IngemarE

Bra, då har du inte fått WiFi-only-modellen 🙂 Den ena anslutningen är ju en power/NMEA2000-kombo. Och den andra är en specifik för ekolodsgivaren.Varför tror det du skulle vara trådat Ethernet/"RayNet" i den ?

Om du menar i Quantummanualen så är det nog bilden som ljuger. Det är två separata kablar, vilket syns bra nedan. Det som är en Ethernetkabel kallar Raymarine på sina apparater för "RayNet": "RayNet" finns inte omnämnt i Element-manualen, då den (mig veterligen) inte har trådat Ethernet/RayNet. En annan sak - du har väl en RayNetkontakt förutom strömkontakten på radarns undersida ? Även Quantum finns ju i en snarlik modell med enbart WiFi, utan anslutning/kontakt för trådat Ethernet (RayNet).... 😞

Sk*tsnack. Quantum och Element följer givetvis vanlig WiFi-standard både vad gäller kommunikationsprotokoll och frekvenser. Annars skulle du ju inte se dem och få dem uppkodade i en app på telefonen, och annars skulle de få problem med godkännande världen över. Sedan innehåller WiFi-bandet (2400-2483,5MHz) drygt tio olika "kanaler", som dock är lite överlappande så faktiskt endast tre helt oberoende får plats. Möjligen menar servicekillen att enheterna går på en annan av dessa kanaler/frekvenser inom WiFi-bandet än de andra du har - vilket han knappast kan veta säkert. Och det spelar f.ö. ingen roll för appens mätning, den mäter dessa WiFi-noder som vilka andra som helst. Just för att det är just vad de är - vanliga standard WiFi-noder.... Eftersom datat skickas i korta paket är en normal WiFi-implementation f.ö. ganska störtålig, även om det finns andra WiFi-nät på samma kanal/frekvens. Intressant, har du en länk till manualen och den sidan ? Säker på att det inte är Y-kabel för att köra t ex dubbla transducers, en BB och en SB ? WiFi går på 2,4GHz, och det är synnerligen låg uteffekt (0,1W). Men radarn går inte där, den sveper i frekvens högre upp (7GHz eller så om jag minns rätt). Uteffekten på dessa "bredbandsradar" är f.ö. tämligen måttlig (några tiotals W ?) jämfört med gamla tiders (2-4kW pulseffekt), men jag sticker personligen ogärna upp huvudet i radarns sändarlob i alla fall när den är på.

Nu väntar vi verkligen med spänning på att få reda på vilka dessa är 😉

Men med 14V utspänning olastad är den ju bara att hänga på direkt på batteriet. En MPPT-regulator kommer ju bara försämra det hela - om det ens funkar - eftersom det s.a.s. inte finns någon överspänning för den att jobba med. Förstår nog inte riktigt....

Är du helt säker på det ? För mig veterligen är inte kommunikationen till ekolodsgivaren baserad på Ethernet-standarden, och Quantumradarn har ju bara just nätverksanslutning (trådat eller WiFi, förutom matningsspänningen förstås). Under kapitlet för ihopkoppling/pairing med Quantum-radarn står dessutom specifikt "You can connect a Quantum-Series Radar scanner to your display using the Wi-Fi connection." Jag letade själv alla möjliga lösningar, men landade till sist i att jag var tvungen att byta skärm/plotter för att kunna ansluta radarn trådat. Men hoppas för din skull att jag har fel.... (Dessutom hade jag valt HV-modellen, alltså med mer fotolik upplösning/bild på ekolodet. Och man kunde ju tro att Raymarines givare är kompatibla om man byter plotter till en annan inom Raymarine - nej, denna passade inte Axiom. Fick lägga nästan lika mycket bara på givaren - igen - som hela plottern).

Precis som @ThomasVikhog svarat dig så går det bra att ha bly/syrabatterier med olika kapacitet, ålder o.s.v. parallellkopplade, särskilt under laddning/urladdning (förutsatt att de har samma spänning, förstås). Eftersom laddaren lägger på en laddspänning rejält mycket högre än även ett fulladdat blybatteris egenspänning så kommer den s.a.s. "bestämma" över båda. Teoretiskt kan det visserligen - om batterierna är extremt olika laddade och laddaren är klen och inte orkar få upp spänningen - bli som nämnts att ett batteri under en kort stund i början snarast lämnar ström än tar emot. Men den tiden är mycket kort och gör som sagt ingenting i sammanhanget. Däremot bör batterier med olika ålder, kapacitet o.s.v. kopplas isär om de skall vara en längre stund helt i vila (vi talar om veckor). Kemin ändras lite med åren och risken är t ex att ett sämre batteri med hög självurladdning kommer ligga och smådra från de friskare.

