RBack

Framtiden för motorbåtar innehåller i alla fall fler lättdrivna snipor. Kanske motorseglare får en renässans - el-motorseglare måhända. Edit: Snipor och snipor... deplacementbåtar i alla fall.

Finns sprickor så finns förstås olika orsaker till att de uppstått. Mekaniska orsaker (grundstötning eller andra smällar) eller felkonstruktioner med svagheter, spänning eller motsvarande ingår inte i den huvudsakliga frågan tycker jag. Detta eftersom sådana orsaker påverkar båtar oberoende konstruktionsmaterial. Båtar med sådana skador kan med andra ord vara opålitliga vad de än är gjorda av. Frågan handlar alltså bara om glasfiberns - materialets - presumtiva förändring i tid.

Förvisso. Tänkte mera på insikter och eventuell ny [vetenskaplig] kunskap kring åldrandets effekter på glasfiber generellt. ...Så där i utifall någon noterat något intressant i ämnet.

Fick för mig att i nyfikenhetens namn dra fram denna gamla tråd för att se om den har hållfastheten i behåll eller om dess innehåll pulvriseras så fort den bumpas upp till forumytan. Någon med nya insikter i ämnet? ... Frågar en som driver omkring i plast från 1962.

Vet du något annat om motorn än att det är någon Ford? Årsmodell, liter, hk? 4 cyl diesel verkar ju vara klart i alla fall.

https://www.youtube.com/watch?v=AKURKWOBUZ0&t=4s

Precis. Tänkte om du kanske även drygar ut bränsleförbrukningen med stödseglet.

Motorseglaren utan rigg och Caravellen med stödsegel? Hur ofta/mycket använder du förresten seglet på Caravellen? Är det väl fungerande?

29.4 åkte jag ut till hamnen och besökte flytetyget för första gången i akt och mening att börja beta av en del på att-göra-listan. Innan dess hade jag bara varit ut en gång under senvintern/våren eftersom det slog mig att vinterns myckna snö antagligen kunde utgöra ett visst hot mot presenningen. Helt riktigt. Det var minst tusen ton snö och is som pressade ner allt till bristningsgränsen. Men det ordnade sig med ett par timmars arbete. Så den där dagen i slutet av april åkte jag ut för att riva presenning och göra skorven klar för transport hem. Jag behöver nämligen dra hem eländet för en del fix. Propellern åkte också av och fördes till propellerbyggarverkstaden för justering. Bort med lite stigning och bort med en gnutta diametermillimetrar. Teori och praktik gick inte ihop när ny propeller fixades förra året. Men tillverkarna fixar biffen. Några dagar senare kom båten hem. Nu har jag tvättat den nödtorftigt och konstaterat att båten varken sandblästrat eller epoxibehandlat sig själv under vintern. Begriper inte varför men det får vara. Sådant kan ordnas upp ett annat år - vilket år som helst. I år vill jag ha lite båtsäsong under försommaren också. Ny ratt ville jag ha. Bort med gamla kitchbåtratten och in med en riktig traktorratt så att jag har något rejält att hålla i medan jag ska pumpa alla kubikmeter olja som krävs för att den där cylindern i aktern ska vrida rodret. Elektrisk styrning av hydrauliken finns också men det vill för närvarande inte fungera. Är troligen bara något litet fel. Gamla ägaren styrde med hjälp av en traverskontroll på sladd så att han kunde vara lite varstans på däck och köra (dock inte gas). Traverskontrollen ska igång igen och så tänkte jag montera en joystick på instrumentbrädan för dagar då jag känner att armarna är trötta. Måste iofs inte vänta med sjösättandet för den sakens skull. Stoppknapp/vajer har också ordnats. Hittills har jag varit tvungen att dyka ner i motorn för att strypa bränsletillförseln och stanna Power Majoren. Det var ju lagom kul när hela härligheten kokade vid premiärturen för två år sedan. Två år har det alltså tagit mig att få tummen ur och montera den där vajern. Men planeringen har å andra sidan varit omfattande och detaljerad. Nu bör jag bara kolla några bränsleslangar, provstarta maskin och sedan...

Ibland går man till hamnen och fantiserar. Det är den tiden på året nu. Allt är möjligt.

"...when their mast broke" är ju inte entydigt med att masten gick av - bara så att det inte hela tiden ska behöva påpekas att masten de facto står där. En motor kan också vara "broken" - utan att för den skull ha gått av på mitten. Sedan vet jag förstås inte vad de kunde eller borde ha gjort åt det fel som masten led av - eller på vilket sätt de kunde ha fixat något slags nödsegel. Det är en annan fråga. Det där med hajarna (och deras förklaringar kring det) är förresten i mina ögon/öron nästan ännu knasigare än det faktum att de drev omkring så lång tid.

