaka till batteriminus också, exakt varenda liten pikoampere. Om du tar bilen och åker till "punkt B" på en motortrafikled så går det ju bra, men inte lika bra när du skall tillbaka till "punkt A" och tvingas köra på en skogsstig... Jämförelsen är väl inte helt korrekt med "på ett ungefär" iallafall. * Därför skall man dra fram ordentliga plus- och minuskablar till kylskåpet, och inte koppla någonting annat i samma krets.

Säljer Volkswagen fortfarande marinmotorer?

Tveksamt... Det gäller ju att luckan sitter fast och inte öppnar sig eller ger med sig i gångjärnen för belastningen i ankarlinan/kättingen. Sedan blir ju luckan tung att öppna. Hursomhelst så måste du förtöja ankarlinan i lämplig knap ombord, för att inte belasta spelet vid stillaliggande, och om det då sitter på en lucka är ju det extra viktigt.