Vad du bör veta är att Quantumradarns WiFi är bland det sämsta man kan hitta. En WiFi-modul som fungerar finns ju i snart sagt varenda leksak, men Raymarine har inte lyckats i sin Q24 för tiotusentals kronor. Väldigt känslig för annan WiFi och en radiomodul som går sönder och tappar uteffekt/räckvidd. Efter mindre än 50 drifttimmar var jag redan inne på min tredje (!) Quantumradar, just för att WiFi-modulen i radarn tappade uteffekt/räckvidd ner till under en meter. Först hävdade Raymarine att det inte var något fel på radarns WiFi, men då jag har utrustning för att kunna mäta WiFi-fältstyrkan gav de med sig. Och det var inte att den bara var "sådär", uteffekten hade rasat till en hundradel (!). Efter att ha bytt till den tredje på garantin meddelade mig Raymarine att de inte kommer acceptera fler garantiärenden då räckvidden på WiFi inte är något som de garanterar och inte heller betraktar som fel om den skulle tyckas vara låg. På ett av deras supportforum fanns dessutom ett svar till en annan med samma problem att räckvidden kan vara så låg som några meter utan att det anses vara fel på radarn. Vem skulle acceptera en WiFi-räckvidd på sin telefon (eller något annat för den delen) som bara var några meter.....? Förra semestern passade jag på att prata med andra båtägare som jag såg hade just en Q24 på taket. Samtliga hade den trådansluten. Någon hade dessutom av installatören blivit kraftigt avrådd från att köra den på WiFi, så tydligen är detta problem känt även i de kretsarna. Min tredje fungerade en halv säsong, sedan började även den tappa kontakten med displayenheten (jag har 4m "fågelvägen" emellan och bara ett glastak). Lite fältstyrkemätningar (finns bra telefonappar) visade att även denna tredje hade tappat nästan 90% av sin uteffekt, så nu gav jag upp och drog en nätverkskabel upp till taket. Men precis som du hade även jag köpt en "Element"-display/plotter, och den har ju bara WiFi och ingen möjlighet att koppla in trådat nätverk (om de inte ändrat senaste året). Så den fick också bytas (till en Axiom somhar båda) för en hel del pengar. F.ö. är jag förvånad över Raymarines träiga och långsamma/ointuitiva användarinterface på både Element-serien och Axiom - jämfört med andra fabrikat. Nu sitter man med de grejor man har, fast skulle jag köpa nytt idag skulle jag ta en extra funderare. Raymarine är inte vad det har varit, inte mer än till priset.

Det viktigaste - tycker jag - är att se till att laddaren inte har några återkommande "avsulfateringsprogram" eller så påslagna på en som är inkopplad i båten, då de ofta ger pulser med oanständigt hög spänningsnivå. Inte bara batterierna kan fara illa av det utan också elektronik m.m. Kanske användbart på en "garageladdare"....möjligen. Sedan är jag av den åsikten att man alltid med alla bly-syrabatterier bör hålla spänningen under gasningsspänningen med marginal. Ofta anges gasningsspänningen till typiskt 14,4V. Men detta är en ganska teoretisk siffra som förutsätter exakt lika status på alla de sex seriekopplade cellerna. Bly/syrabatterier av modellerna vi använder har ju ingen övervakning på cellnivå, så är någon cell lite olik de andra, så riskerar ju totalspänningen bli lite ojämnt fördelad och en eller flera andra celler kan hamna farligt nära gasningsspänningen. Så betänk när det påstås vara en "säker" nivå att det är en ganska teoretisk spänningssiffra som, förutom att den är temperaturberoende, även förutsätter en total likhet på de sex cellerna i batteriet ! Det enda som händer om man håller spänningen lite lägre (kanske 14,0-14,1V) är att batteriet inte slukar i sig riktig lika mycket ström initialt. Men fulladdat blir det likväl. Tar kanske en aning längre tid (5-10%) men batteriet lever ett mycket bättre liv. Sedan kan man ju sätta Float-läget (eller vad det nu heter i laddaren när batteriet inte längre drar i sig någon laddström att tala om, dvs är "fullt") till kanske 13,6-13,8V eller så. Generellt är bly/syrabatterier oavsett typ ganska "snälla" när det gäller att ladda. Just för att de sköter det mesta själva - om man låter dem få göra det. Deras största fiende är nog egentligen just för hög pålagd laddspänning. Spänningen kan ju också bli några tiondelar lägre vid hög ström p.g.a. spänningsfall i kablarna, detta hemska otyg i våra elsystem 🙄. Men spänningsfallet är ofta inte så stort otyg, för dels minskar spänningsfallet i takt med att laddströmmen batteriet vill sluka i sig sjunker, dels är strömmen riktigt hög (och spänningsfallet som störst) bara en ganska kort stund i början av laddcykeln av ett blybatteri. Ingen katastrof alltså, och det påverkar ofta både totala laddtiden och resultatet mindre än vad man tror. Och framförallt mycket mindre än vad en del vill göra gällande, då de med sina uträkningar bortser från många parametrar. Men naturligtvis skall man inte köra med underdimensionerade (och felavsäkrade) kablar, det kan få helt andra och allvarligare följder....