Jag kan för närvarande inte argumentera i sak och siffror angående torskbestånd och sälpopulation. Skulle gärna gå in och se närmare på undersökningarna mer i detalj, men har tyvärr lite för ont om tid för att jag ska kunna göra det på ett tillfredsställande sätt. Vad som generellt gäller i ekologiska frågor är att vår logik inte alltid förmår omfatta olika typer av skeenden i naturen. Varje organism påverkar en annan organism som påverkar en tredje, osv.. När man "petar i en organism" får det därmed en svåröverskådlig kedjereaktion som vi inte kan (eller har synnerligen svårt att) förutse. På engelska kallas den här typen av problem Wicked problem. Ekologin består i princip endast av oerhört komplexa "vrickade problem". När man dessutom plockar in mer än de enskilda organismernas samspel och påverkan av varandra - dvs. adderar förändringar i havets kemiska status, eventuella klimataspekter o. dyl., ja då blir det galet rörigt. Vad påverkar vad? Att i en dylik soppa bestämt säga att något är si eller så, blir i stort sett omöjligt. Biologisk forsknings primära syfte är att observera och analysera dessa skeenden - och det ska ske i en o-politiserad anda. Rent biologisk forskning tar därför sällan hänsyn till någonting annat än ekologin och biologin i sig. Eventuella ekonomiska aspekter är senare en fortsättningsfråga där det oftast är andra som tar ställning.

Vet inte riktigt vad det har med själva forskningen att göra. I mina öron/ögon verkar det väl snarast handla om skapande och tillämpning av ett regelverk. Är det forskarna som har den beslutsrätten?

Känns väldigt slött när forskning behäftas med ord som "PK" (i detta fall skällsord), "idiotisk" och "förvrider verkligheten". Forskning har ett syfte - nämligen att bidra till att mänskligheten får större insikter och förståelse för hur världen ser ut och fungerar (oberoende forskningsområde). Om man kritiserar gjord forskning och anser den vara felaktig, borde man i första hand presentera verifierbara data som omkullkastar det forskningsresultat man anser är fel. Vetenskapskåren i sig revideras enligt en ständigt pågående granskningsprocess. Gamla fel/brister justeras när nya fakta visar på fel eller brister i gamla uppfattingar. Att enbart - och utan verifierbara fakta i ryggen - misstänkliggöra vetenskap leder bara till konspirationsprat och icke konstruktiv smutskastning. När vi inte längre litar på vår granskade vetenskap är vi - vårt samhälle - ute på otroligt tunn is.

Verkar vara tokdåligt med nybyggda snipor. Öppna sådana finns men merparten av dem är ganska små. Vet inte hur det är med norska Sandvik 945 (om de fortfarande tillverkas) men de har väl oftast starkare motor än traditionella snipor och är nästan halvplanande.

Konstig tråd. Den kunde snart dumpas i en djup, gammal gruva. Hoppas verkligen att den inte kommer ut i Östersjön.

Ah! Tjusigt. Tackar! Har ingen erfarenhet av dessa båtar men de ser onekligen trevliga ut.

Här är länkar till kortfattade och klara texter i ämnena urin&exkrement samt besiktning. https://www.trafi.fi/sv/batliv/miljo/septiktankar https://www.trafi.fi/sv/batliv/sakerhet/besiktning Vi har alltså inte krav på besiktning. Men det finns (små) fördelar i t.ex. försäkringspremier o.dyl. Toalettsituationen kan kontrolleras av myndigheterna - typ t.ex. sjöbevakningen. Jag hade inte egen båt (eller följde eventuella debatter) 2005 när regeln kom. Måhända Faderullan minns huruvida det var några missnöjesyttringar? En annan liten text jag nyss snubblade över... http://www.havet.nu/dokument/HU20102batagare.pdf

Jag har viss benägenhet för sjösjuka, samt även åksjuka i bil eller buss om jag läser något (dvs. inte följer med vad som händer utanför fordonet). Därför läser jag t.ex. aldrig medan jag kör bil. I barndomen/undgomen tillbringade jag massor av tid i diverse lotsbåtar. De äldre finska lotskuttrarna (säkerligen även svenska motsvarigheter) var ju ohemult gungiga flytetyg pga deras skrovform. Säkra som tusan i alla tänkbara väder men rulliga som bara den. Sedan doftade de ju inte heller fräsch citrus eller daggvåt barrskog inuti. Av någon outgrundlig anledning hade de doftgranar som spred en välkomponerad blandning av instängd rost, olja, diesel och smörjfett. Givetvis hängde jag på ut även i de värsta vädren. I något tillfälle slog sjösjukan till med kraft och därefter dök den upp även när det inte blåste så hårt. Det blev värre och värre. Slutligen räckte det nästan med att jag gick in i kuttern så ville maginnehållet upp och ut redan av lukten i båten. De gånger jag fick köra så var det inga problem. I den egna båten har det ännu inte blivit några långa gungresor. Ett fåtal korta sträckor med en del rörelse i olika plan har det blivit, men aldrig att jag ens kommit att tänka på sjösjuka - än mindre haft någon förnimmelse av illamående eller vingel. Det har nog att göra med att styrandet i sig leder till fokus på omgivningen och därmed får balanssinnet den behövliga informationen för att inte göra uppror.