Håller med i det mesta som skrivits. @anuba väcker just frågan vad du skulle tjäna på det. För som redan nämnts bestämmer blybatterierna själva hur mycket laddström de vill sluka i sig, och det blir knappast en snabbare laddning med DC/DC. Däremot skulle den kanske kunna bli något säkrare - i det fall man mot förmodan har en väldigt opålitlig laddregulator på generatorn. Detta genom att man kan ställa fast max utspänning till något "säkert" värde (14,0-14,1V eller så). Visst kan man få ett par tre procents snabbare laddning om man ökar till 14,4V men då riskerar man att förkorta batterilivslängden radikalt. De allra flesta generatorer ligger på just kring 14V ut, och därmed blir det ingen skillnad mot vad du redan har idag. Som också nämnts labbar många "intelligenta" laddare med olika metoder att komma åt de där sista kanske 10% i laddhastighet genom att dra på spänningen vid laddstatus och lägen de tror är säkra(re). Snabbast i klassen verkar vara ledordet. Funkar bra vid enstaka laddning i garaget och framförallt när laddaren är just ansluten till enbart batteriet. Men i en båt med olika förbrukare blir det ofta fel då laddaren tror allt är laddström till ett svultet batteri. Med förkortad livslängd som följd.

Då borde väl denne kunna skriva ett utlåtande om just detta, dvs en bekräftelse till hugade spekulanter om att det, oavsett att mätaren indikerade, inte fanns någon fukt. Och definitivt inte var dyblött, som mätaren tyckte att det borde varit. Det är ju väldigt tydligt att indikeringen var falsk och berodde på att "något" (t ex i materialet) lurade instrumentet. Borde väl en seriös besiktningsman kunna intyga, på samma sätt som de är väldigt snabba på att intyga saker åt andra hållet.

Ja, här finns den egentliga tråden. (Det du svarade på var ett dublettinlägg där TS nog började skriva men som verkar ha blivit avbrutet mitt i).

Men det är ju det hela tråden handar om - att det inte verkar finnas någon fukt. Dvs att instrumentet därför högst troligt reagerat på "annat" och felaktigt tycker det är fuktigt. Detta är möjligt eftersom det rent tekniskt inte mäter "fukt" utan sekundära påverkan såsom (elektriska) egenskaper i ett material som förändras av just fuktnivån. Men som också kan förändras av helt andra orsaker.

Nu är det ju inte urplockad balsa som är mätobjektet utan ett komplett däck. I din mätmetod har du ju redan förutsatt att det är balsan är det som ger utslag, samt ändrat mätförutsättningarna så till den milda grad att slutresultatet inte kommer ha något med TS båtdäck att göra.

Men om du nu är klar över vad detta kan vara (och inte bara tror) - varför frågar du då här ? Berätta gärna för oss andra så vi slipper "killgissa", som du skriver😉 Ledningsförmåga (konduktivitet) vid DC är "resistans", men vid AC "impedans". Genom att lägga på ett AC-fält kan enheten känna av en "störning"/"belastning" av det genererade mätfältet. Bl.a. fukt gör ju materialet mer ledande. Så ni beskriver egentligen samma sak. En vanlig metalldetektor fungerar ungefär på samma sätt. Även RFID-taggarna i bilnyckeln eller passérsystemet, som helt enkelt genom att belasta fältet de känner av t.o.m. kan signalera tillbaka seriedata till läsaren. Från tillverkarens sida: Metoden fungerar väldigt bra i den ideala världen, men i alla andra fall måste man för att vara säker kalibrera/jämföra mot en yta med samma material men utan den egenskap man vill detektera. T ex fukt. Läser man manualen samt även lite mellan raderna i den kan man också se att fuktmätningen för trä (övre skalan) egentligen bara är tillförlitlig direkt mot rent trä. En notis finns (men inte mer) att "behandlat" trä kan ge felaktigt resultat, vilket låter högst rimligt. Används den för att mäta fukthalten på "inbäddat" trä genom/bakom t ex glasfiber, så förutsätts materialet framför vara helt elektriskt neutralt. Nu är det mycket som kan påverka som man kanske inte tänker på som "elektriskt". För att t ex få en färg eller material mörkt används ofta kimrök (kolpulver) som direkt gör materialet elektriskt aktivt. Har sett flera gånger hur man designat in en liten radiopryl (t ex Blåtand) i en svart plastkapsling, och missat att speca plastsorten i detalj. Och får en usel radioräckvidd. "Men det är ju plast".... Det behöver alltså inte alls vara så radikalt som en metallarmering eller elkablar, utan t.o.m. kanske bara något som penslats på balsan inuti. Eller något beklädnadsmaterial o.s.v. Hursomhelst finns tyvärr ofta en övertro på dylika instruments träffsäkerhet, men de är ju dyra (=måste ju vara bra) och manualen talar sällan speciellt högt om produktens svaghet. Och besiktningsmannen vill ofta inte veta att han inte kan lita på sitt dyra instrument till 100%. Men med lite kunskap om att det inte mäter fukt utan en egenskap som kan påverkas av fukt så skulle varningsklockorna ha ringt. Och som redan nämnts - får man märkligt resultat vid en mätning skall man ifrågasätta och inte minst kontrollera mot en referens, exakt likadan, men som garanterat saknar den egenskapen man vill mäta. Då säkerställer man - som du frågar ovan - "vad som är vad". Gäller vid alla mätningar, för vare sig vi själva eller instrumenten är perfekta. Glöm heller inte att alltid ha med ett mått av sunt förnuft också. Det har jag sett alltför många som stänger av så snart de får ett fint instrument att mäta med. Att mäta är att veta - under förutsättning att man har koll på VAD man mäter och känner till begränsningarna med mätmetoden. EDIT: Om besiktningsmannen använder sunt förnuft och ögonen och inte bara litar på sitt instrument, så syns det ju att det inte finns någon skada, beslag eller annat som skulle kunna vara en väg in för fukten i stora delar av det område där det ger kraftigt utslag. Finns ju dessutom ett spegelvänt motsvarande på andra sidan, med lika mycket/lite vägar in. Med lite kunskap om VAD det egentligen är hans instrument mäter, så borde han stoppat där och insett att det inte är eller kan vara fukt som ger indikeringen. Mätningen är ju ett komplement till övrig undersökning, inget facit. Du gör helt rätt i att vägra uppsågning effter en "fuktficka" (måste ju vara väldigt stor ficka f.ö.) som är besiktningsmannens nya teori. Byt besiktningsman !

Det är ingen fråga 😉 66Wh (batteriets kapacitet) / 14V (laddspänning) x0,9 (verkningsgrad antagen vara 90%) = 4Ah är vad enheten teoretiskt max kan ladda in i ett bil- eller båtbatteri innan den är totalt tom. Alltså tämligen oanvändbart för batterier i storlek motsvarande bil- eller båtbatterier. Men det säger sig ju självt - inte ens CTEK kan trolla bort fysikens lagar. Batterilagringskapacitet kostar vikt, även med Li-teknik. Fast de ljuger ju inte i reklamen - det går ju ladda bil- och båtbatterier med den. Men inte så mycket....