Hmm. Pissar i en torvladdad hink som kan förseglas med lock. Innehållet kan senare lämpligen tömmas i typ ett utedass (som använder motsvarande torvströ), i vissa komposter eller helt enkelt i en skogsdunge där man kan vara säker på att ingen trampar i klaveret. Har inte upplevt problem med detta. Mitt bidrag må vara litet - eller rent av obetydligt - i helheten, men jag tycker ändå det är lite onödigt att en dag ute på sjön samtidigt ska innebära näring för totalt ca 1 kg extra mängd alger (torra). Det kilogrammet är formatmässigt inte alldeles oansenligt när algerna ligger i vattnet.

Snipor (så som vi tänker oss dem) är väl i någon mån ganska typiska för Norden - även om det förstås finns motsvarigheter även på annat håll. Den här amerikanska båten från staten Washington är i mitt tycke ett tjusigt exempel. Tillverkningen dock nerlagd efter grundarens bortgång. http://www.allweatherboats.com/index.html

Då får man väl lov att beställa en bild av flytetyget?

Jahapp... återuppväcker detta. Det blir ju långt färre körtimmar under sommarsäsongen än vad man inbillar sig mitt i januari. Sommaren kommer med diverse olika projekt. Några ordentliga utfärder vill det liksom bara inte bli. Men det innebär ju att man får fortsätta drömma och det i sig är ju positivt. Här om dagen kom jag mig ändå för att tillbringa en hel - ja en hel - dag ute. Visserligen var jag inte så långt eftersom båten inte toppar fullt 40 knop, men tillräckligt långt för att tappa sikten med fastlandet i alla fall (ja det är ju långt... verkligen...). Har tidigare endast kört längs kusten för att ta del av och bekanta mig med diverse farled, öar och... ja.... kuststräckor. Men den här båten har fram tills nu egentligen bara gått "på provkörningar". Den har bjudit på diverse arbete och krångel, så all körning har varit testrundor för att kolla så att allt fungerar till belåtenhet. Det gör det inte riktigt än men åtminstone så att jag nu kan lita på de elementära bitarna. Därav läge att våga släppa fastlandet ur sikte. Den här gången skulle jag åka ut till en gammal Sjöbevakningsstation (Mickelsörarna) och helt enkelt tillbringa tid där ute. Jag har ca 40 minuter från hemmahamnen ut till "öppet hav". I bilden ovan är det fortfarande ett smalt sund som ska passeras innan Kvarken öppnar sig föröver. 225° kompasskurs. Där framme precis bakom horisonten ligger Mickelsörarna. Har inte hunnit fixa någon deviationstabell än, Nu tog jag inte upp någon enslinje för att göra det heller. Men med lite positionsjämförelser mellan kartplottern och sjökortet kunde jag göra vissa enkla noteranden. Vyn mot sydost. Skymtar de yttersta holmarna i skärgården söder om Nykarleby. Nada akteröver. Båtens navelsträng är kapad. Nordväst. Kunde man se över krökningen skulle Holmön ligga ungefär ditåt. Några vita prickar gick med spinnaker norrut på horisontstrecket. Jag är en sjökortsmupp. Känner mig oerhört naken utan papper. Kummelskäret vid Mickelsörarna. Hamnen är skyddad och relativt djup. Jag och mitt sällskap gick vandringsleden på Kummelskär. Jag är småkrypsnörd och vi letade spindlar ett par timmar. Därefter gjordes det upp lite eld så att ett par korvar kunde fixas till. Sjöbevakningsstationen var bemannad fram till 1993. Därefter togs den över av Forststyrelsen och numera kallas den Naturstation. Sommartid är det öppet med kafeteria, kiosk och enklare mat. Man kan även övernatta i stationsbyggnaden (mot någon avgift). Kafeterian stängde 6.8 så vi var några dagar försenade. Men vad gör väl det? Ved finns vid eldstaden och man sågar & klyver för det behov man har. Nu var det iofs inte mycket ved kvar, men säsongen lider mot sitt slut. Personligen gillar jag stället oerhört mycket. En tjusig plats (som jag tillbringat ganska mycket tid på). Rekommenderar ett strandhugg om någon letar sig förbi. Men håll er i farleden där sådana finns. I den här skärgården finns miljarder och åter miljarder stenar. För några veckor sedan sjönk en 46 fots topputrustad motoryacht efter möte med sten i lite hårdare väder. Kompasskurs 55° hemåt. Men jag måste som sagt fixa med enslinjer o.dyl. vartefter för att verkligen fixa den där tabellen. Jag är nämligen också en tabellmupp. Vinden och solen i ryggen på hemvägen. Alltid lika fint att komma in i fjärdarna utanför hemmahamnen när det lugnat sig till kvällarna. Tre sjömil kvar.

Understöder argumentet "förtjust i båttypen". Det är en orsak som knäcker alla motargument. Fantastiskt njutbart att glida fram i skrovfart och röra sig med varje liten krusning på vattenytan.

Och det kändes lite knasigt att trycka "gilla" på din kommentar. Inte riktigt meningen att gilla båtens (eller din) belägenhet - men ändå...