Oj, det missade jag 🤐. Bildsökte och fick upp CS ONE eftersom länken bara gick till en bild och inte produkt. Men rent praktiskt är det knappast en lösning för @raol. För med sina ynka 66Wh kommer den ju bara orka ladda i c:a 4Ah i ett 12V blybatterisystem innan "laddarens" batteri är totalslut. Inte många procent. Det blir många bilturer fram och tillbaka.... Då får ju TS i mycket mer genom att koppla i vanliga laddaren och stanna någon timme. Och kan använda pengarna laddaren kostar till att ev. köpa nya batterier istället.

Den kompisen måste ha kommit på något revolutionerande, om det fungerar bra att ladda upp batterier med denna utan "tillgång till ström".... 🤔. Nu var det ju inte en batteriladdare TS saknade, utan möjligheten att ha laddaren inkopplad någon längre tid till 230V.

Beror lite på vad man har för regulator. Men med snö på panelerna blir det ju noll energi från dem, och all förbrukning draget från noll blir ju negativt..... Dock är det ju inte så vanligt med så mycket snö på västkusten som det varit nu. Panelerna ger ju även lite utan sol, men då krävs ju att regulatorn inte äter upp det lilla. Har själv erfarenheten att batterierna behöver laddas 1-2 ggr per vinter (ska faktiskt ner idag och koppla på laddningen). Var dock lite bättre när även min båt stod kallt och utomhus, i synnerhet då det i alla fall blev lite ljus på panelerna genom den ljusa presenningen. Helt urladdade riskerar batterierna att frysa redan vid -7°C, så det låter som dina är i farozonen. Dessutom far de ganska illa av att stå så urladdade en längre tid, och har i värsta fall tagit stryk redan av det. Nu är det ju som det är, men jag hade snarast åkt till båten, inspekterat att batterierna ser hela ut (utan sprickor eller "bulningar") och satt på laddning så länge du orkar vara kvar där. Om allt funkar och batterierna fortfarande är friska borde de vara så "glupska" att du i alla fall hinner få i kanske 15-30Ah på ett par timmar.

Är batterierna under pågående laddning (eller urladdning) om än så lite, som det kommer vara i ditt fall, så spelar olika kapacitet, ålder och skick faktiskt rätt liten roll - givetvis förutsatt att de åtminstone har samma cellantal (spänning, dvs 12V) och om det inte är eller blir ett rent fel på något av dem som t ex cellkortis. Detta eftersom batterierna själva styr vad de vill ta åt sig och spänningen från laddaren hela tiden ligger på en trygg måttlig nivå. Ungefär som att alla i samma sällskap erbjuds ett smörgåsbord och äter tills de själva känner de är mätta. Inte tills bordet är tomt, eller äter ända tills grannen också slutar äta. Många teorier om "problem" med dylika sammankopplingar av bly/syrabatterier gör (den felaktiga) förenklingen att batterispänningen är exakt samma och konstant oavsett last och laddningstillstånd. Men det varierar, ofta riktigt mycket. Det är även därför olika varianter av parallellkoppling (diagonal, o.s.v.) eller sammankoppling med olika och ibland även rätt klena kablar i praktiken inte alls ger den "katastrofala" snedbelastning av batterierna man kan läsa om på vissa sidor. Tvärtom så fullständigt drunknar dessa spänningsfallsskillnader hos kablarna jämfört med batteriets naturliga spänningsvariation (10-100ggr större), som istället oftast "självreglerar" och jämnar ut det hela. Det kommer man också fram till om man bemödar sig med att räkna även med denna faktor i kalkylen (vilket dock är ganska komplext). Eller som sagt testar i praktiken. Om olika gamla batterier av olika status och kapacitet däremot lämnas sammankopplade med varandra under längre tid - och inget annat yttre som laddar eller urladdar - kommer deras skillnader att kunna ha viss betydelse. Det sämsta med mest sulfatering och självurladdning kan ta "laddning" från de bästa (eftersom det inte finns någon yttre laddare/smörgåsbord som "bestämmer"), och även om det är lite så kan man plötsligt stå där med en självurladdad batteribank (=förstörd) i förtid. Trots att det kanske bara var ett enda batteri som var lite "törstigt" (men ok i övrigt). En liten pålagd underhållsladdning eller isärkoppling t ex över vintern (om man tänker lämna dem länge) löser problemet, så de sämre i alla fall inte skadar de bättre. Men har du nu dessa batterier i olika båtar, så är ju det mesta ovan irrelevant - i just ditt fall 😉

Det som verkar betryggande är att laddspänningen är fast angiven till 13,9V. Det är en rätt säker spänning som kan ligga pålagd på ett (friskt) 12V bly/syrabatteri princip hur länge som helst utan att batteriet far illa. Det som oroar är att laddaren påstås vara intelligent "3-stegs" och automatiskt går över till underhållsladdning när batteriet är fullt. För en laddare av bly/syra kan bara påverka laddningen genom att variera sin utspänning. En utspänning som dock är angiven till en enda spänning - 13,9V (även för 6V-batterier, tro ?) Nu är 0,5A max laddström inte mycket att göra en intelligent laddare av, så jag skulle tro (men vet inte) att den inte alls varierar spänningen "medvetet", utan att enhetens spänningsregulator har en utspänningen fast inställd på 13,9V och med en strömbegränsning på 0,5A. Dvs att den lämnar konstant maxström på 0,5A (och spänningen blir vad den blir, bestämd av batteriet) tills batteriet är så laddat att det når upp till 13,9V utan att dra över 0,5A. Och därefter bibehåller laddaren denna utspänning. Samt i detta läget ändrar indikeringen till "fulladdat". Är det så den fungerar är det en bra och ganska snäll underhållsladdare för 12V bly/syrabatterier, som dessutom fungerar även för större batteribanker än 100Ah (dvs du behöver kanske inte en separat till varje batteri). Det som styr storleken på batteribanken är att självurladdningen (och strömförbrukning av sådant som ligger inkopplat konstant, t ex minnesbackuper, länspumpar o.s.v.) måste vara lägre ström än vad laddaren kan ge, dvs 0,5A.

Hej och välkommen till MG. MEN, du svarar ju på en snart sex år gammal tråd, där frågeställaren inte varit inloggad på MG på över fem år. Och svarar vet jag inte heller om du gör, snarast ställer du ju egna nya frågor. Enda gemensamma är att det handlar om "radarreflektor"..... För att få bra svar och för att inte röra till det i redan befintliga trådar, så starta gärna en ny tråd med en passande rubrik och just dina spörsmål 😉

Lägg gärna in bilden i ett tillverkaroberoende standardformat (t ex .jpg) så kan alla se den, så blir det lättare att svara. Fabrikatspecifika format (äppletelefoner ?) som detta kan jag t ex inte se i webbläsaren på PC:n...

Se det som ett bonusutrymme 😉, med ett trevligt "soldäck" ovanpå - om kapellet är öppnat. Även toan är belägen i aktern. Men ok. Ett tips kan vara att titta på norska säljsajten finn.no för att få en lite vidare bild av olika båtmodeller som finns.

Håller jag inte med om. Det finns plus och minus med båda, och går inte generalisera på det sättet. I den storleksklassen vi talar om har ju de flesta dessutom bogpropeller (i vissa fall även akterdito) så manövrerbarheten blir inget problem. Och om man tänker låga farter i trånga passager så är en axel/roderbåt överlägsen när det gäller kursstabilitet jämfört med en drevbåt. Värt att tänka på, då man inte alltid kommer köra i planingsfart. Däremot är axelbåten ofta lite mer oekonomisk i hög fart/planingsfart än drevbåten eftersom det finns mer kvar i vattnet som bromsar. Nu hade ju TS nämnt en budget på max 600-700' men helst mindre. Varför inte kolla på fler olika halvplanare (förutom Saga 29), t ex Scand 29 Baltic ? Jag tycker man med en större axelbåt (lite missvisande ofta benämnd "halvplanande") får en bra kompromiss av det bästa från två världar: - Suverän kursstabilitet där det är trångt och man kör långsamt - Ofta hyfsad marschfart på 15-20 knop (min förra axelbåt NB870 gjorde 24 på topp, den nuvarande Skilsö 35 (utanför din budget dock) 28 knop. - Enkelheten med axel (bl.a. lägre servicekostnader) är ett stort plus - Något högre förbrukning med axel/roder/köl i planingsfart än motsvarande drevbåt. (Och till @christian_boat: Visst är Bella 9000HT som du rekommenderar fin, men även begagnad går den lös på det dubbla som TS vill spendera. Ändå tycker du den passar TS kravbild "extra bra" 🤔).